Verklighetsflykt? Längtan till sol och sommar eller åtminstone bort från snö och kyla? Drömmar? Eller bara ren njutning? Kanske lite av varje, men nu blir det ett inlägg om fotboll. Ägnade en del av gårdagseftermiddagen och dito kvällen åt att se två matcher, en i Premier League och en i La Liga. England resp. Spanien för den oinitierade. Arsenal-Everton slutade 2-2 och Racing, Santander, besegrade Sevilla med2-1. Lite synd tycker jag om Everton, på tolfte plats i Premier League, som höll spelet väl uppe mot tredjeplacerade Arsenal, och bara var minuter från segern. Och vädret(eller ovädret) var absolut inget argument mot att Sverige borde gå över till en höst-vår serie. Snöfallet påminde om en svensk bandymatch före inomhusarenornas tid. I matchen i Sevilla, på en grön och inbjudande plan, trots den spanska vintern, fick jag se ett nytt underbarn blomma ut. Jag måste hålla utkik i fortsättningen efter Racings 18-årige Canales, som med sina två läckra mål knäckte Sevilla, på femte plats i ligan. Vad månde bliva av den gossen? Matchen visade också prov på den höga klass spansk fotboll håller, och Racing, på tolfte plats i ligan, skulle lätt ta en toppplacering i Allsvenskan. Jag vågar sätta en slant på att Spanien går långt i sommarens VM. Däremot har det länge varit en gåta för mig, att England, med så många lirare av klass, inte får fram något landslag i yppersta världstoppen. Stopp i kvartsfinal i sommar, kanske. Att låta lag bli uppköpta av exilpolitiker från Thailand eller oligarker från Ryssland kanske inte är någon bra idé trots allt.
Jag har redan sagt att Sverige omgående borde gå över till att spela en höst-vårserie med final en vacker och varm försommarsöndag. Konstgräsplaner borde vara ett måste för alla lag som siktar mot Europa. Den som minns fjolåret med final både i serien och i cupen under två kalla, regniga och dimmiga novemberdagar håller säkert med. Skärpning förbund och seriemakare!! En titt på de nyss påbörjade förberedelserna inför säsongen 2010 får mig väl knappast heller att hoppa högt och skrika till av glädje. Elfsborg, IFK Göteborg och Kalmar torde väl tillhöra den allsvenska toppen även i år. AIK har förlorat alltför många av de bästa, för att kunna upprepa fjolårets succé, och det var synd, att man inte kunde behålla allsvenskans i mitt tycke ende lirare av internationell klass, Ivan Obolo. Och nykomlingarna Mjällby och Åtvidaberg höjer nog varken nivå eller tittarsiffror i årets upplaga av en serie på nedre delen av skalan över klass och nivå på de nationella ligorna.
I Supperettan MÅSTE det bara bli Sundsvalls år I år. Men till det, liksom till funderingar inför sommarens godbit, VM I Sydafrika, lovar jag att återkomma.
söndag 10 januari 2010
lördag 9 januari 2010
Är den här nu, Fimbulvintern?
I vissa delar av landet har det inte varit så här kallt under så lång tid som nu på mer än 50 år. Och det är inte bara Sverige, som drabbas.Stora delar av Europa och USA drabbas av de värsta vinterovädren på årtionden. Tåg fryser fast i kanaltunneln och i Sydtyskland slås köldrekord med minus 33 grader. Dett snöar på Rivieran och nere i Saudi-Arabien tvingas shejkerna skotta fram sina lyxåk.
Så nu kommer kanske Fimbulvintern…… Namnet Fimbulvinter kommer från den nordiska mytologin, och Fimbulvintern, som betyder ”den stränga vintern”, skulle vara i tre år utan någon sommar emellan. Den hade trollats fram av Valand som hade vinterviste I Finland,( dom strängaste vintrarna kommer ofta till oss från öster) och var ett förebud om Ragnarök, när världen skulle gå under. Vad vi då har att vänta oss är ungefär följande: Ett krig bryter ut,tre tuppar gal – en hos asagudarna, en hos jättarna,och en hos Hel. Därefter kan vi vänta oss en översvämning, som drabbar hela jorden. Syndafloden? Skeppet Nagelfar (Noas ark?) kommer loss. Heimdal blåser i Gjallarhornet ( alla dagens varningssignaler, som inte alls togs på allvar i Köpenhamn) och man samlas på Vigrids tusenmilaslätt för att kämpa mot asagudarna. Bergen rämnar och haven störtar in över land, men världsträdet Yggdrasil, med rötter i människornas värld, och grenar som sträcker dig in i himlen, består. Eldjätten Surt sätter världen i brand och den sjunker till havets botten. Men Nidavallen finns kvar, och där samlas de överlevande, som nästan alla är gudar.
Det skulle i så fall bli 2012. Hmm.
När Ragnarök sedan är över, slår sig de överlevande gudarna samman med de överlevande människorna, Liv och Livtrasir. Dessa, som utgör förutsättningen för ett nytt liv, går iland och påbörjar detta nya liv. Påminner inte det hela ganska mycket om Noa och arken, så säg?
Efter denna utflykt till mytologins värld ( eller?) konstaterar jag, att det vi nu upplever är normaltillståndet på jorden. Snö, is och kyla. Under de senaste 500.000 åren har vår del av världen legat under kilometertjock is större delen av tiden. Endast under kortare värmeperioder har Nordeuropa över huvudtaget varit beboeligt. Var det det man hade i tankarna under klimatförhandlingarna I Köpenhamn? Att ett par graders uppvärmning inte skulle spela nån roll?
Ingen vet riktigt hur, varför och hur snabbt en istid startar. Kanske beror det på solen, I geologiska tidstermer verkar i alla fall temperaturfallen ha kommit ganska snabbt. Så vem vet, nu när det är -41 grader i Hemavan. Fimbulvintern?
Så nu kommer kanske Fimbulvintern…… Namnet Fimbulvinter kommer från den nordiska mytologin, och Fimbulvintern, som betyder ”den stränga vintern”, skulle vara i tre år utan någon sommar emellan. Den hade trollats fram av Valand som hade vinterviste I Finland,( dom strängaste vintrarna kommer ofta till oss från öster) och var ett förebud om Ragnarök, när världen skulle gå under. Vad vi då har att vänta oss är ungefär följande: Ett krig bryter ut,tre tuppar gal – en hos asagudarna, en hos jättarna,och en hos Hel. Därefter kan vi vänta oss en översvämning, som drabbar hela jorden. Syndafloden? Skeppet Nagelfar (Noas ark?) kommer loss. Heimdal blåser i Gjallarhornet ( alla dagens varningssignaler, som inte alls togs på allvar i Köpenhamn) och man samlas på Vigrids tusenmilaslätt för att kämpa mot asagudarna. Bergen rämnar och haven störtar in över land, men världsträdet Yggdrasil, med rötter i människornas värld, och grenar som sträcker dig in i himlen, består. Eldjätten Surt sätter världen i brand och den sjunker till havets botten. Men Nidavallen finns kvar, och där samlas de överlevande, som nästan alla är gudar.
Det skulle i så fall bli 2012. Hmm.
När Ragnarök sedan är över, slår sig de överlevande gudarna samman med de överlevande människorna, Liv och Livtrasir. Dessa, som utgör förutsättningen för ett nytt liv, går iland och påbörjar detta nya liv. Påminner inte det hela ganska mycket om Noa och arken, så säg?
Efter denna utflykt till mytologins värld ( eller?) konstaterar jag, att det vi nu upplever är normaltillståndet på jorden. Snö, is och kyla. Under de senaste 500.000 åren har vår del av världen legat under kilometertjock is större delen av tiden. Endast under kortare värmeperioder har Nordeuropa över huvudtaget varit beboeligt. Var det det man hade i tankarna under klimatförhandlingarna I Köpenhamn? Att ett par graders uppvärmning inte skulle spela nån roll?
Ingen vet riktigt hur, varför och hur snabbt en istid startar. Kanske beror det på solen, I geologiska tidstermer verkar i alla fall temperaturfallen ha kommit ganska snabbt. Så vem vet, nu när det är -41 grader i Hemavan. Fimbulvintern?
fredag 8 januari 2010
Dags för vårterminen
Som lärare upplevde jag ofta att det man inte hann med i skolan fram till jul, det hann man aldrig med. Vårterminen är full av allehanda avbrott; sportlov, påsklov, ofta också lov runt både Kristi Him, och Pingst. Dessutom idrottsdagar och studiedagar för personalen
Och nu börjar en ny vårtermin. Skolinspektionen, som började sin verksamhet 2008 med uppgift att att granska Sveriges skolorn har nu genomfört sin första rikstäckande granskning, och funnit att skolorna har dålig koll på vad eleverna lär sig. Inspektionen säger i sin rapport, att elevernas kunskapsutveckling inte följs upp, och att de elever, som behöver särskilt stöd sällan får det. Kunskaperna ute i skolorna om elevernas utveckling och lärande har varit svag, ibland obefintlig, säger Skolinspektionen i sin rapport. Och sämst är det i de yngre årskurserna. Många lärare där tycker att det är fel att utsätta barn i de lägre årskurserna för kontroller och mätningar. Stödinsatser, som görs utvärderas också sällan, och skolorna vet ofta inte om insatserna hjälper.
Vi har fyra barnbarn, två i Danmark och två i Sverige. Det ger möjligheter till jämförelser på olika områden. Klart är då, att i den danska skolan blir det allvar av mycket tidigare än i den svenska. Redan i ettan, där Nicklas nu börjar sin andra termin, handlar det om enkla, men dock, läxor, som skall göras och redovisas i skolan. Skolan skall fostra, har det länge hetat i den svenska skolan, och den sociala träningen har fått stor plats. Det är gott och väl. Skollagens portalparagraf säger, att skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla, och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. Kanske är "förmedla" ett nyckelord i det sammanhanget. Förmedlar gör skolan genom att lära ut och också kontrollera vad eleverna lär sig. Betyg och prov är inte på något sätt negativt, utan ett sätt både för barnen och för föräldrarna att se och kontrollera utvecklingen.
Just kontakterna mellan hem och skola är kanske både det viktigaste och samtidigt den svåraste kontrollfunktionen i skolan. Lärare som vill sköta undervisningen med sin profession och utan inblandning, och föräldrar som inte hinner, inte vill och inte orkar hänga med i skolan. Och just de föräldrar som bäst skulle behöva kontakten med skolan, är också de som är svårast att nå. Föräldrar som själva misslyckades med multiplikationstabellen och de tio buden och som därför, för första gången i livet kanske, förstod att "jag duger inte". Många av dessa föräldrar går heller inte frivilligt tillbaka till skolan. Aldrig mer!!
Det är möjligen en gammelmansåsikt, men jag hävdar, att det måste bli mer ordning i klassrummet i den svenska skolan. För sen ankomst måste åtgärdas, mobiltelefoner kan förbjudas liksom dataspel och annat som stör ordningen på arbetsplatsen. Ty skolan är en arbetsplats. Sveriges största dessutom, och på alla arbetsplatser finns det regler att följa och rätta sig efter. Till detta säger lärarna ofta att "det är inte vår uppgift att vara varken poliser eller socialabetare" Nej helt sant, men de har uppgiften att vara arbetsledare på denna landets största arbetsplats.
Från och med nästa år kommer Skolinspektionen att koncentrera sin kontroll till s.k.problemskolor. Alla skolor kommer visserligen att besökas,men vissa bara under kanske en halv dag, medan andra under flera dagar, och med kontinerlig uppföljning. Det är bra, ty vägen är fortfarande lång innan vi har världens bästa skola
Och nu börjar en ny vårtermin. Skolinspektionen, som började sin verksamhet 2008 med uppgift att att granska Sveriges skolorn har nu genomfört sin första rikstäckande granskning, och funnit att skolorna har dålig koll på vad eleverna lär sig. Inspektionen säger i sin rapport, att elevernas kunskapsutveckling inte följs upp, och att de elever, som behöver särskilt stöd sällan får det. Kunskaperna ute i skolorna om elevernas utveckling och lärande har varit svag, ibland obefintlig, säger Skolinspektionen i sin rapport. Och sämst är det i de yngre årskurserna. Många lärare där tycker att det är fel att utsätta barn i de lägre årskurserna för kontroller och mätningar. Stödinsatser, som görs utvärderas också sällan, och skolorna vet ofta inte om insatserna hjälper.
Vi har fyra barnbarn, två i Danmark och två i Sverige. Det ger möjligheter till jämförelser på olika områden. Klart är då, att i den danska skolan blir det allvar av mycket tidigare än i den svenska. Redan i ettan, där Nicklas nu börjar sin andra termin, handlar det om enkla, men dock, läxor, som skall göras och redovisas i skolan. Skolan skall fostra, har det länge hetat i den svenska skolan, och den sociala träningen har fått stor plats. Det är gott och väl. Skollagens portalparagraf säger, att skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla, och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. Kanske är "förmedla" ett nyckelord i det sammanhanget. Förmedlar gör skolan genom att lära ut och också kontrollera vad eleverna lär sig. Betyg och prov är inte på något sätt negativt, utan ett sätt både för barnen och för föräldrarna att se och kontrollera utvecklingen.
Just kontakterna mellan hem och skola är kanske både det viktigaste och samtidigt den svåraste kontrollfunktionen i skolan. Lärare som vill sköta undervisningen med sin profession och utan inblandning, och föräldrar som inte hinner, inte vill och inte orkar hänga med i skolan. Och just de föräldrar som bäst skulle behöva kontakten med skolan, är också de som är svårast att nå. Föräldrar som själva misslyckades med multiplikationstabellen och de tio buden och som därför, för första gången i livet kanske, förstod att "jag duger inte". Många av dessa föräldrar går heller inte frivilligt tillbaka till skolan. Aldrig mer!!
Det är möjligen en gammelmansåsikt, men jag hävdar, att det måste bli mer ordning i klassrummet i den svenska skolan. För sen ankomst måste åtgärdas, mobiltelefoner kan förbjudas liksom dataspel och annat som stör ordningen på arbetsplatsen. Ty skolan är en arbetsplats. Sveriges största dessutom, och på alla arbetsplatser finns det regler att följa och rätta sig efter. Till detta säger lärarna ofta att "det är inte vår uppgift att vara varken poliser eller socialabetare" Nej helt sant, men de har uppgiften att vara arbetsledare på denna landets största arbetsplats.
Från och med nästa år kommer Skolinspektionen att koncentrera sin kontroll till s.k.problemskolor. Alla skolor kommer visserligen att besökas,men vissa bara under kanske en halv dag, medan andra under flera dagar, och med kontinerlig uppföljning. Det är bra, ty vägen är fortfarande lång innan vi har världens bästa skola
torsdag 7 januari 2010
Nu måste det handla om snö
Som bloggare försöker jag efter bästa fömåga att kommentera aktualiteter i omvärlden. Smått och gott om stort och smått skrev jag visst i min bloggintroduktion. Så nu måste det handla om snö....
Lagom till jul fick vi ju vad jag trodde var tillräckligt av den varan.Men efter några dagar med sträng, bitande kyla ( det tycks det vara när temperaturen sjunker under -15 grader i våra trakter) och prognoser från SMHI om ännu värre dag för dag ,är det nu dags att plocka fram snöskyffeln igen.En dm nysnö när jag vaknade i morse!! När jag gjorde morgonens första vända på gårdsuppfarten, tänkte jag att man skulle ha bott I Glasgow. 500000 invånare och alla skottar….. Och min ångermanländska uppfostran säger mig, att full bredd ska det vara också. Lika bred som uppfarten är, lika mycket snö ska tas bort. Jag har bott på Dalarö sedan 1971, och detta är den mest snörika vinter jag kan minnas här. I barndomens Örnsköldsvik kom det mer, åtminstone vissa vintrar, och hustrun, som tror sig ha bättre minne än jag, påstår, att vi även här har haft snörikare vintrar än den här, men det undrar jag allt….. jag, som har ansvaret för att skotta uppfarten.
Från min barndoms vintrar, då kommunen ännu skötte snösvängen i egen regi, minns jag också, att gator och torg alltid var plogade när man traskade i väg till skolan på vintermorgnarna. Nu läggs ju även plogning ut på entreprenad och åtminstone här ute i skärgården hinner entreprenörerna inte med på långa vägar. Vägarna ligger ibland oplogade hela dagarna, och den gamle fotbollsmålvakten Stig Nyström, som basade för snösvängen i Ö-vik, skulle vända sig i sin grav, om han visste hur illa det blivit….. Och uppe i Norrland ( jo, SMHI får använda den termen) har de på många ställen fått så mycket snö att de inte längre har någonstans att tippa den. Och ändå återstår där uppe två-tre månaders snöande. I Stockholm får man väl som vanligt använda Mälaren som avstjälpningsplats om det blir för stora mängder, och här kanske man tippar den i Jungfrufjärden. Själv försöker jag bara bli av med den från gårdsuppfarten och hoppas att entreprenadplogaren tar den med sig när han nån gång passerar.
Men snö är absolut inte bara jämmer och elände. Det ska ingen kunna anklaga mig för att nånsin ha påstått. Jämfört med de fasansfulla månaderna oktober och november blir det mycket ljusare,och just i år sammanfaller ju snöandet dessutom med att dagarna långsamt blir längre. Och de skollediga skolbarnen kan åka både skidor och pulka, och själv har jag ju ett par skidor i källarförrådet. Tänk om man skulle plocka fram dem. Men det var ju så länge sen sist, att det väl finns risk, att man har glömt hur man gjorde. Jag hade en lumparkompis från Ystad, som aldrig hade åkt skidor tidigare, och han hade det inte lätt på Försvarets laggar. Och tänk om man blivit likadan själv..... Nej, så illa kan det väl ändå inte vara.Och dessutom är ju dagens skidor av mycket bättre kvalitet än 60-talets försvarslaggar
Men innan jag eventuellt gör allvar av såna tankar är det nu dags att avrunda bloggen för att.... just det. Skotta snö igen!
Lagom till jul fick vi ju vad jag trodde var tillräckligt av den varan.Men efter några dagar med sträng, bitande kyla ( det tycks det vara när temperaturen sjunker under -15 grader i våra trakter) och prognoser från SMHI om ännu värre dag för dag ,är det nu dags att plocka fram snöskyffeln igen.En dm nysnö när jag vaknade i morse!! När jag gjorde morgonens första vända på gårdsuppfarten, tänkte jag att man skulle ha bott I Glasgow. 500000 invånare och alla skottar….. Och min ångermanländska uppfostran säger mig, att full bredd ska det vara också. Lika bred som uppfarten är, lika mycket snö ska tas bort. Jag har bott på Dalarö sedan 1971, och detta är den mest snörika vinter jag kan minnas här. I barndomens Örnsköldsvik kom det mer, åtminstone vissa vintrar, och hustrun, som tror sig ha bättre minne än jag, påstår, att vi även här har haft snörikare vintrar än den här, men det undrar jag allt….. jag, som har ansvaret för att skotta uppfarten.
Från min barndoms vintrar, då kommunen ännu skötte snösvängen i egen regi, minns jag också, att gator och torg alltid var plogade när man traskade i väg till skolan på vintermorgnarna. Nu läggs ju även plogning ut på entreprenad och åtminstone här ute i skärgården hinner entreprenörerna inte med på långa vägar. Vägarna ligger ibland oplogade hela dagarna, och den gamle fotbollsmålvakten Stig Nyström, som basade för snösvängen i Ö-vik, skulle vända sig i sin grav, om han visste hur illa det blivit….. Och uppe i Norrland ( jo, SMHI får använda den termen) har de på många ställen fått så mycket snö att de inte längre har någonstans att tippa den. Och ändå återstår där uppe två-tre månaders snöande. I Stockholm får man väl som vanligt använda Mälaren som avstjälpningsplats om det blir för stora mängder, och här kanske man tippar den i Jungfrufjärden. Själv försöker jag bara bli av med den från gårdsuppfarten och hoppas att entreprenadplogaren tar den med sig när han nån gång passerar.
Men snö är absolut inte bara jämmer och elände. Det ska ingen kunna anklaga mig för att nånsin ha påstått. Jämfört med de fasansfulla månaderna oktober och november blir det mycket ljusare,och just i år sammanfaller ju snöandet dessutom med att dagarna långsamt blir längre. Och de skollediga skolbarnen kan åka både skidor och pulka, och själv har jag ju ett par skidor i källarförrådet. Tänk om man skulle plocka fram dem. Men det var ju så länge sen sist, att det väl finns risk, att man har glömt hur man gjorde. Jag hade en lumparkompis från Ystad, som aldrig hade åkt skidor tidigare, och han hade det inte lätt på Försvarets laggar. Och tänk om man blivit likadan själv..... Nej, så illa kan det väl ändå inte vara.Och dessutom är ju dagens skidor av mycket bättre kvalitet än 60-talets försvarslaggar
Men innan jag eventuellt gör allvar av såna tankar är det nu dags att avrunda bloggen för att.... just det. Skotta snö igen!
tisdag 5 januari 2010
Vart har alla tagit vägen?
På nyårsafton hade jag tillfälle att lyssna på några gamla stenkakor med frälsningsarmémusik. Lyssnade bl.på den första LP-skiva som Frälsningsarmén i Sverige spelade in. Året var 1960 eller nåt sånt! På den tiden låg skivorna i vackra fodral med säljande motiv, och på just den här skivan var fodralet prytt med de medverkande musikkrafterna prydligt uppsträckta i sina stiliga uniformer. Jag och hustrun är jämnåriga med flera av de medverkande, och vi kände också igen många ansikten. Men många, ja kanske en majoritet av sångare och musikanter från 1960 har försvunnit i dag. Vart har dom tagit vägen, tro? Och de medverkande kårernas musikkårer, strängmusikkårer och ungdomskörer utgör inga undantag. Och inte Frälsningsarmén heller! Hela det organiserade föreningslivet har råkat ut för ett långvarigt ras när det gäller medlemssiffror. Och orsakerna till tappet är säkert många och delvis svåranalyserade. Några faktorer är dock solklara. Unga och medelålders människor tvingas i dag hålla ett mycket högre livstempo än vad fallet var på 1960-talet. Då var t.ex. Frälsningsarmén den självklara fritidssysselsättningen för många. I dag ska den fria tiden delas mellan flera olika aktiviteter, och detta samtidigt som yrkeslivet kräver mycket mer än tidigare. Hur var det han sa, skämttecknaren? "Och så är kyrkan bra för dom som inte har nån sommarstuga att snickra på på söndagarna".
Klart är nog också att organiserade aktiviteter i grupp inte är lika lockande i dag som för 25 eller 50 år sen. Dagens människa är mycket mer individualistisk än sina föräldrar eller farföräldrar. Om jag skall engagera mig, så ska det vara för min egen skull, och då blir inte heller världens frälsning eller all makt åt folket prio ett. Och om jag nu ändå ska engagera mig, så blir det i första hand i en grupp som jag känner samhörighet med, och som kräver lagom mycket av engagemang och tid. En gospelkör eller en musikkår blir då ok! Frälsningsarmén, däremot, eller Socialdemokratiska partiet, eller någon annan riksorganisation blir däremot helt ointressant, och därför samlar kongresser och andra riksarrangemang allt färre deltagare. Själv ska jag i dag besöka ett regionalt arrangemang, som för 25 år sedan hade samlat betydligt fler deltagare än vad jag tror fallet blir i dag....
Däremot tror de flesta fortfarande på den idé, som fick dom att engagera sig en gång. Det handlar alltså inte om att "lida skeppsbrott i tron" som pionjärerna uttryckte saken. Man tycker att det är viktigt att några håller på, men själv har man varkene tid eller ork.Och inte intresse heller! Och ju längre tid som gått, sen man själv var med och drog lasset, dess bestämdare åsikter om hur saker och ting ska göras. Det ska vara som när jag var med och var ung och frisk. Marcher, torgmöten, minst två möten varje söndag.... Det var bättre förr...
Och botemedlet då? Säkert finns det inte bara ett utan många. Mindre av aktiviteter och mer av viloplatser är ett, mer av lokala initiativ ett annat. Det är inte så viktigt att varken Frälsningsarmén eller någon annan organisation går i takt med sig själv längre. Men måste hålla den takt som världen utanför kyrkan eller Folkets Hus håller.Där har nämligen förenings- och församlingslivet nyckeln till både att få tillbaka dom som var med en gång och till att rekrytera nya medlemmar. Att finnas ute bland människorna, att söka lösningar på dagens problem och att skärpa ideologin. Samt att börja tror på den själva igen. Världen KAN fortfarande bli frälst, folket KAN fortfarande ta makten, och miljön KAN fortfarande räddas.
Så välkommen med (igen)!
Klart är nog också att organiserade aktiviteter i grupp inte är lika lockande i dag som för 25 eller 50 år sen. Dagens människa är mycket mer individualistisk än sina föräldrar eller farföräldrar. Om jag skall engagera mig, så ska det vara för min egen skull, och då blir inte heller världens frälsning eller all makt åt folket prio ett. Och om jag nu ändå ska engagera mig, så blir det i första hand i en grupp som jag känner samhörighet med, och som kräver lagom mycket av engagemang och tid. En gospelkör eller en musikkår blir då ok! Frälsningsarmén, däremot, eller Socialdemokratiska partiet, eller någon annan riksorganisation blir däremot helt ointressant, och därför samlar kongresser och andra riksarrangemang allt färre deltagare. Själv ska jag i dag besöka ett regionalt arrangemang, som för 25 år sedan hade samlat betydligt fler deltagare än vad jag tror fallet blir i dag....
Däremot tror de flesta fortfarande på den idé, som fick dom att engagera sig en gång. Det handlar alltså inte om att "lida skeppsbrott i tron" som pionjärerna uttryckte saken. Man tycker att det är viktigt att några håller på, men själv har man varkene tid eller ork.Och inte intresse heller! Och ju längre tid som gått, sen man själv var med och drog lasset, dess bestämdare åsikter om hur saker och ting ska göras. Det ska vara som när jag var med och var ung och frisk. Marcher, torgmöten, minst två möten varje söndag.... Det var bättre förr...
Och botemedlet då? Säkert finns det inte bara ett utan många. Mindre av aktiviteter och mer av viloplatser är ett, mer av lokala initiativ ett annat. Det är inte så viktigt att varken Frälsningsarmén eller någon annan organisation går i takt med sig själv längre. Men måste hålla den takt som världen utanför kyrkan eller Folkets Hus håller.Där har nämligen förenings- och församlingslivet nyckeln till både att få tillbaka dom som var med en gång och till att rekrytera nya medlemmar. Att finnas ute bland människorna, att söka lösningar på dagens problem och att skärpa ideologin. Samt att börja tror på den själva igen. Världen KAN fortfarande bli frälst, folket KAN fortfarande ta makten, och miljön KAN fortfarande räddas.
Så välkommen med (igen)!
Fråga eleverna hur bra det blev.......?
Inför terminsstarten står de 52 eleverna i Norrtälje Fria skola utan både lokaler och lärare. Skolan hotas av konkurs på grund av obetalda hyror och måste flytta, men har inga lokaler att flytta till.
Terminen skulle först börja den 7 januari, sedan den 11, men i dagsläget är det mycket oklart när och om de 52 eleverna i årskurs 4-9 kommer att kunna fortsätta i Norrtälje Fria skola. Skolan har dragits med ekonomiska svårigheter sedan terminsstarten i höstas. Orsaken är att rektorn räknat med dubbelt så stort elevunderlag och i december var situationen ohållbar. Samtliga lärare sades upp.
– Vi visste att det var ekonomiska svårigheter, vi hade även alla gått ner i lön för att få skolan att gå runt, och det vi fick höra då var, att vi skulle bli uppsagda för att bli anställda i ett nytt bolag, där vi förhoppningsvis också skulle byta lokal och även namn på skolan för att få en ny start, säger Sarah Ehrenborg, svensklärare på skolan.
Någon ny start verkar ännu inte inom räckhåll och om skolan inte har någon lokal, har Norrtälje kommun ansvaret för att eleverna ändå får den undervisning de har rätt till. Ulf Gustavsson, som är chef för utbildningsförvaltningen, hoppas fortfarande på att skolan hittar nya lokaler.
– Rektor har meddelat att han arbetar för att få en alternativ lösning på hyressituationen så vi utgår ifrån att de här eleverna på måndag kan börja sin undervisning på Norrtälje fria skola, säger Ulf Gustavsson.
Jag har alltsedan den första friskolereformen kom, varit mycket kritisk till hela projektet, och det som nu händer i Norrtälje bara understryker hur fel det är! Inga lokaler och inga lärare. Och skolan börjar om några dagar.Jag underar bara hur skolan undervisar om hur viktigt det är att man betalar sin räkningar och att man håller ingångna avtal.
För mig är skolan den smältdegel där alla ska slipas mot varandra, och där alla ska lära sig tolerans och respekt. Det kan bara ske i en skola där alla går, och där det allmänna är huvudman ( kommun, av communis, gemensam)En skola där kristna elever går, medan muslimska invandrarelever går i en annan skola bidrar inte till tolerans och respekt. Snarare tvärtom! Inte hller bidrar det till ökad förståelse för ekomomiska olikheter och förutsättningar att barn från det välmående villaområdet går i en friskola, medan barnen från höghusgettot går i en alltmer utarmad kommunal skola.
Medan de kommunala skolorna kämpar för sin överlevnad har de senaste åren friskolorna blivit allt fler. Elever blir högvilt och skolornas marknadsföring blir alltmer aggressiv – med resor, löften om datorer och högre betyg ska eleverna lockas. Detta medan de kommunala skolrna inte har råd med varken böcker eller andra läromedel. Och där vår stadsminister fortfarande heter Olof Palme och EU heter EG eller ännu värre, EEC!!
När friskolereformen genomfördes på 1990-talet ökade mängden elever varje år. Nu minskar i stället elevkullarna samtidigt som antalet friskolor ökar kraftigt. För de kommunala skolorna innebär det stora neddragningar och även nedläggningar.
De senaste fyra åren har eleverna i den svenska grundskolan blivit 100000 färre. Samtidigt startade drygt 200 nya friskolor under 2008. Men många av dessa blir kortlivade. En friskola är nämligen ett kommersiellt projekt. Om vinsten uteblir, eller bara inte blir så stor som ägarna tänkt sig, läggs projektet ner, och, som i fallet Norrtälje, eleverna ställs på bar backe!! En ny vänstermajoritet efter valet måste ändra på det! Detta trots att både Thomas Bodström och Lars Ohly har sina barn i friskolor. Det allmänna måste på nytt ta hela ansvaret för att vår viktigaste investering, nämligen barn och ungdomar, också blir vår bästa inverstering.
Terminen skulle först börja den 7 januari, sedan den 11, men i dagsläget är det mycket oklart när och om de 52 eleverna i årskurs 4-9 kommer att kunna fortsätta i Norrtälje Fria skola. Skolan har dragits med ekonomiska svårigheter sedan terminsstarten i höstas. Orsaken är att rektorn räknat med dubbelt så stort elevunderlag och i december var situationen ohållbar. Samtliga lärare sades upp.
– Vi visste att det var ekonomiska svårigheter, vi hade även alla gått ner i lön för att få skolan att gå runt, och det vi fick höra då var, att vi skulle bli uppsagda för att bli anställda i ett nytt bolag, där vi förhoppningsvis också skulle byta lokal och även namn på skolan för att få en ny start, säger Sarah Ehrenborg, svensklärare på skolan.
Någon ny start verkar ännu inte inom räckhåll och om skolan inte har någon lokal, har Norrtälje kommun ansvaret för att eleverna ändå får den undervisning de har rätt till. Ulf Gustavsson, som är chef för utbildningsförvaltningen, hoppas fortfarande på att skolan hittar nya lokaler.
– Rektor har meddelat att han arbetar för att få en alternativ lösning på hyressituationen så vi utgår ifrån att de här eleverna på måndag kan börja sin undervisning på Norrtälje fria skola, säger Ulf Gustavsson.
Jag har alltsedan den första friskolereformen kom, varit mycket kritisk till hela projektet, och det som nu händer i Norrtälje bara understryker hur fel det är! Inga lokaler och inga lärare. Och skolan börjar om några dagar.Jag underar bara hur skolan undervisar om hur viktigt det är att man betalar sin räkningar och att man håller ingångna avtal.
För mig är skolan den smältdegel där alla ska slipas mot varandra, och där alla ska lära sig tolerans och respekt. Det kan bara ske i en skola där alla går, och där det allmänna är huvudman ( kommun, av communis, gemensam)En skola där kristna elever går, medan muslimska invandrarelever går i en annan skola bidrar inte till tolerans och respekt. Snarare tvärtom! Inte hller bidrar det till ökad förståelse för ekomomiska olikheter och förutsättningar att barn från det välmående villaområdet går i en friskola, medan barnen från höghusgettot går i en alltmer utarmad kommunal skola.
Medan de kommunala skolorna kämpar för sin överlevnad har de senaste åren friskolorna blivit allt fler. Elever blir högvilt och skolornas marknadsföring blir alltmer aggressiv – med resor, löften om datorer och högre betyg ska eleverna lockas. Detta medan de kommunala skolrna inte har råd med varken böcker eller andra läromedel. Och där vår stadsminister fortfarande heter Olof Palme och EU heter EG eller ännu värre, EEC!!
När friskolereformen genomfördes på 1990-talet ökade mängden elever varje år. Nu minskar i stället elevkullarna samtidigt som antalet friskolor ökar kraftigt. För de kommunala skolorna innebär det stora neddragningar och även nedläggningar.
De senaste fyra åren har eleverna i den svenska grundskolan blivit 100000 färre. Samtidigt startade drygt 200 nya friskolor under 2008. Men många av dessa blir kortlivade. En friskola är nämligen ett kommersiellt projekt. Om vinsten uteblir, eller bara inte blir så stor som ägarna tänkt sig, läggs projektet ner, och, som i fallet Norrtälje, eleverna ställs på bar backe!! En ny vänstermajoritet efter valet måste ändra på det! Detta trots att både Thomas Bodström och Lars Ohly har sina barn i friskolor. Det allmänna måste på nytt ta hela ansvaret för att vår viktigaste investering, nämligen barn och ungdomar, också blir vår bästa inverstering.
måndag 4 januari 2010
Tretton dagar efter jul
Trettondedag jul eller trettondagen är den trettonde dagen efter julafton och infaller således den sjätte januari .
Trettondedag jul är den sista stora helgdagen i kyrkans firande av julen. Men traditionellt fortsätter julfirandet ofta fram till tjugondedag Knut, då julen kastas ut. Vart har förresten alla julgransplundringar tagit vägen? Min fru och jag träffades t.ex på en kommunal sådan......I Danmark plundras julen ofta redan på tredjedag jul, så redan till nyår är ofta julprydnader och annat som påminner om julen borta där.
I kyrkan är trettondagen de s.k. vise männens dag. De vise männen var stjärntydare, dvs. astrologer, och de kom troligen från Iran. Och nog är det väl intressant, att företrädare för en annan religion än det som kom att bli kristendomen, kom att bli några av de första, som hyllade Jesus. Vad säger det oss om respekt för olika religioner….. . Det här visar också att Kristus är ”världens ljus” för alla folk. Trettondagen påminner alltså oss om kyrkans stora missionsuppgift: alla ska få ta del av julens budskap. De internationella kontakterna i stallet kanske också ligger bakom att i många kyrkor är trettondagen missionens särskilda dag.
Trots att talet tre inte finns omnämnt I Bibeln har man ofta antagit, att de vise männen var tre, eftersom de överräckte tre gåvor till Jesusbarnet: guld, rökelse och myrra. Traditionen gav f.ö.tidigt männen namnen Kaspar, Melchior och Balthasar
.
Denna dag, trettondag jul, var alltså julens sista helgdag. Detta innebar också att alla familjens döda julfirare, som varit med om den stora högtiden fick återvända till sina gravar vilket har gett dagen namn som ”farängladagen” eller ”änglafardagen
Som kristen högtid är Trettondagen äldre än julen – den hör till de äldsta högtiderna inom kristendomen. Redan på 200-talet firade man trettondagen, då som Jesu födelsefest. Därför kallas den t.ex i Finland ibland för den ”gamla julen”. Och i länder med ortodox jultradition är det fortfartande trettondagen som är den egentliga julen med julmat och julklappar och allt som hör till.
Tretton dagar efter jul började också julmaten att tryta. Folk fick nöja sig med att skrapa de sista resterna av skinkbenen och revbensspjällen, varför dagen också går under benämningen benraskedagen. Vissa besuttna familjer avstod denna trettondag jul från att raska benen själv, och valde i stället att skänka dessa matrester till socknens fattiga, som på så sätt också fick en möjlighet att få smaka av julens läckerheter.
Denna dag har också inspirerat till de olika julspel som utförts av ungdomar i både städer och byar. Utklädda till stjärngossar gav man sig ut tiggarstråk för att sjunga för folket och därmed också dra in en slant eller andra gåvor in natura. Numera återfinner vi denna gamla kulturyttring enbart som en traditionslös spillra utan någon naturlig förankring i dagens luciatåg, elva dagar före jul.I stället har ju trettodagen blivit de stora konserternas och julbalernas dag.
Så God Trettondag på dej!
Trettondedag jul är den sista stora helgdagen i kyrkans firande av julen. Men traditionellt fortsätter julfirandet ofta fram till tjugondedag Knut, då julen kastas ut. Vart har förresten alla julgransplundringar tagit vägen? Min fru och jag träffades t.ex på en kommunal sådan......I Danmark plundras julen ofta redan på tredjedag jul, så redan till nyår är ofta julprydnader och annat som påminner om julen borta där.
I kyrkan är trettondagen de s.k. vise männens dag. De vise männen var stjärntydare, dvs. astrologer, och de kom troligen från Iran. Och nog är det väl intressant, att företrädare för en annan religion än det som kom att bli kristendomen, kom att bli några av de första, som hyllade Jesus. Vad säger det oss om respekt för olika religioner….. . Det här visar också att Kristus är ”världens ljus” för alla folk. Trettondagen påminner alltså oss om kyrkans stora missionsuppgift: alla ska få ta del av julens budskap. De internationella kontakterna i stallet kanske också ligger bakom att i många kyrkor är trettondagen missionens särskilda dag.
Trots att talet tre inte finns omnämnt I Bibeln har man ofta antagit, att de vise männen var tre, eftersom de överräckte tre gåvor till Jesusbarnet: guld, rökelse och myrra. Traditionen gav f.ö.tidigt männen namnen Kaspar, Melchior och Balthasar
.
Denna dag, trettondag jul, var alltså julens sista helgdag. Detta innebar också att alla familjens döda julfirare, som varit med om den stora högtiden fick återvända till sina gravar vilket har gett dagen namn som ”farängladagen” eller ”änglafardagen
Som kristen högtid är Trettondagen äldre än julen – den hör till de äldsta högtiderna inom kristendomen. Redan på 200-talet firade man trettondagen, då som Jesu födelsefest. Därför kallas den t.ex i Finland ibland för den ”gamla julen”. Och i länder med ortodox jultradition är det fortfartande trettondagen som är den egentliga julen med julmat och julklappar och allt som hör till.
Tretton dagar efter jul började också julmaten att tryta. Folk fick nöja sig med att skrapa de sista resterna av skinkbenen och revbensspjällen, varför dagen också går under benämningen benraskedagen. Vissa besuttna familjer avstod denna trettondag jul från att raska benen själv, och valde i stället att skänka dessa matrester till socknens fattiga, som på så sätt också fick en möjlighet att få smaka av julens läckerheter.
Denna dag har också inspirerat till de olika julspel som utförts av ungdomar i både städer och byar. Utklädda till stjärngossar gav man sig ut tiggarstråk för att sjunga för folket och därmed också dra in en slant eller andra gåvor in natura. Numera återfinner vi denna gamla kulturyttring enbart som en traditionslös spillra utan någon naturlig förankring i dagens luciatåg, elva dagar före jul.I stället har ju trettodagen blivit de stora konserternas och julbalernas dag.
Så God Trettondag på dej!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)