Sommarstiltjen på bloggfronten skulle kunna brytas brytas av speciella händelser.Det utlovades av mig i mitt senaste blogginlägg. Och mina dagar i Uppsala med studieförbundet Bilda har varit speciella, så här kommer sommarens första EXTRABLOGG. Eller det första SOMMARINLÄGGET, eftersom vi redan tidigare enats om att BLOGGEN är hela paketet liksom....
Allt som man inte för sitt samvetes skull måste göra var för sig, skall man göra gemensamt. Det är en klok utgångspunkt för samarbete mellan olikheter. Och ett studieförbund för kristna kyrkor och andra organisationer med kristna förtecken innehåller verkligen många olikheter. Sports for Life, Katolska kyrkan i Sverige, Frälsningsarmén och Svenska Baptisternas Kvinnoförbund, t.ex. Vad har dom gemensamt? Och vad har dom gemensamt med en lång rad andra organisationer, som också ställer den kristna tron och Jesus i centrum? Kristen folkbildning är åtminstone ett av de spännande svaren på såna frågor.
Södertälje är Sveriges mest kristna stad. Det visste du kanske inte, men där finns det största antalet kristna bekännare i förhållande till folkmängden. Åtminstone för mig var det en överraskande nyhet. De flesta av dessa tillhör olika ortodoxa och österländska kyrkor, och just i Studieförbundet Bilda möter företrädare för dessa kyrkor såväl katoliker som frikyrkofolk och andra. Inte att undra på att det blir spännande möten. I studiecirklar, kulturarrangemang av de mest skiftande slag och en viktig träning i demokrati, medan man liksom håller på med annat... Det var väl den gamle missionsförståndaren i Svenska Missionskyrkan, Erland Sundström. som en gång sa att frikyrkans folk lär sig demokrati medan dom håller på med sin huvuduppgift. Och demokrati kan vara svårt. Det gav många och långa debatter under förbundsstämman belägg för. Svårt men viktigt och avgörande för kommande generationer, inte minst. Män i åldern 18-30 år, bosatta i glesbygd och rädda för vargar, 08-or, bögar och muslimer är svårast att nå för föreningslivet och dess budskapt om allas lika värde, om samhörighet och om innehållet i ordet gemenskap. Där skulle folkbildningen kunna känna sig som missionärer, om den vill och vågar.
Och även utanför förbundsstämmor och annat sånt går livet vidare. Det är ju som bekant alla dessa dagar som kommer och går, som är själva livet. Det är viktigt att upptäcka det, och inte gå och vänta på att något annat, något större, något viktigare eller något mera avgörande ska inträffa. Något som skulle vara själva LIVET. Om man bara väntar på det, kanske man missar alltihop. Och det vore ju synd. Att göra ett bra jobb i väntan på sommar och semester, gräsklippning, studentexamen och sommarlov, glädjas åt ljuset och vänta på värmen, uppvakta Mor på hennes dag i dag, och en hur lång rad som helst av andra, enkla vardagshändelser är själva livet.
Och så vann Sverige fotbollslandskampen med 4-2. Men vi måste möta länder som Bosnien-Hercegovina för att vinna numera.... Dom andra länderna förbereder sig ju just som bäst för Sydafrika och VM. Och där är vi inte med, hur trist och surt det än kan kännas. Och inte var vi med i Schlagerfestivals-EM heller. Men vann rätt låt? Det blir väl dagens stora fråga.....
Också det en del av LIVET....
söndag 30 maj 2010
måndag 24 maj 2010
Annandag Pingst och sommarförspel
Det är Annandag Pingst i dag. Eller var i alla fall. Som om inte de av oss som arbetar, gör det i tillräcklig utsträckning, ändrade man färg på Annandag Pingst från röd till svart. En arbetsdag till alltså. Åtminstone de år, som i år, när nationaldagen ändå infaller på en söndag......Nån sorts kompensation borde väl införas dessa år, kan man tycka.
Men det är alltså Annandag Pingst i dag. Och således femtio dagar sedan motsvarande dag under påskhelgen. Pingst betyder nämligen femtio och är ursprungligen ett räkneord och ingenting som har med hänryckning eller blomsterprakt att göra. Och inte med andeutgjutelse och kyrkans födelse heller.
På tal om andeutgjutelse och kyrkans födelse så hölls ju den tredje Jesusmanifestationen i Kungsträdgården på pingstafton. Ca 25000 deltagare, enl. polisen. Jag undrar alltid hur polisen gör, när dom räknar sånt. Men många var vi, och fint kändes det. Men det var kanske lite för mycket "det-är-vi-som-är-kristna"manifestation och för lite kyrkan och jesusfolket som kraft i världen. För min smak alltså. Inget om vårt ansvar för miljö och klimat, och inget om vårt ansvar för förföljda trossyskon i Irak t.ex. Ett uttalande i den frågan från 25000 manifesterande kristna hade suttit bra.
Vintern tog förresten slut i går. För ishockey är ju en vintersport, som står på programmet för vinter-OS t.ex. Och världsmästare i denna vintersport blev Tjeckien, som var bäst när det gällde.Det är en egenskap som många svenska idrottsmän skulle behöva ha, men som dom inte har..... Inte ens Zlatan var ju faktiskt, utan att vara dålig, som bäst när det gällde som mest. Då satt han på bänken. Och om han nu flyttar till England och får fortsätta på bänken lär han frysa ändan av sig. Engelska avbytarbänkar är mycket kallare än spanska.....
Kallare ja! Snön har försvunnit under de femtio dagar som gått sedan Annandag Påsk, men nu är plusgraderna nere på ensiffriga tal igen. Tänk om det var sommaren, som kom och gick den senaste veckan. O, hemska tanke!!! +28,2 grader i Haparanda för en vecka sen eller så. Och risk för blötsnö i dag. Och blötsnön ligger föresten kvar på vissa av de de enorma upplag, där man placerade den i vintras. Gatukontoren eller deras entreprenörer fick nämligen inte tippa snömassorna i Strömmen, eller i Dalarö kanal, utan man tvingades bygga hela berg av tippad snö på olika ställen. Det bestämde EU, och det är lätt att fatta såna beslut i Bryssel. Där har man aldrig sett några snöberg.
Men vårkonserter och till och med sommardito avslöser varann i kyrkorna just nu. Så det är nog vår och kanske försommar i alla fall. Tänk förresten vilken kulturinsats som alla kyrkokörer gör under alla delar av året. Vecka efter vecka samlas man till övning och ofta brister dessa körer ut i välljud, till glädje för oss andra. Det är också dags för terminsavslutningar av olika slag. Studenter springer ut, pensionärsgrupper gör bussutfärder och bloggare tar sommarlov. Det reguljära spanandet i tiden tar nämligen paus i den här bloggen nu. Men det hindrar naturligtvis inte att extrainlägg kan förekomma. Bröllopet, ja du vet vilket jag menar, kanske får en rad även från en republikansk penna, och fotbolls-VM måste naturligtvis kommenteras. Jag minns ju när Danmark vann EM utan att ens vara kvalificerade att delta, och tänk om... nu när dom är kvalificerade att delta i Sydafrika... Nej, men tre matcher ska dom i alla fall spela. Och politikernas överbud denna sommar före valet måste naturligtvis belysas även i denna spalt. Och Frälsningsarmén har en världskongress i Stockholm i juli. Så vi lär synas i spalterna.
Men Glad Sommar, så länge! Det är +8 grader just nu....
Men det är alltså Annandag Pingst i dag. Och således femtio dagar sedan motsvarande dag under påskhelgen. Pingst betyder nämligen femtio och är ursprungligen ett räkneord och ingenting som har med hänryckning eller blomsterprakt att göra. Och inte med andeutgjutelse och kyrkans födelse heller.
På tal om andeutgjutelse och kyrkans födelse så hölls ju den tredje Jesusmanifestationen i Kungsträdgården på pingstafton. Ca 25000 deltagare, enl. polisen. Jag undrar alltid hur polisen gör, när dom räknar sånt. Men många var vi, och fint kändes det. Men det var kanske lite för mycket "det-är-vi-som-är-kristna"manifestation och för lite kyrkan och jesusfolket som kraft i världen. För min smak alltså. Inget om vårt ansvar för miljö och klimat, och inget om vårt ansvar för förföljda trossyskon i Irak t.ex. Ett uttalande i den frågan från 25000 manifesterande kristna hade suttit bra.
Vintern tog förresten slut i går. För ishockey är ju en vintersport, som står på programmet för vinter-OS t.ex. Och världsmästare i denna vintersport blev Tjeckien, som var bäst när det gällde.Det är en egenskap som många svenska idrottsmän skulle behöva ha, men som dom inte har..... Inte ens Zlatan var ju faktiskt, utan att vara dålig, som bäst när det gällde som mest. Då satt han på bänken. Och om han nu flyttar till England och får fortsätta på bänken lär han frysa ändan av sig. Engelska avbytarbänkar är mycket kallare än spanska.....
Kallare ja! Snön har försvunnit under de femtio dagar som gått sedan Annandag Påsk, men nu är plusgraderna nere på ensiffriga tal igen. Tänk om det var sommaren, som kom och gick den senaste veckan. O, hemska tanke!!! +28,2 grader i Haparanda för en vecka sen eller så. Och risk för blötsnö i dag. Och blötsnön ligger föresten kvar på vissa av de de enorma upplag, där man placerade den i vintras. Gatukontoren eller deras entreprenörer fick nämligen inte tippa snömassorna i Strömmen, eller i Dalarö kanal, utan man tvingades bygga hela berg av tippad snö på olika ställen. Det bestämde EU, och det är lätt att fatta såna beslut i Bryssel. Där har man aldrig sett några snöberg.
Men vårkonserter och till och med sommardito avslöser varann i kyrkorna just nu. Så det är nog vår och kanske försommar i alla fall. Tänk förresten vilken kulturinsats som alla kyrkokörer gör under alla delar av året. Vecka efter vecka samlas man till övning och ofta brister dessa körer ut i välljud, till glädje för oss andra. Det är också dags för terminsavslutningar av olika slag. Studenter springer ut, pensionärsgrupper gör bussutfärder och bloggare tar sommarlov. Det reguljära spanandet i tiden tar nämligen paus i den här bloggen nu. Men det hindrar naturligtvis inte att extrainlägg kan förekomma. Bröllopet, ja du vet vilket jag menar, kanske får en rad även från en republikansk penna, och fotbolls-VM måste naturligtvis kommenteras. Jag minns ju när Danmark vann EM utan att ens vara kvalificerade att delta, och tänk om... nu när dom är kvalificerade att delta i Sydafrika... Nej, men tre matcher ska dom i alla fall spela. Och politikernas överbud denna sommar före valet måste naturligtvis belysas även i denna spalt. Och Frälsningsarmén har en världskongress i Stockholm i juli. Så vi lär synas i spalterna.
Men Glad Sommar, så länge! Det är +8 grader just nu....
lördag 22 maj 2010
Hur gammal är du, lille Vän?
Det är intressant med ålder och hur synen på människors ålder förändras över tid. "Hur gammal är du, och så stor du har blivit," säger faster Lisa gladligen till Pelle, tre år. Pelle är förresten inte tre år, utan tre och ett halvt, vilket han noga påpekar. Men när Pelle, blivit tio, kanske, så har dom där halva åren slutat vara viktiga. Och då frågar han inte heller faster Lisa om hur gammal hon är. Han har nämligen fått lära sig att man frågar inte damer om deras ålder. Och Pelle lägger definitivt inte till någon kommentar om att faster Lisa blivit "så stor". Det skulle kunna få helt oöverskådliga konsekvenser......
I min ungdom var det ibland viktigt att se äldre ut än man var. När man skulle gå på barnförbjudna filmer t.ex. Då var den enda åldersgräns, som fanns, satt till 15 år, och då gällde det att se ut som 15 och ett halvt även om man bara var 13. I dag är dock den gränsen helt oviktig, eftersom Statens Biografbyrå har satt fler åldersgränser. Lämplig från sju år, eller lämplig från 11 år kan det stå. Fast då undrar jag varför. Vad är det lämpligt att sjuåringar får se? Och elvaåringar? Dom kan ju ändå enkelt ladda ner vilka filmer som helst från nätet, eller titta på vilka vålds-och sexfilmer som helst på Canal+
I en viss ålder tycks det också vara viktigt, speciellt för damer ( och nu får jag väl Malin, snart sjutton på mig, glödande feminist, som hon är, på mig) att verka yngre än vad dom i själva verket är. Eller äldre. Jag undrar var dom gränserna går, egentligen.... "Man vill ju inte se ut som en tant." Då vill man verka yngre. "Kan jag se ut så här? Ser inte det för barnsligt ut?" Då vill man verka äldre. Medge att det är intressant.
Man kan också jaga sin flyende ålder. Och det gäller nog speciellt män i olika sammanhang. På löparbanan eller i skidspåren förs den verkliga kampen ofta i klassen Herrar 35+. Där formligen slåss gubbarna ofta för att visa hur unga, kraftfulla och virila dom är. Och att dom minsann kan springa eller åka lika snabbt som dom kunde för tio år sedan. Och att dom faktiskt inte kan det, skylls då på en tillfällig formsvacka.
Och synen på ålder förändras också över tid. För femtio år sen verkade redan fyrtioåringar mycket äldre än vad dom gör i dag. Kanske har det med klädstil att göra. Jag tyckte t.ex alltid att min pappa var mycket äldre än han var, när han satte på sig finkostymen och hatten. Eller med sättet att tala. Man sa ofta "Ni" till äldre människor. Var det inte professor Bror Rexed som var pappa till du-reformen? Vi skulle bli du och bror med alla. Den reformen gjorde nog människor yngre. Men då försvann å andra sidan kanske en del av respekten för ålder och visdom. Men niandet är på väg tillbaka. Blir vi äldre igen då? Och blir vi mer respektfulla?
Just respekten för äldre kan nog behöva återkomma. Jag störs själv av att att främst tonåringar aldrig fått lära sig att lämna plats för äldre på bussar och i tunnelbana. Och man har kanske lärt sig ett och annat när man blir äldre, som den unga generationen skulle må väl av att ta till sig. Men tvärtom gäller ju också å andra sidan. Jag skulle vilja veta och kunna åtminstone en tiondel av vad mina barnbarn vet och kan om mobiltelefoner och datorer t.ex Så det är kanske respekten inte för äldre, utan för varandra, som skulle behöva komma tillbaka.
Och när allt kommer omkring är det nog som August Strindberg slog fast. Nämligen att allting är relativt, även åldrandet. Själv är jag 65, känner mig ibland som 30 och ibland som 80. Sämst tycker jag nog om när någon väluppfostrad(?) gosse eller flicka kommer fram och frågar: "Kan farbror säga hur mycket klockan är?" Då svarar jag: "Om du slutar att kalla mig farbror ska jag tala om det för Dej!" Och både Pelle, tio år, och jag kan åka kommunalt för reducerad taxa......
I min ungdom var det ibland viktigt att se äldre ut än man var. När man skulle gå på barnförbjudna filmer t.ex. Då var den enda åldersgräns, som fanns, satt till 15 år, och då gällde det att se ut som 15 och ett halvt även om man bara var 13. I dag är dock den gränsen helt oviktig, eftersom Statens Biografbyrå har satt fler åldersgränser. Lämplig från sju år, eller lämplig från 11 år kan det stå. Fast då undrar jag varför. Vad är det lämpligt att sjuåringar får se? Och elvaåringar? Dom kan ju ändå enkelt ladda ner vilka filmer som helst från nätet, eller titta på vilka vålds-och sexfilmer som helst på Canal+
I en viss ålder tycks det också vara viktigt, speciellt för damer ( och nu får jag väl Malin, snart sjutton på mig, glödande feminist, som hon är, på mig) att verka yngre än vad dom i själva verket är. Eller äldre. Jag undrar var dom gränserna går, egentligen.... "Man vill ju inte se ut som en tant." Då vill man verka yngre. "Kan jag se ut så här? Ser inte det för barnsligt ut?" Då vill man verka äldre. Medge att det är intressant.
Man kan också jaga sin flyende ålder. Och det gäller nog speciellt män i olika sammanhang. På löparbanan eller i skidspåren förs den verkliga kampen ofta i klassen Herrar 35+. Där formligen slåss gubbarna ofta för att visa hur unga, kraftfulla och virila dom är. Och att dom minsann kan springa eller åka lika snabbt som dom kunde för tio år sedan. Och att dom faktiskt inte kan det, skylls då på en tillfällig formsvacka.
Och synen på ålder förändras också över tid. För femtio år sen verkade redan fyrtioåringar mycket äldre än vad dom gör i dag. Kanske har det med klädstil att göra. Jag tyckte t.ex alltid att min pappa var mycket äldre än han var, när han satte på sig finkostymen och hatten. Eller med sättet att tala. Man sa ofta "Ni" till äldre människor. Var det inte professor Bror Rexed som var pappa till du-reformen? Vi skulle bli du och bror med alla. Den reformen gjorde nog människor yngre. Men då försvann å andra sidan kanske en del av respekten för ålder och visdom. Men niandet är på väg tillbaka. Blir vi äldre igen då? Och blir vi mer respektfulla?
Just respekten för äldre kan nog behöva återkomma. Jag störs själv av att att främst tonåringar aldrig fått lära sig att lämna plats för äldre på bussar och i tunnelbana. Och man har kanske lärt sig ett och annat när man blir äldre, som den unga generationen skulle må väl av att ta till sig. Men tvärtom gäller ju också å andra sidan. Jag skulle vilja veta och kunna åtminstone en tiondel av vad mina barnbarn vet och kan om mobiltelefoner och datorer t.ex Så det är kanske respekten inte för äldre, utan för varandra, som skulle behöva komma tillbaka.
Och när allt kommer omkring är det nog som August Strindberg slog fast. Nämligen att allting är relativt, även åldrandet. Själv är jag 65, känner mig ibland som 30 och ibland som 80. Sämst tycker jag nog om när någon väluppfostrad(?) gosse eller flicka kommer fram och frågar: "Kan farbror säga hur mycket klockan är?" Då svarar jag: "Om du slutar att kalla mig farbror ska jag tala om det för Dej!" Och både Pelle, tio år, och jag kan åka kommunalt för reducerad taxa......
fredag 21 maj 2010
Nätdemokrati och annan demokrati
Jag har gjort come-back i folkbildningen. Som pensionär har jag valts att ingå i nåt så fint som beredningsutskottet inför studieförbundet Bildas förbundsstämma. Om det finns att säga att dels känns det fint att på det sättet vara tillbaka i folkbildningen. Mina år på folkhögskola och i styrelsen för det som då hette Frikyrkliga Studieförbundet, och som i dag är Bilda, skapade hos mig en djup kärlek till och en stor respekt för folkbildning i olika former. Men dels har jag också upptäckt att många av de grundläggande problemen tycks kvarstå.Det krävs tid och ork också för den här typen av verksamhet, och just tid och ork är bristvaror i vår tid. Berdningsutskottets uppgift är att förbereda stämmans förhandlingar och diskussioner genom att "lyfta" ett antal frågor till ett förberedande samtal på nätet. Ett samtal mellan väl förberedda deltagare, som sen förväntas fortsätta på stämman.....
Resultatet har väl hittills ( det återstår en vecka till stämman) inte varit precis upplyftande. Vi tre, som sitter i utskottet, har formulerat ett antal intressanta ( tycker vi själva) frågeställningar. Vi har själva reagerat på våra egna frågor ( detta för att få igång debatten) och tills i dag har en (1) kommentar inkommit från någon annan stämmodeltagare. Demokrati är svårt, även med tillgång till internet. En vecka före förbundsstämman har folk annat att göra än att fördjupa sig i frågor om studieförbundsdemokrati och kultur i frikyrkan. Man har ett jobb att sköta, en trädgård, som ska vårfixas, en faster, som fyller år, och...... Så förbundsstämman får man ta i tu med när man väl kommer till Uppsala på fredag.....
Och vilka är det då som kommer till Uppsala på fredag? Kanske blir vi 100 eller nåt sånt, och här dyker då ett annat demokratiproblem upp. Vid tidigare förbundsstämmor har flertalet deltagare varit anställda i förbundet, medan de förtroendevalda varit i minoritet. Och brukarna eller kunderna, dvs. deltagarna i studiecirklar och kulturarrangemang av olika slag, har helt lyst med sin frånvaro. Det ska bli spännande att se hur det blir den här gången, men ett är klart; demokrati är svårt.
Men det är fint att vara demokrat, och därför kan man kanske kalla i stort sett allt för demokrati. Visste du t.ex att det råder demokrati i Thailand? Thailand är väl inte det första land jag tänker på, när jag funderar över hur det står till med demokrati och inflytande i olika länder. Men Fredrik Reinfeldt, vår demokratiskt valde statsminister, sa härom dagen apropå rödskjortornas demonstrationer I Bangkok, att det som sker, är en kris för demokratin i Thailand. Demokratin i Thailand???
Men twitter och bloggar kanske gör det hela mer demokratiskt... Fast det undrar jag i mitt stilla sinne. Demokrati är svårt......
Resultatet har väl hittills ( det återstår en vecka till stämman) inte varit precis upplyftande. Vi tre, som sitter i utskottet, har formulerat ett antal intressanta ( tycker vi själva) frågeställningar. Vi har själva reagerat på våra egna frågor ( detta för att få igång debatten) och tills i dag har en (1) kommentar inkommit från någon annan stämmodeltagare. Demokrati är svårt, även med tillgång till internet. En vecka före förbundsstämman har folk annat att göra än att fördjupa sig i frågor om studieförbundsdemokrati och kultur i frikyrkan. Man har ett jobb att sköta, en trädgård, som ska vårfixas, en faster, som fyller år, och...... Så förbundsstämman får man ta i tu med när man väl kommer till Uppsala på fredag.....
Och vilka är det då som kommer till Uppsala på fredag? Kanske blir vi 100 eller nåt sånt, och här dyker då ett annat demokratiproblem upp. Vid tidigare förbundsstämmor har flertalet deltagare varit anställda i förbundet, medan de förtroendevalda varit i minoritet. Och brukarna eller kunderna, dvs. deltagarna i studiecirklar och kulturarrangemang av olika slag, har helt lyst med sin frånvaro. Det ska bli spännande att se hur det blir den här gången, men ett är klart; demokrati är svårt.
Men det är fint att vara demokrat, och därför kan man kanske kalla i stort sett allt för demokrati. Visste du t.ex att det råder demokrati i Thailand? Thailand är väl inte det första land jag tänker på, när jag funderar över hur det står till med demokrati och inflytande i olika länder. Men Fredrik Reinfeldt, vår demokratiskt valde statsminister, sa härom dagen apropå rödskjortornas demonstrationer I Bangkok, att det som sker, är en kris för demokratin i Thailand. Demokratin i Thailand???
Men twitter och bloggar kanske gör det hela mer demokratiskt... Fast det undrar jag i mitt stilla sinne. Demokrati är svårt......
onsdag 19 maj 2010
Utsjunget
Det har blivit ca 150 blogginlägg. Smått och gott om stort och smått. Precis som det utlovades i varudeklarationen. Kommentarerna har inte varit många alls, men dom som varit, har varit snälla och positiva. Men en god vän, vars omdöme jag litar på, menar att jag är alltför politiskt korrekt. Nästan som när du var informationschef i Frälsningsarmén. menade vännen i en kommentar. Då gällde det att gå en balansgång, men nu..... Sjung ut, vet ja.....
Så i dag skall det sjungas ut. Om stort och smått. Om min syn på behovet av ett regeringsskifte t.ex. Det måste bli stopp för vanvården av Sverige. Ökade klyftor, mer till dom som har och mindre till dom som saknar måste få ett slut. Rättvisan måste bli på modet igen, och då är det bara ett rödgrönt alternativ, som gäller. Fast lite orolig kan jag bli efter vänsterpartiets och miljöpartiets partikongresser. Ordet samarbete var inte det som nämndes oftast där inte..... Men utbildningsminister Björklund kanske Mona skulle försöka värva. Han vet vad han talar om, och betyg från sexan är inte alls dumt. Men, Mona, akta dej för Husmark-Pehrsson och Åsa Torstensson! Hur kan dom nånsin ha hamnat i en regering?
Jag är kristen, och soldat i Frälsningsarmén. Vår grundläggare, William Booth, såg några faror för Frälsningsarmén i framtiden. Förkyrkligande var en. Och det är precis det som sker just nu. Frälsningsarmén är en frikyrka bland andra frikyrkor. Och frikyrkorna har ju inte medvind direkt. Vi tonar ned begrepp som, kår, soldat och officer, och ersätter det med församling, medlem och pastor. Och vi syns allt mindre ute på gator och torg. Vi som skulle vara en armé mot all slags synd och ha gatan som kyrka.....Nu sjunger vi mest lovsång inne i våra "kyrkor". Lokaler sa vi förr, förresten....
Lovsång, ja. Det behöver sjungas ut om den också. Varför har lovsången blivit en programpunkt i våra "gudstjänster" ( möten sa vi förr) under ledning av särskilda lovsångsteam med en medelålder på snarare under än över 20 år? Skulle inte hela mötet och hela livet var en lovsång till en Gud, som lever, och vill oss väl? Och varför är de särskilda lovsångerna så svårsjungna?
Det behövs också sjungas ut om det oerhört ensidiga stöd för staten Israel, som förekommer i våra kyrkor. Vi som är så rädda att ta politisk ställning i andra fall kan t.o.m från talarstolar och plattformar uttala vårt oreserverade stöd för t.ex. Israels ockupation av palestinsk mark. Bosättningspolitiken får t.o.m. stöd av bibelcitat, helt ryckta ur sina sammanhang. Jag har bekanta, som är kristna och tillhör en kyrka i det palestinska Betlehem. När bad vi för dom och deras trossyskon i någon gudstjänst? Aldrig eller åtminstone inte lika ofta som vi talar om och ber för en stat, och ett folk, som inte erkänner Jesus som Herre och Frälsare. En stat som dessutom ligger i topp när det gäller militärutgifter och krigspotential.
Det finns annat att sjunga ut om också.Som vansinnet att ordna ett hockey-VM, där dom bästa inte kan eller vill vara med t.ex. Och under ett år där det redan ordnats en OS-turnering, där dom bästa ville och var med. Och i maj månad dessutom! Inga fler hockey-VM under OS-år, tack! Låt OS-turneringen räknas som VM också vart fjärde år.
Och så apparna till slut. Det råder ingen brist på apps eller appliction software som det egentligen heter. Apple har nyligen meddelat att det finns över 100 000 apps i deras App Store. Man behöver inte bläddra länge bland innehållet för att inse att det mesta av detta är ren smörja. Och dessutom är webben bättre sägs det av dom som vet.
Slutsjunget och utsjunget för den här gången. Gammelmansgnäll? Nej, hävdar jag.
Så i dag skall det sjungas ut. Om stort och smått. Om min syn på behovet av ett regeringsskifte t.ex. Det måste bli stopp för vanvården av Sverige. Ökade klyftor, mer till dom som har och mindre till dom som saknar måste få ett slut. Rättvisan måste bli på modet igen, och då är det bara ett rödgrönt alternativ, som gäller. Fast lite orolig kan jag bli efter vänsterpartiets och miljöpartiets partikongresser. Ordet samarbete var inte det som nämndes oftast där inte..... Men utbildningsminister Björklund kanske Mona skulle försöka värva. Han vet vad han talar om, och betyg från sexan är inte alls dumt. Men, Mona, akta dej för Husmark-Pehrsson och Åsa Torstensson! Hur kan dom nånsin ha hamnat i en regering?
Jag är kristen, och soldat i Frälsningsarmén. Vår grundläggare, William Booth, såg några faror för Frälsningsarmén i framtiden. Förkyrkligande var en. Och det är precis det som sker just nu. Frälsningsarmén är en frikyrka bland andra frikyrkor. Och frikyrkorna har ju inte medvind direkt. Vi tonar ned begrepp som, kår, soldat och officer, och ersätter det med församling, medlem och pastor. Och vi syns allt mindre ute på gator och torg. Vi som skulle vara en armé mot all slags synd och ha gatan som kyrka.....Nu sjunger vi mest lovsång inne i våra "kyrkor". Lokaler sa vi förr, förresten....
Lovsång, ja. Det behöver sjungas ut om den också. Varför har lovsången blivit en programpunkt i våra "gudstjänster" ( möten sa vi förr) under ledning av särskilda lovsångsteam med en medelålder på snarare under än över 20 år? Skulle inte hela mötet och hela livet var en lovsång till en Gud, som lever, och vill oss väl? Och varför är de särskilda lovsångerna så svårsjungna?
Det behövs också sjungas ut om det oerhört ensidiga stöd för staten Israel, som förekommer i våra kyrkor. Vi som är så rädda att ta politisk ställning i andra fall kan t.o.m från talarstolar och plattformar uttala vårt oreserverade stöd för t.ex. Israels ockupation av palestinsk mark. Bosättningspolitiken får t.o.m. stöd av bibelcitat, helt ryckta ur sina sammanhang. Jag har bekanta, som är kristna och tillhör en kyrka i det palestinska Betlehem. När bad vi för dom och deras trossyskon i någon gudstjänst? Aldrig eller åtminstone inte lika ofta som vi talar om och ber för en stat, och ett folk, som inte erkänner Jesus som Herre och Frälsare. En stat som dessutom ligger i topp när det gäller militärutgifter och krigspotential.
Det finns annat att sjunga ut om också.Som vansinnet att ordna ett hockey-VM, där dom bästa inte kan eller vill vara med t.ex. Och under ett år där det redan ordnats en OS-turnering, där dom bästa ville och var med. Och i maj månad dessutom! Inga fler hockey-VM under OS-år, tack! Låt OS-turneringen räknas som VM också vart fjärde år.
Och så apparna till slut. Det råder ingen brist på apps eller appliction software som det egentligen heter. Apple har nyligen meddelat att det finns över 100 000 apps i deras App Store. Man behöver inte bläddra länge bland innehållet för att inse att det mesta av detta är ren smörja. Och dessutom är webben bättre sägs det av dom som vet.
Slutsjunget och utsjunget för den här gången. Gammelmansgnäll? Nej, hävdar jag.
tisdag 18 maj 2010
Wenn einer eine Reise tut, dann kann er was erzählen
Jag glänste ju häromdagen med att strö ett av de få tyska citat som jag fortfarande kan, omkring mig. Åke Erhardsson, min gamle tysklärare, må förlåta, men nästan det enda jag minns av mina tyskstudier är en rad prepositioner, som styr ackusativ eller dativ. Plus några som styr både och. An, auf, hinter, in, ohne,um..... Om honom, min gamle tysklärare, finns det också en del att berätta. En annan gång....
Men nu var det alltså att den som gör en resa kan berätta något. Jag har här på bloggen försökt att i ord och bild berätta om min och hustruns resa till Barcelona, och mycket mer finns att säga. Jag skulle t.ex kunna berätta om hotellet i det som fortfarande kallas Villa Olympica, olympiska byn. Ett hotell med en lyxsvit, som kostar 15000 kr natten att hyra in sig på. Vi bodde inte där. Men den är fullbokad varje natt ändå. Eller om utsikten från Mons Juic, berget där de fleta olympiska arenorna 1992 låg.Hisnande är bara förnamnet. OS i Barcelona var ju det OS där Freddie Mercury skulle sjunga sin låt Barcelona med Montserrat Caballé under invigningen, men han dog året innan i AIDS. Och det var ju det OS där Sverige bara tog ett guld. Genom Jan-Ove Waldner i bordtennis. Patrik Sjöberg tog silver i höjdhopp, men hans namn vill man ju knappt nämna efter "Mästarnas Mästare".
Eller varför inte berätta om tunnelbanan med alla dess långa gångar och vindlingar. Men så blir det, när det bara avgår tåg i en riktning från varje plattform. Bara mot La Pau. Inte mot Skarpnäck, Hagsätra och Farsta Strand från samma plattform. Eller om det hotell där vi bodde och där det klart visade sig att det finns många fler japaner och kineser i världen än svenskar. MÅNGA FLER!!! Det finns förresten en grupp på Facebook för såna som gillar Barcelona. Jag ska nog gå med där. Undrar hur många såna grupper för allting det finns på Facebook. Dom som vill ha konstgräs på fotbollsplanen i Skillingaryd har en t.ex.
Och jag skulle kunna berätta om hur jag blev bestulen redan första dagen av ficktjuvar i tunnelbanan. I trängseln var min plånbok, väl instoppad i en låst sidoficka på mina shorts, bara borta. Utan att jag märkt något annat än att det var trångt i vagnsdörren. Men innan tåget hunnit avgå dök en uniformerad vakt upp med min plånbok i handen! Tillsammans med två handlingskraftiga kollegor hade han fångat tjuven, och en koll visade att det verkligen var min plånbok. Inget var heller försunnit ur den, varför jag avstod från att kalla på polis. Under resten av veckan låg plånboken i hustruns handväska..... Det kanske finns nån facebookgrupp för såna som varit med om det också.
Jag har redan tappat plånboken en gång. På toaletten på resecentrum i Borås. Och den gången kom den aldrig tillbaka. Men det är en annan historia att berätta om, kanske. Wenn einer eine Reise tut....
Men nu var det alltså att den som gör en resa kan berätta något. Jag har här på bloggen försökt att i ord och bild berätta om min och hustruns resa till Barcelona, och mycket mer finns att säga. Jag skulle t.ex kunna berätta om hotellet i det som fortfarande kallas Villa Olympica, olympiska byn. Ett hotell med en lyxsvit, som kostar 15000 kr natten att hyra in sig på. Vi bodde inte där. Men den är fullbokad varje natt ändå. Eller om utsikten från Mons Juic, berget där de fleta olympiska arenorna 1992 låg.Hisnande är bara förnamnet. OS i Barcelona var ju det OS där Freddie Mercury skulle sjunga sin låt Barcelona med Montserrat Caballé under invigningen, men han dog året innan i AIDS. Och det var ju det OS där Sverige bara tog ett guld. Genom Jan-Ove Waldner i bordtennis. Patrik Sjöberg tog silver i höjdhopp, men hans namn vill man ju knappt nämna efter "Mästarnas Mästare".
Eller varför inte berätta om tunnelbanan med alla dess långa gångar och vindlingar. Men så blir det, när det bara avgår tåg i en riktning från varje plattform. Bara mot La Pau. Inte mot Skarpnäck, Hagsätra och Farsta Strand från samma plattform. Eller om det hotell där vi bodde och där det klart visade sig att det finns många fler japaner och kineser i världen än svenskar. MÅNGA FLER!!! Det finns förresten en grupp på Facebook för såna som gillar Barcelona. Jag ska nog gå med där. Undrar hur många såna grupper för allting det finns på Facebook. Dom som vill ha konstgräs på fotbollsplanen i Skillingaryd har en t.ex.
Och jag skulle kunna berätta om hur jag blev bestulen redan första dagen av ficktjuvar i tunnelbanan. I trängseln var min plånbok, väl instoppad i en låst sidoficka på mina shorts, bara borta. Utan att jag märkt något annat än att det var trångt i vagnsdörren. Men innan tåget hunnit avgå dök en uniformerad vakt upp med min plånbok i handen! Tillsammans med två handlingskraftiga kollegor hade han fångat tjuven, och en koll visade att det verkligen var min plånbok. Inget var heller försunnit ur den, varför jag avstod från att kalla på polis. Under resten av veckan låg plånboken i hustruns handväska..... Det kanske finns nån facebookgrupp för såna som varit med om det också.
Jag har redan tappat plånboken en gång. På toaletten på resecentrum i Borås. Och den gången kom den aldrig tillbaka. Men det är en annan historia att berätta om, kanske. Wenn einer eine Reise tut....
måndag 17 maj 2010
Pingstkraft och fega svenska media
Det var himmelfärdsdag härom dagen. Även om det gick mig ganska spårlöst förbi, en vanlig vardag, som det var i det katolska Spanien. Något, som förvånade mig en aning.Men alltid när jag reflekterar över Kr. Himmelfärdsdag, funderar jag över vad lärjungarna kan ha tänkt på när dom gick ned från himmelfärdsberget. Den andra oförklarliga upplevelsen inom loppet av en dryg månad. Först uppståndelse och sen att få se Jesus försvinna upp i skyn....
Man kan ju tro att dom gick ned för att möta en okänd framtid oroliga och rädda. Men tvärtom står det att dom återvände till Jerusalem med stor glädje! Genom uppståndelsen hade Guds löften visar sig vara sanna, och därför kunde lärjungarna lämna himmelfärdsberget övertygade om att de kunde lita på en Gud som ger kraft i vardagen, även om de inte hade en aning om vad denna vardag kunde innebära. Och tio dagar senare, i pingstens under,visade det sig att lärjungarna hade rätt i sin förväntan. Och Guds kraft, manifesterad i den Helige Andes närvaro i världen och i människors liv, gäller oss också!! Både oss, Lionel Messi,andra sydamerikanska fotbollsspelare och snabbfotade sprinters från Jamaica......
Jag åkte hem från Barcelona och Camp Nou en dag för tidigt. Det betydde att jag fick nöja mej med att se Barca bli spanska mästare på TV. Och Zlatan fick spela 13 minuter!! Men hela matchen fick vi njuta av Lionel Messi, världens bästa fotbollsspelare. Argentinaren, som vunnit alla titlar utom VM-titeln. Men det kommer.... I går stod han för en avgörande insats med bl.a två mål. Och han tackade Gud både för målen och för segern. Och kanske för segerpremierna också. Han tjänar ju mer än någon annan spelare i världen. Med korstecknet, den kristnes segertecken, och med fingret pekande mot himlen, dit Jesus, som ger kraften begav sig, tackade Messi Gud för segern.Och likadant gör andra sydamerikanska fotbollsspelare och amerikanska sprinters. Bl.a
Men, och här kommer fegheten hos svenska media in. Jag har inte hört en enda svensk kommentator säga, och jag har inte läst en enda rad från töntiga svenska sportjournalister ( det finns en uppsjö av sådana!) där man säger att det är det Messi gör. Tackar en levande Gud för segern. Nej på sin höjd sträcker dom sig till att kommentera vittnesbördet so att "dom tackar högre makter" . Ofta förbigår man vittnesbördet och segertecknet med tystnad. Det är ju nämligen inte politiskt korrekt i Sverige att tala om Gud som en levande verklighet. Och dom vet säkert inte ens vad segraren gör i segerögoblicket.
Men det är också de kristnas fel. Vi låser in oss i kyrkorna, och vi umgås med likasinnade i stället för att spela på samma planer som dom andra, dom som inte tror.I hastigheten kan jag bara komma på hockeyproffset Marcus Näslund som ett undantag. Nej ut på plan! Även om det inte handlar om Camp Nou inför 100.000 åskådare.......
Man kan ju tro att dom gick ned för att möta en okänd framtid oroliga och rädda. Men tvärtom står det att dom återvände till Jerusalem med stor glädje! Genom uppståndelsen hade Guds löften visar sig vara sanna, och därför kunde lärjungarna lämna himmelfärdsberget övertygade om att de kunde lita på en Gud som ger kraft i vardagen, även om de inte hade en aning om vad denna vardag kunde innebära. Och tio dagar senare, i pingstens under,visade det sig att lärjungarna hade rätt i sin förväntan. Och Guds kraft, manifesterad i den Helige Andes närvaro i världen och i människors liv, gäller oss också!! Både oss, Lionel Messi,andra sydamerikanska fotbollsspelare och snabbfotade sprinters från Jamaica......
Jag åkte hem från Barcelona och Camp Nou en dag för tidigt. Det betydde att jag fick nöja mej med att se Barca bli spanska mästare på TV. Och Zlatan fick spela 13 minuter!! Men hela matchen fick vi njuta av Lionel Messi, världens bästa fotbollsspelare. Argentinaren, som vunnit alla titlar utom VM-titeln. Men det kommer.... I går stod han för en avgörande insats med bl.a två mål. Och han tackade Gud både för målen och för segern. Och kanske för segerpremierna också. Han tjänar ju mer än någon annan spelare i världen. Med korstecknet, den kristnes segertecken, och med fingret pekande mot himlen, dit Jesus, som ger kraften begav sig, tackade Messi Gud för segern.Och likadant gör andra sydamerikanska fotbollsspelare och amerikanska sprinters. Bl.a
Men, och här kommer fegheten hos svenska media in. Jag har inte hört en enda svensk kommentator säga, och jag har inte läst en enda rad från töntiga svenska sportjournalister ( det finns en uppsjö av sådana!) där man säger att det är det Messi gör. Tackar en levande Gud för segern. Nej på sin höjd sträcker dom sig till att kommentera vittnesbördet so att "dom tackar högre makter" . Ofta förbigår man vittnesbördet och segertecknet med tystnad. Det är ju nämligen inte politiskt korrekt i Sverige att tala om Gud som en levande verklighet. Och dom vet säkert inte ens vad segraren gör i segerögoblicket.
Men det är också de kristnas fel. Vi låser in oss i kyrkorna, och vi umgås med likasinnade i stället för att spela på samma planer som dom andra, dom som inte tror.I hastigheten kan jag bara komma på hockeyproffset Marcus Näslund som ett undantag. Nej ut på plan! Även om det inte handlar om Camp Nou inför 100.000 åskådare.......
söndag 16 maj 2010
50 grader 13 minuter nord
Jag har varit borta. Någon har kanske lagt märke till det. Jag befann mig i går på breddgraden 50 grader och 13 minuter nord. Har ingen aning alls om vad det innebär, men jag befann mig i alla fall i ett flygplan ovanför de tyska städerna Essen och Magdeburg när en kartbild i flygplanet talade om att det var där jag befann mig, på hemväg från Barcelona. I Magdeburg tillverkar man dragspel, förresten. Eller gjorde i alla fall. Fast det märkte jag inget av, där jag satt på 10300 meters höjd. Inte heller märkte jag att det var -53 grader utanför flygplanet. På hur många grader och minuter Barcelona befinner sig vet jag inte alls. Och det spelar ingen roll heller. Men fint och trevligt var det. På alla sätt.
Wenn einer eine Reise tut, dann kann er was erzählen. Så sa redan Matthias Claudius, som levde mellan 1740 och 1815. Och visst är det så: Den som gör en resa har något att berätta. Jag vet ingenting om Mattias Claudius och således inte heller vilka resor han gjorde, och vad han hade att berätta. Men så rätt han hade!! Om resor kan man berätta. Och om Barcelona! Så jag återkommer.
Under förresten om 50 grader och 13 minuter är en meteorolgisk term. För att ange var det är ett visst väder. Nej förmodligen inte, men som övergång till en väderrapport kan det duga. Resan till Barcelona bokades i januari och då kunde ingen veta vilket väder som Kataloniens huvudstad skulle bjuda på i maj.Katalonien? Ja ingen spanjor bor i Spanien. Dom bor i Katalonien, eller i Aragonien, Asturien, Kantabrien, Extremadura, Galicien eller i Andalusien. Några bor också i det spännande Baskien, där dom talar ett språk, som är alldeles unikt och inte släkt med något annat språk i världen. Där bor dom alltså. men inte i Spanien. Och inte talar dom spanska heller. Inte så gärna i alla fall. I Barcelona talar man katalanska, och av skyltar i den tvåspråkiga staden att döma har det språket vissa likheter med spanskan. Men också skillnader. Men jag kan vaken det ena eller det andra. Så det fick bli engelska. Och franska, som jag nästan inte kan heller, numera......
Jag funderar också på vilket språk Zlatan Ibrahimovic egentligen är. Själva namnet, alltså. Själv är han i alla fall en känd person, som nästan alla tycks ha åsikter om. Men taxichauffören, som tog oss från flygplatsen den första dagen, trodde att han var tysk!!! Är han världens bästa eller inte? Svaret får vi kanske i kväll både på Camp Nou och i TV. Att jag inte förlängde resan över kvällens avgörande omgång i La Liga får nog tillskrivas bristande framförhålling då i januari.... Men jag har i alla fall sett stadion från bussfönstret.Liksom en massa annat. Barcelona är en mycket vacker stad med spännande arkitektur, som jag också den lovar att återkomma till. Liksom till La Rambla och till maten. Paella och Tapas av alla de slag t.ex
Men 50 grader 13 minuter nord förändrades och nu trampar jag Dalarömark under fötterna igen. Inte så dumt det heller
Wenn einer eine Reise tut, dann kann er was erzählen. Så sa redan Matthias Claudius, som levde mellan 1740 och 1815. Och visst är det så: Den som gör en resa har något att berätta. Jag vet ingenting om Mattias Claudius och således inte heller vilka resor han gjorde, och vad han hade att berätta. Men så rätt han hade!! Om resor kan man berätta. Och om Barcelona! Så jag återkommer.
Under förresten om 50 grader och 13 minuter är en meteorolgisk term. För att ange var det är ett visst väder. Nej förmodligen inte, men som övergång till en väderrapport kan det duga. Resan till Barcelona bokades i januari och då kunde ingen veta vilket väder som Kataloniens huvudstad skulle bjuda på i maj.Katalonien? Ja ingen spanjor bor i Spanien. Dom bor i Katalonien, eller i Aragonien, Asturien, Kantabrien, Extremadura, Galicien eller i Andalusien. Några bor också i det spännande Baskien, där dom talar ett språk, som är alldeles unikt och inte släkt med något annat språk i världen. Där bor dom alltså. men inte i Spanien. Och inte talar dom spanska heller. Inte så gärna i alla fall. I Barcelona talar man katalanska, och av skyltar i den tvåspråkiga staden att döma har det språket vissa likheter med spanskan. Men också skillnader. Men jag kan vaken det ena eller det andra. Så det fick bli engelska. Och franska, som jag nästan inte kan heller, numera......
Jag funderar också på vilket språk Zlatan Ibrahimovic egentligen är. Själva namnet, alltså. Själv är han i alla fall en känd person, som nästan alla tycks ha åsikter om. Men taxichauffören, som tog oss från flygplatsen den första dagen, trodde att han var tysk!!! Är han världens bästa eller inte? Svaret får vi kanske i kväll både på Camp Nou och i TV. Att jag inte förlängde resan över kvällens avgörande omgång i La Liga får nog tillskrivas bristande framförhålling då i januari.... Men jag har i alla fall sett stadion från bussfönstret.Liksom en massa annat. Barcelona är en mycket vacker stad med spännande arkitektur, som jag också den lovar att återkomma till. Liksom till La Rambla och till maten. Paella och Tapas av alla de slag t.ex
Men 50 grader 13 minuter nord förändrades och nu trampar jag Dalarömark under fötterna igen. Inte så dumt det heller
fredag 7 maj 2010
Ja ba å han ba, typ
Jag förstår ibland ingenting. Typ. Av det som sägs på bussen tisempel!!Det är han, ba, och ja ba, och vi ba, hela tiden typ. Och om dom skulle fråga nåt, så fattar man noll, typ. Typ är förresten ett intressant ord, som väl i moderna sammanhang nästan inte betyder nånting alls, typ. För att inte tala om fett! Emmely, mitt yngsta barnbarn, har presenterat mig för Hanna Montana. Därför lystade jag också speciellt när samtalet utspann sig på bussen: Visst e hanna montana fett snygg? Ja, typ!
Det är intressant med språk. Ungdomar har ett, invandrade svenskar har ett annat. Det kallas ibland Rinkebysvenska, och Fett pesada, t.ex betyder väldigt jobbig på det nyspråket. Och byråkraterna har ett tredje, alldeles eget språk. Vad sägs t.ex. om uttryck som Det har kommit till min kännedom... Denna inledningsfras indikerar att skribenten är missbelåten med att inte ha fått den aktuella informationen tidigare. Det ska alltså utläsas: eftersom du på ett så nesligt sätt har undanhållit den här informationen för mig så har jag på omvägar fått veta att.. Ärendet vilar för närvarande betyder att ärendet är lika stendött som en djupfryst mammut i Sibiriens permafrost, oftast till följd av att den som skulle betala kalaset har fått kalla fötter. Frågan kommer att utredas vidare i det fortsatta planarbetet betyder att skribenten i skrivande stund inte har någon aning, men hoppas på att kunna göra det till någon annans ansvar att ta itu med frågan. Ärendet är för närvarande föremål för vidare utredning betyder att skribenten äntligen lyckats skjuta över ansvaret för att behandla en viss fråga på någon annan. Skribenten är därför lättad för tillfället, men hur det går med den vidare utredningen har han/hon för närvarande ingen aning om.Jag emotser vidare besked i frågan betyder att skribenten är otålig och tycker sig ha fått vänta alldeles för länge på ett besked. Verbet emotse är för övrigt ett fint ord och ett gott exempel på hur byråkratspråk faktiskt kan koncentrera och förkorta en text (eftersom man spar ett antal bokstäver jämfört med det betydligt klumpigare ser fram emot).
I kyrkan kallas ibland kanslisvenskan "Kaanans tungomål",Det är understundom obegripligt, och till det tungomålet ska jag återkomma i ett alldeles eget inlägg. Och när polisen spanar på bred front så har dom oftast ingen aning.
Finns det någon rikssvenska längre? Och är frågan berättigad att ställa? När jag gick i gymnasiet hade vi besök av någon talpedagog, som menade att vi, i norra Ångermanlands kustland, talade någon sorts rikssvenska, utan särskilda dialektala inslag. Jag vet inte jag. Vi kan nog vi också; Vad sägs t.ex om att han ha ogått å lagt se. Dvs. Om han är uppe sent på kvällen. Han kan också ha ostege op. Dvs. om han tar sig en sovmorgon. Och då är sänga obädde.
Men det är väl mera dialekt, typ. Än nyspråk. För det var ju det, ba, som det här skulle handla om, typ.
Det är intressant med språk. Ungdomar har ett, invandrade svenskar har ett annat. Det kallas ibland Rinkebysvenska, och Fett pesada, t.ex betyder väldigt jobbig på det nyspråket. Och byråkraterna har ett tredje, alldeles eget språk. Vad sägs t.ex. om uttryck som Det har kommit till min kännedom... Denna inledningsfras indikerar att skribenten är missbelåten med att inte ha fått den aktuella informationen tidigare. Det ska alltså utläsas: eftersom du på ett så nesligt sätt har undanhållit den här informationen för mig så har jag på omvägar fått veta att.. Ärendet vilar för närvarande betyder att ärendet är lika stendött som en djupfryst mammut i Sibiriens permafrost, oftast till följd av att den som skulle betala kalaset har fått kalla fötter. Frågan kommer att utredas vidare i det fortsatta planarbetet betyder att skribenten i skrivande stund inte har någon aning, men hoppas på att kunna göra det till någon annans ansvar att ta itu med frågan. Ärendet är för närvarande föremål för vidare utredning betyder att skribenten äntligen lyckats skjuta över ansvaret för att behandla en viss fråga på någon annan. Skribenten är därför lättad för tillfället, men hur det går med den vidare utredningen har han/hon för närvarande ingen aning om.Jag emotser vidare besked i frågan betyder att skribenten är otålig och tycker sig ha fått vänta alldeles för länge på ett besked. Verbet emotse är för övrigt ett fint ord och ett gott exempel på hur byråkratspråk faktiskt kan koncentrera och förkorta en text (eftersom man spar ett antal bokstäver jämfört med det betydligt klumpigare ser fram emot).
I kyrkan kallas ibland kanslisvenskan "Kaanans tungomål",Det är understundom obegripligt, och till det tungomålet ska jag återkomma i ett alldeles eget inlägg. Och när polisen spanar på bred front så har dom oftast ingen aning.
Finns det någon rikssvenska längre? Och är frågan berättigad att ställa? När jag gick i gymnasiet hade vi besök av någon talpedagog, som menade att vi, i norra Ångermanlands kustland, talade någon sorts rikssvenska, utan särskilda dialektala inslag. Jag vet inte jag. Vi kan nog vi också; Vad sägs t.ex om att han ha ogått å lagt se. Dvs. Om han är uppe sent på kvällen. Han kan också ha ostege op. Dvs. om han tar sig en sovmorgon. Och då är sänga obädde.
Men det är väl mera dialekt, typ. Än nyspråk. För det var ju det, ba, som det här skulle handla om, typ.
torsdag 6 maj 2010
Sanning???!!!
Det sägs att den katolska kyrkans popularitet i Polen, medan landet ännu var kommunistiskt, kom sig av att kyrkan var det enda ställe i landet, där man talade sanning. Där man vågade nämna saker vid deras rätta namn.
Mark Twain, som är en av mina favoriter, sa om politiker att "De flesta politiker betraktar sanningen som sin dyrbaraste ägodel; de är därför snåla med att utnyttja den"
Och Henrik Ibsen lär ha sagt att en sanning är en sanning bara så länge den omfattas av en majoritet.
Nu förstår du kanske varför rubriken till det inlägg du just nu läser, är försedd med såväl frågetecken, som utropsdito. För vad är egentligen sanning? T.ex. i fallet Grekland. Landet sägs ju stå på ruinens och konkursens rand. Vad innebär det, och vad händer om ett land går i konkurs? Vad händer om Grekland ställer in sina betalningar? Kan de som köpt grekiska statspapper åka och hämta antika statyer eller turisthotell på Kreta, ta mark i anspråk, eller ta med sig den varma grekiska solen, etc, om landet inte betalar sina lån? Naturligtvis inte.
Länder kan naturligtvis, inte under någorlunda normala förhållanden, sluta att existera som ett företag gör när man går i konkurs. När ett företag likvideras efter en konkurs så delas ju det kvarvarande värdet ut till de som har fordringar på bolaget. Så blir det ju knappast med länder.
Men om nu det värsta händer, nämligen att Grekland måste ställa in sina betalningar, och miljardlånet från kompisarna inom eurozonen inte hjälper, vad händer då? Ja, vi kan väl gissa att en och annan svensk bank också kommer att gå i konkurs. Detta eftersom både Internationella valutafonden, och Världsbanken, där vi ju är medlemmar, också är kompisar med Grekland Och vad händer då med våra sparpengar? Vad är sanning?
Är det som pågår i själva verket ett lömskt angrepp på Europas arbetande människor? Det handlar ju inte bara om Grekland, som Anders Borg underströk i förrgår. Även t.ex England har enorma underskott som måste angripas. Så vad är sanningen? Och vem vågar säga den?
I dag är det val i Storbritannien. Redan i morgon kommer en ny brittisk regering att börja planera för alla ”nödvändiga” angrepp på det egna landets befolkning. Britterna är på många sätt lika belånade som grekerna och är det inte egentligen så att, precis som grekerna bara vill ha siesta och sola sig, engelsmännen egentligen bara vill titta på fotboll och dricka sig plakata på sina pubar.....?
Och i övermorgon kan det vara Sveriges tur. ”Vi måste arbeta längre”. ”Vi kan inte gå i pension innan 69 år”. ”Föräldrarledighet och den femte semesterveckan är lyx som vi inte längre ha råd med”. ”Sätt alla jäkla sjukpensionärer i arbete”…
Kanske är det så att vi i alla i själva verket är greker? Men vem vågar säga det?
Fast det finns ju en lösning till. Nämligen att se till att landet inte går i konkurs.Men det kräver t.ex att folket betalar skatt. Alexandra Pascalidou, i mitt tycke landets bästa bloggare, skriver, att bara i Athens norra förorter finns ca 15000 pooler i trädgårdarna. 323 av ägarna betalar skatt för dessa.
I höst är det val i Sverige Och Högerhärvan, eller Alliansen, som dom väljer att kalla sig fortsätter med sitt skattesänkarmantra.....
Mark Twain, som är en av mina favoriter, sa om politiker att "De flesta politiker betraktar sanningen som sin dyrbaraste ägodel; de är därför snåla med att utnyttja den"
Och Henrik Ibsen lär ha sagt att en sanning är en sanning bara så länge den omfattas av en majoritet.
Nu förstår du kanske varför rubriken till det inlägg du just nu läser, är försedd med såväl frågetecken, som utropsdito. För vad är egentligen sanning? T.ex. i fallet Grekland. Landet sägs ju stå på ruinens och konkursens rand. Vad innebär det, och vad händer om ett land går i konkurs? Vad händer om Grekland ställer in sina betalningar? Kan de som köpt grekiska statspapper åka och hämta antika statyer eller turisthotell på Kreta, ta mark i anspråk, eller ta med sig den varma grekiska solen, etc, om landet inte betalar sina lån? Naturligtvis inte.
Länder kan naturligtvis, inte under någorlunda normala förhållanden, sluta att existera som ett företag gör när man går i konkurs. När ett företag likvideras efter en konkurs så delas ju det kvarvarande värdet ut till de som har fordringar på bolaget. Så blir det ju knappast med länder.
Men om nu det värsta händer, nämligen att Grekland måste ställa in sina betalningar, och miljardlånet från kompisarna inom eurozonen inte hjälper, vad händer då? Ja, vi kan väl gissa att en och annan svensk bank också kommer att gå i konkurs. Detta eftersom både Internationella valutafonden, och Världsbanken, där vi ju är medlemmar, också är kompisar med Grekland Och vad händer då med våra sparpengar? Vad är sanning?
Är det som pågår i själva verket ett lömskt angrepp på Europas arbetande människor? Det handlar ju inte bara om Grekland, som Anders Borg underströk i förrgår. Även t.ex England har enorma underskott som måste angripas. Så vad är sanningen? Och vem vågar säga den?
I dag är det val i Storbritannien. Redan i morgon kommer en ny brittisk regering att börja planera för alla ”nödvändiga” angrepp på det egna landets befolkning. Britterna är på många sätt lika belånade som grekerna och är det inte egentligen så att, precis som grekerna bara vill ha siesta och sola sig, engelsmännen egentligen bara vill titta på fotboll och dricka sig plakata på sina pubar.....?
Och i övermorgon kan det vara Sveriges tur. ”Vi måste arbeta längre”. ”Vi kan inte gå i pension innan 69 år”. ”Föräldrarledighet och den femte semesterveckan är lyx som vi inte längre ha råd med”. ”Sätt alla jäkla sjukpensionärer i arbete”…
Kanske är det så att vi i alla i själva verket är greker? Men vem vågar säga det?
Fast det finns ju en lösning till. Nämligen att se till att landet inte går i konkurs.Men det kräver t.ex att folket betalar skatt. Alexandra Pascalidou, i mitt tycke landets bästa bloggare, skriver, att bara i Athens norra förorter finns ca 15000 pooler i trädgårdarna. 323 av ägarna betalar skatt för dessa.
I höst är det val i Sverige Och Högerhärvan, eller Alliansen, som dom väljer att kalla sig fortsätter med sitt skattesänkarmantra.....
onsdag 5 maj 2010
Ibland räcker det inte
Mona sa ju på Norra Bantorget att det räcker nu. Och det hade hon så rätt i. Det räcker nu. Med fyra år av ökade klyftor och fler orättvisor. Det räcker nu med fyra år av borgerligt vanstyre.
Det räcker inte heller med fagra löften. Det har regeringen insett och därför har dom nu givit nya löften. Om sånt som dom INTE tänker göra. Det skulle dom ha talat om för fyra år sen!!! Att dom inte alls satsade på nån arbetslinje, att dom inte skulle skapa större rättvisa, jämlikhet och allt annat som dom lovade.
Men allting räcker inte. Det räcker inte alltid att bara tro gott om folk. Om nu privatiseringar är så bra som majoriteten i landstinget säger, så borde väl politikerna där åtminstone kolla upp vilka fakturor de privata vårdgivarna i Stockholm skickar in till landstinget. Bluffakturor, helt utan kontroll!!Det är mina skattepengar, Filippa Reinfeldt!! Samma skattepengar som Din man säger sig måna så om. Det räcker inte!!!
I England räcker det inte heller att få 49% av rösterna i enmansvalkretsar i morgondagens val. Det ger ingenting. Inte om motståndaren får 51% The winner takes it all. Ett märkligt valsystem, i ett land, som är fullt av märkligheter. Men det räcker nog inte med att påpeka det är jag rädd.....
Och medan jag har de internationella glasögonen på, så räcker det nog inte heller med fagra löften från Victor Müller och Spyker Cars. Han som köpte SAAB. Jag tror att det är nåt skumt med den affären. Kom ihåg var Ni hörde det första gången!
Inte heller räcker det med att ha ett arv att förvalta. Fråga Grekland! Allt i stort sett kommer ju därifrån, Platon och Sokrates.Och OS och demokratin. Och Oraklet i Delphi, och 30000 greker som bor i Sverige. Men arvet kan man inte sätta på matbordet. För det måste man jobba. Och det gör grekerna inte tillräckligt. Dom strejkar i stället. I dag igen. Men dom får 14 månadslöner och bonus om dom kommer i tid till jobbet. Och så pensioneras dom vid 50 år. Så det räcker inte!!
Det räcker inte heller att med mina pengar köpa en Picassotavla för 700 miljoner. Den såldes förresten redan i går, så.....
Och vad ska man säga om AIK:s ledare och spelare, som skyller den dåliga starten i Allsvenskan på sin finska målvakt. Att gå ut och i media kritisera en av de egna spelarna. Vad ska man säga? Jo att DET RÄCKER NU.
Det räcker inte heller med fagra löften. Det har regeringen insett och därför har dom nu givit nya löften. Om sånt som dom INTE tänker göra. Det skulle dom ha talat om för fyra år sen!!! Att dom inte alls satsade på nån arbetslinje, att dom inte skulle skapa större rättvisa, jämlikhet och allt annat som dom lovade.
Men allting räcker inte. Det räcker inte alltid att bara tro gott om folk. Om nu privatiseringar är så bra som majoriteten i landstinget säger, så borde väl politikerna där åtminstone kolla upp vilka fakturor de privata vårdgivarna i Stockholm skickar in till landstinget. Bluffakturor, helt utan kontroll!!Det är mina skattepengar, Filippa Reinfeldt!! Samma skattepengar som Din man säger sig måna så om. Det räcker inte!!!
I England räcker det inte heller att få 49% av rösterna i enmansvalkretsar i morgondagens val. Det ger ingenting. Inte om motståndaren får 51% The winner takes it all. Ett märkligt valsystem, i ett land, som är fullt av märkligheter. Men det räcker nog inte med att påpeka det är jag rädd.....
Och medan jag har de internationella glasögonen på, så räcker det nog inte heller med fagra löften från Victor Müller och Spyker Cars. Han som köpte SAAB. Jag tror att det är nåt skumt med den affären. Kom ihåg var Ni hörde det första gången!
Inte heller räcker det med att ha ett arv att förvalta. Fråga Grekland! Allt i stort sett kommer ju därifrån, Platon och Sokrates.Och OS och demokratin. Och Oraklet i Delphi, och 30000 greker som bor i Sverige. Men arvet kan man inte sätta på matbordet. För det måste man jobba. Och det gör grekerna inte tillräckligt. Dom strejkar i stället. I dag igen. Men dom får 14 månadslöner och bonus om dom kommer i tid till jobbet. Och så pensioneras dom vid 50 år. Så det räcker inte!!
Det räcker inte heller att med mina pengar köpa en Picassotavla för 700 miljoner. Den såldes förresten redan i går, så.....
Och vad ska man säga om AIK:s ledare och spelare, som skyller den dåliga starten i Allsvenskan på sin finska målvakt. Att gå ut och i media kritisera en av de egna spelarna. Vad ska man säga? Jo att DET RÄCKER NU.
tisdag 4 maj 2010
Hjälp är på väg!
Vi skall delta, engagera oss, vi ska göra och vi ska hinna med. Inte minst i valtider gäller det att hänga med.. Och i reklamen möts vi av djupsinninga frågor som: Vill du bli friskare? Vill du bli smalare? Vill du bli lyckligare? Vill du få bättre hy, friskare andedräkt, inte tappa håret. Vill du förbättra dina relationer och ditt sexliv, bli framgångsrik på jobbet, och samtidigt få harmoni i livet och ro i själen? Hela tiden budskap som erbjuder sig att göra oss bättre i åtminstone något avseende. Bantningstips, reklam och TV-såpor förmedlar det här till oss, liksom forskningslarm och kostrekommendationer. Du själv och din kropp och ditt liv borde kunna vara åtminstone lite bättre, och ingen kan förändra det utom du, verkar vara det outtalade påståendet. Och det är ju inte så svårt att hålla med. När jag ser på mig själv i spegeln på morgonen är det bara att inse att det finns mycket övrigt att önska. Och vem skulle kunna fixa det om inte jag?
Men tänk om jag inte klarar det!! Inte orkar helt enkelt! Bibeln talar om en man som legat lam i 38 år. Han hade verkligen försökt! Utan att lyckas. Vare sig det var en Herrens ängel som satte vattnet i dammen i svallning eller det var en gammal skröna bara, så hade han aldrig hunnit ner i vågorna i tid. Inget hade blivit bättre.
Men plötsligt fanns hjälpen där till hans förfogande. Och om det är något vi också behöver så är det väl hjälp, samtidigt som hjälpande händer verkar vara en bristvara i vår tid. Dagligen påminns vi om terrorhot, diktatorer som skärper greppet om sina folk, flyktingströmmar, klimatförändringar, krig och naturkatastrofer. Det är sannerligen inte lätt att se ljust på framtiden. Samtidigt verkar hoppet om förändring av sig själv och sitt liv vara oändligt – eller åtminstone längtan efter just det hoppet. Kanske är det som en del samhällsforskare menat, att när vi inte tror oss kunna förändra det som är verkligt viktigt, så blir det som vi faktiskt kan förändra så mycket viktigare. Min vikt, mitt utseende, mitt aktieinnehav eller nånting annat. Om det inte går att förändra världen, kanske jag i alla fall kan förändra mig själv. Ibland går det,men ofta går det inte – och kanske är det vanligare att det inte är så lätt att ”ta tag i sitt liv” som man önskar. Det har nu gått drygt fyra månader sen vi gav dom där nyårslöftena. Dom som vi brutit för länge sen. Men nya bantningskurer, träningsformer och relationstips kommer hela tiden. Så det är bara att ta nya tag.
Mannen som enl. Bibeln försökt i 38 år utan att lyckas blir centrum i ett av Bibelns helandeunder. Jesus gör en sjuk människa frisk. Många sådana berättelser finns i Bibeln, och de påminner såklart om varandra. Men den här berättelsen är ändå annorlunda än de flesta. För det första är det inte mannen som tar kontakt med Jesus, utan tvärtom Jesus som tar initiativet. Annars berättas det ju ofta om hur människor på mer eller mindre dramatiska sätt försöker ta sig fram till honom, genom ett hål i taket, eller genom att ta tag i hans kläder när han går förbi, men den här gången ser Jesus mannen och går fram till honom. För det andra så verkar mannen påfallande ointresserad av vem Jesus är – han frågar aldrig vem han är, eller ens vad han heter, och när han blivit helad går han bara därifrån. En annan märklig sak är den fråga som Jesus ställer – vill du bli frisk? Den är närmast provocerande i våra öron. Vad tror du!? Om han har legat där i 38 år är det väl klart att han vill bli frisk? Vill vi inte alla bli friskare, vackrare, rikare, bättre? Men mannen svarar inte ens på frågan. Han försöker istället förklara varför han inte har blivit frisk tidigare, och att hans chanser att lyckas bli frisk vid badet var små eller inga. Men trots allt låg han ju kvar där, kanske väntande på att undret. Kanske ändå….Det finns någon sorts märklig blandning av uppgivenhet och hopp, misstro och längtan. Om jag bara kommer iväg till Kanarieöarna, Om vi bara kunde få råd med en ny bil, då…….
I många andra berättelser om helande är den stora poängen att personen ifråga tror eller litar på Jesus. I det här fallet finns den frågan inte ens med. Och jag tror att det är en av de stora poängerna med den här berättelsen. Att det inte är på grund av något som mannen gör eller tänker eller säger som han blir frisk. Det är helt och hållet Jesus som kommer med den hjälp som han behövde. Medan mannen är upptagen med att fundera på om det var möjligt för honom att komma ner i dammen eller inte, var det en helt annan fråga som Jesus bemötte. Och hans svar handlade om det, som han såg att mannen behövde, inte det som han själv var upptagen med att fundera på. Jesu ärende handlade om liv, helhet och hälsa, inte mannens praktiska lösningar på hur det skulle kunna ske. Och det handlade inte om en prestation från mannens sida, utan om nåd.
Och så är det i dag också. Gud vill lära oss att den hjälp det handlar om här och som det talas om i kyrkan nästan varje söndag är en tilltro till Gud, och en tillit till Guds nåd. Det är ingen tillfällighet att nåd på latin heter gratia. Den här hjälpen är något som vi faktiskt får alldeles gratis, "fritt och för intet" som Luther uttrycker det – det är inte för att vi är duktiga som Gud vill ha en relation med oss. I Guds rike räknas varken betyg, kalorier, utseende eller lönekuvert. Livet är inte något vi ska fixa, utan något vi ska ta emot som en gåva. Hoppet som Den Helige Ande förmedlar i dag bygger på löftet från Gud – att vad vi än gör, så är vi inte övergivna. Att livet och kärleken är starkare än döden, och att Gud själv är med oss alla dagar till tidens slut.
Så du; Hjälp är på väg. Hela tiden!
Men tänk om jag inte klarar det!! Inte orkar helt enkelt! Bibeln talar om en man som legat lam i 38 år. Han hade verkligen försökt! Utan att lyckas. Vare sig det var en Herrens ängel som satte vattnet i dammen i svallning eller det var en gammal skröna bara, så hade han aldrig hunnit ner i vågorna i tid. Inget hade blivit bättre.
Men plötsligt fanns hjälpen där till hans förfogande. Och om det är något vi också behöver så är det väl hjälp, samtidigt som hjälpande händer verkar vara en bristvara i vår tid. Dagligen påminns vi om terrorhot, diktatorer som skärper greppet om sina folk, flyktingströmmar, klimatförändringar, krig och naturkatastrofer. Det är sannerligen inte lätt att se ljust på framtiden. Samtidigt verkar hoppet om förändring av sig själv och sitt liv vara oändligt – eller åtminstone längtan efter just det hoppet. Kanske är det som en del samhällsforskare menat, att när vi inte tror oss kunna förändra det som är verkligt viktigt, så blir det som vi faktiskt kan förändra så mycket viktigare. Min vikt, mitt utseende, mitt aktieinnehav eller nånting annat. Om det inte går att förändra världen, kanske jag i alla fall kan förändra mig själv. Ibland går det,men ofta går det inte – och kanske är det vanligare att det inte är så lätt att ”ta tag i sitt liv” som man önskar. Det har nu gått drygt fyra månader sen vi gav dom där nyårslöftena. Dom som vi brutit för länge sen. Men nya bantningskurer, träningsformer och relationstips kommer hela tiden. Så det är bara att ta nya tag.
Mannen som enl. Bibeln försökt i 38 år utan att lyckas blir centrum i ett av Bibelns helandeunder. Jesus gör en sjuk människa frisk. Många sådana berättelser finns i Bibeln, och de påminner såklart om varandra. Men den här berättelsen är ändå annorlunda än de flesta. För det första är det inte mannen som tar kontakt med Jesus, utan tvärtom Jesus som tar initiativet. Annars berättas det ju ofta om hur människor på mer eller mindre dramatiska sätt försöker ta sig fram till honom, genom ett hål i taket, eller genom att ta tag i hans kläder när han går förbi, men den här gången ser Jesus mannen och går fram till honom. För det andra så verkar mannen påfallande ointresserad av vem Jesus är – han frågar aldrig vem han är, eller ens vad han heter, och när han blivit helad går han bara därifrån. En annan märklig sak är den fråga som Jesus ställer – vill du bli frisk? Den är närmast provocerande i våra öron. Vad tror du!? Om han har legat där i 38 år är det väl klart att han vill bli frisk? Vill vi inte alla bli friskare, vackrare, rikare, bättre? Men mannen svarar inte ens på frågan. Han försöker istället förklara varför han inte har blivit frisk tidigare, och att hans chanser att lyckas bli frisk vid badet var små eller inga. Men trots allt låg han ju kvar där, kanske väntande på att undret. Kanske ändå….Det finns någon sorts märklig blandning av uppgivenhet och hopp, misstro och längtan. Om jag bara kommer iväg till Kanarieöarna, Om vi bara kunde få råd med en ny bil, då…….
I många andra berättelser om helande är den stora poängen att personen ifråga tror eller litar på Jesus. I det här fallet finns den frågan inte ens med. Och jag tror att det är en av de stora poängerna med den här berättelsen. Att det inte är på grund av något som mannen gör eller tänker eller säger som han blir frisk. Det är helt och hållet Jesus som kommer med den hjälp som han behövde. Medan mannen är upptagen med att fundera på om det var möjligt för honom att komma ner i dammen eller inte, var det en helt annan fråga som Jesus bemötte. Och hans svar handlade om det, som han såg att mannen behövde, inte det som han själv var upptagen med att fundera på. Jesu ärende handlade om liv, helhet och hälsa, inte mannens praktiska lösningar på hur det skulle kunna ske. Och det handlade inte om en prestation från mannens sida, utan om nåd.
Och så är det i dag också. Gud vill lära oss att den hjälp det handlar om här och som det talas om i kyrkan nästan varje söndag är en tilltro till Gud, och en tillit till Guds nåd. Det är ingen tillfällighet att nåd på latin heter gratia. Den här hjälpen är något som vi faktiskt får alldeles gratis, "fritt och för intet" som Luther uttrycker det – det är inte för att vi är duktiga som Gud vill ha en relation med oss. I Guds rike räknas varken betyg, kalorier, utseende eller lönekuvert. Livet är inte något vi ska fixa, utan något vi ska ta emot som en gåva. Hoppet som Den Helige Ande förmedlar i dag bygger på löftet från Gud – att vad vi än gör, så är vi inte övergivna. Att livet och kärleken är starkare än döden, och att Gud själv är med oss alla dagar till tidens slut.
Så du; Hjälp är på väg. Hela tiden!
måndag 3 maj 2010
Det mesta vet man inte
Tänk vad mycket man inte vet! Hur mycket vet man ju faktiskt inte. Just därför att man inte vet vad man inte vet.Men jag visste inte att det pågår en seriös forskning om lycka. Lyckoforskning är en akademisk disciplin. Det visste jag faktiskt inte.
Jag lyssnade lite halvslött på ett samtal om lycka och lyckoforskning i TV, och det gjorde mig sugen på att få reda på mer om lyckan. Filosofen Bengt Brülde, en av förgrundsgestalterna inom svensk lyckoforskning, menar t.ex att det är själviskt och egoistiskt, ja rent av moraliskt stötande, att vilja bli lyckligare. Han menar att meningen med livet är i alla fall inte bara att vara lycklig. Att vara del i en större helhet, att hitta större mål att leva och kanske dö för, kan vara viktigare att sträva efter. Är det kanske det Jesus menar när han säger att om lärjungarana tiger så ska stenarna tala? Vetenskapen säger det kyrkan borde säga! Och det kanske är så, att den moderna lyckoforskningen ger kyrkan en ny, och kanske sista chans att upplevas viktig för människor igen.
Bengt Brülde har i två böcker fördjupat sig i vad som enligt vetenskapen faktiskt gör oss lyckliga, och i sin tredje bok frågar han sig nu, om det verkligen är rimligt att betrakta den egna lyckan som ett centralt livsmål.I den nya boken som följaktligen heter”Hur viktigt är det att vara lycklig?”, ställer han frågor som hur mycket lycka vi egentligen behöver, hur moraliska vi behöver vara och vad vi bör lägga vår tid, vår energi och våra pengar på. Kort sagt – hur livet egentligen ska levas.
Trenden i samhället är annars en alltmer tilltagande jakt på att få det bra för egen räkning. Men minst lika viktigt för oss, säger Brülde, är att känna ansvar för andra och vår omvärld. Att göra något för att hjälpa människor i nöd och att utveckla sin generositet har i och för sig inte bara effekter på andras lycka utan gör också oss själva lyckligare. Det är också dags, tycker Bengt Brülde, att sätta ”meningstänkandet” på kartan igen.
– Jag tror, säger han, att det är mer fruktbart att fokusera på frågan om livets mening än på vad som gör oss lyckliga eller på vad moralen kräver av oss.
För det behöver inte, menar han, vara en motsättning mellan det lyckliga och det moraliska livet. Det går att hitta en tredje väg att leva, just om man för in begreppet livsmening i bilden.
Lyckliga människor tycks alltså vara dom som är utåtriktade och fokuserade på andra människor. Sådana människor känner också större tacksamhet än andra, vilket ökar deras personliga lycka. Att vara arbetslös och sjuk minskar däremot den personliga lyckokänslan.
Två andra lyckforskare ger oss också rådet att göra "dödsbäddstestet" Tänk dej att du sitter på din egen dödsbädd och ser tillbaka på livet. Ställ frågan: Var det det här livet jag ville ha? Och våga lyssna in svaret.Då kanske det inte är bankkontots storlek som är svaret.....
Och dom lyckligaste människorna i världen finns enl. flera samstämmiga undersökningar i------- Danmark!
Men det är mer man inte vet. Varför det finns så få fotbollsdomare i landet t.ex. Men jag har mina misstankar. Gå och se en match på Söderstadion t.ex. och du får också misstankar....
Men det tar vi sen nån gång.....
Jag lyssnade lite halvslött på ett samtal om lycka och lyckoforskning i TV, och det gjorde mig sugen på att få reda på mer om lyckan. Filosofen Bengt Brülde, en av förgrundsgestalterna inom svensk lyckoforskning, menar t.ex att det är själviskt och egoistiskt, ja rent av moraliskt stötande, att vilja bli lyckligare. Han menar att meningen med livet är i alla fall inte bara att vara lycklig. Att vara del i en större helhet, att hitta större mål att leva och kanske dö för, kan vara viktigare att sträva efter. Är det kanske det Jesus menar när han säger att om lärjungarana tiger så ska stenarna tala? Vetenskapen säger det kyrkan borde säga! Och det kanske är så, att den moderna lyckoforskningen ger kyrkan en ny, och kanske sista chans att upplevas viktig för människor igen.
Bengt Brülde har i två böcker fördjupat sig i vad som enligt vetenskapen faktiskt gör oss lyckliga, och i sin tredje bok frågar han sig nu, om det verkligen är rimligt att betrakta den egna lyckan som ett centralt livsmål.I den nya boken som följaktligen heter”Hur viktigt är det att vara lycklig?”, ställer han frågor som hur mycket lycka vi egentligen behöver, hur moraliska vi behöver vara och vad vi bör lägga vår tid, vår energi och våra pengar på. Kort sagt – hur livet egentligen ska levas.
Trenden i samhället är annars en alltmer tilltagande jakt på att få det bra för egen räkning. Men minst lika viktigt för oss, säger Brülde, är att känna ansvar för andra och vår omvärld. Att göra något för att hjälpa människor i nöd och att utveckla sin generositet har i och för sig inte bara effekter på andras lycka utan gör också oss själva lyckligare. Det är också dags, tycker Bengt Brülde, att sätta ”meningstänkandet” på kartan igen.
– Jag tror, säger han, att det är mer fruktbart att fokusera på frågan om livets mening än på vad som gör oss lyckliga eller på vad moralen kräver av oss.
För det behöver inte, menar han, vara en motsättning mellan det lyckliga och det moraliska livet. Det går att hitta en tredje väg att leva, just om man för in begreppet livsmening i bilden.
Lyckliga människor tycks alltså vara dom som är utåtriktade och fokuserade på andra människor. Sådana människor känner också större tacksamhet än andra, vilket ökar deras personliga lycka. Att vara arbetslös och sjuk minskar däremot den personliga lyckokänslan.
Två andra lyckforskare ger oss också rådet att göra "dödsbäddstestet" Tänk dej att du sitter på din egen dödsbädd och ser tillbaka på livet. Ställ frågan: Var det det här livet jag ville ha? Och våga lyssna in svaret.Då kanske det inte är bankkontots storlek som är svaret.....
Och dom lyckligaste människorna i världen finns enl. flera samstämmiga undersökningar i------- Danmark!
Men det är mer man inte vet. Varför det finns så få fotbollsdomare i landet t.ex. Men jag har mina misstankar. Gå och se en match på Söderstadion t.ex. och du får också misstankar....
Men det tar vi sen nån gång.....
söndag 2 maj 2010
Räddningspaket var ordet
Grekland ska få ett tusen miljarder kronor av de övriga euroländerna för att inte gå i konkurs. Titta på siffrorna! 10000000000000. Så där tror jag att ett tusen miljarder skrivs. Det är hur som helst ofattbart mycket pengar.Jag undrar hur hög bunten med tusenlappar skulle bli... Och jag som knappt har sett en tusenlapp. Och jag undrar också vad som händer rent praktiskt om ett land går i konkurs. Utser man en konkursförvaltare? Säljer man ut det för en billig penning? Kanske till Turkiet i så fall.... Och döper man då det nya landet till Turkland? Eller landet kanske bara försvinner. Och hur går det då med invånarna? Dom är ju i alla fall nästan 12 miljoner.... Då kanske dom behöver var sitt räddningspaket också....Och sen blir Spanien och Portugal, och Italien och..... England. Nej där går nog smärtgränsen för Angela Merkel. Och jag undrar om grekerna har förstått att det handlar om ett lån....
Men det behövs fler räddningspaket minsann. I mexikanska gulfen t.ex. Där kanske inte tusen miljarder räcker till ens. Och vad händer om dom inte får stopp på oljeflödet? Nånsin.... Då behövs verkligen ett räddningspaket för gulfstaterna. Och det gick ju inget vidare med det, när Katrina var på besök för några år sen. Och just Louisiana verkar ha dålig tumme med räddningspaketerarna. Katrina var ju inte snäll heller. Man kanske måste flytta gulfstatarna nån annanstans. Men vart? Det du Obama!!!
Men det behövs räddningspaket på fler håll. Bengan behöver nog ett. Bengt-Åke Gustafsson alltså. Trots seger mot Finland så måste det nog till ett paket om det inte ska gå illa i VM. Men semestrande NHL-lirare tycks inte vilja bli inslagna i något paket, som det verkar. Och paketet kanske stavas Mårts och inte kommer förrän till nästa säsong. Och då behöver Bengan ett eget paket. Han tycks ju bli arbetslös, stackarn.
Och Allmänna IdrottsKlubben behöver ett ordentligt räddningspaket också. Dom heter ju så, AIK. Staren försvann ju till Grekland och sportchefen fick snöra på sig tränarskorna. Inte en pinne sen dess!! Och Staren lär väl inte få nåt nåt betalt heller i Grekland, stackarn! Hur ska det gå? Då behöver han också ett räddningspaket!! Själv har jag dock svårt att känna nåt medlidande med gänget från Solna. Dom har ju också en svans..... Kanske möjligen ett paket där som räddar laget från svansen. Och ett paket som heter Mjällby till laget? Men då måste man hålla isär det paketet från konkurrentlaget med samma namn.... Och då behöver kanske sportjournalisterna ett räddningspaket också......
Läste du mitt blogginlägg från i går? Då förstår du att här delas dock inte ut något räddningspaket till regeringen. Den röda tråden i går var att det räcker nu. Och det gäller i dag också. Det räcker nu. Med den blåa högerhärvan.
Men det behövs fler räddningspaket minsann. I mexikanska gulfen t.ex. Där kanske inte tusen miljarder räcker till ens. Och vad händer om dom inte får stopp på oljeflödet? Nånsin.... Då behövs verkligen ett räddningspaket för gulfstaterna. Och det gick ju inget vidare med det, när Katrina var på besök för några år sen. Och just Louisiana verkar ha dålig tumme med räddningspaketerarna. Katrina var ju inte snäll heller. Man kanske måste flytta gulfstatarna nån annanstans. Men vart? Det du Obama!!!
Men det behövs räddningspaket på fler håll. Bengan behöver nog ett. Bengt-Åke Gustafsson alltså. Trots seger mot Finland så måste det nog till ett paket om det inte ska gå illa i VM. Men semestrande NHL-lirare tycks inte vilja bli inslagna i något paket, som det verkar. Och paketet kanske stavas Mårts och inte kommer förrän till nästa säsong. Och då behöver Bengan ett eget paket. Han tycks ju bli arbetslös, stackarn.
Och Allmänna IdrottsKlubben behöver ett ordentligt räddningspaket också. Dom heter ju så, AIK. Staren försvann ju till Grekland och sportchefen fick snöra på sig tränarskorna. Inte en pinne sen dess!! Och Staren lär väl inte få nåt nåt betalt heller i Grekland, stackarn! Hur ska det gå? Då behöver han också ett räddningspaket!! Själv har jag dock svårt att känna nåt medlidande med gänget från Solna. Dom har ju också en svans..... Kanske möjligen ett paket där som räddar laget från svansen. Och ett paket som heter Mjällby till laget? Men då måste man hålla isär det paketet från konkurrentlaget med samma namn.... Och då behöver kanske sportjournalisterna ett räddningspaket också......
Läste du mitt blogginlägg från i går? Då förstår du att här delas dock inte ut något räddningspaket till regeringen. Den röda tråden i går var att det räcker nu. Och det gäller i dag också. Det räcker nu. Med den blåa högerhärvan.
lördag 1 maj 2010
Stora Soldaritetsdagen
Du har väl demonstrerat i dag? Det både hoppas och utgår jag ifrån. Demonstrerat för ökad rättvisa, mot ökade klyftor i samhället, för fler jobb och för ökad kvalitet i skola och vård. Bl.a. Mer och bättre åt färre är vad vi fått under högerhärvan, som vår blivande statsminister Mona Sahlin uttryckte det i dag på Norra Bantorget i Stockholm, klassisk arbetarrörelsemark. Men det räcker nu!!! Tillade hon under vårt jubel, alla vi många tusen som stod i snålblåsten på torget. Det räcker nu!!
Snålblåsten på torget både påminde om den kyla som svept in över vårt land de senaste fyra åren, och om de vänstervindar som ger hopp inför hösten. Kulturministern tycker att det väl är ganska bra i Sverige, när 90% har jobb. Men 10%är arbetslösa. En ohyggligt hög siffra!! Och jämställdhetsministern vägrar att kalla sig feminist därför att det är en vänsterterm...... Att statsministern inte är feminist det visste vi ju redan. Fuskfeminister kallade Mona regeringen. SSU-ungomarna gick förresten runt på torget och delade ut ett märke med texten: "Gör Fredrik Reinfeldt arbetslös.....innan du själv blir det". Jag tog med glädje emot ett märke. Det räcker nu! Och Mats Odell då!!! Han dammade hrom dagen av Tobleroneaffären genom att döpa något till Tobleronepolitik. Ett simpelt lågvattenmärke t.o.m. för en politiker som Mats Odell. Och det vill inte säga lite det.
Innan demonstrationen lyssnade jag på det utmärkta interjuprogram i radions P1 som heter Lördagsintervjun. Om du inte brukar lyssna på det, så råder jag dej att snarast börja med det. En längre intervju med en intressant person och av duktiga och väl pålästa radioreportrar. I dag intervjades P.G. Gyllenhammar, 75 år, och det svenska näringslivets grand old man, trots att han vistats utomlands länge nu. Trots att Gyllenhammar säkert inte gick i nån demonstration i dag,gammal folkpartist, som han är, så gjorde han ett mycket klokt intryck. Han använde bl.a uttrycket USA-smitta om de skyhöga direktörslönerna i svenskt näringsliv i dag. Smittade och influerade från USA. Regeringens privatiseringsraseri har säkert också sin grund i den smittan. Privatisera och låt folk betala. Då kan vi sänka skatterna... Och vi kan också låna till ännu mer skattesänkningar. Nej, det räcker nu!
Sverige kan bli möjligheternas land igen! Ett land med lika möjligheter för alla, män, kvinnor, barn, ungdomar, yrkesverksamma och pensionärer. Mona lovade att se till att skatteorättvisorna mellan yrkesverksamma och pensionärer skall rättas till.Och det med början redan nästa år. Lika för alla och inte bara för dem med tjocka plånböcker och feta bankkonton. Men då måste vi vi lägga vår röst rätt den 19 september. Med knuten näve stod vi där och sjöng: En dag ska segern bliva vår.
Och den dagen kan komma den 19 september.Jag vet var jag skall lägga min röst då. Och det tror jag att du vet också. Det räcker nu! Låt den 19 september bli Stora Solidaritetsdagen!
Snålblåsten på torget både påminde om den kyla som svept in över vårt land de senaste fyra åren, och om de vänstervindar som ger hopp inför hösten. Kulturministern tycker att det väl är ganska bra i Sverige, när 90% har jobb. Men 10%är arbetslösa. En ohyggligt hög siffra!! Och jämställdhetsministern vägrar att kalla sig feminist därför att det är en vänsterterm...... Att statsministern inte är feminist det visste vi ju redan. Fuskfeminister kallade Mona regeringen. SSU-ungomarna gick förresten runt på torget och delade ut ett märke med texten: "Gör Fredrik Reinfeldt arbetslös.....innan du själv blir det". Jag tog med glädje emot ett märke. Det räcker nu! Och Mats Odell då!!! Han dammade hrom dagen av Tobleroneaffären genom att döpa något till Tobleronepolitik. Ett simpelt lågvattenmärke t.o.m. för en politiker som Mats Odell. Och det vill inte säga lite det.
Innan demonstrationen lyssnade jag på det utmärkta interjuprogram i radions P1 som heter Lördagsintervjun. Om du inte brukar lyssna på det, så råder jag dej att snarast börja med det. En längre intervju med en intressant person och av duktiga och väl pålästa radioreportrar. I dag intervjades P.G. Gyllenhammar, 75 år, och det svenska näringslivets grand old man, trots att han vistats utomlands länge nu. Trots att Gyllenhammar säkert inte gick i nån demonstration i dag,gammal folkpartist, som han är, så gjorde han ett mycket klokt intryck. Han använde bl.a uttrycket USA-smitta om de skyhöga direktörslönerna i svenskt näringsliv i dag. Smittade och influerade från USA. Regeringens privatiseringsraseri har säkert också sin grund i den smittan. Privatisera och låt folk betala. Då kan vi sänka skatterna... Och vi kan också låna till ännu mer skattesänkningar. Nej, det räcker nu!
Sverige kan bli möjligheternas land igen! Ett land med lika möjligheter för alla, män, kvinnor, barn, ungdomar, yrkesverksamma och pensionärer. Mona lovade att se till att skatteorättvisorna mellan yrkesverksamma och pensionärer skall rättas till.Och det med början redan nästa år. Lika för alla och inte bara för dem med tjocka plånböcker och feta bankkonton. Men då måste vi vi lägga vår röst rätt den 19 september. Med knuten näve stod vi där och sjöng: En dag ska segern bliva vår.
Och den dagen kan komma den 19 september.Jag vet var jag skall lägga min röst då. Och det tror jag att du vet också. Det räcker nu! Låt den 19 september bli Stora Solidaritetsdagen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)