Segrare och förlorare

Egypten vann skrev jag för några dagar sedan på min face-bookstatus, och fick en hel del kommentarer. För visst var det nåt fantastiskt vi fick vara med om i förra veckan. Ett enastående bevis på vad människor kan åstadkomma tillsammans, som Dagens Nyheter skrev. Och nåt jämförbart med murens fall. Men utan att svartmåla på något sätt utfärdas härmed i all enkelhet en varning. Egypten saknar helt demokratisk tradition från faraonernas tid och framåt, och många tror nu säkert, att begreppet är liktydigt att allas vilja ska ske. Men demokrati är ju den svåra balansgången mellan majoritetens makt och hänsyn till minoriteten. Och än så länge ligger ju den avgörande makten i händerna på ett militärråd, och makten hos militären har sällan haft något gott med sig. Så vi ska nog inte ropa hej förrän vi är över bäcken....

Min blogg handlar om smått och stort. Så från det stora då till det lilla. Jag var på hockey i Globen i går, och såg Sverige vinna med 3-2 över Finland och därmed också vinna hela LG-Hockey Games. Det var en alltigenom usel tillställning, och dom som inte gick dit, gjorde klokt i det. På vägen dit funderade jag över vilka som betalar 300 kr för att se en match i en turnering, som helt saknar betydelse. Och jag har nog aldrig sett så lite folk på en hockeymatch i Globen. Nio tusen åskådare gör att Globen gapar nästan tom. Men vi som gick dit hade kanske fått biljetten i födelsedagspresent, som jag, ( tack snälla barn!) eller fått biljetten som nåt sorts mutförsök i en affärsuppgörelse eller nåt annat sånt. Eller var finländare på kryssningsbesök i Stockholm. Som söp sig fulla och gick på hockey. För så var det. Men magister Mårts måste nog plocka fram allt sitt pedagogiska kunnande om det ska bli något av det där lagbygget. Och så måste han nog kalla hem förstärkningar från Nordamerika och NHL innan det drar ihop sig på allvar. Men lämna Foppa kvar därborta, snälla Per Mårts!!!!!

Egypten står som segrare och Sveriges Tre Kronor likaså. Men segrare förutsätter också förlorare. Och den senaste tidens stora förlorare är SJ, SL och kollektivtrafiken. I går kväll på Centralen la jag märke till, att tåg var både två och tre timmar försenade. Om dom inte var inställda. Och detta en alldeles vanlig söndag i februari utan vare sig snöstorm eller andra naturhinder. Nej felen var: Vagnfel, lokfel, fordonsbrist, växelfel och fordonsfel ( vad det nu är om det inte är vagn eller lok!!)Aldrig en enda gång på hela vintern har det varit planeringsfel, politikerfel, ledningsfel eller systemfel!! Och SL-trafiken ska vi bara inte prata om! Jo det ska vi, förresten. Häromdagen stod all busstrafik still i hela Stockholms län! Snöhinder och halka stoppade all trafik! Och tror ni att man ägnade söndagen, då det faktiskt är mindre tarfik på gator och vägar, åt att forsla bort snömassorna? Då tror ni fel! Snart har infrastrukturminister Elmsäter-Swärd (M) visat sig vara lika värdelös som sin centerpartistiska företrädare. Detta trots att Maud Olofsson häromdagen sa att hon faktiskt krävt en centerpartist som ny infrastrukturminister. Man tar sig för pannan. I varje fall om man är jag.

I turbulensen runt Mona Sahlins avgång och socialdemokraternas jakt på en ny partiledare, är det lätt att glömma bort, att Centern och KD var valets verkligt stora förlorare. Så stora att dom kanske inte ens finns kvar till nästa val. Och då har Fredrik Reinfeldt fått som han och hans parti velat! Segrare och förlorare!

INSNÖAD

Vad händer om jag inte får upp ytterdörren? Om det är alltför mycket snö ute på trappan ( bron säger vi i Ångermanland) Risken är nämligen överhängande i dag och Insnöad är bara förnamnet och täcker bara en del av min situation just nu. SMHI hotade med ca två dm nysnö i går, och dom har blivit bönhörda. Här ute i skärgården har det kommit väl dessa utlovade dm. Och du som är en någorlunda van snöskottare förstår ju min situation, om jag lägger till att det har blåst hela natten. Och därtill byns plogare, som först nu på morgonen har börjat köra. Plogvallen!! Jag säger bara det!! Men det som göms i snö kommer ju fram i tö, så det är kanske bara att vänta. Men söndagens bibelstudium, och dottern som ska hämtas vid tåget, och hockeyn på söndag.......?

Ett snabbt besök på synonymer.se, talar om insnöad som instängd av snö, isolerad av snödrivor. Men också om insnöad som i vardaglig betydelse inskränkt, trångsynt, intolerant, dum, helkorkad, efterbliven, stupid ; gammalmodig, efter sin tid, mossig.

Och alla år i folkbildningen, med folkhögskola och studieförbund som såväl som ständig inspirationskälla, men också som levebröd, har gjort mej ganska van vid mötet med det insnöade i den mera vardagliga betydelsen hos synonymer.se, och resultatet av det. Människor, som av olika skäl inte följt med i samhällsutvecklingen. Och blivit just insnöade. Man har inte haft råd att studera, eller man kanske tyckte att skolan var trist och tråkig. Sysslade med annat och blev insnöad. Eller man kanske kunde ha pluggat men man ville inte. Och blev insnöad. Men så kom folkhögskolekursen eller studiecirkeln som den plogbil, som gjorde vägen farbar. Dom har också funnits där, som helt snöat in på ett specialintresse, och som på folkhögskolan både kunnat fördjupa det, men också fått möta plogbilar, som plogat andra farbara vägar i livet. Han som skulle bli musiker, men som på folkhögskolan tänkte om och nu forskar i statsvetenskap t.ex. Eller han som blev chiropraktor, men som tänkt sig något annat innan han mötte plogbilen på folkhögskolan.

Gammalmodig och mossig sa synonymer.se om insnöad också. Och visst anklagas kyrkan för att vara det ibland. Ibland med rätta, när vi sluter ögonen för vad som sker runt omkring oss, och slår vakt om kyrkan som ”det trygga hörnet”i vårt liv. Den plats där inget får förändras, när allt allat annat gör det. Barnen växer upp och flyttar hemifrån, man går själv kanske i pension eller tvingas flytta och byta jobb. Förändringar… Och internet och bloggar och twitter.Förändringar! Man begriper inget. Och inte kan man köpa biljett på bussen heller längre. Det var mycket bättre förr. Men församlingen behöver ju inte förändras, så varför ska vi….. Men väldigt ofta är anklagelsen helt felaktig. Kyrkan lever!! Också i Sverige! Frälsningsarmén är ju min utsiktspunkt och också mitt andliga hem. Och Frälsningsarmén är mindre än den var då, i fornstora dar. Visst, men på åtskilliga håll lever den och är långt ifrån insnöad. Precis som situationen är i alla andra kyrkor. Inte minst i Svenska Kyrkan, som vi frikyrkofolk ofta anklagar för att vara stel och formell. Det är så fel, att jag tror att jag ska blogga om just det nån gång….

Men vad händer om jag inte tar mig ut genom ytterdörren i dag? Insnöad……..

Detta är dagen

Vad händer en vanlig torsdag i februari? Säkert en massa intressanta saker från olika horisonter. Men sånt som kan vara värt att fästa på pränt i bloggarens 281:a blogginlägg? En titt ut genom fönstret säger mig, att detta är dagen när vintern tog ny fart. En till två dm nysnö till i morgon lovar, eller snarare hotar, SMHI med över denna nejd. Och jag som trodde att jag skulle kunna ställa in snöskyffeln för gott. På Getporsvägen i Handen blir det ju andra, som sköter snöröjningen. Men än är det alltså inte färdigskottat.

Getporsvägen, förresten. Det blir alltså den nya adressen när flytten går i vår. Och med lite kännedom om Handen, så hade det definitivt varit bättre med något med Folkpark eller Folkets Hus. Det område dit vi flyttar, ligger nämligen i det område i Handen där Folkets Park och gamla Folkets Hus låg. Men Posten Norden, hade andra planer. Getporsvägen skall det heta, och getpors är förresten en buskartad växt,1/2 - 1 m hög, med rostbruna grenar och stark kåd- eller kryddlukt. Blommorna är vita och blommar i flocklika klasar. Den kallas också lusris i Värmland och skvattram i Uppland och Östergötland. Den är dessutom landskapsblomma i Norra Österbotten. Det är alltså dit vi ska flytta. Ja, inte till Norra Österbotten utan till Getporsvägen i Handen. Och i dag, för att lite anknyta till rubriken, så tömmar vi en del skåp inför flytten. Skåp, där vissa saker nog legat större delen av de 40 år vi bott på Baldersvägen.

Men detta är också dagen när man i Danmark hade folkomröstning om Sönderjylland 1920.Då blev det mesta tyskt där, och Danmark fick bara behålla en mindre del. Iris har namnsdag i dag, men Scholastica hade den platsen fram till 1812. Undrar om vi har någon Scholastica kvar. 1940 inledde Stalin deportationen av 220000 polacker till Sibirien just i dag. 1990 gick Michail Gorbatjov med på att de båda tyska staterna fick förenas. Och han gick med på det just i dag. Och just i dag 1996 vann en dator första gången ett schackparti mot en människa. Det var Deep Blue som vann matchen mot Garry Kasparov. Och norska Åsne Seierstad har födelsedag i dag. Vart har hon tagit vägen, förresten?. Varför är inte hon i Kairo?

Och Ingegärd, dotter till Olof Skötkonung, dog den här dagen 1050. Bör detta sorteras in under avdelningen värdelöst vetande. Kanske......Och den tyska fysikern Wilhelm Röntgen dog i dag 1923. Absolut inget värdelöst vetande. Tänk på alla röntgenundersökningar vi gått igenom.

Men framför allt: "Detta är dagen som Herren gjort. Låt oss på den fröjdas och vara glada". Det har man gjort sedan Psaltarens tid. Och det får vi göra också. Trots blåst och snö....

Är det sant?

Ja det kan man verkligen undra? Allt möjligt troligt, otroligt, sannolikt och osannolikt sköljer över oss i en strid ström hela dagarna från ett ständigt ökande antal media. Både dom vanliga, dom som man försökte lära eleverna när mediakunskap stod på schemat, och dom nya, social medierna, som dom kallas och som man inte begriper hälften av själv. Åtminstone om man är jag. Apropå dom vanliga, så hörde jag häromdagen, att det fortfarande finns 147 dagstidningar i Sverige. Det betyder, att den så omtalade tidningsdöden har en del jobb kvar. Om den uppgiften nu är sann… För hur ska man veta att det som sköljer över oss är sant?

Min gamla farmor sa ofta att ”det har stått i tidningen, så det måste vara sant”. Nu verkar det nästan som om det är det omvända som gäller. Victoria väntar barn! Sant eller falskt? Foppa tjänar miljoner på sitt nya kontrakt med Colorado. Sant eller falskt? Antalet demonstranter på torget i Kairo ökar. Eller minskar. Sant eller falskt? Osv.! Osv.! Och problemet har ju inte blivit mindre genom allt facebookande, twittrande och bloggande som vi ju själva medverkar i. Åtminstone många av oss. Jag t. ex. Är det som sägs där sant? En del säkert, men annat inte. Hur ska man veta?

Den kristna tron gör anspråk på att vara sann. Vi kristna påstår ju t.o.m. att Jesus själv sa att Han personifierade sanningen. ” Jag är vägen, sanningen…..” Men hur ska man veta? Det kan man naturligtvis inte göra, om man med veta menar något i vetenskaplig mening verifierbart. Tron hör inte hemma där, och kan därför inte vara sann i den meningen. I en gammal kör, som man sjöng på Frälsningsarmén förr sjöng man att” Jag har prövat att tro på Jesus och jag har funnit att det går an….” Man hade testat helt enkelt och funnit att det fungerade. Så: Pröva tron och testa om den håller vad den lovar, alltså! Glädje, frid, trygghet, framtidstro, mod, mm mm. Sant eller falskt? Omöjligt att avgöra om jag inte testar och ger Gud en chans.

Läsarna frågade också: ”Är det sant att Jesus är min broder?” Och gav också svaret: ” O det broderskapet, se det gäller mer än allt vad här man nämna kan, ty i bredd med Jesus det mej ställer, ger mej rätt till samma arv som han” Betänk då att dom som sjöng det var enkla, fattiga, outbildade människor, som utnyttjades svårt i det framväxande industrisamhället. Ställda i bredd med Jesus själv och med rätt till samma arv som Han! En sanning som gjorde att dessa människor växte och såg sitt och sina bröders människovärde. Växte så att dom tog på sej uppdrag i församling, fack och kommunalpolitik. Dom var ju bror med Jesus!

Vilka sanningar har den betydelsen i dag? Vilka sanningar får människor att resa sig och förändra både sin egen och sina medmänniskors situation? Den kristna tron gör det forfarande, ”Jag har prövat att tro på Jesus….” Men vilka andra? Vi kanske tar fjärrkontrollen och klickar oss vidare till nästa ”sanning….”

Anders Östman, socialnämnden, politiker

Jag har fått mitt passerkort till Haninge kommuns kommunhus i dag. En kommunfotograf tog ett kort av mig. Ett kort som fick mig att se lite småkriminell ut. Och vips fick jag snabbt och lätt ett kort som öppnar åtmionstone en del dörrar till kommunens inre.Det är nämligen lite Fort Knox över Haninge kommuns kommunhus.Och säkert är det likadant i andra kommuners kommunhus. Stängda och låsta dörrar överallt. Varför är det så? Kommunhusen ska väl vara kommuninvånarnas förlängda arm och då borde det väl vara öppet och stora famnen mot kommuninvånarna. Men det handlar kanske både om arbetsro och terrorhot, vad vet jag?

På mitt kort står det nu Anders Östman, socialnämnden, politiker. Alltså namn, var i den kommunala apparaten jag hör hemma och funktion. Jag tycker nog att det borde ha stått fritidspolitiker på raden med funktion, och det föreslog jag också. Men kommunfotografen hade ingen sån text i sin manual så det fick bli politiker då.

Och som jag redan bekänt på min facebookstatus så nog kändes det lite stort att stå där med politikerkortet i handen. Lite stort och ansvarsfullt. Det kommunala självstyret är ju längre gånget i Sverige än förmodligen i något annat land, och där sitter nu jag. Partiet tyckte att min folkhögskoleerfarenhet gjode mig mera lämpad för socialnämnden än för t.ex byggnadsnämnden. Säkert en alldeles riktig partibedömning. Jag har förresten fått sällskap av en gammmal elev i den socialdemokratiska nämndgruppen. Jag hade henne i samhällskunskap och kanske satte det några spår hos henne. Även om det var präst hon blev så småningom. Men präster behöver ju också kunna lite samhällskunskap.

Själv ser jag också det politiska uppdraget som ett naturligt utflöde av min kristna tro. Kyrkor och samfund ska naturligtvis var partipolitiskt neutrala. En självklarhet, som Frälsningsarmén både lever upp till och ständigt betonar. Betonar så ofta att frälsningssoldaterna tenderar att bli ointresserade av det politiska livet. Och ändå tar vi ju, som enskilda människor, politisk ställning många gånger varje dag. Vi tycker att något är bättre än annat och förresten; att inte ta ställning är också att ta ställning. För det bestående och mot förändring! Lite märkligt är det också att aktiva kristna så ofta tycks hamna till höger, när de nån gång tar ställning. I USA är ju den kristna högern ett politiskt begrepp. En kristen höger som vill riva upp Obamas sjukförsäkringsreform därför att den ger staten för stor makt. Och en höger som vill liberalisera de redan ytterst liberala vapenlagarna där borta ytterligare. Exemplen skulle kunna mångfaldigas. Och här hemma läser vi dag i den borgerliga Dagens Nyheter om hur barnfattigdomen ökar snabbt. Och att de verkställande direktörerna i de största börsbolagen var och en tjänar ca fyrtio gånger mer än en industriarbetare. Därför bestämde jag mig tidigt att ställa mig på den politiska vänsterkanten. Men det är inte förrän nu efter pensioneringen som jag har kunnat engagera mig i partipolitiken. Det ska också ur det perspektivet bli intressant att flytta till Handen, Arbetarkommunen där är betydligt livligare än den ganska tynande socialdemokratiska föreningen i Dalarö.

Socialnämnden i Haninge kommun har väl inte fattat några särskilt omvälvande beslut under min ganska korta tid, och det mesta av de ca hundra sidor som jag får plöja igenom är väl förberett av skickliga kommunaltjänstemän. Dessutom är mitt lag i minoritet och opposition i nämnden. Men i några frågor har jag höjt en kristen röst. Det har handlat om ett bättre samarbete i drogfrågor med kyrkorna och övrigt föreningsliv i kommunen. Och det har handlat om vilka principer som bör gälla både när det gäller utskänkningstillstånd och när det t.ex gäller vilka krav man bör ställa t.ex på vårdnadshavare för ensamkommande flyktingbarn.

En kristen vänster! Det vill jag medverka till, både som partimedlem och som fritidspolitiker. Så jag får kanske beställa ett nytt passerkort med den texten..... Och som ny partiledare vill jag se... Nej jag väntar med det ett tag.

Egypten ytterligare en gång

Behövs det en ytterligare kommentar om Egypten och händelserna där? Media är ju fyllda av kommentarer hela dagarna, och bloggvärlden svämmar över av tankar om vad som pågår på Tahrirtorget i Kairo. Om du därför väntar på några sensationella nyheter från min utsiktspunkt kan du sluta läsa här. Men jag utlovar ju smått och gott om smått och stort i min blogg, så varför inte. Särskilt gott är det ju inte, det som sker där på torget, men stort, och större kan det komma att bli. Undrar just varför alla har börjat säga Tahrir ( med ach-laut) förresten. När dramat började för nu snart två veckor sedan sa vi alla, utom möjligen Sveriges Radios Cecilia Uddén, Befrielsetorget, men nu har vi lärt oss ett arbiskt ord. Torget heter f.ö. Midan Tahrir (ميدان التحرير‎, [meˈdæːn el-, ettæħˈɾiːɾ) på arabiska.

Det stora i det som sker är naturligtvis att folket i arabvärldens folkrikaste land reser sig mot ett förtryck, som varat i decennier. Fast än så är det nog mest fråga om en stor del av "folk" i mångmiljonstaden Kairo. Jag undrar om "folk" i de enkla bostäder, som vi passerade längs vägen när jag besökte Egypten, är med i kampen. Och hur mycket dom vet, om vad som sker. Där har vi då ett av problemen i den demokrati som man kämpar för på torget. Att sprida tankar och idéer om allas lika värde och om fri-och rättigheter till massorna. Folkbildning kallas det och är en hörnpelare i varje demokrati. Ett annat problem är sen vad man kämpar för där på torget. Vilken uppfattning har man om demokrati i ett land som levt med diktatur åtminstone sedan 50-talets statskupp. Kung Farouk, som blev kung redan 1936 var för övrigt ingen förkämpe för vanligt folks rättigheter han heller. En tradition, som egyptierna ju levt med sedan faraonernas tid Och sen kom Nasser, Sadat och nu Mubarak. Hosni Mubarak var f.ö tänkt som nån sort övergångslösning när Anwar Sadat mördades 1981 av sina egna militärer. En övergångslösning, som varat sen dess....

Kampen på Befrielsetorget kommer naturligtvis att avgöras av hur USA ställer sig. Mubarak har under alla år var en stabil bundsförvant till USA, och därför har Obama och Hilary Clinton tassat mycket försiktigt i torgets utmarker. Stabila allierade och bundsförvanter är ju viktigare för USA än hur dessa skaffar sig sin stabilitet. Så kanske behöver vi påminna oss om, att USA alltid främjar sina egna intressen, inte fred och demokrati i nån sort allmän mening. Men nu tycks i alla fall USA ha höjt tonläget en aning. Det skulle nog EU och Sverige beöva göra också. Carl Bildt har ju varit närmast löjeväckande de senaste dagarna med sina till intet förpliktande utttalanden. Men han ingår kanske i samma klubb, som Italiens premiärminister Silvio Berlusconi, som i ett uttalande från Bryssel i går menar att president Mubarak är en ”vis man”. Fredrik Reinfeldt höjde i alla fall tonen i går när det visade sig att ett stort antal journalister angripits på torget. "Journalisterna är ju vara ögon och öron på plats för att vi ska kunna känna engagemang" sa han. Ganska välfunnet, faktiskt.....

Hur kommer kampen att sluta? Mitt tips är att när USA en gång bestämt sig, så kommer Mubarak att tvingas beställa fram en helikopter. Och detta långt innan valet i september. Det val som Carl Bildt ser som lösningen på problemen. Och vilka som sen ska ta över? Ja, där har nog Egypten lång väg att gå. Men det är i alla fall löftesrikt när människor börjat tro på sin egen skaparkraft och förmåga. Även om det är sorgligt och skamligt att det måste till blodspillan innan det får ske.....

9421 var numret

Jag minns inte riktigt när jag kom i kontakt med telefonen för första gången. Men det måste ha varit nån gång på 50-talet. En stor svart låda av bakelit och en petmoj, där man slog numret genom att vrida på en nummerskiva, istället för att trycka på knappar. Och med en klyka ovanpå för luren. Mitt tidsminne är nog ganska gott, efterom Wikipedia säger att ”Bakelittelefonen, officiellt även kallad DBH 1001, m33, N1020 eller DE 702, var en svensk standardtelefon av bakelit som tillverkades i över trettio år mellan 1931 och 1962” Vår telefon fick numret 9421 av Kungliga Telegrafverket. Telia hette så då, inte för att kungen hade nåt att göra med vår bakelitlåda utan mera för att markera att det handlade om en statlig institution. Kungliga Postverket var en annan sån institution, som också det fungerade riktigt bra, åtminstone i jämförelse med dagens sentida efterföljare. Inte heller minns jag varför vår telefon fick nummer 9421, men det kan knappast ha varit någon sorts turordning. Grannar och goda vänner, som fick sin svarta låda av bakelit långt senare, fick ibland lägre nummer. En kunglig slumpgenerator, kanske. Riktnummer, där vi fick nummer 0660 var nog också en senare uppfinning, eftersom man fick beställa alla samtal till det som sen skulle bli andra riktnummerområden, genom en växeltelefonist. Såna finns det faktiskt fortfarande, men nu kallas dom nog receptionister eller nåt annat sånt….

Bakelitlådan blev snabbt nån sorts centralpryl i vårt hem. Den stod på en väl synlig plats, och när den ringde för inkommande samtal avbröts alla andra aktiviteter i det östmanska hemmet. Det var aldrig tal om att inte svara, eller att ”jag hittade inte telefonen”. Stor, svart och glänsande stod den alltid där som vår kontakt med omvärlden….

Allt du kunnat läsa hittills, utspelade sig naturligtvis på en annan planet, det förstår du ju säkert. I dag har dom smarta telefonerna, smartphones,tagit över det som tidigare var en telefonmarknad, dvs. en plats där man kunde ringa och ta emot telefonsamtal. Och i dag finns det inte heller något kungligt telegrafverk, som håller i trådarna. Det behövs ju inte heller nån som håller i några trådar eftersom det mesta är trådlöst, och idag kan man göra i stort sett allt med sin smartphone. Facetime, Retina-skärm, Multitasking, Video i HD, 5-megapixelkamera med LED-blixt, Gamecenter, Safari och Airprint har blivit vardagsmat tillsammans med massor av andra funktioner. Sen kan man faktiskt också ringa med dom. Och skicka textmeddelanden. Även om det inte är så lätt att hitta dom funktionerna bland alla andra appar.

Och smartphoneägarna är inte heller lättare att få tag på, än det var att ringa 9421, så småningom med en etta före och ett riktnummer, som sagt. Dom har ju så mycket annat att göra på sin s.k. telefon än att snurra på nummerskivan. Och dessutom vet dom inte heller alltid vart dom lagt den. Den är ju svår att hitta, eftersom den hela tiden blir allt mindre och allt lättare. Eller också bryr man sig inte om att svara. Man ser ju vem som ringer, eller också känner man igen vem det är av ringsignalen. Såna finns det nämligen hur många som helst.

Jag ser mig mig inte som någon teknikhatare eller bakåtsträvare, men jag har ingen smartphone. Jag ringer i stället eller skickar ett sms. Om jag nu hittar min telefon. Den är nämligen inte heller stor, svart och glänsande med en petmoj till nummerskiva. Och mitt nummer har många fler siffror än 9421......