Dröm och dröm stort!

Jag är skeptisk till att avge nyårslöften. Kanske främst för att mina egna ansträngningar i den vägen genom åren ofta varit ganska misslyckade. Lova stort på nyårsafton och bryta löftet på nyårsdagen har varit modellen. Dålig vilja eller dålig karaktär? Ofta förmodligen en kombination av båda.

Men i år ska det bli annorlunda! Mitt nyårslöfte den här gången är nämligen av en annan karaktär. Jag ska börja drömma stort. Jag ska bli en möjlighetstänkare. Bakgrunden är egentligen den predikan som vår kårledare hade i årets första gudstjänst på kåren. Jag tolkade honom ( han är amerikan, liksom sin fru, och vi är en grupp som hjälps åt med tolkningen) och som tolk brukar åtminstone jag inte lyssna så mycket utan mera höra. Och det är skillnad på att lyssna och att höra, och tolken hör mer än lyssnar. Men den här gången lyssnade jag verkligen också, samtidigt som jag hörde.

Major Cornell, han heter så, talade om att drömma och att våga ha visioner, och han gjorde det utifrån profeten Joel i Gamla Testamentet och utifrån Petrus och hans tal på den första pingstdagen. Och budskapet var klart: Våga drömma och våga drömma stort! Ett nyårslöfte från mig, som sällan drömmer medvetet alls, och som nästan aldrig kommer ihåg vad jag drömt Men tänk om vi har hemligheten här. Tänk om jag skulle våga drömma om vad Gud kan göra med mig, och vad Han kan göra med min församling. Då blir kåren något annat än en förening för människor med religiösa intressen. Om jag börjar drömma om att kåren kommer ut på gator och torg igen, att vår kår blir de kyrklösas kyrka, precis som Gud vill, och som William Booth hade tänkt sig meningen med sin frälsningsarmé, vad skulle inte kunna hända då?

Och Cornell angav också riktningen för drömmarna och visionerna. Låt oss drömma om en kår som längtar efter att studera Guds Ord och att be. En kår som samlas i små grupper för att dela både bördor och glädjeämnen med varandra och en kår som tar ansvar både här hemma och för utvecklingen i världen. Frälsningsarmén finns i mer än 120 länder i alla världsdelar och i de flesta av dessa länder har folk det mycket sämre än vad jag har det, Haiti, Bangladesh, Indien, men också Rumänien och Moldavien. T.ex! Men jag berörs inte så mycket av denna fantastiska internationalism.Inte så mycket som jag borde och kunde. Men bibelstudium, bön och kraften i små grupper, som delar livet med varandra, kan ändra på det. Drömmar om att mina ögon ska öppnas för andra människor både långt borta och väldigt nära…… Såna drömmar borde bli mina. William Booth angav ju ” others, dom andra” som vår målgrupp.

Och resultatet av Petrus vision på pingstdagen blev att tre tusen personer blev frälsta och anslöt sig till församlingen på en enda dag.Ett fantastiskt resultat av drömmar, visioner och möjlighetstänkande. Och sånt brukar inte riktigt ligga för en realist som mig. Men nu lovar jag. Eller lovar i alla fall att försöka. Försöka drömma och att drömma stort!

Och då kanske andra nyårslöften som att motionera mera, äta nyttigare, gå ner i vikt och annat sånt hänger med på köpet...

Svårt att spå, speciellt om framtiden

Rubriken över dagens inlägg tillskrivs den irländske författaren G.B.Shaw. Han med Pygmalion och major Barbara, Ni vet. Och med svårigheten att spå om framtiden som bakgrund kan det väl ändå passa med några framtidsfunderingar så här alldeles i början av ett nytt år.

Så; hur blir år 2011? En slagning på Google ger till att börja med en mängd svar av spågummor med tarotkort. Också ett sätt att försöka ta reda på något om framtiden. Men inte mitt sätt. Och om man fick syn på ett stjärnfall vid årskiftet går man ett gott år till mötes, sägs det, men hos mig var inget stjärnfall i sikte. En Södertäljebloggare tror att SSK går ett bättre 2011 till mötes än vad 2010 blev, och något annat är väl knappast möjligt. För SSK menar jag....

Annars är det väl risk att 2011 fortsätter att vara ett kamrerernas år. Et år då visionerna lyser med sin frånvaro på alla områden, och ett år då trista kamrerer sitter med sina rödpennor och mördar varje försök till drömmar om en annan framtid. Jag var på gudstjänst i går, och vår kårledare predikade om att våga drömma stort inför 2011. Tänk om vi vågade det ändå.... Tänk om jag vågade det.....

Och pensionärerna då? Många pensionärer får både lägre pension och lägre skatt i år. Hör jag till dom? Vad blir kvar i plånboken i slutändan för olika typer av pensionärer? Hur viktig är premiepensionen och vad händer med tjänstepensionerna? Hur stor är den totala pensionen? Finns det regionala skillnader, skillnader mellan äldre och yngre pensionärer och mellan kvinnor och män? Hur ser prognosen ut för de kommande åren? Redan i december hade Pensionsmyndigheten ett seminarium om detta.Men jag missade det, trots att det bjöds på gratis kaffe och bulle, men får väl försöka ta reda på effekterna för mig ändå. Om inte annat så visar det sig ju när pensionen kommer.

2010 var ett år av ekonomisk oro i världen, men med en rejäl tillväxt i Sverige. Chefskamrer Borg lyckades bra. Men hur blir 2011? Ett turbulent första kvartal, ett tufft år för långtidsarbetslösa, ett bra år för svenska företag och ingen avmattning för handeln om man ska tro ekonomer från LO, SEB, Svenskt Näringsliv och Handelns utredningsinstitut. Och dom ska man väl tro på. Där sitter ju ett gäng kvalificerade kamrerer.

Och 44% av dom tillfrågade tror att 2011 blir ett bättre år ur miljösynpunkt än 2010. En oväntat hög siffra tycker jag, med tanke på det klena resultatet av klimatmötet i Mexico i slutet av förra året. Men å andra sidan var det ju givet att resultatet där måste bli bättre än i Köpenhamn året innan. Då nådde man ju inga resultat alls.

Och även om det är svårt att spå om framtiden, så vågar jag mig på en förhoppning om ett gott år för mig och de mina. Jag tror på hälsa och välgång för familj och vänner. Tror på jobb för mina barn, på goda studieresultat för barnbarnen och på lek och glädje för dom allra minsta. Hur vågar du, säger du då kanske. Jag slår upp profeten Jeremia i min Bibel och läser i kap.29 att "Jag vet väl vilka tankar jag har för Er, säger HERREN, nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att ge Er en framtid och ett hopp." En Gud som har makt både att ge framtid och hopp och som håller 2011 i sina händer.

Gott Slut

Det är inte helt lätt att hitta rätt bland alla artighetsfraser så här kring jul och nyår. Men huvudsaken är väl att man säger något trevligt till folk man möter, och några glasklara regler för när "god fortsättning" går över i "gott slut" finns säkert inte, men man kan säkert göra så här utan att göra några klavertramp:

Från första advent och fram till julafton: God jul! (Kan kompletteras med "Gott nytt år" om det är någon man inte kommer att träffa mer innan nyår)
Juldagen: God jul och god fortsättning!
Mellandagarna: God fortsättning!
Dagen innan nyårsafton och fram till midnatt på nyårsafton: Gott slut!
Sen: Gott nytt år!
Från och med nyårsdagen kan man också lägga till ett "god fortsättning".

Allt detta enl. en undersökning från Sveriges Radio till förra julen.

Så Gott Slut då, alla bloggläsare! Gott slut på ett år som väl har bjudit på både gott och mindre gott för de flesta av oss.

Och Gott Slut, Westling! Dej, som dom t.o.m. tog efternamnet av. Du borde att tagit Din Victoria med dej och börjat lära henne att leva ett vanligt liv som fru Westling. Men det kanske inte är för sent än...

Och Gott Slut både SJ och SL! Och säkert alla andra leverantörer av kollektivtrafik också. Det nya året kan bara bli bättre! Jag såg förresten att SJ plockat fram gamla ploglok från 50-talet. Det är säkert klokt. Man kunde ploga då och hålla rent! Och hongkongkineserna som köpte upp tunnelbanan sa vid tillträdet, att det enda dom var rädda för var snön. Jo, jo, det fanns säkert anledning. Detta eftersom det blir vinter och snö varje år vid den här tiden i Sverige. Gott Slut, förresten till alla myndigheter, som sent omsider upptäcker det.

Gott Slut, Partiet, också! Även här kan det bara bli bättre. Jag fick Henrik Berggrens biografi över Olof Palme med rubriken Underbara dagar framför oss i julklapp. En tegelsten, som jag inte börjat läsa än, men rubriken fascinerar mig. Olof Palme var en visionär, som såg en annan, möjlig framtid som målet. Underbara dagar.... Säga vad man vill om både Ylva Johansson och Sven-Erik Österberg, men några visionärer är dom inte.... Så Gott Slut, Partiet!

Gott Slut också till samtliga politiska partier, som på olika nivåer samarbetar för att hålla Sverigedemokraterna utanför varje form av inflytande. Ni utför ett viktigt politiskt renhållningsarbete. Gott Slut och stor framgång i arbetet under nästa år när det gäller det jobbet!

Och Gott Slut MoDo, Hockey! Det blev ju visserligen en trepoängare i årets sista match och alltså ett Gott Slut, men än är det lång väg att gå, innan man kan rikta in sig på några andra motståndare än Oskarshamn och Borås till nästa säsong. Och det bästa slutet vore väl att Timander, Svartvadet, Jonsson och Hållberg tog av sig skridskorna för gott, och att Peter Forsberg äntligen bestämde sig för att sluta! Gott Slut Foppa!

Och Gott Slut, Frälsningsarmén! Gott slut på ett år, då vi,( jag är ju också en i ledet) trots omorganisation och nystart är det samfund, som fortfarande minskar snabbast i antal. Detta enl tillgänglig statistik.Så vad göra för att underbara dagar ska ligga framför oss också. Jag är övertygad om att William Booth såg dessa underbara dagar när han uttalade ordet "Others". Det är dom andra, dom som inga kyrkor når, dom marginaliserade, dom för vilka grytorna hållits kokande även den här julen, som på nytt måste bli vår målgrupp. Och gatan måste bli vår kyrka igen. Det är där dessa "others" finns. Så Gott Slut Frälsningsarmén! Och välkommen hem, Marie, som vår nya ledare.

Och till alla mina vänner nära och långt borta: Gott Slut och vi ses igen!

Mellandagstankar

Mellandagarna är dagarna mellan annandag jul och nyårsafton. Beroende på hur många vardagar som infaller under dessa mellandagar är det en populär tid att ta ut sparade semesterdagar, eftersom få dagar under vissa år kan ge osedvanligt lång ledighet.I år är det dock en hel arbetsvecka som ska trollas bort i så fall.

Tidigare var det vanligt att besöka en julbock under julperioden.Undrar förresten, apropå det, hur det gått med bocken i Gävle i år. I Helsingör Dagblad är det ingen huvudnyhet. Traditionen bjuder också att under mellandagarna exempelvis besöka släktingar eller baka särskild julmat som gröt, pepparkakor och knäck. En annan, lite modernare tradition är att krossa och äta sitt hemmagjorda pepparkakshus som man har gjort veckan innan eller under julen.

Mellandagarna är också en tid antingen i lugn och ro i familjen, eller en tid för solsemester. SOLSEMESTER!! Smaka på det ordet! Nog hade det väl suttit skönt? I stället för ett annat ord, som också börjar på S. SNÖ, tex... Och så har vi ju reorna förståss.Och allt julklappsbytande. Vad fick du som du vill byta? Såg att några elektronikföretag, t.ex, började sina mellandagsreor på juldagen kl. sju.Förr gick man till julottan vid den tiden. Men varuhusen har ju blivit den moderna männsiskans tempel så.... Men har kyrkan inget som helst motmedel mot köphysterin?

Under mellandagarna infaller också Värnlösa barns Dag. Eller menlösa, som dom kallades förr. Den dagen infaller precis i dag, förresten.Värnlösa barns dag, firas sedan 400-talet i västkyrkan den 28 december för att minnas de barn som, enligt Matteusevangeliet, Herodes lät döda i sin jakt på den nyfödde judakonungen, Jesus.

Denna dag kallades i Sverige fram till år 2000 för Menlösa barns dag, precis som dagen fortfarande officiellt kallas i Finland. Namnet ändrades då "menlös" med tiden fått en alternativ negativ betydelse. På äldre svenska betydde menlös helt enkelt oskyldig, utan skada eller fel, och att barn som beskrevs som menlösa inte hade några synder på sitt samvete. Och nog borde väl inte minst kyrkan kraftigare betona den dagen. Detta med tanke på alla oskyldiga, värnlösa barn i världen i dag.Det är t.ex oacceptabelt att asylsökande barn år efter år försvinner i Sverige utan att myndigheterna tar ett samlat ansvar. Av de 660 barn som registrerades som försvunna i Migrationsverkets system under första halvåret i år är fortfarande mer än fyra hundra fortfarande försvunna. Sålda som sexslavar eller utsatta för annan förnedrande behandling, kan man förmoda. Och detta är bara i Sverige......

Man kan också ägna mellandagslunken åt att läsa. Eller lyssna. Jag fick min första ljudbok nånsin i julklapp, och den ska jag börja lyssna på. Det är den förträfflige Torgny Lindgren, som läser sin egen "Minnen". Jag gillar Torgny Lindgren, och inte minst hans röst. Och sen ska jag läsa Broderskapsrörelsens tidning Tro och Politik, som jag gav mig själv i julklapp. Den har fått mycket kritik för att den öppnat för en dialog med muslimerna, men det gör tidningen bara mer spännande och läsvärd.

Vi behöver nämligen mycket mer av dialog i världen. Och mellandagarna ger tid till det också....

Mitt i eländet

Jag hade egentligen tänkt mej att göra ett juluppehåll i bloggandet efter att ha konstaterat att det lackar mot jul. Men nu, när det lackat färdigt, och julfriden brutit in på Hallandsvej i Ålsgårde, kan jag ändå inte låta bli att fundera över det elände som utspelas på andra sidan det sund, som jag nästan kan se från denna Hallandsvej.

Så även om jag bara är indirekt berörd av tågeländet genom ett litet, vädigt litet, barnbarn, som satt fast både i åtskilliga timmar både på stationer och i stillastående tåg, så är det illa nog för mig. Och frågan kommer naturligtvis; Vad beror det på? Hur kommer det sig att blir kaos när snön kommer i ett land där det alltid är vinter vid samma tid på året. Och där det varit så, verkligen bokstavligt talat, sedan urminnes tider? För mig är det solklart;

Det beror inte på vädret!! Det som skylls på kung Bore och vädergudarna är egentligen
orsakat av bristande underhåll, bristande snöröjning och bristande investeringar. Och orsakerna till detta är i sin tur personalbrist, vinstmaximering och dålig kommunikation. En verklighet som skapats av nedskärningar med syfte att skapa vinst till varje pris. Att anpassa till vinststyrning istället för att låta behoven styra. Och nu, på självaste julafton, frågar jag; Vad har blivit bättre av att dela upp STATENS järnvägar i en massa olika bolag med vinstintressen, som ska tas ut i varje led. Dom som äger spår och växlar, som fryser sönder, ska ha sin vinst, och dom som äger stationsbygnaderna, som döpts om till resecentrum, och som är låsta, när folk står utanför och fryser,ska ha sin. Och dom som kör tågen, som står stilla med trasiga toaletter och utan ens den torraste sj-macka ska ha sin. Ja, inte dom som kör tågen och andra som står på vagnsgolvet, och får ta all skit, naturligtvis, utan administratörer och byråkrater med både värme, vatten och bonusar. Och dålig, nej obefintlig, kommunikation och oklar ansvarsfördelning mellan olika bolag och verk har gjort ont ännu värre.

Detta, i sin tur, är resultatet av en nyliberal marknadsideologi som alla regeringar sen 1980-talets mitt bekänt sig till. Det handlar vid sidan av järnvägarna om posten, telekommunikationerna och apoteken, bara för att nämna några katastrofala experiment med skattebetalarnas, alltså, med mina pengar.

Så vad göra åt eländet? Här kommer min julklapp till socialdemokraternas arbete för en ny politik: Återför ALLA samhällsviktiga funktioner till samhällets kontroll och ägo. Återskapa både STATENS järnvägar, Postverket och Televerket. Höj gärna skatten också för att att få bort vinststyrningen till förmån för en, kalla det gärna gammaldags,behovsstyrning av allmänna tillgångar.

Kommunism? Nej men ett helhjärtat stöd till Tågupproret ska jag ge! Och nu när det är sagt får friden lägga sej på nytt över slott och koja. GOD JUL när alla julfirare äntligen kommit fram till julkrubba och julgröt!

Det lackar mot jul

Lackar? Enligt Svenska Akademien härrör ordet från ”framskrida, lida”, vilket i och för sig stämmer bra överrens med uttrycket ”Det lackar mot jul”. Ja och ibland lider det ju mot jul också. Men varför är det bara mot jul det lackar? Man hör ju aldrig någon säga att ”Det lackar mot påsk” eller ”Det lackar mot midsommar”? Och det har heller ingenting med lack att göra. Detta trots att mamma och pappa i min barndom lackade julklapparna. Jag minns än både lukten och de röda lackstängerna. Men det har försvunnit liksom det egna lutandet av lutfisken..... Och pressyltan och grisfötterna.

Hos oss på Vasakåren har förresten även julottan sedan länge försvunnit och ersatts av en samling kring krubban vid en vettigare och mer publikdragande tid på julafton. Ett klokt beslut, så God Jul, kårnämnden!

Men hur som helst; det lackar mot jul med julmat, julklappar, julpynt och julgran. Två månaders stress för den julfrid, som jag redan bloggat om. En frid som i bästa fall infinner sig. För i år firar vi jul i skuggan av den första självmordsbombaren i Sverige. Hörde förresten att den uraffär som tog alla bilder av själva bombningen fått svenskt skit för det. Den affärsidkare som, trots att han invandrat till Sverige, på laglydigt svenskt sätt lämnat alla kamerabilder till polisen, måste enl. länsstyrelsen montera ner sina kameror. Han saknade nämligen erfoderliga tillstånd!!!!! Så oerhört svenskt. God Jul, länsstyrelsen!

Det lackar också mot en jul då alltfler människor vänder sig till Frälsningsarmén och andra hjälporganisationer i hopp om att få hjälp till jul. Men också mot en jul då Investors vd får en extra bonus på 38 miljoner kronor. Hur var det han sa, Karl-Bertil Jonsson: Ta från dom..... Och Bibeln uttrycker samma sak med orden: En utjämning ska ske. Är kyrkan med på det tåget?

Och så har statsministern hållit sitt jultal. På Skansen den här gången. Möjligen valde han plats för att markera att den svenska kulturen inte är något som Sverigedemokraterna har monopol på. Ett gott val i så fall, så God Jul, statsministern! Men ödmjukhet är nog något statsministern borde önska sig mer av i julklapp. Det är faktiskt varken han eller högern som byggt Sverige, även om det lät så i jultalet med Folkhem och allt. Och problem har den gode Fredrik visst också med sin utrikesminister. Carl, som statsministern lite familjärt kallar honom, verkar göra och säga lite som han själv bestämmer. Men enl. Wikileaks så gläfser Carl som om han vore en större hund än den medelmåtta han är. Men God Jul, ändå, Carl!!

Och God Jul också till det svenska damlandslaget i handboll.Den första mästerskapsmedaljen någonsin, en julklapp inslagen i silverpapper...... Men jag undrar hur god julen blir för MoDo Hockey som betalar 170.000 kr i månaden för återvändaren Anders Eriksson. En 35-åring, som har all möjlig hockeyframtid bakom sig. Men det är ju en ambition hos laget att dom nån gång ska "komma hem" allihop. Eriksson, som är från Bollnäs... En gång var MoDo förresten svensk hockeys plantskola, så God Jul i alla fall Fredrik Andersson och Markus Näslund....

Och så lackar det mot en vit jul. En kall och vit jul i hela landet. Och även i Helsingör där jag själv ska befinna mig när det lackat färdigt. Och SJ har nu kommit på lösningen som ska förhindra det snökaos som redan infunnit sig. Man sätter in bussar i stället!! Jo, jo; God Jul, Statens JÄRNVÄGAR!

Och GOD JUL alla ni ute i stugorna! Ni som brukar läsa min blogg. Jag har ett räkneverk, som visar att Ni är några stycken. En GOD JUL, som borde föra oss tillbaka till Karl-Bertil Jonssons tid, då julen ännu firades till minne av Jesu födelse. Nu vet dagisbarn så lite om det, att man sjunger julsånger om Jesus Qvist, eller möjligen stavat med K.

GOD JUL!!

Julfriden, finns den i verkligheten?

I dag ska vi skriva julkort, hustrun och jag. Det är sista dagen för att att Posten Norden ska hinna leverera i tid till jul. Och hustrun ska koka knäck och karameller. Och så ska vi på fest i kväll. Och sen så.....Hur mycket stress är jufriden värd egentligen? Och ändå är ju jag som pensionär mycket privilegierad. Alla som jobbar måste ju hinna med att göra det också. Mitt i julstressen. De allra flesta av oss jobbar nog på rejält nu, för att uppnå den efterlängtade julfriden.

Och så har vi julstöket. Hur mycket behövs för att julstämningens skull? Jag har aldrig riktigt förstått att det inte skulle räcka med en vanlig veckostädning för att julfriden ska infinna sig. Det blir ju ändå så barrigt av julgranen. Ja, visst, ja! Den måste man ju också hinna ut och köpa.Eller borde man övergå till plastgran? För miljöns skull inte minst. Den tanken stressar också....

Och resestressen? Själva åker vi bort i jul. Men annars? Hur många orkar vi hälsa på och hur många orkar vi bjuda hem? Vad måste vi och vad vill vi? Vad är realistiskt och vad är romantiska drömmar om en släktjul där alla trivs tillsammans?

Jakten på julklapparna då? Enligt en undersökning är det just julklapparna som stressar mest.Det är inte enkelt att göra varandra nöjda. Hur får man till det lilla extra till den som har allt? Typiskt i-landsproblem kan man tycka. Det finns säkert många anledningar till julklappsstress - tidsbrist, penningbrist, högt uppskruvade förväntningar, dåligt samvete. Det måste gå att rationalisera bort juklapparna till de vuxna och ger bara till barnen, som får desto mer..... Men är det så klokt. När Bibeln säger att Gud älskar en glad givare, så finns det nog en hemlighet med att ge. Kanske är det helt enkelt så, att man blir glad av att ge. Den glädjen ska vi väl inte missunna barnen. Vi ska inte utarma dem med att bara ösa på med julklappar utan att ge dem chansen att själva ge. Och troligen är de mer uppfinningsrika i att komma på bra julklappar som passar deras kassa än vad vi vuxna är.

Att pliktskyldigast klämma in julevangeliet mellan Kalle Anka och maten ger förmodligen inte heller den rätta julfriden. Inte heller att rationlisera bort julevangeliet till förmån för Karl-Bertil Jonsson. Även om han tillhör julens höjdpunkter för mig. Man kanske hinner med både och...? Kanske bäst att fly allt och åka till Florida eller soliga Thailand. Men jul i 35 graders värme? Nej, det ger nog varken frid eller stämning.

Förresten så borde man också hinna med att engagera sig i något julfirande för ensamma och utslagna. Stress, stress...

Har det alltid varit så här? Eller hur blev det så? Hur vill vi egentligen ha det? Så här skrev Zacharias Topelis i slutet av 1800-talet, och nog andas väl det julfrid? Men vägen dit var säkert lång då också.

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt
i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt
och över jorden frid.
Giv mig en fest, som gläder mest
den Konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt.

Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring.
En kväll i ljus med Herrens ord
och mörker däromkring.
Giv mig ett bo med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord:
och ljus av Herrens ord.

Till hög, till låg, till rik, till arm
kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid.
Du ende, som ej skiftar om,
min Herre och min Konung, kom.
Till hög, till låg, till rik,till arm
kom glad och hjärtevarm.

Så lite, eller mycket julstress, är kanske en förutsättning för julfrid. Så: God och Fridfull Jul mitt i stressen!