Nog låter det väl lite pampigt eller hur? Bålverk mot villolärare och otro. Enl. Wikipedia ( inte att förväxla med Wikileaks) så är bålverk ursprungligen beteckning på en yttre försvarsanordning bestående av en spärr av pålar eller timmerstockar, avsedd att hindra fienden från att komma fram till den egentliga försvarsanläggningen (borg eller liknande). Senare kom ordet att användas också för blockhusliknande konstruktioner och fick en mer allmän betydelse av en försvarsanläggning utanför murarna.
Och nog kände jag mig lite som ett sånt bålverk i måndags på Centralen, hur pampigt och storvulet det än kan låta. Det blev 7-1 till Jehovas vittnen i kampen mot dom kristna . Åtminstone om man ser till antalet skriftspridare. Dom var alltså sju och jag var en.
Dessbättre såg jag inte fler än två, kanske tre personer, som gratis tog emot ett ex av endera Vakttornet eller Vakna. Själv sålde jag 14 ex av Stridsropet under några timmar. Plus alla som gav pengar utan att ta emot nån tidning. Men det allvarliga är att folk i allmänhet ser ingen annan skillnad på dom och oss annat än att vi i allmänhet betraktas som bättre i åtminstone något avseende än Jehovas Vittnen. Men vi tror väl ungefär på samma sak, eller? NEJ och åter NEJ. Det finns mycket små likheter mellan vad kristna människor tror på och vad ett jehovavittne tror på. Lägg märke till att jag inte ens betraktar Jehovas Vittnen som kristna. Så stora och avgörande är skillnaderna.
Jehovas Vittnen sysslar nästan uteslutande med spekulationer om tidens slut och vad som sedan följer, och rörelsen utvecklades ur adventismen. Gruppen kallades i början av andra för "russellianer" efter grundaren Charles Taze Russell. Själva antog de namnet Bibelforskarna men bytte år 1931 till Jehovas vittnen. Namnet Jehovas vittnen, grundar de på ett avsnitt från Jesaja 43:10: "Ni är mina vittnen', säger Herrren."
Läran karakteriseras alltså av sin eskatologi som förutsäger en ny världsordning där Jehova Gud genom sin son Jesus Kristus, kommer att styra världen. Budskapet har utvecklats från att först ange ett antal exakta tider för Jesu återkomst, bland annat 1914, att lova att Jesus skulle tala i radio vid sin återkomst, till en mer modern bild där miljöförstörelse spelar en viktig roll. Återkomsten 1914 skall ha skett osynligt, och Jesus blir synlig först vid slaget vid Harmageddon. Den senare tidens förutsägelser daterade Harmageddonslaget till 1975, och numera påstås det gälla 6000 år efter att Eva skapades.
Jehovas vittnen anser själva att de är den enda sanna kristna församlingen och avvisar allt samarbete med andra kyrkor som de ser som Satans verk. I princip har inte andra kristna samfund erkänt Jehovas Vittnen som ett kristet samfund, eftersom de inte tror på treenighetsläran, och har en avvikande syn på Jesu gudom. Denna avvikande syn diskvalificerar Jehovas vittnen från att betraktas som kristna. De tror att Jesus Kristus är av gudomlig natur men att han är skapad av den högste guden JEHOVA. Likaså betraktas organisationens lära om de 144 000 utvalda som skall komma till himlen, av de övriga kristna samfunden som elitistisk och avvikande från både den protestantiska läran om nåden och katolska frälsningsläran.
Men sju ”förkunnare”( dom benämner sina anhängare så) på Centralen är också ett bevis på att rörelsen är mycket aktiv och evangeliserande. Och det lönar sig! I den senaste statistiken från Svenska kyrkans forskningsråd är antalet aktiva medlemmar 23393. Det är en ökning med 7 procent sedan 1990. Bara mormonerna och katolska kyrkan slår den ökningstakten (plus 18 procent för båda). Som en jämförelse kan nämnas att Frälsningsarmén minskat med 30 procent och Svenska missionskyrkan med 10 procent under motsvarande period. Jehovas vittnen uppger själva att i dag är ungefär 39 000 personer "knutna" till rörelsen.
Det var bl.a. därför jag stod på Centralen den här dagen.. Som ett litet men dock bålverk mot otron. Och inte firar dom jul heller. Undrar just vad förkunnarna på Centralen sa till dom som gick förbi och önskade ”God Jul”. För det var ganska många.
tisdag 7 december 2010
måndag 6 december 2010
Jag har kontaktsvårigheter
Under den senaste veckan har jag drabbats av kontaktsvårigheter. Ja, det är väl mera min internetleverantör som har svårt att få kontakt, men det drabbar mig. Det är Tele2 som är min internetleverantör, och dom kallar sina kontaktproblem driftstörningar. Och Baldersvägen kallar dom ditt område.Tele2 har således driftstörningar för internetanslutningar i mitt område, och problemen har kommit och gått flera gånger under den senaste tiden. Just i skrivande stund har dom kommit och jag har alltså kontaktsvårigheter.( eller hade snarare eftersom problemen ser ut att vara lösta just nu. Du kan ju faktiskt läsa det här på nätet)
Kontaktsvårigheterna innebär flera saker. Dels är det rent bokstavliga kontaktsvårigheter med vänner och bekanta. Jag tillhör dom som har en stor del av vänkretsen uppbyggd digitalt, eller vad det kan heta, när man umgås via Facebook eller msn eller andra såna anordningar. Och åtminstone på Facebook heter det ju faktiskt att man blir ”vän med”. Man blir vän även med såna som man umgåtts med på andra sätt i många år. Med barnbarnen har jag ju t.ex alltid varit vän och tänker så förbli hur det än går med Tele2:s driftstörningar. Värre blir det naturligtvis med vänner i Kanada eller i Australien. Den vänskapen kan ju faktiskt bli lidande om inte Tele2 skärper sig. Men det gör dom säkert. Enligt reklamen står dom nämligen på kundens sida…..
Även när jag inte har kontaktsvårigheter brukar jag ibland undra,hur den framtida forskningen ska hantera våra digitala kontakter. I olika arkiv runt om i landet ligger ju i dag gamla gulnade brev, som berättar om gångna tiders vänskap. Inte bara vänskap förresten, men även det. Liksom affärsöverenskommelser, köpekontrakt, fotografier och annat som vittnar om mänsklig kontakt. Forskningen kommer kanske att tro att vi,2000-talets vanliga människor, plötsligt att slutat att odla vänskap och kontakter. Det vore synd i så fall, eftersom jag har i alla fall några hundra facebookvänner. Ingen av dessa kontakter har kanske något värde för den framtida forskningen , men det är i alla fall en vänskap som varit viktig för dom som var vänner i den digitala tidsåldern.Jag känner förresten dom som har nära tusen såna facebookvänner. Hur dom nu hinner med dom?
När man drabbas av digitala kontaktsvårigheter är det tur att man har andra riktigt levande kontakter. Det har jag, och så här i julförberedelsernas tid känner jag det. Ända in i märg och ben, faktiskt. Julklappar ska köpas, julkort ska skrivas och telefonsamtal ska ringas. Fast julkort kan man skicka via nätet också. Om man nu inte har kontaktsvårigheter vill säga. Och det är allt bra trevligt att få riktiga julkort att stoppa i den speciella julkortslåda, som hustrun hänger upp vid sidan av dörren varje jul. Hur gör dom som bara har facebook- och msnvänner med sånt t.ex? Då blir det kanske inte så mycket att oja sig över att posten fungerar allt sämre. Jag är ju inte hundra år gammal, men jag minns när vi fick posten utburen två gånger varje vardag och även på lördag. Lördagsutbärning har dom f.ö. fortfarande i Danmark. Eller hade i varje fall ända tills det blev Posten Norden….
Vågar man säga att Kgl. Postverket faktiskt fungerade mycket bättre än Posten Norden. Och vad jag kan minnas så fungerade Kgl. Telegrafverket utan driftstörningar också. Liksom tågtrafiken, apoteken och bilprovningen. Så länge såna saker sköttes av det allmänna. Friskolorna försvarades ju här om dan t.o.m. av Mona Sahlin, men jag har inte hört en enda människa säga att tågtrafiken fungerar bättre nu sedan Statens Järnvägar fått konkurrens av privata Tågkompaniet. Eller av Nordtåg eller nåt annat privat alternativ, tillkomna för att förbättra kommunikation och kontakter mellan människor….. Och privatiseringen av apoteken har kostat dej och mej som skattebetalare ca en halv miljard. Bara för att få fler apotek där det redan finns många och färre eller inga alls i glesbygder, där folk också blir sjuka och behöver mediciner.
Nej, det är allt lika bra att ge sig ut i snösvängen. Snön gör nämligen allt den kan för att ge oss kontaktsvårigheter med grannarna också. Insnöad och med kontaktsvårigheter. Är det framtidsutsikterna det? Jag vägrar!
Kontaktsvårigheterna innebär flera saker. Dels är det rent bokstavliga kontaktsvårigheter med vänner och bekanta. Jag tillhör dom som har en stor del av vänkretsen uppbyggd digitalt, eller vad det kan heta, när man umgås via Facebook eller msn eller andra såna anordningar. Och åtminstone på Facebook heter det ju faktiskt att man blir ”vän med”. Man blir vän även med såna som man umgåtts med på andra sätt i många år. Med barnbarnen har jag ju t.ex alltid varit vän och tänker så förbli hur det än går med Tele2:s driftstörningar. Värre blir det naturligtvis med vänner i Kanada eller i Australien. Den vänskapen kan ju faktiskt bli lidande om inte Tele2 skärper sig. Men det gör dom säkert. Enligt reklamen står dom nämligen på kundens sida…..
Även när jag inte har kontaktsvårigheter brukar jag ibland undra,hur den framtida forskningen ska hantera våra digitala kontakter. I olika arkiv runt om i landet ligger ju i dag gamla gulnade brev, som berättar om gångna tiders vänskap. Inte bara vänskap förresten, men även det. Liksom affärsöverenskommelser, köpekontrakt, fotografier och annat som vittnar om mänsklig kontakt. Forskningen kommer kanske att tro att vi,2000-talets vanliga människor, plötsligt att slutat att odla vänskap och kontakter. Det vore synd i så fall, eftersom jag har i alla fall några hundra facebookvänner. Ingen av dessa kontakter har kanske något värde för den framtida forskningen , men det är i alla fall en vänskap som varit viktig för dom som var vänner i den digitala tidsåldern.Jag känner förresten dom som har nära tusen såna facebookvänner. Hur dom nu hinner med dom?
När man drabbas av digitala kontaktsvårigheter är det tur att man har andra riktigt levande kontakter. Det har jag, och så här i julförberedelsernas tid känner jag det. Ända in i märg och ben, faktiskt. Julklappar ska köpas, julkort ska skrivas och telefonsamtal ska ringas. Fast julkort kan man skicka via nätet också. Om man nu inte har kontaktsvårigheter vill säga. Och det är allt bra trevligt att få riktiga julkort att stoppa i den speciella julkortslåda, som hustrun hänger upp vid sidan av dörren varje jul. Hur gör dom som bara har facebook- och msnvänner med sånt t.ex? Då blir det kanske inte så mycket att oja sig över att posten fungerar allt sämre. Jag är ju inte hundra år gammal, men jag minns när vi fick posten utburen två gånger varje vardag och även på lördag. Lördagsutbärning har dom f.ö. fortfarande i Danmark. Eller hade i varje fall ända tills det blev Posten Norden….
Vågar man säga att Kgl. Postverket faktiskt fungerade mycket bättre än Posten Norden. Och vad jag kan minnas så fungerade Kgl. Telegrafverket utan driftstörningar också. Liksom tågtrafiken, apoteken och bilprovningen. Så länge såna saker sköttes av det allmänna. Friskolorna försvarades ju här om dan t.o.m. av Mona Sahlin, men jag har inte hört en enda människa säga att tågtrafiken fungerar bättre nu sedan Statens Järnvägar fått konkurrens av privata Tågkompaniet. Eller av Nordtåg eller nåt annat privat alternativ, tillkomna för att förbättra kommunikation och kontakter mellan människor….. Och privatiseringen av apoteken har kostat dej och mej som skattebetalare ca en halv miljard. Bara för att få fler apotek där det redan finns många och färre eller inga alls i glesbygder, där folk också blir sjuka och behöver mediciner.
Nej, det är allt lika bra att ge sig ut i snösvängen. Snön gör nämligen allt den kan för att ge oss kontaktsvårigheter med grannarna också. Insnöad och med kontaktsvårigheter. Är det framtidsutsikterna det? Jag vägrar!
söndag 5 december 2010
Även den som har det bra behöver......
Jag tror att det var på 70-talet, i samband med Jesusrörelsens framväxt i Sverige som dom kom. Bildekalerna, som man skulle fästa på bakrutan, för att på det sättet vittna om Jesus, medan man körde bil, och utan att behöva säga nåt. Jag tyckte aldrig om dom där. Inte för att jag körde som en biltjuv, åtminstone inte hela tiden, men ibland bröt även jag säkert mot en och annan trafikregel, och att åka fast för fortkörning och samtidigt ha en dekal med texten "Vittne för Jesus" eller nåt annat käckt? Nej det var ingen bra kombination, så det fick vara för mig.
Jag minns att en av dessa bildekaler hade texten: "Även den som har det bra behöver Jesus." Tänkt för stora, dyra bilar då, kan man väl förmoda. Och eftersom tanken flyger fritt, kom jag i går på nytt att tänka på just den dekaltexten. Och det i samband med socialdemokraternas förtroenderåd. Hur det kan bli! Mona Sahlin höll ett av sina allra bästa tal som partiledare, och hon pekade på flera allvarliga missgrepp både i valrörelsen och i de senaste årens socialdemokratiska politik. Hur partiet helt misssat medelklassen och medelklassens olika ställningstaganden och värderingar. Till friskolor, till RUT, till privata alkternativ i vården, till fastighetsskatten och till en massa andra röda skynken för socialdemokraterna. Undrar just varför Mona inte höll det talet långt tidigare.... Hur når vi medelklassen? Dom som har jobb, bor i villa och reser både till fjällen och utomlands varje år. Även den som har det bra behöver......
De flesta som har ett jobb, har det förhållandevis ganska bra i Sverige. Både i jämförele med motsvarande grupper i andra länder, och framförallt i jämförelse med dom som saknar jobb, är sjuka och utförsäkrade. Av den gruppen, friska och i arbete, röstade bara 22% på ARBETARPARTIET socialdemokraterna i årets val. 22%!!! Folk har alltså uppfattningen att socialdemokraterna är möjligen ett parti för arbetslösa, för invandrare och för traditionsbärande pensionärsgrupper. Men för dom som har det ganska bra, åtminstone förhållandevis, framstår partiet som en samling nej-sägare. Så fort vi kommer till makten ska vi avskaffa RUT, vi ska återinföra fastighetsskatten ( även om vi kallar den skatt på förmögna)och vi ska sätta stopp för friskolorna. Bl. a. Alltså nej till det som en majoritet av det arbetande folket tycker är ganska bra. Valfrihet i vården, rätt till bra skolor för barnen, och nån som mot rejäl och vit betalning hjälper till med städningen, när jag själv inte hinner. Nej till sånt, och dessutom ja till ett samarbete med vänsterpartiet, som fortfarande av de flesta kallas kommunister. Tur att min pappa slapp uppleva det.....
Även den som har det bra behöver socialdemokraterna. Det blir den stora utmaningen för den nya partiledaren, för en förhoppningsvis mycket förnyad partistyrelse och för ett nytt parti, som vill återta regeringsmakten. Både jämlikhet och utveckling, som Mona uttryckte det. I ett tal, som samtidigt avslöjade hennes stora svaghet. En ledare leder. Det framgår av namnet. Och det har hon inte gjort, åtminstone inte i den riktning som hon pekade ut i går. Med hela handen, faktiskt. Och vem blir då den som får ta sig an den uppgiften? Ingen aning faktiskt, men jag tror inte att Sven-Erik Österberg är mannen.. Kom hem Margot!!!!
Jag minns att en av dessa bildekaler hade texten: "Även den som har det bra behöver Jesus." Tänkt för stora, dyra bilar då, kan man väl förmoda. Och eftersom tanken flyger fritt, kom jag i går på nytt att tänka på just den dekaltexten. Och det i samband med socialdemokraternas förtroenderåd. Hur det kan bli! Mona Sahlin höll ett av sina allra bästa tal som partiledare, och hon pekade på flera allvarliga missgrepp både i valrörelsen och i de senaste årens socialdemokratiska politik. Hur partiet helt misssat medelklassen och medelklassens olika ställningstaganden och värderingar. Till friskolor, till RUT, till privata alkternativ i vården, till fastighetsskatten och till en massa andra röda skynken för socialdemokraterna. Undrar just varför Mona inte höll det talet långt tidigare.... Hur når vi medelklassen? Dom som har jobb, bor i villa och reser både till fjällen och utomlands varje år. Även den som har det bra behöver......
De flesta som har ett jobb, har det förhållandevis ganska bra i Sverige. Både i jämförele med motsvarande grupper i andra länder, och framförallt i jämförelse med dom som saknar jobb, är sjuka och utförsäkrade. Av den gruppen, friska och i arbete, röstade bara 22% på ARBETARPARTIET socialdemokraterna i årets val. 22%!!! Folk har alltså uppfattningen att socialdemokraterna är möjligen ett parti för arbetslösa, för invandrare och för traditionsbärande pensionärsgrupper. Men för dom som har det ganska bra, åtminstone förhållandevis, framstår partiet som en samling nej-sägare. Så fort vi kommer till makten ska vi avskaffa RUT, vi ska återinföra fastighetsskatten ( även om vi kallar den skatt på förmögna)och vi ska sätta stopp för friskolorna. Bl. a. Alltså nej till det som en majoritet av det arbetande folket tycker är ganska bra. Valfrihet i vården, rätt till bra skolor för barnen, och nån som mot rejäl och vit betalning hjälper till med städningen, när jag själv inte hinner. Nej till sånt, och dessutom ja till ett samarbete med vänsterpartiet, som fortfarande av de flesta kallas kommunister. Tur att min pappa slapp uppleva det.....
Även den som har det bra behöver socialdemokraterna. Det blir den stora utmaningen för den nya partiledaren, för en förhoppningsvis mycket förnyad partistyrelse och för ett nytt parti, som vill återta regeringsmakten. Både jämlikhet och utveckling, som Mona uttryckte det. I ett tal, som samtidigt avslöjade hennes stora svaghet. En ledare leder. Det framgår av namnet. Och det har hon inte gjort, åtminstone inte i den riktning som hon pekade ut i går. Med hela handen, faktiskt. Och vem blir då den som får ta sig an den uppgiften? Ingen aning faktiskt, men jag tror inte att Sven-Erik Österberg är mannen.. Kom hem Margot!!!!
onsdag 1 december 2010
Ny ragnarök eller varifrån och vart?
Jag har skrivit om det förut. När jag för ungefär ett år sedan lanserade en ny teori om klimatförändringarna. Men med en temperatur på nästan trettio minusgrader långt ner i Västergötland, förtjänar den att upprepas;Tänk om Ragnarök närmar sig!
Först kommer fimbulvintern, som varar i tre år utan mellanliggande sommar. Och det här är ju den andra i rad. Och hur var det med sommaren, egentligen? Och sen krig! Det behöver jag ju inte ens kommentera. Därefter kommer tre tuppar att gala. Nja...det är väl möjligen dom som saknas då. Men i alla fall: En tupp hos asarna (Gullinkambe), en hos jättarna (Fjalar - en eldröd tupp) och en hos Hel (den sotsvarte). Det blir översvämning, och här behövs ingen fantasi. Tänk bara på Pakistan. Sen kommer skeppet Nagelfar kommer loss. Heimdall blåser den gudomliga varningssignalen i Gjallarhornet, och nog är väl klimatmötet i Cancun en varningssignal. Fenrisulven, Midgårdsormen, jättarna, eldjättarna och Loke samlas för att kämpa mot asagudarna. Kampen står på Vigrids tusenmilaslätt, och tanken går för mig osökt till Uppenbarelsebokens skildring av slaget vid Harmagedon. Bergen rämnar och haven störtar in över land, men Yggdrasil, världsträdet består. Då Surt satt världen i brand sjunker den till havets botten. Men Nidavallen finns kvar, och där samlas de överlevande.
Och i Bibeln har vi Uppenbarelsebokens skildringar om tidens slut och Guds folk i paradiset........
Och Valan, kvinnan som vet allt sjunger: Osådda skola åkrar växa, allt ont sig bättra; Balder skall komma. [...]
En sal ses fagrare än solen stånda, täckt med guld, på Gimle.
Men i den sista versen avslöjar hon att ondskan inte helt har förjagats från världen genom Ragnarök:
Då kommer dunklets drake flygande, en blank orm, nedifrån, från Nidafjällen. I fjädrarne bär, och flyger över slätten, Nidhögg lik./ Nu skall hon sjunka.
I Ragnarök slukar Fenrisulven Oden, men Vidar hämnas sin fader genom att bända isär ulvens käkar. Tor dräper Midgårdsormen, men han hinner inte ta mer än nio fjät innan han faller död till marken, dödad av ormens giftiga etter. Heimdall och Loke spetsar varandra med sina spjut. Varghunden Garm äter upp Tyr, men blir spetsad inifrån av Tyrs svärd. Frej driver sitt hjorthorn genom jätten Surts öga, men blir kluven av Surts eldsvärd.
När Ragnarök sedan är över, går två människor, Liv och Livtrasir, som har överlevt, iland och påbörjar det nya livet i det nya Midgård eller Gimle, den värld som skapas efter Ragnarök.
Detta påminner kanske inte om Eva och Adam,men däremot om Noa och hans fru, som överlevde floden. De överlevande gudarna är bland annat Tors söner Mode och Magne samt Odens söner Vidar, Balder och Höder, och de flesta av asynjorna, de goda gudakvinnorna. En ny era stundar, och den skall ledas av Balder. Balder, som sades vara bäst av asarna. Det var omöjligt att säga något ont om honom. Han var vacker, ljus, god, vis och omtyckt. Han styr den nya världen tillsammans med Nanna.
Det finns flera likheter mellan traditionen om den vite Balder och Vite Krist. Balder beskrevs till exempel som "den vitaste av asar" och Kristus kallades på flera nordiska språk Vite Krist.(fornisländska: Hvítakristr)Båda är framställda som goda och lidande gudar, båda dör och blir begråtna; Och kristendomens dualistiska motiv, kampen mellan gud och djävul, som vi känner väl kan också återfinnas i konflikten mellan Balder och Loke.
Men Anders! Inte tror du väl på det där? Nej det har jag inte sagt, men medge att det finns intressanta likheter. Människan har i alla tider funderat över de eviga frågorna. Varifrån? Och vart? Och ute gnistrar Fimbulvintern och det är 30 grader kallt i Västergötland......
Först kommer fimbulvintern, som varar i tre år utan mellanliggande sommar. Och det här är ju den andra i rad. Och hur var det med sommaren, egentligen? Och sen krig! Det behöver jag ju inte ens kommentera. Därefter kommer tre tuppar att gala. Nja...det är väl möjligen dom som saknas då. Men i alla fall: En tupp hos asarna (Gullinkambe), en hos jättarna (Fjalar - en eldröd tupp) och en hos Hel (den sotsvarte). Det blir översvämning, och här behövs ingen fantasi. Tänk bara på Pakistan. Sen kommer skeppet Nagelfar kommer loss. Heimdall blåser den gudomliga varningssignalen i Gjallarhornet, och nog är väl klimatmötet i Cancun en varningssignal. Fenrisulven, Midgårdsormen, jättarna, eldjättarna och Loke samlas för att kämpa mot asagudarna. Kampen står på Vigrids tusenmilaslätt, och tanken går för mig osökt till Uppenbarelsebokens skildring av slaget vid Harmagedon. Bergen rämnar och haven störtar in över land, men Yggdrasil, världsträdet består. Då Surt satt världen i brand sjunker den till havets botten. Men Nidavallen finns kvar, och där samlas de överlevande.
Och i Bibeln har vi Uppenbarelsebokens skildringar om tidens slut och Guds folk i paradiset........
Och Valan, kvinnan som vet allt sjunger: Osådda skola åkrar växa, allt ont sig bättra; Balder skall komma. [...]
En sal ses fagrare än solen stånda, täckt med guld, på Gimle.
Men i den sista versen avslöjar hon att ondskan inte helt har förjagats från världen genom Ragnarök:
Då kommer dunklets drake flygande, en blank orm, nedifrån, från Nidafjällen. I fjädrarne bär, och flyger över slätten, Nidhögg lik./ Nu skall hon sjunka.
I Ragnarök slukar Fenrisulven Oden, men Vidar hämnas sin fader genom att bända isär ulvens käkar. Tor dräper Midgårdsormen, men han hinner inte ta mer än nio fjät innan han faller död till marken, dödad av ormens giftiga etter. Heimdall och Loke spetsar varandra med sina spjut. Varghunden Garm äter upp Tyr, men blir spetsad inifrån av Tyrs svärd. Frej driver sitt hjorthorn genom jätten Surts öga, men blir kluven av Surts eldsvärd.
När Ragnarök sedan är över, går två människor, Liv och Livtrasir, som har överlevt, iland och påbörjar det nya livet i det nya Midgård eller Gimle, den värld som skapas efter Ragnarök.
Detta påminner kanske inte om Eva och Adam,men däremot om Noa och hans fru, som överlevde floden. De överlevande gudarna är bland annat Tors söner Mode och Magne samt Odens söner Vidar, Balder och Höder, och de flesta av asynjorna, de goda gudakvinnorna. En ny era stundar, och den skall ledas av Balder. Balder, som sades vara bäst av asarna. Det var omöjligt att säga något ont om honom. Han var vacker, ljus, god, vis och omtyckt. Han styr den nya världen tillsammans med Nanna.
Det finns flera likheter mellan traditionen om den vite Balder och Vite Krist. Balder beskrevs till exempel som "den vitaste av asar" och Kristus kallades på flera nordiska språk Vite Krist.(fornisländska: Hvítakristr)Båda är framställda som goda och lidande gudar, båda dör och blir begråtna; Och kristendomens dualistiska motiv, kampen mellan gud och djävul, som vi känner väl kan också återfinnas i konflikten mellan Balder och Loke.
Men Anders! Inte tror du väl på det där? Nej det har jag inte sagt, men medge att det finns intressanta likheter. Människan har i alla tider funderat över de eviga frågorna. Varifrån? Och vart? Och ute gnistrar Fimbulvintern och det är 30 grader kallt i Västergötland......
I huvudet på en f.d nörd
Jag var med redan på AIK:s tid. Ja, inte Gnaget då, utan Alfredshems IK alltså. Inte från början visserligen, men från mitten av 50-talet har jag nog följt laget. Eller LAGET som det stavas Nolaskogs. Under många år följde jag nog lika nära som andra nördar, men sen alltmer på avstånd. Lite av medgångssupporter har jag nog också blivit, det måste medges.
Säsongen 1958/1959 spelade man sin första säsong i högsta serien, Division 1 Norra. Och den sejouren i högsta serien blev bara ettårig. Jag tror inte att man tog en enda poäng faktiskt. Därefter åkte man under några säsonger hiss mellan division 1 och 2, för att 1962/1963 slutligen etablera sig i högsta serien. Apropå det så undrar jag vart forna storheter som Karlberg, Morgårdshammar och Rönnskär tagit vägen? Det var ju dom, som AIK slogs med om platserna i högsta serien, Plus Hammarby, som ju lagt ner verksamheten efter att länge ha levt över sina tillgångar. Och Strömsbro, som väl ätits upp av Brynäs.
Länge var ju laget bygdens lag, och dom nyförvärv som införskaffades, kom från Järved, Örnsköldsviks SK och Nyland. Nyland var ju faktiskt föregångaren när det gällde ångermanländsk ishockey, och vem glömmer t.ex Sten Olsén, som f.ö.fick tröja nummer tre efter övergången. De första värvningarna utanför distriktet kom nog från Västerbotten, och då glömmer ingen naturligtvis målvaktsjätten Gunnar ”Bäckis” Beckman, som kom från Teg. Och tillsammans med t.ex Nicke Johansson och bröderna Nordström byggde man upp ett av Sveriges bästa lag. Och byggmästare var naturligtvis Carlabel ”Kabben” Berglund, som tränade laget i mer än 20 år. Som läsaren märker sitter nördtakterna fortfarande i.
Bygdens lag alltså, men också Sveriges plantskola nummer ett. Jag behöver ju bara nämna namn som Anders Hedberg, Foppa, Markus Näslund och tvillingarna Sedin för att var och en ska förstå vad jag talar om. Inget svenskt lag har fostrat så många NHL-stjärnor, som MoDo, som jaget ju heter sedan 1964. Reaktionerna på namnbytet nådde ända upp till kommunfullmäktige, men innebar också många fördelar i form av ökad sponsring.Och sånt var viktigt redan då. Den konstfrusna hockeybanan fick väggar och tak i samma veva, och på så sätt förvandlades den delen av idrottsplatsen Kempevallen till Kempehallen. Den standardhöjningen innebar bl.a. att jag inte behövde köpa en korv utan bröd i andra pausen för att värma fingrarna och inte heller behövde jag längre gå de sex kilometrarna hem efter matcherna för att få liv i de stelfrusna fötterna.Jag kunde åka buss och sjunga med dom övriga segerrusiga supportrarna
1979 kom det första SM-guldet och det har ju sedan följts av ytterligare ett. Men 1979 hade hockeynörden sedan länge flyttat från orten, och det blev alltmer kärlek på avstånd. Sån kärlek har ju också ofta en tendens att svalna, och så också denna. MoDo-nörden förvandlades alltmer till en medgångssupporter, medan en mig närstående son tidigt övertog rollen som familjens MoDo-nörd. Men det är klart att han tagit intryck av sin far, som ju faktiskt var barndomskompis med flera av dåtidens stjärnor. På den tiden kunde man faktiskt gå ner till sargen på Hovet och snacka med Christer Nilsson och Sune Ödling i periodpauserna. Och då fick sonen följa med. Och att ha en pappa som spelat fotboll med Foppas pappa har satt djupa spår i det uppväxande släktet.
Och framtiden då? För MoDo alltså. Redan året efter det första SM-guldet började problemen, och laget var faktiskt ur den högsta serien redan 1984. Sedan har man ju hamnat utanför slutspelet de två senaste säsongerna, och även den nu pågående säsongen ser ut att sluta på samma sätt. Det är visserligen långt kvar, men hittills har laget inte imponerat. Framgångssupportrar kräver ju just framgång för att stämma upp hejaropen, och Tjalles lagbygge har hittills imponerat högst måttligt, om jag säger så. Laget har ju dessutom blivit samma främlingslegion som alla andra lag i elitserien, och då är det ju lika mycket en tjock plånbok som hård träning som krävs för framgång. Och jag är rädd att lag från små orter kommer att förlora plånboksmatchen. Titta bara på Leksand och Rögle t.ex. Och då hjälper det föga att de olika juniorlagen fortfarande håller hög klass.
Så ett tips från en framgångssupporter är att kräftgången kommer att fortsätta, och att laget om några år har etablerat sig som ett av Allsvenskans topplag med Leksand, Okarshamn och Borås som motståndare. Men inte mer än så, tyvärr! Men det är klart att hjärtat fortfarande säger HEJA MoDo!
Säsongen 1958/1959 spelade man sin första säsong i högsta serien, Division 1 Norra. Och den sejouren i högsta serien blev bara ettårig. Jag tror inte att man tog en enda poäng faktiskt. Därefter åkte man under några säsonger hiss mellan division 1 och 2, för att 1962/1963 slutligen etablera sig i högsta serien. Apropå det så undrar jag vart forna storheter som Karlberg, Morgårdshammar och Rönnskär tagit vägen? Det var ju dom, som AIK slogs med om platserna i högsta serien, Plus Hammarby, som ju lagt ner verksamheten efter att länge ha levt över sina tillgångar. Och Strömsbro, som väl ätits upp av Brynäs.
Länge var ju laget bygdens lag, och dom nyförvärv som införskaffades, kom från Järved, Örnsköldsviks SK och Nyland. Nyland var ju faktiskt föregångaren när det gällde ångermanländsk ishockey, och vem glömmer t.ex Sten Olsén, som f.ö.fick tröja nummer tre efter övergången. De första värvningarna utanför distriktet kom nog från Västerbotten, och då glömmer ingen naturligtvis målvaktsjätten Gunnar ”Bäckis” Beckman, som kom från Teg. Och tillsammans med t.ex Nicke Johansson och bröderna Nordström byggde man upp ett av Sveriges bästa lag. Och byggmästare var naturligtvis Carlabel ”Kabben” Berglund, som tränade laget i mer än 20 år. Som läsaren märker sitter nördtakterna fortfarande i.
Bygdens lag alltså, men också Sveriges plantskola nummer ett. Jag behöver ju bara nämna namn som Anders Hedberg, Foppa, Markus Näslund och tvillingarna Sedin för att var och en ska förstå vad jag talar om. Inget svenskt lag har fostrat så många NHL-stjärnor, som MoDo, som jaget ju heter sedan 1964. Reaktionerna på namnbytet nådde ända upp till kommunfullmäktige, men innebar också många fördelar i form av ökad sponsring.Och sånt var viktigt redan då. Den konstfrusna hockeybanan fick väggar och tak i samma veva, och på så sätt förvandlades den delen av idrottsplatsen Kempevallen till Kempehallen. Den standardhöjningen innebar bl.a. att jag inte behövde köpa en korv utan bröd i andra pausen för att värma fingrarna och inte heller behövde jag längre gå de sex kilometrarna hem efter matcherna för att få liv i de stelfrusna fötterna.Jag kunde åka buss och sjunga med dom övriga segerrusiga supportrarna
1979 kom det första SM-guldet och det har ju sedan följts av ytterligare ett. Men 1979 hade hockeynörden sedan länge flyttat från orten, och det blev alltmer kärlek på avstånd. Sån kärlek har ju också ofta en tendens att svalna, och så också denna. MoDo-nörden förvandlades alltmer till en medgångssupporter, medan en mig närstående son tidigt övertog rollen som familjens MoDo-nörd. Men det är klart att han tagit intryck av sin far, som ju faktiskt var barndomskompis med flera av dåtidens stjärnor. På den tiden kunde man faktiskt gå ner till sargen på Hovet och snacka med Christer Nilsson och Sune Ödling i periodpauserna. Och då fick sonen följa med. Och att ha en pappa som spelat fotboll med Foppas pappa har satt djupa spår i det uppväxande släktet.
Och framtiden då? För MoDo alltså. Redan året efter det första SM-guldet började problemen, och laget var faktiskt ur den högsta serien redan 1984. Sedan har man ju hamnat utanför slutspelet de två senaste säsongerna, och även den nu pågående säsongen ser ut att sluta på samma sätt. Det är visserligen långt kvar, men hittills har laget inte imponerat. Framgångssupportrar kräver ju just framgång för att stämma upp hejaropen, och Tjalles lagbygge har hittills imponerat högst måttligt, om jag säger så. Laget har ju dessutom blivit samma främlingslegion som alla andra lag i elitserien, och då är det ju lika mycket en tjock plånbok som hård träning som krävs för framgång. Och jag är rädd att lag från små orter kommer att förlora plånboksmatchen. Titta bara på Leksand och Rögle t.ex. Och då hjälper det föga att de olika juniorlagen fortfarande håller hög klass.
Så ett tips från en framgångssupporter är att kräftgången kommer att fortsätta, och att laget om några år har etablerat sig som ett av Allsvenskans topplag med Leksand, Okarshamn och Borås som motståndare. Men inte mer än så, tyvärr! Men det är klart att hjärtat fortfarande säger HEJA MoDo!
tisdag 30 november 2010
Rättsröta
Rättsröta är ett begrepp som myntades 1950 och snabbt vann stor spridning i den svenska pressdebatten där rättsskandaler, korruption och maktmissbruk på hög nivå i samhället kritiserades. Debatterna om Kejneaffären (1950-51) och Haijbyaffären (1952-53) gavs mycket stor uppmärksamhet, främst i storstadspressen. I samband med dem riktades beskyllningar mot främst polisen för att på otillbörligt sätt ha påverkat rättvisans gång av hänsyn till önskemål från höga statstjänstemän, ministrar och det kungliga hovet. Speciellt blev Haijbyaffären mycket uppmärksammad. Affären kretsade kring påstådda rättsövergrepp initierade av överståthållaren Torsten Nothin till följd av en påstådd homosexuell relation mellan Gustaf V och restaurangdirektören Kurt Haijby som slutligen kom att dömas för utpressning. I 50-talets rättsrötedebatt framträdde särskilt Vilhelm Moberg som frän samhällskritiker.
Detta som en bakgrund till mitt påstående att anklagelserna mot Wikileaks grundare Julian Assange om begångna våldtäkter under hans besök i Sverige är en ny rättsröteskandal. För mig är det uppenbart,att USA utsätter svenskt rättsväsende för påtryckningar för att hitta något att anklaga Assange för. Något som skulle kunna sätta stopp för Wikileaks angrepp på inte minst USA. Jag tror alltså inte ett ögonblick på att Assange har begått några våldtäkter under sitt besök i Sverige. Rättsröta!
Och vad är det faktum att mordet på Olof Palme aldrig kommer att klaras upp,om inte en annan rätteröteskandal. Det begicks allldeles för många fel av polisen under de första timmarna efter mordet,för att jag inte skall tro,att polisen var inblandad. I högsta grad och på hög nivå.
Och blir Ekmanaffären en ny rättsskandal? Ekmanaffären? Jag talar om djurgårdsspelaren Nils Ekmans dråpförsök på Brynäs Jakob Silferberg mitt under pågående elitseriematch. En slashing, som om den bara hade tagit lite annorlunda, hade kunnat leda till döden. Det värsta jag sett i den vägen, säger erfarna matchfunktionärer. Ekman, som i sina bästa stunder, är en riktigt hyfsad ishockeyspelare, fick matchstraff, och nu talas det om en relativt lång avstängning. För försök till dråp?
Jag är klart medveten om svårigheterna att tillämpa allmänna rättsprinciper i samband med matcher och tävlingar. Rakt av så att säga. Men här passerades en gräns. När man höjer klubban långt över huvudet, siktar och slår så hårt man nånsin orkar, måste andra instanser än domare och disciplinnämnder ingripa. Skillnaden mellan mord och dråp är att att dråp begås i hastigt mod, medan mord är planerat i förväg. Ekman utdelade ett slag, som kunnat vara dödande, i hastigt mod, och bör dömas därefter. Idrotten, och i det här fallet hockeyn, vimlar av liknande exempel. MoDo:s buse Anton Hedman misshandlade exempelvis Djurgårdens Andreas Holmqvist så illa att näsbenet knäcktes. För detta straffas han med en avstängning från tre matcher. Utanför rinken hade staffsatsen blivit en helt annan. Jan-Axel Alavaara,också han i MoDo på den tiden, körde avsiktigt på domaren i en SM-slutspelsmatch mot Djurgården 1998 och stängdes av i åtta månader, sammanlagt 22 matcher.
Men Nils Ekmans tilltag var av ett helt annat slag. Han bör självklart stängas av på livstid, och en brottsutredning bör inledas. Annars är en ny rättsröteskandal under uppsegling.
Detta som en bakgrund till mitt påstående att anklagelserna mot Wikileaks grundare Julian Assange om begångna våldtäkter under hans besök i Sverige är en ny rättsröteskandal. För mig är det uppenbart,att USA utsätter svenskt rättsväsende för påtryckningar för att hitta något att anklaga Assange för. Något som skulle kunna sätta stopp för Wikileaks angrepp på inte minst USA. Jag tror alltså inte ett ögonblick på att Assange har begått några våldtäkter under sitt besök i Sverige. Rättsröta!
Och vad är det faktum att mordet på Olof Palme aldrig kommer att klaras upp,om inte en annan rätteröteskandal. Det begicks allldeles för många fel av polisen under de första timmarna efter mordet,för att jag inte skall tro,att polisen var inblandad. I högsta grad och på hög nivå.
Och blir Ekmanaffären en ny rättsskandal? Ekmanaffären? Jag talar om djurgårdsspelaren Nils Ekmans dråpförsök på Brynäs Jakob Silferberg mitt under pågående elitseriematch. En slashing, som om den bara hade tagit lite annorlunda, hade kunnat leda till döden. Det värsta jag sett i den vägen, säger erfarna matchfunktionärer. Ekman, som i sina bästa stunder, är en riktigt hyfsad ishockeyspelare, fick matchstraff, och nu talas det om en relativt lång avstängning. För försök till dråp?
Jag är klart medveten om svårigheterna att tillämpa allmänna rättsprinciper i samband med matcher och tävlingar. Rakt av så att säga. Men här passerades en gräns. När man höjer klubban långt över huvudet, siktar och slår så hårt man nånsin orkar, måste andra instanser än domare och disciplinnämnder ingripa. Skillnaden mellan mord och dråp är att att dråp begås i hastigt mod, medan mord är planerat i förväg. Ekman utdelade ett slag, som kunnat vara dödande, i hastigt mod, och bör dömas därefter. Idrotten, och i det här fallet hockeyn, vimlar av liknande exempel. MoDo:s buse Anton Hedman misshandlade exempelvis Djurgårdens Andreas Holmqvist så illa att näsbenet knäcktes. För detta straffas han med en avstängning från tre matcher. Utanför rinken hade staffsatsen blivit en helt annan. Jan-Axel Alavaara,också han i MoDo på den tiden, körde avsiktigt på domaren i en SM-slutspelsmatch mot Djurgården 1998 och stängdes av i åtta månader, sammanlagt 22 matcher.
Men Nils Ekmans tilltag var av ett helt annat slag. Han bör självklart stängas av på livstid, och en brottsutredning bör inledas. Annars är en ny rättsröteskandal under uppsegling.
söndag 28 november 2010
Adventsljus
Jag är lite barnsligt förtjust i advent. Kanske är det därför att alla ljus. både ute och inne bryter det hemska novembermörkret. Eller kanske är det det faktum att julen närmar sig. Nu är i alla fall både adventstjärnor och elljusstakar på plats i de flesta rum i huset. Fast nån utebelysning har det inte blivit än i år. Jag hade ju knappt krattat ihop alla löv och då tänker man ju inte på att sätta upp ljusslingorna än på länge. Åtminstone inte om man är jag. Och sen kom snön. Och den bara fortsätter att komma. Men plogbilen räddade i alla fall både adventsgudstjänst och konsert i går. Och det verkar som om vi fått en ny snöplogsentreprenör i vinter. Det lovar gott i så fall.
Det var när kriget närmade sig på 1930-talet, som adventsstjärnorna för första gången tändes i vårt land. Sedan dess har ljusen i fönstren bara blivit fler och fler. Adventsstjärnorna har fått sällskap av alla sorters belysning i alla sorters färger. En del vackert och stämningshöjande och annat hemskt och smaklöst. Gröna tomtar t.ex!! Vi har numera råd att lysa upp nästan alla fönster i våra hem. Och som sagt, gärna också ljusslingor i träd och buskar. Vad visar detta om inte att jag inte är ensam längtande efter ljus i mörkret. och har inte denna längtan hos fler än hos mig rent av blivit större och större?
Och jag längtar inte bara efter adventsljuset. Jag längtar efter positiva nyheter, efter ljus i tillvaron? Jag längtar efter avbrott, efter att livet ska ha en annan sida. Efter ljuspunkter, någonting annat än det vardagliga. Jag längtar efter stillhet och skönhet, stämning och högtid. Kanske också efter något ögonblick av inre samling. Se där; Lite av mig i adventstid.
Så tänder vi våra ljus, men den som stirrar in i ljuset upptäcker ingenting. Ljusets mening finns inte i ljuset utan i det som blir belyst. Adventsljusets mening finns ute i den värld som ljuset lyser på. Gud finns sällan i det högtidliga. Det gudomliga har valt att bo bland människors sorg, ensamhet, bland mödor och misslyckanden,och bland folk som är ute på gatorna och demonstrerar för fred, frihet och rättvisa. I dag är det en åsna som drar in i kyrkan. Åsnan som var symbolen för vardagen på Jesu tid. Det är om den vardagen adventsevangeliet handlar.
I adventstid är det kallt och mörkt ute, liksom det kan vara i vårt inre. Men så kommer jubelropet: Någon kommer! Någon kommer med hopp och med ljus. NÅGON som älskar kommer som ett ljus i mörkret.
Ordet ADVENT betyder ju ankomst. Vem är då Han som kommer? Bibeln kallar honom för Världens Ljus. Det är ett bra namn för Honom, Adventets konung.
Genom hela Gamla Testamentet finns en Adventslängtan efter frid och fred. Fredsfursten ska komma. Det är lätt att känna igen sig i denna fredslängtan. Blir det någonsin fred i t.ex. Mellanöstern? Eller i Afgahnistan. När ska de plågade folken i dom länderna få se Ljuset i mörkret? Och de fattiga barn i vårt eget land, som bara blir fler och fler. När ska ljuset börja lysa för dem?
Jesus lånade en åsna att rida på. Och nu vill han låna mig också. Han vill, att jag, och du också för den delen,ska hjälpa till att sprida Hans ljus i världen. Han vill låna våra händer för att stödja och bära. Han vill att vi ska hjälpa till att peka på allt gott som också händer i en värld som inte är helt mörk. Han vill att vi ska peka på Ljuset. Han vill varje dag finnas med i våra liv. Känner vi igen Honom då, så kan också vi säga: ”Välsignad vare du kommer till oss”. Då blir vi också välsignade och blir fyllda av glädje och lovsång.
Så i mitt fönster är det ett längtans ljus som är tänt.En påminnelse om att Han som är Världens Ljus aldrig ger upp. Han är segraren över död och mörker. Ja, välsignad vare Du som har kommit, som skall komma och som nu kommer till oss i Advent.
Det var när kriget närmade sig på 1930-talet, som adventsstjärnorna för första gången tändes i vårt land. Sedan dess har ljusen i fönstren bara blivit fler och fler. Adventsstjärnorna har fått sällskap av alla sorters belysning i alla sorters färger. En del vackert och stämningshöjande och annat hemskt och smaklöst. Gröna tomtar t.ex!! Vi har numera råd att lysa upp nästan alla fönster i våra hem. Och som sagt, gärna också ljusslingor i träd och buskar. Vad visar detta om inte att jag inte är ensam längtande efter ljus i mörkret. och har inte denna längtan hos fler än hos mig rent av blivit större och större?
Och jag längtar inte bara efter adventsljuset. Jag längtar efter positiva nyheter, efter ljus i tillvaron? Jag längtar efter avbrott, efter att livet ska ha en annan sida. Efter ljuspunkter, någonting annat än det vardagliga. Jag längtar efter stillhet och skönhet, stämning och högtid. Kanske också efter något ögonblick av inre samling. Se där; Lite av mig i adventstid.
Så tänder vi våra ljus, men den som stirrar in i ljuset upptäcker ingenting. Ljusets mening finns inte i ljuset utan i det som blir belyst. Adventsljusets mening finns ute i den värld som ljuset lyser på. Gud finns sällan i det högtidliga. Det gudomliga har valt att bo bland människors sorg, ensamhet, bland mödor och misslyckanden,och bland folk som är ute på gatorna och demonstrerar för fred, frihet och rättvisa. I dag är det en åsna som drar in i kyrkan. Åsnan som var symbolen för vardagen på Jesu tid. Det är om den vardagen adventsevangeliet handlar.
I adventstid är det kallt och mörkt ute, liksom det kan vara i vårt inre. Men så kommer jubelropet: Någon kommer! Någon kommer med hopp och med ljus. NÅGON som älskar kommer som ett ljus i mörkret.
Ordet ADVENT betyder ju ankomst. Vem är då Han som kommer? Bibeln kallar honom för Världens Ljus. Det är ett bra namn för Honom, Adventets konung.
Genom hela Gamla Testamentet finns en Adventslängtan efter frid och fred. Fredsfursten ska komma. Det är lätt att känna igen sig i denna fredslängtan. Blir det någonsin fred i t.ex. Mellanöstern? Eller i Afgahnistan. När ska de plågade folken i dom länderna få se Ljuset i mörkret? Och de fattiga barn i vårt eget land, som bara blir fler och fler. När ska ljuset börja lysa för dem?
Jesus lånade en åsna att rida på. Och nu vill han låna mig också. Han vill, att jag, och du också för den delen,ska hjälpa till att sprida Hans ljus i världen. Han vill låna våra händer för att stödja och bära. Han vill att vi ska hjälpa till att peka på allt gott som också händer i en värld som inte är helt mörk. Han vill att vi ska peka på Ljuset. Han vill varje dag finnas med i våra liv. Känner vi igen Honom då, så kan också vi säga: ”Välsignad vare du kommer till oss”. Då blir vi också välsignade och blir fyllda av glädje och lovsång.
Så i mitt fönster är det ett längtans ljus som är tänt.En påminnelse om att Han som är Världens Ljus aldrig ger upp. Han är segraren över död och mörker. Ja, välsignad vare Du som har kommit, som skall komma och som nu kommer till oss i Advent.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)