Jag är lite barnsligt förtjust i advent. Kanske är det därför att alla ljus. både ute och inne bryter det hemska novembermörkret. Eller kanske är det det faktum att julen närmar sig. Nu är i alla fall både adventstjärnor och elljusstakar på plats i de flesta rum i huset. Fast nån utebelysning har det inte blivit än i år. Jag hade ju knappt krattat ihop alla löv och då tänker man ju inte på att sätta upp ljusslingorna än på länge. Åtminstone inte om man är jag. Och sen kom snön. Och den bara fortsätter att komma. Men plogbilen räddade i alla fall både adventsgudstjänst och konsert i går. Och det verkar som om vi fått en ny snöplogsentreprenör i vinter. Det lovar gott i så fall.
Det var när kriget närmade sig på 1930-talet, som adventsstjärnorna för första gången tändes i vårt land. Sedan dess har ljusen i fönstren bara blivit fler och fler. Adventsstjärnorna har fått sällskap av alla sorters belysning i alla sorters färger. En del vackert och stämningshöjande och annat hemskt och smaklöst. Gröna tomtar t.ex!! Vi har numera råd att lysa upp nästan alla fönster i våra hem. Och som sagt, gärna också ljusslingor i träd och buskar. Vad visar detta om inte att jag inte är ensam längtande efter ljus i mörkret. och har inte denna längtan hos fler än hos mig rent av blivit större och större?
Och jag längtar inte bara efter adventsljuset. Jag längtar efter positiva nyheter, efter ljus i tillvaron? Jag längtar efter avbrott, efter att livet ska ha en annan sida. Efter ljuspunkter, någonting annat än det vardagliga. Jag längtar efter stillhet och skönhet, stämning och högtid. Kanske också efter något ögonblick av inre samling. Se där; Lite av mig i adventstid.
Så tänder vi våra ljus, men den som stirrar in i ljuset upptäcker ingenting. Ljusets mening finns inte i ljuset utan i det som blir belyst. Adventsljusets mening finns ute i den värld som ljuset lyser på. Gud finns sällan i det högtidliga. Det gudomliga har valt att bo bland människors sorg, ensamhet, bland mödor och misslyckanden,och bland folk som är ute på gatorna och demonstrerar för fred, frihet och rättvisa. I dag är det en åsna som drar in i kyrkan. Åsnan som var symbolen för vardagen på Jesu tid. Det är om den vardagen adventsevangeliet handlar.
I adventstid är det kallt och mörkt ute, liksom det kan vara i vårt inre. Men så kommer jubelropet: Någon kommer! Någon kommer med hopp och med ljus. NÅGON som älskar kommer som ett ljus i mörkret.
Ordet ADVENT betyder ju ankomst. Vem är då Han som kommer? Bibeln kallar honom för Världens Ljus. Det är ett bra namn för Honom, Adventets konung.
Genom hela Gamla Testamentet finns en Adventslängtan efter frid och fred. Fredsfursten ska komma. Det är lätt att känna igen sig i denna fredslängtan. Blir det någonsin fred i t.ex. Mellanöstern? Eller i Afgahnistan. När ska de plågade folken i dom länderna få se Ljuset i mörkret? Och de fattiga barn i vårt eget land, som bara blir fler och fler. När ska ljuset börja lysa för dem?
Jesus lånade en åsna att rida på. Och nu vill han låna mig också. Han vill, att jag, och du också för den delen,ska hjälpa till att sprida Hans ljus i världen. Han vill låna våra händer för att stödja och bära. Han vill att vi ska hjälpa till att peka på allt gott som också händer i en värld som inte är helt mörk. Han vill att vi ska peka på Ljuset. Han vill varje dag finnas med i våra liv. Känner vi igen Honom då, så kan också vi säga: ”Välsignad vare du kommer till oss”. Då blir vi också välsignade och blir fyllda av glädje och lovsång.
Så i mitt fönster är det ett längtans ljus som är tänt.En påminnelse om att Han som är Världens Ljus aldrig ger upp. Han är segraren över död och mörker. Ja, välsignad vare Du som har kommit, som skall komma och som nu kommer till oss i Advent.
