Det är inte helt lätt att hitta rätt bland alla artighetsfraser så här kring jul och nyår. Men huvudsaken är väl att man säger något trevligt till folk man möter, och några glasklara regler för när "god fortsättning" går över i "gott slut" finns säkert inte, men man kan säkert göra så här utan att göra några klavertramp:
Från första advent och fram till julafton: God jul! (Kan kompletteras med "Gott nytt år" om det är någon man inte kommer att träffa mer innan nyår)
Juldagen: God jul och god fortsättning!
Mellandagarna: God fortsättning!
Dagen innan nyårsafton och fram till midnatt på nyårsafton: Gott slut!
Sen: Gott nytt år!
Från och med nyårsdagen kan man också lägga till ett "god fortsättning".
Allt detta enl. en undersökning från Sveriges Radio till förra julen.
Så Gott Slut då, alla bloggläsare! Gott slut på ett år som väl har bjudit på både gott och mindre gott för de flesta av oss.
Och Gott Slut, Westling! Dej, som dom t.o.m. tog efternamnet av. Du borde att tagit Din Victoria med dej och börjat lära henne att leva ett vanligt liv som fru Westling. Men det kanske inte är för sent än...
Och Gott Slut både SJ och SL! Och säkert alla andra leverantörer av kollektivtrafik också. Det nya året kan bara bli bättre! Jag såg förresten att SJ plockat fram gamla ploglok från 50-talet. Det är säkert klokt. Man kunde ploga då och hålla rent! Och hongkongkineserna som köpte upp tunnelbanan sa vid tillträdet, att det enda dom var rädda för var snön. Jo, jo, det fanns säkert anledning. Detta eftersom det blir vinter och snö varje år vid den här tiden i Sverige. Gott Slut, förresten till alla myndigheter, som sent omsider upptäcker det.
Gott Slut, Partiet, också! Även här kan det bara bli bättre. Jag fick Henrik Berggrens biografi över Olof Palme med rubriken Underbara dagar framför oss i julklapp. En tegelsten, som jag inte börjat läsa än, men rubriken fascinerar mig. Olof Palme var en visionär, som såg en annan, möjlig framtid som målet. Underbara dagar.... Säga vad man vill om både Ylva Johansson och Sven-Erik Österberg, men några visionärer är dom inte.... Så Gott Slut, Partiet!
Gott Slut också till samtliga politiska partier, som på olika nivåer samarbetar för att hålla Sverigedemokraterna utanför varje form av inflytande. Ni utför ett viktigt politiskt renhållningsarbete. Gott Slut och stor framgång i arbetet under nästa år när det gäller det jobbet!
Och Gott Slut MoDo, Hockey! Det blev ju visserligen en trepoängare i årets sista match och alltså ett Gott Slut, men än är det lång väg att gå, innan man kan rikta in sig på några andra motståndare än Oskarshamn och Borås till nästa säsong. Och det bästa slutet vore väl att Timander, Svartvadet, Jonsson och Hållberg tog av sig skridskorna för gott, och att Peter Forsberg äntligen bestämde sig för att sluta! Gott Slut Foppa!
Och Gott Slut, Frälsningsarmén! Gott slut på ett år, då vi,( jag är ju också en i ledet) trots omorganisation och nystart är det samfund, som fortfarande minskar snabbast i antal. Detta enl tillgänglig statistik.Så vad göra för att underbara dagar ska ligga framför oss också. Jag är övertygad om att William Booth såg dessa underbara dagar när han uttalade ordet "Others". Det är dom andra, dom som inga kyrkor når, dom marginaliserade, dom för vilka grytorna hållits kokande även den här julen, som på nytt måste bli vår målgrupp. Och gatan måste bli vår kyrka igen. Det är där dessa "others" finns. Så Gott Slut Frälsningsarmén! Och välkommen hem, Marie, som vår nya ledare.
Och till alla mina vänner nära och långt borta: Gott Slut och vi ses igen!
fredag 31 december 2010
tisdag 28 december 2010
Mellandagstankar
Mellandagarna är dagarna mellan annandag jul och nyårsafton. Beroende på hur många vardagar som infaller under dessa mellandagar är det en populär tid att ta ut sparade semesterdagar, eftersom få dagar under vissa år kan ge osedvanligt lång ledighet.I år är det dock en hel arbetsvecka som ska trollas bort i så fall.
Tidigare var det vanligt att besöka en julbock under julperioden.Undrar förresten, apropå det, hur det gått med bocken i Gävle i år. I Helsingör Dagblad är det ingen huvudnyhet. Traditionen bjuder också att under mellandagarna exempelvis besöka släktingar eller baka särskild julmat som gröt, pepparkakor och knäck. En annan, lite modernare tradition är att krossa och äta sitt hemmagjorda pepparkakshus som man har gjort veckan innan eller under julen.
Mellandagarna är också en tid antingen i lugn och ro i familjen, eller en tid för solsemester. SOLSEMESTER!! Smaka på det ordet! Nog hade det väl suttit skönt? I stället för ett annat ord, som också börjar på S. SNÖ, tex... Och så har vi ju reorna förståss.Och allt julklappsbytande. Vad fick du som du vill byta? Såg att några elektronikföretag, t.ex, började sina mellandagsreor på juldagen kl. sju.Förr gick man till julottan vid den tiden. Men varuhusen har ju blivit den moderna männsiskans tempel så.... Men har kyrkan inget som helst motmedel mot köphysterin?
Under mellandagarna infaller också Värnlösa barns Dag. Eller menlösa, som dom kallades förr. Den dagen infaller precis i dag, förresten.Värnlösa barns dag, firas sedan 400-talet i västkyrkan den 28 december för att minnas de barn som, enligt Matteusevangeliet, Herodes lät döda i sin jakt på den nyfödde judakonungen, Jesus.
Denna dag kallades i Sverige fram till år 2000 för Menlösa barns dag, precis som dagen fortfarande officiellt kallas i Finland. Namnet ändrades då "menlös" med tiden fått en alternativ negativ betydelse. På äldre svenska betydde menlös helt enkelt oskyldig, utan skada eller fel, och att barn som beskrevs som menlösa inte hade några synder på sitt samvete. Och nog borde väl inte minst kyrkan kraftigare betona den dagen. Detta med tanke på alla oskyldiga, värnlösa barn i världen i dag.Det är t.ex oacceptabelt att asylsökande barn år efter år försvinner i Sverige utan att myndigheterna tar ett samlat ansvar. Av de 660 barn som registrerades som försvunna i Migrationsverkets system under första halvåret i år är fortfarande mer än fyra hundra fortfarande försvunna. Sålda som sexslavar eller utsatta för annan förnedrande behandling, kan man förmoda. Och detta är bara i Sverige......
Man kan också ägna mellandagslunken åt att läsa. Eller lyssna. Jag fick min första ljudbok nånsin i julklapp, och den ska jag börja lyssna på. Det är den förträfflige Torgny Lindgren, som läser sin egen "Minnen". Jag gillar Torgny Lindgren, och inte minst hans röst. Och sen ska jag läsa Broderskapsrörelsens tidning Tro och Politik, som jag gav mig själv i julklapp. Den har fått mycket kritik för att den öppnat för en dialog med muslimerna, men det gör tidningen bara mer spännande och läsvärd.
Vi behöver nämligen mycket mer av dialog i världen. Och mellandagarna ger tid till det också....
Tidigare var det vanligt att besöka en julbock under julperioden.Undrar förresten, apropå det, hur det gått med bocken i Gävle i år. I Helsingör Dagblad är det ingen huvudnyhet. Traditionen bjuder också att under mellandagarna exempelvis besöka släktingar eller baka särskild julmat som gröt, pepparkakor och knäck. En annan, lite modernare tradition är att krossa och äta sitt hemmagjorda pepparkakshus som man har gjort veckan innan eller under julen.
Mellandagarna är också en tid antingen i lugn och ro i familjen, eller en tid för solsemester. SOLSEMESTER!! Smaka på det ordet! Nog hade det väl suttit skönt? I stället för ett annat ord, som också börjar på S. SNÖ, tex... Och så har vi ju reorna förståss.Och allt julklappsbytande. Vad fick du som du vill byta? Såg att några elektronikföretag, t.ex, började sina mellandagsreor på juldagen kl. sju.Förr gick man till julottan vid den tiden. Men varuhusen har ju blivit den moderna männsiskans tempel så.... Men har kyrkan inget som helst motmedel mot köphysterin?
Under mellandagarna infaller också Värnlösa barns Dag. Eller menlösa, som dom kallades förr. Den dagen infaller precis i dag, förresten.Värnlösa barns dag, firas sedan 400-talet i västkyrkan den 28 december för att minnas de barn som, enligt Matteusevangeliet, Herodes lät döda i sin jakt på den nyfödde judakonungen, Jesus.
Denna dag kallades i Sverige fram till år 2000 för Menlösa barns dag, precis som dagen fortfarande officiellt kallas i Finland. Namnet ändrades då "menlös" med tiden fått en alternativ negativ betydelse. På äldre svenska betydde menlös helt enkelt oskyldig, utan skada eller fel, och att barn som beskrevs som menlösa inte hade några synder på sitt samvete. Och nog borde väl inte minst kyrkan kraftigare betona den dagen. Detta med tanke på alla oskyldiga, värnlösa barn i världen i dag.Det är t.ex oacceptabelt att asylsökande barn år efter år försvinner i Sverige utan att myndigheterna tar ett samlat ansvar. Av de 660 barn som registrerades som försvunna i Migrationsverkets system under första halvåret i år är fortfarande mer än fyra hundra fortfarande försvunna. Sålda som sexslavar eller utsatta för annan förnedrande behandling, kan man förmoda. Och detta är bara i Sverige......
Man kan också ägna mellandagslunken åt att läsa. Eller lyssna. Jag fick min första ljudbok nånsin i julklapp, och den ska jag börja lyssna på. Det är den förträfflige Torgny Lindgren, som läser sin egen "Minnen". Jag gillar Torgny Lindgren, och inte minst hans röst. Och sen ska jag läsa Broderskapsrörelsens tidning Tro och Politik, som jag gav mig själv i julklapp. Den har fått mycket kritik för att den öppnat för en dialog med muslimerna, men det gör tidningen bara mer spännande och läsvärd.
Vi behöver nämligen mycket mer av dialog i världen. Och mellandagarna ger tid till det också....
fredag 24 december 2010
Mitt i eländet
Jag hade egentligen tänkt mej att göra ett juluppehåll i bloggandet efter att ha konstaterat att det lackar mot jul. Men nu, när det lackat färdigt, och julfriden brutit in på Hallandsvej i Ålsgårde, kan jag ändå inte låta bli att fundera över det elände som utspelas på andra sidan det sund, som jag nästan kan se från denna Hallandsvej.
Så även om jag bara är indirekt berörd av tågeländet genom ett litet, vädigt litet, barnbarn, som satt fast både i åtskilliga timmar både på stationer och i stillastående tåg, så är det illa nog för mig. Och frågan kommer naturligtvis; Vad beror det på? Hur kommer det sig att blir kaos när snön kommer i ett land där det alltid är vinter vid samma tid på året. Och där det varit så, verkligen bokstavligt talat, sedan urminnes tider? För mig är det solklart;
Det beror inte på vädret!! Det som skylls på kung Bore och vädergudarna är egentligen
orsakat av bristande underhåll, bristande snöröjning och bristande investeringar. Och orsakerna till detta är i sin tur personalbrist, vinstmaximering och dålig kommunikation. En verklighet som skapats av nedskärningar med syfte att skapa vinst till varje pris. Att anpassa till vinststyrning istället för att låta behoven styra. Och nu, på självaste julafton, frågar jag; Vad har blivit bättre av att dela upp STATENS järnvägar i en massa olika bolag med vinstintressen, som ska tas ut i varje led. Dom som äger spår och växlar, som fryser sönder, ska ha sin vinst, och dom som äger stationsbygnaderna, som döpts om till resecentrum, och som är låsta, när folk står utanför och fryser,ska ha sin. Och dom som kör tågen, som står stilla med trasiga toaletter och utan ens den torraste sj-macka ska ha sin. Ja, inte dom som kör tågen och andra som står på vagnsgolvet, och får ta all skit, naturligtvis, utan administratörer och byråkrater med både värme, vatten och bonusar. Och dålig, nej obefintlig, kommunikation och oklar ansvarsfördelning mellan olika bolag och verk har gjort ont ännu värre.
Detta, i sin tur, är resultatet av en nyliberal marknadsideologi som alla regeringar sen 1980-talets mitt bekänt sig till. Det handlar vid sidan av järnvägarna om posten, telekommunikationerna och apoteken, bara för att nämna några katastrofala experiment med skattebetalarnas, alltså, med mina pengar.
Så vad göra åt eländet? Här kommer min julklapp till socialdemokraternas arbete för en ny politik: Återför ALLA samhällsviktiga funktioner till samhällets kontroll och ägo. Återskapa både STATENS järnvägar, Postverket och Televerket. Höj gärna skatten också för att att få bort vinststyrningen till förmån för en, kalla det gärna gammaldags,behovsstyrning av allmänna tillgångar.
Kommunism? Nej men ett helhjärtat stöd till Tågupproret ska jag ge! Och nu när det är sagt får friden lägga sej på nytt över slott och koja. GOD JUL när alla julfirare äntligen kommit fram till julkrubba och julgröt!
Så även om jag bara är indirekt berörd av tågeländet genom ett litet, vädigt litet, barnbarn, som satt fast både i åtskilliga timmar både på stationer och i stillastående tåg, så är det illa nog för mig. Och frågan kommer naturligtvis; Vad beror det på? Hur kommer det sig att blir kaos när snön kommer i ett land där det alltid är vinter vid samma tid på året. Och där det varit så, verkligen bokstavligt talat, sedan urminnes tider? För mig är det solklart;
Det beror inte på vädret!! Det som skylls på kung Bore och vädergudarna är egentligen
orsakat av bristande underhåll, bristande snöröjning och bristande investeringar. Och orsakerna till detta är i sin tur personalbrist, vinstmaximering och dålig kommunikation. En verklighet som skapats av nedskärningar med syfte att skapa vinst till varje pris. Att anpassa till vinststyrning istället för att låta behoven styra. Och nu, på självaste julafton, frågar jag; Vad har blivit bättre av att dela upp STATENS järnvägar i en massa olika bolag med vinstintressen, som ska tas ut i varje led. Dom som äger spår och växlar, som fryser sönder, ska ha sin vinst, och dom som äger stationsbygnaderna, som döpts om till resecentrum, och som är låsta, när folk står utanför och fryser,ska ha sin. Och dom som kör tågen, som står stilla med trasiga toaletter och utan ens den torraste sj-macka ska ha sin. Ja, inte dom som kör tågen och andra som står på vagnsgolvet, och får ta all skit, naturligtvis, utan administratörer och byråkrater med både värme, vatten och bonusar. Och dålig, nej obefintlig, kommunikation och oklar ansvarsfördelning mellan olika bolag och verk har gjort ont ännu värre.
Detta, i sin tur, är resultatet av en nyliberal marknadsideologi som alla regeringar sen 1980-talets mitt bekänt sig till. Det handlar vid sidan av järnvägarna om posten, telekommunikationerna och apoteken, bara för att nämna några katastrofala experiment med skattebetalarnas, alltså, med mina pengar.
Så vad göra åt eländet? Här kommer min julklapp till socialdemokraternas arbete för en ny politik: Återför ALLA samhällsviktiga funktioner till samhällets kontroll och ägo. Återskapa både STATENS järnvägar, Postverket och Televerket. Höj gärna skatten också för att att få bort vinststyrningen till förmån för en, kalla det gärna gammaldags,behovsstyrning av allmänna tillgångar.
Kommunism? Nej men ett helhjärtat stöd till Tågupproret ska jag ge! Och nu när det är sagt får friden lägga sej på nytt över slott och koja. GOD JUL när alla julfirare äntligen kommit fram till julkrubba och julgröt!
måndag 20 december 2010
Det lackar mot jul
Lackar? Enligt Svenska Akademien härrör ordet från ”framskrida, lida”, vilket i och för sig stämmer bra överrens med uttrycket ”Det lackar mot jul”. Ja och ibland lider det ju mot jul också. Men varför är det bara mot jul det lackar? Man hör ju aldrig någon säga att ”Det lackar mot påsk” eller ”Det lackar mot midsommar”? Och det har heller ingenting med lack att göra. Detta trots att mamma och pappa i min barndom lackade julklapparna. Jag minns än både lukten och de röda lackstängerna. Men det har försvunnit liksom det egna lutandet av lutfisken..... Och pressyltan och grisfötterna.
Hos oss på Vasakåren har förresten även julottan sedan länge försvunnit och ersatts av en samling kring krubban vid en vettigare och mer publikdragande tid på julafton. Ett klokt beslut, så God Jul, kårnämnden!
Men hur som helst; det lackar mot jul med julmat, julklappar, julpynt och julgran. Två månaders stress för den julfrid, som jag redan bloggat om. En frid som i bästa fall infinner sig. För i år firar vi jul i skuggan av den första självmordsbombaren i Sverige. Hörde förresten att den uraffär som tog alla bilder av själva bombningen fått svenskt skit för det. Den affärsidkare som, trots att han invandrat till Sverige, på laglydigt svenskt sätt lämnat alla kamerabilder till polisen, måste enl. länsstyrelsen montera ner sina kameror. Han saknade nämligen erfoderliga tillstånd!!!!! Så oerhört svenskt. God Jul, länsstyrelsen!
Det lackar också mot en jul då alltfler människor vänder sig till Frälsningsarmén och andra hjälporganisationer i hopp om att få hjälp till jul. Men också mot en jul då Investors vd får en extra bonus på 38 miljoner kronor. Hur var det han sa, Karl-Bertil Jonsson: Ta från dom..... Och Bibeln uttrycker samma sak med orden: En utjämning ska ske. Är kyrkan med på det tåget?
Och så har statsministern hållit sitt jultal. På Skansen den här gången. Möjligen valde han plats för att markera att den svenska kulturen inte är något som Sverigedemokraterna har monopol på. Ett gott val i så fall, så God Jul, statsministern! Men ödmjukhet är nog något statsministern borde önska sig mer av i julklapp. Det är faktiskt varken han eller högern som byggt Sverige, även om det lät så i jultalet med Folkhem och allt. Och problem har den gode Fredrik visst också med sin utrikesminister. Carl, som statsministern lite familjärt kallar honom, verkar göra och säga lite som han själv bestämmer. Men enl. Wikileaks så gläfser Carl som om han vore en större hund än den medelmåtta han är. Men God Jul, ändå, Carl!!
Och God Jul också till det svenska damlandslaget i handboll.Den första mästerskapsmedaljen någonsin, en julklapp inslagen i silverpapper...... Men jag undrar hur god julen blir för MoDo Hockey som betalar 170.000 kr i månaden för återvändaren Anders Eriksson. En 35-åring, som har all möjlig hockeyframtid bakom sig. Men det är ju en ambition hos laget att dom nån gång ska "komma hem" allihop. Eriksson, som är från Bollnäs... En gång var MoDo förresten svensk hockeys plantskola, så God Jul i alla fall Fredrik Andersson och Markus Näslund....
Och så lackar det mot en vit jul. En kall och vit jul i hela landet. Och även i Helsingör där jag själv ska befinna mig när det lackat färdigt. Och SJ har nu kommit på lösningen som ska förhindra det snökaos som redan infunnit sig. Man sätter in bussar i stället!! Jo, jo; God Jul, Statens JÄRNVÄGAR!
Och GOD JUL alla ni ute i stugorna! Ni som brukar läsa min blogg. Jag har ett räkneverk, som visar att Ni är några stycken. En GOD JUL, som borde föra oss tillbaka till Karl-Bertil Jonssons tid, då julen ännu firades till minne av Jesu födelse. Nu vet dagisbarn så lite om det, att man sjunger julsånger om Jesus Qvist, eller möjligen stavat med K.
GOD JUL!!
Hos oss på Vasakåren har förresten även julottan sedan länge försvunnit och ersatts av en samling kring krubban vid en vettigare och mer publikdragande tid på julafton. Ett klokt beslut, så God Jul, kårnämnden!
Men hur som helst; det lackar mot jul med julmat, julklappar, julpynt och julgran. Två månaders stress för den julfrid, som jag redan bloggat om. En frid som i bästa fall infinner sig. För i år firar vi jul i skuggan av den första självmordsbombaren i Sverige. Hörde förresten att den uraffär som tog alla bilder av själva bombningen fått svenskt skit för det. Den affärsidkare som, trots att han invandrat till Sverige, på laglydigt svenskt sätt lämnat alla kamerabilder till polisen, måste enl. länsstyrelsen montera ner sina kameror. Han saknade nämligen erfoderliga tillstånd!!!!! Så oerhört svenskt. God Jul, länsstyrelsen!
Det lackar också mot en jul då alltfler människor vänder sig till Frälsningsarmén och andra hjälporganisationer i hopp om att få hjälp till jul. Men också mot en jul då Investors vd får en extra bonus på 38 miljoner kronor. Hur var det han sa, Karl-Bertil Jonsson: Ta från dom..... Och Bibeln uttrycker samma sak med orden: En utjämning ska ske. Är kyrkan med på det tåget?
Och så har statsministern hållit sitt jultal. På Skansen den här gången. Möjligen valde han plats för att markera att den svenska kulturen inte är något som Sverigedemokraterna har monopol på. Ett gott val i så fall, så God Jul, statsministern! Men ödmjukhet är nog något statsministern borde önska sig mer av i julklapp. Det är faktiskt varken han eller högern som byggt Sverige, även om det lät så i jultalet med Folkhem och allt. Och problem har den gode Fredrik visst också med sin utrikesminister. Carl, som statsministern lite familjärt kallar honom, verkar göra och säga lite som han själv bestämmer. Men enl. Wikileaks så gläfser Carl som om han vore en större hund än den medelmåtta han är. Men God Jul, ändå, Carl!!
Och God Jul också till det svenska damlandslaget i handboll.Den första mästerskapsmedaljen någonsin, en julklapp inslagen i silverpapper...... Men jag undrar hur god julen blir för MoDo Hockey som betalar 170.000 kr i månaden för återvändaren Anders Eriksson. En 35-åring, som har all möjlig hockeyframtid bakom sig. Men det är ju en ambition hos laget att dom nån gång ska "komma hem" allihop. Eriksson, som är från Bollnäs... En gång var MoDo förresten svensk hockeys plantskola, så God Jul i alla fall Fredrik Andersson och Markus Näslund....
Och så lackar det mot en vit jul. En kall och vit jul i hela landet. Och även i Helsingör där jag själv ska befinna mig när det lackat färdigt. Och SJ har nu kommit på lösningen som ska förhindra det snökaos som redan infunnit sig. Man sätter in bussar i stället!! Jo, jo; God Jul, Statens JÄRNVÄGAR!
Och GOD JUL alla ni ute i stugorna! Ni som brukar läsa min blogg. Jag har ett räkneverk, som visar att Ni är några stycken. En GOD JUL, som borde föra oss tillbaka till Karl-Bertil Jonssons tid, då julen ännu firades till minne av Jesu födelse. Nu vet dagisbarn så lite om det, att man sjunger julsånger om Jesus Qvist, eller möjligen stavat med K.
GOD JUL!!
torsdag 16 december 2010
Julfriden, finns den i verkligheten?
I dag ska vi skriva julkort, hustrun och jag. Det är sista dagen för att att Posten Norden ska hinna leverera i tid till jul. Och hustrun ska koka knäck och karameller. Och så ska vi på fest i kväll. Och sen så.....Hur mycket stress är jufriden värd egentligen? Och ändå är ju jag som pensionär mycket privilegierad. Alla som jobbar måste ju hinna med att göra det också. Mitt i julstressen. De allra flesta av oss jobbar nog på rejält nu, för att uppnå den efterlängtade julfriden.
Och så har vi julstöket. Hur mycket behövs för att julstämningens skull? Jag har aldrig riktigt förstått att det inte skulle räcka med en vanlig veckostädning för att julfriden ska infinna sig. Det blir ju ändå så barrigt av julgranen. Ja, visst, ja! Den måste man ju också hinna ut och köpa.Eller borde man övergå till plastgran? För miljöns skull inte minst. Den tanken stressar också....
Och resestressen? Själva åker vi bort i jul. Men annars? Hur många orkar vi hälsa på och hur många orkar vi bjuda hem? Vad måste vi och vad vill vi? Vad är realistiskt och vad är romantiska drömmar om en släktjul där alla trivs tillsammans?
Jakten på julklapparna då? Enligt en undersökning är det just julklapparna som stressar mest.Det är inte enkelt att göra varandra nöjda. Hur får man till det lilla extra till den som har allt? Typiskt i-landsproblem kan man tycka. Det finns säkert många anledningar till julklappsstress - tidsbrist, penningbrist, högt uppskruvade förväntningar, dåligt samvete. Det måste gå att rationalisera bort juklapparna till de vuxna och ger bara till barnen, som får desto mer..... Men är det så klokt. När Bibeln säger att Gud älskar en glad givare, så finns det nog en hemlighet med att ge. Kanske är det helt enkelt så, att man blir glad av att ge. Den glädjen ska vi väl inte missunna barnen. Vi ska inte utarma dem med att bara ösa på med julklappar utan att ge dem chansen att själva ge. Och troligen är de mer uppfinningsrika i att komma på bra julklappar som passar deras kassa än vad vi vuxna är.
Att pliktskyldigast klämma in julevangeliet mellan Kalle Anka och maten ger förmodligen inte heller den rätta julfriden. Inte heller att rationlisera bort julevangeliet till förmån för Karl-Bertil Jonsson. Även om han tillhör julens höjdpunkter för mig. Man kanske hinner med både och...? Kanske bäst att fly allt och åka till Florida eller soliga Thailand. Men jul i 35 graders värme? Nej, det ger nog varken frid eller stämning.
Förresten så borde man också hinna med att engagera sig i något julfirande för ensamma och utslagna. Stress, stress...
Har det alltid varit så här? Eller hur blev det så? Hur vill vi egentligen ha det? Så här skrev Zacharias Topelis i slutet av 1800-talet, och nog andas väl det julfrid? Men vägen dit var säkert lång då också.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt
i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt
och över jorden frid.
Giv mig en fest, som gläder mest
den Konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt.
Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring.
En kväll i ljus med Herrens ord
och mörker däromkring.
Giv mig ett bo med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord:
och ljus av Herrens ord.
Till hög, till låg, till rik, till arm
kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid.
Du ende, som ej skiftar om,
min Herre och min Konung, kom.
Till hög, till låg, till rik,till arm
kom glad och hjärtevarm.
Så lite, eller mycket julstress, är kanske en förutsättning för julfrid. Så: God och Fridfull Jul mitt i stressen!
Och så har vi julstöket. Hur mycket behövs för att julstämningens skull? Jag har aldrig riktigt förstått att det inte skulle räcka med en vanlig veckostädning för att julfriden ska infinna sig. Det blir ju ändå så barrigt av julgranen. Ja, visst, ja! Den måste man ju också hinna ut och köpa.Eller borde man övergå till plastgran? För miljöns skull inte minst. Den tanken stressar också....
Och resestressen? Själva åker vi bort i jul. Men annars? Hur många orkar vi hälsa på och hur många orkar vi bjuda hem? Vad måste vi och vad vill vi? Vad är realistiskt och vad är romantiska drömmar om en släktjul där alla trivs tillsammans?
Jakten på julklapparna då? Enligt en undersökning är det just julklapparna som stressar mest.Det är inte enkelt att göra varandra nöjda. Hur får man till det lilla extra till den som har allt? Typiskt i-landsproblem kan man tycka. Det finns säkert många anledningar till julklappsstress - tidsbrist, penningbrist, högt uppskruvade förväntningar, dåligt samvete. Det måste gå att rationalisera bort juklapparna till de vuxna och ger bara till barnen, som får desto mer..... Men är det så klokt. När Bibeln säger att Gud älskar en glad givare, så finns det nog en hemlighet med att ge. Kanske är det helt enkelt så, att man blir glad av att ge. Den glädjen ska vi väl inte missunna barnen. Vi ska inte utarma dem med att bara ösa på med julklappar utan att ge dem chansen att själva ge. Och troligen är de mer uppfinningsrika i att komma på bra julklappar som passar deras kassa än vad vi vuxna är.
Att pliktskyldigast klämma in julevangeliet mellan Kalle Anka och maten ger förmodligen inte heller den rätta julfriden. Inte heller att rationlisera bort julevangeliet till förmån för Karl-Bertil Jonsson. Även om han tillhör julens höjdpunkter för mig. Man kanske hinner med både och...? Kanske bäst att fly allt och åka till Florida eller soliga Thailand. Men jul i 35 graders värme? Nej, det ger nog varken frid eller stämning.
Förresten så borde man också hinna med att engagera sig i något julfirande för ensamma och utslagna. Stress, stress...
Har det alltid varit så här? Eller hur blev det så? Hur vill vi egentligen ha det? Så här skrev Zacharias Topelis i slutet av 1800-talet, och nog andas väl det julfrid? Men vägen dit var säkert lång då också.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt
i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt
och över jorden frid.
Giv mig en fest, som gläder mest
den Konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt.
Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring.
En kväll i ljus med Herrens ord
och mörker däromkring.
Giv mig ett bo med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord:
och ljus av Herrens ord.
Till hög, till låg, till rik, till arm
kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid.
Du ende, som ej skiftar om,
min Herre och min Konung, kom.
Till hög, till låg, till rik,till arm
kom glad och hjärtevarm.
Så lite, eller mycket julstress, är kanske en förutsättning för julfrid. Så: God och Fridfull Jul mitt i stressen!
tisdag 14 december 2010
Såna är dom inte, muslimerna
Detta blogginlägg, som faktiskt är det 250:e i ordningen, var tänkt som nåt sorts jubileumsnummer, med tillbakablickar på smått och stort, som förevarit i spalten. Men så blev det inte.
Och anledningen? Jag kan höra mumlet i folkdjupet: Var det inte det vi trodde? Såna är dom, muslimerna… Det är då tryggt att veta att t.o.m sverigedomokraterna, åtminstone Jimmy Åkesson och hans kamrater i riksdagen, faktiskt gått ut och sagt att det vore fel att fördöma en hel grupp, för vad en vettvilling ställt till med. Men för säkerhets skull, för att kunna behålla de bruna skjortorna på, lägger Åkesson till, att just det här har han varnat för länge….
Men såna är dom inte, muslimerna. Låt oss slå fast det. Kanske får vi nån gång veta vem han var, självmordsbombaren Taimour Abdulwahab, och vilka motiv, som drev honom att begå det självmord, som hade kunnat bli en långt värre katastrof. Var han ensam eller hade han medhjälpare? Vart var han på väg? Frågorna är många, men det viktiga är ändå hur vi nu hanterar den rädsla som har drabbat oss alla. Det är med stor tveksamhet, som jag ser i bladen hur politiker av alla kulörer, påhejade av journalister och myndigheter, nu ropar på mer kontroll och hårdare tag.
Istället för att öppna upp samhället, slå in på på en väg med en politik som leder till minskad arbetslöshet och minskad segregation så föreslås nu, att man ska slå in på en politik för ökade spänningar i samhället, mer övervakning, mer kontroll och mer repression. Det enda undantag jag hittat är Jan Guillou, och jag måste medge att det känns ovant att säga nåt positivt om honom. Han konstaterar i Aftonbladet, att det är sådant som kan skapa fler självmordsbombare. Hårdare tag skapar inte mindre missnöje, utan mer. Det skapar ett samhälle som blir som Storbritannien, med övervakningskameror och avlyssning överallt. Men det skapar inte ett samhälle där självmordsbombare blir ovanligare.
Alldeles utan stöd av Guillou, påstår jag nu, att det är så ovanligt med terrorister och självmordsbombare i Sverige att det inte finns anledning att vidta några som helst åtgärder med anledning av bomberna i Stockholm. Och absolut inte mer övervakning. För det hjälper ju inte. Abdulwahab har levt större delen av sitt vuxna liv i Storbritannien, ett land med mycket mer övervakning, avlyssning och kontroll än i Sverige. Det var också där, som hans samhällsyn radikaliserads så till den milda grad, att han blev självmordsbombare. Varför ska vi skapa den typen av samhälle också i Sverige? Muslimsk terrorism i Sverige är inget problem. Muslimerna är inte såna.....
I Storbritannien genomför man hundratals gånger varje år den typ av angrep mot helt oskyldiga människor, som vi såg i Göteborg nyligen hela tiden. Som en konsekvens av det kontroll och övervakningssamhälle man skapat där.. Men mot terrorism hjälper det uppenbarligen inte. Snarare tvärtom, det skapar fler hatiska människor.
Och kyrkans roll då? Jag brukar ju försöka att fläta in den i kanske de flesta av mina blogginlägg och här handlar det nog mest om att bidra till en större förståelse i ett mångkulturellt samhälle. Det är inte så att allt muslimskt är fel och allt västerländskt är rätt. Men inte heller tvärtom. Och Frälsningsarmén med verksamhet i mer än 120 länder i alla världsdelar borde kanske kunna spela en särskild roll i skapandet av denna förståelse. Vid återuppbyggnaden av samhället efter tsunamin fick Frälsningsarmén mycket kritik för att man vid återuppbyggnaden av städer och byar i Acheprovinsen i Indonesien även byggde upp de raserade moskéerna. Kritik, men även tack och beundran från den muslimska lokalbefolkningen. Kanske kan man på nytt bli en brobyggare mellan kulturer.
För dom är inte såna, muslimerna.
Och anledningen? Jag kan höra mumlet i folkdjupet: Var det inte det vi trodde? Såna är dom, muslimerna… Det är då tryggt att veta att t.o.m sverigedomokraterna, åtminstone Jimmy Åkesson och hans kamrater i riksdagen, faktiskt gått ut och sagt att det vore fel att fördöma en hel grupp, för vad en vettvilling ställt till med. Men för säkerhets skull, för att kunna behålla de bruna skjortorna på, lägger Åkesson till, att just det här har han varnat för länge….
Men såna är dom inte, muslimerna. Låt oss slå fast det. Kanske får vi nån gång veta vem han var, självmordsbombaren Taimour Abdulwahab, och vilka motiv, som drev honom att begå det självmord, som hade kunnat bli en långt värre katastrof. Var han ensam eller hade han medhjälpare? Vart var han på väg? Frågorna är många, men det viktiga är ändå hur vi nu hanterar den rädsla som har drabbat oss alla. Det är med stor tveksamhet, som jag ser i bladen hur politiker av alla kulörer, påhejade av journalister och myndigheter, nu ropar på mer kontroll och hårdare tag.
Istället för att öppna upp samhället, slå in på på en väg med en politik som leder till minskad arbetslöshet och minskad segregation så föreslås nu, att man ska slå in på en politik för ökade spänningar i samhället, mer övervakning, mer kontroll och mer repression. Det enda undantag jag hittat är Jan Guillou, och jag måste medge att det känns ovant att säga nåt positivt om honom. Han konstaterar i Aftonbladet, att det är sådant som kan skapa fler självmordsbombare. Hårdare tag skapar inte mindre missnöje, utan mer. Det skapar ett samhälle som blir som Storbritannien, med övervakningskameror och avlyssning överallt. Men det skapar inte ett samhälle där självmordsbombare blir ovanligare.
Alldeles utan stöd av Guillou, påstår jag nu, att det är så ovanligt med terrorister och självmordsbombare i Sverige att det inte finns anledning att vidta några som helst åtgärder med anledning av bomberna i Stockholm. Och absolut inte mer övervakning. För det hjälper ju inte. Abdulwahab har levt större delen av sitt vuxna liv i Storbritannien, ett land med mycket mer övervakning, avlyssning och kontroll än i Sverige. Det var också där, som hans samhällsyn radikaliserads så till den milda grad, att han blev självmordsbombare. Varför ska vi skapa den typen av samhälle också i Sverige? Muslimsk terrorism i Sverige är inget problem. Muslimerna är inte såna.....
I Storbritannien genomför man hundratals gånger varje år den typ av angrep mot helt oskyldiga människor, som vi såg i Göteborg nyligen hela tiden. Som en konsekvens av det kontroll och övervakningssamhälle man skapat där.. Men mot terrorism hjälper det uppenbarligen inte. Snarare tvärtom, det skapar fler hatiska människor.
Och kyrkans roll då? Jag brukar ju försöka att fläta in den i kanske de flesta av mina blogginlägg och här handlar det nog mest om att bidra till en större förståelse i ett mångkulturellt samhälle. Det är inte så att allt muslimskt är fel och allt västerländskt är rätt. Men inte heller tvärtom. Och Frälsningsarmén med verksamhet i mer än 120 länder i alla världsdelar borde kanske kunna spela en särskild roll i skapandet av denna förståelse. Vid återuppbyggnaden av samhället efter tsunamin fick Frälsningsarmén mycket kritik för att man vid återuppbyggnaden av städer och byar i Acheprovinsen i Indonesien även byggde upp de raserade moskéerna. Kritik, men även tack och beundran från den muslimska lokalbefolkningen. Kanske kan man på nytt bli en brobyggare mellan kulturer.
För dom är inte såna, muslimerna.
måndag 13 december 2010
Dags för Karl-Bertil Jonsson igen
"Detta tilldrog sig på den tiden då man firade julen till minne av Jesu födelse...." Och snart ska Karl-Bertil Jonssons julvengelium komma till oss igen. "Att ta från dom rika och ge åt dom fattiga"
I ett rättvist samhälle har alla del av exakt samma mängd av exakt samma saker. Det finns inga egentliga skillnader, alla är egentligen en likformig massa. Varenda olyckshändelse är något orättvist, varenda depression, varenda jobb, varenda händelse - positiv eller negativ - är orättvisa om inte alla får ta del av dem. Lika mycket saft i glasen åt alla, oavsett hur törstiga dom är.
Eller: Alla människor föds med olika genetiska attribut Dålig syn, dyslexi, autism eller ADHD - vad det är, är irelevant i sammanhnaget, men att det finns och att det skapar olika förutsättningar är högst relevant. Dessa genetiska attribut ger sedan personliga för- eller nackdelar - något orättvist.
Vissa s.k. rättvisefilosofier menar att de som föds med personliga handikapp har bara rätt till lika mycket som de som föds utan personliga handikapp. Saftglasen igen! Andra menar att de är värda att få det stöd och den hjälp de behöver för att kunna leva ett fullvärdigt liv. En del är rika, och andra är fattiga, och en del, oftast dom rika, hävdar då att rikedom skapas genom hårt arbete och stora uppoffringar. Dom som underkastar sig detta är alltså värda rikedomen. Åter andra menar att rika föräldrar, att tillhöra den rika minoriteten i världen, att ha dom rätta kontakterna, som ger mig ett välavlönat jobb, osv, skapar en orättvis rikedomsfördelning. Och med de globala glasögonen på, är det, åtminstone för mig, lätt att hålla med.....
Och Karl-Bertil Jonsson drivs, med Robin Hood som förebild, att förkunna sitt evangelium: Att ta från dom rika och ge åt dom fattiga. Eller som Bibeln uttrycker det: En utjämning skall ske. Och pappa Tyko, som menade, att alla som delade med sig av något, är kommunister. "Jag har närt en kommunist vid min barm"! Och är det inte intressant, att det efter varje jul dyker upp diskussionstrådar på nätet om huruvida den gode socialdemokraten Tage Danielsson egentligen var kommunist och varför Svt sänder sån kommunistproganda. Det finns många Tyko Jonsson där ute.
Och Frälsningsarmén, vars kokande grytor ju också förekommer i sagan, märker från år till år hur klyftan mellan dom som som har och dom saknar ökar från år till år. Men att ta från dom rika och ge åt dom fattiga? Kristna är ju inte kommunister, så....Nej hellre då kristdemokrater, vars vårdnadsbidrag låser in kvinnorna i hemmet.
Och byrådirektören H.K. Bergdahl, han som slapp Bodens fästning, hade ju aldrig hört nåt så vackert sen han konfirmerades, som att Karl Bertil givit Bodens fästning till en fattig. Och under konfirmationen talar man om skillander mellan rik och fattig och om behovet av utjämning: "Att ta från dom rika och ge till dom fattiga" Är alla konfirmandgrupper då förtäckta kommunistceller? Det tänkte jag inte på under dom 26 år jag höll på i branschen. Snarare tänkte jag mig väl det som evangelium. Evangelium enl. Karl-Bertil Jonsson.
I ett rättvist samhälle har alla del av exakt samma mängd av exakt samma saker. Det finns inga egentliga skillnader, alla är egentligen en likformig massa. Varenda olyckshändelse är något orättvist, varenda depression, varenda jobb, varenda händelse - positiv eller negativ - är orättvisa om inte alla får ta del av dem. Lika mycket saft i glasen åt alla, oavsett hur törstiga dom är.
Eller: Alla människor föds med olika genetiska attribut Dålig syn, dyslexi, autism eller ADHD - vad det är, är irelevant i sammanhnaget, men att det finns och att det skapar olika förutsättningar är högst relevant. Dessa genetiska attribut ger sedan personliga för- eller nackdelar - något orättvist.
Vissa s.k. rättvisefilosofier menar att de som föds med personliga handikapp har bara rätt till lika mycket som de som föds utan personliga handikapp. Saftglasen igen! Andra menar att de är värda att få det stöd och den hjälp de behöver för att kunna leva ett fullvärdigt liv. En del är rika, och andra är fattiga, och en del, oftast dom rika, hävdar då att rikedom skapas genom hårt arbete och stora uppoffringar. Dom som underkastar sig detta är alltså värda rikedomen. Åter andra menar att rika föräldrar, att tillhöra den rika minoriteten i världen, att ha dom rätta kontakterna, som ger mig ett välavlönat jobb, osv, skapar en orättvis rikedomsfördelning. Och med de globala glasögonen på, är det, åtminstone för mig, lätt att hålla med.....
Och Karl-Bertil Jonsson drivs, med Robin Hood som förebild, att förkunna sitt evangelium: Att ta från dom rika och ge åt dom fattiga. Eller som Bibeln uttrycker det: En utjämning skall ske. Och pappa Tyko, som menade, att alla som delade med sig av något, är kommunister. "Jag har närt en kommunist vid min barm"! Och är det inte intressant, att det efter varje jul dyker upp diskussionstrådar på nätet om huruvida den gode socialdemokraten Tage Danielsson egentligen var kommunist och varför Svt sänder sån kommunistproganda. Det finns många Tyko Jonsson där ute.
Och Frälsningsarmén, vars kokande grytor ju också förekommer i sagan, märker från år till år hur klyftan mellan dom som som har och dom saknar ökar från år till år. Men att ta från dom rika och ge åt dom fattiga? Kristna är ju inte kommunister, så....Nej hellre då kristdemokrater, vars vårdnadsbidrag låser in kvinnorna i hemmet.
Och byrådirektören H.K. Bergdahl, han som slapp Bodens fästning, hade ju aldrig hört nåt så vackert sen han konfirmerades, som att Karl Bertil givit Bodens fästning till en fattig. Och under konfirmationen talar man om skillander mellan rik och fattig och om behovet av utjämning: "Att ta från dom rika och ge till dom fattiga" Är alla konfirmandgrupper då förtäckta kommunistceller? Det tänkte jag inte på under dom 26 år jag höll på i branschen. Snarare tänkte jag mig väl det som evangelium. Evangelium enl. Karl-Bertil Jonsson.
söndag 12 december 2010
Adventsfasta
Wikipedia, detta förunderliga hjälpmedel, säger mig att tredje söndagen i advent infaller i adventsfastan. Jag hade ingen aning om att det ordet eller den företeelsen existerade. Adventsfasta!! Så bra. Det står inget om längden på den, bara att den utgör en förberedelsetid inför julen. Precis som den stora fastan förbereder påsken då, kan man tänka. Och aldrig hade jag väl kopplat ihop lussekatter med semlor. Fast det är väl inte riktigt det som är meningen med fastan heller..... Jag ska nog fråga mina vänner inom de ortodoxa kyrkorna vad dom gör av julfastan, dom är ju nämligen bäst av alla kristna kyrkor på det här med fasta.
Johannes Döparen är huvudperson i kyrkorna i dag på tredje söndagen i advent.Temat för dagens bibeltexter, för kyrkor som följer evangelieboken, är Bana väg för Herren, och en välkänd text är en text ur Matteusevangeliet där Johannes vill veta om Jesus är den som han predikat om, och några av Johannes lärjungar då får svaret:
Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Klara besked! Ibland tycker jag att det är synd att vi i Frälsningsarmén inte lite oftare sneglar på kyrkoårets texter.
Bana väg för Herren! Ett klart uppdrag till mig som kristen. Jag önskar att jag var en sån. Johannes döparen var ett mönster för kristna vägröjare. Han såg som sin uppgift att bana väg för Jesus och hans rike. Han kan visa hur angeläget det är för oss, att bereda väg för Gud i våra liv. I öknen stod han och ropade. Inte strategiskt rätt. Han var klädd i kamelhårsull och åt vildhonung och gräshoppor. Inte så attraktivt. Han kom med tilltal in i människors känsligaste områden. Talade om sex och tllrättavisade makthavarna. Inte så politiskt korrekt. Och till Abrahams barn talade han om omvändelse! Judarna var ju det utvalda folket, som hade omskärelsen som tecken. Och så kommer Johannes och talar om dop och omvändelse. Så även i det som vi upplever som fromt, var han en nagel i ögat för sina samtida fariséer. Men står det, han var sänd av Gud!
Jag undrar jag, hur många svenska församlingar i dag som skulle upplåta sin talarstol åt Johannes döparen. Vi skulle nog ha svårt med hans förkunnelse. Vi skulle nog kunna ha överseende med hans asketiska och bohemiska liv. Men hans sanningssägande skulle inte en välkammad svensk församling klara av. Vem ska komma här och döma vad jag gör och inte gör? Och historien visar förresten att Johannes förlorade huvudet. Så vi gör nog klokt i att ligga lite lågt och vara stämningshöjare i stället. Det behövs ju verkligen till jul..... Kanske han skulle lyssnat på Jesus ord om att vara listiga som ormar och fromma som duvor. Men Johannes ord hade framgång. Tusentals kom ut till honom i öknen. Vad var det då han hade?
Johannes predikade omvändelse och förlåtelse. Och många fick uppleva att deras liv fick en ny start. Men de frågar samtidigt ”Vad ska vi nu göra?”. Johannes tar upp två av människans grundproblem: makt och pengar. ”Roffa inte åt er. Utnyttja inte er position.” Och till kungen går han vidare med vårt tredje problemområde, sex. Äktenskapet är okränkbart. För detta får han sätta till huvudet.
Så lite renande julfasta kanske vore på sin plats. Nu under julbordens förklovade veckor.... Men ärkebiskop Anders Wejryd har som sitt valspråk valt Parate viam Domini (sv: Bana väg för Herren), ur Jes 40:3. Alltså samma ord som fått utgöra överskriften för tredje söndagen i advent. Så det kanske finns hopp.
Johannes Döparen är huvudperson i kyrkorna i dag på tredje söndagen i advent.Temat för dagens bibeltexter, för kyrkor som följer evangelieboken, är Bana väg för Herren, och en välkänd text är en text ur Matteusevangeliet där Johannes vill veta om Jesus är den som han predikat om, och några av Johannes lärjungar då får svaret:
Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Klara besked! Ibland tycker jag att det är synd att vi i Frälsningsarmén inte lite oftare sneglar på kyrkoårets texter.
Bana väg för Herren! Ett klart uppdrag till mig som kristen. Jag önskar att jag var en sån. Johannes döparen var ett mönster för kristna vägröjare. Han såg som sin uppgift att bana väg för Jesus och hans rike. Han kan visa hur angeläget det är för oss, att bereda väg för Gud i våra liv. I öknen stod han och ropade. Inte strategiskt rätt. Han var klädd i kamelhårsull och åt vildhonung och gräshoppor. Inte så attraktivt. Han kom med tilltal in i människors känsligaste områden. Talade om sex och tllrättavisade makthavarna. Inte så politiskt korrekt. Och till Abrahams barn talade han om omvändelse! Judarna var ju det utvalda folket, som hade omskärelsen som tecken. Och så kommer Johannes och talar om dop och omvändelse. Så även i det som vi upplever som fromt, var han en nagel i ögat för sina samtida fariséer. Men står det, han var sänd av Gud!
Jag undrar jag, hur många svenska församlingar i dag som skulle upplåta sin talarstol åt Johannes döparen. Vi skulle nog ha svårt med hans förkunnelse. Vi skulle nog kunna ha överseende med hans asketiska och bohemiska liv. Men hans sanningssägande skulle inte en välkammad svensk församling klara av. Vem ska komma här och döma vad jag gör och inte gör? Och historien visar förresten att Johannes förlorade huvudet. Så vi gör nog klokt i att ligga lite lågt och vara stämningshöjare i stället. Det behövs ju verkligen till jul..... Kanske han skulle lyssnat på Jesus ord om att vara listiga som ormar och fromma som duvor. Men Johannes ord hade framgång. Tusentals kom ut till honom i öknen. Vad var det då han hade?
Johannes predikade omvändelse och förlåtelse. Och många fick uppleva att deras liv fick en ny start. Men de frågar samtidigt ”Vad ska vi nu göra?”. Johannes tar upp två av människans grundproblem: makt och pengar. ”Roffa inte åt er. Utnyttja inte er position.” Och till kungen går han vidare med vårt tredje problemområde, sex. Äktenskapet är okränkbart. För detta får han sätta till huvudet.
Så lite renande julfasta kanske vore på sin plats. Nu under julbordens förklovade veckor.... Men ärkebiskop Anders Wejryd har som sitt valspråk valt Parate viam Domini (sv: Bana väg för Herren), ur Jes 40:3. Alltså samma ord som fått utgöra överskriften för tredje söndagen i advent. Så det kanske finns hopp.
fredag 10 december 2010
Det Gustaf Svensson missat
Julen är traditionernas tid. Det börjar redan före första advent och sen blir det bara mer och mer. Bättre och bättre eller värre och värre, beroende på hur man ser det. Adventskonserter, som ungefär innan tredje advent förvandlas till juldito.Förr skulle fisken lutas i går, på Annadagen, fast nu har vi ingen aning om när den maskinellt lutade långan eller stören blev lutfisk. Sen blir det lucia med lussekatter med saffran, pepparkaksbak, julklappsinköp, julkortsskrivning och, ja du känner till allt det där..... Och slutligen blir det då jul med alla julens traditioner och beståndsdelar, där ingenting skall saknas. Allt skall stå på sin vanliga plats. Fråga bara Gustaf Svensson!
Tradition är ju en form av förförståelse. Det har alltid varit så, och därför skall det fortsätta så. I vår familj har vi alltid haft en levande julgran, och brottas just nu med om vi skall övergå till plastgran i stället. Ett problem därför att traditionen säger .....
På söndag är det tredje advent, och då är det inte alls lika många som går till kyrkan som på första advent, då man ju enl. traditionen ska gå dit. Men vi som går dit även nu på söndag, för troligen möta Johannes Döparen, en råbarkad och oslipad predikant, som levde i öknen. Vem var han egentligen? Traditionen placerade honom i ett av två tänkbara fack. Antingen var den efterlängtade Messias, eller också var har Elia, som kommit tillbaka. Elia hade ju inte dött, utan hämtats till himlen av en vagn. Och enl. traditionen skulle han komma tillbaka strax innan jorden gick under. Tänk om det var han!!
Men Johannes Döparen var ingen traditionsbärare.Han presnterade sig som vägröjare för Livet självt. Den som kommer efter mig, sa Johannes, ska spränga alla traditioner. Han, den som kommer, är ju LIVET självt. Och jämfört med det livet är alla våra julkrubbor, fåraherdar, änglasånger, vise män, marior och jesusbarn bara små snyggt inslgana julklappar, som vill påminna om Livet självt.
Traditioner är förutsägabara. Det har alltid varit så. Fråga Gustaf Svensson! Men livet är inte förutsägbart. Traditioner är mysiga och vackra, det är inte alltid livet. Häromdagen dog min morbror, den äldsta i vår släkt. Inte helt oväntat, men alls inte enl traditionen. Livet kan vara obehagligt, det är inte traditionen. Min svägerska har opererats för bröstcancer och det är dessbättre ingen tradition. Traditionen bekräftar sånt vi gillar, medan livet hela tiden vill förändra oss och vår förståelse av detta liv.
Jultraditionerna hyllar familjen, och det är inte bara Topelius som vill ha ett hem med barn i ring. Men Maria födde sitt barn i ett land som var ockuperat, och den heliga familjen befann sig, med henne höggravid, i Betlehem därför att ockupationsmakten bestämt det.Och hur ofta påminner flykten till Egypen oss om alla de miljoner människor, som just den här julen är på flykt?
Livet är mycket mer komplicerat än vad traditionen vill säga oss. Det oväntade händer alltid mitt i livet. Men julen är mysig och varm också. Kanske för att ge oss tid att fylla på, för att på allvar orka möta det oväntade när det kommer. För det kommer, och det hade Gustaf Svensson missat, han som ju själv är en tradition.
Tradition är ju en form av förförståelse. Det har alltid varit så, och därför skall det fortsätta så. I vår familj har vi alltid haft en levande julgran, och brottas just nu med om vi skall övergå till plastgran i stället. Ett problem därför att traditionen säger .....
På söndag är det tredje advent, och då är det inte alls lika många som går till kyrkan som på första advent, då man ju enl. traditionen ska gå dit. Men vi som går dit även nu på söndag, för troligen möta Johannes Döparen, en råbarkad och oslipad predikant, som levde i öknen. Vem var han egentligen? Traditionen placerade honom i ett av två tänkbara fack. Antingen var den efterlängtade Messias, eller också var har Elia, som kommit tillbaka. Elia hade ju inte dött, utan hämtats till himlen av en vagn. Och enl. traditionen skulle han komma tillbaka strax innan jorden gick under. Tänk om det var han!!
Men Johannes Döparen var ingen traditionsbärare.Han presnterade sig som vägröjare för Livet självt. Den som kommer efter mig, sa Johannes, ska spränga alla traditioner. Han, den som kommer, är ju LIVET självt. Och jämfört med det livet är alla våra julkrubbor, fåraherdar, änglasånger, vise män, marior och jesusbarn bara små snyggt inslgana julklappar, som vill påminna om Livet självt.
Traditioner är förutsägabara. Det har alltid varit så. Fråga Gustaf Svensson! Men livet är inte förutsägbart. Traditioner är mysiga och vackra, det är inte alltid livet. Häromdagen dog min morbror, den äldsta i vår släkt. Inte helt oväntat, men alls inte enl traditionen. Livet kan vara obehagligt, det är inte traditionen. Min svägerska har opererats för bröstcancer och det är dessbättre ingen tradition. Traditionen bekräftar sånt vi gillar, medan livet hela tiden vill förändra oss och vår förståelse av detta liv.
Jultraditionerna hyllar familjen, och det är inte bara Topelius som vill ha ett hem med barn i ring. Men Maria födde sitt barn i ett land som var ockuperat, och den heliga familjen befann sig, med henne höggravid, i Betlehem därför att ockupationsmakten bestämt det.Och hur ofta påminner flykten till Egypen oss om alla de miljoner människor, som just den här julen är på flykt?
Livet är mycket mer komplicerat än vad traditionen vill säga oss. Det oväntade händer alltid mitt i livet. Men julen är mysig och varm också. Kanske för att ge oss tid att fylla på, för att på allvar orka möta det oväntade när det kommer. För det kommer, och det hade Gustaf Svensson missat, han som ju själv är en tradition.
onsdag 8 december 2010
Om att vara kluven
Jag finns i två versioner. Ja, det vill säga inte jag personligen, men jag på Facebook. Det kanske är det som på psykiatrispråk kallas dissociativ identitetsstörning och som är ett tillstånd där en enskild individ uppvisar distinkta multipla personligheter (kallade alteregon), där varje alterego har olika mönster vad gäller uppfattningar och interaktion med sin omgivning. Nja, jag vet inte, jag. Så komplicerat och allvarligt är det nog inte. Det är nog bara så att jag upprättat konton på Facebook med två olika epostadresser. Lätt gjort, kan man tycka, och det var det också. Men så mycket svårare det är att bli av med den ena personligheten. Jag har t.o.m.fått frågan om jag vill bli vän med mig själv. Vad svarar man på en sån fråga? Alltnog så finns jag alltså i två versioner, och nu har jag slutligen meddelat på facebook vilken av versionerna som är jag....... Så så nu vet Ni det, alla ni som är vän med mig på Facebook och även ni, som tänker bli det.
Det var väl annars Folkpartiet, som gav kluvenheten ett ansikte. Gunnar Heléns ansikte närmare bestämt. Han var fp-ledare under första hälften av 70-talet, och i ett ganska berömt tal myntade han detta uttryck. Och det kanske är därför som inte så många är folkpartister. Det kostar på att vara kluven.
Och Werner Aspenström gjorde ett poetiskt ideal av att vara kluven. Han såg en ära i att vara både bondsk och österländskt vis. Enkelheten i hans dikter är försåtlig. Han var en mycket klipsk diktare som var skeptisk mot intellektualismen. "Sardinen vill att burken öppnas mot havet" – det är en av hans många minnesvärda formuleringar, vad han nu menade med det. Kluvet i alla fall.
Och på 80-talet försökte jag, utan att lyckas, att ta mig igenom en essäbok av Hans-Magnus Enzensberger med titeln "Ack Europa”. Det var när debatten om för eller emot EU ännu rasade i Sverige och Enzenberger menar i den boken att detta att vara europé är att vara kluven. Längre än så kom jag nog inte i boken, vill jag minnas.
Och att vara ansvarig för Systembolaget och kanske också att jobba där, måste väl också vara kluvet. Det handlar ju om att sälja men ändå inte sälja. Anitra Steen brukade på sin tid argumentera för sänkta alkoholskatter. Då rasade nykterhetsrörelsen mot Steens självpåtgna politikerroll. Hennes efterträdare Magdalena Gerger ser det nu som sin uppgift att propagera för ett fortsatt förbud mot gårdsförsäljning av vin. Men den politikerrollen kommer ingen nykterhetskämpe att ifrågasätta.
Och så har vi det här med Julian Assange och Wikileaks. I den frågan är mina åsikter kluvna, och det utan att jag på minsta sätt är folkpartist. Att en vildsint datanörd, som Assange var i början, och delvis säkert är fortfarande, lyckas knäcka nästan all världens diplomatkoder är imponerande. Och även om han drivits av att bara visa, att det har varit möjligt att ta sig in både här och där, så har vi ju som en sorts bieffekt fått veta vilka samtal som pågår mellan skål och vägg när politiker på hög nivå träffas. T.ex. har vi fått veta att Carl Bildt gläfser som om han vore en stor hund fast han i själva verket är av högst medelmåttig storlek. Ett intressant bidrag till historieskrivningen, även om vi väl är många som haft det på känn länge. Detta å ena sidan. Men å andra sidan skall Assange naturligtvis ställas till svars om det nu är så att han våldfört sig på kvinnor i Sverige. Men mitt stalltips i den frågan ser ut så här: Assange kommer att utlämnas till Sverige, där åtalet mot honom läggs ned, varpå han utlämnas till USA. Han är ju inte ens en medelstor hund, som gläfst...
Men nu var det det här med mig och Facebook. Jag är en, även om jag finns på två ställen. Och med olika profilbilder. Hängde Ni med? Man kan bli kluven för mindre...
Det var väl annars Folkpartiet, som gav kluvenheten ett ansikte. Gunnar Heléns ansikte närmare bestämt. Han var fp-ledare under första hälften av 70-talet, och i ett ganska berömt tal myntade han detta uttryck. Och det kanske är därför som inte så många är folkpartister. Det kostar på att vara kluven.
Och Werner Aspenström gjorde ett poetiskt ideal av att vara kluven. Han såg en ära i att vara både bondsk och österländskt vis. Enkelheten i hans dikter är försåtlig. Han var en mycket klipsk diktare som var skeptisk mot intellektualismen. "Sardinen vill att burken öppnas mot havet" – det är en av hans många minnesvärda formuleringar, vad han nu menade med det. Kluvet i alla fall.
Och på 80-talet försökte jag, utan att lyckas, att ta mig igenom en essäbok av Hans-Magnus Enzensberger med titeln "Ack Europa”. Det var när debatten om för eller emot EU ännu rasade i Sverige och Enzenberger menar i den boken att detta att vara europé är att vara kluven. Längre än så kom jag nog inte i boken, vill jag minnas.
Och att vara ansvarig för Systembolaget och kanske också att jobba där, måste väl också vara kluvet. Det handlar ju om att sälja men ändå inte sälja. Anitra Steen brukade på sin tid argumentera för sänkta alkoholskatter. Då rasade nykterhetsrörelsen mot Steens självpåtgna politikerroll. Hennes efterträdare Magdalena Gerger ser det nu som sin uppgift att propagera för ett fortsatt förbud mot gårdsförsäljning av vin. Men den politikerrollen kommer ingen nykterhetskämpe att ifrågasätta.
Och så har vi det här med Julian Assange och Wikileaks. I den frågan är mina åsikter kluvna, och det utan att jag på minsta sätt är folkpartist. Att en vildsint datanörd, som Assange var i början, och delvis säkert är fortfarande, lyckas knäcka nästan all världens diplomatkoder är imponerande. Och även om han drivits av att bara visa, att det har varit möjligt att ta sig in både här och där, så har vi ju som en sorts bieffekt fått veta vilka samtal som pågår mellan skål och vägg när politiker på hög nivå träffas. T.ex. har vi fått veta att Carl Bildt gläfser som om han vore en stor hund fast han i själva verket är av högst medelmåttig storlek. Ett intressant bidrag till historieskrivningen, även om vi väl är många som haft det på känn länge. Detta å ena sidan. Men å andra sidan skall Assange naturligtvis ställas till svars om det nu är så att han våldfört sig på kvinnor i Sverige. Men mitt stalltips i den frågan ser ut så här: Assange kommer att utlämnas till Sverige, där åtalet mot honom läggs ned, varpå han utlämnas till USA. Han är ju inte ens en medelstor hund, som gläfst...
Men nu var det det här med mig och Facebook. Jag är en, även om jag finns på två ställen. Och med olika profilbilder. Hängde Ni med? Man kan bli kluven för mindre...
tisdag 7 december 2010
Som bålverk mot otron
Nog låter det väl lite pampigt eller hur? Bålverk mot villolärare och otro. Enl. Wikipedia ( inte att förväxla med Wikileaks) så är bålverk ursprungligen beteckning på en yttre försvarsanordning bestående av en spärr av pålar eller timmerstockar, avsedd att hindra fienden från att komma fram till den egentliga försvarsanläggningen (borg eller liknande). Senare kom ordet att användas också för blockhusliknande konstruktioner och fick en mer allmän betydelse av en försvarsanläggning utanför murarna.
Och nog kände jag mig lite som ett sånt bålverk i måndags på Centralen, hur pampigt och storvulet det än kan låta. Det blev 7-1 till Jehovas vittnen i kampen mot dom kristna . Åtminstone om man ser till antalet skriftspridare. Dom var alltså sju och jag var en.
Dessbättre såg jag inte fler än två, kanske tre personer, som gratis tog emot ett ex av endera Vakttornet eller Vakna. Själv sålde jag 14 ex av Stridsropet under några timmar. Plus alla som gav pengar utan att ta emot nån tidning. Men det allvarliga är att folk i allmänhet ser ingen annan skillnad på dom och oss annat än att vi i allmänhet betraktas som bättre i åtminstone något avseende än Jehovas Vittnen. Men vi tror väl ungefär på samma sak, eller? NEJ och åter NEJ. Det finns mycket små likheter mellan vad kristna människor tror på och vad ett jehovavittne tror på. Lägg märke till att jag inte ens betraktar Jehovas Vittnen som kristna. Så stora och avgörande är skillnaderna.
Jehovas Vittnen sysslar nästan uteslutande med spekulationer om tidens slut och vad som sedan följer, och rörelsen utvecklades ur adventismen. Gruppen kallades i början av andra för "russellianer" efter grundaren Charles Taze Russell. Själva antog de namnet Bibelforskarna men bytte år 1931 till Jehovas vittnen. Namnet Jehovas vittnen, grundar de på ett avsnitt från Jesaja 43:10: "Ni är mina vittnen', säger Herrren."
Läran karakteriseras alltså av sin eskatologi som förutsäger en ny världsordning där Jehova Gud genom sin son Jesus Kristus, kommer att styra världen. Budskapet har utvecklats från att först ange ett antal exakta tider för Jesu återkomst, bland annat 1914, att lova att Jesus skulle tala i radio vid sin återkomst, till en mer modern bild där miljöförstörelse spelar en viktig roll. Återkomsten 1914 skall ha skett osynligt, och Jesus blir synlig först vid slaget vid Harmageddon. Den senare tidens förutsägelser daterade Harmageddonslaget till 1975, och numera påstås det gälla 6000 år efter att Eva skapades.
Jehovas vittnen anser själva att de är den enda sanna kristna församlingen och avvisar allt samarbete med andra kyrkor som de ser som Satans verk. I princip har inte andra kristna samfund erkänt Jehovas Vittnen som ett kristet samfund, eftersom de inte tror på treenighetsläran, och har en avvikande syn på Jesu gudom. Denna avvikande syn diskvalificerar Jehovas vittnen från att betraktas som kristna. De tror att Jesus Kristus är av gudomlig natur men att han är skapad av den högste guden JEHOVA. Likaså betraktas organisationens lära om de 144 000 utvalda som skall komma till himlen, av de övriga kristna samfunden som elitistisk och avvikande från både den protestantiska läran om nåden och katolska frälsningsläran.
Men sju ”förkunnare”( dom benämner sina anhängare så) på Centralen är också ett bevis på att rörelsen är mycket aktiv och evangeliserande. Och det lönar sig! I den senaste statistiken från Svenska kyrkans forskningsråd är antalet aktiva medlemmar 23393. Det är en ökning med 7 procent sedan 1990. Bara mormonerna och katolska kyrkan slår den ökningstakten (plus 18 procent för båda). Som en jämförelse kan nämnas att Frälsningsarmén minskat med 30 procent och Svenska missionskyrkan med 10 procent under motsvarande period. Jehovas vittnen uppger själva att i dag är ungefär 39 000 personer "knutna" till rörelsen.
Det var bl.a. därför jag stod på Centralen den här dagen.. Som ett litet men dock bålverk mot otron. Och inte firar dom jul heller. Undrar just vad förkunnarna på Centralen sa till dom som gick förbi och önskade ”God Jul”. För det var ganska många.
Och nog kände jag mig lite som ett sånt bålverk i måndags på Centralen, hur pampigt och storvulet det än kan låta. Det blev 7-1 till Jehovas vittnen i kampen mot dom kristna . Åtminstone om man ser till antalet skriftspridare. Dom var alltså sju och jag var en.
Dessbättre såg jag inte fler än två, kanske tre personer, som gratis tog emot ett ex av endera Vakttornet eller Vakna. Själv sålde jag 14 ex av Stridsropet under några timmar. Plus alla som gav pengar utan att ta emot nån tidning. Men det allvarliga är att folk i allmänhet ser ingen annan skillnad på dom och oss annat än att vi i allmänhet betraktas som bättre i åtminstone något avseende än Jehovas Vittnen. Men vi tror väl ungefär på samma sak, eller? NEJ och åter NEJ. Det finns mycket små likheter mellan vad kristna människor tror på och vad ett jehovavittne tror på. Lägg märke till att jag inte ens betraktar Jehovas Vittnen som kristna. Så stora och avgörande är skillnaderna.
Jehovas Vittnen sysslar nästan uteslutande med spekulationer om tidens slut och vad som sedan följer, och rörelsen utvecklades ur adventismen. Gruppen kallades i början av andra för "russellianer" efter grundaren Charles Taze Russell. Själva antog de namnet Bibelforskarna men bytte år 1931 till Jehovas vittnen. Namnet Jehovas vittnen, grundar de på ett avsnitt från Jesaja 43:10: "Ni är mina vittnen', säger Herrren."
Läran karakteriseras alltså av sin eskatologi som förutsäger en ny världsordning där Jehova Gud genom sin son Jesus Kristus, kommer att styra världen. Budskapet har utvecklats från att först ange ett antal exakta tider för Jesu återkomst, bland annat 1914, att lova att Jesus skulle tala i radio vid sin återkomst, till en mer modern bild där miljöförstörelse spelar en viktig roll. Återkomsten 1914 skall ha skett osynligt, och Jesus blir synlig först vid slaget vid Harmageddon. Den senare tidens förutsägelser daterade Harmageddonslaget till 1975, och numera påstås det gälla 6000 år efter att Eva skapades.
Jehovas vittnen anser själva att de är den enda sanna kristna församlingen och avvisar allt samarbete med andra kyrkor som de ser som Satans verk. I princip har inte andra kristna samfund erkänt Jehovas Vittnen som ett kristet samfund, eftersom de inte tror på treenighetsläran, och har en avvikande syn på Jesu gudom. Denna avvikande syn diskvalificerar Jehovas vittnen från att betraktas som kristna. De tror att Jesus Kristus är av gudomlig natur men att han är skapad av den högste guden JEHOVA. Likaså betraktas organisationens lära om de 144 000 utvalda som skall komma till himlen, av de övriga kristna samfunden som elitistisk och avvikande från både den protestantiska läran om nåden och katolska frälsningsläran.
Men sju ”förkunnare”( dom benämner sina anhängare så) på Centralen är också ett bevis på att rörelsen är mycket aktiv och evangeliserande. Och det lönar sig! I den senaste statistiken från Svenska kyrkans forskningsråd är antalet aktiva medlemmar 23393. Det är en ökning med 7 procent sedan 1990. Bara mormonerna och katolska kyrkan slår den ökningstakten (plus 18 procent för båda). Som en jämförelse kan nämnas att Frälsningsarmén minskat med 30 procent och Svenska missionskyrkan med 10 procent under motsvarande period. Jehovas vittnen uppger själva att i dag är ungefär 39 000 personer "knutna" till rörelsen.
Det var bl.a. därför jag stod på Centralen den här dagen.. Som ett litet men dock bålverk mot otron. Och inte firar dom jul heller. Undrar just vad förkunnarna på Centralen sa till dom som gick förbi och önskade ”God Jul”. För det var ganska många.
måndag 6 december 2010
Jag har kontaktsvårigheter
Under den senaste veckan har jag drabbats av kontaktsvårigheter. Ja, det är väl mera min internetleverantör som har svårt att få kontakt, men det drabbar mig. Det är Tele2 som är min internetleverantör, och dom kallar sina kontaktproblem driftstörningar. Och Baldersvägen kallar dom ditt område.Tele2 har således driftstörningar för internetanslutningar i mitt område, och problemen har kommit och gått flera gånger under den senaste tiden. Just i skrivande stund har dom kommit och jag har alltså kontaktsvårigheter.( eller hade snarare eftersom problemen ser ut att vara lösta just nu. Du kan ju faktiskt läsa det här på nätet)
Kontaktsvårigheterna innebär flera saker. Dels är det rent bokstavliga kontaktsvårigheter med vänner och bekanta. Jag tillhör dom som har en stor del av vänkretsen uppbyggd digitalt, eller vad det kan heta, när man umgås via Facebook eller msn eller andra såna anordningar. Och åtminstone på Facebook heter det ju faktiskt att man blir ”vän med”. Man blir vän även med såna som man umgåtts med på andra sätt i många år. Med barnbarnen har jag ju t.ex alltid varit vän och tänker så förbli hur det än går med Tele2:s driftstörningar. Värre blir det naturligtvis med vänner i Kanada eller i Australien. Den vänskapen kan ju faktiskt bli lidande om inte Tele2 skärper sig. Men det gör dom säkert. Enligt reklamen står dom nämligen på kundens sida…..
Även när jag inte har kontaktsvårigheter brukar jag ibland undra,hur den framtida forskningen ska hantera våra digitala kontakter. I olika arkiv runt om i landet ligger ju i dag gamla gulnade brev, som berättar om gångna tiders vänskap. Inte bara vänskap förresten, men även det. Liksom affärsöverenskommelser, köpekontrakt, fotografier och annat som vittnar om mänsklig kontakt. Forskningen kommer kanske att tro att vi,2000-talets vanliga människor, plötsligt att slutat att odla vänskap och kontakter. Det vore synd i så fall, eftersom jag har i alla fall några hundra facebookvänner. Ingen av dessa kontakter har kanske något värde för den framtida forskningen , men det är i alla fall en vänskap som varit viktig för dom som var vänner i den digitala tidsåldern.Jag känner förresten dom som har nära tusen såna facebookvänner. Hur dom nu hinner med dom?
När man drabbas av digitala kontaktsvårigheter är det tur att man har andra riktigt levande kontakter. Det har jag, och så här i julförberedelsernas tid känner jag det. Ända in i märg och ben, faktiskt. Julklappar ska köpas, julkort ska skrivas och telefonsamtal ska ringas. Fast julkort kan man skicka via nätet också. Om man nu inte har kontaktsvårigheter vill säga. Och det är allt bra trevligt att få riktiga julkort att stoppa i den speciella julkortslåda, som hustrun hänger upp vid sidan av dörren varje jul. Hur gör dom som bara har facebook- och msnvänner med sånt t.ex? Då blir det kanske inte så mycket att oja sig över att posten fungerar allt sämre. Jag är ju inte hundra år gammal, men jag minns när vi fick posten utburen två gånger varje vardag och även på lördag. Lördagsutbärning har dom f.ö. fortfarande i Danmark. Eller hade i varje fall ända tills det blev Posten Norden….
Vågar man säga att Kgl. Postverket faktiskt fungerade mycket bättre än Posten Norden. Och vad jag kan minnas så fungerade Kgl. Telegrafverket utan driftstörningar också. Liksom tågtrafiken, apoteken och bilprovningen. Så länge såna saker sköttes av det allmänna. Friskolorna försvarades ju här om dan t.o.m. av Mona Sahlin, men jag har inte hört en enda människa säga att tågtrafiken fungerar bättre nu sedan Statens Järnvägar fått konkurrens av privata Tågkompaniet. Eller av Nordtåg eller nåt annat privat alternativ, tillkomna för att förbättra kommunikation och kontakter mellan människor….. Och privatiseringen av apoteken har kostat dej och mej som skattebetalare ca en halv miljard. Bara för att få fler apotek där det redan finns många och färre eller inga alls i glesbygder, där folk också blir sjuka och behöver mediciner.
Nej, det är allt lika bra att ge sig ut i snösvängen. Snön gör nämligen allt den kan för att ge oss kontaktsvårigheter med grannarna också. Insnöad och med kontaktsvårigheter. Är det framtidsutsikterna det? Jag vägrar!
Kontaktsvårigheterna innebär flera saker. Dels är det rent bokstavliga kontaktsvårigheter med vänner och bekanta. Jag tillhör dom som har en stor del av vänkretsen uppbyggd digitalt, eller vad det kan heta, när man umgås via Facebook eller msn eller andra såna anordningar. Och åtminstone på Facebook heter det ju faktiskt att man blir ”vän med”. Man blir vän även med såna som man umgåtts med på andra sätt i många år. Med barnbarnen har jag ju t.ex alltid varit vän och tänker så förbli hur det än går med Tele2:s driftstörningar. Värre blir det naturligtvis med vänner i Kanada eller i Australien. Den vänskapen kan ju faktiskt bli lidande om inte Tele2 skärper sig. Men det gör dom säkert. Enligt reklamen står dom nämligen på kundens sida…..
Även när jag inte har kontaktsvårigheter brukar jag ibland undra,hur den framtida forskningen ska hantera våra digitala kontakter. I olika arkiv runt om i landet ligger ju i dag gamla gulnade brev, som berättar om gångna tiders vänskap. Inte bara vänskap förresten, men även det. Liksom affärsöverenskommelser, köpekontrakt, fotografier och annat som vittnar om mänsklig kontakt. Forskningen kommer kanske att tro att vi,2000-talets vanliga människor, plötsligt att slutat att odla vänskap och kontakter. Det vore synd i så fall, eftersom jag har i alla fall några hundra facebookvänner. Ingen av dessa kontakter har kanske något värde för den framtida forskningen , men det är i alla fall en vänskap som varit viktig för dom som var vänner i den digitala tidsåldern.Jag känner förresten dom som har nära tusen såna facebookvänner. Hur dom nu hinner med dom?
När man drabbas av digitala kontaktsvårigheter är det tur att man har andra riktigt levande kontakter. Det har jag, och så här i julförberedelsernas tid känner jag det. Ända in i märg och ben, faktiskt. Julklappar ska köpas, julkort ska skrivas och telefonsamtal ska ringas. Fast julkort kan man skicka via nätet också. Om man nu inte har kontaktsvårigheter vill säga. Och det är allt bra trevligt att få riktiga julkort att stoppa i den speciella julkortslåda, som hustrun hänger upp vid sidan av dörren varje jul. Hur gör dom som bara har facebook- och msnvänner med sånt t.ex? Då blir det kanske inte så mycket att oja sig över att posten fungerar allt sämre. Jag är ju inte hundra år gammal, men jag minns när vi fick posten utburen två gånger varje vardag och även på lördag. Lördagsutbärning har dom f.ö. fortfarande i Danmark. Eller hade i varje fall ända tills det blev Posten Norden….
Vågar man säga att Kgl. Postverket faktiskt fungerade mycket bättre än Posten Norden. Och vad jag kan minnas så fungerade Kgl. Telegrafverket utan driftstörningar också. Liksom tågtrafiken, apoteken och bilprovningen. Så länge såna saker sköttes av det allmänna. Friskolorna försvarades ju här om dan t.o.m. av Mona Sahlin, men jag har inte hört en enda människa säga att tågtrafiken fungerar bättre nu sedan Statens Järnvägar fått konkurrens av privata Tågkompaniet. Eller av Nordtåg eller nåt annat privat alternativ, tillkomna för att förbättra kommunikation och kontakter mellan människor….. Och privatiseringen av apoteken har kostat dej och mej som skattebetalare ca en halv miljard. Bara för att få fler apotek där det redan finns många och färre eller inga alls i glesbygder, där folk också blir sjuka och behöver mediciner.
Nej, det är allt lika bra att ge sig ut i snösvängen. Snön gör nämligen allt den kan för att ge oss kontaktsvårigheter med grannarna också. Insnöad och med kontaktsvårigheter. Är det framtidsutsikterna det? Jag vägrar!
söndag 5 december 2010
Även den som har det bra behöver......
Jag tror att det var på 70-talet, i samband med Jesusrörelsens framväxt i Sverige som dom kom. Bildekalerna, som man skulle fästa på bakrutan, för att på det sättet vittna om Jesus, medan man körde bil, och utan att behöva säga nåt. Jag tyckte aldrig om dom där. Inte för att jag körde som en biltjuv, åtminstone inte hela tiden, men ibland bröt även jag säkert mot en och annan trafikregel, och att åka fast för fortkörning och samtidigt ha en dekal med texten "Vittne för Jesus" eller nåt annat käckt? Nej det var ingen bra kombination, så det fick vara för mig.
Jag minns att en av dessa bildekaler hade texten: "Även den som har det bra behöver Jesus." Tänkt för stora, dyra bilar då, kan man väl förmoda. Och eftersom tanken flyger fritt, kom jag i går på nytt att tänka på just den dekaltexten. Och det i samband med socialdemokraternas förtroenderåd. Hur det kan bli! Mona Sahlin höll ett av sina allra bästa tal som partiledare, och hon pekade på flera allvarliga missgrepp både i valrörelsen och i de senaste årens socialdemokratiska politik. Hur partiet helt misssat medelklassen och medelklassens olika ställningstaganden och värderingar. Till friskolor, till RUT, till privata alkternativ i vården, till fastighetsskatten och till en massa andra röda skynken för socialdemokraterna. Undrar just varför Mona inte höll det talet långt tidigare.... Hur når vi medelklassen? Dom som har jobb, bor i villa och reser både till fjällen och utomlands varje år. Även den som har det bra behöver......
De flesta som har ett jobb, har det förhållandevis ganska bra i Sverige. Både i jämförele med motsvarande grupper i andra länder, och framförallt i jämförelse med dom som saknar jobb, är sjuka och utförsäkrade. Av den gruppen, friska och i arbete, röstade bara 22% på ARBETARPARTIET socialdemokraterna i årets val. 22%!!! Folk har alltså uppfattningen att socialdemokraterna är möjligen ett parti för arbetslösa, för invandrare och för traditionsbärande pensionärsgrupper. Men för dom som har det ganska bra, åtminstone förhållandevis, framstår partiet som en samling nej-sägare. Så fort vi kommer till makten ska vi avskaffa RUT, vi ska återinföra fastighetsskatten ( även om vi kallar den skatt på förmögna)och vi ska sätta stopp för friskolorna. Bl. a. Alltså nej till det som en majoritet av det arbetande folket tycker är ganska bra. Valfrihet i vården, rätt till bra skolor för barnen, och nån som mot rejäl och vit betalning hjälper till med städningen, när jag själv inte hinner. Nej till sånt, och dessutom ja till ett samarbete med vänsterpartiet, som fortfarande av de flesta kallas kommunister. Tur att min pappa slapp uppleva det.....
Även den som har det bra behöver socialdemokraterna. Det blir den stora utmaningen för den nya partiledaren, för en förhoppningsvis mycket förnyad partistyrelse och för ett nytt parti, som vill återta regeringsmakten. Både jämlikhet och utveckling, som Mona uttryckte det. I ett tal, som samtidigt avslöjade hennes stora svaghet. En ledare leder. Det framgår av namnet. Och det har hon inte gjort, åtminstone inte i den riktning som hon pekade ut i går. Med hela handen, faktiskt. Och vem blir då den som får ta sig an den uppgiften? Ingen aning faktiskt, men jag tror inte att Sven-Erik Österberg är mannen.. Kom hem Margot!!!!
Jag minns att en av dessa bildekaler hade texten: "Även den som har det bra behöver Jesus." Tänkt för stora, dyra bilar då, kan man väl förmoda. Och eftersom tanken flyger fritt, kom jag i går på nytt att tänka på just den dekaltexten. Och det i samband med socialdemokraternas förtroenderåd. Hur det kan bli! Mona Sahlin höll ett av sina allra bästa tal som partiledare, och hon pekade på flera allvarliga missgrepp både i valrörelsen och i de senaste årens socialdemokratiska politik. Hur partiet helt misssat medelklassen och medelklassens olika ställningstaganden och värderingar. Till friskolor, till RUT, till privata alkternativ i vården, till fastighetsskatten och till en massa andra röda skynken för socialdemokraterna. Undrar just varför Mona inte höll det talet långt tidigare.... Hur når vi medelklassen? Dom som har jobb, bor i villa och reser både till fjällen och utomlands varje år. Även den som har det bra behöver......
De flesta som har ett jobb, har det förhållandevis ganska bra i Sverige. Både i jämförele med motsvarande grupper i andra länder, och framförallt i jämförelse med dom som saknar jobb, är sjuka och utförsäkrade. Av den gruppen, friska och i arbete, röstade bara 22% på ARBETARPARTIET socialdemokraterna i årets val. 22%!!! Folk har alltså uppfattningen att socialdemokraterna är möjligen ett parti för arbetslösa, för invandrare och för traditionsbärande pensionärsgrupper. Men för dom som har det ganska bra, åtminstone förhållandevis, framstår partiet som en samling nej-sägare. Så fort vi kommer till makten ska vi avskaffa RUT, vi ska återinföra fastighetsskatten ( även om vi kallar den skatt på förmögna)och vi ska sätta stopp för friskolorna. Bl. a. Alltså nej till det som en majoritet av det arbetande folket tycker är ganska bra. Valfrihet i vården, rätt till bra skolor för barnen, och nån som mot rejäl och vit betalning hjälper till med städningen, när jag själv inte hinner. Nej till sånt, och dessutom ja till ett samarbete med vänsterpartiet, som fortfarande av de flesta kallas kommunister. Tur att min pappa slapp uppleva det.....
Även den som har det bra behöver socialdemokraterna. Det blir den stora utmaningen för den nya partiledaren, för en förhoppningsvis mycket förnyad partistyrelse och för ett nytt parti, som vill återta regeringsmakten. Både jämlikhet och utveckling, som Mona uttryckte det. I ett tal, som samtidigt avslöjade hennes stora svaghet. En ledare leder. Det framgår av namnet. Och det har hon inte gjort, åtminstone inte i den riktning som hon pekade ut i går. Med hela handen, faktiskt. Och vem blir då den som får ta sig an den uppgiften? Ingen aning faktiskt, men jag tror inte att Sven-Erik Österberg är mannen.. Kom hem Margot!!!!
onsdag 1 december 2010
Ny ragnarök eller varifrån och vart?
Jag har skrivit om det förut. När jag för ungefär ett år sedan lanserade en ny teori om klimatförändringarna. Men med en temperatur på nästan trettio minusgrader långt ner i Västergötland, förtjänar den att upprepas;Tänk om Ragnarök närmar sig!
Först kommer fimbulvintern, som varar i tre år utan mellanliggande sommar. Och det här är ju den andra i rad. Och hur var det med sommaren, egentligen? Och sen krig! Det behöver jag ju inte ens kommentera. Därefter kommer tre tuppar att gala. Nja...det är väl möjligen dom som saknas då. Men i alla fall: En tupp hos asarna (Gullinkambe), en hos jättarna (Fjalar - en eldröd tupp) och en hos Hel (den sotsvarte). Det blir översvämning, och här behövs ingen fantasi. Tänk bara på Pakistan. Sen kommer skeppet Nagelfar kommer loss. Heimdall blåser den gudomliga varningssignalen i Gjallarhornet, och nog är väl klimatmötet i Cancun en varningssignal. Fenrisulven, Midgårdsormen, jättarna, eldjättarna och Loke samlas för att kämpa mot asagudarna. Kampen står på Vigrids tusenmilaslätt, och tanken går för mig osökt till Uppenbarelsebokens skildring av slaget vid Harmagedon. Bergen rämnar och haven störtar in över land, men Yggdrasil, världsträdet består. Då Surt satt världen i brand sjunker den till havets botten. Men Nidavallen finns kvar, och där samlas de överlevande.
Och i Bibeln har vi Uppenbarelsebokens skildringar om tidens slut och Guds folk i paradiset........
Och Valan, kvinnan som vet allt sjunger: Osådda skola åkrar växa, allt ont sig bättra; Balder skall komma. [...]
En sal ses fagrare än solen stånda, täckt med guld, på Gimle.
Men i den sista versen avslöjar hon att ondskan inte helt har förjagats från världen genom Ragnarök:
Då kommer dunklets drake flygande, en blank orm, nedifrån, från Nidafjällen. I fjädrarne bär, och flyger över slätten, Nidhögg lik./ Nu skall hon sjunka.
I Ragnarök slukar Fenrisulven Oden, men Vidar hämnas sin fader genom att bända isär ulvens käkar. Tor dräper Midgårdsormen, men han hinner inte ta mer än nio fjät innan han faller död till marken, dödad av ormens giftiga etter. Heimdall och Loke spetsar varandra med sina spjut. Varghunden Garm äter upp Tyr, men blir spetsad inifrån av Tyrs svärd. Frej driver sitt hjorthorn genom jätten Surts öga, men blir kluven av Surts eldsvärd.
När Ragnarök sedan är över, går två människor, Liv och Livtrasir, som har överlevt, iland och påbörjar det nya livet i det nya Midgård eller Gimle, den värld som skapas efter Ragnarök.
Detta påminner kanske inte om Eva och Adam,men däremot om Noa och hans fru, som överlevde floden. De överlevande gudarna är bland annat Tors söner Mode och Magne samt Odens söner Vidar, Balder och Höder, och de flesta av asynjorna, de goda gudakvinnorna. En ny era stundar, och den skall ledas av Balder. Balder, som sades vara bäst av asarna. Det var omöjligt att säga något ont om honom. Han var vacker, ljus, god, vis och omtyckt. Han styr den nya världen tillsammans med Nanna.
Det finns flera likheter mellan traditionen om den vite Balder och Vite Krist. Balder beskrevs till exempel som "den vitaste av asar" och Kristus kallades på flera nordiska språk Vite Krist.(fornisländska: Hvítakristr)Båda är framställda som goda och lidande gudar, båda dör och blir begråtna; Och kristendomens dualistiska motiv, kampen mellan gud och djävul, som vi känner väl kan också återfinnas i konflikten mellan Balder och Loke.
Men Anders! Inte tror du väl på det där? Nej det har jag inte sagt, men medge att det finns intressanta likheter. Människan har i alla tider funderat över de eviga frågorna. Varifrån? Och vart? Och ute gnistrar Fimbulvintern och det är 30 grader kallt i Västergötland......
Först kommer fimbulvintern, som varar i tre år utan mellanliggande sommar. Och det här är ju den andra i rad. Och hur var det med sommaren, egentligen? Och sen krig! Det behöver jag ju inte ens kommentera. Därefter kommer tre tuppar att gala. Nja...det är väl möjligen dom som saknas då. Men i alla fall: En tupp hos asarna (Gullinkambe), en hos jättarna (Fjalar - en eldröd tupp) och en hos Hel (den sotsvarte). Det blir översvämning, och här behövs ingen fantasi. Tänk bara på Pakistan. Sen kommer skeppet Nagelfar kommer loss. Heimdall blåser den gudomliga varningssignalen i Gjallarhornet, och nog är väl klimatmötet i Cancun en varningssignal. Fenrisulven, Midgårdsormen, jättarna, eldjättarna och Loke samlas för att kämpa mot asagudarna. Kampen står på Vigrids tusenmilaslätt, och tanken går för mig osökt till Uppenbarelsebokens skildring av slaget vid Harmagedon. Bergen rämnar och haven störtar in över land, men Yggdrasil, världsträdet består. Då Surt satt världen i brand sjunker den till havets botten. Men Nidavallen finns kvar, och där samlas de överlevande.
Och i Bibeln har vi Uppenbarelsebokens skildringar om tidens slut och Guds folk i paradiset........
Och Valan, kvinnan som vet allt sjunger: Osådda skola åkrar växa, allt ont sig bättra; Balder skall komma. [...]
En sal ses fagrare än solen stånda, täckt med guld, på Gimle.
Men i den sista versen avslöjar hon att ondskan inte helt har förjagats från världen genom Ragnarök:
Då kommer dunklets drake flygande, en blank orm, nedifrån, från Nidafjällen. I fjädrarne bär, och flyger över slätten, Nidhögg lik./ Nu skall hon sjunka.
I Ragnarök slukar Fenrisulven Oden, men Vidar hämnas sin fader genom att bända isär ulvens käkar. Tor dräper Midgårdsormen, men han hinner inte ta mer än nio fjät innan han faller död till marken, dödad av ormens giftiga etter. Heimdall och Loke spetsar varandra med sina spjut. Varghunden Garm äter upp Tyr, men blir spetsad inifrån av Tyrs svärd. Frej driver sitt hjorthorn genom jätten Surts öga, men blir kluven av Surts eldsvärd.
När Ragnarök sedan är över, går två människor, Liv och Livtrasir, som har överlevt, iland och påbörjar det nya livet i det nya Midgård eller Gimle, den värld som skapas efter Ragnarök.
Detta påminner kanske inte om Eva och Adam,men däremot om Noa och hans fru, som överlevde floden. De överlevande gudarna är bland annat Tors söner Mode och Magne samt Odens söner Vidar, Balder och Höder, och de flesta av asynjorna, de goda gudakvinnorna. En ny era stundar, och den skall ledas av Balder. Balder, som sades vara bäst av asarna. Det var omöjligt att säga något ont om honom. Han var vacker, ljus, god, vis och omtyckt. Han styr den nya världen tillsammans med Nanna.
Det finns flera likheter mellan traditionen om den vite Balder och Vite Krist. Balder beskrevs till exempel som "den vitaste av asar" och Kristus kallades på flera nordiska språk Vite Krist.(fornisländska: Hvítakristr)Båda är framställda som goda och lidande gudar, båda dör och blir begråtna; Och kristendomens dualistiska motiv, kampen mellan gud och djävul, som vi känner väl kan också återfinnas i konflikten mellan Balder och Loke.
Men Anders! Inte tror du väl på det där? Nej det har jag inte sagt, men medge att det finns intressanta likheter. Människan har i alla tider funderat över de eviga frågorna. Varifrån? Och vart? Och ute gnistrar Fimbulvintern och det är 30 grader kallt i Västergötland......
I huvudet på en f.d nörd
Jag var med redan på AIK:s tid. Ja, inte Gnaget då, utan Alfredshems IK alltså. Inte från början visserligen, men från mitten av 50-talet har jag nog följt laget. Eller LAGET som det stavas Nolaskogs. Under många år följde jag nog lika nära som andra nördar, men sen alltmer på avstånd. Lite av medgångssupporter har jag nog också blivit, det måste medges.
Säsongen 1958/1959 spelade man sin första säsong i högsta serien, Division 1 Norra. Och den sejouren i högsta serien blev bara ettårig. Jag tror inte att man tog en enda poäng faktiskt. Därefter åkte man under några säsonger hiss mellan division 1 och 2, för att 1962/1963 slutligen etablera sig i högsta serien. Apropå det så undrar jag vart forna storheter som Karlberg, Morgårdshammar och Rönnskär tagit vägen? Det var ju dom, som AIK slogs med om platserna i högsta serien, Plus Hammarby, som ju lagt ner verksamheten efter att länge ha levt över sina tillgångar. Och Strömsbro, som väl ätits upp av Brynäs.
Länge var ju laget bygdens lag, och dom nyförvärv som införskaffades, kom från Järved, Örnsköldsviks SK och Nyland. Nyland var ju faktiskt föregångaren när det gällde ångermanländsk ishockey, och vem glömmer t.ex Sten Olsén, som f.ö.fick tröja nummer tre efter övergången. De första värvningarna utanför distriktet kom nog från Västerbotten, och då glömmer ingen naturligtvis målvaktsjätten Gunnar ”Bäckis” Beckman, som kom från Teg. Och tillsammans med t.ex Nicke Johansson och bröderna Nordström byggde man upp ett av Sveriges bästa lag. Och byggmästare var naturligtvis Carlabel ”Kabben” Berglund, som tränade laget i mer än 20 år. Som läsaren märker sitter nördtakterna fortfarande i.
Bygdens lag alltså, men också Sveriges plantskola nummer ett. Jag behöver ju bara nämna namn som Anders Hedberg, Foppa, Markus Näslund och tvillingarna Sedin för att var och en ska förstå vad jag talar om. Inget svenskt lag har fostrat så många NHL-stjärnor, som MoDo, som jaget ju heter sedan 1964. Reaktionerna på namnbytet nådde ända upp till kommunfullmäktige, men innebar också många fördelar i form av ökad sponsring.Och sånt var viktigt redan då. Den konstfrusna hockeybanan fick väggar och tak i samma veva, och på så sätt förvandlades den delen av idrottsplatsen Kempevallen till Kempehallen. Den standardhöjningen innebar bl.a. att jag inte behövde köpa en korv utan bröd i andra pausen för att värma fingrarna och inte heller behövde jag längre gå de sex kilometrarna hem efter matcherna för att få liv i de stelfrusna fötterna.Jag kunde åka buss och sjunga med dom övriga segerrusiga supportrarna
1979 kom det första SM-guldet och det har ju sedan följts av ytterligare ett. Men 1979 hade hockeynörden sedan länge flyttat från orten, och det blev alltmer kärlek på avstånd. Sån kärlek har ju också ofta en tendens att svalna, och så också denna. MoDo-nörden förvandlades alltmer till en medgångssupporter, medan en mig närstående son tidigt övertog rollen som familjens MoDo-nörd. Men det är klart att han tagit intryck av sin far, som ju faktiskt var barndomskompis med flera av dåtidens stjärnor. På den tiden kunde man faktiskt gå ner till sargen på Hovet och snacka med Christer Nilsson och Sune Ödling i periodpauserna. Och då fick sonen följa med. Och att ha en pappa som spelat fotboll med Foppas pappa har satt djupa spår i det uppväxande släktet.
Och framtiden då? För MoDo alltså. Redan året efter det första SM-guldet började problemen, och laget var faktiskt ur den högsta serien redan 1984. Sedan har man ju hamnat utanför slutspelet de två senaste säsongerna, och även den nu pågående säsongen ser ut att sluta på samma sätt. Det är visserligen långt kvar, men hittills har laget inte imponerat. Framgångssupportrar kräver ju just framgång för att stämma upp hejaropen, och Tjalles lagbygge har hittills imponerat högst måttligt, om jag säger så. Laget har ju dessutom blivit samma främlingslegion som alla andra lag i elitserien, och då är det ju lika mycket en tjock plånbok som hård träning som krävs för framgång. Och jag är rädd att lag från små orter kommer att förlora plånboksmatchen. Titta bara på Leksand och Rögle t.ex. Och då hjälper det föga att de olika juniorlagen fortfarande håller hög klass.
Så ett tips från en framgångssupporter är att kräftgången kommer att fortsätta, och att laget om några år har etablerat sig som ett av Allsvenskans topplag med Leksand, Okarshamn och Borås som motståndare. Men inte mer än så, tyvärr! Men det är klart att hjärtat fortfarande säger HEJA MoDo!
Säsongen 1958/1959 spelade man sin första säsong i högsta serien, Division 1 Norra. Och den sejouren i högsta serien blev bara ettårig. Jag tror inte att man tog en enda poäng faktiskt. Därefter åkte man under några säsonger hiss mellan division 1 och 2, för att 1962/1963 slutligen etablera sig i högsta serien. Apropå det så undrar jag vart forna storheter som Karlberg, Morgårdshammar och Rönnskär tagit vägen? Det var ju dom, som AIK slogs med om platserna i högsta serien, Plus Hammarby, som ju lagt ner verksamheten efter att länge ha levt över sina tillgångar. Och Strömsbro, som väl ätits upp av Brynäs.
Länge var ju laget bygdens lag, och dom nyförvärv som införskaffades, kom från Järved, Örnsköldsviks SK och Nyland. Nyland var ju faktiskt föregångaren när det gällde ångermanländsk ishockey, och vem glömmer t.ex Sten Olsén, som f.ö.fick tröja nummer tre efter övergången. De första värvningarna utanför distriktet kom nog från Västerbotten, och då glömmer ingen naturligtvis målvaktsjätten Gunnar ”Bäckis” Beckman, som kom från Teg. Och tillsammans med t.ex Nicke Johansson och bröderna Nordström byggde man upp ett av Sveriges bästa lag. Och byggmästare var naturligtvis Carlabel ”Kabben” Berglund, som tränade laget i mer än 20 år. Som läsaren märker sitter nördtakterna fortfarande i.
Bygdens lag alltså, men också Sveriges plantskola nummer ett. Jag behöver ju bara nämna namn som Anders Hedberg, Foppa, Markus Näslund och tvillingarna Sedin för att var och en ska förstå vad jag talar om. Inget svenskt lag har fostrat så många NHL-stjärnor, som MoDo, som jaget ju heter sedan 1964. Reaktionerna på namnbytet nådde ända upp till kommunfullmäktige, men innebar också många fördelar i form av ökad sponsring.Och sånt var viktigt redan då. Den konstfrusna hockeybanan fick väggar och tak i samma veva, och på så sätt förvandlades den delen av idrottsplatsen Kempevallen till Kempehallen. Den standardhöjningen innebar bl.a. att jag inte behövde köpa en korv utan bröd i andra pausen för att värma fingrarna och inte heller behövde jag längre gå de sex kilometrarna hem efter matcherna för att få liv i de stelfrusna fötterna.Jag kunde åka buss och sjunga med dom övriga segerrusiga supportrarna
1979 kom det första SM-guldet och det har ju sedan följts av ytterligare ett. Men 1979 hade hockeynörden sedan länge flyttat från orten, och det blev alltmer kärlek på avstånd. Sån kärlek har ju också ofta en tendens att svalna, och så också denna. MoDo-nörden förvandlades alltmer till en medgångssupporter, medan en mig närstående son tidigt övertog rollen som familjens MoDo-nörd. Men det är klart att han tagit intryck av sin far, som ju faktiskt var barndomskompis med flera av dåtidens stjärnor. På den tiden kunde man faktiskt gå ner till sargen på Hovet och snacka med Christer Nilsson och Sune Ödling i periodpauserna. Och då fick sonen följa med. Och att ha en pappa som spelat fotboll med Foppas pappa har satt djupa spår i det uppväxande släktet.
Och framtiden då? För MoDo alltså. Redan året efter det första SM-guldet började problemen, och laget var faktiskt ur den högsta serien redan 1984. Sedan har man ju hamnat utanför slutspelet de två senaste säsongerna, och även den nu pågående säsongen ser ut att sluta på samma sätt. Det är visserligen långt kvar, men hittills har laget inte imponerat. Framgångssupportrar kräver ju just framgång för att stämma upp hejaropen, och Tjalles lagbygge har hittills imponerat högst måttligt, om jag säger så. Laget har ju dessutom blivit samma främlingslegion som alla andra lag i elitserien, och då är det ju lika mycket en tjock plånbok som hård träning som krävs för framgång. Och jag är rädd att lag från små orter kommer att förlora plånboksmatchen. Titta bara på Leksand och Rögle t.ex. Och då hjälper det föga att de olika juniorlagen fortfarande håller hög klass.
Så ett tips från en framgångssupporter är att kräftgången kommer att fortsätta, och att laget om några år har etablerat sig som ett av Allsvenskans topplag med Leksand, Okarshamn och Borås som motståndare. Men inte mer än så, tyvärr! Men det är klart att hjärtat fortfarande säger HEJA MoDo!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)