söndag 24 januari 2010

En spion talar ut

Det är lika bra att säga som det är. Under en period av mitt liv har jag levt som spion. Jag tjänstgjorde under min militärtjänstgöring i mitten på 60-talet under en period vid FRA, som då var en del av försvaret, vilket trots vad namnet, Försvarets Radioanstalt än säger, inte är fallet i dag. Om inte verksamheten då hade varit ännu mer sekretessbelagd och hemlig än vad den är i dag, hade dagens debatt kunnat föras även då. Men då var verksamheten så hemlig, att vi inte ens fick uppge vad vi sysslade med eller uppge adressen till vårt kompani i brev t.ex. Det fick vi t.o.m. skriva under på. Inte heller fick vi för utomstående nämna, att vi tjänstgjorde vid FRA, utan vi låg vid Radiomät, som ju lät tämligen harmlöst.

När det i fjol avslöjades att ett av målen för FRA:s signalspaning är den ryska trafik som via kabel i dag går genom Sverige, visste ganska många det redan på 60-talet. FRA:s militära kompani bestod då av unga grabbar som talade och förstod ryska. Detta för att kunna avlyssna och tolka rysk telefoni- och telegrafitrafik. 1965 ingick jag i detta kompani. Och visst var det rysk trafik vi lyssnade till, men vi kunde med lätthet också avlyssna svensk trafik i taxiradion och andra mera privata konversationer. Liksom svensk polis- och militärtrafik av mera seriös art....
Och på kvällarna kom dom, högt uppsatta militärer, politiker och representanter för polisledningen. P-G. Vinge, som då var chef för säkerhetspolisen var där, liksom rikspolischefen Carl Persson. Sent på natten kom de stora svarta bilarna tillbaka för att hämta de högt uppsatta besökarna från det låsta rummet högst upp under tak, dit vi värnpliktiga aldrig hade tillträde. Och när dom inte kom till Bromsten, där vi var förlagda, var deras uppdrag så hemligt, att det sköttes från olika privata adresser i Stockholm. Detta för att försvåra pejling. Vad dom sysslade med? Peter Bratt gjorde i boken IB-affären, tillsammans med Jan Guillou, avslöjanden som vi är många som kan bestyrka. Signalspaning är inget nytt.

I de flesta samhällen behövs olika typer av underättelsetjänst för att skydda samhället. Det torde de flesta vara överens om. Mina erfarenheter härrör från kalla krigets dagar, och då fanns det anledning för Sverige att spana mot Sovjetunionen. I dag finns det dessutom anledning till att spaning bedrivs mot personer, som kan misstänkas för att vilja störta det demokratiska samhällskick som vi i val bestämt oss för i vårt land, eller mot både inhemska och utländska terrorgrupper i olika nätverk.
Därför deltog jag inte i hetsjakten mot FRA för något år sen, och tycker fortfarande inte att det finns så stor anledning att hetsa upp sig över att Sverige, genom FRA, bedriver den typen av signalspaning. Vad diskussionen borde handla om, och där jag kan tycka att t.ex. den kristna kyrkan varit alldeles för tyst, är hur den personliga integriteten ska kunna skyddas, samtidigt som vi har signalspaning och annan typ av underättelseverksamhet. Den lagstiftning som under stor vånda antagits av riksdagen, måste enl. min uppfattning rivas upp, och ersättas av en lag som mycket mer tar sikte på att skydda enskilda människors integritet. Redan på 60-talet, kunde som sagt jag, lyssna till både ett och annat som det säkert inte var meningen att jag skulle få lyssna till. Telefonsamtal till älskarinnan medan frun trodde att han var i London på affärsresa, eller vad man skulle göra med taxibilens drickskassa för att ta några ganska harmlösa exempel. En ny lag skulle t.ex kunna stipulera, att svenskar som övervakats, i efterhand får reda på detta, för att kunna vidta lämpliga motåtgärder som att stämma staten för integritetsintrång eller nåt annat. Nån typ av tillstånd för att få rätt att övervaka specifika objekt skulle också behövas för att integritet och säkerhet ska kunna upprätthållas.

Tiden har gått och avslyssningen har säkert blivit alltmer sofistikerad och svårupptäckt. Och i dag finns ju hela internet och den elektroniska teknik, som var okänd på 60-talet. Men dess viktigare då att vi får en lag som skyddar vanliga människor. Tycker 809 Östman med rätt att lyssna.