Dags för lite olympisk fortbildning

På söndag slutar olympiaden, och då minskar även svenska folkets chips-ätande och cola-drickande. Men så här i slutet är det dags för lite bildning som motvikt till chips och cola;

Olympiaden fortsätter på måndag! Stopp nu, vad är detta? Jo så här är det egentligen; I det gamla Grekland var en olympiad en period av fyra år, som började med spelen (eller "lekarna", som dom ursprungligen kallades) i Olympia. Den första historiskt kända olympiaden började år 776 f. Kr. De olympiska lekarna hölls i början av olympiadens första år, så nu fortsätter det.
Att just året 776 f.kr anses vara de olympiska spelens födelseår kommer sig av att det var då man började göra förteckningar över segrarna vid de festspel, som då redan pågått länge.
 
Homeros skrev, att ”intet bringar mannen större heder än att vara en snabb löpare och en god boxare.” Det gällde under lång tid och under många olympiska spel. Det fanns bara en sak som då kunde ge större berömmelse och ära, nämligen att i sitt stall ha riktigt snabba hästar.

På högsommaren, vid tiden för fullmåne, samlades man till festspelen. Deltagare och åskådare strömmade till, ofta från fjärran trakter. Från början omfattade tävlingarna endast korta löpningar under en enda dag, men de utökades efter hand och till sist pågick de i fem dagar. Första dagen ägnades åt offer och gudstjänster och åt att avlägga den olympiska eden. Andra dagen öppnades spelen med praktfulla intåg i Stadion och ynglingarnas tävlingar började. Varje tävlingsdag öppnades sedan med att man bar fram offergåvor åt guden Zevs.
 
Tredje dagen ägnade man åt löpning, brottning, boxning och allkamp och den fjärde dagen var det kappkörning och kappridning, femkamp och vapenlöpning. Häst- och vagnkapplöpningarna ansågs som de förnämsta tävlingarna. Ryttare och kuskar hade med omsorg sökt ut och tränat ädla och snabba hästar och visade upp dem med stolthet.
 
Den sista och femte dagen var skaldernas och musikanternas dag. Då fick också segrarna olivkransar som segertecken. Det var domarna, klädda i vackra purpurmantlar, som satte kransarna på segrarnas huvuden. Festspelen avslutades med en måltid, och det ansågs vara högsta utmärkelsen att få delta i den.
 
Andra gudar ärades också med festspel i det antika Grekland. Nästan lika stort anseende som de olympiska spelen hade festspelen i Delfi. Ursprungligen var den en musikfest, eftersom Apollons framför allt var beskyddare av de musiska konsterna, men så småningom hade också de spelen utvidgats med fler tävlingsgrenar. Spelen i Delfi hölls också vart fjärde år, men liknande fester firades vartannat år både på Isthmos vid Korint till guden Poseidons ära och i Nemeas bergdal vid Kleone i Argolis till Zeus ära. Dessa fyra fester erkändes redan från början av 600-talet f.Kr som nationalfester överallt i den grekiska världen. Segrarna vann berömmelse i hela Grekland, fädernestaden belönade dem med rika gåvor och de yppersta bland skalderna prisade dem i sina sånger.
 
De antika olympiska spelen fortsatte regelbundet vart fjärde år t.o.m 393 e.Kr. Sedan kom stora krig och andra folk blev härskare i Grekland. Inte förrän 1859 togs de olympiska spelen upp på allvar igen och 1870 och 1875 upprepades de. Då höll man festspel i Aten, men de var bara öppna för grekiska män. 1892 kom fransmananen Pierre de Coubertin med förslaget att man skulle införa intermationella olympiska spel, där alltså män från andra länder också skulle få delta. Det första moderna olympiska festspelet hölls i Aten 1896. Och på den vägen är det ju. Både sommar och vinter. Ända fram till 1992 hölls sommar-och vinter OS samma år, men sedan Lillehammer 1994 hålls vinterspelen två år efter föregående sommarspel,men fortfarande med fyra års mellanrum.

Ett snabbt hopp, och med risk att liksom hockeykommentatorn Nicklas Wikegård få diskrimineringsombudsmannen på mej, men;Damkronorna gjorde en helsusel turnering, och blev också helt följdriktigt snuvade på bronsmedaljerna av Finland. Men DO kanske hejdar sej, när hon ser, att jag gör en halv pudel för curlingdamerna, som nu är i final. Men reglerna i curling borde ändras, så att de blir begripliga för oss normalbegåvade och dessutom borde matcherna göras kortare.

Och tänk om man inte ändrat regeln att de olympiska spelen bara var öppna för män! Då hade vi missat både Charlotte Kalla och min favorit Anna Haag.

Och vart har tillbedjan av gudarna tagit vägen? Det var en central del av antikens olympiska lekar, men i Vancouver har jag inte sett ett enda litet korstecken. Men svenska kommentatorer brukar ju ändå tystna, när brasilianska fotbollsspelare och karibiska löpare böjer knä och tackar Gud för framgången. Då är Pops och grabbarna helt borta, och har inte en susning om vad som sker.....

GULD-länningar och andra länningar

Det här blogginlägget skulle egentligen handla om något annat. Men man är ju inte sämre karl än att man kan ändra sig. Eller varför inte göra en snygg kombination.
I dag måste man ju bara börja med att gratulera Sverige till ett fantastiskt GULD i stafetten. Daniel Richardsson är från Norrland, liksom Anders Södergren, Johan Olsson kommer från Västmanland, medan Marcus Hellner har sina rötter i Västergötland. Men...... det är nåt fel på den presentationen. Både Daniel Richardsson och Anders Södergren kommer faktiskt från Hälsingland och inte från nåt diffust Norrland.

Och därmed har bloggaren gjort en snygg övergång till dagens egentliga tema. Nämligen att allt norr om Dalälven i folkmun klumpas ihop till det diffusa Norrland. Man kan åka till Norrland på semester, fast man i själva verket åker till Ångermanland. Och guldmakarna Richardsson och Södergren kommer alltså från Norrland, fast dom alltså har sina rötter i Hälsingland. Men aldrig hör man, att folk har varit i Svealand på semester och vem skulle nånsin påstå, att Marcus Hellner såg dagens ljus i Götaland. Ingen! Men Norrland hit och Norrland dit. Det får vara slut med det nu!!! Dom enda som beviljas undantag från denna regel i fortsättningen är meteorlogerna på SMHI. Dom får fortsätta att tala om Norrland eftersom dom också talar om Svealand och Götaland i sina prognoser. I övrigt talar vi i fortsättningen om landskap och inte om landsdelar. Landsdelen Norrland är faktiskt större än många länder i världen. Och kampen kommer att föras på alla plan. En sån där Facebook-grupp kanske vore nåt. Vägra Norrland borde den väl heta i så fall.

Och likadant är det med dialekterna, dessa rikedomar och pärlor i vårt svenska språk. Skånska är lättdefinierat, och dalmål klingar så vackert. Liksom vääärmlääänska. Men själv utsätts jag ofta för dubbelfel: ”Det hörs att du är norrlänning. Du talar ju tydlig norrländska.” Och ändå är den ångermanländska dialekten så målande. Och den har ju dessutom fått flera ansikten genom Foppa, sedinarna och faktiskt genom Thorbjörn Fälldin ( nån som minns honom?) Ett exempel bara; Det utmärkta prefixet o, som kan användas i de flesta sammanhang. Du kommer på besök till någon som fortfarande ligger till sängs och utbrister häpet: ”Har du ostige opp”? Och när densamme är uppe långt efter midnatt så har han ogått å lagt se. Men det används inte, viket svealänningen och götalänningen alltid kommer dragandes med, i ett uttryck som att korken är oi.

Undras om det är likadant i andra länder? Norge håller sig ju med två officiella språk, så där blir väl dialektfrågan lite annorlunda. Eller eljest, som vi säger i Ångermanland. Fast nog hör man om Ola Norman kommer från västlandet eller från Oslo. Och för att snyggt vända tillbaka till OS; Sidney Crosby kommer från Nova Scotia och Brent Seabrook från Brittish Columbia, även om vi kallar hockeygiganterna kandadensare. Men kanadensarna själva har säkert andra namn på dom.... Utklassade Ryssland med 7-3 gjorde dom i alla fall. Och nu är det dags att bänka sej framför tv:n för att se Slovakien krossas av Sverige, coachat ( vilket ord förresten..) av svealänningen Bengt-Åke Gustafsson.

Katten på råttan och råttan på repet.....

Så här är det när du står och väntar på tåget som inte kommer; SJ har ansvar för järnvägstransporterna, Banverket för spår och spårsystem och Jernhusen för väntsalar och andra järnvägsfastigheter.
Och din kompis som står och väntar på bussen vid Odenplan står säkert i en busskur, som en entreprenör har ansvar för att skotta, sopa, sanda och i övrigt hålla ren. Detta medan en annan entreprenör har ansvar för att skotta, sopa, sanda och i övrigt hålla ren gatan, som finns alldeles utanför busskuren. Och en tredje entreprenör kör bussen som heller inte kommer. Så; Vem har egentligen ansvar för det transportelände, som vi nu genomlider. Ingen alls faktiskt! Det framgick med all önskvärd tydlighet av den utfrågning som SJ-chefen fick utstå i radions P1 häromdagen. "Vi ( SJ) har inte räckt till och det beklagar vi", säger Jan Forsberg, vd i SJ AB. "Men när det inte finns några öppna spår( Banverket) är det svårt att köra några tåg"..... Ungefär likadant lät det när SL:s nye chef, Göran Gunnarsson intervjuades i Radio Stockholm i går. Båda två skyllde dessutom på politikerna, som inte beviljat mer pengar.... Katten på råttan och råttan på repet..... Men båda bad om ursäkt och lovade bättring till nästa vinter. Men den kanske blir mild och snöfri...

Och OS rullar vidare borta i Kanada. Norge ligger på tredje plats i medaljligan, med hittills 17 medaljer, fler än både Ryssland och Kanada. Sverige ståtar med sju medaljer, varav tre av den ädlaste valören. Där har Norge precis dubbelt så många. Ett hyfsat OS för Sverige, men vad gör Norge, som inte vi gör? Norge, ett land med samma klimat, som Sverige, med mindre folk och med ett brett folkligt stöd för vinteridrotter av alla slag. Det är naturligtvis fel någonstans. Men katten på råttan och råttan på repet...... Sveriges Olympiska kommitté, Riksidrottsförbundet, specialförbunden. Bråket kommer, var så säker. Här finns också regeringen och politikerna att ta till.
Det är väl inte dags än att göra någon personlig utvärdering av OS, men heder åt Charlotte Kalla och Anna Haag.Och åt Anja Persson. Och Buu för Helena Jonsson och damkronorna. Helena Jonsson är ju gullig, och vann både Jerringpris och folkets hjärta. Därför vågar nog inte folket sjunga ut. Men bloggaren vågar! Hon var sämst när när det gällde. Och damkronorna har inte kommit ett dugg närmare Kanada och USA, trots allt snack. Snarare tvärtom!Inga råttor och rep här! Det levererades inte!!

Men nu får jag säkert mitt 17-åriga, gulliga barnbarn på mig. Hon är mycket medveten och mycket feministisk till sin läggning. Varför bara skälla på tjejerna? Hur har det t.ex gått för killarna i curling och i hastighetsåkning på skridsko? Ja det är klart; jag är man, har uppfostrats till man och ser världen med manliga ögon. Katten på råttan och råttan på repet.....
Och apropå min 17-åriga Malin. Hon har naturligtvis alldeles rätt:Skolämnet historia är faktiskt en strikt manlig angelägenhet. Delegationen för jämställdhet i skolan har granskat fyra läroböcker i historia. Och här finns varken någon råtta eller något rep att skylla på. Det är enbart mannen som är styrande och norm i historieskrivningen. I de över 550 arbetsuppgifterna till en lärobok i historia för grundskolan, är Kalmarunionens drottning Margareta med som enda namngivna kvinna. Däremot finns flera hundra mansnamn, från Nebukadnessar till Deng Xiaoping, Birger Jarl till Fredrik Reinfeldt. I de fyra läroböcker, som har granskats, namnges sammanlagt 62 kvinnor – och 930 män.

Men ännu mer närliggande är: Tar jag mig till stan i dag? Om inte; vems är felet? Katten på råttan och råttan på repet..... Eller privatiseringens välsignelser....

1+3=2; 3=1: 6,5

När jag som ung sommarjobbade på Örnsköldsviks Allehanda hade rubriksättarna en viktig uppgift. Dom skulle genom snärtiga rubriker skapa intresse för vad journalisterna sedan skrev. När jag sedan för några år sedan gjorde ett nytt inhopp på den journalistiska banan hade alla rubriksättare försvunnit, åtminstone från Stridsropet. Om dom nu nånsin funnits där... Men kvällstidningarna har nog fortfarande sina rubriksättare kvar. Säkert för att möta konkurrensen från olika bildmedia, där vi ju inte ens behöver anstränga oss med att läsa. Men var och en sin egen rubriksättare så här kommer bloggarens bidrag.

1+3=2; Visst skulle vi väl kamma hem två nya OS-medaljer i sprintstafetterna. Damlaget, Charlotte Kalla och Anna Haag skulle ta guld (1) och herrlaget, Marcus Hellner och Theodor Pettersson skulle ta brons.(3) Detta trots den försvagning som det innebar att Emil Jönsson var sjuk och inte kunde ställa upp. Men det var väl den amerikanske författaren Edgar Allan Poe som sa, att det är svårt att spå, speciellt om framtiden. Damlaget fick, trots en magnifik insats nöja sig med en silvermedalj (2), och för herrarna gick det inte alls. Teodor Pettersson visade sig vara en ordentlig felsatsning och även utan ett olyckligt fall, hade han blivit frånåkt. Om man nu skulle ha en sprinter, varför satsade man då inte på Björn Lind, undrar bloggaren försynt. Den svenska laguttagningen kan väl inte ha berott på att sprinttränaren är norrman, speciellt nu när Norge tog guld. Nej tanken är alltför fult konspiratorisk.

Frälsningsarmén har fått ett nytt, eller snarare nygammalt högkvarter. Av de tre byggnader på Östermalm, där man huserat sedan tidigt 1900-tal, har blivit en (3=1) Till dig, som undrat, varför Frälsningsarmén med hjärta för de svaga, hamnade med sitt högkvarter på det förnäma Östermalm, vill jag bara berätta att när Frälsningsarmén kom dit, var Östermalm, eller Ladugårdslandet fortfarande rena vischan med gott om mark och billiga tomtpriser. Och sen har man blivit kvar där, i egna fastigheter. Två av fastigheterna ska dock nu säljas, och det tredje huset har byggts om till en modern och ändamålsenlig kontorsbyggnad. Kontorslandskap och hissar med inbyggd spökröst, minsann. Det är inte klokt vad man kan åstadkomma med gamla kåkar. Fast lite Fort Knox har det blivit med låsta dörrar överallt. Där finns nu ett nedbantat högkvarter inrymt. Nedbantat efter en omorganisation, syftande till att frigöra resurser från administration till operativ verksamhet för både själar och kroppar..... Det är bara att hoppas att det går att lära gamla hundar att sitta....

Och 6,5 i rubrikekvationen ( eller kanske multiplikationen, eller något annat) då? Jag har drabbats av diabetes. Diabetes, typ 2. Tidigare kallade men den formen av sjukdomen för åldersdiabetes, men det har man slutat med. Och tur är väl det! Jag är inte gammal. Eller känner mig åtminstone inte så!
Men i rutinerna för mig ingår numera att kontrollera blodsockret regelbundet. Visserligen var jag rent usel i matematik, och slutade med det så fort jag bara kunde i gymnasiet, men ändå; ett genomsnitt av mina morgonvärden visar att mitt blodsocker då ligger på ca 6,5. Utmärkt, säger min barska, men duktiga diabetessköterska. Och då tror jag på henne.

Alltså; 1+3=2; 3=1: 6,5. Kanske en ny karriär som rubriksättare.....

Anpassa dej, lille vän!

SL:s vd Göran Gunnarsson gick ut med ett pressmeddelande på söndagen där han uppmanar kollektivresenärer i Stor-Stockholm att, om möjligt, arbeta hemifrån. Gunnarsson skriver:
”Vi vet redan nu att det kommer att bli störningar trots att alla tillgängliga resurser gör allt för att minimera problemen. Därför vill jag uppmana alla som har möjlighet att undvika rusningstrafiken och kan du arbeta hemifrån så gör det!”
SL tillägger också att för pendeltågen fortsätter problemen under hela den kommande veckan.
Innebörden i SL:s besked är med andra ord: Utnyttja inte vår service! Anpassa dej!

Och Banverket har bett SJ att kraftigt reducera antalet avgångar på de flesta linjer. När det skall behöva ta upp till tolv timmar att ta sig sträckan Göteborg- Stockholm, så är det nog lika bra att inte bara reducera utan helt enkelt ställa in.

Så utnyttja inte deras service heller.! Anpassa dej till situationen, lille vän!

Och infrastrukturminister Åsa Torstensson ska nu ta främst SJ och Banverket i örat. Trots att Banverket fått utökade ramar varje år för fortsatta satsningar på kraftförsörjning, signalsystem och allt det som blir känsligt i kyla har trafiken inte fungerat, konstaterar ministern.
Åsa Torstensson är även missnöjd med hur resenärerna behandlas av SJ.
– Informationsdelen är avgörande i en sådan här kaotisk situation och den är inte tillfredsställande. Människor får inte information när man sitter på spåren eller inte kommer in på det överbelastade nätet. Informationen är a och o precis som i alla andra katastrofsituationer och här måste det bli bättre, slår hon fast.

Ansvariga för kollektivtrafiken tar bladet från munnen. Det är bra. Det blir faktiskt vinter varje år i ett land, som ligger så nära Nordpolen att man har polcirkeln inom sina gränser. Jag drar mig också till minnes att när Hongkongkinerserna tog över ansvaret för driften av tunnelbanan sa chefen att det enda dom oroade sig för, var den svenska vintern. Vi har ingen vinter i Hongkong, konstaterade han. Nej, men vi har! Men kineserna kan vara lugna; vi anpassar oss.

Som pensionär kan jag ju styra mitt resande mer än den yrkesarbetande kan, men när ingenting fungerar spelar det ingen roll. I mitt fall går pendeltågen praktiskt taget aldrig när dom ska. Jag håller inte med infrastrukturminister Torstensson på särskilt många punkter, men här har hon rätt. Vad är det som inte fungerar och varför får man aldrig veta något? En tidigare minister( visserligen med en annan politisk färg) konstaterade apropå att man inte kunde spränga sig genom Hallandsåsen att man kan ta sig till månen, men inte spränga en tunnel. Man kan fortfarande ta sig till månen men inte se till att växlar inte fryser fast. Och varför får vi resenärer aldrig veta något. När jag står en timme och fryser på Handenterminalen eller i snögloppet på Skärmarbrinks t-banestation ( obs! två olika trafikslag) utan ta få veta någonting, känner jag mej som ett fån! Och det enda SJ meddelade resenärer på ett utfruset tåg i går, var att "den enda information vi har är att vi inte har någon information" Så fruktansvärt uselt!

Och det är nog tur att detta händer i det stillsamma Sverige. Här knyter vi näven i fickan åt en sån här situation, en stund och sen, när nästa tåg äntligen kommer, anpassar vi oss. Tänk om detta hade hänt t.ex i Frankrike, eller i Spanien, eller i något annat land där blodet är hetare och flyter snabbare än det gör hos oss..... Då hade vi stormat SL:s kontor och krävt SJ-chefens huvud på ett fat. Bokstavligen! Men en ögonblicksbild från Stockholms Central i går fångade i radion ett uttalande från en tjänsteman till en resenär, som försökte ta bladet från munnen och kräva sin rätt: Du får faktiskt ställa dej i kön, du som alla andra!!!! Det är du, resenär, som gör fel. Ställ dig i kön! Anpassa dej!

Hur mycket är lagom?

Lagom betyder inte lag om. Alltså så mycket att det räcker laget runt. Se där en förlorad, mycket lämplig förklaring. Men eftersom den är levererad av en språkprofessor så stämmer den säkert. Jag har gått omkring med många såna lämpliga och bra illusioner om ditten och datten. Illusioner, som sen visat sig vara felaktiga. Som att kinesiska muren syns från månen. Eller att man inte ska bada inom en timme sedan man ätit. Fel! Fel! Det sista är f.ö. ett påhitt av föräldrar, som vill vila på maten på stranden, och inte följa sina tjatande barn ner i vattnet. Dock en missuppfattning som just nu känns väldigt långt borta...

Men tillbaka till lagom. Hur mycket är det då? Kanske är det som att "som man ropar får man svar". Det beror på vad det är som skall vara lagom, alltså.

Har vi fått lagom med medaljer i OS nu, t.ex? Inte! Medaljregnet har bara börjat. Guld till Marcus Hellner i går, och brons till Johan Olsson. Fast visst borde det ha varit tvärtom, efter den heroiska insats Johan Olsson stod för. I sammanhanget känner jag också att det är lämpligt med åtminstone en halv pudel när det gäller mitt tidigare uttalande om Anders Södergren. Johan Olsson är f.ö inte den förste Olsson, som visar framfötterna i skidsammanhang. Eller skidspetsarna kanske det är dom visar? Finnskoga-Lasse Olsson var en av de stora idrottsprofilerna i Sverige på 1960-talet och höjdpunkten i karriären var ett VM-guld i det svenska stafettlaget i VM i Zakopane 1962. En bra facebook-fråga f.ö.och nu har du ju fått hjälp på traven.
Men lagom? Icke. Medalj till både herr- och damlagen i skidstafetterna och brons till både herr- och damkronorna i hockey återstår.

Har vi fått lagom med snö nu, då? Ja, definitivt. Jag har, med ångermanländskt blod i ådrorna, alltid tyckt om både att åka på snön, titta på den och faktiskt också att skotta den. Full bredd och raka kanter ska det vara, när man skottar. MEN NU RÄCKER DET!!Även om mannaminnet är kort, så var nog gårdagen en av de värsta jag upplevt, när det gäller snö, i mitt mannaminne. Jag skottade, med den vän av framförhållning, som jag är, uppfarten till huset inte mindre än fyra gånger. Dessutom tog jag bort plogvallarna efter plogbilarna tre gånger. Att det inte blev fler gånger där också, berodde främst på att plogbilarna gav upp framåt kvällen. I dag, när det ljusnar, blir det ändå att försöka hitta var uppfarten finns, märka ut den med några käppar, och sen börja ett arbete, som nog kommer att ta större delen av dagen. Men som du kan se, av den termometer som finns här på bloggsidan, är det kallt hos mej,och därmed hyfsat lättskottat. Våra planer på att åka till stan och gudstjänsten på Vasakåren har dock kung Bore grusat. Eller låtit snöa inne snarare. Jag undrar om kung Bore har kopplingar till Fimbulvintern... Tre vintrar utan mellanliggande sommar och ett bud om att jordens undergång, Ragnarök, obevekligen var i antagande... Nej, men, titta ut och fundera. Tänk om....
Men definitivt lagom med snö nu!

Lagom med facebook-vänner då? Där är jag mera osäker. Jag har blivit vän med många där, som jag aldrig varit ovän med, och det är bra. Dessutom har jag blivit vän med många som, sedan vi blivit vänner, aldrig hör av sig igen. Visserligen måste man väl vara pensionär, student eller arbetslös för att kunna sköta sin facebook ordentligt, men man undrar ju ibland vad den virtuella vänskapen består i.

Och lagom med besök av barnbarnen då? Aldrig, någonsin. I går tog sig de två äldsta, trots ovädret, ut till farmor och farfar och ett tidigare planerat taco-party. Så tevligt och mysigt det blev. Mycket mer av sånt....

Har nu det här blogginlägget blivit lagom långt? Ja, läs och tyck själv. Jag har i alla fall delat lagom med tankar just nu....

Inre bara tummen att peka med

I mitt förra blogginlägg funderade jag lite över att tummen kan peka åt olika håll. Upp eller ned. Men handen har ju fler fingrar att peka med. Eller att ge.... Ge finger...

Moderaterna i Stockholm t.ex. Där kan man välja om man vill ge tummen ned eller t.o.m ge fingret åt dem. Fiffel och mygel på hög nivå i samband med att partiets listor till höstens val skulle fastställas har inneburit att hittills sju kandidater har tvingats avsäga sej sin kandidatatur. Detta sedan det visade sig att de köpt röster genom att betala för att få folks röster. Nya Moderaterna? Knappast. Högern har alltid trott att allt kan köpas för pengar.
Tummen ned eller ett finger? Jag väljer att ge Moderaterna i Stockholm fingret...

Vet du var Niger ligger? Just det. I Afrika. Närmare bestämt i Västafrikas inland, gränsande bl.a till Algeriet, Libyen, Mali, Nigeria och Tchad. Landet har sitt namn efter floden Niger, som flyter genom landet. Huvudstaden heter Niamey och landet har drygt 15 milj.invånare. Varför nu denna geografilektion? Att ge fingret åt någon eller något är en allvarlig gest, och man måste då veta vad man ger sitt finger till. Jag ger fingret åt kuppmakarna i Niger, sedan en militärkupp,ledd av en överste Adamou Harouna, genomförts i landet. Och; lyssna ( eller snarare läs) nu noga! Målet med kuppen är att återinföra demokrati i landet. En militärkupp för att med vapen i hand avsätta den valde presidenten ( visserligen säkert ingen stjärna han heller)ge regeringen sparken och upplösa parlamentet. Att införa demokrati med våld och vapenmakt.
Tummen ned eller ett finger? Jag ger kuppmakarna i Niger fingret.

Men man kan inte hålla på att ge fingret åt folk hur som helst. I trafiken är gesten vanlig t.ex. Många kör ju som idioter.... Eller trafikfarligt i alla fall. Men i Tyskland är det faktiskt straffbart att ge fingret åt folk för att dom kör som idioter. Och Tyskland har mycket makt i EU så passa dej..... Men fingret åt dom Nya Moderaterna i Stockholm och åt dom Nya Demokraterna i fattiga Niger är ok. I alla fall för mig.

Det här blogginlägget är mitt 75:e i ordningen i detta mitt andra försök som bloggare. En mej närstående vän har dock flera hundra inlägg i sin blogg, prydligt ordnade efter ämne och innehåll, så jag har kanske inte så mycket att yvas över. Men lite stolt är jag i alla fall. Kanske inte så att det räcker till en tumme upp, men heller inte tummen ner och absolut inte fingret.
I programförklaringen till min blogg kan man läsa, att jag gärna vill blogga om folkbildningens roll i ett modernt samhälle och i synnerhet då den kristna folkbildningen kanske. Jag har ju funnits i det arbetet under hela mitt yrkesliv. Nu läser jag i Studieförbundet Bildas utmärkta tidning :Kolon att "mitt" studieförbund ( Bilda hette ju tidigare Frikyrkliga Studieförbundet)nu är större och aktivare än någonsin. Under 2009 nådde man det psykologiskt viktiga målet en miljon studietimmar. Vi ( jag är fortfarande cirkelledare) är fortfarande ett av de mindre studieförbunden, men blir hela tiden större och når allt fler. Jag kommer att blogga mer om folkbildning, men vill redan nu säga:Tummen upp för Bilda!

Och så naturligtvis tummen upp för Anna Haag. Vilken toppeninsats i gårdagens dubbeljakt. Ett löjligt namn på en löjlig gren förresten. Att byta skidor och stavar mitt under tävlingen!! Men det förringar på intet sätt Annas insats. JÄTTEGRATTIS! Det är tjejerna som gör det hittills i Vancouver. Ja inte Helena Jonsson förståss. Tummen ner för henne.