Det värsta av alla tänkbara valresultat mötte mig när jag återvände till fosterlandet. Sverigedemokraterna kom med sina nästan 6% in i riksdagen. Och detta med råge till och med. 20 mandat har Svensson givit Åkesson och hans kamrater. Och detta är långt värre än att vi kommer att utsättas för ytterligare fyra år med Reinfeldt och hans allianskamrater. Så nu är det faktiskt så, att jag önskar att Alliansen får majoritet när rösterna räknas färdigt i dag ( eller i morgon) Allt för att Jimmy Åkessons gäng ska få minsta möjliga inflytande.
Jag fick punktering på min bil i Danmark i söndags kväll. På måndag morgon stod jag på alla fyra och skiftade däck, när jag tillönskades god morgon av en dansk man med dansk hund. När han förstod att jag var svensk ville han höra min syn på valresultatet. Jag gav uttryck för min besvikelse varpå han sa: "Ni svenskar vet inget om vad Ni nu ställt till med." Och så är det nog. Dansk Folkeparti, som började på samma sätt som Sverigedemokraterna nu, har i dag 20% av rösterna och inflytande över all lagstiftning i Danmark. Så spåren förskräcker......
Men svenska folket har talat och då får vi väl utgå ifrån att det är så här som svenska folket vill ha det. Själv ska jag dock skaffa mig dekalen med texten: Vi gillar olika. Det borde förresten inte minst alla kristna i landet göra. Jesus gillar ju verkligen olika. Alla olika.....
Hur kunde det gå så illa? Ja det finns säkert inte upp mot 300000 rasister i Sverige, så det måste bero på något annat. Jag menar att det beror på att vi i de etablerade partierna ( jag är ju också en sån, socialnämndsersättare, som jag är) inte vågat påtala bristerna i vår invandrings-och integrationspolitik och då inte heller vågat diskutera hur vi ska rätta till bristerna i nämnda politik. Tar vi emot för många invandrare? Ställer vi för få krav på dem som får stanna här? Tar det för lång tid innan de, som inte får lov att stanna, avvisas. Ska dom som får stanna få lov att bosätta sig var som helst i landet? Ska vi ställa språkkrav på dem som ska stanna? Dessa och en massa andra frågor diskuteras runt köksborden. Men inte i de politiska sammanträdesrummen. Därför får SD ostört dominera scenen och säga vad vi svenskar tänker.Det är dags för alla demokratiska partier att nu börja tala klartext i invandrarfrågan. Och det är dags att våga börja sjunga nationalsången igen.
Och en olycka kommer ju sällan ensam. Som om det inte var nog med SD:s framgångar, gjorde socialdemokraterna sitt sämsta val på nästan hundra år. Hur kunde det gå så illa för ett parti som dominerat svensk politik så länge åtminstone jag kan minnas? Jag hör redan talkörerna och ropen på Mona Sahlins avgång, men helt klart är, att det naturligtvis inte är Mona Sahlins fel. Det är nog mera fel på partiets självbild. Arbetarklassen stavas medelklass i dag, och partiet har förlorat kampen om den. Och partiet är i dag ett av många partier och inte det statsbärande PARTIET. En föryngring i ledningen måste till på alla nivåer och gubbväldet måste brytas och socialdemkraterna måste bli ungdomens och framtidens parti på nytt. Hur det ska gå till? Ja Mona ska ju tillsätta en kriskommission som ska ta i tu med orakerna till katastrofen, så dom kommer säkert att landa i några bra förslag. Om bara medelåldern i kommissionen får bli tillräckligt låg och deltagarna tillräckligt visionära. Jag nöjer mig med att skicka med ett förslag till katastrofkommissionen: Ställ frågor i skolor och på arbetsplatser och inte inåt i de olika partiorganisationerna ! När jag lyssnar till företrädare för SSU så hör jag nämligen nästan bara: Mer av samma slag! Och med ett språk som redan är förgubbat och förgummat. Ut i verkligheten och då blir det det som Nacka Skoglund sa: Vi kommer tillbaka, fast ingen vet hur och ingen vet riktigt när.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar