Innan vi glömmer....

I all julefrid då det är det lätt att glömma världen utanför vardagsrum och skinksmörgås, tar jag mig friheten att störa med en lien uppdatering.

Kommer Ni ihåg klimatkonferensen i Köpenhamn? Då kom 193 länder till ett internationellt möte med ett antal bud på utsläppsminskningar för i-länder och på utsläppsbegränsningar för industrialiserade u-länder som Kina och Indien. Ett antal i-länder hade redan i förväg kommit med bud när det gäller finansiering av klimatåtgärder i u-länderna ( bl.a EU) och några sådana bud presenterades även på konferensen – bland annat från USA och Japan.

Mot slutet av konferensen försökte EU:s ordförande, Fredrik Reinfeldt, sy ihop alla stridande viljor i ett samlat dokument.Till slut fick man till en glidande formulering som de flesta ( dock inte alla) kunde enas om. Överenskommelsen är inte något legalt bindande dokument. Fredrik Reinfeldt beskrev det som ”några papper”.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att i princip ingenting hände under dagarna i Köpenhamn. Alla åkte hem från konferensen med i stort sett samma bud som de kom med. Konferensen har inte förändrat situationen för klimatet och därmed inte heller för världen på något sätt, och hade man förväntat sig det, så måste man betrakta mötet som ett misslyckande.

Om några har anledning att vara nöjda med det urusla resultatet så torde väl vara Kina, Saudi-Arabien, Venzuela och andra oljeproducerande stater.

Kineserna har uppenbarligen inte motsatt sig någon form av överenskommelse och de har ju accepterat Reinfeldts "papper". Samtidigt har det inte kostar dem någonting.
Och oljeproducenterna får ju fortsätta att under överskådlig tid tjäna pengar på sin produktion.

Det positiva kontot från mötet är kort och handlar väl främst om att alla nu vet att mötet ägt rum. Och den kunskapen kommer att tvinga fram nationella satsningar på grön teknik.

Nästa stora klimatmöte är i Mexiko. Det mötet måste bli bättre och annorlunda på alla sätt. Kravet på enhälliga beslut måste slopas. Det ifrågasätter då hela FN:s konstruktion. Procedurfrågorna måste dessutom vara klara när mötet börjar. I Köpenhamn satt man i 10 dagar och diskuterade hur dagordningen skulle se ut. Först sista dygnet började man förhandla, vilket måste betraktas som en skam för FN-systemet.Dessutom ska de s.k.snabbstartspengarna delas ut redan från 2010, vilket är om en vecka, så det måste hända saker ganska snabbt.

Alltså SKÄRPNING VÄRLDEN! För barnbarnens skull!!

Julafton i Ålsgårde

En sån julafton det blev!Allt fanns med ( utom lutfisken)Förväntansfulla barn som väntade på julemanden, god mat i mängd, värme och gemenskap. För att fira Hans födelsedag åkte vi till Humlebaek och Strandvejskirken. Församlingen tillhör Det Danske Missionsforbund, och är alltså åtminstone kusiner med Svenska Missionskyrkan. Kyrkan var fullsatt, som de flesta danska kyrkor är på julafton. Däremot är det ofta lika glest i kyrkorna som i Sverige under resten av året.Vi i familjen upplevde gudstjänsten lite olika, men för mig var det en riktig toppenupplevelse.Vacker sång och musik, med en verklig virituos vid pianot och en ytterst aktuell predikan med en jämförelse mellan det nyss avslutade Köpenhamnsmötet med sitt klena resultat och mötet i Betlehem, där en ogift mor, en snickare, några enkla, förmodligen inte ens läskunniga herdar,och några astrologer från en annan kultur och säkert med en annan religion också, fick böja knä inför Jesus. Ett knäfall, som utan någon Betlehemsdeklaration alls fick utgöra startskottet till den största revolution världen skådat. En kärlekens och rättfärdighetens revolution. Mycket bra, och helt i min smak!!

Tll julfirandet hör också inte dansen, utan den stilla promenaden runt granen. Granen fick levande ljus och placerades mitt i vardagsrummet. Sen vidtog en stilla promenad, varv efter varv runt granen medan man sjöng danska julpsalmer och julsånger.Inget "Hej tomtegubbar slå i glasen" och inga små grodor här inte. Jesusbarnet och juletraedet var favoritmotiven, och det är slående hur få danska julsånger som vi sjunger i Sverige och vice versa. Utan att veta alls, tycks det mig som om Danmark och Norge har en någorlunda gemensam jultradition, medan Sverige och, åtminstone det svenska Finland, delar på både julens sånger och övriga traditioner.

Och så kom han då till slut. Julemanden! Hela vägen ända från Grönland, där den danska jultomten bor. Och det välstädade och julfina huset på Hallandsvej förvandlades raskt till ett enda virrvarr av klappar, glada skrik, julklappspapper och äkta julglädje. Åtminstone det såg ut precis som på Baldersvägen eller i vilket som helst annat julhus i Sverige. Men visst påminde julemanden om far i huset? Men han hade ju oturen att inte vara hemma just när tomten kom.... TV-tittandet har heller inte den centrala plats i den danska julaftonen, som hos familjen Svensson.Det tackar man speciellt för. Nej man umgås och hygger sej på alla sätt. Glatt och trevligt, och se! Det var en RIKTIG JULAFTON det!