Jag måste erkänna att jag aldrig riktigt har förstått skillnaden på sång och sång. Så länge det handlar om den typ av sånger vi sjunger i våra gudstjänster, alltså. Annars kan jag förstå, att det är en viss skillnad mellan folkvisor och hårdrock. Även om det finns förståsigpåare, som menar att det finns ett drag av andlighet i all musik..... Men jag har alltså inte riktigt förstått att när vi i gudstjänsten sjungit ett par sånger ur vår alldeles utmärkta sångbok, så säger ofta mötesledaren att "nu ska vi sjunga lovsång". Och lovsången leds då nästan undantagslöst av ett s.k. lovsåmgsteam, som består av två eller tre ungdomar, som är nån sorts försångare i den s.k. lovsången. Och det är tur att dom är det, eftersom dessa s.k.lovsånger ofta är svårsjungna, och dessutom byts dom ut så ofta att åtminstone jag aldrig hinner lära mig dom ordentligt.
Nu är det inte så, att jag har något att invända mot innehållet i dom s.k. lovsångerna, åtminstone inte mot dom flesta. Dom är bibliska och bra på allt sätt, men det är också innehållet i sångerna i vår sångbok, åtminstone dom flesta. Det är mera själva titulaturen jag inte riktigt förstår. Varför en del är lovsånger och andra bara är sånger. Ibland har jag trott att det blir lovsång om man visar texten via powerpoint eller stordia på väggen, medan sånger är såna, som vi sjunger ur sångboken från 1989.Men så kan det naturligtvis inte vara... När jag var tonårsledare på kåren för länge sen, och tonårsgruppen, som då kallades kårkadetter, hade möten runt om i bygderna, använde ungdomarna alltid sångboken. Inte bara att sjunga ur. Den dög även som citatsamling när det gällde att avge personliga vittnesbörd. Ibland passade citaten, som grund för det personliga, ibland inte..... Men det var sångboken man använde, den dög bra.....
Jag är inte på något sätt motståndare till nya grepp i gudstjänsten, men tror så här: Allt vi företar oss i gudstjänsten ska vara en lovsång till Gud. Det är också därför som vi hos oss har lagt mötesannonseringem sist, egentligen efter gudstjänstens slut. Den hör liksom inte till lovsången. Fast egentligen ska ju hela livet vara en lovsång, inte bara gudstjänsten utan också mötesannonseringen och allt annat.
Och nu ska vi sjunga, nej förlåt, läsa en sång ur Frälsningsarméns sångbok. Den är vald med tanke på den sensommardag, som just i dag ser ut att bli så vacker:
" O jag ser Min Faders hand i naturens under,
hör i vågens skvalp mot strand och i åskans dunder
samma röst, vars allmaktsord
bragte himmel hav och jord
fram ur tomma intet.
Varje kryp i jordens stoft,
himlens stjärneskara,
skogens susning, blommans doft
rymderna de klara
alla vittnar:Gud är stor
Ja, i skapelsen han bor,
stor som ingen annan.
Skyar, stjärnor, blommors prakt
kan dock inte frälsa
Jord och hav har inte makt
att med frid oss hälsa.
Gud tog människogestalt,
dog på korset, löste allt,
som av synden bundits.
Att förlåtelse ha fått,
fri från synden tvagits,
att från död till liv ha gått
till Guds hjärta dragits.
Det är störst av allt vi sport
som av nåd oss blivit gjort
och det blir det största"
Nog är väl det en lovsång? Och den står i sångboken. Som nummer 747. Men jag har aldrig sett den som power-point eller stordia...... Så det är väl bara en sång då.Eller?
