Fatta varje morgon följande beslut….

Det sägs ibland att det är kvinnorna, som hållit folkrörelserna vid liv. Och i synnerhet gäller det kanske frikyrkan, där det i mer än hundra år stickats, stoppats, bakats och sålts för att skapa förutsättningar för evangeliets spridning. I Frälsningsarmén har i mer än hundra år dessa föutsättningar skapats av Hemförbundet, och grundläggaren William Booth sa ju också vid något tillfälle att "många av mina bästa män är kvinnor". Det har redan bedrivits viss genderforskning om Frälsningsarmén och Hemförbundet, men mycket mer borde göras på det området.

Häromdagen var jag gäst på Hemförbundet, som numera officiellt bytt namn till Hem- och Familj, och både medlemskap och veckoträffar har numera också öppnats för män. Men på samma sätt som i mer än hundra år samlas fortfarande varje vecka hundratals kvinnor och alltså numera också alltfler män i vårt land till intressanta samlingar med andakt, kaffe och ett mer eller mindre lärorikt programinslag av något slag.Medelåldern är hög, men stämningen inte mindre god för det. Och det är i programavsnittet, som jag kom in i sammanhanget häromdagen.

På vissa håll, bl.a där jag var gäst, avger man fortfarande Hemförbundets gamla motto och medlemmarna säger till sig själva och åtminstone en gång i veckan även till varandra: "Jag vill i dag försöka att leva i enkelhet, uppriktighet och lugn; övervinna varje böjelse till missnöje, oro, missmod, orenhet och själviskhet; öva mig i glädje, i storsinthet, barmhärtighet och vanan av helig tystnad; vinnlägga mig om sparsamhet i mina utgifter, noggrannhet i mitt samtal, nit i tjänsten, trohet i det som anförtros mig och en barnslig förtröstan på Gud"?

Mottot är ett lysande exempel på hur vanliga, enkla vardagsmänniskor, på ett vardagsnära sätt tar i tu med frågor som politiker och beslutsfattare aldrig tycks kunna lösa: Leva i enkelhet; Ett löfte om att leva resurssnålt, energisnålt och med skölden uppe mot kommersialismens olika angreppsförsök. Och detta i en tid när resursslöseri hotar hela planeten. Övervinna varje böjelse till själviskhet; En uppmaning till solidaritet och gemenskap i en värld där egoismen, och ensam-är-stark-tänkandet breder ut sig alltmer och allt snabbare. Öva mig i vanan av helig tystnad; Tystnaden blir allt viktigare i en tid där alltfler budskap försöker överrösta varandra och där så mycket sägs, som aldrig blir gjort. En tystnad som tränar oss i att lyssna inåt, där Guds röst vill göra sig hörd. Vinnlägga mig om sparsamhet i mina utgifter; Klyftan mellan dem som har och dem som saknar blir allt större, och det även i vårt land. Och då behöver sparsamhet på nytt bli en dygd hos dem som har. Trohet i det som anförtros mig; Aktiespekulationer, försäkringsbedrägerier, svindel på hög nivå. Vi känner igen rubrikerna, och vad är då viktigare än trohet och tillit i det som anförtros mig. En barnslig förtröstan på Gud; För Frälsningsarmén som Hem- och Familj är en viktig del av, är det viktigt att uthålligt, modigt och kreativt presentera en gudstro, som i vårt land länge förlöjligats och ansetts gammalmodig och förlegad, som den kraftkälla som gör det möjligt för människor att leva framsynt i en svår tid.

Och även om mottot tillhör Hem och Familj, så vill jag också försöka göra det till mitt, och försöka visa min tro på Gud genom en enkel livsstil i gemenskap med Gud och med andra. En livsstil som utmanar pryltänkande och överflöd, och en livsstil som utstrålar tillit och förtroende. Så; Fatta varje morgon följande beslut…….

Jag gillar Hemförbundet!

Jag avskyr november

I dag inleds årets värsta månad och det är lika bra att jag säger som det är: Jag avskyr november. Jag har alltid ogillat denna månad, men det blir allt värre med åren. Så från att inte tycka om har det gått via ogilla till att avsky. Blir nästa steg hata? Nej, min uppfostran säger mig, att man inte ska hata, så... Fast egentligen så vet man inte. Jag kan förresten bunta ihop den senare delen av oktober också och lägga i samma avskykorg. Och vad tänkte egentligen Herren på när han skapade den perioden? Kanske tänkte Han på stearinljus-och värmeljusfabrikanter och anställda. Så att dom ska ha jobb, menar jag. För det går åt mycket stearin den här tiden för att härda ut. Eller tänkte Han kanske på att vi ska kunna njuta så mycket mer sedan åt alla ljus, både stearin och andra i december, men framför allt åt våren när ljuset så sakteliga börjar komma tillbaka?

Och vad tänkte jag på, när jag lovade att komma till sjätte kåren på Kungsholmen för att dela med mig av något så befängt som "Ljusa tankar i november". Idén till rubriksättning var dessutom alldeles min egen så jag har ingen att skylla på- Så;

Glada tankar i november: Kanarieöarna och Egypten är de populäraste enveckasresmålen med hyfsat säker värme och sol i november. Ett annat alternativ kan vara Marocko som är ett vinterresmål för charterbolagen, men där det blir lite väl kallt senare på året. I november är chansen stor att det är varmt och skönt. Så låt oss packa väskorna och dra i väg! Nej naturligtvis så går inte det. Men SMHI påminner på sin hemsida om att i fjol fick vi faktiskt en novembermånad med temperaturöverskott i hela landet. På många håll i både norr och söder var det den varmaste november sedan rekordmånaden år 2000.En kuriositet är att många stationer hade högre medeltemperatur i november än i oktober, i Värmland var skillnaden nästan två grader. Detta är mycket sällsynt, men inte helt unikt. Senast november var varmare än oktober i vissa delar av landet var år 2003. En rekordvarm november alltså. Men det var i fjol det.....

Men Lars-åke Lagrell och hans kompisar i fotbollsförbundets styrelse, dom älskar säkert november. Eller också tänker dom inte alls. Varför låter dom annars både allsvenskan och svenska cupen avgöras avgöras i november månad. Visserligen står i år guldstriden i allsvenskan mellan Malmö FF och Helsingborg, och då är vi ju nästan i Danmark. Men även i Danmark kan november vara riktigt grisig, det vet jag. Och att spela final i svenska cupen den 13 november!! Hur kul låter det? Och med Hammarby som ena parten dessutom... Nej, min bäste Lagrell, eller hur man nu tilltalar en pensionerad landshövding, Lägg om spelåret snarast! Låt oss börja spela höst- vår i ställer för som nu vår-höst. Som alla civiliserade fotbollsländer. Då kan både allsvenskan och svenska cupen avgöras en varm och ljus försommarkväll. Vad är det för fel på en sån tanke?

"Den vår de svage kallar höst" skaldade poeten Erik Axel Karlfeldt. Och visst finns det mycket att uppskatta med hösten– friska men lite kalla molnfria soliga dagar,trädens bladverk färgas i varm färgprakt,trattkantarellerna och andra sena svampar att plocka, och våra små sjöar och ängar som sveps in i lätt dimma. Så här skaldade Karlfeldt:

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

Men knappast i november. Han skrev säkert sin dikt i september eller tidig oktober, för då tycker även jag att hösten går an. Men november. Blöta, tunga löv, som ska krattas, vinterdäck som ska på, medan allting i naturen dör runt omkring. Och Lasse Löndahl, uppmanade oss med sin sammetsröst att

Minns i november
den ljuva september,
den tid då äpplet fallet moget.
Grå är november
men ljus är september

Men nej, det går inte: Det är bara att bita ihop. Jag avskyr november, men snart är det jul, och vår och sommar och värme......

En inte alldeles vanlig dag

I dag år 1735 föddes John Adams. Bara det gör ju den här dagen till en inte alldeles vanlig dag. Han var ju dessutom USA:s president 1797-1801, och amerikanska presidenter föds ju inte varje dag. Och Glenn Hysén har födelsedag i dag. Då vet jag åtminstone en som gärna vill gratulera..... Dessutom återgår vi i natt till svensk normaltid. Hur var det nu man skulle göra för att bli normal igen? Jo visst ja; man ställer tillbaka utemöblerna på hösten, och alltså ställer vi tillbaka klockan i natt. Klockan tre blir klockan två helt plötsligt.Varför är förresten vintertiden mer normal än sommartiden? Det är kanske det lutherska arvet som gör sig påmint.Mörkt och lite jobbigt ska det vara, inte alltför ljust och lustfyllt.

I dag tar också MoDo:s måltorka i elitserien slut. Så alldeles vanlig är inte dagen på det sättet heller. Men det kanske blir den gamla vanliga visan i stället; Femte matchen utan mål. Då vet jag åtminstone en som blir glad.... Väl inne på sportavdelningen så har ju bandysäsongen dragit igång. När jag flyttade till Uppsala på 60-talet, såg jag mitt livs första bandymatcher, och blev om inte frälst så i alla fall lite förtjust. Då var det Sirius och i dag är nog Haparanda/Tornio, som är favoritlaget. Varför vet jag inte, men det är nog mina norrländska rötter, som gör sig påminda. Varken Sundsvallsgiffarna eller Haparanda/Tornio är ju Sveriges bästa lag i sina respektive sporter än, men mitt hjärta klappar ändå för dem. Så nu ska vi bara ha upp giffarna i högsta serien också så.....

Om den här dagen hade varit en vanlig dag hade jag nog börjat med lövkrattningen i dag. men nu är det inte en alldeles vanlig dag så det får anstå. Barnbarnen ska ju ha nåt att göra i nästa vecka också. Barnabete? Inte alls, men ett fint tillfälle att umgås.

I dag får man också veta att Zlatan är en en populär fjärde vis man i italienska julkrubbor!!! Det är tydligen sed i det katolska Italien att man förser sina jukrubbor med en fjärde vis man, en personlig favorit. Men Zlatan i en julkrubba?? Så en inte alldeles vanlig dag minsann.... Alldeles vanligt är det väl inte heller att pölsa och korv från Bastuträsk får pris. Men i dag får dessa läckerheter nån sorts utmärkelse. När jag läste det blev jag plötsligt alldeles våldsamt sugen på pölsa. Varför äter man inte såna läckerheter nu för tiden. Pölsa, rotmos med fläsklägg och levergryta. Vart har sånt tagit vägen?

En ganska vanlig dag är det ju numera när drevet på moderaternas nya partisekreterare går vidare. Jag vet inte om jag tycker att hon ska avgå, men lite aningslöst var det väl att som miljöpolitisk talesperson låta sig bjudas av Shell. Men Reinfeldt har väl ingen riktig näsa för utnämningar, och korruption är ju nåt som bara förekommer i andra länder.

I dag är det +10 grader. Den 30 oktober. Så en alldeles vanlig dag är det väl inte. Men en vanlig promenad ska det bli denna inte alldeles vanliga dag.

Personligt

Du är bäst när du är personlig. Det var så hon sa, min bloggkompis. Och med tanke på art hon har flera års och flerahundra inläggs försprång i bloggandet, så vet hon vad hon talar om. Så efter några dagars utflykt till det allmängiltiga kåserandet, så återvänder jag härmed till det personliga.

Det sägs ibland att det kan vara svårt att dra gränsen mellan det personliga och det privata. Det har jag aldrig upplevt. Kanske är det därför att jag inte varit tillräckligt personlig, men mera troligt därför att magkänslan säger till om jag nån gång skulle närma mig den privata sfären. Så du som söker något östmanskt privat kan sluta läsa här. Det blir inget sånt. Varken nu eller sen.

Jag var i Uppsala och gästade torsdagsträffen på Frälsningsarmén härom veckan. En torsdag alltså. "Var det bättre förr?" var temat och vi landade nog i att det var det inte. Var det nåt som var bättre förr så var det möjligen vi. Yngre, friskare, starkare och vackrare också, åtminstone en del av oss. Men utöver det så är det många faktorer som styr, när vi vill sjunga att "Vår bästa tid är nu". För mig känns det nästan som om jag skulle kunna klämma i med den versen i dag. Jag bestämde mig tidigt för att göra den här dagen till en riktig pensionärsdag. En lång promenad, läsning, radiolyssnande, en stunds ögonvila efter lunch och nu lite bloggande. Så min bästa tid hittills är kanske nu. Man kan i alla fall inte ha det mycket bättre, och på Facebook har flera vänner anmält sin avundsjuka.

På måndag blir det inte torsdagsträff men väl måndags sådan på sjätte kåren på Kungsholmen. "Glada tankar i november" står det att jag ska tala om då. Men i en kombination av lättja och tillfredsställelse med resultatet från Uppsala ska jag nog köra tema med variationer. Alltså ska jag ställa frågan om det var bättre förr-- på Kungsholmen. Men lite måste jag stuva om i manuset så att det blir glada tankar i november också. Som programmet utlovar. Som jag känner Frälsningsarméns hemförbund så blir det nog en del äldre soldater bland publiken. Och då kanske dom vill ha lite mer Frälsningsarmén och lite mindre Nils Ferlin. Fast lite Ferlin ska det nog bli i alla fall. Jag kanske göra dikten På Arendorffs tid till ett stående inslag i mitt kåserande om förr och nu. "På Arendorffs tid då var himmelen vid då var stjärnorna nära att se." Ferlin menar att det i alla fall var roligare förr. Och så var det kanske. "Det var lustiga år, men med slätkammat hår nivelleringen gjorde entré. Och så blev det så här: vi är lika som bär. Kan ni se något särskilt i de'? Folk betalar sin skatt och är snälla fastän inte ett skvatt originella. Nu är tillvaron platt som en nedsutten hatt. Ja' ser ingenting särskilt i de'". Arendorff lär förresten ha varit en kuf, som till och från umgicks med Nils Ferlin i Klarakvarteren.

Kufar hade vi förresten gott om på Frälsningsarmén då, förr, när det kanske var bättre eller kanske inte. Varje kår kan berätta om orginalen som satt som mötesbesökare söndag efter söndag. En del blev frälsta och satte på sig sin röda tröja, andra bara satt där för att till slut försvinna. I nivelleringens spår, kanske. Det är förresten trist att alla orginal har försvunnit. Både från Frälsningsarmén och från samhällsbilden. Det kanske man skulle säga nåt om på sexan. Den kallas ju så i folkmun, Frälsningsarméns sjätte kår. Om nu folkmunnen talar om den alls längre..... Och om den, folkmunnen alltså, inte gör det längre då är det i så fall Frälsningsarméns eget fel, och då kanske Frälsningsarmén borde rätta till det. Bli gatans kyrka igen! Håller jag på att lämna det pesonliga nu? Nej jag är också en del av Frälsningsarmén, och som den delen kan jag vara med och bekämpa det förkyrkligande av Frälsningsarmén som redan William Booth såg som en fara och en risk.

Men lite privat vågar jag kanske bli ändå, även om jag inte hittar någon koppling till ovanstående. Min dotter har inlett en ny karriär som vinterbadare!! Ett par gånger i veckan lögar hon sig i Öresunds böljor. Och detta i slutet av oktober! Men det är nog varmare i det danska vattnet än i Jungfrufjärden..... Och när hon måste ta med yxan till Langebro för att hugga upp en vak då stannar hon nog inne i stugvärmen.

Är det sant?

Vi lever i eftervalstider, och nu ska de olika politiska majoriteterna upp till bevis. Är det sant det dom lovade i valet? Kommer skatten att sänkas, kommunikationerna att förbättras och jobben att komma fram? Erfarenheterna från tidigare säger väl att politiker lovar runt och håller ganska tunt. För inte hade väl alliansen inför valet 2006 lovat en nedmontering av välfärden på det sätt som skett i snabb takt under de fyra år som gått? Plus en massa annat.

Och vad är egentligen sant av allt det vi får i oss via massmedia? Min gamla farmor sa ofta att "det måste vara sant, eftersom det har stått i tidningen." I dag är det väl ofta tvärtom. Det kan inte vara sant eftersom det har stått i Svensk Damtidning eller rent av i Aftonbladet. Därför gillar jag grävande journalistik av typen Uppdrag granskning i SVT. Journalister som försöker få fram sanningen bakom rubrikena. Om det nu är sant det som Janne Josefsson och hans kompisar påstår. Man kan aldrig veta....

Religion i allmänhet och kanske kristendom i synnerhet gör ju anspråk på att stå för sanningen. Att vara kristen innebär då för mig att sätta tro till vad Bibeln säger. Väckelsens pionjärer ställde i en av sina sånger frågan: ”Är det sant att Jesus är min broder?” Och sången gav själv svaret: ” O, det broderskapet, se det gäller mer än allt vad här man nämna kan, ty i bredd med Jesus det mig ställer, ger mig rätt till samma arv som han." Vi sena tiders barn har säkert svårt att föreställa oss vad det betydde för synen på både sitt eget och andras människovärde att sjunga dessa strofer. Ty de som sjöng att man hade rätt att stå i bredd med Jesus var fattiga statare, torpare, tjänstekvinnor och exploaterade bruksarbetare. Människor som stod så nära slaveriet, som vi kommit i Sverige. I bredd med Jesus själv! På det sättet blev frälsningsupplevelse och medlemskap i kår och församling inte endast en religiös erfarenhet. Man blev också någon! Och i bredd med Jesus vågade man söka till folkhögskola, men fick sina kamraters förtroende på jobbet och man blev kommunalpolitiker. Väckelsens betydelse för att ge vanliga människor människovärde och självförtroende kan knappast överskattas. Det var sant det som förkunnades!

Men människovärdet är fortfarande i fara! Ett besök i en invandrartät förort, på en skola eller ett äldreboende i en fattig avfolkningskommun eller i en tättbefolkad förort med för den delen, övertygar snabbt den som eventuellt tvivlar på det. Och för övrigt räcker med att ta till sig reklambudskapen i TV eller i brevlådan. Det är den som har, som räknas. Rikedom, ungdom och skönhet ger människovärde. Men är det verkligen sant? Sekulariseringen har naturligtvis inneburit, att det inte längre räcker med att sjunga om Jesus som broder och om arvet däruppe i det höga för att övertyga om att sanningen och människovärdet finns nån annanstans. Men det man inte kan tala om, därför att ord förlorat sin betydelse, kan man visa i praktisk handling. Visa att det är sant...

Bibelns budskap, som den gamla sången av Lina Sandell från 1863 bygger på, gäller oförändrat. Som kristna har vi budskapet om ”samma himmel, samme Gud och Far” och vi har också att ansvar att förmedla det budskapet till de människor som i dag utnyttjas och exploateras på olika sätt. Det är sant också för dom. Arvet är också deras! Och precis som väckelsens pionjärer vann människors förtroende måste vi också förtjäna människors förtroende. Dagens kristna och dagens församlingar kan bara göra det genom att visa att vi litar på människor. De talar kanske ett annat språk, de kanske beter sig annorlunda, de är helt enkelt inte som vi. Men församlingens unika funktion skulle ju vara att olika barn leka bäst. Och detta därför att vi har samma rätt till arvet! Ett arv, som både ger vila i en hård livssituation och även kreativitet och framtidstro.

Och det är faktiskt sant. Jesus är min broder!!

Nu har vi chansen--- igen!

Först ett klarläggande då av vilka vi som bloggaren talar om. Bloggaren, dvs jag, talar i första hand om oss kristna. Dagens nyheter, ja inte tidningen enbart, utan nyheterna i dag talar bl.a om att allt färre når bara upp till grundnivån i föräldraförsäkringen. Liksom om vulkanutbrott och tsunami i Indonesien. Liksom om att en koleraepedemi brutit ut på Haiti. Och i Danmark har regeringen utfärdat speciella ghettodirektiv, som förbjuder folk i 29 speciellt utpekade bostadsområden i Danmark att bo just där dom bor. Precis som om några andra skulle flytta in i ett område,som av myndigheterna stämplats som ett ghetto.

Och vad har nu detta med oss som kristna här och nu att göra. Vi talar ofta om att kristendom är efterföljelse. Och i vår Mästares fotspår handlar det då om att göra evangelium. Att genom konkreta hjälpinsatser försöka förändra människors livsvillkor till det bättre. Kristet socialt arbete är inget som några speciella diakoner eller för den skull slumsystrar sysslar med, utan nu handlar det för oss alla som bekänner oss som kristna att bli kristna socialarbetare. Att göra gott mot en medmänniska. För att världen ska tro.

Kristendomen gör anspråk på att kunna tillhandahålla förebilder för etik och moral. I Bibeln finns budorden, där finns den gyllene regeln om att älska andra som sig själv och där finns Jesu undervisning om alla människors lika värde. Och Bibelns undervisning är bl. a tänkt att vara det filter, som skyddar oss från sådant som vi inte bör tillägna oss eller ta del av. Men kristna människors liv är numera den enda bibel, som de flesta människor läser. Kristna människor är i dag, kanske mer än någonsin, kallade att vara förebilder när det gäller etiska ställningstaganden och moraliskt handlande. Och det gäller såväl i smått som i stort. Att skilja på mitt och ditt, att handla och agera med tanke kommande generationer liksom att peka på andra värden i livet än dem kommersialismens vackra färger och höga röster vill erbjuda. Och här skulle nog västerlandets kristna församling vinna mycket på att prata mindre och göra mer.

I sammanhang som dessa finns alltid risken att kyrka och kristen tro får ytterligare en stämpel som nej-sägare. Det är då viktigt att kristen tro och vi som representanter för denna tro genom sina liv blir positiva förebilder för vänner, grannar och arbetskamrater.


Men bloggaren, dvs säga jag, menar med vi också Frälsningsarmén, där jag hör hemma. Vi har chansen--igen! Frälsningsarmén finns i mer än 120 länder, där olika former av sociala orättvisor breder ut sig. Och där nöden skriar! Med ett budskap om alla människors lika värde bör vi kräva plats på världsscenen med krav på sociala reformer. Men vi måste också fortsätta att vara de uppkavlade skjortärmarnas och den utsträckta handens armé. Och en kyrka för dom kyrklösa.

Nu har vi chansen---igen!

Jesus i en blå pickup

Som kom den då, den första snön. En grådaskig oktober förvandlades plötsligt till ett kritvitt lekland, som dög utmärkt till både pulka och snögubbe med morotsnäsa. Åtminstone om man är barnbarn på besök från Danmark, där ju snö ofta är en bristvara.

Som vanligt var dock varken SL eller snöröjningen beredd. Nu när offentlig upphandling ska ske från hela EU kanske anbuden från Portugal och Slovenien inte hunnit komma in. Nåt fel var det i alla fall, eftersom varken snöröjning eller halkbekämpning kom igång. Men vem blev förvånad? Och SL ska vi bara inte tala om. Jo, förresten, det ska vi. Dom har ju krisövat under hösten för att stå beredd om snön oväntat skulle dyka upp. Men det är klart, det var ju ingen snö när dom krisövade.... Nu kom den, och då var SL lika handfallet som vanligt. Undrar hur många 839:or som blivit stående i backen ute på Smådalarö genom åren? Ingen aning, men minst en till blev det i alla fall i går. Och det just vid den tiden när jag skulle dra nytta av att jag både betalt landstingsskatt och betalt pensionärsremsa för allmänna kommunikationer. Eller för den kollektiva trafiken, som Radio Stockholm envisas med att att kalla SL.

Vi stod där vid hållplatsen och väntade på bussen, en dam och jag. Fem minuter sen, tio, femton minter sen och ingen buss. Då la vi ihop ett och ett, snö och SL-buss och förstod att det skulle inte komma nån kollektiv trafik. Det var då han kom. I en blå pick-up med firmamärke på och allt. Jesus! Inte vet jag om bryggläggaren från Västerhaninge nånsin sett sig som Jesus, och inte heller vet jag, om han ens hört talas om honom, men han gjorde precis det Jesus skulle ha gjort. Han stannade och erbjöd oss skjuts till pendeltåget "Följ mig så ska jag skjutsa er till pendeltåget." Och vi stod upp och följde honom.

Tänk om vi förstod att lägga märke till alla som gör det Jesus skulle ha gjort. Kanske utan att nånsin gå i en kyrka och säkert utan att prata vitt och brett om det. Eller utan att ens förstå att det är det dom gör. Följer Jesus alltså. Dom kanske följer Jesus oftare än vi som predikar och vittnar om efterföljelsen. Ett problem för mycken kristen tro att Ordet blir fler ord och inte så mycket mer. Ett gott råd till oss kan väl i så fall vara: Predika alltid! Använd ord ibland! Och så får vi glädja oss åt att Jesus ibland stannar till i sin blå pick-up och säger: "Följ mig!"

Och så får vi också be om tillfällen att vara sällföreträdande Jesus för nån i dag. "Bär varandras bördor," säger Han, som verkligen är Jesus själv. Och använd en blå pick-up när det behövs....