Jag har bestämt mig

Under praktiskt taget hela mitt vuxna liv har jag stått till vänster när det gäller min politiska uppfattning, och med undantag av något enstaka tillfälle har jag alltid röstat socialdemokratiskt. Men jag har aldrig begärt inträde i partiet. Varför vet jag egentligen inte.Lärare har ju av tradition varit liberala och röstat på folkpartiet. Innerst inne har det nog emellertid handlat om annat. Som folkrörelsemänniska vet jag att en folkrörelse lever i och genom människors engagemang. Nu är jag pensionär och kan dela mitt engaggemang mellan Frälsningsarmén och något annat samhällsengagemang.

Dessutom missköter den nuvarande regeringen sitt uppdrag å det grövsta ( något som också kan sägas om de kommuner som jag har någorlunda inblick i, och som styrs av alliansen)Sjukförsäkringsstrulet är bara ett av många exempel på dålig ledning. Ett beslut, som tas i alla hast, och som sen måste tas tillbaka för att ändras därför att man inte tänkt igenom konsekvenserna osv.....

Så nu har jag bestämt mig! Jag har i dag begärt inträde i socialdemokratiska partiet. Så nu får vi se vad det kan innebära

I huvudet på en medgångssupporter

MoDo vann sensationellt över HV i går med 4-1. Och detta på bortais dessutom.... Varje modohjärta gläds naturligtvis åt detta,i synnerhet när tabelläget är som det är. Och eftersom jag gläds, så har jag väl ett modohjärta. Eller?? Som öviksbo av födsel och ohejdad vana har det dessutom alltid varit naturligt att MoDo har varit mitt lag. ( detta trots att laget länge hörde hemma på fel sida om fjärden....)

Men åren har gått och det är länge sen jag kände några av spelarna personligen. Sune Ödling,Tore Edblad, Ingemar "Kvarten" Landgren m.fl. I dag får jag nöja mej med att säga att jag spelat fotboll med Foppas pappa. Han var förresten en riktig begåvning.... Och dessutom har jag problem med kommersialiseringen av hockeyn. Liksom av alla annan idrott. Inte så att jag tycker att laget ska bestå av "grannens pojkar" och att dom ska spela gratis efter jobbet för att det är kul. Men dessa mångmiljonbelopp i en värld där hockey knappast kan räknas som det viktigaste att lägga pengar på...... Dessutom tycker jag att MoDo misskött, och inte tagit vara på sin unika roll, som världens kanske främsta plantskola för framtidens hockeystjärnor. Nu är det ett gäng 35-40-åringar som ska rädda laget....

Men visst tycker jag fortfarande att det är roligt när laget vinner. Och visst tycker jag att det vore synd om man skulle åka ur elitserien. Titta på Leksand, som också hör hemma på en mindre ort. Spåren förskråcker....

Så jag är nog numera endast en framgångssupporter, som ett lag i uppförsbacke och motvind inte har någon glädje eller stötta av. Jag kanske får ta ett snack med styrelseledamoten Marcus Näslund...... ( hans pappa känner jag förresten också)