Vi skall delta, engagera oss, vi ska göra och vi ska hinna med. Inte minst i valtider gäller det att hänga med.. Och i reklamen möts vi av djupsinninga frågor som: Vill du bli friskare? Vill du bli smalare? Vill du bli lyckligare? Vill du få bättre hy, friskare andedräkt, inte tappa håret. Vill du förbättra dina relationer och ditt sexliv, bli framgångsrik på jobbet, och samtidigt få harmoni i livet och ro i själen? Hela tiden budskap som erbjuder sig att göra oss bättre i åtminstone något avseende. Bantningstips, reklam och TV-såpor förmedlar det här till oss, liksom forskningslarm och kostrekommendationer. Du själv och din kropp och ditt liv borde kunna vara åtminstone lite bättre, och ingen kan förändra det utom du, verkar vara det outtalade påståendet. Och det är ju inte så svårt att hålla med. När jag ser på mig själv i spegeln på morgonen är det bara att inse att det finns mycket övrigt att önska. Och vem skulle kunna fixa det om inte jag?
Men tänk om jag inte klarar det!! Inte orkar helt enkelt! Bibeln talar om en man som legat lam i 38 år. Han hade verkligen försökt! Utan att lyckas. Vare sig det var en Herrens ängel som satte vattnet i dammen i svallning eller det var en gammal skröna bara, så hade han aldrig hunnit ner i vågorna i tid. Inget hade blivit bättre.
Men plötsligt fanns hjälpen där till hans förfogande. Och om det är något vi också behöver så är det väl hjälp, samtidigt som hjälpande händer verkar vara en bristvara i vår tid. Dagligen påminns vi om terrorhot, diktatorer som skärper greppet om sina folk, flyktingströmmar, klimatförändringar, krig och naturkatastrofer. Det är sannerligen inte lätt att se ljust på framtiden. Samtidigt verkar hoppet om förändring av sig själv och sitt liv vara oändligt – eller åtminstone längtan efter just det hoppet. Kanske är det som en del samhällsforskare menat, att när vi inte tror oss kunna förändra det som är verkligt viktigt, så blir det som vi faktiskt kan förändra så mycket viktigare. Min vikt, mitt utseende, mitt aktieinnehav eller nånting annat. Om det inte går att förändra världen, kanske jag i alla fall kan förändra mig själv. Ibland går det,men ofta går det inte – och kanske är det vanligare att det inte är så lätt att ”ta tag i sitt liv” som man önskar. Det har nu gått drygt fyra månader sen vi gav dom där nyårslöftena. Dom som vi brutit för länge sen. Men nya bantningskurer, träningsformer och relationstips kommer hela tiden. Så det är bara att ta nya tag.
Mannen som enl. Bibeln försökt i 38 år utan att lyckas blir centrum i ett av Bibelns helandeunder. Jesus gör en sjuk människa frisk. Många sådana berättelser finns i Bibeln, och de påminner såklart om varandra. Men den här berättelsen är ändå annorlunda än de flesta. För det första är det inte mannen som tar kontakt med Jesus, utan tvärtom Jesus som tar initiativet. Annars berättas det ju ofta om hur människor på mer eller mindre dramatiska sätt försöker ta sig fram till honom, genom ett hål i taket, eller genom att ta tag i hans kläder när han går förbi, men den här gången ser Jesus mannen och går fram till honom. För det andra så verkar mannen påfallande ointresserad av vem Jesus är – han frågar aldrig vem han är, eller ens vad han heter, och när han blivit helad går han bara därifrån. En annan märklig sak är den fråga som Jesus ställer – vill du bli frisk? Den är närmast provocerande i våra öron. Vad tror du!? Om han har legat där i 38 år är det väl klart att han vill bli frisk? Vill vi inte alla bli friskare, vackrare, rikare, bättre? Men mannen svarar inte ens på frågan. Han försöker istället förklara varför han inte har blivit frisk tidigare, och att hans chanser att lyckas bli frisk vid badet var små eller inga. Men trots allt låg han ju kvar där, kanske väntande på att undret. Kanske ändå….Det finns någon sorts märklig blandning av uppgivenhet och hopp, misstro och längtan. Om jag bara kommer iväg till Kanarieöarna, Om vi bara kunde få råd med en ny bil, då…….
I många andra berättelser om helande är den stora poängen att personen ifråga tror eller litar på Jesus. I det här fallet finns den frågan inte ens med. Och jag tror att det är en av de stora poängerna med den här berättelsen. Att det inte är på grund av något som mannen gör eller tänker eller säger som han blir frisk. Det är helt och hållet Jesus som kommer med den hjälp som han behövde. Medan mannen är upptagen med att fundera på om det var möjligt för honom att komma ner i dammen eller inte, var det en helt annan fråga som Jesus bemötte. Och hans svar handlade om det, som han såg att mannen behövde, inte det som han själv var upptagen med att fundera på. Jesu ärende handlade om liv, helhet och hälsa, inte mannens praktiska lösningar på hur det skulle kunna ske. Och det handlade inte om en prestation från mannens sida, utan om nåd.
Och så är det i dag också. Gud vill lära oss att den hjälp det handlar om här och som det talas om i kyrkan nästan varje söndag är en tilltro till Gud, och en tillit till Guds nåd. Det är ingen tillfällighet att nåd på latin heter gratia. Den här hjälpen är något som vi faktiskt får alldeles gratis, "fritt och för intet" som Luther uttrycker det – det är inte för att vi är duktiga som Gud vill ha en relation med oss. I Guds rike räknas varken betyg, kalorier, utseende eller lönekuvert. Livet är inte något vi ska fixa, utan något vi ska ta emot som en gåva. Hoppet som Den Helige Ande förmedlar i dag bygger på löftet från Gud – att vad vi än gör, så är vi inte övergivna. Att livet och kärleken är starkare än döden, och att Gud själv är med oss alla dagar till tidens slut.
Så du; Hjälp är på väg. Hela tiden!
