Ordet möte har för alla oss, som är formade i frikyrkovärlden, en särskild betydelse. Det betyder helt enkelt gudstjänst. Men det ordet ville frikyrkan inte använda av rädsla för att upplevas som "förkyrkligad". Därför blev det "möte" i stället. Men det är inte det mötet som får plats på bloggen i dag, utan det möte som av andra människor tolkas som ett sammanträde, fast kanske lite mindre formellt. Åtminstone ibland.
Jag sökte i dag en person och blev av receptionisten upplyst om att han "satt i möte" Det torde ha betytt att han träffade några arbetskamrater för att prata igenom något som kanske hade med arbetsdagen att göra. Till andra möten kommer människor från andra avdelningar "i huset" eller från andra håll i landet. Men så långväga möten kallas ofta sammanträden. Med föredragningslista, sekreterare, lunchsallad och allt. Möten har bara kaffe och en macka med svettig ostskiva... Möten pågår ca en timme, inte mer, då blir det ett sammanträde. Vissa företag har inga stolar i mötesrummen, utan man samtalar stående. Allt för att mötena inte ska bli för långa.
Mötet är en del av den svenska demokratin. Både arbetsplatsmötet, partimötet och föreningsmötet. Men de två senare varianterna är knappast möten utan mera sammanträden. Med föredagningslista, sekreterare, lunchsallad och allt. Ordet demokrati betyder folkstyre, men inte styr folket så det stör genom mötena.Och inte genom sammanträdena heller. Det handlar ofta mera om att informera varann om vad man håller på med just nu. Och det är inte så illa det. Hur många gånger har man inte känt sig förbigången och snuvad på jobbet därför att man inte varit informerad. Eller kanske inte tagit till sig den information som faktiskt funnits.
Men alla möten är inte nödvändiga och inte heller särskilt effektiva. Man förväntas vara där, och man är där. Medan man tänker på annat och upplever sig störd och avbruten av något som var viktigare. Just då. Uppväxt som jag är i frikyrkomiljö ska jag nu be att få avge ett personligt vittnesbörd: Jag undrar om Ni anar hur många fullständigt meningslösa möten jag suttit på. Möten där samma sak som kom upp förra gången, kommer upp även den här gången, möten som tuggar om samma saker som tuggades i den förra arbetsgruppen man satt med i, och möten där man inte vågar fatta beslut utan där man hänskjuter, tar upp nästa gång, tittar på, låter något annat möte titta på, osv, osv. Och jag är säkert inte ensam om denna tidsödande erfarenhet
Alla möten tar tid. Mycket tid. Tid skulle ofta kunna användas bättre. Och möten som bara är sociala träffar borde kallas så. Det är möten, som inte för verksamheten framåt, och där medarbetarna inte blir ett dugg mera indragna i viktiga beslutsprocesser. Och för sådana sociala träffar är fredagsölet bättre. Där kan man träffas och bara umgås. Utan möteskrav. Fast på mina arbetsplatser drack man inget öl och därför hade man inget fredagsöl heller. Det var synd.
Men inte alla möten är dåliga möten. Långt därifrån. Goda tankar har tänkts, kloka erfarenheter har delats och kreativa framtidplaner har växt fram. Och man har gått från mötet styrkt över att vara på rätt väg.
Pensionärer brukar ju dela med sig av levnadsvisdom och strö goda råd omkring sig. Så här kommer ännu ett: Färre men effektivare möten. Kanske har du också en devis hängande o mötesrummet: Här fattas visa beslut...... Grubbla lite över ordet fattas i dag!
