tisdag 21 september 2010

Hur kunde det gå så illa?

Det värsta av alla tänkbara valresultat mötte mig när jag återvände till fosterlandet. Sverigedemokraterna kom med sina nästan 6% in i riksdagen. Och detta med råge till och med. 20 mandat har Svensson givit Åkesson och hans kamrater. Och detta är långt värre än att vi kommer att utsättas för ytterligare fyra år med Reinfeldt och hans allianskamrater. Så nu är det faktiskt så, att jag önskar att Alliansen får majoritet när rösterna räknas färdigt i dag ( eller i morgon) Allt för att Jimmy Åkessons gäng ska få minsta möjliga inflytande.

Jag fick punktering på min bil i Danmark i söndags kväll. På måndag morgon stod jag på alla fyra och skiftade däck, när jag tillönskades god morgon av en dansk man med dansk hund. När han förstod att jag var svensk ville han höra min syn på valresultatet. Jag gav uttryck för min besvikelse varpå han sa: "Ni svenskar vet inget om vad Ni nu ställt till med." Och så är det nog. Dansk Folkeparti, som började på samma sätt som Sverigedemokraterna nu, har i dag 20% av rösterna och inflytande över all lagstiftning i Danmark. Så spåren förskräcker......

Men svenska folket har talat och då får vi väl utgå ifrån att det är så här som svenska folket vill ha det. Själv ska jag dock skaffa mig dekalen med texten: Vi gillar olika. Det borde förresten inte minst alla kristna i landet göra. Jesus gillar ju verkligen olika. Alla olika.....

Hur kunde det gå så illa? Ja det finns säkert inte upp mot 300000 rasister i Sverige, så det måste bero på något annat. Jag menar att det beror på att vi i de etablerade partierna ( jag är ju också en sån, socialnämndsersättare, som jag är) inte vågat påtala bristerna i vår invandrings-och integrationspolitik och då inte heller vågat diskutera hur vi ska rätta till bristerna i nämnda politik. Tar vi emot för många invandrare? Ställer vi för få krav på dem som får stanna här? Tar det för lång tid innan de, som inte får lov att stanna, avvisas. Ska dom som får stanna få lov att bosätta sig var som helst i landet? Ska vi ställa språkkrav på dem som ska stanna? Dessa och en massa andra frågor diskuteras runt köksborden. Men inte i de politiska sammanträdesrummen. Därför får SD ostört dominera scenen och säga vad vi svenskar tänker.Det är dags för alla demokratiska partier att nu börja tala klartext i invandrarfrågan. Och det är dags att våga börja sjunga nationalsången igen.

Och en olycka kommer ju sällan ensam. Som om det inte var nog med SD:s framgångar, gjorde socialdemokraterna sitt sämsta val på nästan hundra år. Hur kunde det gå så illa för ett parti som dominerat svensk politik så länge åtminstone jag kan minnas? Jag hör redan talkörerna och ropen på Mona Sahlins avgång, men helt klart är, att det naturligtvis inte är Mona Sahlins fel. Det är nog mera fel på partiets självbild. Arbetarklassen stavas medelklass i dag, och partiet har förlorat kampen om den. Och partiet är i dag ett av många partier och inte det statsbärande PARTIET. En föryngring i ledningen måste till på alla nivåer och gubbväldet måste brytas och socialdemkraterna måste bli ungdomens och framtidens parti på nytt. Hur det ska gå till? Ja Mona ska ju tillsätta en kriskommission som ska ta i tu med orakerna till katastrofen, så dom kommer säkert att landa i några bra förslag. Om bara medelåldern i kommissionen får bli tillräckligt låg och deltagarna tillräckligt visionära. Jag nöjer mig med att skicka med ett förslag till katastrofkommissionen: Ställ frågor i skolor och på arbetsplatser och inte inåt i de olika partiorganisationerna ! När jag lyssnar till företrädare för SSU så hör jag nämligen nästan bara: Mer av samma slag! Och med ett språk som redan är förgubbat och förgummat. Ut i verkligheten och då blir det det som Nacka Skoglund sa: Vi kommer tillbaka, fast ingen vet hur och ingen vet riktigt när.

På genomresa

Det var väl den tyske skalden Matthias Claudius, som skrev att wenn jemand eine Reise tut, kann er was erzählen. Och nu, när jag under en veckas resa i Polen något fräschat upp den lilla tyska jag fortfarande kommer i håg, vet jag att det betyder att den som gör en resa, har något att berätta. Och visst har jag det!

Tillsammans med hustrun, två goda vänner och ca 40 övriga medresenärer har vi under åtta dagar gjort en rundresa med buss i Polen. Bussresor har möjligen lite pensionärsvarning, men det var mycket trevligt. På alla sätt!! Polen är ju ett ganska okänt grannland, gömt bakom järnridån som det var i så många år. Och svårt är att också att stava till namnen på platser som vi besökte. Tänk bara på staden Szczecin.För att inte tala om uttalet. Matthias Cladius hade stavat och uttalat namnet som Stettin, och det hade ju varit enklare. För att inte tala om den lilla byn Oswiecim.Det blev på tyska Auschwitz och är värt en egen blogg, som kanske kommer också.

Polen är i dag EU:s sjätte största ekonomi och med säkerhet en blivande stormakt i Europa.Man har 38 miljoner invånare och med en medelinkomst på 7500 kr/månaden lockar landet till sig utländska investeringar i snabb takt. Religionen har ju alltid haft en stark ställning i Polen och katolska kyrkans roll i samhället är unik i Europa. Krakow har 170 kyrkor och samtliga firar mässan flera gånger varje dag. Dit har nu Frälsningsarmén med stora kostnader kommit nyligen och jag frågar mig: Varför? Varför ska vi in i ett land där den kristna tron redan har ett unikt grepp om människosjälarna. Och så var det även under de många år när den ateistiska sovjetkommunismen förtryckte land och folk. Redan då sände polsk TV mässan från någon kyrka varje söndag. Och som svar på frågan hur det kunde komma sig svarade en polsk fackföreningsledare, somn själv inte var kristen: "Det är därför att kyrkan är den enda plats i vårt land, där man talar sanning. "Är det vittnesbördet från kyrkorna i Sverige också? Jag undrar.....

Stora män står i dag staty i parkerna överallt i Polen. Kung Sigismund syns lite överallt. Men så är han också den ende svenske kung sedan Gustav Vasa som inte ligger begravd i Sverige. Han ligger i stället begravd i kungaborgen Wavel i Krakow. Mikołaj Kopernik, eller Nicolaus Copernicus, som vi känner honom, i den mån vi känner honom alls, står staty på torget i sin hemstad Torun, som vi besökte för en god lunch en dag. Det var ju han som först av alla påstod, att det är solen och inte jorden, som är universums centrum. Copernicus hann förutom att vara astrom även med att vara munk,matematiker, jurist, ekonom, strateg, ambassadör, läkare, astrolog och kanik. Man storknar vid bara tanken. Hur hann kar'n med? Och så Chopin förståss.François Chopin blir ju på polska naturligtvis Fryderyk Franciszek, och honom mötte vi på flera ställen bl.a i Chopinparken i Warszawa. Warszawa blev posk huvudstad 1596 då Sigismund flyttade huvudstaden från Krakow. Ett kraftfullt svenskt initiativ minsann..... I Chopinparken kunde man också via en knapptryckning lyssna till en truddelutt av Chopin, som vår alldeles utmärkat guide uttryckte saken. Undrar om musiklärarna vid Dalarö folkhögskolas musiklinje, då, när det begav sig, skulle ha menat att Chopin skrev truddelutter..... Och nog saknade jag en staty av Justina Kowalczyk, världens bästa kvinnliga skidåkare. Men hon är ju kvinna, och man måste kanske också vara död för att bli staty.......

Och så var det Auschwitz då. En dag ägnade vi oss åt det bottenlösa vansinne som utspelade sig där.Även om Auschwitz varken var det enda (eller det första) nazikoncentrationslägret, har det blivit en symbol för terror, folkmord och förintelse.
Nazisterna etablerade ett koncentrationsläger i förorterna till den polska staden Oswiecim som - som resten av västra Polen - var ockuperat av Tyskland under större delen av andra världskriget (1939 - 1945). Namnet Oswiecim ändrades som sagt till det mer tyskklingande Auschwitz, vilket även blev namnet på lägret.
Lägret byggdes ständigt ut och när det var som störst bestod det av tre delar: Auschwitz I, Auschwitz II-Birkenau och Auschwitz III-Monowitz. Auschwitz hade även över 40 "grannläger" i de närliggande städerna och det omkringliggande området. I början fängslades och dödades enbart judar och polacker i lägret. Senare kom även sovjetiska krigsfångar, zigenare och fångar från andra länder och minoriteter att sättas där.

Från 1942 och framåt blev lägret skådeplatsen för ett av de största massmorden i mänsklighetens historia. Massmorden ingick som en del Hitlers slutliga lösning av judefrågan. Majoriteten av de judiska män, kvinnor och barn som deporterades från sina hem över hela det tyskockuperade Europa till Auschwitz sändes genast vid ankomsten (oftast ihopträngda i boskapsvagnar) mot sin död i Birkenaus gaskamrar. Kropparna brändes därefter i ugnar i krematoriet.Framför en sån ugn har jag alltså stått...
I slutet av kriget, i ett försök att dölja de brott de hade begått, började SS montera ner och förstöra gaskamrarna, krematorierna och andra byggnader, samt bevisdokument. Fångar som ansågs kapabla att gå sändes in i Tyskland. De som var kvar befriades av Röda armén den 27 januari 1945. Lägrets grundare Rudolf Höss, vittnade under Nürnbergrättegångarna om att så många som 2.5 miljoner människor hade dött i Auschwitz. Det var många tårfyllda ögon i bussen på väg tillbaka till Krakow den eftermiddagen.....

Vi var inte på något sätt de enda turisterna i Polen den här veckan och på tal om turister,så berättas det om en grupp amerikanska romerska katoliker, som fick tillfälle att under en resa i Polen besöka en berömd katolsk kardinal. Säkert med många c och z i namnet. Med tanke på kardinalens berömmelse och ryktbarhet hade dom väntat sig en rikt utmyckad, stor, slottslikande bostad. När dom i stället fann en enkel bostad med bara bord, bokhyllor och en säng blev den naturliga frågan: Men Ni, som är så ryktbar och berömd, var har Ni alla era rikedomar?Kardinalen svarade med en motfråga: Var har Ni era? Men svarade man i gruppen,vi är ju bara på genomresa. Det är jag också, sa då den fromme kardinalen. Just det; På genomresa--I Polen och genom livet.