Det här blogginlägget är jag inte säker på att jag ska skriva, så det är kanske lika bra att jag slutar här…. Jag har ju faktiskt inte sett en enda bandymatch live på fyrtio år....
Nej förresten; visst ska jag gratulera GAIS till att ha tagit steget upp i elitserien i bandy. Och visst behöver rikets andra stad ett elitlag också i bandy. Och visst behöver bandyn ett elitlag i Göteborg. Så grattis!!
Men likafullt är jag tveksam. Jag minns hur illa jag tyckte om när pollenkungen Gösta Carlsson inte bara byggde en ishall i Ängelholm utan även köpte ihop ett helt lag, som under namnet Rögle BK gick upp i högsta hockeyserien i mitten på 1960-talet. Och ännu mera tveksam blev jag när pollenkungen påstod, att bakom alla hans ekonomiska framgångar låg hans möte med varelser från ett UFO som landat i en glänta utanför Ängelholm den 18 maj 1946. UFO-monumentet i Ängelholm uppfördes senare på platsen, hockeyladan byggdes och Rögle blev med tiden ett riktigt bra hockeylag. Och nu har några kapitalstarka gaisare gjort likadant. Byggt en arena och köpt ihop ett lag.....
Men jag är född i en tid när fotbollslag, liksom bandy- och hockeydito representerade en ort, en bygd eller åtminstone ett landskap. Och fortfarande är det ju så, att lokalderbyn samlar mer folk än andra matcher. Det var inte bara MoDo som mötte Wifsta/Östrand utan det var även en kamp mellan Örnsköldsvik och Sundsvall. För att inte tala om när Djurgården mötte Hammarby. Då var det Östermalm mot Söder. Två skilda kulturer.
Men invänder du, eller åtminstone en mig närstående son, som jag diskuterat detta med åtskilliga gånger, så är det ju fortfarande. Derbymatcherna samlar fortfarande mest folk, och förresten är idrott på högsta nivå en del av den internationella upplevelseindustrin. Det viktiga är underhållningsvärdet, inte att grannens son är med och spelar. Men, och det är där tveksamheten till det här inlägget ligger; jag har svårt att att känna någon patriotisk kärlek eller ens känsla för ett lag, som är ett internationellt hopplock av högavlönade artister från tre, fyra, fem olika länder och där resten av laget kommer från alla väderstreck i Sverige, Inte en grannpojke så lång ögat når. Nej, han har värvats till något annat lag någon annanstans. Om han inte tröttnat och slutat redan innan han nådde a-lagsnivån. Och i det lag som nu under namnet Göteborgs Atlet och IdottsSällskap kliver in i bandyns finrum finns inte en enda göteborgare!! Gör det nåt och i så fall vad?
Min blogg innehåller smått och gott om smått och stort. Dagens inlägg hör troligen till avdelningen smått. Fast kanske inte förresten. Idrotten är landets största folkrörelse och i synnerhet lagidrotterna är oslagbara när det gäller möjlighter att fostra fram laganda och sammanhållnimg. Om man nu väljer att satsa på det. Det kan nämligen också hända att såna egenskaper får stå tillbaka för krav på resultat och ekonomisk avkastning. Men idrotten skapar också förebilder. Och där är det kanske inte så viktigt om förebilden kommer från Tjeckien eller är grannens pojke. Målvaktslejonet Kalle Svensson var ju min ungdomsidol, och detta långt innan jag någonsin varit i Helsingborg. Så visst; Heja GAIS och Grattis!
söndag 20 februari 2011
torsdag 17 februari 2011
Den internationella brigaden och om att ha varit med på ett litet hörn
Utrikesdepartementet släppte på torsdagen tidigare hemligstämplade diplomatrapporter från åren 1989—1991. Rapporterna handlar om situationen i Baltikum i samband med Sovjetunionens kollaps och baltstaternas väg till frihet. Om detta finns mycket att säga. T.ex om dåvarande utrikesministern Sten Anderssons påstående att Baltikum inte var ockuperat. Ett påstående, som i de tre länderna väckte mycket vrede. En vrede som nådde långt utanför den aktiva politikens krets. Ty det var där jag befann mig! Långt ute i periferin, men ändå mitt i utvecklingen.....
Frälsningsarmén i Sverige hade vid tiden för andra världskriget och den sovjetiska ockupationen ( för en sån var det ju, oavsett vad Sten Andersson påstod) haft ansvar för arbetet i Lettland, och vid frigörelsen i början av 90-talet tog man på nytt ansvar för återuppbyggnaden av arbetet. För mig är det oklart hur mycket av det beslutet som var en följd av centrala beslut och hur mycket som kom sig av enskilda medarbetares initiativ. När det gäller folkhögskolans roll och den "internationella brigad", som upprättades där, så handlade det dock om helt egna initiativ. Brigaden blev en folkhögskolekurs, och brigadisterna skickades, efter en kort introduktion på skolan, iväg till det yrvaket självständiga Lettland.
Mycket har sagts och skrivits om Frälsningsarméns första tid i Lettland efter självständigheten. Om stora framgångar. Om hur människor blev frälsta och upprättade, om hur fattiga letter fick konkret hjälp med det nödvändiga för att överleva. Man kan nämligen inte äta frihet! Folket fick friheten, men inte hjälp med att överleva. Annat än av kyrkor och andra hjälporganisationer. Och i det hjälparbetet fick folhögskolans internationella brigad plats. Man startade ett kristet barn-och ungdomsarbete, och man delade ut mat och kläder till människor, som skulle ha frusit och svultit ihjäl utan den insatsen.
Mindre har dock sagts och skrivits om det samhälle, som mötte Frälsningsarmén och andra kyrkor. Om den dubbelmoral, som varit människors sätt att överleva under femtio års förtryck, om de stora klasskillnader som fanns i ett samhälle, som under dessa femtio år varit "klasslöst", och om vad som händer med människor, som får hela sin varldsbild rubbad. Allt som varit sant under femtio år blev plötsligt falskt, och allt som varit rätt blev plötsligt fel. Det värsta, sa en kvinna till mig vid ett tillfälle, var när jag förstod att man ljugit för mig under hela mitt liv! Och inte förstod jag, innan jag började arbeta med den internationella brigaden, vilka sår den s.k. baltutlämningen satt i den lettiska folksjälen. Baltutlämningen kallas den händelse efter andra världskrigets slut 1945, då Sovjetunionen begärde att Sverige skulle lämna ut bl.a 167 baltiska soldater som stridit på axelmakternas sida. Sverige sa ja till Sovjetuionens begäran, och sammanlagt utlämnades 2 518 personer till Sovjetunionen, därav 146 balter. De flesta av dem som skickades tillbaka, avrättades med säkerhet, och jag träffade själv ett par gamla letter, som hade haft syskon som ingått i baltutlämningen. Båda vände ryggen till mig när dom fick veta att jag var svensk, och en spottade efter mig.Och då hade det ändå gått 45 år!
Frälsningsarmén lärde sig också efter hand att bli mer och mer lettisk och anpassad efter lettiska förhållanden. En god vän till mig, själv inte med i Frälsningsarmén, sa till mig vid ett tillfälle att, " vad ni än gör, börja inte marschera på gatorna med röda fanor och blåsorkestrar. Det har vi haft alldeles nog av i det här landet...." Det har man inte heller gjort!
Nu har 20 år gått, och den internationella brigaden är sedan länge upplöst. Jag vet att erfarenheterna från tiden i Lettland satt djupa spår hos dem som var med i de olika grupper, som fick tillfälle att hjälpa till under den första svåra tiden. Och Frälsningsarméns arbete i Baltikum fortsätter. Det är det stora med Frälsningsarméns arbete. Vi fortsätter.....och fortätter......och fortsätter så länge behovet finns.
Frälsningsarmén i Sverige hade vid tiden för andra världskriget och den sovjetiska ockupationen ( för en sån var det ju, oavsett vad Sten Andersson påstod) haft ansvar för arbetet i Lettland, och vid frigörelsen i början av 90-talet tog man på nytt ansvar för återuppbyggnaden av arbetet. För mig är det oklart hur mycket av det beslutet som var en följd av centrala beslut och hur mycket som kom sig av enskilda medarbetares initiativ. När det gäller folkhögskolans roll och den "internationella brigad", som upprättades där, så handlade det dock om helt egna initiativ. Brigaden blev en folkhögskolekurs, och brigadisterna skickades, efter en kort introduktion på skolan, iväg till det yrvaket självständiga Lettland.
Mycket har sagts och skrivits om Frälsningsarméns första tid i Lettland efter självständigheten. Om stora framgångar. Om hur människor blev frälsta och upprättade, om hur fattiga letter fick konkret hjälp med det nödvändiga för att överleva. Man kan nämligen inte äta frihet! Folket fick friheten, men inte hjälp med att överleva. Annat än av kyrkor och andra hjälporganisationer. Och i det hjälparbetet fick folhögskolans internationella brigad plats. Man startade ett kristet barn-och ungdomsarbete, och man delade ut mat och kläder till människor, som skulle ha frusit och svultit ihjäl utan den insatsen.
Mindre har dock sagts och skrivits om det samhälle, som mötte Frälsningsarmén och andra kyrkor. Om den dubbelmoral, som varit människors sätt att överleva under femtio års förtryck, om de stora klasskillnader som fanns i ett samhälle, som under dessa femtio år varit "klasslöst", och om vad som händer med människor, som får hela sin varldsbild rubbad. Allt som varit sant under femtio år blev plötsligt falskt, och allt som varit rätt blev plötsligt fel. Det värsta, sa en kvinna till mig vid ett tillfälle, var när jag förstod att man ljugit för mig under hela mitt liv! Och inte förstod jag, innan jag började arbeta med den internationella brigaden, vilka sår den s.k. baltutlämningen satt i den lettiska folksjälen. Baltutlämningen kallas den händelse efter andra världskrigets slut 1945, då Sovjetunionen begärde att Sverige skulle lämna ut bl.a 167 baltiska soldater som stridit på axelmakternas sida. Sverige sa ja till Sovjetuionens begäran, och sammanlagt utlämnades 2 518 personer till Sovjetunionen, därav 146 balter. De flesta av dem som skickades tillbaka, avrättades med säkerhet, och jag träffade själv ett par gamla letter, som hade haft syskon som ingått i baltutlämningen. Båda vände ryggen till mig när dom fick veta att jag var svensk, och en spottade efter mig.Och då hade det ändå gått 45 år!
Frälsningsarmén lärde sig också efter hand att bli mer och mer lettisk och anpassad efter lettiska förhållanden. En god vän till mig, själv inte med i Frälsningsarmén, sa till mig vid ett tillfälle att, " vad ni än gör, börja inte marschera på gatorna med röda fanor och blåsorkestrar. Det har vi haft alldeles nog av i det här landet...." Det har man inte heller gjort!
Nu har 20 år gått, och den internationella brigaden är sedan länge upplöst. Jag vet att erfarenheterna från tiden i Lettland satt djupa spår hos dem som var med i de olika grupper, som fick tillfälle att hjälpa till under den första svåra tiden. Och Frälsningsarméns arbete i Baltikum fortsätter. Det är det stora med Frälsningsarméns arbete. Vi fortsätter.....och fortätter......och fortsätter så länge behovet finns.
Ett välsignat barn
Vi planerar barnvälsignelse i familjen. Vårt senaste barnbarn ska bli välsignat och barnets faster ska sköta om själva akten. Fast egentligen är alla barn redan välsignade och det utan någon särkild akt. Men Frälsningsarmén har en särskild välsignelseakt, som nog mer är till för familj, anhöriga och vänner än för barnet. Och eftersom såväl far, som den välsignande fastern tillhör Frälsningsarmén så blir det så. En cermoni,jämförbar med dopet alltså.
Annars har ju Frälsningsarmén varken dop eller nattvard bland sina cermonier. Det andra samfund kallar sakrament ser Frälsningsarmén just som cermonier, och inte som särskilt heliga handlingar, som själva ordet sakrament ju betyder. Såväl dopet som nattvarden är urgamla ritualer, som fanns långt före kristendomen, och som kristendomen tog över och gjorde till sina. Dopet är en urgammal reningscermoni, känd i många religioner, något som bättre förklaras i vuxendopet än i barndopet, och nattvardens bröd och vin är ju delar, som ingår i den gamla judiska påskmåltiden tillsammans med andra delar, som kristendomen inte har tagit över. Och som Jesus säkert syftade på när han uppmanade sina lärjungar att minnas hur han förklarade innebörden just vid det här tillfället. Liksom vi inte heller tagit över seden att tvätta varandras fötter t.ex. Eller egendomsgemenskapen.
Frälsningsarmén beslöt tidigt, dock inte omedelbart vid tillkomsten, att avstå från dessa cermonella ritualer, och man gjorde det i ett försök att se till verkligheten bakom cermonierna. Hela livet ska vara ett sakrament, en helig handling, sa t.ex den kloka Catherine Booth, maka till William, grundläggaren. Hur vi lyckats i detta försök? Inte särskilt bra, enl.min uppfattning. Vi ägnar inte sakramentsfrågan tillräckligt intresse, och vi försöker sällan hitta bibliska motiveringar för vårt ställningstagande. Såna finns nämligen. Vi bryr oss ofta inte ens själva om att förklara vårt ställningstagande i denna, för våra trosssyskon i andra kyrkor så ytterst centrala fråga.
Och naturligtvis har vi i Frälsningsarmén också en massa ritualer och cermonier. Minst lika många som andra trossyskon. Såna är nämligen bra att ha, i synnerhet i en sekulariserad tid som vår. Därför är både fanan och botbänken bra att ha. Inte alls nödvändiga, men bra att ha i en tid när ord lätt drunknar i en störtflod av andra ord.
Utan att påstå att barnvälsignelsen är något sakrament, eller att handlingen i sig skulle vara heligare än att jag ber för lilla Love i min aftonbön, så känns det gott och rätt att föräldrarna valt att låta faster välsigna honom. En hel församling uppmanas att be för honom och på det sättet blir han en del i den lokala församlingsgemenskapen. Och dessutom får ju såväl församling, som släkt och vänner tillfälle att mötas till fest. Och sånt kan man inte få för mycket av!!
Gud är med dej, du redan välsignade barn!
Annars har ju Frälsningsarmén varken dop eller nattvard bland sina cermonier. Det andra samfund kallar sakrament ser Frälsningsarmén just som cermonier, och inte som särskilt heliga handlingar, som själva ordet sakrament ju betyder. Såväl dopet som nattvarden är urgamla ritualer, som fanns långt före kristendomen, och som kristendomen tog över och gjorde till sina. Dopet är en urgammal reningscermoni, känd i många religioner, något som bättre förklaras i vuxendopet än i barndopet, och nattvardens bröd och vin är ju delar, som ingår i den gamla judiska påskmåltiden tillsammans med andra delar, som kristendomen inte har tagit över. Och som Jesus säkert syftade på när han uppmanade sina lärjungar att minnas hur han förklarade innebörden just vid det här tillfället. Liksom vi inte heller tagit över seden att tvätta varandras fötter t.ex. Eller egendomsgemenskapen.
Frälsningsarmén beslöt tidigt, dock inte omedelbart vid tillkomsten, att avstå från dessa cermonella ritualer, och man gjorde det i ett försök att se till verkligheten bakom cermonierna. Hela livet ska vara ett sakrament, en helig handling, sa t.ex den kloka Catherine Booth, maka till William, grundläggaren. Hur vi lyckats i detta försök? Inte särskilt bra, enl.min uppfattning. Vi ägnar inte sakramentsfrågan tillräckligt intresse, och vi försöker sällan hitta bibliska motiveringar för vårt ställningstagande. Såna finns nämligen. Vi bryr oss ofta inte ens själva om att förklara vårt ställningstagande i denna, för våra trosssyskon i andra kyrkor så ytterst centrala fråga.
Och naturligtvis har vi i Frälsningsarmén också en massa ritualer och cermonier. Minst lika många som andra trossyskon. Såna är nämligen bra att ha, i synnerhet i en sekulariserad tid som vår. Därför är både fanan och botbänken bra att ha. Inte alls nödvändiga, men bra att ha i en tid när ord lätt drunknar i en störtflod av andra ord.
Utan att påstå att barnvälsignelsen är något sakrament, eller att handlingen i sig skulle vara heligare än att jag ber för lilla Love i min aftonbön, så känns det gott och rätt att föräldrarna valt att låta faster välsigna honom. En hel församling uppmanas att be för honom och på det sättet blir han en del i den lokala församlingsgemenskapen. Och dessutom får ju såväl församling, som släkt och vänner tillfälle att mötas till fest. Och sånt kan man inte få för mycket av!!
Gud är med dej, du redan välsignade barn!
tisdag 15 februari 2011
Vägs ände
I dag är bloggrubriken given! Foppa har kommit till vägs ände, och härom dagen meddelades på en presskonferens att världens kanske främsta ishockeykarriär är slut! Tröja nr 21 ska hängas upp i taket på Pepsi Center i Denver, som den andra 21:an i ett ishockeytak. En likadan hänger nämligen redan i taket på Fjällräven Arena i Örnsköldsvik. F.ö tillsammans med tröjorna fyra och fem. Fyran tillhör Nicke Johansson och femman satt på Kabben Berglund. Idel ädel hockeyadel, minsann!
Naturligtvis skulle Foppa ha slutat för länge sen. Han nådde vägs ände redan när det visade sig att det inte gick att få ordning på hockeyfoten, och de många come-backförsöken fick så småningom närmast ett löjets skimmer över sig. Men han ville ju så gärna, och hockeyn var ju hela hans liv. Men nu fick han ju själv avgöra när han skulle pensionera sig och det är bara att gratulera till att han tagit beslutet. Och vilken stab MoDo Hockey kan få med Markus Näslund och Foppa i spetsen!! Men lite synd är det ändå, att jag aldrig mer får tillfälle att säga till världen att jag har i alla fall spelat fotboll med Foppas pappa!
Till vägs ände kom även det socialdemokratiska partiet i samband med valet i september. En mångårig kräftgång ledde till det sämsta valresultatet någonsin! Nu har den haverikommission, som tillsattes efter haveriet, kommit med sina förslag till hur återgåget bör ske. Nja, säger jag.... Somliga förslag är bra, som en helt ny skatteöverenskommelse, som grundar sig på skatt efter bärkraft.Stora inkomster eller förmögenheter-- mycket skatt,små inkomster--- lite skatt. Liksom en lagstadgad gräns för vinster i privatskolor och privata vårdföretag. Men var finns visionerna och drömmarna om ett helt annat samhälle? "Arbetare, i stad på landet,en gång skall jorden bliva vår. När fast vi knyta brodersbandet,då lättingen ej råda får." Är det bara på första maj som vi tror det? Det smakar alltför mycket kamrer över kriskommissionens förslag för min smak. Det är bara att hoppas att partikongressen och sedan en ny partiledning orkar höja blicken över den horisont som Reinfeldt och Alliansen blickar ut över.
Till vägs ande har även vi kommit på det privata planet. Efter 40 år går nu flyttlasset från Dalarö. Villan byts mot en lägenhet och Dalarö byts mot Handen. Någon annan får skotta snö och klippa gräs, och bostadsföretagets slogan "Bo passivt, lev aktivt" känns nu rätt och bra. Vi får bara hälften så lång väg till stan med alla stadens möjligheter, och ändå bara fem minuters promenad till bad och natur.. Men man samlar på sig en del under 40 år, och både avfallsstationen och Myrorna får sitt innan flyttlasset går.....
Apropå vägs ände så hade vi i i min ungdoms hemstad en pastor som alltid annonserade kommande tillfällen i kyrkan med tillägget "om Herren dröjer". En påminnelse om att vår tid och vår värld är på väg mot sitt slut. Jesus ska komma tillbaka! En gräns är satt. Det finns ingen anledning att spekulera i detta, men heller ingen anledning att förminska det eskatologiska perspektivet. Vi behöver påminna varann om vägs ände och om det kristna hoppet.
Men det vore värt ett alldeles eget blogginlägg.....
Naturligtvis skulle Foppa ha slutat för länge sen. Han nådde vägs ände redan när det visade sig att det inte gick att få ordning på hockeyfoten, och de många come-backförsöken fick så småningom närmast ett löjets skimmer över sig. Men han ville ju så gärna, och hockeyn var ju hela hans liv. Men nu fick han ju själv avgöra när han skulle pensionera sig och det är bara att gratulera till att han tagit beslutet. Och vilken stab MoDo Hockey kan få med Markus Näslund och Foppa i spetsen!! Men lite synd är det ändå, att jag aldrig mer får tillfälle att säga till världen att jag har i alla fall spelat fotboll med Foppas pappa!
Till vägs ände kom även det socialdemokratiska partiet i samband med valet i september. En mångårig kräftgång ledde till det sämsta valresultatet någonsin! Nu har den haverikommission, som tillsattes efter haveriet, kommit med sina förslag till hur återgåget bör ske. Nja, säger jag.... Somliga förslag är bra, som en helt ny skatteöverenskommelse, som grundar sig på skatt efter bärkraft.Stora inkomster eller förmögenheter-- mycket skatt,små inkomster--- lite skatt. Liksom en lagstadgad gräns för vinster i privatskolor och privata vårdföretag. Men var finns visionerna och drömmarna om ett helt annat samhälle? "Arbetare, i stad på landet,en gång skall jorden bliva vår. När fast vi knyta brodersbandet,då lättingen ej råda får." Är det bara på första maj som vi tror det? Det smakar alltför mycket kamrer över kriskommissionens förslag för min smak. Det är bara att hoppas att partikongressen och sedan en ny partiledning orkar höja blicken över den horisont som Reinfeldt och Alliansen blickar ut över.
Till vägs ande har även vi kommit på det privata planet. Efter 40 år går nu flyttlasset från Dalarö. Villan byts mot en lägenhet och Dalarö byts mot Handen. Någon annan får skotta snö och klippa gräs, och bostadsföretagets slogan "Bo passivt, lev aktivt" känns nu rätt och bra. Vi får bara hälften så lång väg till stan med alla stadens möjligheter, och ändå bara fem minuters promenad till bad och natur.. Men man samlar på sig en del under 40 år, och både avfallsstationen och Myrorna får sitt innan flyttlasset går.....
Apropå vägs ände så hade vi i i min ungdoms hemstad en pastor som alltid annonserade kommande tillfällen i kyrkan med tillägget "om Herren dröjer". En påminnelse om att vår tid och vår värld är på väg mot sitt slut. Jesus ska komma tillbaka! En gräns är satt. Det finns ingen anledning att spekulera i detta, men heller ingen anledning att förminska det eskatologiska perspektivet. Vi behöver påminna varann om vägs ände och om det kristna hoppet.
Men det vore värt ett alldeles eget blogginlägg.....
måndag 14 februari 2011
Segrare och förlorare
Egypten vann skrev jag för några dagar sedan på min face-bookstatus, och fick en hel del kommentarer. För visst var det nåt fantastiskt vi fick vara med om i förra veckan. Ett enastående bevis på vad människor kan åstadkomma tillsammans, som Dagens Nyheter skrev. Och nåt jämförbart med murens fall. Men utan att svartmåla på något sätt utfärdas härmed i all enkelhet en varning. Egypten saknar helt demokratisk tradition från faraonernas tid och framåt, och många tror nu säkert, att begreppet är liktydigt att allas vilja ska ske. Men demokrati är ju den svåra balansgången mellan majoritetens makt och hänsyn till minoriteten. Och än så länge ligger ju den avgörande makten i händerna på ett militärråd, och makten hos militären har sällan haft något gott med sig. Så vi ska nog inte ropa hej förrän vi är över bäcken....
Min blogg handlar om smått och stort. Så från det stora då till det lilla. Jag var på hockey i Globen i går, och såg Sverige vinna med 3-2 över Finland och därmed också vinna hela LG-Hockey Games. Det var en alltigenom usel tillställning, och dom som inte gick dit, gjorde klokt i det. På vägen dit funderade jag över vilka som betalar 300 kr för att se en match i en turnering, som helt saknar betydelse. Och jag har nog aldrig sett så lite folk på en hockeymatch i Globen. Nio tusen åskådare gör att Globen gapar nästan tom. Men vi som gick dit hade kanske fått biljetten i födelsedagspresent, som jag, ( tack snälla barn!) eller fått biljetten som nåt sorts mutförsök i en affärsuppgörelse eller nåt annat sånt. Eller var finländare på kryssningsbesök i Stockholm. Som söp sig fulla och gick på hockey. För så var det. Men magister Mårts måste nog plocka fram allt sitt pedagogiska kunnande om det ska bli något av det där lagbygget. Och så måste han nog kalla hem förstärkningar från Nordamerika och NHL innan det drar ihop sig på allvar. Men lämna Foppa kvar därborta, snälla Per Mårts!!!!!
Egypten står som segrare och Sveriges Tre Kronor likaså. Men segrare förutsätter också förlorare. Och den senaste tidens stora förlorare är SJ, SL och kollektivtrafiken. I går kväll på Centralen la jag märke till, att tåg var både två och tre timmar försenade. Om dom inte var inställda. Och detta en alldeles vanlig söndag i februari utan vare sig snöstorm eller andra naturhinder. Nej felen var: Vagnfel, lokfel, fordonsbrist, växelfel och fordonsfel ( vad det nu är om det inte är vagn eller lok!!)Aldrig en enda gång på hela vintern har det varit planeringsfel, politikerfel, ledningsfel eller systemfel!! Och SL-trafiken ska vi bara inte prata om! Jo det ska vi, förresten. Häromdagen stod all busstrafik still i hela Stockholms län! Snöhinder och halka stoppade all trafik! Och tror ni att man ägnade söndagen, då det faktiskt är mindre tarfik på gator och vägar, åt att forsla bort snömassorna? Då tror ni fel! Snart har infrastrukturminister Elmsäter-Swärd (M) visat sig vara lika värdelös som sin centerpartistiska företrädare. Detta trots att Maud Olofsson häromdagen sa att hon faktiskt krävt en centerpartist som ny infrastrukturminister. Man tar sig för pannan. I varje fall om man är jag.
I turbulensen runt Mona Sahlins avgång och socialdemokraternas jakt på en ny partiledare, är det lätt att glömma bort, att Centern och KD var valets verkligt stora förlorare. Så stora att dom kanske inte ens finns kvar till nästa val. Och då har Fredrik Reinfeldt fått som han och hans parti velat! Segrare och förlorare!
Min blogg handlar om smått och stort. Så från det stora då till det lilla. Jag var på hockey i Globen i går, och såg Sverige vinna med 3-2 över Finland och därmed också vinna hela LG-Hockey Games. Det var en alltigenom usel tillställning, och dom som inte gick dit, gjorde klokt i det. På vägen dit funderade jag över vilka som betalar 300 kr för att se en match i en turnering, som helt saknar betydelse. Och jag har nog aldrig sett så lite folk på en hockeymatch i Globen. Nio tusen åskådare gör att Globen gapar nästan tom. Men vi som gick dit hade kanske fått biljetten i födelsedagspresent, som jag, ( tack snälla barn!) eller fått biljetten som nåt sorts mutförsök i en affärsuppgörelse eller nåt annat sånt. Eller var finländare på kryssningsbesök i Stockholm. Som söp sig fulla och gick på hockey. För så var det. Men magister Mårts måste nog plocka fram allt sitt pedagogiska kunnande om det ska bli något av det där lagbygget. Och så måste han nog kalla hem förstärkningar från Nordamerika och NHL innan det drar ihop sig på allvar. Men lämna Foppa kvar därborta, snälla Per Mårts!!!!!
Egypten står som segrare och Sveriges Tre Kronor likaså. Men segrare förutsätter också förlorare. Och den senaste tidens stora förlorare är SJ, SL och kollektivtrafiken. I går kväll på Centralen la jag märke till, att tåg var både två och tre timmar försenade. Om dom inte var inställda. Och detta en alldeles vanlig söndag i februari utan vare sig snöstorm eller andra naturhinder. Nej felen var: Vagnfel, lokfel, fordonsbrist, växelfel och fordonsfel ( vad det nu är om det inte är vagn eller lok!!)Aldrig en enda gång på hela vintern har det varit planeringsfel, politikerfel, ledningsfel eller systemfel!! Och SL-trafiken ska vi bara inte prata om! Jo det ska vi, förresten. Häromdagen stod all busstrafik still i hela Stockholms län! Snöhinder och halka stoppade all trafik! Och tror ni att man ägnade söndagen, då det faktiskt är mindre tarfik på gator och vägar, åt att forsla bort snömassorna? Då tror ni fel! Snart har infrastrukturminister Elmsäter-Swärd (M) visat sig vara lika värdelös som sin centerpartistiska företrädare. Detta trots att Maud Olofsson häromdagen sa att hon faktiskt krävt en centerpartist som ny infrastrukturminister. Man tar sig för pannan. I varje fall om man är jag.
I turbulensen runt Mona Sahlins avgång och socialdemokraternas jakt på en ny partiledare, är det lätt att glömma bort, att Centern och KD var valets verkligt stora förlorare. Så stora att dom kanske inte ens finns kvar till nästa val. Och då har Fredrik Reinfeldt fått som han och hans parti velat! Segrare och förlorare!
fredag 11 februari 2011
INSNÖAD
Vad händer om jag inte får upp ytterdörren? Om det är alltför mycket snö ute på trappan ( bron säger vi i Ångermanland) Risken är nämligen överhängande i dag och Insnöad är bara förnamnet och täcker bara en del av min situation just nu. SMHI hotade med ca två dm nysnö i går, och dom har blivit bönhörda. Här ute i skärgården har det kommit väl dessa utlovade dm. Och du som är en någorlunda van snöskottare förstår ju min situation, om jag lägger till att det har blåst hela natten. Och därtill byns plogare, som först nu på morgonen har börjat köra. Plogvallen!! Jag säger bara det!! Men det som göms i snö kommer ju fram i tö, så det är kanske bara att vänta. Men söndagens bibelstudium, och dottern som ska hämtas vid tåget, och hockeyn på söndag.......?
Ett snabbt besök på synonymer.se, talar om insnöad som instängd av snö, isolerad av snödrivor. Men också om insnöad som i vardaglig betydelse inskränkt, trångsynt, intolerant, dum, helkorkad, efterbliven, stupid ; gammalmodig, efter sin tid, mossig.
Och alla år i folkbildningen, med folkhögskola och studieförbund som såväl som ständig inspirationskälla, men också som levebröd, har gjort mej ganska van vid mötet med det insnöade i den mera vardagliga betydelsen hos synonymer.se, och resultatet av det. Människor, som av olika skäl inte följt med i samhällsutvecklingen. Och blivit just insnöade. Man har inte haft råd att studera, eller man kanske tyckte att skolan var trist och tråkig. Sysslade med annat och blev insnöad. Eller man kanske kunde ha pluggat men man ville inte. Och blev insnöad. Men så kom folkhögskolekursen eller studiecirkeln som den plogbil, som gjorde vägen farbar. Dom har också funnits där, som helt snöat in på ett specialintresse, och som på folkhögskolan både kunnat fördjupa det, men också fått möta plogbilar, som plogat andra farbara vägar i livet. Han som skulle bli musiker, men som på folkhögskolan tänkte om och nu forskar i statsvetenskap t.ex. Eller han som blev chiropraktor, men som tänkt sig något annat innan han mötte plogbilen på folkhögskolan.
Gammalmodig och mossig sa synonymer.se om insnöad också. Och visst anklagas kyrkan för att vara det ibland. Ibland med rätta, när vi sluter ögonen för vad som sker runt omkring oss, och slår vakt om kyrkan som ”det trygga hörnet”i vårt liv. Den plats där inget får förändras, när allt allat annat gör det. Barnen växer upp och flyttar hemifrån, man går själv kanske i pension eller tvingas flytta och byta jobb. Förändringar… Och internet och bloggar och twitter.Förändringar! Man begriper inget. Och inte kan man köpa biljett på bussen heller längre. Det var mycket bättre förr. Men församlingen behöver ju inte förändras, så varför ska vi….. Men väldigt ofta är anklagelsen helt felaktig. Kyrkan lever!! Också i Sverige! Frälsningsarmén är ju min utsiktspunkt och också mitt andliga hem. Och Frälsningsarmén är mindre än den var då, i fornstora dar. Visst, men på åtskilliga håll lever den och är långt ifrån insnöad. Precis som situationen är i alla andra kyrkor. Inte minst i Svenska Kyrkan, som vi frikyrkofolk ofta anklagar för att vara stel och formell. Det är så fel, att jag tror att jag ska blogga om just det nån gång….
Men vad händer om jag inte tar mig ut genom ytterdörren i dag? Insnöad……..
Ett snabbt besök på synonymer.se, talar om insnöad som instängd av snö, isolerad av snödrivor. Men också om insnöad som i vardaglig betydelse inskränkt, trångsynt, intolerant, dum, helkorkad, efterbliven, stupid ; gammalmodig, efter sin tid, mossig.
Och alla år i folkbildningen, med folkhögskola och studieförbund som såväl som ständig inspirationskälla, men också som levebröd, har gjort mej ganska van vid mötet med det insnöade i den mera vardagliga betydelsen hos synonymer.se, och resultatet av det. Människor, som av olika skäl inte följt med i samhällsutvecklingen. Och blivit just insnöade. Man har inte haft råd att studera, eller man kanske tyckte att skolan var trist och tråkig. Sysslade med annat och blev insnöad. Eller man kanske kunde ha pluggat men man ville inte. Och blev insnöad. Men så kom folkhögskolekursen eller studiecirkeln som den plogbil, som gjorde vägen farbar. Dom har också funnits där, som helt snöat in på ett specialintresse, och som på folkhögskolan både kunnat fördjupa det, men också fått möta plogbilar, som plogat andra farbara vägar i livet. Han som skulle bli musiker, men som på folkhögskolan tänkte om och nu forskar i statsvetenskap t.ex. Eller han som blev chiropraktor, men som tänkt sig något annat innan han mötte plogbilen på folkhögskolan.
Gammalmodig och mossig sa synonymer.se om insnöad också. Och visst anklagas kyrkan för att vara det ibland. Ibland med rätta, när vi sluter ögonen för vad som sker runt omkring oss, och slår vakt om kyrkan som ”det trygga hörnet”i vårt liv. Den plats där inget får förändras, när allt allat annat gör det. Barnen växer upp och flyttar hemifrån, man går själv kanske i pension eller tvingas flytta och byta jobb. Förändringar… Och internet och bloggar och twitter.Förändringar! Man begriper inget. Och inte kan man köpa biljett på bussen heller längre. Det var mycket bättre förr. Men församlingen behöver ju inte förändras, så varför ska vi….. Men väldigt ofta är anklagelsen helt felaktig. Kyrkan lever!! Också i Sverige! Frälsningsarmén är ju min utsiktspunkt och också mitt andliga hem. Och Frälsningsarmén är mindre än den var då, i fornstora dar. Visst, men på åtskilliga håll lever den och är långt ifrån insnöad. Precis som situationen är i alla andra kyrkor. Inte minst i Svenska Kyrkan, som vi frikyrkofolk ofta anklagar för att vara stel och formell. Det är så fel, att jag tror att jag ska blogga om just det nån gång….
Men vad händer om jag inte tar mig ut genom ytterdörren i dag? Insnöad……..
torsdag 10 februari 2011
Detta är dagen
Vad händer en vanlig torsdag i februari? Säkert en massa intressanta saker från olika horisonter. Men sånt som kan vara värt att fästa på pränt i bloggarens 281:a blogginlägg? En titt ut genom fönstret säger mig, att detta är dagen när vintern tog ny fart. En till två dm nysnö till i morgon lovar, eller snarare hotar, SMHI med över denna nejd. Och jag som trodde att jag skulle kunna ställa in snöskyffeln för gott. På Getporsvägen i Handen blir det ju andra, som sköter snöröjningen. Men än är det alltså inte färdigskottat.
Getporsvägen, förresten. Det blir alltså den nya adressen när flytten går i vår. Och med lite kännedom om Handen, så hade det definitivt varit bättre med något med Folkpark eller Folkets Hus. Det område dit vi flyttar, ligger nämligen i det område i Handen där Folkets Park och gamla Folkets Hus låg. Men Posten Norden, hade andra planer. Getporsvägen skall det heta, och getpors är förresten en buskartad växt,1/2 - 1 m hög, med rostbruna grenar och stark kåd- eller kryddlukt. Blommorna är vita och blommar i flocklika klasar. Den kallas också lusris i Värmland och skvattram i Uppland och Östergötland. Den är dessutom landskapsblomma i Norra Österbotten. Det är alltså dit vi ska flytta. Ja, inte till Norra Österbotten utan till Getporsvägen i Handen. Och i dag, för att lite anknyta till rubriken, så tömmar vi en del skåp inför flytten. Skåp, där vissa saker nog legat större delen av de 40 år vi bott på Baldersvägen.
Men detta är också dagen när man i Danmark hade folkomröstning om Sönderjylland 1920.Då blev det mesta tyskt där, och Danmark fick bara behålla en mindre del. Iris har namnsdag i dag, men Scholastica hade den platsen fram till 1812. Undrar om vi har någon Scholastica kvar. 1940 inledde Stalin deportationen av 220000 polacker till Sibirien just i dag. 1990 gick Michail Gorbatjov med på att de båda tyska staterna fick förenas. Och han gick med på det just i dag. Och just i dag 1996 vann en dator första gången ett schackparti mot en människa. Det var Deep Blue som vann matchen mot Garry Kasparov. Och norska Åsne Seierstad har födelsedag i dag. Vart har hon tagit vägen, förresten?. Varför är inte hon i Kairo?
Och Ingegärd, dotter till Olof Skötkonung, dog den här dagen 1050. Bör detta sorteras in under avdelningen värdelöst vetande. Kanske......Och den tyska fysikern Wilhelm Röntgen dog i dag 1923. Absolut inget värdelöst vetande. Tänk på alla röntgenundersökningar vi gått igenom.
Men framför allt: "Detta är dagen som Herren gjort. Låt oss på den fröjdas och vara glada". Det har man gjort sedan Psaltarens tid. Och det får vi göra också. Trots blåst och snö....
Getporsvägen, förresten. Det blir alltså den nya adressen när flytten går i vår. Och med lite kännedom om Handen, så hade det definitivt varit bättre med något med Folkpark eller Folkets Hus. Det område dit vi flyttar, ligger nämligen i det område i Handen där Folkets Park och gamla Folkets Hus låg. Men Posten Norden, hade andra planer. Getporsvägen skall det heta, och getpors är förresten en buskartad växt,1/2 - 1 m hög, med rostbruna grenar och stark kåd- eller kryddlukt. Blommorna är vita och blommar i flocklika klasar. Den kallas också lusris i Värmland och skvattram i Uppland och Östergötland. Den är dessutom landskapsblomma i Norra Österbotten. Det är alltså dit vi ska flytta. Ja, inte till Norra Österbotten utan till Getporsvägen i Handen. Och i dag, för att lite anknyta till rubriken, så tömmar vi en del skåp inför flytten. Skåp, där vissa saker nog legat större delen av de 40 år vi bott på Baldersvägen.
Men detta är också dagen när man i Danmark hade folkomröstning om Sönderjylland 1920.Då blev det mesta tyskt där, och Danmark fick bara behålla en mindre del. Iris har namnsdag i dag, men Scholastica hade den platsen fram till 1812. Undrar om vi har någon Scholastica kvar. 1940 inledde Stalin deportationen av 220000 polacker till Sibirien just i dag. 1990 gick Michail Gorbatjov med på att de båda tyska staterna fick förenas. Och han gick med på det just i dag. Och just i dag 1996 vann en dator första gången ett schackparti mot en människa. Det var Deep Blue som vann matchen mot Garry Kasparov. Och norska Åsne Seierstad har födelsedag i dag. Vart har hon tagit vägen, förresten?. Varför är inte hon i Kairo?
Och Ingegärd, dotter till Olof Skötkonung, dog den här dagen 1050. Bör detta sorteras in under avdelningen värdelöst vetande. Kanske......Och den tyska fysikern Wilhelm Röntgen dog i dag 1923. Absolut inget värdelöst vetande. Tänk på alla röntgenundersökningar vi gått igenom.
Men framför allt: "Detta är dagen som Herren gjort. Låt oss på den fröjdas och vara glada". Det har man gjort sedan Psaltarens tid. Och det får vi göra också. Trots blåst och snö....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)