Jag är man. På alla tänkbara sätt. Det verkar onödigt att påpeka kanske, men med tanke på den lilla betraktelse som får utgöra mitt blogginlägg i dag, kan det i backspegeln visa sig vara viktigt att veta. Alltså;
Det tar ca sju sekunder för maten att passera från munnen ned till magen.En människas hårstrå kan hålla för en vikt av tre kilo.Längden av en penis är tummens längd gånger tre. En människas lårben är hårt som betong. Kvinnans hjärta slår snabbare än mannens. Människan använder 300 muskler bara för att hålla balansen när vi står upp.
Kvinnan har nu läst hela den här betraktelsen.
Mannen tittar fortfarande på sin tumme......
Mer än så blir det inte i dag. Jo kanske ändå. För att visa, att den som skrivit ovanstående betraktelse ägnar sig åt ont förtal, och att jag inte alls sitter och tittar på tummen, menar jag, så krävs det kanske lite mer. Efter tio år i styrelsen för det som då hette Frikyrkliga Studieförbundet, ska jag i dag återvända för ett kortare nedslag i det nu heter Studieförbundet Bilda. Jag har lovat att ingå i ett berdningsutskott inför förbundsstämman, och detta utan att riktigt veta vad det innebär. Är det manligt kanske? Att hoppa på nåt utan att veta vad det innebär..... Det sägs ju ibland att kvinnan tänker efter före. Men det är nog också bara ont förtal. En kvinna ingår nämligen också i utskottet, och hon vet nog lika lite...
En annan gång ska jag blogga mer om studieförbunden och studiecirkeln. Studiecirkeln är klart undervärderad som både form för inlärning och som gemenskapsform. Och den har varit så viktig för att bilda svenska folket att den förtjänar ett alldeles eget blogginlägg. Men det får bli en annan gång.
Men jag sitter inte och tittar på tummen......
torsdag 22 april 2010
onsdag 21 april 2010
Vad kostar det?
En god vän tycker inte att jag ska skriva ”man” så ofta i min blogg. Skriv ”jag” i stället! Det blir mer personligt då. OK då! Jag undrar vad Eyjafjallajökull har kostat hittills. Totalt sett, menar jag. Det finns det nog inga beräkningar på och ingen som vet. Och man kan ju heller inte varken anklaga eller ställa en vulkan till svars….
Ett är dock klart. Vulkanutbrottet på Island har kostat och kostar den europeiska flygindustrin miljonbelopp--- varje dag. I Sverige har denna industri nu knackat på hos Maud Olofsson och bett om statsstöd. Och i Tyskland flyger man ändå, trots förbud. Trots förbud. Fast jag undrar om Maud Olofsson kommer att punga ut med några stödpengar. Hon var ju måttligt intresserad av såna lösningar, när bilindustrin var i kris. Och man, dvs. jag kan ju undra om säkerheten nu blivit en ekonomisk fråga. Kan man tumma på säkerheten i luften om den kostar för mycket? Det tycks ju faktiskt så. Hörde Ni det alla Ni, som varit flygrädda redan tidigare?
Kostar monarkin och kungahuset för mycket? Jag vet inte, men det finns säkert jämförande undersökningar mellan kostnader för monarkin i jämförelse med om vi hade haft republik. Men i går fick vi veta att stödet för monarkin rasat under 2000-talet. I dag är det bara drygt hälften av befolkningen som stöder denna obsoleta institution. Obsolet, förresten... Ordet betyder väl annars ”tagen ur bruk” och det är ju inte monarkin. Inte än! Själv har jag dock inte på länge träffat någon, som kan ge ett enda sakligt argument för ett behållande av monarkin. Och tänk om det är Westlings fel att stödet minskar!! En teori är, att ett skäl till det förlorade stödet är att monarkin blivit för ”vanlig”, och därmed ännu mer ojämlik och orättvis. Det gick väl an när prinnsessor gifte sig med prinsar. En kvarleva från gången tid. Men när vanliga hederliga killar från Ockelbo träder in på scenen…...
Säkert är dock att fotbollshuliganerna kostar för mycket. Åtta polisbilar på plats för att bevaka en cupmatch mellan Värmdö IF från div.2 och Hammarby. Och hundratals poliser på varje stockholmsderby. Jag betalar gärna skatt för att vi ska kunna ha poliser i samhället. Men inte på folknöjet fotboll. Vart är fotbollen på väg? Kanske blir problemet mindre om spelet blir bättre? Nej, förmodligen inte, huliganerna vet inget om fotboll och är inte ett dugg intresserade heller. Men fotboll är inte bara kostnader. Det kan vara fest också. Mer än elva tusen på Söderstadion i går. På en match i superettan. Och nästan inget bråk alls!!! Trots Hammarby...
Och nu ska stockholmarna i en folkomröstning få avgöra om förbifarten kostar för mycket. Det låter ju demokratiskt och fint, men vad har vi då politikerna till? Vi väljer väl politiker för att dom för att dom ska fatta goda och bra beslut åt oss. Och även svåra beslut. Och själv kommer jag nog att rösta för förbifarten. Detta trots att jag inte behöver sitta i bilkö varje morgon.
Och du, min vän, som inte tycker om ”man"; man, dvs. jag, undrar vad en resa med transsibiriska järnvägen kostar. Det har varit min dröm mycket länge, och efter att sett några reportage i TV blir längtan inte mindre. Man, dvs. fortfarande jag, borde verkligen göra drömresan…..
Men vad kostar det?
Ett är dock klart. Vulkanutbrottet på Island har kostat och kostar den europeiska flygindustrin miljonbelopp--- varje dag. I Sverige har denna industri nu knackat på hos Maud Olofsson och bett om statsstöd. Och i Tyskland flyger man ändå, trots förbud. Trots förbud. Fast jag undrar om Maud Olofsson kommer att punga ut med några stödpengar. Hon var ju måttligt intresserad av såna lösningar, när bilindustrin var i kris. Och man, dvs. jag kan ju undra om säkerheten nu blivit en ekonomisk fråga. Kan man tumma på säkerheten i luften om den kostar för mycket? Det tycks ju faktiskt så. Hörde Ni det alla Ni, som varit flygrädda redan tidigare?
Kostar monarkin och kungahuset för mycket? Jag vet inte, men det finns säkert jämförande undersökningar mellan kostnader för monarkin i jämförelse med om vi hade haft republik. Men i går fick vi veta att stödet för monarkin rasat under 2000-talet. I dag är det bara drygt hälften av befolkningen som stöder denna obsoleta institution. Obsolet, förresten... Ordet betyder väl annars ”tagen ur bruk” och det är ju inte monarkin. Inte än! Själv har jag dock inte på länge träffat någon, som kan ge ett enda sakligt argument för ett behållande av monarkin. Och tänk om det är Westlings fel att stödet minskar!! En teori är, att ett skäl till det förlorade stödet är att monarkin blivit för ”vanlig”, och därmed ännu mer ojämlik och orättvis. Det gick väl an när prinnsessor gifte sig med prinsar. En kvarleva från gången tid. Men när vanliga hederliga killar från Ockelbo träder in på scenen…...
Säkert är dock att fotbollshuliganerna kostar för mycket. Åtta polisbilar på plats för att bevaka en cupmatch mellan Värmdö IF från div.2 och Hammarby. Och hundratals poliser på varje stockholmsderby. Jag betalar gärna skatt för att vi ska kunna ha poliser i samhället. Men inte på folknöjet fotboll. Vart är fotbollen på väg? Kanske blir problemet mindre om spelet blir bättre? Nej, förmodligen inte, huliganerna vet inget om fotboll och är inte ett dugg intresserade heller. Men fotboll är inte bara kostnader. Det kan vara fest också. Mer än elva tusen på Söderstadion i går. På en match i superettan. Och nästan inget bråk alls!!! Trots Hammarby...
Och nu ska stockholmarna i en folkomröstning få avgöra om förbifarten kostar för mycket. Det låter ju demokratiskt och fint, men vad har vi då politikerna till? Vi väljer väl politiker för att dom för att dom ska fatta goda och bra beslut åt oss. Och även svåra beslut. Och själv kommer jag nog att rösta för förbifarten. Detta trots att jag inte behöver sitta i bilkö varje morgon.
Och du, min vän, som inte tycker om ”man"; man, dvs. jag, undrar vad en resa med transsibiriska järnvägen kostar. Det har varit min dröm mycket länge, och efter att sett några reportage i TV blir längtan inte mindre. Man, dvs. fortfarande jag, borde verkligen göra drömresan…..
Men vad kostar det?
tisdag 20 april 2010
I sällskap med en tegelsten
I fyra månader har jag levt i sällskap med en tegelsten nu. Men ingen fara….. Jag har inte bytt ut hustrun, ej heller har hon förvandlats till någon dylik. Nej jag har i dagarna läst ut min julklappsbok. Jag fick i julklapp boken ”De fattiga i Lodz” av Steve Sem-Sandberg. Boken är en riktig tegelsten på nära 700 sidor, och den bygger på den kollektivt skrivna Gettokrönikan, som på drygt 3 000 sidor dokumenterar händelserna i gettot i Polen, från födslar till deportationer.
Det Sem-Sandberg skriver, är en roman om det nära nog obeskrivbara. Fiktivt, ja, men outhärdligt nära det dokumentära. Gettot i Lodz var näst störst i Polen med över tvåhundratusen inspärrade judar och har efterlämnat ett större arkivmaterial än något annat getto.
Tegelstenen är tung, och då inte bara till omfattningen. Det är som om Steve Sem-Sandberg låtit sig infiltreras av all denna dokumentation, kompletterad med vittnesmål av överlevande, för att kunna skriva sin bok. Så har det också blivit en i alla avseenden tung krönika, en berättelse om nära nog alla aspekter av det liv som levdes i gettot. Så tung att åtminstone jag knappt har orkat läsa mer än 30-40 sidor åt gången. Och då ofta med tårfyllda ögon.
Det märkliga är ändå att den berättande rösten verkar komma in¬ifrån gettot. Sem-Sandberg har gjort gettots historia till sin. Vi möter ett myller av människor på några kvadratkilometer, avskurna från all kontakt med den omgivande världen. Och ändå är gettot till en början ett litet samhälle som med förtvivlat mod försöker fungera genom fabriker, skolor, barnhem, sjukhus, ja även en satirisk teater.
Huvudperson både i romanen och i gettot är den av tyskarna utsedde ordföranden för gettots juderåd, Chaim Rumkowski. När Sem-Sandberg ställer denna ytterst kontroversiella och omdebatterade man i centrum för sin roman visar han bokstavligt vad en anpassning till döds innebär. Genom att göra gettot till ett slavarbetsläger som i hög takt producerade varor för den tyska krigsmakten säkrade Rumkowski visserligen matransoner och kunde åtminstone förlänga liv. Så varade också gettot i Lodz längre än något annat, ända in i augusti 1944.
Samtidigt var Rumkowski en despot som inte drog sig för att förödmjuka och utnyttja dem som var helt beroende av honom. Särskilt kluvet var hans förhållande till barnen i gettot som han dels älskade och beskyddade, dels förgrep sig på.
De mest svåruthärdliga sidorna handlar om ”de förskräckliga dagarna” då gettot tvingades utlämna alla barn under tio år. I sitt ofta citerade tal frågar sig Rumkowski om gettot självt ska utföra denna vidriga uppgift eller överlåta den åt tyskarna.
När jag läser hans roman slås jag även av hur de flesta skildringar av Förintelsen formar sig till berättelser om överlevnad, eftersom de överlevande är de enda som kan berätta. Steve Sem-Sandberg vet, liksom vi alla egentligen, att de allra flesta gick under. Av judarna i Lodz och dem som transporterats dit fanns 877 kvar då gettot slutligen befriades. 877 av mer än 200.000! Och det är den sanningen han väljer att lyfta fram.
En näst intill outhärdlig läsupplevelse, men ändå oförglömlig….. LÄS DEN!!
Det Sem-Sandberg skriver, är en roman om det nära nog obeskrivbara. Fiktivt, ja, men outhärdligt nära det dokumentära. Gettot i Lodz var näst störst i Polen med över tvåhundratusen inspärrade judar och har efterlämnat ett större arkivmaterial än något annat getto.
Tegelstenen är tung, och då inte bara till omfattningen. Det är som om Steve Sem-Sandberg låtit sig infiltreras av all denna dokumentation, kompletterad med vittnesmål av överlevande, för att kunna skriva sin bok. Så har det också blivit en i alla avseenden tung krönika, en berättelse om nära nog alla aspekter av det liv som levdes i gettot. Så tung att åtminstone jag knappt har orkat läsa mer än 30-40 sidor åt gången. Och då ofta med tårfyllda ögon.
Det märkliga är ändå att den berättande rösten verkar komma in¬ifrån gettot. Sem-Sandberg har gjort gettots historia till sin. Vi möter ett myller av människor på några kvadratkilometer, avskurna från all kontakt med den omgivande världen. Och ändå är gettot till en början ett litet samhälle som med förtvivlat mod försöker fungera genom fabriker, skolor, barnhem, sjukhus, ja även en satirisk teater.
Huvudperson både i romanen och i gettot är den av tyskarna utsedde ordföranden för gettots juderåd, Chaim Rumkowski. När Sem-Sandberg ställer denna ytterst kontroversiella och omdebatterade man i centrum för sin roman visar han bokstavligt vad en anpassning till döds innebär. Genom att göra gettot till ett slavarbetsläger som i hög takt producerade varor för den tyska krigsmakten säkrade Rumkowski visserligen matransoner och kunde åtminstone förlänga liv. Så varade också gettot i Lodz längre än något annat, ända in i augusti 1944.
Samtidigt var Rumkowski en despot som inte drog sig för att förödmjuka och utnyttja dem som var helt beroende av honom. Särskilt kluvet var hans förhållande till barnen i gettot som han dels älskade och beskyddade, dels förgrep sig på.
De mest svåruthärdliga sidorna handlar om ”de förskräckliga dagarna” då gettot tvingades utlämna alla barn under tio år. I sitt ofta citerade tal frågar sig Rumkowski om gettot självt ska utföra denna vidriga uppgift eller överlåta den åt tyskarna.
När jag läser hans roman slås jag även av hur de flesta skildringar av Förintelsen formar sig till berättelser om överlevnad, eftersom de överlevande är de enda som kan berätta. Steve Sem-Sandberg vet, liksom vi alla egentligen, att de allra flesta gick under. Av judarna i Lodz och dem som transporterats dit fanns 877 kvar då gettot slutligen befriades. 877 av mer än 200.000! Och det är den sanningen han väljer att lyfta fram.
En näst intill outhärdlig läsupplevelse, men ändå oförglömlig….. LÄS DEN!!
måndag 19 april 2010
Inte bara för siffernissar och kalenderbitare
Frälsningsarméns internationella årsbok är som alla andra årsböcker en guldgruva för siffernissar och kalenderbitare. En bok full med siffror och statistik över vad som har hänt under det gångna året i den världsvida Frälsningsarmén. Men också ett imponerande vittnesbörd om något av allt vad Frälsningsarmén uträttat under det gånga året i de nära 120 länder, där vi har verksamhet.
Frälsningsarmén består av nära två miljoner soldater och civilmedlemmar och verksamheten vid cirka 55 000 kårer och sociala verksamheter leds av nära 19 000 officerare tillsammans med 107 000 anställda. 612 000 barn undervisas i Frälsningsarméns söndagsskolor och 120 000 sångare och musikanter presenterar ett evangelium i toner. 495 000 elever undervisas av nära 15 000 lärare vid frälsningsarméskolor i olika länder. Sex universitet och 253 yrkesskolor erbjuder högre, specialiserad utbildning, och vid ett 70-tal sjukhus kan Frälsningsarmén erbjuda nära 4000 patienter kvalificerad vård. Så kan sifferuppräkningen fortsätta… 700 gatubarn får ett nytt hem på ett 30-tal olika platser i olika länder och drogmissbrukare erbjuds hjälp vid mer än 300 olika institutioner. Nåt att bita i för alla siffernissar....
Men Frälsningsarmén är inte bara detta. Frälsningsarmén ger också snabb och effektiv hjälp vid katastrofer av olika slag. En svår jordbävning här, den svåraste cyklonen någonsin där.... Översvämningar och svåra skogsbränder, och Frälsningsarmén är där. Sir Winston Churchills ord att överallt där behovet finns, där finns Frälsningsarmén, besannas gång på gång. Och Frälsningsarmén är också påtryckningar på beslutsfattare och lagstiftare, eftersom Frälsningsarmén alltid står på de drabbades sida.
Men Frälsningsarmén är inte främst en humanitär hjälporganisation. Frälsningsarmén är ett evangeliskt trossamfund med sin grund i Bibeln. Vårt mål är att människor skall få möjlighet att möta Jesus i en livsförvandlande frälsningsupplevelse och vår tjänst har sin källa i kärleken till Gud och till andra människor. När Jesus säger att ” vad ni har gjort mot en av dessa minsta, som är mina bröder, det har ni gjort för mig” ( Matt 25:40), presenterar han också den viktiga grunden för Frälsningsarméns tjänst för en lidande värld. Och den lidande världen finns såväl i Trollhättan som i Boden, såväl i Rio de Janeiro som i Kapstaden. Eller som William Booth sa när han en gång ombads definiera målgruppen för Frälsningsarmén. Others blev svaret. Dom andra! Dom som ännu inte nåtts av det glada budskapet
Men främst är Frälsningsarmén den enskilde frälsningssoldaten, som i sitt vardagsliv presenterar ett alternativt sätt att leva. Ett liv med andra prioriteringar och andra mål än dem som kommersialism och prestigetänkande vill erbjuda. Och också med ett vittnesbörd, som består mer av handling än av ord.
Mer verkstad och mindre ord…..
Frälsningsarmén består av nära två miljoner soldater och civilmedlemmar och verksamheten vid cirka 55 000 kårer och sociala verksamheter leds av nära 19 000 officerare tillsammans med 107 000 anställda. 612 000 barn undervisas i Frälsningsarméns söndagsskolor och 120 000 sångare och musikanter presenterar ett evangelium i toner. 495 000 elever undervisas av nära 15 000 lärare vid frälsningsarméskolor i olika länder. Sex universitet och 253 yrkesskolor erbjuder högre, specialiserad utbildning, och vid ett 70-tal sjukhus kan Frälsningsarmén erbjuda nära 4000 patienter kvalificerad vård. Så kan sifferuppräkningen fortsätta… 700 gatubarn får ett nytt hem på ett 30-tal olika platser i olika länder och drogmissbrukare erbjuds hjälp vid mer än 300 olika institutioner. Nåt att bita i för alla siffernissar....
Men Frälsningsarmén är inte bara detta. Frälsningsarmén ger också snabb och effektiv hjälp vid katastrofer av olika slag. En svår jordbävning här, den svåraste cyklonen någonsin där.... Översvämningar och svåra skogsbränder, och Frälsningsarmén är där. Sir Winston Churchills ord att överallt där behovet finns, där finns Frälsningsarmén, besannas gång på gång. Och Frälsningsarmén är också påtryckningar på beslutsfattare och lagstiftare, eftersom Frälsningsarmén alltid står på de drabbades sida.
Men Frälsningsarmén är inte främst en humanitär hjälporganisation. Frälsningsarmén är ett evangeliskt trossamfund med sin grund i Bibeln. Vårt mål är att människor skall få möjlighet att möta Jesus i en livsförvandlande frälsningsupplevelse och vår tjänst har sin källa i kärleken till Gud och till andra människor. När Jesus säger att ” vad ni har gjort mot en av dessa minsta, som är mina bröder, det har ni gjort för mig” ( Matt 25:40), presenterar han också den viktiga grunden för Frälsningsarméns tjänst för en lidande värld. Och den lidande världen finns såväl i Trollhättan som i Boden, såväl i Rio de Janeiro som i Kapstaden. Eller som William Booth sa när han en gång ombads definiera målgruppen för Frälsningsarmén. Others blev svaret. Dom andra! Dom som ännu inte nåtts av det glada budskapet
Men främst är Frälsningsarmén den enskilde frälsningssoldaten, som i sitt vardagsliv presenterar ett alternativt sätt att leva. Ett liv med andra prioriteringar och andra mål än dem som kommersialism och prestigetänkande vill erbjuda. Och också med ett vittnesbörd, som består mer av handling än av ord.
Mer verkstad och mindre ord…..
söndag 18 april 2010
Lilla julafton
Den här helgen är en riktig festhelg för alla fotbollsvänner. Inte julafton, men nästan. De flesta serierna i södra och mellersta Sverige drar i gång i helgen, och då kan inget avhålla bloggaren från att titta på några av paketen i säcken. Det är bara att stoppa ned handen och plocka upp ett paket. Och på den första lappen står det då Dalkurd;
Dalkurd grundades av en grupp kurder i Dalarna - därav namnet. Kurderna styr fortfarande klubben, men sportchefen Elvan Cicen vill inte att Dalkurd ska kallas för en invandrarförening.Laget har idag 14 olika nationaliteter, och drivs som vilken annan klubb som helst. På fem säsonger har laget vandrat från division 6 Dalarna till division 1 Norra. Under den tiden har laget bara förlorat fyra matcher. Hela nio spelare i dagens A-trupp har varit med från Division 6. Känner på mig att laget kommer att tillhöra mina favoriter i år. Premiären är avklarad och den slutade 0-0 mot Västerås
Jag drar nästa klapp och på den står det Skoftebyn. Skoftebyns IF hör hemma i div. 3 Nordvästra Götaland. Man inldde seriespelet med en tuff drabbning mot en av seriefavoriterna, Melleruds IF som kommer från division 2. Matchen slutade 2-1, ett riktigt pangresultat för Skoftebyn. Laget är väl förberett, och man förfogar över en jämn och stark trupp. Konkurrensen är hård om varje plats, vilket blir viktigt för att hålla hela året. För den som är dålig i geografi kan jag berätta att Skoftebyn är en stadsdel i södra Trollhättan.
Heby AIF blir nästa lag. Laget hör hemma i div 3 Norra Svealand tillsammans med bl.a. en del lag från stockholmsområdet. Heby är väl annars mest känt för sina brottare och brottarna låg länge i eliten bland svenska brottarklubbar. Detta medan fyrstadsbrottningarna ännu var ett stort evenemang i Sverige. Men nu är det alltså fotboll som gäller i Heby. Mitt tips blir en mittenplacering i en serie där Råsunda vinner. Premiären är avklarad och Kungsängen besegrades med klara 3-0.
Tyresö FF har som vision att vara den mest attraktiva fotbollsklubben i södra Stockholm genom att erbjuda sina fotbollslag den högsta kvalitén både vad gäller topp och breddverksamhet. En viktig del i Tyresö FF:s vision är ett ännu starkare socialt fokus. Detta jobbar man med i projektet Schysst framtid. Som vuxen förälder, ledare, tränare eller supporter har man mycket viktig uppgift och laget vädjar om stöd från alla håll för att nå de högt ställda sociala målen. Bara därför vill man ju heja på laget, som i seriepremiären i div.3 Östra Svealand nådde 2-2 mot Älvsjö AIK.
Jag lovar att återkomma med ytterligare ett svep när planerna torkat upp i de norra delarna av landet. Gissar att Ni längtar efter lite nytt om Anundsjö. Ersboda och Kalix eller några andra storheter. Hille t.ex
Men det allra bästa denna lilla julaftonshelg var väl ändå att Värmdö IF var bara såå nära att slå ut Hammarby ur svenska cupen. Min inställning till Bajen är väl känd för alla som följer min blogg. Ju fler förluster dess bättre! Ängelholm gjorde sitt för några dagar sen och nu var Värmdö från div.2 nära att lyckas med sitt renhållningsarbete. Det krävdes kvittering på övertid och förlängning för Bajen att vinna matchen med 3-2. Det är bara att hoppas att GIF Sundsvall gör sitt på tisdag önskar
En fotbollsnörd
Dalkurd grundades av en grupp kurder i Dalarna - därav namnet. Kurderna styr fortfarande klubben, men sportchefen Elvan Cicen vill inte att Dalkurd ska kallas för en invandrarförening.Laget har idag 14 olika nationaliteter, och drivs som vilken annan klubb som helst. På fem säsonger har laget vandrat från division 6 Dalarna till division 1 Norra. Under den tiden har laget bara förlorat fyra matcher. Hela nio spelare i dagens A-trupp har varit med från Division 6. Känner på mig att laget kommer att tillhöra mina favoriter i år. Premiären är avklarad och den slutade 0-0 mot Västerås
Jag drar nästa klapp och på den står det Skoftebyn. Skoftebyns IF hör hemma i div. 3 Nordvästra Götaland. Man inldde seriespelet med en tuff drabbning mot en av seriefavoriterna, Melleruds IF som kommer från division 2. Matchen slutade 2-1, ett riktigt pangresultat för Skoftebyn. Laget är väl förberett, och man förfogar över en jämn och stark trupp. Konkurrensen är hård om varje plats, vilket blir viktigt för att hålla hela året. För den som är dålig i geografi kan jag berätta att Skoftebyn är en stadsdel i södra Trollhättan.
Heby AIF blir nästa lag. Laget hör hemma i div 3 Norra Svealand tillsammans med bl.a. en del lag från stockholmsområdet. Heby är väl annars mest känt för sina brottare och brottarna låg länge i eliten bland svenska brottarklubbar. Detta medan fyrstadsbrottningarna ännu var ett stort evenemang i Sverige. Men nu är det alltså fotboll som gäller i Heby. Mitt tips blir en mittenplacering i en serie där Råsunda vinner. Premiären är avklarad och Kungsängen besegrades med klara 3-0.
Tyresö FF har som vision att vara den mest attraktiva fotbollsklubben i södra Stockholm genom att erbjuda sina fotbollslag den högsta kvalitén både vad gäller topp och breddverksamhet. En viktig del i Tyresö FF:s vision är ett ännu starkare socialt fokus. Detta jobbar man med i projektet Schysst framtid. Som vuxen förälder, ledare, tränare eller supporter har man mycket viktig uppgift och laget vädjar om stöd från alla håll för att nå de högt ställda sociala målen. Bara därför vill man ju heja på laget, som i seriepremiären i div.3 Östra Svealand nådde 2-2 mot Älvsjö AIK.
Jag lovar att återkomma med ytterligare ett svep när planerna torkat upp i de norra delarna av landet. Gissar att Ni längtar efter lite nytt om Anundsjö. Ersboda och Kalix eller några andra storheter. Hille t.ex
Men det allra bästa denna lilla julaftonshelg var väl ändå att Värmdö IF var bara såå nära att slå ut Hammarby ur svenska cupen. Min inställning till Bajen är väl känd för alla som följer min blogg. Ju fler förluster dess bättre! Ängelholm gjorde sitt för några dagar sen och nu var Värmdö från div.2 nära att lyckas med sitt renhållningsarbete. Det krävdes kvittering på övertid och förlängning för Bajen att vinna matchen med 3-2. Det är bara att hoppas att GIF Sundsvall gör sitt på tisdag önskar
En fotbollsnörd
lördag 17 april 2010
Bara ett vulkanutbrott
Jag har bara väntat på det. På att någon bloggare skulle se Eyjafjallajökull och det som sker där som ett tidens tecken. Ett tecken på att domedagen kommer och att Jesus kan väntas på skyarna. Självklart har vulkanutbrottet lite domedag över sig och mycket riktigt; domedagsbloggarna har börjat dyka upp. Och också bloggar där kristna hoppar på varann om huruvida vulkanutbrotten finns förutsagda i Bibeln eller inte. Problemet är nog allvarligare än så.
Själv tror jag inte att det är domedagen, utan det är ett vulkanutbrott, men vi behöver naturligtvis ändå vara redo när Jesus kommer. Jag tror också att det många gånger är okunskap om vad Bibeln egentligen säger, när folk pratar om domedagen hit och dit. Inte minst i tider som dessa är det viktigt att komma ihåg att Jesus inte kom för att döma, utan för att rädda en hel värld. Han kom för vår frälsnings skull. Och frälsta, räddade, blir vi när vi tar emot honom. Och än finns det faktiskt tid.
Det här är alltså ”bara” ett vulkanutbrott, varken mer eller mindre. Och inte nödvändigtvis något tidens tecken. Men ordet BARA känns lite malplacerat och är därför satt inom citationstecken. Och det pågår med oförminskad kraft. Ingen vet hur lång tid det kan ta innan vulkanen lugnar ner sig, säger Reynir Eyvindur Böðvarsson , seismolog i Uppsala, och lite av en kändis i svenska media numera. Jag kan förresten aldrig upphöra att fascineras över islänningarnas namn. Hördur Hilmarsson och Gudfinna Johannisdottir är två andra. Men det är en annan historia.
Utbrottet kan pågå i dagar eller också i veckor eller månader, säger Bödvarsson ,och påminner om Eyjafjallajökulls senaste utbrott 1821. Då pågick aktiviteten i över ett år. Ett år med flygstopp i hela Europa!!! Då går min semesterresa till Barecelona om en månad upp i rök. Eller snarare i aska….. Men det är väl ett mindre problem i så fall. Det som pågår just nu beräknas kosta en miljard om dagen, bara för svenskt näringsliv. För Island, som redan står på randen till konkurs, är det stora problemet just nu förutom hotande översvämningar, att askmolnens giftiga ämnen fluor och svavel sprids. Boskap som får i sig de giftiga ämnena med gräset på marken och vattnet de dricker. Och de förgiftas och kvävs. I molnen finns också mikroskopiska glaspartiklar och det är enligt Bödvarsson dessa glaspartiklar, som är farliga för flygplanens jetmotorer. Fluor förresten? Det är väl det jag borstar tänderna i…..
Jag slås av hur oerhört sårbart vårt samhälle är. Och hur lätt vi tvingas stå handfallna när själva naturen tar ton. Och då påminns även jag om Bibelns ord om rådlösheten vid tidens slut… Men jag tror att det nu borde handla mer om sammanhållning, hjälpsamhet och kreativt tänkande än om rådlöshet. Kanske kommer det,som vi uppfattar som katastrof, att hjälpa oss till nya uppfinningar och nya sätt att sköta kommunikationen mellan människor än genom dyra och sårbara flygresor. Och klimatet kan komma att påverkas om molnet ligger kvar länge. Är inte det ytterligare ett skäl att att påskynda ansträngningarna mot ett mer klimatsmart samhälle?
Men framför allt får vi kristna inte ta det inträffade till intäkt för nån sorts skrämselpropaganda om att Eyjafjallajökull ska sätta punkt för tiden. Bibeln igen: Ingen vet dagen eller stunden, säger Jesus i Matteusevangeliet. Men håll er vakna!!!
Själv tror jag inte att det är domedagen, utan det är ett vulkanutbrott, men vi behöver naturligtvis ändå vara redo när Jesus kommer. Jag tror också att det många gånger är okunskap om vad Bibeln egentligen säger, när folk pratar om domedagen hit och dit. Inte minst i tider som dessa är det viktigt att komma ihåg att Jesus inte kom för att döma, utan för att rädda en hel värld. Han kom för vår frälsnings skull. Och frälsta, räddade, blir vi när vi tar emot honom. Och än finns det faktiskt tid.
Det här är alltså ”bara” ett vulkanutbrott, varken mer eller mindre. Och inte nödvändigtvis något tidens tecken. Men ordet BARA känns lite malplacerat och är därför satt inom citationstecken. Och det pågår med oförminskad kraft. Ingen vet hur lång tid det kan ta innan vulkanen lugnar ner sig, säger Reynir Eyvindur Böðvarsson , seismolog i Uppsala, och lite av en kändis i svenska media numera. Jag kan förresten aldrig upphöra att fascineras över islänningarnas namn. Hördur Hilmarsson och Gudfinna Johannisdottir är två andra. Men det är en annan historia.
Utbrottet kan pågå i dagar eller också i veckor eller månader, säger Bödvarsson ,och påminner om Eyjafjallajökulls senaste utbrott 1821. Då pågick aktiviteten i över ett år. Ett år med flygstopp i hela Europa!!! Då går min semesterresa till Barecelona om en månad upp i rök. Eller snarare i aska….. Men det är väl ett mindre problem i så fall. Det som pågår just nu beräknas kosta en miljard om dagen, bara för svenskt näringsliv. För Island, som redan står på randen till konkurs, är det stora problemet just nu förutom hotande översvämningar, att askmolnens giftiga ämnen fluor och svavel sprids. Boskap som får i sig de giftiga ämnena med gräset på marken och vattnet de dricker. Och de förgiftas och kvävs. I molnen finns också mikroskopiska glaspartiklar och det är enligt Bödvarsson dessa glaspartiklar, som är farliga för flygplanens jetmotorer. Fluor förresten? Det är väl det jag borstar tänderna i…..
Jag slås av hur oerhört sårbart vårt samhälle är. Och hur lätt vi tvingas stå handfallna när själva naturen tar ton. Och då påminns även jag om Bibelns ord om rådlösheten vid tidens slut… Men jag tror att det nu borde handla mer om sammanhållning, hjälpsamhet och kreativt tänkande än om rådlöshet. Kanske kommer det,som vi uppfattar som katastrof, att hjälpa oss till nya uppfinningar och nya sätt att sköta kommunikationen mellan människor än genom dyra och sårbara flygresor. Och klimatet kan komma att påverkas om molnet ligger kvar länge. Är inte det ytterligare ett skäl att att påskynda ansträngningarna mot ett mer klimatsmart samhälle?
Men framför allt får vi kristna inte ta det inträffade till intäkt för nån sorts skrämselpropaganda om att Eyjafjallajökull ska sätta punkt för tiden. Bibeln igen: Ingen vet dagen eller stunden, säger Jesus i Matteusevangeliet. Men håll er vakna!!!
fredag 16 april 2010
En bordemänniskas självdeklartion
Man borde nog bekänna på en gång. Speciellt om man är jag, så är det en massa saker som denne man borde....Motionera mer,jobba mer i trädgården nu när man blivit pensionär och har tid,ta kontakt med vänner som man inte träffat på länge. Och göra det irl och inte bara på facebook. Listan kunde bli lång på sånt som man, dvs. jag borde.....
Men karaktäristiskt för oss bordemänniskor är att när någon handlingskraftig person träffar oss efter någon tid, och hurtfriskt ställer frågan om vi gjort något av allt det där som vi borde, så blir svaret bara alltför ofta: "Nej---- men det borde man...."
Man, och man är fortfarande jag, borde också glädjas åt hur rik man är. Och då tänker jag inte på de tillgångar som just i dessa dagar ska redovisas i den allmänna självdeklarationen. Som åtminstone förr skulle undertecknas med "på heder och samvete" Men hedern och samvetet är kanske bortrationaliserat.Det räcker ju för de flesta med ett sms eller med ett knapptryck på datorn så har man gjort det som tidigare tog minst en kväll att få till med köksbordet fullt av bankböcker, skuldebrev, inkomstsammanställningar mm mm i en lång rad. I dag vet ju skattmasen redan allt om mig, och då är det kanske inte så noga med hedern och samvetet heller. Det är det ju inte i många andra sammanhang heller. Fråga t.ex. de direktörer, som frejdigt höjer sina bonusar, oavsett hur dåligt företaget gått under året. Heder och samvete?? Och vart har alla diskussioner om integriteten tagit vägen, nu när inte bara skattmasen utan också många andra vet allt om oss. Men nu väljer jag att på heder och samvete intyga, att jag inte har något att dölja. Och det kanske inte gör något. Så; På heder och samvete är det inte så mycket bevänt med den rikedom som nu ska redovisas till skatteverket. Så det så!
Skatter är ju annars sånt som vi bidrar med till det allmänna bästa, och om man får tro finansminster Borg, så går det ju bra för AB Sverige nu. Och då gör det kanske inte så mycket om lilla jag inte kan bidra med mer än vad det blev... Men det är nog inte så mycket Sverige som det går bra för, som för den rikaste procenten av landets invånare. Den som redan har har fått ännu mer under de senaste fyra åren, och från den som inte har, har tagits också det han har. En rent biblisk profetia. Men den orättvisan kan vi ändra på i september.
Nej min rikedom finns på andra håll. Jag upplevde den t.ex starkt i går tillsammans med den bönegrupp som jag tillhör. Rikedomen att få tro på Gud och få uttrycka den rikedomen tillsammans med vänner i en positiv gemenskap. Den rikedomen finns både i bönegruppen och i den större gemenskap, som min församling utgör. Och rikedomen i ett mer än fyrtioårigt äktenskap ( det går fort när man har roligt) och en fin familj. Och rikedomen i att vara tämligen frisk trots inträdet i pensionsåldern. Immateriella tillgångar kallas visst sånt, och Kronofodemyndigheten har redan 2002 utfärdat anvisningar för hur sådan skall redovisas. Men dom menar säkert nåt annat, så på heder och samvete hoppar jag nog över just den bilagan i deklarationen.
Och sen får man, och man är alltså fortfarande jag, väl gratulera Djurgården Hockey till den första finalsegern. Men riktigt på heder och samvete är det nog inte.
Men karaktäristiskt för oss bordemänniskor är att när någon handlingskraftig person träffar oss efter någon tid, och hurtfriskt ställer frågan om vi gjort något av allt det där som vi borde, så blir svaret bara alltför ofta: "Nej---- men det borde man...."
Man, och man är fortfarande jag, borde också glädjas åt hur rik man är. Och då tänker jag inte på de tillgångar som just i dessa dagar ska redovisas i den allmänna självdeklarationen. Som åtminstone förr skulle undertecknas med "på heder och samvete" Men hedern och samvetet är kanske bortrationaliserat.Det räcker ju för de flesta med ett sms eller med ett knapptryck på datorn så har man gjort det som tidigare tog minst en kväll att få till med köksbordet fullt av bankböcker, skuldebrev, inkomstsammanställningar mm mm i en lång rad. I dag vet ju skattmasen redan allt om mig, och då är det kanske inte så noga med hedern och samvetet heller. Det är det ju inte i många andra sammanhang heller. Fråga t.ex. de direktörer, som frejdigt höjer sina bonusar, oavsett hur dåligt företaget gått under året. Heder och samvete?? Och vart har alla diskussioner om integriteten tagit vägen, nu när inte bara skattmasen utan också många andra vet allt om oss. Men nu väljer jag att på heder och samvete intyga, att jag inte har något att dölja. Och det kanske inte gör något. Så; På heder och samvete är det inte så mycket bevänt med den rikedom som nu ska redovisas till skatteverket. Så det så!
Skatter är ju annars sånt som vi bidrar med till det allmänna bästa, och om man får tro finansminster Borg, så går det ju bra för AB Sverige nu. Och då gör det kanske inte så mycket om lilla jag inte kan bidra med mer än vad det blev... Men det är nog inte så mycket Sverige som det går bra för, som för den rikaste procenten av landets invånare. Den som redan har har fått ännu mer under de senaste fyra åren, och från den som inte har, har tagits också det han har. En rent biblisk profetia. Men den orättvisan kan vi ändra på i september.
Nej min rikedom finns på andra håll. Jag upplevde den t.ex starkt i går tillsammans med den bönegrupp som jag tillhör. Rikedomen att få tro på Gud och få uttrycka den rikedomen tillsammans med vänner i en positiv gemenskap. Den rikedomen finns både i bönegruppen och i den större gemenskap, som min församling utgör. Och rikedomen i ett mer än fyrtioårigt äktenskap ( det går fort när man har roligt) och en fin familj. Och rikedomen i att vara tämligen frisk trots inträdet i pensionsåldern. Immateriella tillgångar kallas visst sånt, och Kronofodemyndigheten har redan 2002 utfärdat anvisningar för hur sådan skall redovisas. Men dom menar säkert nåt annat, så på heder och samvete hoppar jag nog över just den bilagan i deklarationen.
Och sen får man, och man är alltså fortfarande jag, väl gratulera Djurgården Hockey till den första finalsegern. Men riktigt på heder och samvete är det nog inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)