Petter Northug och Kanada! Det känns som om punkten i Vancouver blev den rätta. Den som vinner skidfemmilen rättar in sig i ledet bland hjältarna,och norske Northug hör absolut dit. Trots att han inte drog många meter för att hjälpa till, och trots att hans taktikval alltid artar sig till en kamp mellan honom och världen. Att Kanada sen fick hockeyguldet känns bara rätt. Och Sidney Crosby fick dessutom avgöra finalen på övertid!! Vem hade regisserat det dramat?
Det känns allt lite tomt nu när OS är slut och det är dags för en sammanfattning. Sverige gjorde sitt näst bästa vinter-OS någonsin med elva medaljer: fem guld, två silver och fyra brons. Att det sen blev skidåkarnas OS känns bara rätt för en gammal traditionalist.
Men frågan måste ställas, även om jag ställt den förut: Vad gör Norge, som inte Sverige gör? 23 medaljer, varav 9 guld. Fjärde bästa nation! Marit Björgen tog tre guld, ett silver och ett brons och Petter Northug tog fyra medaljer. Enbart dessa två tog nästan lika många medaljer som hela den svenska truppen..... Är det så att lagsporter som ishockey och fotboll, där vi ju faktiskt är MYCKET bättre än Norge, suger upp talanger och inte lämnar kvar så många till skidor på längden och tvären? Kanske.....
Annars blev det Kanadas OS. Trots att dom inte får någon medalj när det gäller arrangörskap ( fråga skidskyttarna t.ex) så blir arrangörslandet bästa nation med 14 guld, 7 silver och 5 brons. Men dom hade garanterat lämnat ifrån sig alla medaljer om det krävts för att få behålla hockey-guldet. Intresset för ishockey är obskrivligt stort i Kanada med en hockeyspelare t.o. m. på dollarsedlarna. Jag drar mig till minnes mötet med en gammal, (säkert 75 år) kvinnlig kanadensisk frälsningsofficer, som jag mötte en gång i Toronto. När hon fick veta att jag kom från Sverige, var den gamla damens fråga naturlig: Säg, hur är det med Börje Salming nu för tiden? Nu fick dom dessbättre både och!! Både flest medaljer och hockeyguldet.
Men vi får inte heller glömma flopparna. Helena Jonsson och skidskyttarna kom till OS för att ta nio medaljer. Det blev en. Visserligen guld men ändå. Och Tre Kronor,med alla penningstinna miljonärer, som ju bara SKULLE spela final, blev utslagna redan i kvarten.Damkronorna ska vi inte ens tala om.
Vem vann OS då? Sist och slutligen? Föe mig är valet självklart och enkelt. Den kanadensiska konståkerskan Joannie Rochette, fick två dagar före tävlingarna beskedet att henns mamma hastigt dött i hjärtinfarkt, endast 55 år gammal. Alla skulle ha haft full förståelse för om Joannie Rochette avstått tävlingarna, som ju i grunden bara är en lek. Men hon valde att hedra sin mamma genom att gråtande genomföra sitt program och ta bronsmedalj.I såna ögonblick blir idrotten stor.
Slutet gott och inget mer prat om OS på bloggen. Smått och gott om stort och smått var det ju, och då finns det så mycket annat. Vänta får du se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar