Ett Gott Nytt År

Lika naturligt som det i går var att titta i backspegeln i bloggandet, lika naturligt är det väl i dag att titta framåt.2010! Smaka lite på det! Visst känns det en smula nytt och ovant så här på årets första dag? Hur skall det bli? Jag har med åren blivit ganska skeptisk mot nyårslöften, både egna och andras, men lite framtidsfunderingar kan man väl ändå kosta på sig. Så;

Lite mera värme tack! Det känns väl ganska naturligt och självklart med en sån önskan, när det är minus 10 grader i Helsingör.Jag vet inte, men kanske närmar det sig någon sorts rekord här....Och SMHI:s numera utmärkta vädersajt säger mig, att kylan håller hela Sverige i ett ganska fast grepp. Med tanke på det misslyckade klimatmötet nyligen är det kanske Fimbulvintern som är över oss, och Ragnarök som närmar sig? Nej det ska vi väl ändå inte tro.Inte än i alla fall. Väderläget kommer att ändra sig, och med ljuset kommer också våren och så småningom värmen. Men kanske kan vi lova varann, att under 2010 försöka ändra klimatet i umgänget oss människor emellan.Det krävs ändå ganska lite för att säga "hej" vid busshållplatsen, att prata med varann i kassakön, att hjälpa småbarnsmamman ( eller pappan) med barnvagnen och att le sitt vackra leende lite oftare. Och att kanske t.o.m. kramas lite mer. Jag tror faktiskt att jag ska försöka...

Lite mera medvetenhet, tack! Det är fortfarande kris på många, för att inte säga de flesta, områden i vår omvärld.Klimatkrisen ville man inte göra något åt i Köpenhamn, och fråga dom som i dag utförsäkras från Försäkringskassan eller dom anställda på SAAB i Trollhättan. Där känns krisen ända in i själen. Och ändå slår julhandeln som vanligt nya rekord. 2008 omsatte julhandeln nära 60 miljarder, vilket innebar att var och en av oss handlade för ca 6600 kr till jul. Det rekordet väntar handlarna ska slås i år. Julen handlar alltmer om att handla och allt mindre om att minnas Jesu födelse. Hustrun och jag har ju upplevt jul-och nyårshelgerna i Danmark och ser att Sverige är inget undantag. Jag har aldrig sett så mycket fyrverkerier lysa upp natthimlen som över Helsingör i går, och man måste ha låtit många hundra tusen kronor brisera i decembernatten. Var finns då krismedvetandet? Och alla dessa helt onödiga förpackningar, som allt, smått och stort packeteras och slås in i till jul. Är dom gratis eller? Hur krismedvetet är det egentligen? Men ljus i tunneln finns. Frälsningsarméns julinsamling tycks i år ha slagit nya rekord, och många tycks ha tagit till sig uppmaningen att "handla rätt" Mycket mera sånt, tack!

Lite mera solidaritet, tack! De rika blir allt rikare och de fattigare allt fattigare! Gamle Marx kanske inte hade så fel ändå. Det gäller såväl globalt som i vårt eget land. Den nuvarande högerregeringen har sett till, att klyftorna ellan dem som har och dem som saknar, vidgas alltmer i vårt land. De klassiska folkrörelsernas pionjärer såg som sin uppgift att bekämpa en sån utveckling. Håll ihop mot pamparna! Lev nyktert! Låt Din gudstro göra att du delar med dej! I dag spelas det bingo i Folkets Hus och frikykan blir alltmer inåtvänd. Och de politiska partierna ska vi inte tala om!! Möjligen är nykterhetsrörelsen ett undantag från denna tråkiga utveckling, men det behövs nya kreativa idéer för att kanalisera och påskynda en solidaritetsväckelse i vårt land. Unga människor måste släppas fram överallt. Trenden att "sköt dej själv och skit i andra" måste brytas. Så engagera dej min vän!

Lite mera glädje, tack! Sverige klarade sitt EU-ordförandeskap med glans. Det tycks de allra flesta internationella bedömmare vara överens om. Och som orsak anges ofta de "svenska egenskaperna" ordning, seriositet, allvar, målmedvetenhet och plikt. Sånt passade i Bryssel. Vi är ju också bevars det enda folk i världen, som öppnar de bruna kuverten först, när vi kommer hem från semestern. Och du betalade väl alla räkningar i tid innan du åkte iväg till jul? Men folk från andra länder och andra kulturer, som lär känna oss svenskar, betecknar oss också ofta som tråkiga, tysta och svåra att komma in på livet.Jag sticker härmed ut blogghakan och slår ett slag för lite mindre seriositet och lite mer skatt och spontanitet under det år som nyss börjat.Lite färre PM och lite mer rycka på axlarna....

Och ett riktigt GOTT NYTT 2010!

I backspegeln

Jag undrar just hur många bloggar som just i dag innehåller ett inlägg med samma rubrik som min, eller nån liknande? Det är nyårsafton och alltså dags igen att göra nån form av tillbakablick och delbokslut. Jag tror att, trots att det är mycket stim och ståhej över nyårsafton, det kan vara ganska nyttigt att nån gång varje år titta tillbaka. Kanske främst för att lära för framtiden, som ju är den tid, där vi ska tillbringa resten av våra liv. Den här gången är det då kapitlet 2009 som ska summeras. Bra eller dåligt? Framgångsrikt? Lyckligt? Svaret på dessa och andra bokslutsfrågor beror helt på vilka glasögon jag sätter på mej när jag nu sätter mig till rätta för att summera året som gått;

På någon sorts allmänt plan är det väl ordet KRIS som framträder. Finanskris,arbetsmarknadskris, klimatkris och kris både för regeringen och för Saab. Och MISSLYCKANDE. Sällan har väl ett så stort och i förväg uppskrivet internationellt möte som klimatkonferensen i Köpenhamn, slutat i ett så fantastiskt magplask och fiasko. Uselt måste betyget bli för alla världens ledare, som skulle säkra världen åt kommande generationer. Men också HOPP.Unga människor som protesterar mot politikernas schabbel med miljö och klimat, och människor i Trollhättan, som trots krisen lägger 70000 kr i Frälsningsarméns julgryta med devisen:handla rätt! Det är hoppfulla tecken.

På mitt alldeles privata plan har mycket hänt, och det mesta är positivt. Hustrun och jag håller fortfarande ihop efter 41 års äktenskap,och som nyblivna pensionärer har vi mer tid för varann än någonsin. Barnen har jobb och bostad ( ingen självklarhet numera),och barnbarnen växer till. Ett barnbarn har börjat skolan och ett har börjat i gymnasiet.Spännande och nytt för båda. Tillsammans gjorde hustrun och jag en spännande semesterresa till Nordkap, något som kan rekommenderas, och jag firade studentjubileum. För 45 år sen sprang vi som nybakade ut på trappan till det som då hette Högre allmänna läroverket i Örnsköldsvik, och jublade i tron att den ljusnande framtid var vår.....Dagens studenter sjunger väl också det, men tror dom på det, eller tror dom tvärtom att deras generation blir den sista? Buu igen åt deltagarna i klimatmötet i Köpenhamn.

Jag har alltså gått i pension under året. Lite i förtid men ändå. Omställningen från ett aktivt yrkesliv till en pensionärstillvaro var faktiskt inte alldeles enkel. Men efter några månader har jag börja vänja mig vid att kunna planera varje dag helt och hållet själv.Så pensionen förs också upp på pluskontot. Men det gör inte det faktum, att det under året upptäckts, att jag lider av diabetes.Precis som min mor och min morfar gjorde. Fast lider är absolut fel ord.Några tabletter om dagen och regelbunden kontroll av blodsockret, tillsammans med nyttig motion och omläggning av kosten, gör att jag mår bra. Motion måste det dock bli mer av, ta det som ett nyårslöfte för 2010! Men diabeteslivet är tråkigt. Tråkigt att inte kunna äta vad som helst, och tråkigt att regelbundet behöva besöka läkare ( hon heter faktiskt Baby i förnamn....)och diabetessköterska ( som är duktig och saklig, men ingen muntergök, precis.) Jag, som nästa aldrig i hela mitt liv behövt besöka såna ställen....

Sammanfattningsvis då: Ett spännande år som jag tackar Gud för. Och visst vill jag vara med ett år till, minst!Jag tror inte alls, som minister Littorin, att det blir ett skitår..... På det allmänna planet hoppas jag då på regeringsskifte, och på det privata planet? Nej det får bli min hemlighet..... Liksom eventuella nyårslöften.

Hur går det för IFK Nyland och vad hände med "arma Marma"?

Jag har ett något udda intresse. Jag är kalenderbitare i de klassiska lagsporterna bandy, hockey och fotboll. Handboll, basket och innebandy får förlåta, men där går min gräns. Jag hinner inte ägna mig åt kalenderbitandet särskilt mycket, men följer gärna med vad som händer även i de lägre divisionerna. Varför nu detta intresse? Jag vet egentligen inte, men det kan bero på, att jag, som mycket ung, sommarjobbade på Örnsköldsviks Allehanda. Det hände då, att jag skickades ut på uppdrag för att bevaka fotbollsmatcher i div.6, norra Ångermanland. Kanske väcktes då intresset för lag som Djuptjärn, Kubbe-Norrflärke och IK Björnarna. ( skam till sägandes vet jag faktiskt inte om något av dessa lag fortfarande existerar) Men kanske kommer mitt intresse också av, att man, i de lägre divisionerna. fortfarande kan hitta lite av idrottens själ. Kommersialismens härjningar har inte nått till div 7,Stockholm, där Dalarö SK t.ex håller till, och matcher där "busschåför´n fick spela vänsterytter,å int va han sämst int" är fortfarande ganska vanliga. Och utan breddidrott heller ingen elitidrott.

Internetsajter som hockeykanalen och fotbollskanalen har ju numera dessutom gjort det mycket lätt att botanisera i seriesystemens nedre regioner, och jag såg t.ex att Morgårdshammar planerar att ta upp hockeyn på programmet igen, och att Slottsbron faktiskt fortfarande spelar bandy på A-lagsnivå.Tva gamla klassiker.....

Men hur går det då för IFK Nyland och vart har "arma Marma" tagit vägen?. Nyland är en gammal träindustriort vid Ångermanälven, och ishockeylaget från orten dominerade länge hockeyn i Ånermanland. Man har t.ex. slagit Alfredshems IK ( föregångare till MoDo Hockey) med 13-2 vid ett tillfälle. Jo, man ligger femma i div.2 Norra C och har skrapat ihop 14 poäng på 16 matcher. När jag är kvar i kramforstrakten kan jag också berätta, att Sandslån, som spelat i landets högsta bandyserie vid två tillfällen, f.n. har verksamheten vilande. I samma div.2, men i Västra B ligger f.ö. Grums trea och Forshaga femma. Och detta i samma serie som Åmål och Kil. Kil leder f.ö. serien. Vem hade kunnat tro det för 40 år sedan? Forshaga, som ändå fostrat legendarer som Nisse Nilsson och Ulf Sterner.

Sen kan man ju undra vart gamla klassiska fotbollslag som Westermalm, Billingsfors och Marma tagit vägen. Westermalm, som gjorde några säsonger i fotbollsallsvenskan på 20-talet, återfinns nu i div.7,Stockholm, och Billingsfors, som ligger sist i den allsvenska maratontabellen efter att inte ha vunnit en enda match under sitt besök i högsta serien 1946-47, förra säsongen blev näst sist i div.6 Dalsland. Och vem minns inte Marma,ett litet brukssamhälle, som, med 800 inv, på 50-talet hade ett fotbollslag, som var ytterst nära att nå allsvenskan. Tillnamnet "arma" fick man av kvällspressen, som tvivlade på att organisation,läktarkapacitet och andra yttre faktorer skulle räcka till för allsvenskan. Lite av Åshöjdens BK. I dag heter laget Marma/Mohed FF, och representationslaget blev förra säsongen fyra i div.6, Hälsingland. Sen har man ett andralag i div.7 också.

Även om jag kan, ska jag kanske inte fortsätta längre. Mitt något udda intresse kanske inte delas av så många, som vore önskvärt.....

Att göra det Jesus skulle ha gjort

I dag fick jag vid två tillfällen anledning att fundera över vad det är som gör, att människor ibland glömmer sig själva, går den andra milen, eller gör det Jesus skulle ha gjort. Och ibland alldeles utan att tänka på, att det är just det dom gör; Vår bil, en Toyota, Avensis, av 2005 års modell har hittills gått som en klocka, och inte orsakat oss några som helst bekymmer. Men strax innan vi skulle åka till Danmark för att fira jul, började kopplingen att krångla. Märkesverkstaden försäkrade oss dock, att det inte var någon fara. Vi skulle tryggt kunna åka. Jo pyttsan!! I dag, mitt i Helsingörs centrum, släppte kopplingen helt. Och där stod vi mitt i en uppförsbacke. I ren förskräckelse backade jag in i en lyktstolpe i ett försök att komma undan den korsning där vi blivit stående.Då ringer vår svärson till den bilmekaniker som han och Magda själva konsulterat. Och mitt i mellandagsbrådskan rycker denne gentleman ut, bogserar bilen till sin verkstad och lovar att ordna till den så, att vi kan åka hem efter nyår som planerat. Och allt detta mitt i mellandagsbrådskan.Att göra som Jesus skulle ha gjort....

Väl hemma upptäcker vår rådige svärson, att golvvärmen i huset inte längre fungerar. Ytterligare ett telefonsamtal och ytterligare en hantverkare rycker ut med inget varsel alls, och fixar felet. Mitt i mellandagsbrådskan gör ytterligare en gentleman det som Jesus skulle ha gjort.. Under loppet av några timmar har jag dessutom på köpet fått en viss respekt för danska hanverkare.

Just i dag är det dessutom säkert många andra mer eller mindre strandsatta medmänniskor, som upptäckt hur någon, för dem okänd människa, helt oförklarligt gjort mer än man kunnat begära eller förvänta sig. Bilmekanikern kunde ju ha svarat att vi fick ringa efter bärgare och att reparationen skulle ta minst en vecka, och dessutom kommer ju nyår emellan... Och han med golvvärme som specialitet kunde ju ha sagt, att "just nu är det bara sååå mycket. Ring efter nyår så får vi se" Visserligen torde dom båda vilja ha betalt kontant och utan kvitto, men ändå... Det är då ett moraliskt problem, som kan vara värt ett eget blogginlägg vid ett annat tillfälle.Men inte nu.

Vad är det då som får människor att handla altruistiskt, osjälviskt och utan hänsyn till egen nytta eller egna fördelar? Säkert många olika saker. Tanken på att "nästa gång kan det vara min tur" är en tänkbar anledning. I hantverkarnas fall kan reklam för den egna verksamheten och en utökad framtida kundkrets vara en annan anledning till handlandet. Men jag tror, att det i varje människa finns en gudagnista nedlagd, en vilja att göra väl. När den gnistan får brinna fritt, om så endast för en kort stund, då sker stora ting och hantverkare på Själland gör, utan att tänka på det, det som Jesus skulle ha gjort.

Vad är då en människa?

Jag fick EN bok i julklapp. Förr fick jag flera, ja ibland många böcker, men med tanke på att varje författare med självaktning numera ska producera tegelstenar, så räcker det alldeles väl med en. Jag fick Augustpristagaren Steve Sem-Sandbergs bok "De fattiga i Lodz", en roman på 700 sidor om det judiska getto, som nazisterna inrättade i den polska staden Lodz ( uttalas förmodligen med W i början.) Och om livet i gettot från det att det upprättas,till dess det tömts på sina 250000 inspärrade judar. Nu är det ju så mycket annat under julen med god mat, besök hos familj och vänner, bloggande och face-bookande på nätet,TV-tittande och sovande så jag har inte hunnit så långt i boken än, men det står redan klart, att det blir en fasansfull läsning med inträngande detaljer i Förintelsens verklighet. Hur djävulskt grym kan människan bli, frågar jag mig redan efter ett hundra sidor.

Samidigt som jag sitter och läser leker Nicklas åtta år och Emmely, fyra, på golvet vid mina fötter. Världens gooaste ungar, som sprider hur mycket glädje och värme som helst, när dom ibland kryper upp i morfars knä. Så måste ju bödlarna i Lodz också ha krupit och lekt när dom var åtta och fyra, och dom måste ju också ha givit sina morfäder värmande kramar. Åtminstone många av dom.... Varför blev dom sen såna? Och hur kommer Nicklas och Emmely att bli....?

Svaren kan naturligtvis och måste naturligtvis bli många, och jag tänker inte ge mig in på några djupare funderingar om arv och miljö i det här sammanhanget. Men klart står naturligtvis, att uppfostran har den allra största betydelse. En närvarande far och mor, som Nicklas och Emmely har, lägger en grund som inte kan ersättas av något annat. Och med risk att bli politisk säger jag, att skolan måste också ge normer och värderingar. Allt är inte lika acceptabelt som allting annat,och mobbing i skolan, t.ex, måste fördömmas med kraft. När man sen, som jag, är uppväxt och fostrad i en kristen församling, vet man vilken positiv kraft föreningslivet är. Det må sen handla om en kristen församling, en idrottsförening eller en förening för filatelister ( hur ska det förresten gå med såna föreningar, när allt färre brev med frimärken skickas....)I klubben, föreningen och församlingen lär man sig att ta ansvar, att ställa upp, att tänka på andra än sig själv, att prylar inte är viktigare än gemenskap och en massa annat, som formar människan till något positivt och stort. Sen kan jag ju inte heller låta bli att slå ett slag i det avkristnade Sverige för den kristna trons betydelse. "Allt vad Ni vill att människorna ska göra mot Er ska Ni också göra mot dom"

Så finns då i varje människa förutsättningar att bli både kärleksfull medmänniska och bödel i Lodz. Och vilket ansvar ger inte det alla oss, som står i en fostargärning. Och det gör vi faktisk alla. En sedel i Frälsningsarméns julgryta är också en sån gärning.....

Ett inlägg för vanligt folk

Ett av det nu gångna årets mera udda inlag i samhällsdebatten var väl när Kristdemokraternas Göran Hägglund publicerade några inlägg på DN debatt, där KD presenterades som ett parti för "verklighetens folk" och där Hägglund gick till storms mot vad han kallade eliten. Det var oklart vilken elit han menade, men att den s.k. kultureliten ingick där var dock klart. Det är nog alldeles klart att inläggen skrevs i panik över partiets dåliga opinionssiffror, men av de siffror publicerats senare framgår väl, att han inte lockade till sig särskilt många fler sympatisörer genom dessa inlägg. Ytterligare ett borgerligt stolpskott alltså under hösten..

Vilka menade då Göran Hägglund? Vilka är de "vanliga människor" som han försöker ställa i motsatsställning till "eliten"? Och han, om nån, tillhör väl just eliten i vårt land!! Han citeras mycket oftare i media och förekommer mycket oftare på bild än de Svensson och Johansson, som stått i kö hos Frälsningsarmén för att få hjälp till jul. Vem är då vanlig? Och är Svensson och Johansson vanligare än de hundratusentals människor, som trängts i varuhusköerna innan jul?


Det enda Göran Hägglund åstadkom med sina otydliga inlägg, var att locka in Sverigedemokraterna i debatten och ge dem ytterligare en spelplan. De var snabba att i några kommuner presentera bugetförslag för vanligt folk, och deras slogan "Vi säger vad Ni tänker" vill ju göra Sverigedemokraterna till talesmän och språkrör just för vanligt folk. Och Hägglund plockar samtidigt fram Ny Demokratis paroll från början av 90-talet, då Harriet Colliander i en debatt om invandrings- och flyktingpolitik sa, att hon kom just från ”verklighetens folk”. Hon hade, som hon sa, ”örat mot marken”. Är det så Göran Hägglund tänker? Varför tar annars han till sig Nydemokraters och Sverigedemokraters unkna och nedsolkade ordval? Är det inte ett avslöjande av att KD i själva verket är det av de atablerade partierna som i dag står längst till höger. Nu fattas bara, att han säger, att han förlitar sig på "sunt förnuft" så har vi det gamla Högerpartiet i ny tappning. Och att han och hans parti inte bryr sig om de vanliga änniskor som i dag är arbetslösa, sjuka eller är pensionärer har ju den politik som Alliansen för, och som han är medskyldig till, klart visat under hösten.

Nej, problemet för Hägglund är att både han hans parti tillhör etablissemanget. Han säger till oss, som han kallar vanliga, vad vanligt folk ska tycka och tänka. Jag betackar mig för det. Hägglund och Kristdemokraterna är helt enkelt inte trovärdiga!

I huvudet på en morgonpigg bloggare

Jag hade en gång en lärare i svenska på gymnasiet. Apropå uppsatsskrivande sa han ibland, att det kan vara klokt att vänta med rubriken till sist. Så att man ser vad det blev. Det känns som en bra metod inför det här blogginlägget, som kanske kan bli lite pyttipanna. Lite av varje alltså...

SMHI har fått en utmärkt vädersite. Med delar av familjen på helt annan plats än i Danmark har jag haft anledning att konsultera den för att kolla temperatur, snödjup och snödjup för den delen av familjen. Och det går att söka upp minsta lilla fläck på kartan och få reda på väderförhållandena just där.-18 grader och kraftig ostlig vind f.ö. Men gott om snö i backarna. Apropå SMHI förresten. Dom är dom enda, menar jag, som har rätt att använda det svepande uttrycket Norrland i sin rapportering. Detta eftersom dom även använder Svealand och Götaland på samma sätt. Alla vi andra borde bli mycket mera precisa än så. Hur många har varit i Svealand på semester t.ex? Och hur många firar den här julhelgen i Götaland? Nej, jag tänkte väl det! Men till Norrland går det alldeles utmärkt att åka, och Norrland är att bra ställe att fira semester på.Diskriminering, på gränsen till kränkande behandling mot oss, som kommer just från den landsändan, hävdar jag. Jag nästintill kräver härmed, att i fortättningen få höra om det fina skidföret i Jämtland, om fiskevattnen i Västerbottens inland och att Gävle ligger i Gästrikland, och inte "nånstans i Norrland"

Vinter och snödjup förresten. Både det ena och det andra har försvunnit på en dag från Ålsgårde och Helsingör. Undrar förresten hur danskarna geografiskt placerar det... Dom säger nog Själland, och det är ju geografiskt helt korrekt i så fall. Men det ligger ju också i något amt, om man vill vara ännu mer precis och detaljerad. I vilket fall som helst så tog det envisa regnandet med sig både vinter och snö i går. Så nu är det den gråa höst som brukar prägla det här området så ofta vid den här årstiden. Och barnbarnet,åtta år om en vecka, som hade utvecklats till en mycket duktig snöskottare under kung Bores korta, men intensiva besök i trakten ( även om han passade på att ta julledigt när morfar kom på besök...)Hörde just på dansk TV, att det är 18 år sen hela landet var snötäckt under julen. 18 år!! I Sverige är det visst sju år sen sist, tror jag att dom sa. Danska siffror är annars nåt av det svåraste att uppfatta. Hur mycket är t.ex. sex og halvfemts? Eller tre og tres? Jo nittiosex och sextiotre.

Det trådlösa nätverket i huset gör ju annars, att man kan följa vad som händer på hemmaplan via nätet. Vintern behåller sitt grepp om landet, ser jag. Även om östra Svealand. Jo, det får man säga enl.ovan om SMHI... Såg också att Foppa inte ska vara med i länsderbyrbyt mot Timrå i kväll. Han vill spara sig inför ett eventuellt OS. Men var det inte ett SM-guld som var det enda,som saknades i prissamlingen? Då kanske han borde prioritera sitt MoDo och elitserien i stället. Men han inser väl kanske, att det inte blir något SM-guld med det gänget i år.....

Så var det det här med rubriken då...Välförsedda tidningsredaktioner har sina egna rubriksättare, men här får man klara sig själv. Lite av varje? Ditt och datt? Smått och stort? Nja? Det får bli " I huvudet på en morgonpigg bloggare"