När världen kom till stan

I lördags kom världen till stan. Den stämde träff i Kungsträdgården, och det kom 1200 från 94 olika nationer. Där kom dansare från Brasilien och Indien, vi fick lyssna till folkmusik från Italien och Zambia, brassband från England, och mina egna favoriter, storbandet Australia Big band, med fantastisk storbandsjazz på menyn. Tillsammans med vår egen soul-kung Samuel Ljungbladh och många, många fler hade dom Frälsningsarmén som minsta gemensam nämnare. I fyra dagar har Frälsningsarmén i Sverige varit värd för World Youth Convention i Stockholm, en internationell ungdomskongress. Och lördags fick vi andra ett smakprov.

Frälsningsarmén är en stor internationell gemenskap, mycket större än vad vi i Sverige i allmänhet förstår. Drygt 2 miljoner frälsningssoldater finns i mer än hundra länder i alla världsdelar. Själv träffade jag Ben Cotterill, frälsningssoldat från England, som i ett halvt år arbetat i ett internationellt HIV/AIDS-team i Indien. Praktisk solidaritet på gräsrotsnivå. Och det är nog så världen skall bli bättre. Människor från olika länder träffas, utbyter erfarenheter och blir vänner. Och man skjuter sen inte på sina vänner. Annat än med fotboll då möjligen.....

I dag kommer nämligen världen till Göteborg. Den här gången i form av 35000 unga fotbollsspelare från 71 nationer som under en vecka ska delta i Gothia Cup. Man träffas, utbyter erfarenheter och blir vänner här också. Tänk om världsfreden byggs av byggstenar som heter World Youth Convention och Gothia Cup!

Världen har ju annars varit här länge.Klimat-och miljökrisen är internationell, liksom de olika finanskriser, som avlöser varandra. För att inte tala om klyftan mellan rik och fattig, som fortfarande är ett blödande sår i världskroppen. I Zambia har unga frälsningsarmémusikanter inga instrument och inga noter, och i fjol var det flera lag från Afrika, som var anmälda till Gothia Cup, men som inte kunde komma därför att dom saknade utrustning eller pengar till resan.

I Almedalen kunde ju de stora överlevnadsfrågorna ha diskuterats, och kanske gjordes det också. Men mellan skål och vägg i så fall. För bara en vecka efter Almedalen så är den svenska politiska debatten tillbaka på sandlådenivå. Ska besinskatten höjas med 49 öre litern och ska barnen få betyg från 13 eller 14 års ålder.....

Var finns de kreativa samtalen om en helt annan världsordning, där stora frågor får bli stora och där små frågor får förbli små? Var skapas förutsättningar för en mänskligare värld i sammanhållning och gemenskap, och när ska solidaritet bli något annat än ett slagord från den politiska vänstern? Vi får aldrig sluta att tro på samtalet som vapen, och på värdet i att träffas öga mot öga. Och då är nog World Youth Convention och Gothia Cup på sikt viktigare än t.ex. klimatmötet i Köpenhamn i vintras. Succé i det ena fallet. Totalfiasko i det andra...