Så är det då dags att tapetsera stan igen. Valaffischerna har kommit upp. Och som vanligt ar budskapen förvillande lika. Nya kläder, inte minst hos valets två huvudmotståndare, men förvillande lika budskap. Förnyelse är naturligtvis ett nyckelord. Det är väl det som är åtminstone en av poängerna med valet. Att partierna ska söka stöd för nån sorts fortsättning av samhällsbygget.
Den här gången lovar både M och S just förnyelse-- ett steg vidare, bort från det gamla. Förnyelse är naturligt för det parti som utmanar den sittande regeringen. Moderaterna gjorde det med stor framgång 2006. Och nu försöker M sig på samma sak igen. Det är ett konstycke att samtidigt ha makten, och gå till val på löfte om förändring.Men så har det varit i fyra år nu. Alliansföreträdare diskuterar som om det var någon annan, som ansvarade för arbetslöshet och utanförskap än just den sittande regeringen. Så just förnyelse..... Men dom har haft fyra år på sig redan att fönya.
Socialdemokraternas slogan ”Möjligheternas land” är snarlik det moderata ”Föregångslandet”. Men det finns en skillnad mellan de två uttrycken. De står inte för samma sak. I landet där det finns möjligheter är det nog inte så dumt att bo. Men landet som går före, och visar vägen för andra, är mer offensivt och löftesrikt. Här har moderaterna lyckats komma ett steg längre än socialdemokraterna, det medges.
Partiledarens utrymme i reklamen är också en intressant skillnad mellan S och M. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt får en affisch med en traditionell porträttbild. Kostym, vit skjorta men ingen slips. Ena handen lite nonchalant i vänster byxficka.
Det är bilden inte bara av en partiledare utan av en statsminister, som vill signalera att han har koll på läget, och ser framåt med tillförsikt. Förmodligen visslar han på väg till jobbet också.
Mona Sahlin har en framträdande roll i socialdemokraternas affischkampanj. Men hittills har hon ju inte varit speciellt framgångsrik som röstmagnet. Hon beskriver sig till och med själv som kontroversiell. Är det därför som hon inte får stå ensam på affischerna, månne...... På en har hon partisekreteraren Ibrahim Baylan vid sin sida. På en annan är hon i sällskap med Thomas Bodström. Där kommer väl Bodström att locka fler röster. Och varför har Mona uppträtt i svart hela sommaren? Och inte bara Mona, förresten.På S-affischerna bär alla svart. Har rött slutat med att vara den speciella S-färgen?
Moderaterna kör med mycket mer avskalad och renodlad form. Det knyter an direkt till alliansens kampanjaffischer. Det är stora bokstäver, lite lätt tillbakalutade. Och färgen går lite i orange, Alliansens färg. Och det kunde man ju vänta sig. Alliansen är ju moderaterna. Övriga göre sig knappast besvär. Under fyra år har de tre övriga allianspartierna bara haft att inrätta sig. Och det märks tydligt i alla budskap från Alliansen. De leder rakt in i kommunikationen från M. Valet står mellan att gå framåt – eller bakåt. Orden – som ”mer bidrag eller fler jobb” – har funnits med i varje tal, varje debatt, varje intervju det senaste året. Från alla alliansföreträdare
Både S och M uppträder också, helt enligt förväntningarna, som de främsta garanterna för nya jobb. Men här finns det anledning till både vaksamhet och varningar. Moderaterna har ju redan tidigare gjort en poäng av att kalla sig det nya arbetarpartiet. Nu har partiet blivit det enda arbetarpartiet !! Dessutom snor man helt fräckt ett annat av socialdemokratins högst skattade profilord – solidaritet. I moderat tappning blir det ”tillsammans”. Men stopp och belägg! Nu är det bara att hoppas att socialdemokraterna i valspurten med kraft tar upp den tråden. och nämner saker vid dess rätta namn. Moderaterna är inte på något sätt något arbetarparti, och deras politik leder raka vägen bort från allt vad solidaritet står för. Dags att damma av en gammal socialdemokratisk slogan kanske: Samma höger nu som då.... Det var högern som sköt svenska arbetare i Ådalen, det var högern som var motståndare till Saltsjöbadsavtal och makt till facket, och det är högern som, nu i allianstappning, ställt sjuka och arbetslösa utan skydd och på bar backe. Och dom har mage att prata om arbetarparti och solidaritet.....
Så pass upp på stan när du tittar på tapeterna. Snarlika, men med helt olika verklighetsbakgrund......
