En bebis börjar lära sig om sin värld och omgivning av sina föräldrar. Senare under livet får vi andra förebilder: lärare, kollegor, ledare. På senare tid har jag lärt mig ordet mentor. Såna kan också vara förebilder. Liksom Zlatan eller Foppa. Kalle Svensson var min förebild när jag var tonårig fotbollsmålvakt. Han är nästan bortglömd i dag....
Oberoende på vilka förebilderna är och vilka vi är, så behövs förebilder för att få ut och nå 100%av att vara människa. Jag har lärt mig mycket av inte bara vad människor sagt eller gjort, utan främst hur dom har varit.
Det är likadant med det kristna livet. Vi behöver positiva förebilder om vi skall nå vår fulla potential som kristna, om vi skall kunna upptäcka vad livet som en del av Guds rike kan vara, istället för att nöja oss med trender och vad som är inne just nu. Även i kyrkan.
Det här är inget nytt. I ett brev som Paulus skrev till de kristna i staden Korint så skriver han: ”Följ mitt exempel, precis som jag följer Kristus. Imitera mig, precis som jag imiterar Kristus.” Den du!!! Vilken höjd på ribban!! Det är en sak att
imitera människor, men Kristus! Det vågar inte jag säga. Inte än i alla fall. Men jag vill försöka lära mig mer för varje dag av Jesus, min stora förebild.
Jag behöver bli bättre på:
- att förlåta. Jag behöver lära mig läxan att om inte vi förlåter, så blir det svårare att själv uppleva förlåtelse och andra gåvor Gud vill ge.
- att visa medkänsla. Evangelierna är fyllda av berättelser om hur Jesus mötte människor med behov. Det var mer än ord. Det var en demonstration av Guds kraft. Jag är ibland för trött eller för ointresserad för att visa medkänsla. Det var aldrig Jesus, min förebild.
- att vara ödmjuk. Om det har funnits någon som egentligen inte hade behövt vara ödmjuk, så var det Jesus.Men ändå levde Han ut den här kvalitén på ett trovärdigt, otvunget sätt. Det finns alldeles för många småpåvar i kyrkan i dag. Som ständigt talar om hur ödmjuka dom är. Ödmjukhet behöver man inte tala om. Den märks.
-att tjäna. Jesus visar att som kristna skall vi ständigt sträva efter att tjäna istället för att bli betjänade. Att tjäna på andra är annars den moderna människans lite "normala" tillstånd. Men det är också skillnad på att tjäna andra och att bli allas dörrmatta, som man kan trampa på. Stor skillnad!
Jesus vill vara min förebild på alla dessa områden. Men framför allt annat så visar Han oss hur vi skall älska. Jesus är kärlek i livslevande form. Hur vet vi det? I centrum för vår tro finns ett kors.Korset är inte bara en stark symbol på Jesus död för vår frälsning. Det är också det yttersta tecken på utgivande, självuppoffrande kärlek. Vad jag så ofta glömmer är kopplingen mellan korset och att vara en lärjunge. I predikan i går fick vi som lyssnade frågan " Vad gör vi med korset"? Ja det är just frågan det. Ibland så hör man folk säga: ”Alla har sitt kors att bära”… Jag -och du. Men tar jag korsbärandet på allvar? Gör Du?
Ibland tycker jag att det blir för mycket seger i den kristna förkunnelsen och i vittnesbördet. Visst segern finns och den väntar på oss, men det är vägen dit vi ska dela. I ett samhälle som uppskattar och värderar alla möjliga bekvämligheter och snabba genvägar för att få det man vill ha. Och i ett samhälle som strävar efter att lyfta fram hur duktig man själv är, och kräver att få sina personliga behov mött på direkten måste erbjudandet om att bära korset förefalla mycket märkligt. På gränsen till bisarrt!
Men ändå är det det erbjudandet som Jesus, min stora förebild, kommer med i dag. Ta på korset och följ mej! Är jag villig att göra det i dag? Det är dagens stora fråga.
