De svenska folkrörelserna, av vilka de klassiska frikyrkorna var en viktig del, växte fram under 1800-talets senare del, som en upprorsrörelse mot tvång och förtryck. I Folkets Hus skallade sången: ” Båd stat och lagar oss förtrycka” och på Frälsningsarmén och i bönhuset sjöng man ”Du som tyngs av sorg och smärta, sök din tröst i Jesu famn.” Väckelsefolket kalldes sig också tidigt frikyrkor för att markera både friheten i Kristus och friheten från en dömande och fördömande statskyrka.
Men vart har friheten i Kristus tagit vägen? Betraktar folk i dag oss kristna som befriade människor? Och ser vi på oss själva som befriade människor? Jag är inte så säker på varken det ena eller det andra. Folk utanför kyrkan ser på oss som medlemmar i en kristen förening, där folk med religiösa intressen kommer samman. Och i det föreningstäta Sverige vet man att i varje förening är det mycket som måste ”göras” Och på kåren vet vi att det är många ”måsten” som måste klaras av. Vem ska ta hand om barnen under mötet? Vem ska ta det finansiella ansvaret som skattmästare? Har du skrivit upp dej på kaffelistan? Vem kan vara mötesvärd på söndag? Måste, måste… Och jag borde naturligtvis, men jag orkar inte…..
Frihet i Kristus innebar då, för länge sen, att människor fick uppleva frid och ro i Jesu närhet. Frid och ro samtidigt som Han fick göra något påtagligt, något fysiskt och konkret i deras liv. Om han endast hade gett ett exempel och talat i teoretiska termer om människans frihet och upprättelse hade han kanske inte varit så provocerande i den religiösa maktens ögon? Om han enbart var en andlig filosof och inte gjort alla underverk i människors kroppar, förmerat bröd och fisk, gått på vattnet och stillat stormen, kanske dialogen och relationen till världen varit bättre?
Den "religiösa" människan önskar ofta att Jesus vore andligare. Och att kyrkan vore andligare. Dom talar t.o.m. ibland om "den andliga verkligheten". Som om det fanns flera verkligheter. Jesus är andlig, men han är mer än andlig. Jesus är Gud som blev människa. ”Han blev i allt som vi, för att vi i allt skulle bli som han”, brukade de gamla fäderna säga. Jesus Kristus blev kropp med blod, svett, hår, skägg och till och med avföring. Han blev människa (Joh 1:14). Och därför att han blev människa blir friheten i Kristus mer än en andlig fråga. Det blir en fråga för hela människan. Gud inbjuder oss att leva i friheten i Kristus. I hans gemenskap blir vi allt det Gud vill vi ska vara, och det är precis detsamma som det vi själva egentligen vill vara. Och då måste vi ingenting men vi får. Får dela med oss, får kasta alla masker och förklädnader, får både ge och ta emot, och stöd och hjälp. Vi blir allt det Gud vill att vi ska vara. Vi får göra som Gud. Bli människa. Människa på riktigt.
