Om Slottsbacken har blivit brantare och om bokstäverna i Uppsala Nya har blivit mindre var det väl bättre förr? Åtminstone i Uppsala. För det är Uppsala det gäller. Om några veckor ska jag nämligen besvara den frågan där. Var det bättre förr? Du är välkommen till Frälsningsarmén på S:t Persgatan torsdagen den 21 oktober kl. 13 så löser vi den frågan tillsammans.
Just i Uppsala hade jag för många år sen en lärare i psykologi som under en föreläsning gav oss följande citat: ”Vår tids ungdom älskar inget annat än lyxen och lättjan. Unga män och kvinnor uppför sig sämre än någonsin. De föraktar varje auktoritet och hyser ingen respekt för åldern. Vår tids barn har blivit tyranner över oss. De reser sig inte ens om en äldre person träder in i ett rum. De är uppkäftiga mot sina föräldrar och andra. De stör varje hyfsat samtal mellan vettiga människor. De har dåliga matvanor och har blivit sina lärares skräck.”
Ungdomar visar alltså ingen respekt, är lata och bryr sig inte, är uppkäftiga, störande, tyranniska och skrämmer livet ur sina lärare. Vem har sagt detta? Göran Hägglund, partiledare för KD? En representant för Lärarnas Riksförbund? En polis? En pensionär? En busschaufför som tröttnat på de gapande och klottrande tonåringarna? Rätt svar är Sokrates, som fällde uttalandet ca 400 år f.Kr.?
Ett bättre bevis på att nära nog alla generationer tycks uppleva att ”det var bättre förr” får man nog leta efter.
Eller är det så att det är vi som var bättre förr? Vi var yngre, vi var friskare och vi hade lättare att ta oss uppför Slottsbacken. Barnen bodde hemma och vi hade koll vad dom sysslade med. Vi såg att läsa utan glasögon och bokstäverna i Uppsala Nya såg faktiskt större ut på den tiden. Men det såg bara ut så......
1965 var Sverige ett land där man fortfarande måste beställa rikssamtal när man ville ringa till särskilt avlägsna delar av Sverige, 30% av hushållen i städerna hade tvättmaskin och 5% hade diskmaskin. Många av oss jobbade minst 48 timmar i veckan och femdagarsveckan var inte uppfunnen. Skrivmaskiner av märket Facit knattrade på landets kontor, kokböckerna varnade för en alltför frikostig användning av vitlök och nästan alla, som drabbades av cancer dog i sjukdomen. Idag är vi friskare, jämställdare och rikare. Vi bor och äter bättre. Vi tar del av mer kultur, reser mer och kan kommunicera med nära nog vem som helst var som helst och när som helst. Vi har mer kunskap om andra länder och om livsvillkoren för människor, som bor där. Vi har möjligheter till en större acceptans för andras livsstilar.
De senaste 45 åren har rent objektivt inneburit enorma förbättringar på mängder av områden.
Men Frälsningsarmén då? Det är ju på Frälsningsarmén i Uppsala som dessa sanningar ska levereras. Den var väl ändå bättre förr? Vi var ju fler som var med, vi var yngre och vi orkade mer.Vi hade fler möten, sålde fler Stridsrop och fler gick i uniform. Visst, men redan då, för 45 år sedan var vi färre och äldre, hade färre möten och orkade mindre än vi, eller dom före oss, gjorde och orkade tio, tjugo år tidigare. Vi glorifierar lätt "förr" och hur det var då, men vi får gå ganska långt tillbaka i hisorien innan Frälsningsarmén i Sverige vann terräng i nån nämnvärd utsträckning. Så när var förr egentligrn?
Men vi behöver inte oroa oss för framtiden för Guds församling. Guds församling har alltid en framtid. Frågan är bara om du och jag ska vara med i den. Vi behöver inte heller oroa oss som kristna för att Gud har låtit oss vara kristna just i den här tiden. Vi behöver bara ställa oss helt och fullt till Guds förfogande. Och kanske är det så, att i en tid när människor har förlorat både livsmod och tro på framtiden, behövs människor, som inte tror att framtiden var bättre förr. Människor, som vill vara med att på nytt ge människor hopp. Hopp om att Jesus ska komma tillbaka, men också hopp om att den bästa tiden ligger framför. Framtiden var inte bättre förr! Så välkommen till Frälsningsarmén i Uppsala den 21 oktober
lördag 9 oktober 2010
torsdag 7 oktober 2010
"Vit och röd och gul och svart.....
....gör detsamma har Han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord" Vi är säkert många som sjungit med i den gamla söndagsskolsången. Och detta som en påminnelse om att evangeliet gäller alla överallt. Och åtminstone jag sjöng utan att nånsin ha sett andra människor än vita. Jo en gång kom det en missionär på hemlandssemester och höll ett missionsföredrag. Och han var "i sällskap med en levande neger" Jo, det stod faktiskt så på affischen. Och ingen reagerade över ordvalet, man kom därför att man var nyfiken.....
Evangeliet gäller alla. Lika mycket och överallt. Som ärkebiskopen konstaterade i sin kommentar till biskop Eva Brunnes predikan i Storkyrkan; Varje gång man går i kyrkan riskerar man att få¨höra att alla människor är precis lika mycket värda. Den risken tog sverigedemokraterna vid gudstjänsten i samband med riksmötets öppnande, och dom klarade inte av att höra det, utan reste sig och gick. I deras Sverige är det ju dom blonda och blåögda som gäller....
Evangeliet är politiskt, därom råder ingen tvekan, och evangeliets förkunnare borde i varje predikan kasta sig in i den politiska hetluften. Vi har ju Segerfursten på vår sida. Frågor om miljön, om resursernas fördelning, om varför en del har allt medan andra saknar allt, osv är frågor som Bibeln inte väjer för. Och det borde inte vi som kristna göra heller Tyvärr ger vi i stället alltför ofta svar på frågor som människor inte ställer, och där har vi också ett viktigt svar på frågan om varför den kristna tron i vårt land marginaliseras alltmer.
Men evangeliet är självklart inte partipolitiskt, och därför är det trist när ex- radikaler som t.ex Göran Skytte måste ta på sig en stockkonservativ kostym för att liksom "bekänna" sin kristna tro. Och som ett brev på posten var också Skytte snabbt framme och fördömde biskop Brunnes predikan som vänsterpropaganda. Och på samma sätt förhåller det sig med den s.k. kristna högern, stark i USA, men med fäste också i Sverige hos stora delar av trosrörelsen. Till höger får man tydligen stå politiskt som kristen, men inte till vänster. Man måste som kristen ensidigt stödja Israel, och man måste som kristen se islam som den stora faran för västvärlden.
Men jag vägrar! Jag längtar efter en radikal kristen förkunnelse där kyrkan vågar vara kyrka och därmed först på plan i dom stora överlevnadsfrågorna. Hur ska våra gemensamma resurser fördelas? Varför slutar inte den rika västvärlden att ensidigt genom s.k. avtal suga ut den fattiga majoriteten av jordens befolkning. Hur ska vi skapa en värld som är möjlig att leva i för våra barn och barnbarn? Bibeln talar om solidaritet, sammanhållning, gemenskap, allas lika värde, och framförallt talar den om kärlek. Ord som ofta förekommer också i den kristna förkunnelsen, men också ord, som då alltför ofta förlorat innebörd och sprängkraft.
På min arbetsplats utspann sig en dag följande samtal. En arbetskamrat säger: "Jag röstar på KD-- av religiösa skäl". Varpå en annan såger: "Och jag röstar på socialdemokraterna-- av samma skäl". Så är det. Evangeliet är politiskt sprängstoff, men står höjt över partipolitikens ofta små futtigheter. Alla är lika, och alla är lika mycket värda. Jesus älskar alla barnen på vår jord. Den dag kyrkan vågar förkunna det fullt ut och också ta konsekvenserna av den förkunnelsen kommer den kristna tron att bli viktig för människor igen.
Evangeliet gäller alla. Lika mycket och överallt. Som ärkebiskopen konstaterade i sin kommentar till biskop Eva Brunnes predikan i Storkyrkan; Varje gång man går i kyrkan riskerar man att få¨höra att alla människor är precis lika mycket värda. Den risken tog sverigedemokraterna vid gudstjänsten i samband med riksmötets öppnande, och dom klarade inte av att höra det, utan reste sig och gick. I deras Sverige är det ju dom blonda och blåögda som gäller....
Evangeliet är politiskt, därom råder ingen tvekan, och evangeliets förkunnare borde i varje predikan kasta sig in i den politiska hetluften. Vi har ju Segerfursten på vår sida. Frågor om miljön, om resursernas fördelning, om varför en del har allt medan andra saknar allt, osv är frågor som Bibeln inte väjer för. Och det borde inte vi som kristna göra heller Tyvärr ger vi i stället alltför ofta svar på frågor som människor inte ställer, och där har vi också ett viktigt svar på frågan om varför den kristna tron i vårt land marginaliseras alltmer.
Men evangeliet är självklart inte partipolitiskt, och därför är det trist när ex- radikaler som t.ex Göran Skytte måste ta på sig en stockkonservativ kostym för att liksom "bekänna" sin kristna tro. Och som ett brev på posten var också Skytte snabbt framme och fördömde biskop Brunnes predikan som vänsterpropaganda. Och på samma sätt förhåller det sig med den s.k. kristna högern, stark i USA, men med fäste också i Sverige hos stora delar av trosrörelsen. Till höger får man tydligen stå politiskt som kristen, men inte till vänster. Man måste som kristen ensidigt stödja Israel, och man måste som kristen se islam som den stora faran för västvärlden.
Men jag vägrar! Jag längtar efter en radikal kristen förkunnelse där kyrkan vågar vara kyrka och därmed först på plan i dom stora överlevnadsfrågorna. Hur ska våra gemensamma resurser fördelas? Varför slutar inte den rika västvärlden att ensidigt genom s.k. avtal suga ut den fattiga majoriteten av jordens befolkning. Hur ska vi skapa en värld som är möjlig att leva i för våra barn och barnbarn? Bibeln talar om solidaritet, sammanhållning, gemenskap, allas lika värde, och framförallt talar den om kärlek. Ord som ofta förekommer också i den kristna förkunnelsen, men också ord, som då alltför ofta förlorat innebörd och sprängkraft.
På min arbetsplats utspann sig en dag följande samtal. En arbetskamrat säger: "Jag röstar på KD-- av religiösa skäl". Varpå en annan såger: "Och jag röstar på socialdemokraterna-- av samma skäl". Så är det. Evangeliet är politiskt sprängstoff, men står höjt över partipolitikens ofta små futtigheter. Alla är lika, och alla är lika mycket värda. Jesus älskar alla barnen på vår jord. Den dag kyrkan vågar förkunna det fullt ut och också ta konsekvenserna av den förkunnelsen kommer den kristna tron att bli viktig för människor igen.
onsdag 6 oktober 2010
Lite om uppfostran
I dag, i mitt 211:e blogginlägg, ska jag slå ett slag för uppfostran. Jag talar för en god uppfostran och mot en dålig. Och detta apropå vad som hänt i landet under de senaste veckorna;
Vi hade val i Sverige den 19 september. Vi har det vart fjärde år, och detta för att utröna hur folket i stugorna vill att skutan Sverige ska styras. Och i år ville detta folk, eller i alla fall tillräckligt många av det, att Fredrik Reinfeldt och gänget runt honom skulle få fönyat förtroende att hålla i rodret. Då kräver både en god uppfostran och ett demokratiskt sinnelag att detta accepteras. Och jag har båda. Faktiskt! Ca 300000 medlemmar av valmanskåren, jo, det heter så, ville i detta val att ett högerpopulistiskt parti, med nynazistisk bakgrund, skulle vara med när besluten om skutans färdriktning ska tas. Det var 5,7% av rösterna och därmed kunde Sverigedemokraterna flytta in i riksdagen. Därmed slut på denna gratislektion i samhällskunskap.
När man får nya grannar hör det till god ton och dito uppfostran att man hälsar på dom, hälsar dom välkomna och kanske t.o.m. bjuder på kaffe. Så förstår i alla fall jag det hela, men så tycks det inte vara i Sveriges riksdag. Både dom nya grannarna, Sverigedemokraterna, och dom gamla hyresgästerna, representanter för de sju andra riksdagspartierna, berättar, dom nya med förvåning och häpnad, och en del av dom gamla t.o.m. med stolthet att man inte ens hälsar på varann. Lars Ohly lär t.o.m. titta åt ett annat håll när han möter en sverigedemokrat i någon korridor. Så dåligt, och dags för omedelbar skärpning, Ohly och andra som beter sig lika ouppfostrat. Det var väl gamle Voltaire som sa att "jag avskyr dina åsikter, men är beredd att ge mitt liv för din rätt att framföra dem". Sverigedemokraterna ska demaskeras i riksdagens utskott och i kammaren, deras människofientliga ideologi ska avslöjas med argument i debatter och inte genom att dom mobbas i riksdagshuset.
Det är heller inget försvar att sverigedemokraterna inte är bättre själva. För det är dom naturligtvis inte, när dom reser sig och går ut ur Storkyrkan i protest mot biskop Eva Brunnes predikan. Vad predikan handlade om? Alla människors lika värde, och respekt för människovärdet. Evangelium rakt igenom!! Heder åt biskopen och skämmigt av SD!
Nu trodde jag nånstans att denna brist på takt och god uppfostran i det här sammanhanget var begränsad till riksdagen, men, tji vad jag bedrog mig. I går hade S+V partigruppsmöte i kommunhuset i Handen inför socialnämndens möte om några veckor, och då visar det sig att vi riskerar att få in en sverigedemokrat i nämnden som ett resultat av folkviljan på en annan och lägre nivå. "Om det blir så är det bara att frysa ut den personen", säger då en av mina partikamrater. Man häpnar, i varje fall om man i det fallet är jag, och om det blir så att en sverigedemokrat kommer in i socialnämnden i Haninge kommun, tror jag att jag ska bjuda den nykomlingen på kaffe på Rudsjöterassen.......
Det finns mer att säga om hyfs och uppfostran. Mycket mer t.o.m. Vem ska t.ex stiga upp och lämna plats för vem på allmänna kommunikationer? Och ska man få få tala till punkt i debatter i TV? Men jag vill ju inte bli betraktad som en halsdarrig gammal gubbe, så jag avstår från det
Vi hade val i Sverige den 19 september. Vi har det vart fjärde år, och detta för att utröna hur folket i stugorna vill att skutan Sverige ska styras. Och i år ville detta folk, eller i alla fall tillräckligt många av det, att Fredrik Reinfeldt och gänget runt honom skulle få fönyat förtroende att hålla i rodret. Då kräver både en god uppfostran och ett demokratiskt sinnelag att detta accepteras. Och jag har båda. Faktiskt! Ca 300000 medlemmar av valmanskåren, jo, det heter så, ville i detta val att ett högerpopulistiskt parti, med nynazistisk bakgrund, skulle vara med när besluten om skutans färdriktning ska tas. Det var 5,7% av rösterna och därmed kunde Sverigedemokraterna flytta in i riksdagen. Därmed slut på denna gratislektion i samhällskunskap.
När man får nya grannar hör det till god ton och dito uppfostran att man hälsar på dom, hälsar dom välkomna och kanske t.o.m. bjuder på kaffe. Så förstår i alla fall jag det hela, men så tycks det inte vara i Sveriges riksdag. Både dom nya grannarna, Sverigedemokraterna, och dom gamla hyresgästerna, representanter för de sju andra riksdagspartierna, berättar, dom nya med förvåning och häpnad, och en del av dom gamla t.o.m. med stolthet att man inte ens hälsar på varann. Lars Ohly lär t.o.m. titta åt ett annat håll när han möter en sverigedemokrat i någon korridor. Så dåligt, och dags för omedelbar skärpning, Ohly och andra som beter sig lika ouppfostrat. Det var väl gamle Voltaire som sa att "jag avskyr dina åsikter, men är beredd att ge mitt liv för din rätt att framföra dem". Sverigedemokraterna ska demaskeras i riksdagens utskott och i kammaren, deras människofientliga ideologi ska avslöjas med argument i debatter och inte genom att dom mobbas i riksdagshuset.
Det är heller inget försvar att sverigedemokraterna inte är bättre själva. För det är dom naturligtvis inte, när dom reser sig och går ut ur Storkyrkan i protest mot biskop Eva Brunnes predikan. Vad predikan handlade om? Alla människors lika värde, och respekt för människovärdet. Evangelium rakt igenom!! Heder åt biskopen och skämmigt av SD!
Nu trodde jag nånstans att denna brist på takt och god uppfostran i det här sammanhanget var begränsad till riksdagen, men, tji vad jag bedrog mig. I går hade S+V partigruppsmöte i kommunhuset i Handen inför socialnämndens möte om några veckor, och då visar det sig att vi riskerar att få in en sverigedemokrat i nämnden som ett resultat av folkviljan på en annan och lägre nivå. "Om det blir så är det bara att frysa ut den personen", säger då en av mina partikamrater. Man häpnar, i varje fall om man i det fallet är jag, och om det blir så att en sverigedemokrat kommer in i socialnämnden i Haninge kommun, tror jag att jag ska bjuda den nykomlingen på kaffe på Rudsjöterassen.......
Det finns mer att säga om hyfs och uppfostran. Mycket mer t.o.m. Vem ska t.ex stiga upp och lämna plats för vem på allmänna kommunikationer? Och ska man få få tala till punkt i debatter i TV? Men jag vill ju inte bli betraktad som en halsdarrig gammal gubbe, så jag avstår från det
måndag 4 oktober 2010
Tänk lagom positivt!
Jag träffade Malin Alfvén härom dan. Hon är barnpsykolog eller snarare familjepsykolog, enl henne själv, och jag träffade henne egentligen inte annat än genom TV-rutan. Men det räckte för att ge mig ett positivt intryck av en klok kvinna. Tillsammans med Kristina Hofsten, har hon skrivit en bok som heter Tagga ner, med underrubriken Lagom bra föräldrar är bäst. När man är både farfar och morfar kan man kanske tycka, att en bok om barnuppfostran inte har så mycket att ge, men jag ska, baske mig, läsa boken. Den verkar så full av sunda tankar om att man behöver inte vara bäst, inte helt lyckad, inte alldeles perfekt för att duga. Både som förälder och i största allmänhet. Det är inte ditt fel som mamma eller pappa om din fyraåring slår grannpojken. Du är inte misslyckad som förälder!Och inte heller är du färdig att kasseras om du inte orkar lika mycket när du är 65 som när du var 40. Sluta att jaga din flyende ungdom! Lagom är bäst!
Jag tänkte annars att det här blogginlägget skulle handla om positivt tänkande, och det är väl en positiv tanke att man duger som den lagom-människa man är. Och naturligtvis är tankens makt stor. Om jag tänker "det går aldrig" och gärna då med den där gnälliga närke-dialekten, så går det inte heller. Om jag i stället tänker som min fru: "Det ska gå", så går det mesta ofta mycket bättre. Goda positiva tankar är naturligtvis bättre än mörka negativa tankar.
Det kristna evangeliet är den mest balanserade formen av positivt tänkande som finns. Synd och död är besegrade och Segraren lever. Men det betyder inte att jag, som kristen, inte drabbas lika mycket av sjukdom, stress och annat negativt som alla andra människor. Framgångsteologin, som kom hit från USA på 90-talet påstod det i sin mest obalanserade form, och uppmaningen "Tro mer!" blev ett mantra som påstods kunna lösa alla problem. Är du sjuk?--Tro mer! Fattig?--Tro mer! Har du problem av vad slag det vara må?--Tro mer? Och det kunde ibland sluta i personliga katastrofer för människor, som fick leva med både sjukdom och personliga problem, oavsett hur mycket dom trodde. I stället är det fina i den kristna tron, att Segraren lever och lever med i allt som sker, positivt som negativt.
Men man kan inte tänka bort verkligheten, hur positivt man än tänker. Och, och detta får nu bli ett ord till de nyvalda ledamöter av våra politiska församlingar, som eventuellt, och mot förmodan, läser mina bloggande tankar. Det är verkligheten som räknas, och Sverigedemokraterna kan inte tänkas bort, hur gärna vi än vill det. Dom finns, och dom har mer än 300000 sympatisörer och det måste vi alla andra förhålla oss till. Dom finns i riksdagen och i andra fullmäktigeförsamlingar, även om ni andra, som också finns där, inte ens hälsar på dem. Så hälsa på dom, ta till och med en fika med dom, och behandla dom inte som nåt som katten har släpat in! Ta debatten i utskott och fullmäktigeförsamlingar och visa med argument att era argument håller och har bärkraft. För dom gör väl det? Eller var det där en negativ tanke som smög sig in....? Hade de demokratiska partierna tagit debatten tidigare hade vi kanske inte haft det problem vi lite nymornat ser nu.
Och snart har vi hösten över oss. September och första hälften av oktober brukar gå bra, men jag kan inte förstå, vad Far tänkte på, när han skapade sena oktober och hela november. Och det mörkret går inte att tänka bort, och då gäller det att vara positiv. Mycket positiv, mer än lagom faktiskt. Och om jag orkar göra det, så kanske jag också kan få Karlfeldts ögon:
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.
Nu äro alla drömbarn döda
som födts ur vårens sköra lek -
likt buskens rosentyll, den röda,
som första skumma natt gör blek.
Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och hviska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.
Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och hvila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.
Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder hvina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.
Jag hoppas det!!!
Jag tänkte annars att det här blogginlägget skulle handla om positivt tänkande, och det är väl en positiv tanke att man duger som den lagom-människa man är. Och naturligtvis är tankens makt stor. Om jag tänker "det går aldrig" och gärna då med den där gnälliga närke-dialekten, så går det inte heller. Om jag i stället tänker som min fru: "Det ska gå", så går det mesta ofta mycket bättre. Goda positiva tankar är naturligtvis bättre än mörka negativa tankar.
Det kristna evangeliet är den mest balanserade formen av positivt tänkande som finns. Synd och död är besegrade och Segraren lever. Men det betyder inte att jag, som kristen, inte drabbas lika mycket av sjukdom, stress och annat negativt som alla andra människor. Framgångsteologin, som kom hit från USA på 90-talet påstod det i sin mest obalanserade form, och uppmaningen "Tro mer!" blev ett mantra som påstods kunna lösa alla problem. Är du sjuk?--Tro mer! Fattig?--Tro mer! Har du problem av vad slag det vara må?--Tro mer? Och det kunde ibland sluta i personliga katastrofer för människor, som fick leva med både sjukdom och personliga problem, oavsett hur mycket dom trodde. I stället är det fina i den kristna tron, att Segraren lever och lever med i allt som sker, positivt som negativt.
Men man kan inte tänka bort verkligheten, hur positivt man än tänker. Och, och detta får nu bli ett ord till de nyvalda ledamöter av våra politiska församlingar, som eventuellt, och mot förmodan, läser mina bloggande tankar. Det är verkligheten som räknas, och Sverigedemokraterna kan inte tänkas bort, hur gärna vi än vill det. Dom finns, och dom har mer än 300000 sympatisörer och det måste vi alla andra förhålla oss till. Dom finns i riksdagen och i andra fullmäktigeförsamlingar, även om ni andra, som också finns där, inte ens hälsar på dem. Så hälsa på dom, ta till och med en fika med dom, och behandla dom inte som nåt som katten har släpat in! Ta debatten i utskott och fullmäktigeförsamlingar och visa med argument att era argument håller och har bärkraft. För dom gör väl det? Eller var det där en negativ tanke som smög sig in....? Hade de demokratiska partierna tagit debatten tidigare hade vi kanske inte haft det problem vi lite nymornat ser nu.
Och snart har vi hösten över oss. September och första hälften av oktober brukar gå bra, men jag kan inte förstå, vad Far tänkte på, när han skapade sena oktober och hela november. Och det mörkret går inte att tänka bort, och då gäller det att vara positiv. Mycket positiv, mer än lagom faktiskt. Och om jag orkar göra det, så kanske jag också kan få Karlfeldts ögon:
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.
Nu äro alla drömbarn döda
som födts ur vårens sköra lek -
likt buskens rosentyll, den röda,
som första skumma natt gör blek.
Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och hviska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.
Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och hvila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.
Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder hvina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.
Jag hoppas det!!!
När kulan landar igen eller En nörd talar ut
I våras skrev jag ett blogginlägg, som fick mig närstående vänner att stämpla mig som en nörd.Nörd kommer från engelskans slangord nerd och är en stereotypisk, oftast negativ benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. Och detta bara för att jag strax innan fotbollssäsongens början tog mig för att skärskåda några lag lite längre ner i seriesystemet. Hur var läget t.ex. i Heby AIF, Hille och Tyresö FF? Det är väl inget nördigt i det, eller? Jag skulle snarare vilja jämföra mig med Zoran Lukic.Lukić gjorde sig ett namn då han tillsammans med Sören Åkeby tränade Djurgårdens IF. Tränarduon ledde Djurgården till serieseger i Superettan 2000, till Stora silvret 2001, och inte minst till SM-guld 2002 och 2003. Men min jämförelse handlar mera om ett djupt och äkta fotbollsintresse, där en match i divsion 5 kan vara lika intressant, eller varför inte ännu intressantare än en match i serie A eller i La Liga. Detta enl. Zoran själv. Och just nu är han tränare för Lidingös P97. Ett uppdrag som sldrig varken Svennis eller Lasse Lager skulle ta på sig....
Det ligger alltså inget nördigt i att nu titta lite på hur det gick för "mina" lag från i våras nu när kulan har landat igen på de flesta håll. Tvärtom. så är jag skyldig alla(!!!) som följer min blogg detta, tycker jag. Alltså;
I division 1 Norra har det gått ungefär som väntat för Umeå FC. Laget ligger femma när det återstår tre omgångar av serien. En placering som jag tror att man är ganska nöjd med. Sämre har det då gått för Boden. Laget, som heter både Bandyklubb (BK) och Fotbollsförening (FF). Laget ligger sist, och trots en uppåtgående trend på sistone med poäng både mot Hammarby TFF och Västerås, så blir det nog att börja om i tvåan är jag rädd. Bättre har det då gått för Dalkurd i samma serie. Laget, som gått som en raket rakt genom seriesystemet och knappt förlorat en match på vägen. I ettan har det varit tuffare motstånd, men laget har med lätthet klarat av sin första säsong. Det är f.ö. förbluffande hur många lag med starka invandrarinslag, som placerar sig fint i olika serier. Spännande!!
I division 2 Norrland passerade IFK Luleå Skellefteå i sista omgången och de gamla allsvenskarna återfinns nästa säsong i division 1. Grattis säger bloggaren.
I division 3 lyfter jag på hatten främst för Skoftebyn från Trollhättan. Efter vinst med 3-1 mot Melleruds IF på Rådåvallen står laget som seriesegrare i div 3 NV Götaland. Division 2 nästa!! En liten hattlyftning får det också bli för Hille från Gävle. Som nykomlingar i division 3, Södra Norrland, slutade laget som fyra. Bra gjort, men mera mål nästa säsong, tack! Även för Heby AIF i division 3, Västra Svealand gick det väl ungefär som väntat. En femteplats och före t.ex. Råsunda var inte så tokigt. Som väntat gick det väl också för Tyresö FF i division 3, Östra Svealand. Laget, med en fantastiskt fin ungdomsverksamhet och ett sensationellt bra damlag i högsta serien, slutade fyra den här säsongen.
Och så var det då Friska Viljor, laget i mitt hjärta. Efter vårsäsongen såg det katastrofalt ut i division 3, Mellersta Norrland. Sist, med nästan inga hopskrapade poäng. En imponerande höst gav dock en slutlig femteplats, och katastrofen undveks. Nio raka segrar under hösten och en stilig avslutning med 5-2 på bortaplan mot Frösö. Samma lag som man förlorade hemma mot med 0-6 i serieupptakten.
Nu återstår det bara att hålla alla tummar för GIF Sundsvall, i Superettan. Laget har ju i många år haft ansvar för att hålla norrlandsfönstret öppet i Allsvenskan, och det ska förhoppningsvis bli så igen. Speciellt viktigt nu när Gefle ser ut ut att åka ur.....
Bra en stilla undran då till slut; Vad är det för nördigt med det här......?
Det ligger alltså inget nördigt i att nu titta lite på hur det gick för "mina" lag från i våras nu när kulan har landat igen på de flesta håll. Tvärtom. så är jag skyldig alla(!!!) som följer min blogg detta, tycker jag. Alltså;
I division 1 Norra har det gått ungefär som väntat för Umeå FC. Laget ligger femma när det återstår tre omgångar av serien. En placering som jag tror att man är ganska nöjd med. Sämre har det då gått för Boden. Laget, som heter både Bandyklubb (BK) och Fotbollsförening (FF). Laget ligger sist, och trots en uppåtgående trend på sistone med poäng både mot Hammarby TFF och Västerås, så blir det nog att börja om i tvåan är jag rädd. Bättre har det då gått för Dalkurd i samma serie. Laget, som gått som en raket rakt genom seriesystemet och knappt förlorat en match på vägen. I ettan har det varit tuffare motstånd, men laget har med lätthet klarat av sin första säsong. Det är f.ö. förbluffande hur många lag med starka invandrarinslag, som placerar sig fint i olika serier. Spännande!!
I division 2 Norrland passerade IFK Luleå Skellefteå i sista omgången och de gamla allsvenskarna återfinns nästa säsong i division 1. Grattis säger bloggaren.
I division 3 lyfter jag på hatten främst för Skoftebyn från Trollhättan. Efter vinst med 3-1 mot Melleruds IF på Rådåvallen står laget som seriesegrare i div 3 NV Götaland. Division 2 nästa!! En liten hattlyftning får det också bli för Hille från Gävle. Som nykomlingar i division 3, Södra Norrland, slutade laget som fyra. Bra gjort, men mera mål nästa säsong, tack! Även för Heby AIF i division 3, Västra Svealand gick det väl ungefär som väntat. En femteplats och före t.ex. Råsunda var inte så tokigt. Som väntat gick det väl också för Tyresö FF i division 3, Östra Svealand. Laget, med en fantastiskt fin ungdomsverksamhet och ett sensationellt bra damlag i högsta serien, slutade fyra den här säsongen.
Och så var det då Friska Viljor, laget i mitt hjärta. Efter vårsäsongen såg det katastrofalt ut i division 3, Mellersta Norrland. Sist, med nästan inga hopskrapade poäng. En imponerande höst gav dock en slutlig femteplats, och katastrofen undveks. Nio raka segrar under hösten och en stilig avslutning med 5-2 på bortaplan mot Frösö. Samma lag som man förlorade hemma mot med 0-6 i serieupptakten.
Nu återstår det bara att hålla alla tummar för GIF Sundsvall, i Superettan. Laget har ju i många år haft ansvar för att hålla norrlandsfönstret öppet i Allsvenskan, och det ska förhoppningsvis bli så igen. Speciellt viktigt nu när Gefle ser ut ut att åka ur.....
Bra en stilla undran då till slut; Vad är det för nördigt med det här......?
fredag 1 oktober 2010
Inte bara 50-öringen
Det är slut nu. Det man på 50-talet fick en liter mjölk för och det som på 60-talet räckte till en glass av hyfsad storlek är nu värdelöst. Och ännu tidigare,före kriget, på 30-talet, räckte den till två liter bensin eller en bio-biljett. I dag finns inget att köpa för den i en välsorterad pressbyråbutik. Jag har kollat! Jag talar naturligtvis om 50-öringen. Från och med i dag tas den endast emot på landets banker och efter sista mars 2011 har den bara skrotvärde. Nej inte riktigt sant; du kan fortfarande lämna in dina 50-öringar till Frälsningsarmén. Dom ser sen till att dina värdelösa 50-öringar blir till värdefull hjälp för någon.
Men det betyder ju också på något sätt att allt blivit dyrare nu. Precis som när 25-öringen, 10-öringen och alla de andra örena försvann så avrundade handeln priserna uppåt, eller nedåt. Nu blir alltså avrundningen extra stor när 1 – 49 öre avrundas nedåt och 50 – 99 öre avrundas uppåt.
Det som pågår kallas devalvering. Själva ordet betyder nedskrivning av värdet. Saker ochg ting blir mindre värda. Jag minns när det fanns både ett-och tvåöreskola..... Men det handlar inte bara om pengar och kola. Runt omkring mig ser jag hur själva människovärdet devalveras. Människor blir mindre värda. I riksdagen har Sverigedemokraterna tagit plats, ett parti, som satt devalvering av människovärdet i system. Med olika pris på olika människor, beroende på etnicitet och bakgrund. Och nyss såg vi i TV från Piteå ett reportage om hur det går när äldrevården och omsorgerna devalveras. Och eleverna i en friskola kan tvingas avbryta studierna mitt i terminen, därför att skolledningen inte skött sig. Devalvering av elevvärdet! Dom som har andra glasögon på sig talar om privatiseringens nytta och välsignelse. Men det är en nedskrivning av värdet det handlar om.
Och varför låter vi det ske? Och med vi menar jag nu mig själv och alla andra som bekänner sig som kristna. Alla vi som har alla människors lika värde högst på dagordningen, Vi måste börja se den enskilda människan igen. Vi måste ta makten från alla räknenissar, som i dag bestämmer precis allt. I stat, kommun, i föreningen och i kyrkan är det bara rödpennan som räknas. Plus och minus. Devalvering är en ekonomisk term, och själva termen visar vilka som har makten.
Evangelium är omvärdering av alla värden. I de första kristna församlingarna lyfte man upp föraktade och underpriviligierade människor. De erhöll spontant och revolutionärt samma absoluta människovärde som de framgångsrika och förmögna. När människor av alla slag böjde knä i bön eller firade nattvard tillsammans föll alla fördomar och sociala skrankor. Att självklart uppfatta att varje person äger ett absolut människovärdet är ett ofrånkomligt utflöde av det evangelium som säger att Jesus har dött för alla.
Och vad betyder det nu rent konkret i min vardag och i din? Det gäller inte bara 50-öringen.
Men det betyder ju också på något sätt att allt blivit dyrare nu. Precis som när 25-öringen, 10-öringen och alla de andra örena försvann så avrundade handeln priserna uppåt, eller nedåt. Nu blir alltså avrundningen extra stor när 1 – 49 öre avrundas nedåt och 50 – 99 öre avrundas uppåt.
Det som pågår kallas devalvering. Själva ordet betyder nedskrivning av värdet. Saker ochg ting blir mindre värda. Jag minns när det fanns både ett-och tvåöreskola..... Men det handlar inte bara om pengar och kola. Runt omkring mig ser jag hur själva människovärdet devalveras. Människor blir mindre värda. I riksdagen har Sverigedemokraterna tagit plats, ett parti, som satt devalvering av människovärdet i system. Med olika pris på olika människor, beroende på etnicitet och bakgrund. Och nyss såg vi i TV från Piteå ett reportage om hur det går när äldrevården och omsorgerna devalveras. Och eleverna i en friskola kan tvingas avbryta studierna mitt i terminen, därför att skolledningen inte skött sig. Devalvering av elevvärdet! Dom som har andra glasögon på sig talar om privatiseringens nytta och välsignelse. Men det är en nedskrivning av värdet det handlar om.
Och varför låter vi det ske? Och med vi menar jag nu mig själv och alla andra som bekänner sig som kristna. Alla vi som har alla människors lika värde högst på dagordningen, Vi måste börja se den enskilda människan igen. Vi måste ta makten från alla räknenissar, som i dag bestämmer precis allt. I stat, kommun, i föreningen och i kyrkan är det bara rödpennan som räknas. Plus och minus. Devalvering är en ekonomisk term, och själva termen visar vilka som har makten.
Evangelium är omvärdering av alla värden. I de första kristna församlingarna lyfte man upp föraktade och underpriviligierade människor. De erhöll spontant och revolutionärt samma absoluta människovärde som de framgångsrika och förmögna. När människor av alla slag böjde knä i bön eller firade nattvard tillsammans föll alla fördomar och sociala skrankor. Att självklart uppfatta att varje person äger ett absolut människovärdet är ett ofrånkomligt utflöde av det evangelium som säger att Jesus har dött för alla.
Och vad betyder det nu rent konkret i min vardag och i din? Det gäller inte bara 50-öringen.
torsdag 30 september 2010
18.23 från Handen
839 är numret på den buss som i alla år tagit oss, som reser kommunalt från Handen till Dalarö. Nej, inte riktigt alla, under de första åren var det Busstrafiken Stockholm - Södertörn (BSS),en avdelning inom Järnvägsaktiebolaget Stockholm-Saltsjön, som skötte kommunikationerna, och buss nr 5 som tog oss från Skanstull, där köptemplet Ringen nu står, till Dalarö, via Handen. Men sen länge är det alltså 839:an som sköter det där.
Halvvägs till Dalarö ligger längs 839:ans färdväg hållplatsen Gålövägen, där bl.a gästerna på kortidsboendet Ryssvik stiger av och på busen. I informationen om Ryssvik står att läsa, att det är ett korttidsboende där toleransen är hög, och det är nog bara förnamnet... Gålögubbarna, som hyresgästerna ofta kallas, stiger knappast på och av bussen, åtminstone inte av. Då handlar det mera om att dom rullar, eller ramlar av, och åtminstone mina tankar har då ofta gått till personalen, som har att ta hand om dessa bussresenärer när dom kommer hem till boendet. Liksom till 839:ans chaufförer, som har att hantera dessa skrålande och stökiga passagerare. Men det har chaufförerna skött med lika stort tålamod och jämnmod som dom transporterat tonåringar, som ofta beter sig som om dom äger bussen. Ända tills i går.
Bussen avgick 18.23 från hållplats H på Handenterminalen, och tre hyresgäster från korttidsboendet Ryssvik, alltså tre Gålögubbar, rullade in i bussen. Ganska snart började dom bryta mot SL:s ordningsstadga, som förbjuder förtärande av alkoholhaltiga drycker i bussen, vilket busschauffören, till en början vänligt men bestämt, också påpekade. Dom tre visade dock ingen överdriven respekt för SL:s ordningsstadga, och efter tre allt skarpare tillsägelser brast chufförens tålamod och för första gången under alla år jag åkt med 839:an, stannade han bussen och bad de tre stiga av. Vi var nu i höjd med Södersund, för dem som känner till geografin..... Därpå kallade han via radio på SL:s väktare, men dom hade nog gått för dagen. Klockan var ju vid pass 18.40... Då fick det bli polisen, och efter ca 45 minuter anlände en patrull, bestående av bil med blåljus och påslagna sirener samt två konstaplar från Södertörnsavdelningen. 45 min!! Det var tur att det var högröstade men fredliga gålögubbar det handlade om och inte beväpnade terrrorister som kidnappat bussen och busspassagerarna. Men polisen hade kört fel!!!! Har dom inte GPS vid utryckningar med blåljus, sirener och allt?
Men det är inte så enkelt att gripa dom som stör, som man kanske i förstone kan tro. Vittnen måste anmäla sig, vilket tre medpassagerare gjorde. Jag undrar hur dom gör, när dom ska till att gripa fotbollshuliganer. Vilka anmäler sig då som vittnen? Dom här tre fick i alla fall skriva under ett papper, och sen vidtog avhysningen. Den kvinnliga konstapeln såg ut att vara ganska ny i gamet och höll sig försiktigtvis i bakgrunden medan hennes manliga kollega med myndig stämma såg till att de tre fick lämna bussen. "Skjutsar ni hem oss då," blev deras naturliga fråga, men resultatet av den förhandlingen känner jag inte till nåt närmare. Både poliskonstaplarna och busschauffören möttes av applåder för sitt ingripande, som sagt det första i sitt slag jag varit med om under alla år. Nära en timme försenade kom vi så till Dalarö och jag steg av vid Kanalbron med många tankar i huvudet. Som t.ex vilken roll ett boende som Ryssvik spelar, varför det dröjt så länge innan busschaufförerna satte ned foten, varför polisen måste vara så byråkratisk och varför dom kör vilse under utryckning. Men framförallt vilka människöden som format de tre huvudpersonerna i vardagsdramatiken kl. 18.23 från Handen.
Halvvägs till Dalarö ligger längs 839:ans färdväg hållplatsen Gålövägen, där bl.a gästerna på kortidsboendet Ryssvik stiger av och på busen. I informationen om Ryssvik står att läsa, att det är ett korttidsboende där toleransen är hög, och det är nog bara förnamnet... Gålögubbarna, som hyresgästerna ofta kallas, stiger knappast på och av bussen, åtminstone inte av. Då handlar det mera om att dom rullar, eller ramlar av, och åtminstone mina tankar har då ofta gått till personalen, som har att ta hand om dessa bussresenärer när dom kommer hem till boendet. Liksom till 839:ans chaufförer, som har att hantera dessa skrålande och stökiga passagerare. Men det har chaufförerna skött med lika stort tålamod och jämnmod som dom transporterat tonåringar, som ofta beter sig som om dom äger bussen. Ända tills i går.
Bussen avgick 18.23 från hållplats H på Handenterminalen, och tre hyresgäster från korttidsboendet Ryssvik, alltså tre Gålögubbar, rullade in i bussen. Ganska snart började dom bryta mot SL:s ordningsstadga, som förbjuder förtärande av alkoholhaltiga drycker i bussen, vilket busschauffören, till en början vänligt men bestämt, också påpekade. Dom tre visade dock ingen överdriven respekt för SL:s ordningsstadga, och efter tre allt skarpare tillsägelser brast chufförens tålamod och för första gången under alla år jag åkt med 839:an, stannade han bussen och bad de tre stiga av. Vi var nu i höjd med Södersund, för dem som känner till geografin..... Därpå kallade han via radio på SL:s väktare, men dom hade nog gått för dagen. Klockan var ju vid pass 18.40... Då fick det bli polisen, och efter ca 45 minuter anlände en patrull, bestående av bil med blåljus och påslagna sirener samt två konstaplar från Södertörnsavdelningen. 45 min!! Det var tur att det var högröstade men fredliga gålögubbar det handlade om och inte beväpnade terrrorister som kidnappat bussen och busspassagerarna. Men polisen hade kört fel!!!! Har dom inte GPS vid utryckningar med blåljus, sirener och allt?
Men det är inte så enkelt att gripa dom som stör, som man kanske i förstone kan tro. Vittnen måste anmäla sig, vilket tre medpassagerare gjorde. Jag undrar hur dom gör, när dom ska till att gripa fotbollshuliganer. Vilka anmäler sig då som vittnen? Dom här tre fick i alla fall skriva under ett papper, och sen vidtog avhysningen. Den kvinnliga konstapeln såg ut att vara ganska ny i gamet och höll sig försiktigtvis i bakgrunden medan hennes manliga kollega med myndig stämma såg till att de tre fick lämna bussen. "Skjutsar ni hem oss då," blev deras naturliga fråga, men resultatet av den förhandlingen känner jag inte till nåt närmare. Både poliskonstaplarna och busschauffören möttes av applåder för sitt ingripande, som sagt det första i sitt slag jag varit med om under alla år. Nära en timme försenade kom vi så till Dalarö och jag steg av vid Kanalbron med många tankar i huvudet. Som t.ex vilken roll ett boende som Ryssvik spelar, varför det dröjt så länge innan busschaufförerna satte ned foten, varför polisen måste vara så byråkratisk och varför dom kör vilse under utryckning. Men framförallt vilka människöden som format de tre huvudpersonerna i vardagsdramatiken kl. 18.23 från Handen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)