Per Abraham Örnsköld,född 18 november 1720, död 16 april 1791 var en svensk friherre och landshövding, som fått staden Örnsköldsvik uppkallad efter sig.
Per Abraham Örnsköld föddes till adelsätten Löth-Örnsköld som son till majoren Johan Löth-Örnsköld och Sara Helena Schönström. Han var familjens äldste son, och föddes i Södermanland. Året innan han föddes hade fadern adlats. Efter studier vid Uppsala universitet, blev Örnsköld auskultant vid Bergskollegium samt i Svea hovrätt. Han blev först extra ordinarie notarie vid båda institutionerna, och fick 1747 en bergmästares namn och heder samt sedermera tjänst som assessor vid Bergskollegium. 1759 utsågs han till bergsråd.
1762-1769 var Örnsköld landshövding i Västernorrlands län, som då innefattade Ångermanland, Medelpad och Jämtland. 1769 - 1791 var han landshövding i Södermanlands län. Han är känd för att ha byggt Södermanlands första lasarett, för att ha förbättrat vägarna – ett antal milstenar bär hans initialer, för att ha befrämjat linodlingen och för att han försökte introducera potatisodling. Därför kallades han även för "Potatispelle".
Han upphöjdes 1771 till friherre tillsammans med sina bröder, och var kommendör av Nordstjärneorden. Han var gift med Ulrika Eleonora von Berchner. Hon var statsfru hos drottningen och den sista av ätten von Berchner. Paret fick inga barn.
Örnskölds gravvård återfinns i Allhelgonakyrkan i Nyköping.
Allt detta står att läsa i Wikipedia, om honom, han som gav Örnsköldsvik dess namn. Och därifrån kommer jag. Och jag säger det alltså inte för att skryta utan jag säger bara som det är. Och vad vet du om Örnsköldsvik? Inte så mycket kan jag väl tro. Stan har en skidbacke mitt i stan. Det brukar folk veta. Backen bär dessutom det vackra namnet Paradiskullen. Men man har inga backhoppare längre. Inga som skär några lagrar i alla fall. Annat var det förr. Diman Lindström, Bror Östman ( nej vi är inte släkt) Siver-Bengt Erksson, Kjell Söberg, som en tid hade varldsrekordet i skidflygning, bara för att ta några ur högen. Alla represnterade dom Friska Viljor, klubben med kanske det vackraste namnet i idottssverige. Dom har dessutom det största antalet svenska mästerkap, alla grenar inräknat. Det handlar nog inte om hundra sm-guld, men näst intill.
Friska Viljor har även ett fotbollslag. Eller hade, är jag nästan beredd att säga. Alldeles obegripligt för en gammal FV-are ligger laget numera på nedflyttningsplats i division tre. Och detta är ett lag som faktiskt har legat i landets näst högsta serie. Hur illa kan det bli?
Annars är det ju MoDo Hockey för hela pengen i stan. Men dom skrivs det ju spaltkilometer om, så jag har väl inget att tillägga. Säger bara FOPPA. Och kanske också Sedinarna. Om dom skrivs det två sidor i DN i dag förresten.
Om jag lämnar idrottsarenorna så lever folk i nolaskogsmetropolen av Hägglund&Söner och av Mo och Domsjö. Men det var också bättre förr. Eller åtmintone lättare att förstå. Bägge dessa företagsjättar är nu uppdelade i flera olika bolag och sålda både till höger och vänster. Nolaskogs förresten. Det är ett ord, som Du bör lära dej. Det betyder norr om skogen. Och skogen är Skuleskogen i det här fallet.
Och folk är mer kristna i stan än på andra håll. Pingstvänner, baptister, och efs-are i skaror. Och några frälsningssoldater. Fast vi var fler förr. Allt var ju bättre då. Förr.......
Och Totta Näslund kom från Ö-vik. Visserligen var han född i Sandviken, men växte upp i Köpmanholmen, strax utanför "stan" som vi säger. Vi var jämnåriga, jag kände honom, och vi upplevde honom som lite "eljest" Men Sveriges blueskung blev han.En kung till. Vid sidan av Foppa.
Får jag jobb som ambassadör för Ö-vik nu tro? Nej, knappast. Dom har ju Foppa.....
