Min mobiltelefon håller på att gå sönder. Det är inget fel på funktionerna, jag kan fortfarande både ringa och sms:a, och jag använder faktiskt inte min mobil till något annat. Måste jag skämmas för det? Nej, det är själva på-och avstägningsknappen, som håller på att ge sig. När jag hade sagt god natt till den i går och stängt av den gick den inte att få igång igen. Denna katastrof upptäckte jag mitt i natten och naturligtvis gjorde den mig sömnlös. Katastrofer av den här dimensionen gör ju det. Hur skulle jag nu kunna hålla kontakt med världen? Och hur skulle världen kunna hålla kontakt med mig? I den mörka natten på Hallandsvej i Ålsgårde såg jag för min inre syn hela världen braka samman. Vad var Haiti, Chile och världsvälten mot en trasig mobiltelefon. Kan jag köpa en ny i Danmark? Vad skulle den kosta? Kan jag låna hustruns och stoppa i mitt eget simkort, eller kunde jag göra mobilen till ett böneämne kanske.... Tankarna trängde sig på och blandades i den mörka natten med andra, större tankar......
Så grydde den danska morgonen, och en liten dansk skruvmejsel blev räddningen. Mobiltelefonen fungerar igen. Och världen står kvar!!!Men--hur beroende har vi, och alltså även jag, gjort oss av prylar, som man för bara tio år sen med lätthet klarade oss utan. Naturligtvis ser jag värdet av både mobiltelefoner och datorer. Utan min lap-top hade t.ex det här inte kunnat skrivas, men ändå?? Har prylar, tekniska, elektroniska och andra, blivit vår tids både gud och tröstnapp? Såna frågor ger en helt annan dimension åt min nästan trasiga mobiltelefon.Vad är smått och vad är stort i mitt liv? Egentligen....
"Venskab är som sol i regnvejr", står det på en teckning, som hänger i det danska kök, där jag nu sitter. Vänskap som sol i regn. Vänskap som håller i alla väder. Ställ det mot en nästan trasig mobiltelefon. Vad är smått och vad är stort? Valet borde vara självklart, men smarta reklamnissar har gjort att det inte alls är självklart. Den mörka natten sa till mig: Tänk! Prioritera! Välj livet med kärlek och vänskap framför prylar! Även om det är en mobiltelefon från Nokia.
Apropå smarta reklamnissar förresten. Det är få saker som retar mig så mycket som när dom hoppar på mig med ett inställsamt, lismande leende, och utan att presentera sig bara frågar:"Vilket mobilabbonemang har du". Då brukar jag bli obstinat och lite tonårsuppkäftig och svara att jag inte alls förstår, vad om har med det att göra. Och det är samma sak med elbolag och annat, som går att teckna rakt av ute på gatan. Och när jag viker undan och ställer mig och tittar på kommersen ser jag, att det är folk, och främst kvinnor i övre medelåldern( +45) som dom hoppar på.
Skärpning alla reklamnissar!
Och det finns annat smått som också kan förstöra min dag. Som när jag plockat åt mig tidningen, bett om en skrappyramid, och väntar i kön på Pressbyran på att få betala. När det blir min tur frågar expediten alltid, och jag menar alltid: "Något mer?" Om jag ville ha något mer hade jag väl i allsin dar plockat med mig det också, innan jag ställt mig i kön. Men frågan ingår förmodligen i Pressbyråns säljträning.
Om jag aldrig slår av min mobiltelefon, så fungerar den igen. Och livet som morfar går vidare. Och det livet är stort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar