Jag har fått mitt passerkort till Haninge kommuns kommunhus i dag. En kommunfotograf tog ett kort av mig. Ett kort som fick mig att se lite småkriminell ut. Och vips fick jag snabbt och lätt ett kort som öppnar åtmionstone en del dörrar till kommunens inre.Det är nämligen lite Fort Knox över Haninge kommuns kommunhus.Och säkert är det likadant i andra kommuners kommunhus. Stängda och låsta dörrar överallt. Varför är det så? Kommunhusen ska väl vara kommuninvånarnas förlängda arm och då borde det väl vara öppet och stora famnen mot kommuninvånarna. Men det handlar kanske både om arbetsro och terrorhot, vad vet jag?
På mitt kort står det nu Anders Östman, socialnämnden, politiker. Alltså namn, var i den kommunala apparaten jag hör hemma och funktion. Jag tycker nog att det borde ha stått fritidspolitiker på raden med funktion, och det föreslog jag också. Men kommunfotografen hade ingen sån text i sin manual så det fick bli politiker då.
Och som jag redan bekänt på min facebookstatus så nog kändes det lite stort att stå där med politikerkortet i handen. Lite stort och ansvarsfullt. Det kommunala självstyret är ju längre gånget i Sverige än förmodligen i något annat land, och där sitter nu jag. Partiet tyckte att min folkhögskoleerfarenhet gjode mig mera lämpad för socialnämnden än för t.ex byggnadsnämnden. Säkert en alldeles riktig partibedömning. Jag har förresten fått sällskap av en gammmal elev i den socialdemokratiska nämndgruppen. Jag hade henne i samhällskunskap och kanske satte det några spår hos henne. Även om det var präst hon blev så småningom. Men präster behöver ju också kunna lite samhällskunskap.
Själv ser jag också det politiska uppdraget som ett naturligt utflöde av min kristna tro. Kyrkor och samfund ska naturligtvis var partipolitiskt neutrala. En självklarhet, som Frälsningsarmén både lever upp till och ständigt betonar. Betonar så ofta att frälsningssoldaterna tenderar att bli ointresserade av det politiska livet. Och ändå tar vi ju, som enskilda människor, politisk ställning många gånger varje dag. Vi tycker att något är bättre än annat och förresten; att inte ta ställning är också att ta ställning. För det bestående och mot förändring! Lite märkligt är det också att aktiva kristna så ofta tycks hamna till höger, när de nån gång tar ställning. I USA är ju den kristna högern ett politiskt begrepp. En kristen höger som vill riva upp Obamas sjukförsäkringsreform därför att den ger staten för stor makt. Och en höger som vill liberalisera de redan ytterst liberala vapenlagarna där borta ytterligare. Exemplen skulle kunna mångfaldigas. Och här hemma läser vi dag i den borgerliga Dagens Nyheter om hur barnfattigdomen ökar snabbt. Och att de verkställande direktörerna i de största börsbolagen var och en tjänar ca fyrtio gånger mer än en industriarbetare. Därför bestämde jag mig tidigt att ställa mig på den politiska vänsterkanten. Men det är inte förrän nu efter pensioneringen som jag har kunnat engagera mig i partipolitiken. Det ska också ur det perspektivet bli intressant att flytta till Handen, Arbetarkommunen där är betydligt livligare än den ganska tynande socialdemokratiska föreningen i Dalarö.
Socialnämnden i Haninge kommun har väl inte fattat några särskilt omvälvande beslut under min ganska korta tid, och det mesta av de ca hundra sidor som jag får plöja igenom är väl förberett av skickliga kommunaltjänstemän. Dessutom är mitt lag i minoritet och opposition i nämnden. Men i några frågor har jag höjt en kristen röst. Det har handlat om ett bättre samarbete i drogfrågor med kyrkorna och övrigt föreningsliv i kommunen. Och det har handlat om vilka principer som bör gälla både när det gäller utskänkningstillstånd och när det t.ex gäller vilka krav man bör ställa t.ex på vårdnadshavare för ensamkommande flyktingbarn.
En kristen vänster! Det vill jag medverka till, både som partimedlem och som fritidspolitiker. Så jag får kanske beställa ett nytt passerkort med den texten..... Och som ny partiledare vill jag se... Nej jag väntar med det ett tag.
