Visst. Det går säkert att visa att en majoritet stöder monarkin. Konstigt vore det annars med tanke på det massiva stöd den under alla tider har uppburit från nära nog alla medier i landet. Men om demokrati är något mer än majoritetsvälde är monarki inte demokratisk och kan aldrig bli det – hur vanlig man än försöker göra den kungliga familjen. Själva idén strider mot tanken på alla människors lika värde. Somliga föds finare än andra, och förtjänar att stekta sparvar flyger rätt in i munnen i form av slott, privilegier, som ingen annan kan drömma om, och ett i största allmänhet bekymmersfritt liv.
Och det var till ett sånt liv som vår nuvarande kung motvilligt, om man får tro boken om den motvillige monarken, ställde sig till förfogande. Han har under hela sitt liv som monark haft möjligheter att hoppa av, att abdikera, att säga, stopp, det här strider mot alla demokratiska värderingar,som nästan alla amdra svenskar står för. Jag ställer inte upp längre. Men det har han inte gjort. Han har velat behålla klassamhället.
Kungafamiljen är inte vanlig, utan en symbol för klassamhället, ett både lockande och avskräckande exemplet på hur ett privilegierat överklassliv ser ut. Ibland hör man argumentet att vi måste avskaffa monarkin för att det är synd om den kungliga familjen som tvingas leva instängd i en gyllene bur. En sån tanke är naturligtvis alldeles befängd. Det är inte synd om människor som aldrig behöver stå i vårdkö eller bostadskö, aldrig ett ögonblick behöver oroa sig för om pengarna skall räcka, som kan köra sin Ferrari när man inte i ett anfall av folklighet istället väljer Porschen.
Själva tanken att landets högsta ämbete skall gå i arv är inte bara föråldrad den är dessutom stötande. Godtar man tanken på att höga ämbeten skall gå i arv, varför då inte fortsätta på den inslagna vägen? Man kunde i så fall göra överbefälhavarens, ärkebiskopens och landshövdingarnas poster ärftliga – alltså poster som i dagens Sverige är väldigt fina men inte längre särskilt viktiga. Kungahuset och hovet däremot har en betydande reell makt; när kungen och drottningen talar lyssnar menigheten och tillskriver varje yttrande en djup betydelse. Titta bara på intresset för den nu aktuella boken!
I själva verket talar alla argument emot monarkin som statsskick. Ekonomiska sådana förs ofta fram. Monarkin sägs vara bra för landet. Trots det till vansinne upphaussade intresset för kronprinsessans bröllop med den stackars Daniel Westling återstår detta att bevisa.
Sammma med turistargumentet, Det är lika dumt som det ekonomiska. Stämde det – att kungar och drottningar attraherar turister – skulle Belgien dra till sig fler turister än Frankrike. Turisterna skulle ha övergivit Grekland när landet skickade kungen i landsflykt. Ingen vettig människa väljer mål för sin semesterresa för ett statsskicks skull.
Sedan får man också höra att monarkin skänker lite guldglans åt allas vår tillvaro. Ärligt talat tror jag att det är väldigt få som finner sin tillvaro ljuvare och ljusare bara för att kungen och hans anhang går på nattklubb.
Att monarkin fortfarande har ett starkt folkligt stöd går inte att förneka. Den har blivit en dokusåpa, om en fullkomligt bisarr verklighet. Ett folkligt stöd, som dessvärre inte torde bli mindre trots att kungen så öppet visade sitt förakt för folket genom att inte tillåta en enda fråga efter sitt makabra beteende vid pressträffen i går. Han uttalade sig, vände på klacken och gick. Tänk om Fredrik Reinfeldt skulle bete sig så.....
Så snälla Ni alla! Tyck inte synd om kungen, inte ens efter boken om hans påstådda eskapader med vackra damar och andra..... Det är inte ett dugg synd om honom och hans hus. Det är möjligen alla oss andra det är synd om, alla vi som tvngas betala för detta spektakel.
