torsdag 31 december 2009

I backspegeln

Jag undrar just hur många bloggar som just i dag innehåller ett inlägg med samma rubrik som min, eller nån liknande? Det är nyårsafton och alltså dags igen att göra nån form av tillbakablick och delbokslut. Jag tror att, trots att det är mycket stim och ståhej över nyårsafton, det kan vara ganska nyttigt att nån gång varje år titta tillbaka. Kanske främst för att lära för framtiden, som ju är den tid, där vi ska tillbringa resten av våra liv. Den här gången är det då kapitlet 2009 som ska summeras. Bra eller dåligt? Framgångsrikt? Lyckligt? Svaret på dessa och andra bokslutsfrågor beror helt på vilka glasögon jag sätter på mej när jag nu sätter mig till rätta för att summera året som gått;

På någon sorts allmänt plan är det väl ordet KRIS som framträder. Finanskris,arbetsmarknadskris, klimatkris och kris både för regeringen och för Saab. Och MISSLYCKANDE. Sällan har väl ett så stort och i förväg uppskrivet internationellt möte som klimatkonferensen i Köpenhamn, slutat i ett så fantastiskt magplask och fiasko. Uselt måste betyget bli för alla världens ledare, som skulle säkra världen åt kommande generationer. Men också HOPP.Unga människor som protesterar mot politikernas schabbel med miljö och klimat, och människor i Trollhättan, som trots krisen lägger 70000 kr i Frälsningsarméns julgryta med devisen:handla rätt! Det är hoppfulla tecken.

På mitt alldeles privata plan har mycket hänt, och det mesta är positivt. Hustrun och jag håller fortfarande ihop efter 41 års äktenskap,och som nyblivna pensionärer har vi mer tid för varann än någonsin. Barnen har jobb och bostad ( ingen självklarhet numera),och barnbarnen växer till. Ett barnbarn har börjat skolan och ett har börjat i gymnasiet.Spännande och nytt för båda. Tillsammans gjorde hustrun och jag en spännande semesterresa till Nordkap, något som kan rekommenderas, och jag firade studentjubileum. För 45 år sen sprang vi som nybakade ut på trappan till det som då hette Högre allmänna läroverket i Örnsköldsvik, och jublade i tron att den ljusnande framtid var vår.....Dagens studenter sjunger väl också det, men tror dom på det, eller tror dom tvärtom att deras generation blir den sista? Buu igen åt deltagarna i klimatmötet i Köpenhamn.

Jag har alltså gått i pension under året. Lite i förtid men ändå. Omställningen från ett aktivt yrkesliv till en pensionärstillvaro var faktiskt inte alldeles enkel. Men efter några månader har jag börja vänja mig vid att kunna planera varje dag helt och hållet själv.Så pensionen förs också upp på pluskontot. Men det gör inte det faktum, att det under året upptäckts, att jag lider av diabetes.Precis som min mor och min morfar gjorde. Fast lider är absolut fel ord.Några tabletter om dagen och regelbunden kontroll av blodsockret, tillsammans med nyttig motion och omläggning av kosten, gör att jag mår bra. Motion måste det dock bli mer av, ta det som ett nyårslöfte för 2010! Men diabeteslivet är tråkigt. Tråkigt att inte kunna äta vad som helst, och tråkigt att regelbundet behöva besöka läkare ( hon heter faktiskt Baby i förnamn....)och diabetessköterska ( som är duktig och saklig, men ingen muntergök, precis.) Jag, som nästa aldrig i hela mitt liv behövt besöka såna ställen....

Sammanfattningsvis då: Ett spännande år som jag tackar Gud för. Och visst vill jag vara med ett år till, minst!Jag tror inte alls, som minister Littorin, att det blir ett skitår..... På det allmänna planet hoppas jag då på regeringsskifte, och på det privata planet? Nej det får bli min hemlighet..... Liksom eventuella nyårslöften.

tisdag 29 december 2009

Hur går det för IFK Nyland och vad hände med "arma Marma"?

Jag har ett något udda intresse. Jag är kalenderbitare i de klassiska lagsporterna bandy, hockey och fotboll. Handboll, basket och innebandy får förlåta, men där går min gräns. Jag hinner inte ägna mig åt kalenderbitandet särskilt mycket, men följer gärna med vad som händer även i de lägre divisionerna. Varför nu detta intresse? Jag vet egentligen inte, men det kan bero på, att jag, som mycket ung, sommarjobbade på Örnsköldsviks Allehanda. Det hände då, att jag skickades ut på uppdrag för att bevaka fotbollsmatcher i div.6, norra Ångermanland. Kanske väcktes då intresset för lag som Djuptjärn, Kubbe-Norrflärke och IK Björnarna. ( skam till sägandes vet jag faktiskt inte om något av dessa lag fortfarande existerar) Men kanske kommer mitt intresse också av, att man, i de lägre divisionerna. fortfarande kan hitta lite av idrottens själ. Kommersialismens härjningar har inte nått till div 7,Stockholm, där Dalarö SK t.ex håller till, och matcher där "busschåför´n fick spela vänsterytter,å int va han sämst int" är fortfarande ganska vanliga. Och utan breddidrott heller ingen elitidrott.

Internetsajter som hockeykanalen och fotbollskanalen har ju numera dessutom gjort det mycket lätt att botanisera i seriesystemens nedre regioner, och jag såg t.ex att Morgårdshammar planerar att ta upp hockeyn på programmet igen, och att Slottsbron faktiskt fortfarande spelar bandy på A-lagsnivå.Tva gamla klassiker.....

Men hur går det då för IFK Nyland och vart har "arma Marma" tagit vägen?. Nyland är en gammal träindustriort vid Ångermanälven, och ishockeylaget från orten dominerade länge hockeyn i Ånermanland. Man har t.ex. slagit Alfredshems IK ( föregångare till MoDo Hockey) med 13-2 vid ett tillfälle. Jo, man ligger femma i div.2 Norra C och har skrapat ihop 14 poäng på 16 matcher. När jag är kvar i kramforstrakten kan jag också berätta, att Sandslån, som spelat i landets högsta bandyserie vid två tillfällen, f.n. har verksamheten vilande. I samma div.2, men i Västra B ligger f.ö. Grums trea och Forshaga femma. Och detta i samma serie som Åmål och Kil. Kil leder f.ö. serien. Vem hade kunnat tro det för 40 år sedan? Forshaga, som ändå fostrat legendarer som Nisse Nilsson och Ulf Sterner.

Sen kan man ju undra vart gamla klassiska fotbollslag som Westermalm, Billingsfors och Marma tagit vägen. Westermalm, som gjorde några säsonger i fotbollsallsvenskan på 20-talet, återfinns nu i div.7,Stockholm, och Billingsfors, som ligger sist i den allsvenska maratontabellen efter att inte ha vunnit en enda match under sitt besök i högsta serien 1946-47, förra säsongen blev näst sist i div.6 Dalsland. Och vem minns inte Marma,ett litet brukssamhälle, som, med 800 inv, på 50-talet hade ett fotbollslag, som var ytterst nära att nå allsvenskan. Tillnamnet "arma" fick man av kvällspressen, som tvivlade på att organisation,läktarkapacitet och andra yttre faktorer skulle räcka till för allsvenskan. Lite av Åshöjdens BK. I dag heter laget Marma/Mohed FF, och representationslaget blev förra säsongen fyra i div.6, Hälsingland. Sen har man ett andralag i div.7 också.

Även om jag kan, ska jag kanske inte fortsätta längre. Mitt något udda intresse kanske inte delas av så många, som vore önskvärt.....

måndag 28 december 2009

Att göra det Jesus skulle ha gjort

I dag fick jag vid två tillfällen anledning att fundera över vad det är som gör, att människor ibland glömmer sig själva, går den andra milen, eller gör det Jesus skulle ha gjort. Och ibland alldeles utan att tänka på, att det är just det dom gör; Vår bil, en Toyota, Avensis, av 2005 års modell har hittills gått som en klocka, och inte orsakat oss några som helst bekymmer. Men strax innan vi skulle åka till Danmark för att fira jul, började kopplingen att krångla. Märkesverkstaden försäkrade oss dock, att det inte var någon fara. Vi skulle tryggt kunna åka. Jo pyttsan!! I dag, mitt i Helsingörs centrum, släppte kopplingen helt. Och där stod vi mitt i en uppförsbacke. I ren förskräckelse backade jag in i en lyktstolpe i ett försök att komma undan den korsning där vi blivit stående.Då ringer vår svärson till den bilmekaniker som han och Magda själva konsulterat. Och mitt i mellandagsbrådskan rycker denne gentleman ut, bogserar bilen till sin verkstad och lovar att ordna till den så, att vi kan åka hem efter nyår som planerat. Och allt detta mitt i mellandagsbrådskan.Att göra som Jesus skulle ha gjort....

Väl hemma upptäcker vår rådige svärson, att golvvärmen i huset inte längre fungerar. Ytterligare ett telefonsamtal och ytterligare en hantverkare rycker ut med inget varsel alls, och fixar felet. Mitt i mellandagsbrådskan gör ytterligare en gentleman det som Jesus skulle ha gjort.. Under loppet av några timmar har jag dessutom på köpet fått en viss respekt för danska hanverkare.

Just i dag är det dessutom säkert många andra mer eller mindre strandsatta medmänniskor, som upptäckt hur någon, för dem okänd människa, helt oförklarligt gjort mer än man kunnat begära eller förvänta sig. Bilmekanikern kunde ju ha svarat att vi fick ringa efter bärgare och att reparationen skulle ta minst en vecka, och dessutom kommer ju nyår emellan... Och han med golvvärme som specialitet kunde ju ha sagt, att "just nu är det bara sååå mycket. Ring efter nyår så får vi se" Visserligen torde dom båda vilja ha betalt kontant och utan kvitto, men ändå... Det är då ett moraliskt problem, som kan vara värt ett eget blogginlägg vid ett annat tillfälle.Men inte nu.

Vad är det då som får människor att handla altruistiskt, osjälviskt och utan hänsyn till egen nytta eller egna fördelar? Säkert många olika saker. Tanken på att "nästa gång kan det vara min tur" är en tänkbar anledning. I hantverkarnas fall kan reklam för den egna verksamheten och en utökad framtida kundkrets vara en annan anledning till handlandet. Men jag tror, att det i varje människa finns en gudagnista nedlagd, en vilja att göra väl. När den gnistan får brinna fritt, om så endast för en kort stund, då sker stora ting och hantverkare på Själland gör, utan att tänka på det, det som Jesus skulle ha gjort.

Vad är då en människa?

Jag fick EN bok i julklapp. Förr fick jag flera, ja ibland många böcker, men med tanke på att varje författare med självaktning numera ska producera tegelstenar, så räcker det alldeles väl med en. Jag fick Augustpristagaren Steve Sem-Sandbergs bok "De fattiga i Lodz", en roman på 700 sidor om det judiska getto, som nazisterna inrättade i den polska staden Lodz ( uttalas förmodligen med W i början.) Och om livet i gettot från det att det upprättas,till dess det tömts på sina 250000 inspärrade judar. Nu är det ju så mycket annat under julen med god mat, besök hos familj och vänner, bloggande och face-bookande på nätet,TV-tittande och sovande så jag har inte hunnit så långt i boken än, men det står redan klart, att det blir en fasansfull läsning med inträngande detaljer i Förintelsens verklighet. Hur djävulskt grym kan människan bli, frågar jag mig redan efter ett hundra sidor.

Samidigt som jag sitter och läser leker Nicklas åtta år och Emmely, fyra, på golvet vid mina fötter. Världens gooaste ungar, som sprider hur mycket glädje och värme som helst, när dom ibland kryper upp i morfars knä. Så måste ju bödlarna i Lodz också ha krupit och lekt när dom var åtta och fyra, och dom måste ju också ha givit sina morfäder värmande kramar. Åtminstone många av dom.... Varför blev dom sen såna? Och hur kommer Nicklas och Emmely att bli....?

Svaren kan naturligtvis och måste naturligtvis bli många, och jag tänker inte ge mig in på några djupare funderingar om arv och miljö i det här sammanhanget. Men klart står naturligtvis, att uppfostran har den allra största betydelse. En närvarande far och mor, som Nicklas och Emmely har, lägger en grund som inte kan ersättas av något annat. Och med risk att bli politisk säger jag, att skolan måste också ge normer och värderingar. Allt är inte lika acceptabelt som allting annat,och mobbing i skolan, t.ex, måste fördömmas med kraft. När man sen, som jag, är uppväxt och fostrad i en kristen församling, vet man vilken positiv kraft föreningslivet är. Det må sen handla om en kristen församling, en idrottsförening eller en förening för filatelister ( hur ska det förresten gå med såna föreningar, när allt färre brev med frimärken skickas....)I klubben, föreningen och församlingen lär man sig att ta ansvar, att ställa upp, att tänka på andra än sig själv, att prylar inte är viktigare än gemenskap och en massa annat, som formar människan till något positivt och stort. Sen kan jag ju inte heller låta bli att slå ett slag i det avkristnade Sverige för den kristna trons betydelse. "Allt vad Ni vill att människorna ska göra mot Er ska Ni också göra mot dom"

Så finns då i varje människa förutsättningar att bli både kärleksfull medmänniska och bödel i Lodz. Och vilket ansvar ger inte det alla oss, som står i en fostargärning. Och det gör vi faktisk alla. En sedel i Frälsningsarméns julgryta är också en sån gärning.....

söndag 27 december 2009

Ett inlägg för vanligt folk

Ett av det nu gångna årets mera udda inlag i samhällsdebatten var väl när Kristdemokraternas Göran Hägglund publicerade några inlägg på DN debatt, där KD presenterades som ett parti för "verklighetens folk" och där Hägglund gick till storms mot vad han kallade eliten. Det var oklart vilken elit han menade, men att den s.k. kultureliten ingick där var dock klart. Det är nog alldeles klart att inläggen skrevs i panik över partiets dåliga opinionssiffror, men av de siffror publicerats senare framgår väl, att han inte lockade till sig särskilt många fler sympatisörer genom dessa inlägg. Ytterligare ett borgerligt stolpskott alltså under hösten..

Vilka menade då Göran Hägglund? Vilka är de "vanliga människor" som han försöker ställa i motsatsställning till "eliten"? Och han, om nån, tillhör väl just eliten i vårt land!! Han citeras mycket oftare i media och förekommer mycket oftare på bild än de Svensson och Johansson, som stått i kö hos Frälsningsarmén för att få hjälp till jul. Vem är då vanlig? Och är Svensson och Johansson vanligare än de hundratusentals människor, som trängts i varuhusköerna innan jul?


Det enda Göran Hägglund åstadkom med sina otydliga inlägg, var att locka in Sverigedemokraterna i debatten och ge dem ytterligare en spelplan. De var snabba att i några kommuner presentera bugetförslag för vanligt folk, och deras slogan "Vi säger vad Ni tänker" vill ju göra Sverigedemokraterna till talesmän och språkrör just för vanligt folk. Och Hägglund plockar samtidigt fram Ny Demokratis paroll från början av 90-talet, då Harriet Colliander i en debatt om invandrings- och flyktingpolitik sa, att hon kom just från ”verklighetens folk”. Hon hade, som hon sa, ”örat mot marken”. Är det så Göran Hägglund tänker? Varför tar annars han till sig Nydemokraters och Sverigedemokraters unkna och nedsolkade ordval? Är det inte ett avslöjande av att KD i själva verket är det av de atablerade partierna som i dag står längst till höger. Nu fattas bara, att han säger, att han förlitar sig på "sunt förnuft" så har vi det gamla Högerpartiet i ny tappning. Och att han och hans parti inte bryr sig om de vanliga änniskor som i dag är arbetslösa, sjuka eller är pensionärer har ju den politik som Alliansen för, och som han är medskyldig till, klart visat under hösten.

Nej, problemet för Hägglund är att både han hans parti tillhör etablissemanget. Han säger till oss, som han kallar vanliga, vad vanligt folk ska tycka och tänka. Jag betackar mig för det. Hägglund och Kristdemokraterna är helt enkelt inte trovärdiga!

lördag 26 december 2009

I huvudet på en morgonpigg bloggare

Jag hade en gång en lärare i svenska på gymnasiet. Apropå uppsatsskrivande sa han ibland, att det kan vara klokt att vänta med rubriken till sist. Så att man ser vad det blev. Det känns som en bra metod inför det här blogginlägget, som kanske kan bli lite pyttipanna. Lite av varje alltså...

SMHI har fått en utmärkt vädersite. Med delar av familjen på helt annan plats än i Danmark har jag haft anledning att konsultera den för att kolla temperatur, snödjup och snödjup för den delen av familjen. Och det går att söka upp minsta lilla fläck på kartan och få reda på väderförhållandena just där.-18 grader och kraftig ostlig vind f.ö. Men gott om snö i backarna. Apropå SMHI förresten. Dom är dom enda, menar jag, som har rätt att använda det svepande uttrycket Norrland i sin rapportering. Detta eftersom dom även använder Svealand och Götaland på samma sätt. Alla vi andra borde bli mycket mera precisa än så. Hur många har varit i Svealand på semester t.ex? Och hur många firar den här julhelgen i Götaland? Nej, jag tänkte väl det! Men till Norrland går det alldeles utmärkt att åka, och Norrland är att bra ställe att fira semester på.Diskriminering, på gränsen till kränkande behandling mot oss, som kommer just från den landsändan, hävdar jag. Jag nästintill kräver härmed, att i fortättningen få höra om det fina skidföret i Jämtland, om fiskevattnen i Västerbottens inland och att Gävle ligger i Gästrikland, och inte "nånstans i Norrland"

Vinter och snödjup förresten. Både det ena och det andra har försvunnit på en dag från Ålsgårde och Helsingör. Undrar förresten hur danskarna geografiskt placerar det... Dom säger nog Själland, och det är ju geografiskt helt korrekt i så fall. Men det ligger ju också i något amt, om man vill vara ännu mer precis och detaljerad. I vilket fall som helst så tog det envisa regnandet med sig både vinter och snö i går. Så nu är det den gråa höst som brukar prägla det här området så ofta vid den här årstiden. Och barnbarnet,åtta år om en vecka, som hade utvecklats till en mycket duktig snöskottare under kung Bores korta, men intensiva besök i trakten ( även om han passade på att ta julledigt när morfar kom på besök...)Hörde just på dansk TV, att det är 18 år sen hela landet var snötäckt under julen. 18 år!! I Sverige är det visst sju år sen sist, tror jag att dom sa. Danska siffror är annars nåt av det svåraste att uppfatta. Hur mycket är t.ex. sex og halvfemts? Eller tre og tres? Jo nittiosex och sextiotre.

Det trådlösa nätverket i huset gör ju annars, att man kan följa vad som händer på hemmaplan via nätet. Vintern behåller sitt grepp om landet, ser jag. Även om östra Svealand. Jo, det får man säga enl.ovan om SMHI... Såg också att Foppa inte ska vara med i länsderbyrbyt mot Timrå i kväll. Han vill spara sig inför ett eventuellt OS. Men var det inte ett SM-guld som var det enda,som saknades i prissamlingen? Då kanske han borde prioritera sitt MoDo och elitserien i stället. Men han inser väl kanske, att det inte blir något SM-guld med det gänget i år.....

Så var det det här med rubriken då...Välförsedda tidningsredaktioner har sina egna rubriksättare, men här får man klara sig själv. Lite av varje? Ditt och datt? Smått och stort? Nja? Det får bli " I huvudet på en morgonpigg bloggare"

fredag 25 december 2009

Innan vi glömmer....

I all julefrid då det är det lätt att glömma världen utanför vardagsrum och skinksmörgås, tar jag mig friheten att störa med en lien uppdatering.

Kommer Ni ihåg klimatkonferensen i Köpenhamn? Då kom 193 länder till ett internationellt möte med ett antal bud på utsläppsminskningar för i-länder och på utsläppsbegränsningar för industrialiserade u-länder som Kina och Indien. Ett antal i-länder hade redan i förväg kommit med bud när det gäller finansiering av klimatåtgärder i u-länderna ( bl.a EU) och några sådana bud presenterades även på konferensen – bland annat från USA och Japan.

Mot slutet av konferensen försökte EU:s ordförande, Fredrik Reinfeldt, sy ihop alla stridande viljor i ett samlat dokument.Till slut fick man till en glidande formulering som de flesta ( dock inte alla) kunde enas om. Överenskommelsen är inte något legalt bindande dokument. Fredrik Reinfeldt beskrev det som ”några papper”.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att i princip ingenting hände under dagarna i Köpenhamn. Alla åkte hem från konferensen med i stort sett samma bud som de kom med. Konferensen har inte förändrat situationen för klimatet och därmed inte heller för världen på något sätt, och hade man förväntat sig det, så måste man betrakta mötet som ett misslyckande.

Om några har anledning att vara nöjda med det urusla resultatet så torde väl vara Kina, Saudi-Arabien, Venzuela och andra oljeproducerande stater.

Kineserna har uppenbarligen inte motsatt sig någon form av överenskommelse och de har ju accepterat Reinfeldts "papper". Samtidigt har det inte kostar dem någonting.
Och oljeproducenterna får ju fortsätta att under överskådlig tid tjäna pengar på sin produktion.

Det positiva kontot från mötet är kort och handlar väl främst om att alla nu vet att mötet ägt rum. Och den kunskapen kommer att tvinga fram nationella satsningar på grön teknik.

Nästa stora klimatmöte är i Mexiko. Det mötet måste bli bättre och annorlunda på alla sätt. Kravet på enhälliga beslut måste slopas. Det ifrågasätter då hela FN:s konstruktion. Procedurfrågorna måste dessutom vara klara när mötet börjar. I Köpenhamn satt man i 10 dagar och diskuterade hur dagordningen skulle se ut. Först sista dygnet började man förhandla, vilket måste betraktas som en skam för FN-systemet.Dessutom ska de s.k.snabbstartspengarna delas ut redan från 2010, vilket är om en vecka, så det måste hända saker ganska snabbt.

Alltså SKÄRPNING VÄRLDEN! För barnbarnens skull!!

Julafton i Ålsgårde

En sån julafton det blev!Allt fanns med ( utom lutfisken)Förväntansfulla barn som väntade på julemanden, god mat i mängd, värme och gemenskap. För att fira Hans födelsedag åkte vi till Humlebaek och Strandvejskirken. Församlingen tillhör Det Danske Missionsforbund, och är alltså åtminstone kusiner med Svenska Missionskyrkan. Kyrkan var fullsatt, som de flesta danska kyrkor är på julafton. Däremot är det ofta lika glest i kyrkorna som i Sverige under resten av året.Vi i familjen upplevde gudstjänsten lite olika, men för mig var det en riktig toppenupplevelse.Vacker sång och musik, med en verklig virituos vid pianot och en ytterst aktuell predikan med en jämförelse mellan det nyss avslutade Köpenhamnsmötet med sitt klena resultat och mötet i Betlehem, där en ogift mor, en snickare, några enkla, förmodligen inte ens läskunniga herdar,och några astrologer från en annan kultur och säkert med en annan religion också, fick böja knä inför Jesus. Ett knäfall, som utan någon Betlehemsdeklaration alls fick utgöra startskottet till den största revolution världen skådat. En kärlekens och rättfärdighetens revolution. Mycket bra, och helt i min smak!!

Tll julfirandet hör också inte dansen, utan den stilla promenaden runt granen. Granen fick levande ljus och placerades mitt i vardagsrummet. Sen vidtog en stilla promenad, varv efter varv runt granen medan man sjöng danska julpsalmer och julsånger.Inget "Hej tomtegubbar slå i glasen" och inga små grodor här inte. Jesusbarnet och juletraedet var favoritmotiven, och det är slående hur få danska julsånger som vi sjunger i Sverige och vice versa. Utan att veta alls, tycks det mig som om Danmark och Norge har en någorlunda gemensam jultradition, medan Sverige och, åtminstone det svenska Finland, delar på både julens sånger och övriga traditioner.

Och så kom han då till slut. Julemanden! Hela vägen ända från Grönland, där den danska jultomten bor. Och det välstädade och julfina huset på Hallandsvej förvandlades raskt till ett enda virrvarr av klappar, glada skrik, julklappspapper och äkta julglädje. Åtminstone det såg ut precis som på Baldersvägen eller i vilket som helst annat julhus i Sverige. Men visst påminde julemanden om far i huset? Men han hade ju oturen att inte vara hemma just när tomten kom.... TV-tittandet har heller inte den centrala plats i den danska julaftonen, som hos familjen Svensson.Det tackar man speciellt för. Nej man umgås och hygger sej på alla sätt. Glatt och trevligt, och se! Det var en RIKTIG JULAFTON det!

torsdag 24 december 2009

En God Jul---eller Glad?

Det är intressant med språk. Även om dom ligger så nära varandra som svenska och danska. Efter ganska många års träning så går det faktiskt ganska bra att förstå danska, och då framträder intressanta både skillnader och likheter. Så heter t.ex God Jul Glädelig Jul på danska ( stavas med ae och ett tecken som jag inte nu kan få fram på min lap-top)

Är det då någon skillnad på en god jul och en glad sådan? Inte nödvändigtvis. Barnbarnens glädje och förväntan inför julen kommer sig naturligtvis av att julen är god mot dem. Och visst gör gemenskap och samvaro med nära och kära julen både god och glad. Men ändå;( och nu gör jag den distinktionen på svenska för att inte missförstås)Godhet har kanske med relationen till andra att göra, medan glad kan jag vara av alldeles egoistiska skäl.Men inte bara heller... jag kan ju också bli glad av att ha varit god mot någon annan.

Så är då julen både god och glad. För mig, och säkert också för Dig, som läser dessa jultankar. Men tyvärr inte för alla. Frälsningsarmén har inför den här julen mött många människor som varken har råd eller ork att fira någon jul alls. Köerna till våra hjälpmottagningar har varit längre än de varit någon gång sen 30-talets kristidsköer. Oro över arbetslöshet, sjukdom och vad som ska hända efter nyår när regeringens "bro från försäkringskassa till arbetsförmedling" ska börja fungera.( det var länge sen jag hört nåt så dumt...)gör den här julen varken god eller glad för många.Hur blir t.ex den här julen för alla SAAB-anställda i Trollhättan?

Men blir man då inte bara ledsen av att tänka på sånt under juldagarna? Nej, och man behöver inte bara tänka, man kan göra något faktiskt. Ringa till någon som man inte haft kontakt med på länge bara för att önska God Jul t.ex.Eller hjälpa till som frivillig på någon julfest som Frälsningsarmén eller andra organisationer ordnar runt om i landet.Eller att skicka ett bidrag till Frälsningsarmén. Det kan man göra efter jul också. Att i både tanke och handling släppa in andra människor i sitt liv skapar glädje. Och att göra det i juletid gör julen till en GOD JUL

Det vill jag nu önska dej! En riktigt God och Glad Jul. En jul då det inte bara blir god mat och julklappar utan också goda tankar för andra människor. Precis som Han vill, Han som föddes i juletid, och som vill ge oss allt gott just i dag.

onsdag 23 december 2009

Evangelium enl. Karl-Bertil Jonsson

Karl-Bertil Jonssons evangelium tar oss med tillbaka till den tid då julen fortfarande firades till minne av Jesu födelse. En blick på julstressen även i den lilla staden Helsingör säger att det måste vara länge sen... Men också till den tid då städernas gator befolkades av de fattiga stackare för vilka Frälsningsarméns grytor hållas kokande. Precis nu alltså!

Karl-Bertil jobbar extra på Kgl. Postverket ( vi har faktiskt haft ett sånt här i landet, tro det eller ej!) med att sortera paket. Och det är där och då han får den glimrande idén ( eller var det en kallelse?) att ta från dom rika och ge till dom fattiga. Hur är det står i Ordet? En utjämning ska ske.Taxeringskalendern får bli utgångspunkten för vilka som slipper att få en massa saker som dom inte önskat sig och som dom inte heller behöver.Men när Karl-Bertils far, grosshandlaren, får reda på sonens eskapader stämplas denne genast som kommunist. "Jag har närt en kommunist vid min barm!" I vissa kretsar stämplas nämligen alla som tycker att man skall dela med sig som kommunister....

Men Karl-Bertils segertåg går vidare. Allt fler tycker att detta att ta från dom rika och ge till de fattiga kanske inte är så dumt ändå, och någon utbrister till och med: Detta var det vackraste jag hört sedan jag konfirmerats!Och Karl-Bertils mamma blir så stolt över din son....

Så vad du gör; missa inte Karl-Bertil Jonsson i TV på julaftons kväll. Och låt hans evangelium bli ditt! Dela med dej! Och då blir det en GOD JUL!

Vem flaggar man för i dag

Det är allmän flaggdag i dag och anledningen är att drottning Silvia fyller 66 år. Fast jag tycker nog att hon ser betydligt äldre ut trots alla lyftningar både här och där. Men här i danska Ålsgårde flaggar man också svenskt i dag. Mormor har kommit för att fira jul i Danmark och det firandet inleder hon med att också fylla 66 år i dag. Fast jag tycker nog att hon ser betydligt yngre ut och det utan den minsta lilla lyftning varken här eller där... Så grattis min älskade lilla gumma, som hunnit bli både mamma, mormor och farmor under våra år tillsammans.Och barnbarnen slåss om huruvida hon egentligen är mormor eller farmor.... Men jag vet att hon är både och.

Firandet inleddes med skön stämsång ( nåja, skön och stämsång, men ändå....) och presentutdelning på sängkanten. Morgonrock, operabiljett, kort och hjärtan från barnbarnen och röda rosor. Silvia kunde inte ha fått en kungligare uppvaktning.Och så fortsätter dagen med tårta, som födelsedagsbarnet själv bakar men sen blir det nog inte så mycket mer. Det är ju dan före dan och det sätter sin prägel på dagen även i Danmark. Undrar just hur Sivias dag framskrider. En promenad ska nog vårt födelsedagsbarn och jag försöka hinna med också, utan säkerhetsvakter. Det måste väl Silvia ha om hon och Carl-Gustaf ska ta någon liknande promenad i dag. Sonen i huset har förresten en gång föreslagit att Silvia och mormor/farmor skulle slå ihop födelsedagsfirandet, men hovet behagade inte svara ens. Tråkigt för Silvia!

Men vi här i Ålsgårde vet vem man flaggar för i dag. Och som en vän till familjen en gång uttryckte saken: Hon är ju ändå vår drottning!

söndag 20 december 2009

Om slörsöndan och andra obsoleta traditioner

Först några ordförklaringar; i norra Ångermanland betyder slörer, slörit mm på slör, något som är sönder, som inte är i ordning eller som inte fungerar. Och obsolet är ju rikssvenska och betyder ett ord ( eg. en lag) som inte längre används. En möjlig synonym är kanske föråldrad.

I dag infaller då slörsöndan. Det är alltså en söndag, som inte är hel, inte fungerar som söndagar i allmänhet brukar fungera med lugn, frid och avkoppling. Det handlar alltså om söndagen före jul. Då hade man ingen känsla av att det var söndag. Då skulle allt, som man inte hunnit med av julförberedelser, fixas. Golven skulle fernissas, pepparkakorna bakas och knäckförrådet fyllas på. Det förra koket var ju nästan uppätet. Kanske skulle också julgardinerna strykas, och julgranen tas in och kläs. Det senare lite beroende på när julafton inföll i förhållande till denna slörsöndag. Allt det där och mer till, gjorde att helgstämningen inte riktigt ville infinna sig denna sista söndag före jul. Och kanske är det så på många håll även denna söndag i år. Ja, så många golv är det väl inte som fernissas, men det andra kanske... På Baldersvägen blir det dock inte så i år. Vi hinner både med gudstjänstbesök och julkonsert i Storkyrkan i dag. Bättre planering? Kanske, men framför allt mindre stök. Och det tackar man för....

Vid närmare eftertanke är det också många andra gamla hederliga jultraditioner, som blivit , ja just, obsoleta. Julottan t.ex. Och kanske är det inget bra sätt att locka till kyrkobesök med att tvinga upp människor, som inte går i kyrkan i vanliga fall, klockan sex på morgonen. Och vet vi att Jesus föddes just vid den tiden? Det var ju dåligt med både barnmorskor och journaler i stallet. Att samlas vid krubban på julafton känns mycket mer sympatiskt för många. Eller, som några kyrkor inbjuder till: julotta för morgontrötta kl.11. Säkert mer sympatiskt för några. Och tysk-österrikiska backhopparveckan med start på annandagen och kulmen på nyårsdagen med TV-sändning från Garmisch-Partenkirchen. Vart har förresten backhoppningen tagit vägen i Sverige? Denna gamla svenska paradgren med Bror Östman, Kjell Sjöberg, Kurt Elimää,Jan Boklöf och andra världsstjärnor. En obsolet idrott numera. Och då, innan den också blev obsolet, var förresten ishockey in vintersport, som utövades utomhus. Innan Kempevallen blev Kempehallen, som blev Swedbank Arena, som blev Fjällräven Center, som blev..... Då, precis i juletid, man tog bussen till Kempevallen för att se Nicke Johansson, Kabben Berglund, bröderna Nordström, Sören Lindström och andra. Då man köpte en korv utan bröd i andra pausen för att värma de stelfrusna fingrarna mot den varma korven, och då man gick till fots de fyra kilometrarna hem för att försöka få liv i de stelfrusna fötterna. Lika bra kanske att det blivit en obsolet företeelse. Men den ska man ju försöka blåsa liv i i år med en utomhusmatch i Göteborg mellan Frölunda och Färjestad. Såg just att det bara var de transatlantiska importerna som nånsin spelat utomhus. Ingen av de svenska stjärnorna hade nånsin satt sin stålklädda sko på på en sån rink. Vintersporten hockey har blivit obsolet.

Men tomten då? Nej han blir aldrig obsolet. Och inte Kalle Anka eller Karl-Bertil Jonsson heller. Och inte Jesus heller. Han kommer i människogestalt även i år. Till vår frälsning sänd, som vi sjunger i den gamla psalmen. Så det blir nog jul i år också.

lördag 19 december 2009

Så vann Maud Olofsson valet åt socialdemokraterna

Den 18 dec. var dagen när biljätten GM beslutade att lägga ned Saab. Man ville inte göra affärer med de ryska oligarkerna far och son Antonov, och då var det bättre att ge de anställda en för tidig julklapp: Ni förlorar jobben! Det är svårt att förstå varför man inte kunde ha väntat med beskedet till efter jul, men kapitalismen har inget hjärta......

Men den 18 dec. var också dagen då den svenska regeringen i allmänhet och Maud Olofsson i synnerhet vann 2010 års val åt socialdemokraterna. Minnet när det gäller den här sortens julklappar är ganska gott hos svenska folket, och vid valurnorna i september kommer vi att minnas den 18 dec. Regeringen och näringsminister Maud Olofsson har under hela mandatperioden varit kallsinniga till svensk fordonsindustri. “Staten ska inte stötta näringsverksamhet och företag” har det hetat. Nej men stöd till hushållsnära tjänster går tydligen bra! Bottennappet kom väl när Maud Olofsson med ett leende (hånflin)på läpparna konstaterade att "man borde bygga vindkraftverk i Trollhättan i stället" Saab har ingen framtid har det egentliga beskedet tidigt varit. Det går inte att komma ifrån att regeringens passivitet har försvagat Saab. I ärlighetens namn måste sägas, att under stupstocken har man lagt in lite krut i livräddningsaktionerna,men statssekr. Jöran Hägglund! Du var på tok för sent ute!

Nu är det för sent att reparera skadan. Vad Maud Olofsson än kommer att säga, bär regeringen ett visserligen delat, men dock, ansvar för att det har gått så illa. Redan på måndag får hon och arbetsmarknadsminister Littorin ( som hittills nöjt sig med att konstatera att "2010 kommer att bli ett skitår") börja fundera över vart man har tänkt sig att alla tusentals anställda i bilindustrin ska ta vägen. Och nu krävs inte bara kraftfulla stöd till alla som förlorar jobbet och till Trollhättan - nu måste regeringen börja föra en politik för kvalificerade jobb och inte bara för lägre löner. Aftonbladet har räknat ut att det kommer att kosta oss skattebetalare ca 4 miljarder kronor/år så länge de direkt berörda inte får nya jobb

Men inget ont som inte har något gott med sig. Den 18 dec. 2009 var dagen då Maud Olofsson vann 2010 års val åt socialdemokraterna. Vi glömmer inte.....

fredag 18 december 2009

Tillhör Malin den sista generationen?

Idag ska jag vara politiskt korrekt. Med andra ord ska jag göra som alla andra och blogga om klimatkonferensen. Jag lovade,när jag återupptog bloggandet, att inte vara så seriös som vid det förra försöket. Men i dag är det inte är inte speciellt betungande att vara en smula seriös eftersom klimatkonferensen och dess resultat kanske blir livsavgörande för oss alla. Och inte bara för oss. Ett mig närstående barnbarn, 17 år, sa härom sistens: Farfar! Jag kanske tillhör den sista generationenen!….. Det är det det handlar om i Köpenhamn.

Häromdagen lämnade en stor del av U-landsdelagationerna konferensen eftersom man inte ansåg att förhandlingarna var fruktbara. I-länderna försöker, som vanligt, smita undan sitt ansvar och U-länderna reagerar. Alldeles utmärkt!! U-länderna har under flera århundraden blivit förbigångna, utnyttjade och våldtagna av det som idag är I-länder. U-länderna har med sina råvaror, sina marknader och sin arbetskraft bidragit till vårt välstånd. U-länderna har hela tiden suttit på åskådarplats och tittat på medan I-länderna gjort som dom velat på den spelplan som kallas världen. U-länderna vill inget hellre i dag än att skapa väl fungerande samhällen för sina befolkningar, och för dom innebär det att en fungerande produktion av västerländska mått måste skapas.Men för att det ska bli möjligt måste den rika I-världen börja mäta sin välfärd med andra mått.

När vi i den rika delen av världen skapade vår välfärd och vår rikedom var det inte tal om några begränsningar eller tak. Ingen sa, att vi inte fick släppa ut vad vi ville eller bygga hur som helst. Vår rikedom skapades på dels vår egen miljö-och klimatbekostnad, men framförallt skapades rikedomen på U-ländernas. Dom fick betala vår nota Det gäller i stor utsträckning än idag, då stora delar av dom utsläpp, som sker i U-länderna idag, inte sker för att den inhemska befolkningen ska få ökad materiell standard. Istället sker utsläppen för att vi ska kunna få nya Nikeskor varje vår eller andra häftiga produkter som våra fattiga kusiner från landet tillverkat åt oss. Industrialiseringen har i drygt 150 år varit till stor nytta och glädje för oss, men den sker fortfarande på våra villkor.

Det är mot den bakgrunden som avgörandets stund nu har kommit i Köpenhamn. USA, EU och Japan skjuter till pengar, visst gör man det, men problemet är att en stor del av dessa pengar är biståndsmedel, som var tänkta just som pengar till mat, utbildning och kläder till världens fattigaste människor. Nu går i stället dessa pengar till koldioxidsnåla bilar och utsläppsrätter. Man kan inte både ha kakan och äta upp den. Men däremot kan man baka fler kakor och dela med sig av dom mer frikostigt. Men man undrar hur bra bagare Obama och Reinfeldt är. Och jag undrar också om två-spårslösningen, som tydligen blir resultatet av konferensen, egentligen är ett trixande på de rika ländernas villkor. En fortsättning av Kyotoprotokollet gynnar u-länderna, även om bara en minoritet av världens länder undertecknat det. Men en långsiktig politisk överenskommelse för åren bortom 2020.…….??? Då är barnbarnet 27 och kanske en del av den sista generationen. För hur många politiska överenskommelser har inte brutits genom åren?

torsdag 17 december 2009

Om lärare och outbildade kirurger

Så har den då äntligen presenterats. Regeringens förslag till ny skollag. Och, som så mycket av det som skolminister Björklund presenterar, så andas även delar av det här förslaget den gamle infanterimajoren. Svart eller vitt! Rätt eller fel! Peka med hela handen! Björklund påpekar t.ex. helt korrekt, att ingen av oss vill opereras av outbildade kirurger. Och alltså ska inte heller våra barn och ungdomar undervisas av outbildade lärare. Hjärnkirurg som hjärnkirurg. Givakt! Manöver!

Den som bloggar får ju bl.a ta sig friheten att tycka fritt, men i det här fallet grundar sig mitt tyckande på viss erfarenhet. Jag har drygt 30 år i undervisningsbranschen bakom mig, både som lärare och som skolledare. Och för mig framstår det då som glasklart, att en bra lärare ibland har helt andra egenskaper än såna som en formell lärarbehörighet kan ge. Observera att jag säger inte, att målet skall vara att befolka skolan med outbildat folk, men om den formella behörigheten skall vara avgörande så måste lärarutbildningen i grunden förändras.Lärare med formell behörighet har ofta levt hela sitt liv i skolan, först som elev, sen som som student på lärarhögskolan, och slutligen som lärare.Ibland skapar det alldeles utmärkta lärare, men lika ofta skapar den bakgrunden människor som försöker beskriva en verklighet, som dom med åren har mindre och mindre direktkontakt med själva.Lärare med andra bakgrunder har ofta mer kontakt med andra delar av den s.k.verkligheten och försöker ofta förmedla sina erfarenheter av vård, murarjobb,ledarskap i industrin eller många år som globetrotter till eleverna. Såna lärare lyssnar eleverna ofta på med nyfikenhet och intresse.

Skolan missar alltför ofta möjligheten att hålla elevernas nyfikenhet på livet vid liv. Sjuåringen springer hem till mamma och berättar med lysande ögon: Mamma, vet du vad fröken sa i dag?..... Men redan tioåringen har förlorat mycket av den nyfikenheten och aptiten, och tonåringen tycker bara att skolan är SÅÅ TRÅKIG!! En av mina utbildade lärare hade aldrig kommit på tanken att låta eleverna själva undersöka hur en motorcykelmotor fungerar. Inte förrän en outbildad kollega, tidigare cykelreparatör, i lärarrummet kom med det djärva förslaget att låta eleverna plocka sönder en motor i stället för att titta på en pedagogisk film om motorcyklar. Exemplen skulle kunna mångfaldigas för att visa att skillnaden mellan en bra och en dålig lärare inte alltid går mellan formell behörighet eller ej. Det handlar om andra saker som kärlek till eleverna, egen nyfikenhet på livet, förmåga att entusiasmera, kreativ ådra, mm mm. Liksom naturligtvis goda kunskaper i ämnet. En kirurg måste veta var han ska sätta kniven.

Nej, Björklund! Börja med att fundera på vad de s.k. obehöriga lärarna saknar behörighet att göra! Lägg sen mer krut på att reformera lärarutbildningarna i grunden innan du kräver stopp för obehöriga lärare. Lyssna inte heller alltför mycket till lärarfacken i den här frågan. Dom talar ju i egen sak,och ofta med ganska hög röst ute på skolorna dessutom......

Sen finns det förvisso andra delar i förslaget till ny skollag som är bra, och till det återkommer jag kanske....

onsdag 16 december 2009

Julstämning på väg

Nu är den nog på väg i alla fall! Julstämningen menar jag. Åtminstone har snön gjort sitt för att förbereda julens ankomst. Fyra gånger fick jag skotta hela uppfarten i går och ändå är dags nu på morgonen igen. Fint, men lite jobbigt, med tilltagande ålder....Och hustrun har gjort både köttbullar, knäck och karameller. Så visst kommer julstämningen krypande så smått. Men julklapparna återstår för min del. Det är även där hustrun som står för merparten, men dem som faller på min lott ska införskaffas i dag eller någon av de närmaste dagarna. Och räknat från i dag har vi dessutom fyra födelsedagar innan julen dansas ut. Och jag som lider fullkomlig brist på vad-köpa-på-födelsedagar-nära-jul-idéer just nu.Hustrun är förresten års-och dagsbarn med Silvia, och jag har föreslagit hovet gemensamt födelesdagsfirande dagen före julafton vid några tillfällen. Men hovet har inte ens behagat svara. Undra på att rojalismen inte står så högt i kurs.....

Annars blir det en dansk jul i år. Det innebär bl.a att det inte blir någon julgran på Baldersvägen i år. En äkta gran ska det annars vara, som sprider juldoft i huset, Men när ingen är hemma och doftar i sig julen, så hoppar vi över det. Men det blir julgran i Danmark i stället. En sån där som man går runt ( inte dansar)i stilla mak på julafton och sjunger Härlig är jorden i stället för Hej tomtegubbar.Danmark är annars ett minst lika sekulariserat land som Sverige och kyrkobesöken är minst lika få. Utom på julafton! Då går hela Danmark i kyrkan. Vid vårt senaste julbesök där besökte vi den andra av tre överfulla julgudstjänster i Hellerup kirke. Och så är det överallt i landet. Annars är det mycket som är likadant. Barnbarn som väntar på julemanden, som f.ö. bor på Grönland, mycket och god mat och julklappar. Något som jag uppskattar speciellt med den danska julaftonen är att tv-apparaten inte är centrum i firandet. Tack för det! Fast jag kommer att sakna Karl-Bertil Jonsson. Han som påminner om att julen en gång firades till minne av Jesu födelse och att det kanske är dags igen att ta från de rika och ge till de fattiga... Och då är det ju val innan julen 2010

Så några dagar före jul packar vi bilen, skottar gårdsuppfarten en sista gång och ställer kosan mot Ålsgårde, dotter, måg och alldeles underbara Nicklas och Emmely. Och kanske blir det en vit jul även där...Och dom har en kort gårdsNEDfart.Och jag längtar redan!!

tisdag 15 december 2009

Hur kan man sjunka så djupt?

Medan örebrospelaren Niklas Lihagen låg på isen, drabbad av hjärtstillestånd, och kämpade för sitt liv, stod s.k. supporters från motståndarlaget Bofors på läktaren och skanderade:"Låt han dö, låt han dö!" Händelsen utspelade sig i söndags under den allsvenska hockeymatchen mellan Örebro och Bofors, och nu undrar man ängsligt: Hur är det möjligt? Hur kan människor sjunka så djupt? Förkortningen s.k. ovan betyder så kallade och har sällan känts mer berättigad. Jag håller absolut med Örebro Hockeys sportchef i hans bedömning att mobben ( ty det är naturligtvis inte fråga om några supporters)betedde sig sämre än djur!Ja, att göra jämförelsen med djur är t.o.m.förnedrande för djuren....Och det var faktiskt bara tur sen att domaren vid sidan av att döma hockey var ambulanssjuksköterska. Hans rådiga ingripande räddade förmodligen livet på Lihagen. Annars hade mobben från Bofors fått rätt i sina önskningar.......

Vart är egentligen elitidrotten på väg? Upplopp och förstärkt polisbevakning på snart varje allsvensk fotbollsmatch, slagsmål och skadegörelse. Nu slipper vi ju dess bättre Hammarby, där de värsta dräggen finns, i allsvenskan nästa säsong, men ändå...Och visst är det urtrist när farfar inte vågar ta med barnbarnet på fotboll. Fotboll som ju kan vara den finaste undehållning man kan tänka sig.

Dräggen måste bort från arenorna! Det är ett gemensamt renhållningsansvar för klubbarna, polisen men också för föräldrar och ungdomsledare. Ge sporten tillbaka till idrotten!

måndag 14 december 2009

Det är synd om Daniel

Dom som känner mig, vet, att jag inte tillhör monarkins stödtrupp och försvarare. Jag tillhör snarare den grupp som är kraftfulla motståndare till kungahus och rojalism. F.ö. har jag nog inte träffat någon som har kunnat försvara monarkin med någon form av rationella argument. Flärd och glamour, visst. Fina representanter för Sverige, nåja.Försvarare av traditionella värderingar,ja, men det är kyrka och försvar också, så...Men rationella, förnuftsbaserade argument, icke! Hur skulle det t.ex vara om chefsbefattningarena i våra storföretag gick i arv. Eller om dottern till cykelhandlaren ärvde fars företag.Hur skulle det vara? Nej,vi har nog inget mindre tidsenligt än monarkin i vårt land.

Dessutom tycker jag synd om Daniel Westling. En vanlig hederlig kille, säkert, från Ockelbo. Han har fått ge upp hela sitt liv för kärleken till Victoria Bernadotte. Hans framtida uppgift blir att gå 1,5 meter snett till vänster bakom sin fru resten av livet. Ta i hand och vinka kommer han också att få göra, och dessutom klippa ett och annat band.Men att gå på fotboll med polarna är inte att tänka på, och inte heller att ta en fredagsöl efter jobbet. Jobbet, förresten... Vilket jobb? Han har ju visserligen haft många år på sig att tänka sig in i rollen, men ändå.... Tala om att offra för kärlekens skull.

Det enda vi har att hoppas på för Daniels skull, är att två riksdagar med val emellan avskaffar hela systemet. Men med den uppbackning hovet har av media är väl inte det att hoppas på.Eller att Victoria väljer kärleken till sin Daniel framför drottningtiteln och befriar honom till ett LIV. Det kanske vore nåt. Om inte hennes föräldrar sätter stopp för det år 2009 eller 2010 då.

Men alternativen då? Finns dom? En del länder har något som heter republik. Ett okänt ord i rojalistkretsar, men ändå. Det är länder som har vågat testa att välja en lämplig medborgare, som har folkets förtroende, att bli statschef och folkets företrädare. Och konstigt nog tycks det fungera ganska bra på de flesta håll. Och jag tror, att Victoria och Daniel skulle må ganska bra i ett sånt samhälle.

söndag 13 december 2009

Utsikt från en gryta......

Dom finns där alla.... Sjuåringen, som frågar mormor,tonårstjejen, som aldrig sett nån förut, han i karriären, som vill visa sin medkänsla, och pensionären, som stannar till och pratar en stund, kanske för att berätta nåt minne från andra grytor.
Frälsningsarméns julgrytor är på plats igen för att ta sin plats som en gammal invand jultradition. I mer än ett hundra år har julstressande svenskar mötts av uppmaningen att "hålla grytan kokande", och i år har grytan dessutom lagt till att vi ska "handla" rätt", och tänka på någon som har det svårt, när vi köper våra julklappar.

Men julgrytan är inte bara och inte främst en gammal jultradition. Den är en påminnelse om en välfärd, som aldrig varit heltäckande och gällt alla, och som i dag visar större brister än på mycket länge. Köerna av människor som söker hjälp till jul hos Frälsningsarmén är längre än kanske någonsin sen 30-talets krisår, och det är alls inte bara uteliggare och psykiskt sjuka, som står i dessa köer. Nej, där står Svensson, som gör absolut allt han eller hon kan för att klara sin vardag, men som inte lyckas. Hur gärna tvåbarnsmamman än vill, så finns det inga pengar varken till julmat eller till den minsta lilla julklapp åt barnen. Vad regeringen än säger, så har arbetslinjen inte hjälpt henne det minsta lilla, och försäkringskassan har inte hunnit med.... Dessutom går kanske fru Svenssons sjukskrivningsperiod ut vid årsskiftet. Men då är det väl tur att sjukförsäkringsminister Husmark-Perssons bro från försäkringskassan till arbetsförmedlingen finns.... Nej, man kan bli upprörd för mindre. Heligt vred var ett uttryck, som användes i kyrkan tidigare, och det är nog dags att plocka fram det igen. Och hur var det han sa, när han stannade till vid grytan för några år sedan? Det är tur att Ni finns, men synd att Ni ska behövas. Jo, så är det nog.

Våra pass vid julgrytan vid Odenplan är 90 minuter långa och i går hann det bli ganska kallt innan mina minuter hade gått. För några år sedan kunde alltfler kårer stå inomhus i gallerior och köpcentra, men sedan privatiseringsvågen gått fram även över dessa,har vi blivit utsparkade från de flesta köptempel. Utsparkade i den kyla som går fram över landet. Men folk är oerhört vänliga mot oss, där vi står och småhuttrar för medmänniskans skull. Nästan bara vänliga kommentarer och uppmuntrande tillrop. Vi tycks tillhöra den jul, som så sent som på Karl-Bertil Jonssons tid ännu firades till minne av Jesu födelse. Vi tror faktiskt att det fortfarande är så, och det är därför vi står vid grytan.Vi tror att det finns en god Gud, som vill alla människor väl. Men han behöver händer och fötter som blir Hans budbärare. Alltid och även i jultid.

Så Du; Håll grytan kokande och Handla rätt i jultid du också!!Och tack för din gåva! Och hittar du ingen gryta, så kan du skicka Ditt bidrag till Frälsningsarméns konto 900480-5.

fredag 11 december 2009

Det vänder snart

I Stockholm lyste solen 14 timmar under november.PÅ EN HEL MÅNAD!!!I går var solen uppe en och en halv timme i Kiruna. PÅ EN HEL DAG!! Vad säger det oss bleka, glåmiga svenskar? Jo bl.a att man ska inte bo här på vintern. Sverige borde stänga i slutet av september för att öppna igen i slutet av april!! Klimatförändringarna kunde väl innebära bl.a det för oss här uppe. Om man nu vågar skämta om nåt så allvarligt. Och vi människor blir som klimatet. Dystra, tysta och instängda i oss själva. Jag gick förbi en kvarglömd uteservering härom dagen. Stolar och bord i prydliga rader med svensk ordning. Men inte en människa inom synhåll. Nej dom hukade säkert i snålblåsten på väg från ett skyddsrum till nästa. Eller också satt dom redan inne i sina krypin, utan kontakt med andra, som inte heller vågade sig ut.

Men låt oss ändå för all del hålla modet uppe. Om någon vecka vänder det. Då blir dagarna längre, några omärkliga sekunder först, men sedan alltmer för varje dag. Och så småningom, fram i mars eller så, har vi klarat av ytterligare en fimbulvinter.Fimbulvintern var ju i den nordiska mytologin en vinter som varade i tre år utan någon sommar emellan. Den hade trollats fram av Valand, som hade vinterviste i Finland hos Snö den Gamle. Valand var en mästare i smideskonsten och hans konstfulla smide väckte stor uppmärksamhet. Kung Nidud i Svitjod lät fängsla Valand med sönderskurna knäveck på en holme för att få honom att smida dyra smycken åt kungen och hans familj. Efter en tid kom kungens två söner till holmen för att beundra smyckena. Valand högg av deras huvuden och av deras kranier tillverkade han silverskålar till kungen, av deras ögon ädelstenar till drottningen, och av deras tänder spännen till kungens dotter som han dessutom drack under bordet och förförde. Sedan han låtit den förtvivlade kungen förstå vilka dåd han begått, försvann han upp i himlen på vingar han själv hade tillverkat

Se där vilka illdåd som kan begås under den långa dystra nordiska vintern. Men strax före midsommar kommer en bloggkrönika, motsvarande den här, att handla om helt andra saker. Om sju sorters blommor, ljusa nätter, sång och dans. Så håll ut! Det vänder snart!!

torsdag 10 december 2009

Att ha gjort mänskligheten den största nyttan

De vetenskapsmän, ( och i år ovanligt många kvinnor)författare, och fredsmäklare, som under året gjort mänskligheten den största nyttan, föräras i dag nobelpriset för 2009 för sina insatser. Ett pris går också till insatser inom olika ekonomiska vetenskaper, även om det inte var påtänkt i Alfred Nobels testamente.

Men hur mäter man sånt? Vilka av alla världens spetsfysiker, dito medicinare eller kemister har gjort större nytta än sina kollegor, med vilka de ofta samarbetar intimt. Och varför belönas upptäckter, som i många fall gjordes för både 30 och 40 år sedan, framför sånt som upptäcks nu.Och skall man över huvud taget dela ut något ekonomipris ett år när väldsekonomin kapsejsat? Det kan inte vara någon lätt uppgift att sitta i de olika akademierna, som har att vaska fram den mest förtjänta pristagaren... Och hur mäter man nytta när det gäller författares insatser, som ska göra en bland tusenden värdig priset. I år är åtminstone Herta Müller ett känt namn, och hennes beskrivningar av hemlöshetens trauma i folkomflyttningarnas tid, är värda att uppmärksammas. Men är hon mer värd ett nobelpris än.... ta vem som helst ur den långa raden av världsförfattare

Och hur sållar man bort dem, som inte får priset? Varför fick t.ex. Astrid Lindgren aldrig litteraturpriset. Intet ont om Harry Martinsson eller Eyvind Johnson, men varför fick dom men inte Astrid Lindgren? För att hon skrev för barn och för att Pippi Långstrump inte gjort mänskligheten någon nytta eller?

Fredspriset och kriterier för att få det, måste vara ett särskilt problem för, i det fallet den norska nobelkommittén.Har verkligen Barack Obama under sin korta tid i Vita Huset gjort sig förtjänt av ett FREDSpris. Han är ju de facto ansvarig för att 100000 amerikanska soldater fortfarande är indragna i två krig. Obama inger hopp om en bättre värld, ingen tvekan om det, men fredspiset i år??? Har han gjort mänskligheten den största nyttan....? Men han kanske fick det i förskott, eller som plåster på såren för att USA och Obamas hemstad Chicago, inte fick OS, som alla tippat.Kanske vore det klokt att fortsätta att välja någon av de många internationella organisationer som, ofta i det tysta, utför stora fredsansträngningar. Frälsningsarmén, med verksamhet i långt över 100 länder i alla världsdelar, har i mer än ett hundra år verkat för fred och försoning mellan världens folk. Dom står också regelbundet på listan över kandidater varje år. och kanske vore det dags snart...

Hur som helst; i kväll bänkar jag mig med hustrun framför teven för att följa glittret och festligheterna. Och för många kanske den viktigaste frågan trots allt är om Daniel får vara med eller inte......

onsdag 9 december 2009

Jag har bestämt mig

Under praktiskt taget hela mitt vuxna liv har jag stått till vänster när det gäller min politiska uppfattning, och med undantag av något enstaka tillfälle har jag alltid röstat socialdemokratiskt. Men jag har aldrig begärt inträde i partiet. Varför vet jag egentligen inte.Lärare har ju av tradition varit liberala och röstat på folkpartiet. Innerst inne har det nog emellertid handlat om annat. Som folkrörelsemänniska vet jag att en folkrörelse lever i och genom människors engagemang. Nu är jag pensionär och kan dela mitt engaggemang mellan Frälsningsarmén och något annat samhällsengagemang.

Dessutom missköter den nuvarande regeringen sitt uppdrag å det grövsta ( något som också kan sägas om de kommuner som jag har någorlunda inblick i, och som styrs av alliansen)Sjukförsäkringsstrulet är bara ett av många exempel på dålig ledning. Ett beslut, som tas i alla hast, och som sen måste tas tillbaka för att ändras därför att man inte tänkt igenom konsekvenserna osv.....

Så nu har jag bestämt mig! Jag har i dag begärt inträde i socialdemokratiska partiet. Så nu får vi se vad det kan innebära

I huvudet på en medgångssupporter

MoDo vann sensationellt över HV i går med 4-1. Och detta på bortais dessutom.... Varje modohjärta gläds naturligtvis åt detta,i synnerhet när tabelläget är som det är. Och eftersom jag gläds, så har jag väl ett modohjärta. Eller?? Som öviksbo av födsel och ohejdad vana har det dessutom alltid varit naturligt att MoDo har varit mitt lag. ( detta trots att laget länge hörde hemma på fel sida om fjärden....)

Men åren har gått och det är länge sen jag kände några av spelarna personligen. Sune Ödling,Tore Edblad, Ingemar "Kvarten" Landgren m.fl. I dag får jag nöja mej med att säga att jag spelat fotboll med Foppas pappa. Han var förresten en riktig begåvning.... Och dessutom har jag problem med kommersialiseringen av hockeyn. Liksom av alla annan idrott. Inte så att jag tycker att laget ska bestå av "grannens pojkar" och att dom ska spela gratis efter jobbet för att det är kul. Men dessa mångmiljonbelopp i en värld där hockey knappast kan räknas som det viktigaste att lägga pengar på...... Dessutom tycker jag att MoDo misskött, och inte tagit vara på sin unika roll, som världens kanske främsta plantskola för framtidens hockeystjärnor. Nu är det ett gäng 35-40-åringar som ska rädda laget....

Men visst tycker jag fortfarande att det är roligt när laget vinner. Och visst tycker jag att det vore synd om man skulle åka ur elitserien. Titta på Leksand, som också hör hemma på en mindre ort. Spåren förskråcker....

Så jag är nog numera endast en framgångssupporter, som ett lag i uppförsbacke och motvind inte har någon glädje eller stötta av. Jag kanske får ta ett snack med styrelseledamoten Marcus Näslund...... ( hans pappa känner jag förresten också)

måndag 7 december 2009

VILKEN FEST!

Vilken fest jag och farmor fått vara med om i kväll! Josefine fyller 14 år och bjöd på lokal på stan. En så där trendig restaurang, med finesser som farmor och jag inte hade en aning om hur dom fungerade. Men god mat och vänligt bemötande. Men vi kunde också konstatera att vi var nog dom äldsta gästerna.....

Och så fina barnbarn vi har. Josefine blir 14 nu och hennes syster Malin är 17. Om jag känner mig gammal? Jag fick frågan i kväll. Och svaret.... Nej faktiskt inte. Inte gammal, bara väldigt stolt och tacksam. Och deras två yngre kusiner har dessutom fördelen att bli mångkulturella och tvåspråkiga redan från början.

Om Josefine fick några presenter? Visst, men eftersom den stora dagen inte infaller förrän i morgon så är det bäst att inte avslöja nåt i förväg. Men själv vet hon redan

Välkommen!

Jag får börja då med att säga välkommen till min nya blogg! Jag har ju bloggat tidigare, som en privat utlöpare till tankar som jag tänkte officiellt som chefredaktör för Stridsropet. Då var jag ju Husbondens Röst på ett speciellt sätt ( jag var ju dessutom informationschef) och som sån var jag ju anställd för att klä Frälsningsarméns tankar i ord. Oftast var det inte heller särskilt svårt, även om en mej närstående son tyckte att jag var alltför seriös i mitt bloggande......



Nu är jag, med ålderns rätt, helt privat, och kan tänka och skriva sånt som bara jag själv får stå till svars för. Därför kommer bloggandet att handla om allt, både smått och stort. Tankar om Gud, kärlek, Frälsningsarmén, FN:s klimatpanel i Köpenhamn, elitserien i hockey, min underbara familj, varför man lägger ned alltfler bibliotek i landet, politik ( även parti sådan).Mm,mm i en osalig blandning. Inte alltför seriöst alltid, men inte störande oseriöst heller.


Varför låter man t.ex nästan varje omgång av elitserien i bandy domineras av tvåsiffriga resultat. En halv-seriös fundering som kan leda till ett förslag om en Baltic League i bandy med deltagande av bra lag från Ryssland, Sverige och Finland. Och ett lag från Norge kanske.....



Alltså VÄLKOMMEN till den nya bloggen



andersbloggarigen

Välkommen med kommentarer också förresten! Det vore kul