En av fördelarna med att vara pensionär är att man kan lyssna på radio på tider, då man tidigare knappt visste att radion sände. I SR P1 sänder man på förmiddagarna ett utmärkt program som heter Tendens. Den här veckan är temat "Knegarmoralen" och i går intervjuades Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, som skrivit en bok om min pappa! Boken heter "Mig äger ingen", och handlar förståss om hennes egen pappa, härdmästaren Leif Andersson på Metallverken i Västerås. Men den kunde lika gärna ha handlat om min pappa, härdmästaren Knut Östman på Hägglund&Söner i Örnsköldsvik! Dom hade alltså samma jobb och tillhörde samma generation.Men framför allt: dom hade samma inställning till jobbet. Knegarmoralen var deras!
För pappa var arbetet den främsta hederssaken. Det handlade om att alltid vara där, att alltid vara i tid och att alltid ställa upp.Jag minns hur pappa nedlåtande talade om dom unga, som flera minuter innan fabriksvisslan ljöd, stod färdiga att få stämpla ut och gå hem. Och när fabriksvakten ringde mitt i natten för att härdugnarna hade stannat, var det bara att stiga upp och ta cykeln de kilometer det handlade om för att sätta igång ugnarna igen. Och jag kan inte tänka mig att pappa nån gång fick något extra, varken i lönekuvertet eller som kompledigt för dom insatserna. Hörde förresten aldrig pappa nämna ordet kompledigt en enda gång. Jobbet krävde, och då ställde man upp.
Arbetet var också en investering i en bättre framtid. En framtid då själva arbetet skulle tillerkännas ett högre värde än i dag. En framtid som tillhörde arbetaren i en tid då den verkliga arbetarklassen tagit över. Men också en investering i sina barns framtid. Jag var den första i familjen som fick gå i gymnasiet och fick ta studenten. Jag blev lärare och Åsa Linderborg blev författare och kulturskribent. Allt tack vare knegarmoralen.
Och denna moral är klart smittsam. Vi 40-talister ser arbetet åtminstone nästan på samma sätt. Ingen generation har så få sjukdagar som vad vi har, och det är säkert en kombination av knegarmoralen och Luther!Han, som såg pliktuppfyllelsen som något från Gud själv.
Programmet innehöll också intervjuer med ordförandena för våra två största politiska ungomsförbund. Där framkom, och det var viktigt, att de flesta unga människor i dag vill inget hellre än att få ett arbete. Viktigt därför att motsatsen ofta framställs både i media och i den politiska vulgärdebatten. Unga är lata, vill inte arbeta utan bara spela dataspel. Och dom kan inte heller sköta ett arbete eftersom dom bara ska resa hela tiden. Så låter det ofta, men detta är alltså helt fel!! Även en ung generation vill arbeta, även om synen på vad som är ett arbete skiljer sig från härdmästarens syn. Arbetet behöver i dag inte nödvändigtvis utföras på en arbetsplats, utan kan lika gärna ske hemma, på bussen eller i ett annat land. Och intressant var också att höra, att det pågår en återgång hos unga människor i synen på arbetet. Det viktiga håller på nytt att bli att få ett arbete. Inte nödvändigtvis inom IT eller media.Lärare, polis eller sjuksköterska går precis lika bra. Och det viktigaste är inte heller längre att bli kändis!
Och lärare, poliser och sjuksköterskor måste också vara på plats och sköta jobbet. Comeback för knegarmoralen kanske....
torsdag 10 juni 2010
onsdag 9 juni 2010
Den ljusnande framtid och sjungom
Det är studenttider. Det torde ingen, som lever i närheten av en gymnasieskola ( eller hellre läroverk. Se nedan!) ha missat. Ja man behöver inte leva i närheten heller, direkt, med tanke på det ölskrålande och flaktjoande som utmärker dagens studentfirande. Det hörs ganska långt....
Den ljusnande framtid blev min den 8 maj 1964. Ser Ni det, alla Ni dagens studenter? Då tog vi studenten en hel månad innan övriga elever slutade skolan för våren. Vi kunde alltså gå och sprätta i studentmössa och studentkäpp framför näsan på avundsjuka, yngre kamrater i en hel månad. Och det gjorde vi också!!! Jag undrar i det andetaget vart studentkäpparna tagit vägen. Raka, av trä, och med en silverknopp högst upp. Såna ser man aldrig till numera.
Det regnade småspik hela den dagen den 8 maj 1964, vilket innebar att min studentmössa krympte, så att den aldrig har blivit sig lik sen!! Och en gång, under en bussresa till Vilhelmina fick jag en oljefläck på den.En förkrympt, oljenedfläckad studentmössa. Men den ljusnande framtid var ändå vår. Hela livet låg framför oss, och det var bara att välja yrkesbana och framtidsperspektiv. Det kändes så, där vi stod på trappan inte bara till Högre Allmänna Läroverket i Örnsköldsvik utan också till själva livet. Nivellering och utslätning har förresten nått min gamla skola också. Nog låter väl Högre Allmänna Läroverket bra mycket pampigare än Nolaskolan? Absolut!!Och den ljusnande framiden bestod i att de flesta av oss blev lärare. Några blev bibliotekarier, och någon blev postmästare. Och en blev faktiskt advokat. Men för en arbetargrabb, som jag, var redan lärare en klassresa. Verkliga resor i geografin var det inte många som gjorde. Det som är prio ett för de flesta av dagens studenter.Och för oss var det inte jorden runt eller Australien som gällde, som för dagens studenter. Utan möjligen till Sollefteå för att göra lumpen. Eller till Uppsala för att börja plugga. Men den ljusnade framtid var vår!! Bättre och bättre dag för dag....
Det är sämre med framidstron hos dagens studenter.Arbetslöheten skymtar runt hörnet och inte alla har råd att göra drömresan. Men när dom springer ut så äger dom ändå världen. Och det gör dom alldeles rätt i. Hoppas bara att det inte regnar på studentmössan.
Och så var det sjungom. Det heter faktiskt så i Sätherbergs text, och inte sjung om. Sjungom studentens lyckliga dar.... Sjungom är en gammal presensform i 1:a person pluralis av verbet sjunga. Vi sjungom alltså. Vi sjunger om studentens lyckliga dar. Eller kanske, Vi besjunger.. Men här används nog verbformen som imperativ. En uppmaning alltså. Men det där ska jag inte fördjupa mig mer i. Det är nog bara latinstudenter anno 1964 som hänger med på det resonemanget och förstår den viktiga skillnaden....
Det viktiga är nog att dom också i år känner att den ljusnande framtid är deras. Det är dom väl värda! Och jag förlåter gärna både ölen och flaktjoandet. Så fruktansvärt okänsligt och klumpigt förresten av gatukontoret i Stockholm, som ville förbjuda flakåkandet runt Sergels torg. Men dom fick ju ändra sig. Också ett uttryck för demokrati. Studentdemokrati.
Den ljusnande framtid blev min den 8 maj 1964. Ser Ni det, alla Ni dagens studenter? Då tog vi studenten en hel månad innan övriga elever slutade skolan för våren. Vi kunde alltså gå och sprätta i studentmössa och studentkäpp framför näsan på avundsjuka, yngre kamrater i en hel månad. Och det gjorde vi också!!! Jag undrar i det andetaget vart studentkäpparna tagit vägen. Raka, av trä, och med en silverknopp högst upp. Såna ser man aldrig till numera.
Det regnade småspik hela den dagen den 8 maj 1964, vilket innebar att min studentmössa krympte, så att den aldrig har blivit sig lik sen!! Och en gång, under en bussresa till Vilhelmina fick jag en oljefläck på den.En förkrympt, oljenedfläckad studentmössa. Men den ljusnande framtid var ändå vår. Hela livet låg framför oss, och det var bara att välja yrkesbana och framtidsperspektiv. Det kändes så, där vi stod på trappan inte bara till Högre Allmänna Läroverket i Örnsköldsvik utan också till själva livet. Nivellering och utslätning har förresten nått min gamla skola också. Nog låter väl Högre Allmänna Läroverket bra mycket pampigare än Nolaskolan? Absolut!!Och den ljusnande framiden bestod i att de flesta av oss blev lärare. Några blev bibliotekarier, och någon blev postmästare. Och en blev faktiskt advokat. Men för en arbetargrabb, som jag, var redan lärare en klassresa. Verkliga resor i geografin var det inte många som gjorde. Det som är prio ett för de flesta av dagens studenter.Och för oss var det inte jorden runt eller Australien som gällde, som för dagens studenter. Utan möjligen till Sollefteå för att göra lumpen. Eller till Uppsala för att börja plugga. Men den ljusnade framtid var vår!! Bättre och bättre dag för dag....
Det är sämre med framidstron hos dagens studenter.Arbetslöheten skymtar runt hörnet och inte alla har råd att göra drömresan. Men när dom springer ut så äger dom ändå världen. Och det gör dom alldeles rätt i. Hoppas bara att det inte regnar på studentmössan.
Och så var det sjungom. Det heter faktiskt så i Sätherbergs text, och inte sjung om. Sjungom studentens lyckliga dar.... Sjungom är en gammal presensform i 1:a person pluralis av verbet sjunga. Vi sjungom alltså. Vi sjunger om studentens lyckliga dar. Eller kanske, Vi besjunger.. Men här används nog verbformen som imperativ. En uppmaning alltså. Men det där ska jag inte fördjupa mig mer i. Det är nog bara latinstudenter anno 1964 som hänger med på det resonemanget och förstår den viktiga skillnaden....
Det viktiga är nog att dom också i år känner att den ljusnande framtid är deras. Det är dom väl värda! Och jag förlåter gärna både ölen och flaktjoandet. Så fruktansvärt okänsligt och klumpigt förresten av gatukontoret i Stockholm, som ville förbjuda flakåkandet runt Sergels torg. Men dom fick ju ändra sig. Också ett uttryck för demokrati. Studentdemokrati.
söndag 6 juni 2010
När är det lämpligt att tycka?
Jag har hållit inne med mina synpunkter på det förestående bröllopet länge, men nu känner jag att det är läge att tycka till. Kanske ska tillställningen skrivas med stora bokstäver förresten? BRÖLLOPET.
Först som sist ska då sägas att jag unnar Victoria och hennes Daniel allt gott inför framtiden. Det är alltså inte på något sätt deras beslut att förena sina öden, som stört mig. Det är mera själva institutionen monarki, som den senaste tiden kommit att framstå i en allt orimligare dager och som jag, för min själsfrids skull, nu tycker till om.
Tycker jag alltså; att ingen skall kunna ärva ett ämbete, allra minst som statschef. Det brukar framhållas att kungafamiljen representerar Sverige. Kan så vara, men då borde väl Sverige i val få avgöra av vem eller vilka vi ska representeras.
Tycker jag vidare; att eftersom monarkin lever på mina ( och dina) skattepengar vill jag också i val säga mitt om om hur dessa pengar ska användas. Ingen frågade t.ex om de ett tusen handblåsta dricksglas,till ett värde av 300000 kr, som brudparet fick i gåva av svenska folket, var den gåva detta svenska folk ville ge. Vad i allsin dar ska dom förresten med ett tusen dricksglas till??
Tycker jag dessutom att, vilket är mycket allvarligare än dricksglasen, monarkin är ett allvarligt brott mot allt vad demokrati och jämställdhet heter. I Danmark smusslade man undan tronföljaren, prins Knud, som ansågs lite tafatt,( det är så det beskrivs i den danska historieskrivningen) genom att helt enkelt ändra tronföljdsordningen och göra den nuvarande drottningen till tronföljare. Detta skedde inte i en mörk forntid utan 1953! Vad skulle hända i Sverige om Victoria och Daniel skulle få en tronföljare, som anses lite tafatt, och vad skulle den samlade handikapprörelsen då säga? Monarki eller inte handlar i grunden om människosyn.
Tycker jag dessutom: synd om Daniel. Han blev förälskad i en ung kvinna, som besökte hans gym. Denna förälskelse har lett till att han har fått ge upp alla sina egna ambitioner. Hans framtida liv blir att som prinsgemål gå 1,25 m snett bakmom sin fru genom livet. Samt klippa band, vinka på rätt sätt samt ta i hand. Men det kommer han säkert att klara. Han genomgår ju nu en majestätsutbildning. I denna utbildning torde dock inte ingå kunskap om kung Edward VIII av England. Han abdikerade 1936 och valde kärleken till Wallis Simpson i stället. Och han var ändå både kung, kejsare av Indien och trons försvarare ( Edward the Eighth, by the Grace of God, of Great Britain, Ireland and the British Dominions beyond the Seas, King, Defender of the Faith, Emperor of India.) Victoria är dessutom släkt med dennne kung Edward.....
Om jag nu ska tycka så är det väl snyggare att göra det nu innan BRÖLLOPET än att blogga den 19 juni. Det är förresten min och hustruns förlovningsdag, och det är i sanning något att fira. Om jag nu kan slita henne från TV-fåtöljen och BRÖLLOPET....
Det börjar också snart att bli lämpligt att tycka om fotbolls-VM. Det blir Brasilien-Spanien i final. Kom ihåg var ni hörde det första gången. Undrar förrresten om Hans Kunglig Höghet, Prins Daniel, Hertig av Västergötland, håller på Ockelbo IF? Dom spelar i div 6, Gästikland, och efter fem raka segrar förlorade dom i går mot Gävle Latino. Men i majestätsutbildningen kanske ingår att lära sig att hålla på Djurgården. Det brukar dom kungliga göra.
Men till fotbolls-VM finns det anledning att återkomma med flera tyckanden.
Först som sist ska då sägas att jag unnar Victoria och hennes Daniel allt gott inför framtiden. Det är alltså inte på något sätt deras beslut att förena sina öden, som stört mig. Det är mera själva institutionen monarki, som den senaste tiden kommit att framstå i en allt orimligare dager och som jag, för min själsfrids skull, nu tycker till om.
Tycker jag alltså; att ingen skall kunna ärva ett ämbete, allra minst som statschef. Det brukar framhållas att kungafamiljen representerar Sverige. Kan så vara, men då borde väl Sverige i val få avgöra av vem eller vilka vi ska representeras.
Tycker jag vidare; att eftersom monarkin lever på mina ( och dina) skattepengar vill jag också i val säga mitt om om hur dessa pengar ska användas. Ingen frågade t.ex om de ett tusen handblåsta dricksglas,till ett värde av 300000 kr, som brudparet fick i gåva av svenska folket, var den gåva detta svenska folk ville ge. Vad i allsin dar ska dom förresten med ett tusen dricksglas till??
Tycker jag dessutom att, vilket är mycket allvarligare än dricksglasen, monarkin är ett allvarligt brott mot allt vad demokrati och jämställdhet heter. I Danmark smusslade man undan tronföljaren, prins Knud, som ansågs lite tafatt,( det är så det beskrivs i den danska historieskrivningen) genom att helt enkelt ändra tronföljdsordningen och göra den nuvarande drottningen till tronföljare. Detta skedde inte i en mörk forntid utan 1953! Vad skulle hända i Sverige om Victoria och Daniel skulle få en tronföljare, som anses lite tafatt, och vad skulle den samlade handikapprörelsen då säga? Monarki eller inte handlar i grunden om människosyn.
Tycker jag dessutom: synd om Daniel. Han blev förälskad i en ung kvinna, som besökte hans gym. Denna förälskelse har lett till att han har fått ge upp alla sina egna ambitioner. Hans framtida liv blir att som prinsgemål gå 1,25 m snett bakmom sin fru genom livet. Samt klippa band, vinka på rätt sätt samt ta i hand. Men det kommer han säkert att klara. Han genomgår ju nu en majestätsutbildning. I denna utbildning torde dock inte ingå kunskap om kung Edward VIII av England. Han abdikerade 1936 och valde kärleken till Wallis Simpson i stället. Och han var ändå både kung, kejsare av Indien och trons försvarare ( Edward the Eighth, by the Grace of God, of Great Britain, Ireland and the British Dominions beyond the Seas, King, Defender of the Faith, Emperor of India.) Victoria är dessutom släkt med dennne kung Edward.....
Om jag nu ska tycka så är det väl snyggare att göra det nu innan BRÖLLOPET än att blogga den 19 juni. Det är förresten min och hustruns förlovningsdag, och det är i sanning något att fira. Om jag nu kan slita henne från TV-fåtöljen och BRÖLLOPET....
Det börjar också snart att bli lämpligt att tycka om fotbolls-VM. Det blir Brasilien-Spanien i final. Kom ihåg var ni hörde det första gången. Undrar förrresten om Hans Kunglig Höghet, Prins Daniel, Hertig av Västergötland, håller på Ockelbo IF? Dom spelar i div 6, Gästikland, och efter fem raka segrar förlorade dom i går mot Gävle Latino. Men i majestätsutbildningen kanske ingår att lära sig att hålla på Djurgården. Det brukar dom kungliga göra.
Men till fotbolls-VM finns det anledning att återkomma med flera tyckanden.
lördag 5 juni 2010
Om jag fick leva om mitt liv.....
Jag har varit bortrest några dagar. Tilsammans med hustrun har jag besökt "stenarna där barn jag lekt" för att bli lite litterär och tala med Heidenstam. Vi har alltså varit Nolaskogs. För den fåkunnige så är Nolaskogs det område av Höga Kusten som ligger norr om Skuleskogen, med Ö-vik som centralort. Det är ju f.ö. tänkt att Ö-vik ska bli ännu mer centralt fr.o.m. den 28 augusti när kungen ska inviga Bottniabanan. Åtta år försenad, och 11 miljarder dyrare än budgeterat, skär den redan nu som ett sår genom den fagra bygden. Och under det första året ska det bara vara nöjligt att åka mellan Ö-vik och Umeå.... Jag har aldrig trott på det där projektet och gör det inte nu heller. Trots ett supermodernt resecentrum alldeles vid foten av Paradiskullen. Paradiskullen är ju den hoppbacke, som Ö-vik ståtar med som enda stad i Sverige att ha mitt i stan. Flera hoppbackar men inga backhoppare.... Så kan det gå i den stad som i den gamla nationalsporten backhoppning har flera svenska mästerskap än någon annan förening i någon sport över huvudtaget....
Där har vi hälsat på syskon och goda vänner och upplevt några alldeles underbara dagar i glada vänners lag... Och där, på en anslagstavla hos våra vänner upptäckte jag den. Dikten om hur det skulle bli om jag fick leva om mitt liv.
Jag skulle våga göra fler misstag nästa gång.
Jag skulle slappna av och ta det lugnt.
Jag skulle vara tokigare än jag varit i det här livet.
Jag skulle ta färre saker på allvar.
Jag skulle ta fler chanser.
Jag skulle bestiga fler berg och simma i fler floder.
Jag skulle äta mer glass och mindre potatis.
Jag skulle kanske ha fler verkliga problem, men färre inbillade.
För jag är en av dem som lever förnuftigt och klokt
timme efter timme, dag efter dag.
Visst har jag haft mina ögonblick, men om jag fick leva om skulle jag haft fler.
Jag skulle faktiskt försöka att inte ha annat än ögonblick, det ena efter det andra, istället för att planera så många år i förväg, varje dag.
Jag är en av de människor som aldrig åker någonstans utan att ha med termometer, varmvattenflaska, regnrock och fallskärm.
Om jag fick leva om mitt liv, skulle jag resa med mindre packning.
Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren och fortsätta till senare på hösten.
Jag skulle dansa mer.
Jag skulle åka fler karuseller.
Jag skulle plocka flera maskrosor.
Visst är det en fascinerande tanke? Att leva om sitt liv. Vad skulle jag försöka undvika, och vad skulle jag lägga mitt krut på? Jag skulle gifta mig med samma kvinna, omge mig med samma underbara familj, och leva större delen av mitt yrkesliv på folkhögskola. Jag skulle lägga mitt liv i Guds hand och jag skulle rösta socialdemokratiskt. Men sen finns det mycket i dikten som mitt hjärta klappar för....
Men varken du eller jag får leva om våra liv. Det går inte i repris och vi har bara en chans. Då känns det viktigt att leva det så bra som möjligt.
Och att äta mer glass och mindre potatis.....
Där har vi hälsat på syskon och goda vänner och upplevt några alldeles underbara dagar i glada vänners lag... Och där, på en anslagstavla hos våra vänner upptäckte jag den. Dikten om hur det skulle bli om jag fick leva om mitt liv.
Jag skulle våga göra fler misstag nästa gång.
Jag skulle slappna av och ta det lugnt.
Jag skulle vara tokigare än jag varit i det här livet.
Jag skulle ta färre saker på allvar.
Jag skulle ta fler chanser.
Jag skulle bestiga fler berg och simma i fler floder.
Jag skulle äta mer glass och mindre potatis.
Jag skulle kanske ha fler verkliga problem, men färre inbillade.
För jag är en av dem som lever förnuftigt och klokt
timme efter timme, dag efter dag.
Visst har jag haft mina ögonblick, men om jag fick leva om skulle jag haft fler.
Jag skulle faktiskt försöka att inte ha annat än ögonblick, det ena efter det andra, istället för att planera så många år i förväg, varje dag.
Jag är en av de människor som aldrig åker någonstans utan att ha med termometer, varmvattenflaska, regnrock och fallskärm.
Om jag fick leva om mitt liv, skulle jag resa med mindre packning.
Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren och fortsätta till senare på hösten.
Jag skulle dansa mer.
Jag skulle åka fler karuseller.
Jag skulle plocka flera maskrosor.
Visst är det en fascinerande tanke? Att leva om sitt liv. Vad skulle jag försöka undvika, och vad skulle jag lägga mitt krut på? Jag skulle gifta mig med samma kvinna, omge mig med samma underbara familj, och leva större delen av mitt yrkesliv på folkhögskola. Jag skulle lägga mitt liv i Guds hand och jag skulle rösta socialdemokratiskt. Men sen finns det mycket i dikten som mitt hjärta klappar för....
Men varken du eller jag får leva om våra liv. Det går inte i repris och vi har bara en chans. Då känns det viktigt att leva det så bra som möjligt.
Och att äta mer glass och mindre potatis.....
söndag 30 maj 2010
EXTRABLOGG om enighet i olikheter
Sommarstiltjen på bloggfronten skulle kunna brytas brytas av speciella händelser.Det utlovades av mig i mitt senaste blogginlägg. Och mina dagar i Uppsala med studieförbundet Bilda har varit speciella, så här kommer sommarens första EXTRABLOGG. Eller det första SOMMARINLÄGGET, eftersom vi redan tidigare enats om att BLOGGEN är hela paketet liksom....
Allt som man inte för sitt samvetes skull måste göra var för sig, skall man göra gemensamt. Det är en klok utgångspunkt för samarbete mellan olikheter. Och ett studieförbund för kristna kyrkor och andra organisationer med kristna förtecken innehåller verkligen många olikheter. Sports for Life, Katolska kyrkan i Sverige, Frälsningsarmén och Svenska Baptisternas Kvinnoförbund, t.ex. Vad har dom gemensamt? Och vad har dom gemensamt med en lång rad andra organisationer, som också ställer den kristna tron och Jesus i centrum? Kristen folkbildning är åtminstone ett av de spännande svaren på såna frågor.
Södertälje är Sveriges mest kristna stad. Det visste du kanske inte, men där finns det största antalet kristna bekännare i förhållande till folkmängden. Åtminstone för mig var det en överraskande nyhet. De flesta av dessa tillhör olika ortodoxa och österländska kyrkor, och just i Studieförbundet Bilda möter företrädare för dessa kyrkor såväl katoliker som frikyrkofolk och andra. Inte att undra på att det blir spännande möten. I studiecirklar, kulturarrangemang av de mest skiftande slag och en viktig träning i demokrati, medan man liksom håller på med annat... Det var väl den gamle missionsförståndaren i Svenska Missionskyrkan, Erland Sundström. som en gång sa att frikyrkans folk lär sig demokrati medan dom håller på med sin huvuduppgift. Och demokrati kan vara svårt. Det gav många och långa debatter under förbundsstämman belägg för. Svårt men viktigt och avgörande för kommande generationer, inte minst. Män i åldern 18-30 år, bosatta i glesbygd och rädda för vargar, 08-or, bögar och muslimer är svårast att nå för föreningslivet och dess budskapt om allas lika värde, om samhörighet och om innehållet i ordet gemenskap. Där skulle folkbildningen kunna känna sig som missionärer, om den vill och vågar.
Och även utanför förbundsstämmor och annat sånt går livet vidare. Det är ju som bekant alla dessa dagar som kommer och går, som är själva livet. Det är viktigt att upptäcka det, och inte gå och vänta på att något annat, något större, något viktigare eller något mera avgörande ska inträffa. Något som skulle vara själva LIVET. Om man bara väntar på det, kanske man missar alltihop. Och det vore ju synd. Att göra ett bra jobb i väntan på sommar och semester, gräsklippning, studentexamen och sommarlov, glädjas åt ljuset och vänta på värmen, uppvakta Mor på hennes dag i dag, och en hur lång rad som helst av andra, enkla vardagshändelser är själva livet.
Och så vann Sverige fotbollslandskampen med 4-2. Men vi måste möta länder som Bosnien-Hercegovina för att vinna numera.... Dom andra länderna förbereder sig ju just som bäst för Sydafrika och VM. Och där är vi inte med, hur trist och surt det än kan kännas. Och inte var vi med i Schlagerfestivals-EM heller. Men vann rätt låt? Det blir väl dagens stora fråga.....
Också det en del av LIVET....
Allt som man inte för sitt samvetes skull måste göra var för sig, skall man göra gemensamt. Det är en klok utgångspunkt för samarbete mellan olikheter. Och ett studieförbund för kristna kyrkor och andra organisationer med kristna förtecken innehåller verkligen många olikheter. Sports for Life, Katolska kyrkan i Sverige, Frälsningsarmén och Svenska Baptisternas Kvinnoförbund, t.ex. Vad har dom gemensamt? Och vad har dom gemensamt med en lång rad andra organisationer, som också ställer den kristna tron och Jesus i centrum? Kristen folkbildning är åtminstone ett av de spännande svaren på såna frågor.
Södertälje är Sveriges mest kristna stad. Det visste du kanske inte, men där finns det största antalet kristna bekännare i förhållande till folkmängden. Åtminstone för mig var det en överraskande nyhet. De flesta av dessa tillhör olika ortodoxa och österländska kyrkor, och just i Studieförbundet Bilda möter företrädare för dessa kyrkor såväl katoliker som frikyrkofolk och andra. Inte att undra på att det blir spännande möten. I studiecirklar, kulturarrangemang av de mest skiftande slag och en viktig träning i demokrati, medan man liksom håller på med annat... Det var väl den gamle missionsförståndaren i Svenska Missionskyrkan, Erland Sundström. som en gång sa att frikyrkans folk lär sig demokrati medan dom håller på med sin huvuduppgift. Och demokrati kan vara svårt. Det gav många och långa debatter under förbundsstämman belägg för. Svårt men viktigt och avgörande för kommande generationer, inte minst. Män i åldern 18-30 år, bosatta i glesbygd och rädda för vargar, 08-or, bögar och muslimer är svårast att nå för föreningslivet och dess budskapt om allas lika värde, om samhörighet och om innehållet i ordet gemenskap. Där skulle folkbildningen kunna känna sig som missionärer, om den vill och vågar.
Och även utanför förbundsstämmor och annat sånt går livet vidare. Det är ju som bekant alla dessa dagar som kommer och går, som är själva livet. Det är viktigt att upptäcka det, och inte gå och vänta på att något annat, något större, något viktigare eller något mera avgörande ska inträffa. Något som skulle vara själva LIVET. Om man bara väntar på det, kanske man missar alltihop. Och det vore ju synd. Att göra ett bra jobb i väntan på sommar och semester, gräsklippning, studentexamen och sommarlov, glädjas åt ljuset och vänta på värmen, uppvakta Mor på hennes dag i dag, och en hur lång rad som helst av andra, enkla vardagshändelser är själva livet.
Och så vann Sverige fotbollslandskampen med 4-2. Men vi måste möta länder som Bosnien-Hercegovina för att vinna numera.... Dom andra länderna förbereder sig ju just som bäst för Sydafrika och VM. Och där är vi inte med, hur trist och surt det än kan kännas. Och inte var vi med i Schlagerfestivals-EM heller. Men vann rätt låt? Det blir väl dagens stora fråga.....
Också det en del av LIVET....
måndag 24 maj 2010
Annandag Pingst och sommarförspel
Det är Annandag Pingst i dag. Eller var i alla fall. Som om inte de av oss som arbetar, gör det i tillräcklig utsträckning, ändrade man färg på Annandag Pingst från röd till svart. En arbetsdag till alltså. Åtminstone de år, som i år, när nationaldagen ändå infaller på en söndag......Nån sorts kompensation borde väl införas dessa år, kan man tycka.
Men det är alltså Annandag Pingst i dag. Och således femtio dagar sedan motsvarande dag under påskhelgen. Pingst betyder nämligen femtio och är ursprungligen ett räkneord och ingenting som har med hänryckning eller blomsterprakt att göra. Och inte med andeutgjutelse och kyrkans födelse heller.
På tal om andeutgjutelse och kyrkans födelse så hölls ju den tredje Jesusmanifestationen i Kungsträdgården på pingstafton. Ca 25000 deltagare, enl. polisen. Jag undrar alltid hur polisen gör, när dom räknar sånt. Men många var vi, och fint kändes det. Men det var kanske lite för mycket "det-är-vi-som-är-kristna"manifestation och för lite kyrkan och jesusfolket som kraft i världen. För min smak alltså. Inget om vårt ansvar för miljö och klimat, och inget om vårt ansvar för förföljda trossyskon i Irak t.ex. Ett uttalande i den frågan från 25000 manifesterande kristna hade suttit bra.
Vintern tog förresten slut i går. För ishockey är ju en vintersport, som står på programmet för vinter-OS t.ex. Och världsmästare i denna vintersport blev Tjeckien, som var bäst när det gällde.Det är en egenskap som många svenska idrottsmän skulle behöva ha, men som dom inte har..... Inte ens Zlatan var ju faktiskt, utan att vara dålig, som bäst när det gällde som mest. Då satt han på bänken. Och om han nu flyttar till England och får fortsätta på bänken lär han frysa ändan av sig. Engelska avbytarbänkar är mycket kallare än spanska.....
Kallare ja! Snön har försvunnit under de femtio dagar som gått sedan Annandag Påsk, men nu är plusgraderna nere på ensiffriga tal igen. Tänk om det var sommaren, som kom och gick den senaste veckan. O, hemska tanke!!! +28,2 grader i Haparanda för en vecka sen eller så. Och risk för blötsnö i dag. Och blötsnön ligger föresten kvar på vissa av de de enorma upplag, där man placerade den i vintras. Gatukontoren eller deras entreprenörer fick nämligen inte tippa snömassorna i Strömmen, eller i Dalarö kanal, utan man tvingades bygga hela berg av tippad snö på olika ställen. Det bestämde EU, och det är lätt att fatta såna beslut i Bryssel. Där har man aldrig sett några snöberg.
Men vårkonserter och till och med sommardito avslöser varann i kyrkorna just nu. Så det är nog vår och kanske försommar i alla fall. Tänk förresten vilken kulturinsats som alla kyrkokörer gör under alla delar av året. Vecka efter vecka samlas man till övning och ofta brister dessa körer ut i välljud, till glädje för oss andra. Det är också dags för terminsavslutningar av olika slag. Studenter springer ut, pensionärsgrupper gör bussutfärder och bloggare tar sommarlov. Det reguljära spanandet i tiden tar nämligen paus i den här bloggen nu. Men det hindrar naturligtvis inte att extrainlägg kan förekomma. Bröllopet, ja du vet vilket jag menar, kanske får en rad även från en republikansk penna, och fotbolls-VM måste naturligtvis kommenteras. Jag minns ju när Danmark vann EM utan att ens vara kvalificerade att delta, och tänk om... nu när dom är kvalificerade att delta i Sydafrika... Nej, men tre matcher ska dom i alla fall spela. Och politikernas överbud denna sommar före valet måste naturligtvis belysas även i denna spalt. Och Frälsningsarmén har en världskongress i Stockholm i juli. Så vi lär synas i spalterna.
Men Glad Sommar, så länge! Det är +8 grader just nu....
Men det är alltså Annandag Pingst i dag. Och således femtio dagar sedan motsvarande dag under påskhelgen. Pingst betyder nämligen femtio och är ursprungligen ett räkneord och ingenting som har med hänryckning eller blomsterprakt att göra. Och inte med andeutgjutelse och kyrkans födelse heller.
På tal om andeutgjutelse och kyrkans födelse så hölls ju den tredje Jesusmanifestationen i Kungsträdgården på pingstafton. Ca 25000 deltagare, enl. polisen. Jag undrar alltid hur polisen gör, när dom räknar sånt. Men många var vi, och fint kändes det. Men det var kanske lite för mycket "det-är-vi-som-är-kristna"manifestation och för lite kyrkan och jesusfolket som kraft i världen. För min smak alltså. Inget om vårt ansvar för miljö och klimat, och inget om vårt ansvar för förföljda trossyskon i Irak t.ex. Ett uttalande i den frågan från 25000 manifesterande kristna hade suttit bra.
Vintern tog förresten slut i går. För ishockey är ju en vintersport, som står på programmet för vinter-OS t.ex. Och världsmästare i denna vintersport blev Tjeckien, som var bäst när det gällde.Det är en egenskap som många svenska idrottsmän skulle behöva ha, men som dom inte har..... Inte ens Zlatan var ju faktiskt, utan att vara dålig, som bäst när det gällde som mest. Då satt han på bänken. Och om han nu flyttar till England och får fortsätta på bänken lär han frysa ändan av sig. Engelska avbytarbänkar är mycket kallare än spanska.....
Kallare ja! Snön har försvunnit under de femtio dagar som gått sedan Annandag Påsk, men nu är plusgraderna nere på ensiffriga tal igen. Tänk om det var sommaren, som kom och gick den senaste veckan. O, hemska tanke!!! +28,2 grader i Haparanda för en vecka sen eller så. Och risk för blötsnö i dag. Och blötsnön ligger föresten kvar på vissa av de de enorma upplag, där man placerade den i vintras. Gatukontoren eller deras entreprenörer fick nämligen inte tippa snömassorna i Strömmen, eller i Dalarö kanal, utan man tvingades bygga hela berg av tippad snö på olika ställen. Det bestämde EU, och det är lätt att fatta såna beslut i Bryssel. Där har man aldrig sett några snöberg.
Men vårkonserter och till och med sommardito avslöser varann i kyrkorna just nu. Så det är nog vår och kanske försommar i alla fall. Tänk förresten vilken kulturinsats som alla kyrkokörer gör under alla delar av året. Vecka efter vecka samlas man till övning och ofta brister dessa körer ut i välljud, till glädje för oss andra. Det är också dags för terminsavslutningar av olika slag. Studenter springer ut, pensionärsgrupper gör bussutfärder och bloggare tar sommarlov. Det reguljära spanandet i tiden tar nämligen paus i den här bloggen nu. Men det hindrar naturligtvis inte att extrainlägg kan förekomma. Bröllopet, ja du vet vilket jag menar, kanske får en rad även från en republikansk penna, och fotbolls-VM måste naturligtvis kommenteras. Jag minns ju när Danmark vann EM utan att ens vara kvalificerade att delta, och tänk om... nu när dom är kvalificerade att delta i Sydafrika... Nej, men tre matcher ska dom i alla fall spela. Och politikernas överbud denna sommar före valet måste naturligtvis belysas även i denna spalt. Och Frälsningsarmén har en världskongress i Stockholm i juli. Så vi lär synas i spalterna.
Men Glad Sommar, så länge! Det är +8 grader just nu....
lördag 22 maj 2010
Hur gammal är du, lille Vän?
Det är intressant med ålder och hur synen på människors ålder förändras över tid. "Hur gammal är du, och så stor du har blivit," säger faster Lisa gladligen till Pelle, tre år. Pelle är förresten inte tre år, utan tre och ett halvt, vilket han noga påpekar. Men när Pelle, blivit tio, kanske, så har dom där halva åren slutat vara viktiga. Och då frågar han inte heller faster Lisa om hur gammal hon är. Han har nämligen fått lära sig att man frågar inte damer om deras ålder. Och Pelle lägger definitivt inte till någon kommentar om att faster Lisa blivit "så stor". Det skulle kunna få helt oöverskådliga konsekvenser......
I min ungdom var det ibland viktigt att se äldre ut än man var. När man skulle gå på barnförbjudna filmer t.ex. Då var den enda åldersgräns, som fanns, satt till 15 år, och då gällde det att se ut som 15 och ett halvt även om man bara var 13. I dag är dock den gränsen helt oviktig, eftersom Statens Biografbyrå har satt fler åldersgränser. Lämplig från sju år, eller lämplig från 11 år kan det stå. Fast då undrar jag varför. Vad är det lämpligt att sjuåringar får se? Och elvaåringar? Dom kan ju ändå enkelt ladda ner vilka filmer som helst från nätet, eller titta på vilka vålds-och sexfilmer som helst på Canal+
I en viss ålder tycks det också vara viktigt, speciellt för damer ( och nu får jag väl Malin, snart sjutton på mig, glödande feminist, som hon är, på mig) att verka yngre än vad dom i själva verket är. Eller äldre. Jag undrar var dom gränserna går, egentligen.... "Man vill ju inte se ut som en tant." Då vill man verka yngre. "Kan jag se ut så här? Ser inte det för barnsligt ut?" Då vill man verka äldre. Medge att det är intressant.
Man kan också jaga sin flyende ålder. Och det gäller nog speciellt män i olika sammanhang. På löparbanan eller i skidspåren förs den verkliga kampen ofta i klassen Herrar 35+. Där formligen slåss gubbarna ofta för att visa hur unga, kraftfulla och virila dom är. Och att dom minsann kan springa eller åka lika snabbt som dom kunde för tio år sedan. Och att dom faktiskt inte kan det, skylls då på en tillfällig formsvacka.
Och synen på ålder förändras också över tid. För femtio år sen verkade redan fyrtioåringar mycket äldre än vad dom gör i dag. Kanske har det med klädstil att göra. Jag tyckte t.ex alltid att min pappa var mycket äldre än han var, när han satte på sig finkostymen och hatten. Eller med sättet att tala. Man sa ofta "Ni" till äldre människor. Var det inte professor Bror Rexed som var pappa till du-reformen? Vi skulle bli du och bror med alla. Den reformen gjorde nog människor yngre. Men då försvann å andra sidan kanske en del av respekten för ålder och visdom. Men niandet är på väg tillbaka. Blir vi äldre igen då? Och blir vi mer respektfulla?
Just respekten för äldre kan nog behöva återkomma. Jag störs själv av att att främst tonåringar aldrig fått lära sig att lämna plats för äldre på bussar och i tunnelbana. Och man har kanske lärt sig ett och annat när man blir äldre, som den unga generationen skulle må väl av att ta till sig. Men tvärtom gäller ju också å andra sidan. Jag skulle vilja veta och kunna åtminstone en tiondel av vad mina barnbarn vet och kan om mobiltelefoner och datorer t.ex Så det är kanske respekten inte för äldre, utan för varandra, som skulle behöva komma tillbaka.
Och när allt kommer omkring är det nog som August Strindberg slog fast. Nämligen att allting är relativt, även åldrandet. Själv är jag 65, känner mig ibland som 30 och ibland som 80. Sämst tycker jag nog om när någon väluppfostrad(?) gosse eller flicka kommer fram och frågar: "Kan farbror säga hur mycket klockan är?" Då svarar jag: "Om du slutar att kalla mig farbror ska jag tala om det för Dej!" Och både Pelle, tio år, och jag kan åka kommunalt för reducerad taxa......
I min ungdom var det ibland viktigt att se äldre ut än man var. När man skulle gå på barnförbjudna filmer t.ex. Då var den enda åldersgräns, som fanns, satt till 15 år, och då gällde det att se ut som 15 och ett halvt även om man bara var 13. I dag är dock den gränsen helt oviktig, eftersom Statens Biografbyrå har satt fler åldersgränser. Lämplig från sju år, eller lämplig från 11 år kan det stå. Fast då undrar jag varför. Vad är det lämpligt att sjuåringar får se? Och elvaåringar? Dom kan ju ändå enkelt ladda ner vilka filmer som helst från nätet, eller titta på vilka vålds-och sexfilmer som helst på Canal+
I en viss ålder tycks det också vara viktigt, speciellt för damer ( och nu får jag väl Malin, snart sjutton på mig, glödande feminist, som hon är, på mig) att verka yngre än vad dom i själva verket är. Eller äldre. Jag undrar var dom gränserna går, egentligen.... "Man vill ju inte se ut som en tant." Då vill man verka yngre. "Kan jag se ut så här? Ser inte det för barnsligt ut?" Då vill man verka äldre. Medge att det är intressant.
Man kan också jaga sin flyende ålder. Och det gäller nog speciellt män i olika sammanhang. På löparbanan eller i skidspåren förs den verkliga kampen ofta i klassen Herrar 35+. Där formligen slåss gubbarna ofta för att visa hur unga, kraftfulla och virila dom är. Och att dom minsann kan springa eller åka lika snabbt som dom kunde för tio år sedan. Och att dom faktiskt inte kan det, skylls då på en tillfällig formsvacka.
Och synen på ålder förändras också över tid. För femtio år sen verkade redan fyrtioåringar mycket äldre än vad dom gör i dag. Kanske har det med klädstil att göra. Jag tyckte t.ex alltid att min pappa var mycket äldre än han var, när han satte på sig finkostymen och hatten. Eller med sättet att tala. Man sa ofta "Ni" till äldre människor. Var det inte professor Bror Rexed som var pappa till du-reformen? Vi skulle bli du och bror med alla. Den reformen gjorde nog människor yngre. Men då försvann å andra sidan kanske en del av respekten för ålder och visdom. Men niandet är på väg tillbaka. Blir vi äldre igen då? Och blir vi mer respektfulla?
Just respekten för äldre kan nog behöva återkomma. Jag störs själv av att att främst tonåringar aldrig fått lära sig att lämna plats för äldre på bussar och i tunnelbana. Och man har kanske lärt sig ett och annat när man blir äldre, som den unga generationen skulle må väl av att ta till sig. Men tvärtom gäller ju också å andra sidan. Jag skulle vilja veta och kunna åtminstone en tiondel av vad mina barnbarn vet och kan om mobiltelefoner och datorer t.ex Så det är kanske respekten inte för äldre, utan för varandra, som skulle behöva komma tillbaka.
Och när allt kommer omkring är det nog som August Strindberg slog fast. Nämligen att allting är relativt, även åldrandet. Själv är jag 65, känner mig ibland som 30 och ibland som 80. Sämst tycker jag nog om när någon väluppfostrad(?) gosse eller flicka kommer fram och frågar: "Kan farbror säga hur mycket klockan är?" Då svarar jag: "Om du slutar att kalla mig farbror ska jag tala om det för Dej!" Och både Pelle, tio år, och jag kan åka kommunalt för reducerad taxa......
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)