Dags för Karl-Bertil Jonsson igen

"Detta tilldrog sig på den tiden då man firade julen till minne av Jesu födelse...." Och snart ska Karl-Bertil Jonssons julvengelium komma till oss igen. "Att ta från dom rika och ge åt dom fattiga"

I ett rättvist samhälle har alla del av exakt samma mängd av exakt samma saker. Det finns inga egentliga skillnader, alla är egentligen en likformig massa. Varenda olyckshändelse är något orättvist, varenda depression, varenda jobb, varenda händelse - positiv eller negativ - är orättvisa om inte alla får ta del av dem. Lika mycket saft i glasen åt alla, oavsett hur törstiga dom är.

Eller: Alla människor föds med olika genetiska attribut Dålig syn, dyslexi, autism eller ADHD - vad det är, är irelevant i sammanhnaget, men att det finns och att det skapar olika förutsättningar är högst relevant. Dessa genetiska attribut ger sedan personliga för- eller nackdelar - något orättvist.

Vissa s.k. rättvisefilosofier menar att de som föds med personliga handikapp har bara rätt till lika mycket som de som föds utan personliga handikapp. Saftglasen igen! Andra menar att de är värda att få det stöd och den hjälp de behöver för att kunna leva ett fullvärdigt liv. En del är rika, och andra är fattiga, och en del, oftast dom rika, hävdar då att rikedom skapas genom hårt arbete och stora uppoffringar. Dom som underkastar sig detta är alltså värda rikedomen. Åter andra menar att rika föräldrar, att tillhöra den rika minoriteten i världen, att ha dom rätta kontakterna, som ger mig ett välavlönat jobb, osv, skapar en orättvis rikedomsfördelning. Och med de globala glasögonen på, är det, åtminstone för mig, lätt att hålla med.....

Och Karl-Bertil Jonsson drivs, med Robin Hood som förebild, att förkunna sitt evangelium: Att ta från dom rika och ge åt dom fattiga. Eller som Bibeln uttrycker det: En utjämning skall ske. Och pappa Tyko, som menade, att alla som delade med sig av något, är kommunister. "Jag har närt en kommunist vid min barm"! Och är det inte intressant, att det efter varje jul dyker upp diskussionstrådar på nätet om huruvida den gode socialdemokraten Tage Danielsson egentligen var kommunist och varför Svt sänder sån kommunistproganda. Det finns många Tyko Jonsson där ute.

Och Frälsningsarmén, vars kokande grytor ju också förekommer i sagan, märker från år till år hur klyftan mellan dom som som har och dom saknar ökar från år till år. Men att ta från dom rika och ge åt dom fattiga? Kristna är ju inte kommunister, så....Nej hellre då kristdemokrater, vars vårdnadsbidrag låser in kvinnorna i hemmet.

Och byrådirektören H.K. Bergdahl, han som slapp Bodens fästning, hade ju aldrig hört nåt så vackert sen han konfirmerades, som att Karl Bertil givit Bodens fästning till en fattig. Och under konfirmationen talar man om skillander mellan rik och fattig och om behovet av utjämning: "Att ta från dom rika och ge till dom fattiga" Är alla konfirmandgrupper då förtäckta kommunistceller? Det tänkte jag inte på under dom 26 år jag höll på i branschen. Snarare tänkte jag mig väl det som evangelium. Evangelium enl. Karl-Bertil Jonsson.

Adventsfasta

Wikipedia, detta förunderliga hjälpmedel, säger mig att tredje söndagen i advent infaller i adventsfastan. Jag hade ingen aning om att det ordet eller den företeelsen existerade. Adventsfasta!! Så bra. Det står inget om längden på den, bara att den utgör en förberedelsetid inför julen. Precis som den stora fastan förbereder påsken då, kan man tänka. Och aldrig hade jag väl kopplat ihop lussekatter med semlor. Fast det är väl inte riktigt det som är meningen med fastan heller..... Jag ska nog fråga mina vänner inom de ortodoxa kyrkorna vad dom gör av julfastan, dom är ju nämligen bäst av alla kristna kyrkor på det här med fasta.

Johannes Döparen är huvudperson i kyrkorna i dag på tredje söndagen i advent.Temat för dagens bibeltexter, för kyrkor som följer evangelieboken, är Bana väg för Herren, och en välkänd text är en text ur Matteusevangeliet där Johannes vill veta om Jesus är den som han predikat om, och några av Johannes lärjungar då får svaret:
Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Klara besked! Ibland tycker jag att det är synd att vi i Frälsningsarmén inte lite oftare sneglar på kyrkoårets texter.

Bana väg för Herren! Ett klart uppdrag till mig som kristen. Jag önskar att jag var en sån. Johannes döparen var ett mönster för kristna vägröjare. Han såg som sin uppgift att bana väg för Jesus och hans rike. Han kan visa hur angeläget det är för oss, att bereda väg för Gud i våra liv. I öknen stod han och ropade. Inte strategiskt rätt. Han var klädd i kamelhårsull och åt vildhonung och gräshoppor. Inte så attraktivt. Han kom med tilltal in i människors känsligaste områden. Talade om sex och tllrättavisade makthavarna. Inte så politiskt korrekt. Och till Abrahams barn talade han om omvändelse! Judarna var ju det utvalda folket, som hade omskärelsen som tecken. Och så kommer Johannes och talar om dop och omvändelse. Så även i det som vi upplever som fromt, var han en nagel i ögat för sina samtida fariséer. Men står det, han var sänd av Gud!

Jag undrar jag, hur många svenska församlingar i dag som skulle upplåta sin talarstol åt Johannes döparen. Vi skulle nog ha svårt med hans förkunnelse. Vi skulle nog kunna ha överseende med hans asketiska och bohemiska liv. Men hans sanningssägande skulle inte en välkammad svensk församling klara av. Vem ska komma här och döma vad jag gör och inte gör? Och historien visar förresten att Johannes förlorade huvudet. Så vi gör nog klokt i att ligga lite lågt och vara stämningshöjare i stället. Det behövs ju verkligen till jul..... Kanske han skulle lyssnat på Jesus ord om att vara listiga som ormar och fromma som duvor. Men Johannes ord hade framgång. Tusentals kom ut till honom i öknen. Vad var det då han hade?

Johannes predikade omvändelse och förlåtelse. Och många fick uppleva att deras liv fick en ny start. Men de frågar samtidigt ”Vad ska vi nu göra?”. Johannes tar upp två av människans grundproblem: makt och pengar. ”Roffa inte åt er. Utnyttja inte er position.” Och till kungen går han vidare med vårt tredje problemområde, sex. Äktenskapet är okränkbart. För detta får han sätta till huvudet.

Så lite renande julfasta kanske vore på sin plats. Nu under julbordens förklovade veckor.... Men ärkebiskop Anders Wejryd har som sitt valspråk valt Parate viam Domini (sv: Bana väg för Herren), ur Jes 40:3. Alltså samma ord som fått utgöra överskriften för tredje söndagen i advent. Så det kanske finns hopp.

Det Gustaf Svensson missat

Julen är traditionernas tid. Det börjar redan före första advent och sen blir det bara mer och mer. Bättre och bättre eller värre och värre, beroende på hur man ser det. Adventskonserter, som ungefär innan tredje advent förvandlas till juldito.Förr skulle fisken lutas i går, på Annadagen, fast nu har vi ingen aning om när den maskinellt lutade långan eller stören blev lutfisk. Sen blir det lucia med lussekatter med saffran, pepparkaksbak, julklappsinköp, julkortsskrivning och, ja du känner till allt det där..... Och slutligen blir det då jul med alla julens traditioner och beståndsdelar, där ingenting skall saknas. Allt skall stå på sin vanliga plats. Fråga bara Gustaf Svensson!

Tradition är ju en form av förförståelse. Det har alltid varit så, och därför skall det fortsätta så. I vår familj har vi alltid haft en levande julgran, och brottas just nu med om vi skall övergå till plastgran i stället. Ett problem därför att traditionen säger .....

På söndag är det tredje advent, och då är det inte alls lika många som går till kyrkan som på första advent, då man ju enl. traditionen ska gå dit. Men vi som går dit även nu på söndag, för troligen möta Johannes Döparen, en råbarkad och oslipad predikant, som levde i öknen. Vem var han egentligen? Traditionen placerade honom i ett av två tänkbara fack. Antingen var den efterlängtade Messias, eller också var har Elia, som kommit tillbaka. Elia hade ju inte dött, utan hämtats till himlen av en vagn. Och enl. traditionen skulle han komma tillbaka strax innan jorden gick under. Tänk om det var han!!

Men Johannes Döparen var ingen traditionsbärare.Han presnterade sig som vägröjare för Livet självt. Den som kommer efter mig, sa Johannes, ska spränga alla traditioner. Han, den som kommer, är ju LIVET självt. Och jämfört med det livet är alla våra julkrubbor, fåraherdar, änglasånger, vise män, marior och jesusbarn bara små snyggt inslgana julklappar, som vill påminna om Livet självt.

Traditioner är förutsägabara. Det har alltid varit så. Fråga Gustaf Svensson! Men livet är inte förutsägbart. Traditioner är mysiga och vackra, det är inte alltid livet. Häromdagen dog min morbror, den äldsta i vår släkt. Inte helt oväntat, men alls inte enl traditionen. Livet kan vara obehagligt, det är inte traditionen. Min svägerska har opererats för bröstcancer och det är dessbättre ingen tradition. Traditionen bekräftar sånt vi gillar, medan livet hela tiden vill förändra oss och vår förståelse av detta liv.

Jultraditionerna hyllar familjen, och det är inte bara Topelius som vill ha ett hem med barn i ring. Men Maria födde sitt barn i ett land som var ockuperat, och den heliga familjen befann sig, med henne höggravid, i Betlehem därför att ockupationsmakten bestämt det.Och hur ofta påminner flykten till Egypen oss om alla de miljoner människor, som just den här julen är på flykt?

Livet är mycket mer komplicerat än vad traditionen vill säga oss. Det oväntade händer alltid mitt i livet. Men julen är mysig och varm också. Kanske för att ge oss tid att fylla på, för att på allvar orka möta det oväntade när det kommer. För det kommer, och det hade Gustaf Svensson missat, han som ju själv är en tradition.

Om att vara kluven

Jag finns i två versioner. Ja, det vill säga inte jag personligen, men jag på Facebook. Det kanske är det som på psykiatrispråk kallas dissociativ identitetsstörning och som är ett tillstånd där en enskild individ uppvisar distinkta multipla personligheter (kallade alteregon), där varje alterego har olika mönster vad gäller uppfattningar och interaktion med sin omgivning. Nja, jag vet inte, jag. Så komplicerat och allvarligt är det nog inte. Det är nog bara så att jag upprättat konton på Facebook med två olika epostadresser. Lätt gjort, kan man tycka, och det var det också. Men så mycket svårare det är att bli av med den ena personligheten. Jag har t.o.m.fått frågan om jag vill bli vän med mig själv. Vad svarar man på en sån fråga? Alltnog så finns jag alltså i två versioner, och nu har jag slutligen meddelat på facebook vilken av versionerna som är jag....... Så så nu vet Ni det, alla ni som är vän med mig på Facebook och även ni, som tänker bli det.

Det var väl annars Folkpartiet, som gav kluvenheten ett ansikte. Gunnar Heléns ansikte närmare bestämt. Han var fp-ledare under första hälften av 70-talet, och i ett ganska berömt tal myntade han detta uttryck. Och det kanske är därför som inte så många är folkpartister. Det kostar på att vara kluven.

Och Werner Aspenström gjorde ett poetiskt ideal av att vara kluven. Han såg en ära i att vara både bondsk och österländskt vis. Enkelheten i hans dikter är försåtlig. Han var en mycket klipsk diktare som var skeptisk mot intellektualismen. "Sardinen vill att burken öppnas mot havet" – det är en av hans många minnesvärda formuleringar, vad han nu menade med det. Kluvet i alla fall.

Och på 80-talet försökte jag, utan att lyckas, att ta mig igenom en essäbok av Hans-Magnus Enzensberger med titeln "Ack Europa”. Det var när debatten om för eller emot EU ännu rasade i Sverige och Enzenberger menar i den boken att detta att vara europé är att vara kluven. Längre än så kom jag nog inte i boken, vill jag minnas.

Och att vara ansvarig för Systembolaget och kanske också att jobba där, måste väl också vara kluvet. Det handlar ju om att sälja men ändå inte sälja. Anitra Steen brukade på sin tid argumentera för sänkta alkoholskatter. Då rasade nykterhetsrörelsen mot Steens självpåtgna politikerroll. Hennes efterträdare Magdalena Gerger ser det nu som sin uppgift att propagera för ett fortsatt förbud mot gårdsförsäljning av vin. Men den politikerrollen kommer ingen nykterhetskämpe att ifrågasätta.

Och så har vi det här med Julian Assange och Wikileaks. I den frågan är mina åsikter kluvna, och det utan att jag på minsta sätt är folkpartist. Att en vildsint datanörd, som Assange var i början, och delvis säkert är fortfarande, lyckas knäcka nästan all världens diplomatkoder är imponerande. Och även om han drivits av att bara visa, att det har varit möjligt att ta sig in både här och där, så har vi ju som en sorts bieffekt fått veta vilka samtal som pågår mellan skål och vägg när politiker på hög nivå träffas. T.ex. har vi fått veta att Carl Bildt gläfser som om han vore en stor hund fast han i själva verket är av högst medelmåttig storlek. Ett intressant bidrag till historieskrivningen, även om vi väl är många som haft det på känn länge. Detta å ena sidan. Men å andra sidan skall Assange naturligtvis ställas till svars om det nu är så att han våldfört sig på kvinnor i Sverige. Men mitt stalltips i den frågan ser ut så här: Assange kommer att utlämnas till Sverige, där åtalet mot honom läggs ned, varpå han utlämnas till USA. Han är ju inte ens en medelstor hund, som gläfst...

Men nu var det det här med mig och Facebook. Jag är en, även om jag finns på två ställen. Och med olika profilbilder. Hängde Ni med? Man kan bli kluven för mindre...

Som bålverk mot otron

Nog låter det väl lite pampigt eller hur? Bålverk mot villolärare och otro. Enl. Wikipedia ( inte att förväxla med Wikileaks) så är bålverk ursprungligen beteckning på en yttre försvarsanordning bestående av en spärr av pålar eller timmerstockar, avsedd att hindra fienden från att komma fram till den egentliga försvarsanläggningen (borg eller liknande). Senare kom ordet att användas också för blockhusliknande konstruktioner och fick en mer allmän betydelse av en försvarsanläggning utanför murarna.

Och nog kände jag mig lite som ett sånt bålverk i måndags på Centralen, hur pampigt och storvulet det än kan låta. Det blev 7-1 till Jehovas vittnen i kampen mot dom kristna . Åtminstone om man ser till antalet skriftspridare. Dom var alltså sju och jag var en.

Dessbättre såg jag inte fler än två, kanske tre personer, som gratis tog emot ett ex av endera Vakttornet eller Vakna. Själv sålde jag 14 ex av Stridsropet under några timmar. Plus alla som gav pengar utan att ta emot nån tidning. Men det allvarliga är att folk i allmänhet ser ingen annan skillnad på dom och oss annat än att vi i allmänhet betraktas som bättre i åtminstone något avseende än Jehovas Vittnen. Men vi tror väl ungefär på samma sak, eller? NEJ och åter NEJ. Det finns mycket små likheter mellan vad kristna människor tror på och vad ett jehovavittne tror på. Lägg märke till att jag inte ens betraktar Jehovas Vittnen som kristna. Så stora och avgörande är skillnaderna.

Jehovas Vittnen sysslar nästan uteslutande med spekulationer om tidens slut och vad som sedan följer, och rörelsen utvecklades ur adventismen. Gruppen kallades i början av andra för "russellianer" efter grundaren Charles Taze Russell. Själva antog de namnet Bibelforskarna men bytte år 1931 till Jehovas vittnen. Namnet Jehovas vittnen, grundar de på ett avsnitt från Jesaja 43:10: "Ni är mina vittnen', säger Herrren."

Läran karakteriseras alltså av sin eskatologi som förutsäger en ny världsordning där Jehova Gud genom sin son Jesus Kristus, kommer att styra världen. Budskapet har utvecklats från att först ange ett antal exakta tider för Jesu återkomst, bland annat 1914, att lova att Jesus skulle tala i radio vid sin återkomst, till en mer modern bild där miljöförstörelse spelar en viktig roll. Återkomsten 1914 skall ha skett osynligt, och Jesus blir synlig först vid slaget vid Harmageddon. Den senare tidens förutsägelser daterade Harmageddonslaget till 1975, och numera påstås det gälla 6000 år efter att Eva skapades.

Jehovas vittnen anser själva att de är den enda sanna kristna församlingen och avvisar allt samarbete med andra kyrkor som de ser som Satans verk. I princip har inte andra kristna samfund erkänt Jehovas Vittnen som ett kristet samfund, eftersom de inte tror på treenighetsläran, och har en avvikande syn på Jesu gudom. Denna avvikande syn diskvalificerar Jehovas vittnen från att betraktas som kristna. De tror att Jesus Kristus är av gudomlig natur men att han är skapad av den högste guden JEHOVA. Likaså betraktas organisationens lära om de 144 000 utvalda som skall komma till himlen, av de övriga kristna samfunden som elitistisk och avvikande från både den protestantiska läran om nåden och katolska frälsningsläran.

Men sju ”förkunnare”( dom benämner sina anhängare så) på Centralen är också ett bevis på att rörelsen är mycket aktiv och evangeliserande. Och det lönar sig! I den senaste statistiken från Svenska kyrkans forskningsråd är antalet aktiva medlemmar 23393. Det är en ökning med 7 procent sedan 1990. Bara mormonerna och katolska kyrkan slår den ökningstakten (plus 18 procent för båda). Som en jämförelse kan nämnas att Frälsningsarmén minskat med 30 procent och Svenska missionskyrkan med 10 procent under motsvarande period. Jehovas vittnen uppger själva att i dag är ungefär 39 000 personer "knutna" till rörelsen.

Det var bl.a. därför jag stod på Centralen den här dagen.. Som ett litet men dock bålverk mot otron. Och inte firar dom jul heller. Undrar just vad förkunnarna på Centralen sa till dom som gick förbi och önskade ”God Jul”. För det var ganska många.

Jag har kontaktsvårigheter

Under den senaste veckan har jag drabbats av kontaktsvårigheter. Ja, det är väl mera min internetleverantör som har svårt att få kontakt, men det drabbar mig. Det är Tele2 som är min internetleverantör, och dom kallar sina kontaktproblem driftstörningar. Och Baldersvägen kallar dom ditt område.Tele2 har således driftstörningar för internetanslutningar i mitt område, och problemen har kommit och gått flera gånger under den senaste tiden. Just i skrivande stund har dom kommit och jag har alltså kontaktsvårigheter.( eller hade snarare eftersom problemen ser ut att vara lösta just nu. Du kan ju faktiskt läsa det här på nätet)

Kontaktsvårigheterna innebär flera saker. Dels är det rent bokstavliga kontaktsvårigheter med vänner och bekanta. Jag tillhör dom som har en stor del av vänkretsen uppbyggd digitalt, eller vad det kan heta, när man umgås via Facebook eller msn eller andra såna anordningar. Och åtminstone på Facebook heter det ju faktiskt att man blir ”vän med”. Man blir vän även med såna som man umgåtts med på andra sätt i många år. Med barnbarnen har jag ju t.ex alltid varit vän och tänker så förbli hur det än går med Tele2:s driftstörningar. Värre blir det naturligtvis med vänner i Kanada eller i Australien. Den vänskapen kan ju faktiskt bli lidande om inte Tele2 skärper sig. Men det gör dom säkert. Enligt reklamen står dom nämligen på kundens sida…..

Även när jag inte har kontaktsvårigheter brukar jag ibland undra,hur den framtida forskningen ska hantera våra digitala kontakter. I olika arkiv runt om i landet ligger ju i dag gamla gulnade brev, som berättar om gångna tiders vänskap. Inte bara vänskap förresten, men även det. Liksom affärsöverenskommelser, köpekontrakt, fotografier och annat som vittnar om mänsklig kontakt. Forskningen kommer kanske att tro att vi,2000-talets vanliga människor, plötsligt att slutat att odla vänskap och kontakter. Det vore synd i så fall, eftersom jag har i alla fall några hundra facebookvänner. Ingen av dessa kontakter har kanske något värde för den framtida forskningen , men det är i alla fall en vänskap som varit viktig för dom som var vänner i den digitala tidsåldern.Jag känner förresten dom som har nära tusen såna facebookvänner. Hur dom nu hinner med dom?

När man drabbas av digitala kontaktsvårigheter är det tur att man har andra riktigt levande kontakter. Det har jag, och så här i julförberedelsernas tid känner jag det. Ända in i märg och ben, faktiskt. Julklappar ska köpas, julkort ska skrivas och telefonsamtal ska ringas. Fast julkort kan man skicka via nätet också. Om man nu inte har kontaktsvårigheter vill säga. Och det är allt bra trevligt att få riktiga julkort att stoppa i den speciella julkortslåda, som hustrun hänger upp vid sidan av dörren varje jul. Hur gör dom som bara har facebook- och msnvänner med sånt t.ex? Då blir det kanske inte så mycket att oja sig över att posten fungerar allt sämre. Jag är ju inte hundra år gammal, men jag minns när vi fick posten utburen två gånger varje vardag och även på lördag. Lördagsutbärning har dom f.ö. fortfarande i Danmark. Eller hade i varje fall ända tills det blev Posten Norden….

Vågar man säga att Kgl. Postverket faktiskt fungerade mycket bättre än Posten Norden. Och vad jag kan minnas så fungerade Kgl. Telegrafverket utan driftstörningar också. Liksom tågtrafiken, apoteken och bilprovningen. Så länge såna saker sköttes av det allmänna. Friskolorna försvarades ju här om dan t.o.m. av Mona Sahlin, men jag har inte hört en enda människa säga att tågtrafiken fungerar bättre nu sedan Statens Järnvägar fått konkurrens av privata Tågkompaniet. Eller av Nordtåg eller nåt annat privat alternativ, tillkomna för att förbättra kommunikation och kontakter mellan människor….. Och privatiseringen av apoteken har kostat dej och mej som skattebetalare ca en halv miljard. Bara för att få fler apotek där det redan finns många och färre eller inga alls i glesbygder, där folk också blir sjuka och behöver mediciner.

Nej, det är allt lika bra att ge sig ut i snösvängen. Snön gör nämligen allt den kan för att ge oss kontaktsvårigheter med grannarna också. Insnöad och med kontaktsvårigheter. Är det framtidsutsikterna det? Jag vägrar!

Även den som har det bra behöver......

Jag tror att det var på 70-talet, i samband med Jesusrörelsens framväxt i Sverige som dom kom. Bildekalerna, som man skulle fästa på bakrutan, för att på det sättet vittna om Jesus, medan man körde bil, och utan att behöva säga nåt. Jag tyckte aldrig om dom där. Inte för att jag körde som en biltjuv, åtminstone inte hela tiden, men ibland bröt även jag säkert mot en och annan trafikregel, och att åka fast för fortkörning och samtidigt ha en dekal med texten "Vittne för Jesus" eller nåt annat käckt? Nej det var ingen bra kombination, så det fick vara för mig.

Jag minns att en av dessa bildekaler hade texten: "Även den som har det bra behöver Jesus." Tänkt för stora, dyra bilar då, kan man väl förmoda. Och eftersom tanken flyger fritt, kom jag i går på nytt att tänka på just den dekaltexten. Och det i samband med socialdemokraternas förtroenderåd. Hur det kan bli! Mona Sahlin höll ett av sina allra bästa tal som partiledare, och hon pekade på flera allvarliga missgrepp både i valrörelsen och i de senaste årens socialdemokratiska politik. Hur partiet helt misssat medelklassen och medelklassens olika ställningstaganden och värderingar. Till friskolor, till RUT, till privata alkternativ i vården, till fastighetsskatten och till en massa andra röda skynken för socialdemokraterna. Undrar just varför Mona inte höll det talet långt tidigare.... Hur når vi medelklassen? Dom som har jobb, bor i villa och reser både till fjällen och utomlands varje år. Även den som har det bra behöver......

De flesta som har ett jobb, har det förhållandevis ganska bra i Sverige. Både i jämförele med motsvarande grupper i andra länder, och framförallt i jämförelse med dom som saknar jobb, är sjuka och utförsäkrade. Av den gruppen, friska och i arbete, röstade bara 22% på ARBETARPARTIET socialdemokraterna i årets val. 22%!!! Folk har alltså uppfattningen att socialdemokraterna är möjligen ett parti för arbetslösa, för invandrare och för traditionsbärande pensionärsgrupper. Men för dom som har det ganska bra, åtminstone förhållandevis, framstår partiet som en samling nej-sägare. Så fort vi kommer till makten ska vi avskaffa RUT, vi ska återinföra fastighetsskatten ( även om vi kallar den skatt på förmögna)och vi ska sätta stopp för friskolorna. Bl. a. Alltså nej till det som en majoritet av det arbetande folket tycker är ganska bra. Valfrihet i vården, rätt till bra skolor för barnen, och nån som mot rejäl och vit betalning hjälper till med städningen, när jag själv inte hinner. Nej till sånt, och dessutom ja till ett samarbete med vänsterpartiet, som fortfarande av de flesta kallas kommunister. Tur att min pappa slapp uppleva det.....

Även den som har det bra behöver socialdemokraterna. Det blir den stora utmaningen för den nya partiledaren, för en förhoppningsvis mycket förnyad partistyrelse och för ett nytt parti, som vill återta regeringsmakten. Både jämlikhet och utveckling, som Mona uttryckte det. I ett tal, som samtidigt avslöjade hennes stora svaghet. En ledare leder. Det framgår av namnet. Och det har hon inte gjort, åtminstone inte i den riktning som hon pekade ut i går. Med hela handen, faktiskt. Och vem blir då den som får ta sig an den uppgiften? Ingen aning faktiskt, men jag tror inte att Sven-Erik Österberg är mannen.. Kom hem Margot!!!!