Jag är skeptisk till att avge nyårslöften. Kanske främst för att mina egna ansträngningar i den vägen genom åren ofta varit ganska misslyckade. Lova stort på nyårsafton och bryta löftet på nyårsdagen har varit modellen. Dålig vilja eller dålig karaktär? Ofta förmodligen en kombination av båda.
Men i år ska det bli annorlunda! Mitt nyårslöfte den här gången är nämligen av en annan karaktär. Jag ska börja drömma stort. Jag ska bli en möjlighetstänkare. Bakgrunden är egentligen den predikan som vår kårledare hade i årets första gudstjänst på kåren. Jag tolkade honom ( han är amerikan, liksom sin fru, och vi är en grupp som hjälps åt med tolkningen) och som tolk brukar åtminstone jag inte lyssna så mycket utan mera höra. Och det är skillnad på att lyssna och att höra, och tolken hör mer än lyssnar. Men den här gången lyssnade jag verkligen också, samtidigt som jag hörde.
Major Cornell, han heter så, talade om att drömma och att våga ha visioner, och han gjorde det utifrån profeten Joel i Gamla Testamentet och utifrån Petrus och hans tal på den första pingstdagen. Och budskapet var klart: Våga drömma och våga drömma stort! Ett nyårslöfte från mig, som sällan drömmer medvetet alls, och som nästan aldrig kommer ihåg vad jag drömt Men tänk om vi har hemligheten här. Tänk om jag skulle våga drömma om vad Gud kan göra med mig, och vad Han kan göra med min församling. Då blir kåren något annat än en förening för människor med religiösa intressen. Om jag börjar drömma om att kåren kommer ut på gator och torg igen, att vår kår blir de kyrklösas kyrka, precis som Gud vill, och som William Booth hade tänkt sig meningen med sin frälsningsarmé, vad skulle inte kunna hända då?
Och Cornell angav också riktningen för drömmarna och visionerna. Låt oss drömma om en kår som längtar efter att studera Guds Ord och att be. En kår som samlas i små grupper för att dela både bördor och glädjeämnen med varandra och en kår som tar ansvar både här hemma och för utvecklingen i världen. Frälsningsarmén finns i mer än 120 länder i alla världsdelar och i de flesta av dessa länder har folk det mycket sämre än vad jag har det, Haiti, Bangladesh, Indien, men också Rumänien och Moldavien. T.ex! Men jag berörs inte så mycket av denna fantastiska internationalism.Inte så mycket som jag borde och kunde. Men bibelstudium, bön och kraften i små grupper, som delar livet med varandra, kan ändra på det. Drömmar om att mina ögon ska öppnas för andra människor både långt borta och väldigt nära…… Såna drömmar borde bli mina. William Booth angav ju ” others, dom andra” som vår målgrupp.
Och resultatet av Petrus vision på pingstdagen blev att tre tusen personer blev frälsta och anslöt sig till församlingen på en enda dag.Ett fantastiskt resultat av drömmar, visioner och möjlighetstänkande. Och sånt brukar inte riktigt ligga för en realist som mig. Men nu lovar jag. Eller lovar i alla fall att försöka. Försöka drömma och att drömma stort!
Och då kanske andra nyårslöften som att motionera mera, äta nyttigare, gå ner i vikt och annat sånt hänger med på köpet...
