Först ett klarläggande då av vilka vi som bloggaren talar om. Bloggaren, dvs jag, talar i första hand om oss kristna. Dagens nyheter, ja inte tidningen enbart, utan nyheterna i dag talar bl.a om att allt färre når bara upp till grundnivån i föräldraförsäkringen. Liksom om vulkanutbrott och tsunami i Indonesien. Liksom om att en koleraepedemi brutit ut på Haiti. Och i Danmark har regeringen utfärdat speciella ghettodirektiv, som förbjuder folk i 29 speciellt utpekade bostadsområden i Danmark att bo just där dom bor. Precis som om några andra skulle flytta in i ett område,som av myndigheterna stämplats som ett ghetto.
Och vad har nu detta med oss som kristna här och nu att göra. Vi talar ofta om att kristendom är efterföljelse. Och i vår Mästares fotspår handlar det då om att göra evangelium. Att genom konkreta hjälpinsatser försöka förändra människors livsvillkor till det bättre. Kristet socialt arbete är inget som några speciella diakoner eller för den skull slumsystrar sysslar med, utan nu handlar det för oss alla som bekänner oss som kristna att bli kristna socialarbetare. Att göra gott mot en medmänniska. För att världen ska tro.
Kristendomen gör anspråk på att kunna tillhandahålla förebilder för etik och moral. I Bibeln finns budorden, där finns den gyllene regeln om att älska andra som sig själv och där finns Jesu undervisning om alla människors lika värde. Och Bibelns undervisning är bl. a tänkt att vara det filter, som skyddar oss från sådant som vi inte bör tillägna oss eller ta del av. Men kristna människors liv är numera den enda bibel, som de flesta människor läser. Kristna människor är i dag, kanske mer än någonsin, kallade att vara förebilder när det gäller etiska ställningstaganden och moraliskt handlande. Och det gäller såväl i smått som i stort. Att skilja på mitt och ditt, att handla och agera med tanke kommande generationer liksom att peka på andra värden i livet än dem kommersialismens vackra färger och höga röster vill erbjuda. Och här skulle nog västerlandets kristna församling vinna mycket på att prata mindre och göra mer.
I sammanhang som dessa finns alltid risken att kyrka och kristen tro får ytterligare en stämpel som nej-sägare. Det är då viktigt att kristen tro och vi som representanter för denna tro genom sina liv blir positiva förebilder för vänner, grannar och arbetskamrater.
Men bloggaren, dvs säga jag, menar med vi också Frälsningsarmén, där jag hör hemma. Vi har chansen--igen! Frälsningsarmén finns i mer än 120 länder, där olika former av sociala orättvisor breder ut sig. Och där nöden skriar! Med ett budskap om alla människors lika värde bör vi kräva plats på världsscenen med krav på sociala reformer. Men vi måste också fortsätta att vara de uppkavlade skjortärmarnas och den utsträckta handens armé. Och en kyrka för dom kyrklösa.
Nu har vi chansen---igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar