Do You know the Salvation Army from home? Of course I do. Everyone does!!
Först då lite språkträning alltså… Och i översättning sa den prydlige unge mannen från Kenya i går på Centralen, att det är väl klart att han känner till Frälsningsarmén. Det gör ju alla!!! I Kenya alltså….. Det var dessvärre länge sen det var så i Sverige, och om du orkar läsa blogginlägget till slut skall jag i slutet våga mig på en teori om en orsak.
Men först lite annat. Jag tillbringade alltså några timmar på Stockholms Central i går, sysselsatt med att som vanligt nu kränga Stridsrop. Och plötsligt mindes jag vad tidigare generationers Rop-försäljare alltid påpekat: Man måste önska folk Guds välsignelse. Och det hade jag ju inte gjort…. Så sagt och gjort. Jag gjorde tre försök med att varje gång någon gav ett bidrag önska bidragsgivaren Guds välsignelse. Dessvärre med mycket nedslående resultat. Ingen av de tre försökspersonerna hade en aning om vad jag menade. En trodde t.o.m att den tidning jag försökte sälja hette ”Guds Välsignelse” Ett utslag av sekulariseringen, och jag återgick snabbt till att helt enkelt käckt tacka för den gåva man gav!
Men Guds välsignelse har inte upphört. Det är bara vi och marknadsföringen av välsignelsen som tagit inte bara ett utan flera steg tillbaka. Den Gud som kräver rättvisa välsignade t.ex. i går det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Malin Pekul. Och detta trots att hon är muslim. Fantastiskt eller hur? Hon välsignades med mod att sjunga ut med sanningen att främlingsfientligheten och nu senast antisemitismen frodas i alla partier. Och att partianslutna invandrare själva står för mycket av detta. Utom i folkpartiet då förståss…. Erik Ullenhag, partisekreterare i folkpartiet, såg helt oförstående ut i den debatt som följde påMalin Pekuls uttalande.Trots att han enl. egen utsago varit i kontakt med partikamrater i Malmö. Man undrar på vilken planet Ullenhag och hans kamrater vistats, medan hakkorsen åter blivit synliga i Malmö.
Och välsignade, om än inte av Gud utan av regeringen, har dom blivit, som redan har mest i plånboken. Siffror, som presenterades i går, visade med all önskvärd tydlighet att det är de redan välfyllda plånböckerna som gynnats av regeringens politik sedan förra valet. Så nu finns svart på vitt, om nån nu tvivlade….
Och så var det surkärringen då. Hon kom fram till mig där jag stod med mina Stridsrop, och sa: ”Jag tycker att Ni ska lägga ner Stridsropet. William var mycket bättre.” William var Frälsningsarméns interna medlemstidning, och den lades, främst av ekonomiska skäl, ned vid förra halvårsskiftet. Jag försökte mig då på att förklara att Stridsropet främst är till för att presentera både Gud och Frälsningsarmén för dem som inte är med ( än), varpå hon klämde till med att ”Jag är med och jag vet minsann!” Med såna vänner behöver vi inga fiender. Då har vi glömt vilka vi är till för, och då är det inte konstigt att uttryck som ”Gud välsigne dej” framstår som helt obegripliga.
Men jag tror ändå på Guds välsignelse, så ”Gud välsigne dej och din dag!”
Och kampen mot Jehovas Vittnen fortsätter på Centralen…..
