I dag, i mitt 211:e blogginlägg, ska jag slå ett slag för uppfostran. Jag talar för en god uppfostran och mot en dålig. Och detta apropå vad som hänt i landet under de senaste veckorna;
Vi hade val i Sverige den 19 september. Vi har det vart fjärde år, och detta för att utröna hur folket i stugorna vill att skutan Sverige ska styras. Och i år ville detta folk, eller i alla fall tillräckligt många av det, att Fredrik Reinfeldt och gänget runt honom skulle få fönyat förtroende att hålla i rodret. Då kräver både en god uppfostran och ett demokratiskt sinnelag att detta accepteras. Och jag har båda. Faktiskt! Ca 300000 medlemmar av valmanskåren, jo, det heter så, ville i detta val att ett högerpopulistiskt parti, med nynazistisk bakgrund, skulle vara med när besluten om skutans färdriktning ska tas. Det var 5,7% av rösterna och därmed kunde Sverigedemokraterna flytta in i riksdagen. Därmed slut på denna gratislektion i samhällskunskap.
När man får nya grannar hör det till god ton och dito uppfostran att man hälsar på dom, hälsar dom välkomna och kanske t.o.m. bjuder på kaffe. Så förstår i alla fall jag det hela, men så tycks det inte vara i Sveriges riksdag. Både dom nya grannarna, Sverigedemokraterna, och dom gamla hyresgästerna, representanter för de sju andra riksdagspartierna, berättar, dom nya med förvåning och häpnad, och en del av dom gamla t.o.m. med stolthet att man inte ens hälsar på varann. Lars Ohly lär t.o.m. titta åt ett annat håll när han möter en sverigedemokrat i någon korridor. Så dåligt, och dags för omedelbar skärpning, Ohly och andra som beter sig lika ouppfostrat. Det var väl gamle Voltaire som sa att "jag avskyr dina åsikter, men är beredd att ge mitt liv för din rätt att framföra dem". Sverigedemokraterna ska demaskeras i riksdagens utskott och i kammaren, deras människofientliga ideologi ska avslöjas med argument i debatter och inte genom att dom mobbas i riksdagshuset.
Det är heller inget försvar att sverigedemokraterna inte är bättre själva. För det är dom naturligtvis inte, när dom reser sig och går ut ur Storkyrkan i protest mot biskop Eva Brunnes predikan. Vad predikan handlade om? Alla människors lika värde, och respekt för människovärdet. Evangelium rakt igenom!! Heder åt biskopen och skämmigt av SD!
Nu trodde jag nånstans att denna brist på takt och god uppfostran i det här sammanhanget var begränsad till riksdagen, men, tji vad jag bedrog mig. I går hade S+V partigruppsmöte i kommunhuset i Handen inför socialnämndens möte om några veckor, och då visar det sig att vi riskerar att få in en sverigedemokrat i nämnden som ett resultat av folkviljan på en annan och lägre nivå. "Om det blir så är det bara att frysa ut den personen", säger då en av mina partikamrater. Man häpnar, i varje fall om man i det fallet är jag, och om det blir så att en sverigedemokrat kommer in i socialnämnden i Haninge kommun, tror jag att jag ska bjuda den nykomlingen på kaffe på Rudsjöterassen.......
Det finns mer att säga om hyfs och uppfostran. Mycket mer t.o.m. Vem ska t.ex stiga upp och lämna plats för vem på allmänna kommunikationer? Och ska man få få tala till punkt i debatter i TV? Men jag vill ju inte bli betraktad som en halsdarrig gammal gubbe, så jag avstår från det
onsdag 6 oktober 2010
måndag 4 oktober 2010
Tänk lagom positivt!
Jag träffade Malin Alfvén härom dan. Hon är barnpsykolog eller snarare familjepsykolog, enl henne själv, och jag träffade henne egentligen inte annat än genom TV-rutan. Men det räckte för att ge mig ett positivt intryck av en klok kvinna. Tillsammans med Kristina Hofsten, har hon skrivit en bok som heter Tagga ner, med underrubriken Lagom bra föräldrar är bäst. När man är både farfar och morfar kan man kanske tycka, att en bok om barnuppfostran inte har så mycket att ge, men jag ska, baske mig, läsa boken. Den verkar så full av sunda tankar om att man behöver inte vara bäst, inte helt lyckad, inte alldeles perfekt för att duga. Både som förälder och i största allmänhet. Det är inte ditt fel som mamma eller pappa om din fyraåring slår grannpojken. Du är inte misslyckad som förälder!Och inte heller är du färdig att kasseras om du inte orkar lika mycket när du är 65 som när du var 40. Sluta att jaga din flyende ungdom! Lagom är bäst!
Jag tänkte annars att det här blogginlägget skulle handla om positivt tänkande, och det är väl en positiv tanke att man duger som den lagom-människa man är. Och naturligtvis är tankens makt stor. Om jag tänker "det går aldrig" och gärna då med den där gnälliga närke-dialekten, så går det inte heller. Om jag i stället tänker som min fru: "Det ska gå", så går det mesta ofta mycket bättre. Goda positiva tankar är naturligtvis bättre än mörka negativa tankar.
Det kristna evangeliet är den mest balanserade formen av positivt tänkande som finns. Synd och död är besegrade och Segraren lever. Men det betyder inte att jag, som kristen, inte drabbas lika mycket av sjukdom, stress och annat negativt som alla andra människor. Framgångsteologin, som kom hit från USA på 90-talet påstod det i sin mest obalanserade form, och uppmaningen "Tro mer!" blev ett mantra som påstods kunna lösa alla problem. Är du sjuk?--Tro mer! Fattig?--Tro mer! Har du problem av vad slag det vara må?--Tro mer? Och det kunde ibland sluta i personliga katastrofer för människor, som fick leva med både sjukdom och personliga problem, oavsett hur mycket dom trodde. I stället är det fina i den kristna tron, att Segraren lever och lever med i allt som sker, positivt som negativt.
Men man kan inte tänka bort verkligheten, hur positivt man än tänker. Och, och detta får nu bli ett ord till de nyvalda ledamöter av våra politiska församlingar, som eventuellt, och mot förmodan, läser mina bloggande tankar. Det är verkligheten som räknas, och Sverigedemokraterna kan inte tänkas bort, hur gärna vi än vill det. Dom finns, och dom har mer än 300000 sympatisörer och det måste vi alla andra förhålla oss till. Dom finns i riksdagen och i andra fullmäktigeförsamlingar, även om ni andra, som också finns där, inte ens hälsar på dem. Så hälsa på dom, ta till och med en fika med dom, och behandla dom inte som nåt som katten har släpat in! Ta debatten i utskott och fullmäktigeförsamlingar och visa med argument att era argument håller och har bärkraft. För dom gör väl det? Eller var det där en negativ tanke som smög sig in....? Hade de demokratiska partierna tagit debatten tidigare hade vi kanske inte haft det problem vi lite nymornat ser nu.
Och snart har vi hösten över oss. September och första hälften av oktober brukar gå bra, men jag kan inte förstå, vad Far tänkte på, när han skapade sena oktober och hela november. Och det mörkret går inte att tänka bort, och då gäller det att vara positiv. Mycket positiv, mer än lagom faktiskt. Och om jag orkar göra det, så kanske jag också kan få Karlfeldts ögon:
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.
Nu äro alla drömbarn döda
som födts ur vårens sköra lek -
likt buskens rosentyll, den röda,
som första skumma natt gör blek.
Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och hviska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.
Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och hvila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.
Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder hvina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.
Jag hoppas det!!!
Jag tänkte annars att det här blogginlägget skulle handla om positivt tänkande, och det är väl en positiv tanke att man duger som den lagom-människa man är. Och naturligtvis är tankens makt stor. Om jag tänker "det går aldrig" och gärna då med den där gnälliga närke-dialekten, så går det inte heller. Om jag i stället tänker som min fru: "Det ska gå", så går det mesta ofta mycket bättre. Goda positiva tankar är naturligtvis bättre än mörka negativa tankar.
Det kristna evangeliet är den mest balanserade formen av positivt tänkande som finns. Synd och död är besegrade och Segraren lever. Men det betyder inte att jag, som kristen, inte drabbas lika mycket av sjukdom, stress och annat negativt som alla andra människor. Framgångsteologin, som kom hit från USA på 90-talet påstod det i sin mest obalanserade form, och uppmaningen "Tro mer!" blev ett mantra som påstods kunna lösa alla problem. Är du sjuk?--Tro mer! Fattig?--Tro mer! Har du problem av vad slag det vara må?--Tro mer? Och det kunde ibland sluta i personliga katastrofer för människor, som fick leva med både sjukdom och personliga problem, oavsett hur mycket dom trodde. I stället är det fina i den kristna tron, att Segraren lever och lever med i allt som sker, positivt som negativt.
Men man kan inte tänka bort verkligheten, hur positivt man än tänker. Och, och detta får nu bli ett ord till de nyvalda ledamöter av våra politiska församlingar, som eventuellt, och mot förmodan, läser mina bloggande tankar. Det är verkligheten som räknas, och Sverigedemokraterna kan inte tänkas bort, hur gärna vi än vill det. Dom finns, och dom har mer än 300000 sympatisörer och det måste vi alla andra förhålla oss till. Dom finns i riksdagen och i andra fullmäktigeförsamlingar, även om ni andra, som också finns där, inte ens hälsar på dem. Så hälsa på dom, ta till och med en fika med dom, och behandla dom inte som nåt som katten har släpat in! Ta debatten i utskott och fullmäktigeförsamlingar och visa med argument att era argument håller och har bärkraft. För dom gör väl det? Eller var det där en negativ tanke som smög sig in....? Hade de demokratiska partierna tagit debatten tidigare hade vi kanske inte haft det problem vi lite nymornat ser nu.
Och snart har vi hösten över oss. September och första hälften av oktober brukar gå bra, men jag kan inte förstå, vad Far tänkte på, när han skapade sena oktober och hela november. Och det mörkret går inte att tänka bort, och då gäller det att vara positiv. Mycket positiv, mer än lagom faktiskt. Och om jag orkar göra det, så kanske jag också kan få Karlfeldts ögon:
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.
Nu äro alla drömbarn döda
som födts ur vårens sköra lek -
likt buskens rosentyll, den röda,
som första skumma natt gör blek.
Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och hviska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.
Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och hvila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.
Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder hvina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.
Jag hoppas det!!!
När kulan landar igen eller En nörd talar ut
I våras skrev jag ett blogginlägg, som fick mig närstående vänner att stämpla mig som en nörd.Nörd kommer från engelskans slangord nerd och är en stereotypisk, oftast negativ benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. Och detta bara för att jag strax innan fotbollssäsongens början tog mig för att skärskåda några lag lite längre ner i seriesystemet. Hur var läget t.ex. i Heby AIF, Hille och Tyresö FF? Det är väl inget nördigt i det, eller? Jag skulle snarare vilja jämföra mig med Zoran Lukic.Lukić gjorde sig ett namn då han tillsammans med Sören Åkeby tränade Djurgårdens IF. Tränarduon ledde Djurgården till serieseger i Superettan 2000, till Stora silvret 2001, och inte minst till SM-guld 2002 och 2003. Men min jämförelse handlar mera om ett djupt och äkta fotbollsintresse, där en match i divsion 5 kan vara lika intressant, eller varför inte ännu intressantare än en match i serie A eller i La Liga. Detta enl. Zoran själv. Och just nu är han tränare för Lidingös P97. Ett uppdrag som sldrig varken Svennis eller Lasse Lager skulle ta på sig....
Det ligger alltså inget nördigt i att nu titta lite på hur det gick för "mina" lag från i våras nu när kulan har landat igen på de flesta håll. Tvärtom. så är jag skyldig alla(!!!) som följer min blogg detta, tycker jag. Alltså;
I division 1 Norra har det gått ungefär som väntat för Umeå FC. Laget ligger femma när det återstår tre omgångar av serien. En placering som jag tror att man är ganska nöjd med. Sämre har det då gått för Boden. Laget, som heter både Bandyklubb (BK) och Fotbollsförening (FF). Laget ligger sist, och trots en uppåtgående trend på sistone med poäng både mot Hammarby TFF och Västerås, så blir det nog att börja om i tvåan är jag rädd. Bättre har det då gått för Dalkurd i samma serie. Laget, som gått som en raket rakt genom seriesystemet och knappt förlorat en match på vägen. I ettan har det varit tuffare motstånd, men laget har med lätthet klarat av sin första säsong. Det är f.ö. förbluffande hur många lag med starka invandrarinslag, som placerar sig fint i olika serier. Spännande!!
I division 2 Norrland passerade IFK Luleå Skellefteå i sista omgången och de gamla allsvenskarna återfinns nästa säsong i division 1. Grattis säger bloggaren.
I division 3 lyfter jag på hatten främst för Skoftebyn från Trollhättan. Efter vinst med 3-1 mot Melleruds IF på Rådåvallen står laget som seriesegrare i div 3 NV Götaland. Division 2 nästa!! En liten hattlyftning får det också bli för Hille från Gävle. Som nykomlingar i division 3, Södra Norrland, slutade laget som fyra. Bra gjort, men mera mål nästa säsong, tack! Även för Heby AIF i division 3, Västra Svealand gick det väl ungefär som väntat. En femteplats och före t.ex. Råsunda var inte så tokigt. Som väntat gick det väl också för Tyresö FF i division 3, Östra Svealand. Laget, med en fantastiskt fin ungdomsverksamhet och ett sensationellt bra damlag i högsta serien, slutade fyra den här säsongen.
Och så var det då Friska Viljor, laget i mitt hjärta. Efter vårsäsongen såg det katastrofalt ut i division 3, Mellersta Norrland. Sist, med nästan inga hopskrapade poäng. En imponerande höst gav dock en slutlig femteplats, och katastrofen undveks. Nio raka segrar under hösten och en stilig avslutning med 5-2 på bortaplan mot Frösö. Samma lag som man förlorade hemma mot med 0-6 i serieupptakten.
Nu återstår det bara att hålla alla tummar för GIF Sundsvall, i Superettan. Laget har ju i många år haft ansvar för att hålla norrlandsfönstret öppet i Allsvenskan, och det ska förhoppningsvis bli så igen. Speciellt viktigt nu när Gefle ser ut ut att åka ur.....
Bra en stilla undran då till slut; Vad är det för nördigt med det här......?
Det ligger alltså inget nördigt i att nu titta lite på hur det gick för "mina" lag från i våras nu när kulan har landat igen på de flesta håll. Tvärtom. så är jag skyldig alla(!!!) som följer min blogg detta, tycker jag. Alltså;
I division 1 Norra har det gått ungefär som väntat för Umeå FC. Laget ligger femma när det återstår tre omgångar av serien. En placering som jag tror att man är ganska nöjd med. Sämre har det då gått för Boden. Laget, som heter både Bandyklubb (BK) och Fotbollsförening (FF). Laget ligger sist, och trots en uppåtgående trend på sistone med poäng både mot Hammarby TFF och Västerås, så blir det nog att börja om i tvåan är jag rädd. Bättre har det då gått för Dalkurd i samma serie. Laget, som gått som en raket rakt genom seriesystemet och knappt förlorat en match på vägen. I ettan har det varit tuffare motstånd, men laget har med lätthet klarat av sin första säsong. Det är f.ö. förbluffande hur många lag med starka invandrarinslag, som placerar sig fint i olika serier. Spännande!!
I division 2 Norrland passerade IFK Luleå Skellefteå i sista omgången och de gamla allsvenskarna återfinns nästa säsong i division 1. Grattis säger bloggaren.
I division 3 lyfter jag på hatten främst för Skoftebyn från Trollhättan. Efter vinst med 3-1 mot Melleruds IF på Rådåvallen står laget som seriesegrare i div 3 NV Götaland. Division 2 nästa!! En liten hattlyftning får det också bli för Hille från Gävle. Som nykomlingar i division 3, Södra Norrland, slutade laget som fyra. Bra gjort, men mera mål nästa säsong, tack! Även för Heby AIF i division 3, Västra Svealand gick det väl ungefär som väntat. En femteplats och före t.ex. Råsunda var inte så tokigt. Som väntat gick det väl också för Tyresö FF i division 3, Östra Svealand. Laget, med en fantastiskt fin ungdomsverksamhet och ett sensationellt bra damlag i högsta serien, slutade fyra den här säsongen.
Och så var det då Friska Viljor, laget i mitt hjärta. Efter vårsäsongen såg det katastrofalt ut i division 3, Mellersta Norrland. Sist, med nästan inga hopskrapade poäng. En imponerande höst gav dock en slutlig femteplats, och katastrofen undveks. Nio raka segrar under hösten och en stilig avslutning med 5-2 på bortaplan mot Frösö. Samma lag som man förlorade hemma mot med 0-6 i serieupptakten.
Nu återstår det bara att hålla alla tummar för GIF Sundsvall, i Superettan. Laget har ju i många år haft ansvar för att hålla norrlandsfönstret öppet i Allsvenskan, och det ska förhoppningsvis bli så igen. Speciellt viktigt nu när Gefle ser ut ut att åka ur.....
Bra en stilla undran då till slut; Vad är det för nördigt med det här......?
fredag 1 oktober 2010
Inte bara 50-öringen
Det är slut nu. Det man på 50-talet fick en liter mjölk för och det som på 60-talet räckte till en glass av hyfsad storlek är nu värdelöst. Och ännu tidigare,före kriget, på 30-talet, räckte den till två liter bensin eller en bio-biljett. I dag finns inget att köpa för den i en välsorterad pressbyråbutik. Jag har kollat! Jag talar naturligtvis om 50-öringen. Från och med i dag tas den endast emot på landets banker och efter sista mars 2011 har den bara skrotvärde. Nej inte riktigt sant; du kan fortfarande lämna in dina 50-öringar till Frälsningsarmén. Dom ser sen till att dina värdelösa 50-öringar blir till värdefull hjälp för någon.
Men det betyder ju också på något sätt att allt blivit dyrare nu. Precis som när 25-öringen, 10-öringen och alla de andra örena försvann så avrundade handeln priserna uppåt, eller nedåt. Nu blir alltså avrundningen extra stor när 1 – 49 öre avrundas nedåt och 50 – 99 öre avrundas uppåt.
Det som pågår kallas devalvering. Själva ordet betyder nedskrivning av värdet. Saker ochg ting blir mindre värda. Jag minns när det fanns både ett-och tvåöreskola..... Men det handlar inte bara om pengar och kola. Runt omkring mig ser jag hur själva människovärdet devalveras. Människor blir mindre värda. I riksdagen har Sverigedemokraterna tagit plats, ett parti, som satt devalvering av människovärdet i system. Med olika pris på olika människor, beroende på etnicitet och bakgrund. Och nyss såg vi i TV från Piteå ett reportage om hur det går när äldrevården och omsorgerna devalveras. Och eleverna i en friskola kan tvingas avbryta studierna mitt i terminen, därför att skolledningen inte skött sig. Devalvering av elevvärdet! Dom som har andra glasögon på sig talar om privatiseringens nytta och välsignelse. Men det är en nedskrivning av värdet det handlar om.
Och varför låter vi det ske? Och med vi menar jag nu mig själv och alla andra som bekänner sig som kristna. Alla vi som har alla människors lika värde högst på dagordningen, Vi måste börja se den enskilda människan igen. Vi måste ta makten från alla räknenissar, som i dag bestämmer precis allt. I stat, kommun, i föreningen och i kyrkan är det bara rödpennan som räknas. Plus och minus. Devalvering är en ekonomisk term, och själva termen visar vilka som har makten.
Evangelium är omvärdering av alla värden. I de första kristna församlingarna lyfte man upp föraktade och underpriviligierade människor. De erhöll spontant och revolutionärt samma absoluta människovärde som de framgångsrika och förmögna. När människor av alla slag böjde knä i bön eller firade nattvard tillsammans föll alla fördomar och sociala skrankor. Att självklart uppfatta att varje person äger ett absolut människovärdet är ett ofrånkomligt utflöde av det evangelium som säger att Jesus har dött för alla.
Och vad betyder det nu rent konkret i min vardag och i din? Det gäller inte bara 50-öringen.
Men det betyder ju också på något sätt att allt blivit dyrare nu. Precis som när 25-öringen, 10-öringen och alla de andra örena försvann så avrundade handeln priserna uppåt, eller nedåt. Nu blir alltså avrundningen extra stor när 1 – 49 öre avrundas nedåt och 50 – 99 öre avrundas uppåt.
Det som pågår kallas devalvering. Själva ordet betyder nedskrivning av värdet. Saker ochg ting blir mindre värda. Jag minns när det fanns både ett-och tvåöreskola..... Men det handlar inte bara om pengar och kola. Runt omkring mig ser jag hur själva människovärdet devalveras. Människor blir mindre värda. I riksdagen har Sverigedemokraterna tagit plats, ett parti, som satt devalvering av människovärdet i system. Med olika pris på olika människor, beroende på etnicitet och bakgrund. Och nyss såg vi i TV från Piteå ett reportage om hur det går när äldrevården och omsorgerna devalveras. Och eleverna i en friskola kan tvingas avbryta studierna mitt i terminen, därför att skolledningen inte skött sig. Devalvering av elevvärdet! Dom som har andra glasögon på sig talar om privatiseringens nytta och välsignelse. Men det är en nedskrivning av värdet det handlar om.
Och varför låter vi det ske? Och med vi menar jag nu mig själv och alla andra som bekänner sig som kristna. Alla vi som har alla människors lika värde högst på dagordningen, Vi måste börja se den enskilda människan igen. Vi måste ta makten från alla räknenissar, som i dag bestämmer precis allt. I stat, kommun, i föreningen och i kyrkan är det bara rödpennan som räknas. Plus och minus. Devalvering är en ekonomisk term, och själva termen visar vilka som har makten.
Evangelium är omvärdering av alla värden. I de första kristna församlingarna lyfte man upp föraktade och underpriviligierade människor. De erhöll spontant och revolutionärt samma absoluta människovärde som de framgångsrika och förmögna. När människor av alla slag böjde knä i bön eller firade nattvard tillsammans föll alla fördomar och sociala skrankor. Att självklart uppfatta att varje person äger ett absolut människovärdet är ett ofrånkomligt utflöde av det evangelium som säger att Jesus har dött för alla.
Och vad betyder det nu rent konkret i min vardag och i din? Det gäller inte bara 50-öringen.
torsdag 30 september 2010
18.23 från Handen
839 är numret på den buss som i alla år tagit oss, som reser kommunalt från Handen till Dalarö. Nej, inte riktigt alla, under de första åren var det Busstrafiken Stockholm - Södertörn (BSS),en avdelning inom Järnvägsaktiebolaget Stockholm-Saltsjön, som skötte kommunikationerna, och buss nr 5 som tog oss från Skanstull, där köptemplet Ringen nu står, till Dalarö, via Handen. Men sen länge är det alltså 839:an som sköter det där.
Halvvägs till Dalarö ligger längs 839:ans färdväg hållplatsen Gålövägen, där bl.a gästerna på kortidsboendet Ryssvik stiger av och på busen. I informationen om Ryssvik står att läsa, att det är ett korttidsboende där toleransen är hög, och det är nog bara förnamnet... Gålögubbarna, som hyresgästerna ofta kallas, stiger knappast på och av bussen, åtminstone inte av. Då handlar det mera om att dom rullar, eller ramlar av, och åtminstone mina tankar har då ofta gått till personalen, som har att ta hand om dessa bussresenärer när dom kommer hem till boendet. Liksom till 839:ans chaufförer, som har att hantera dessa skrålande och stökiga passagerare. Men det har chaufförerna skött med lika stort tålamod och jämnmod som dom transporterat tonåringar, som ofta beter sig som om dom äger bussen. Ända tills i går.
Bussen avgick 18.23 från hållplats H på Handenterminalen, och tre hyresgäster från korttidsboendet Ryssvik, alltså tre Gålögubbar, rullade in i bussen. Ganska snart började dom bryta mot SL:s ordningsstadga, som förbjuder förtärande av alkoholhaltiga drycker i bussen, vilket busschauffören, till en början vänligt men bestämt, också påpekade. Dom tre visade dock ingen överdriven respekt för SL:s ordningsstadga, och efter tre allt skarpare tillsägelser brast chufförens tålamod och för första gången under alla år jag åkt med 839:an, stannade han bussen och bad de tre stiga av. Vi var nu i höjd med Södersund, för dem som känner till geografin..... Därpå kallade han via radio på SL:s väktare, men dom hade nog gått för dagen. Klockan var ju vid pass 18.40... Då fick det bli polisen, och efter ca 45 minuter anlände en patrull, bestående av bil med blåljus och påslagna sirener samt två konstaplar från Södertörnsavdelningen. 45 min!! Det var tur att det var högröstade men fredliga gålögubbar det handlade om och inte beväpnade terrrorister som kidnappat bussen och busspassagerarna. Men polisen hade kört fel!!!! Har dom inte GPS vid utryckningar med blåljus, sirener och allt?
Men det är inte så enkelt att gripa dom som stör, som man kanske i förstone kan tro. Vittnen måste anmäla sig, vilket tre medpassagerare gjorde. Jag undrar hur dom gör, när dom ska till att gripa fotbollshuliganer. Vilka anmäler sig då som vittnen? Dom här tre fick i alla fall skriva under ett papper, och sen vidtog avhysningen. Den kvinnliga konstapeln såg ut att vara ganska ny i gamet och höll sig försiktigtvis i bakgrunden medan hennes manliga kollega med myndig stämma såg till att de tre fick lämna bussen. "Skjutsar ni hem oss då," blev deras naturliga fråga, men resultatet av den förhandlingen känner jag inte till nåt närmare. Både poliskonstaplarna och busschauffören möttes av applåder för sitt ingripande, som sagt det första i sitt slag jag varit med om under alla år. Nära en timme försenade kom vi så till Dalarö och jag steg av vid Kanalbron med många tankar i huvudet. Som t.ex vilken roll ett boende som Ryssvik spelar, varför det dröjt så länge innan busschaufförerna satte ned foten, varför polisen måste vara så byråkratisk och varför dom kör vilse under utryckning. Men framförallt vilka människöden som format de tre huvudpersonerna i vardagsdramatiken kl. 18.23 från Handen.
Halvvägs till Dalarö ligger längs 839:ans färdväg hållplatsen Gålövägen, där bl.a gästerna på kortidsboendet Ryssvik stiger av och på busen. I informationen om Ryssvik står att läsa, att det är ett korttidsboende där toleransen är hög, och det är nog bara förnamnet... Gålögubbarna, som hyresgästerna ofta kallas, stiger knappast på och av bussen, åtminstone inte av. Då handlar det mera om att dom rullar, eller ramlar av, och åtminstone mina tankar har då ofta gått till personalen, som har att ta hand om dessa bussresenärer när dom kommer hem till boendet. Liksom till 839:ans chaufförer, som har att hantera dessa skrålande och stökiga passagerare. Men det har chaufförerna skött med lika stort tålamod och jämnmod som dom transporterat tonåringar, som ofta beter sig som om dom äger bussen. Ända tills i går.
Bussen avgick 18.23 från hållplats H på Handenterminalen, och tre hyresgäster från korttidsboendet Ryssvik, alltså tre Gålögubbar, rullade in i bussen. Ganska snart började dom bryta mot SL:s ordningsstadga, som förbjuder förtärande av alkoholhaltiga drycker i bussen, vilket busschauffören, till en början vänligt men bestämt, också påpekade. Dom tre visade dock ingen överdriven respekt för SL:s ordningsstadga, och efter tre allt skarpare tillsägelser brast chufförens tålamod och för första gången under alla år jag åkt med 839:an, stannade han bussen och bad de tre stiga av. Vi var nu i höjd med Södersund, för dem som känner till geografin..... Därpå kallade han via radio på SL:s väktare, men dom hade nog gått för dagen. Klockan var ju vid pass 18.40... Då fick det bli polisen, och efter ca 45 minuter anlände en patrull, bestående av bil med blåljus och påslagna sirener samt två konstaplar från Södertörnsavdelningen. 45 min!! Det var tur att det var högröstade men fredliga gålögubbar det handlade om och inte beväpnade terrrorister som kidnappat bussen och busspassagerarna. Men polisen hade kört fel!!!! Har dom inte GPS vid utryckningar med blåljus, sirener och allt?
Men det är inte så enkelt att gripa dom som stör, som man kanske i förstone kan tro. Vittnen måste anmäla sig, vilket tre medpassagerare gjorde. Jag undrar hur dom gör, när dom ska till att gripa fotbollshuliganer. Vilka anmäler sig då som vittnen? Dom här tre fick i alla fall skriva under ett papper, och sen vidtog avhysningen. Den kvinnliga konstapeln såg ut att vara ganska ny i gamet och höll sig försiktigtvis i bakgrunden medan hennes manliga kollega med myndig stämma såg till att de tre fick lämna bussen. "Skjutsar ni hem oss då," blev deras naturliga fråga, men resultatet av den förhandlingen känner jag inte till nåt närmare. Både poliskonstaplarna och busschauffören möttes av applåder för sitt ingripande, som sagt det första i sitt slag jag varit med om under alla år. Nära en timme försenade kom vi så till Dalarö och jag steg av vid Kanalbron med många tankar i huvudet. Som t.ex vilken roll ett boende som Ryssvik spelar, varför det dröjt så länge innan busschaufförerna satte ned foten, varför polisen måste vara så byråkratisk och varför dom kör vilse under utryckning. Men framförallt vilka människöden som format de tre huvudpersonerna i vardagsdramatiken kl. 18.23 från Handen.
tisdag 28 september 2010
I dag är dagen
Jag har redan i tidig morgontimme påpekat på min facebookstatus, att det här är dagen som Herren gjort. Med tillägget:Låt oss på den fröjdas och vara glada! Undrar just varför det heter status det man skriver högst upp på den facebooksida, när man tycker till om något. Har ingen aning, men det kan kanske vara någon översättning från nån engelskspråkig förlaga. Precis som "att bli vän med". För det krävs väl egentligen mycket mer än en knapptryckning för att skapa vänskap, men ok, då! Men som en verklig vän, irl, så att säga, kommenterade, när jag bad att få bli facebookvän: Visst, men vi har väl aldrig varit ovänner. På tal om vänskap så ska vi lämna tillbaka Lufsen i dag. Vi har varit hundvakt till Lufsen i några dagar, och det går fort att bli vänner- även utan Facebook och knapptryckningar.
Men i dag är också dagen när hösten kommer till Baldersvägen. Trädgårdsmöbler, balkongdito, parasoller och blomkrukor ska in i förråd. Uppriktigt sagt är det en av de tristaste dagarna jag vet under hela året. Lika trist som när man ska ställa om klockan till det som kallas normaltid. I år infaller detta klockan 03.00, natten mot 31 oktober, sista söndagen i oktober.Då ställer vi tillbaka klockan en timme, eftermiddagarna blir mörkare, och åtminstone på vissa ställen i Sverige blir morgnarna en smula ljusare. Åtminstone någon vecka eller så. Vad är det för mörkermän som valt att kalla just den tiden normaltid?.Det är väl ändå ljus, värme och sommar, som är det normala? Jag själv avskyr vintertiden. Jag kan inte förstå varför våra barn ska berövas det lilla ljus de skulle kunna få med en timme mer ljus på eftermiddagarna. Jag är fortfarande övertygad om att antalet depressioner skulle minska väsentligt om vi behöll sommartiden åren om. Man kanske skulle starta en facebookgrupp med krav på sommartid året om. Och inte bara sommartid förresten, utan även sommar.
I dag är dagen också en mörk, för att inte säga svart dag. I dag för 16 år sen förliste Estonia, och det var en oerhört traumatisk händelse som satte djupa spår i Sverige. 850 omkomna är oerhört och ofattbart, och speciellt i ett land, som förskonats från krigets fasor under mer än två hundra år.Jag hade ingen personlig anknytning till förlisningen, men led med alla som omkom och deras anhöriga. Men besöket i Auschwitz för någon vecka sedan gav ändå lite perspektiv på katastrofer. 2,5 miljoner männsiskor beräknas ha avrättats där.
I dag får vi också veta att utan stödröster skulle Kristdemokraterna åkt ur riksdagen. Mer än var tredje KD-väljare stöder egentligen ett annat parti, enligt en eftervalsmätning från opinionsinstitutet Novus. 30 procent av Centerväljarna har ett annat favoritparti och var fjärde Sverigedemokratväljare taktikröstade. Speciellt när det gäller KD funderar jag på om det hade gjort nåt om denna tredjedel inte hade gjort några taktiska överväganden..... Och naturligtvis borde 100% av dem som röstade på Sverigedemokraterna ha taktikröstat på nåt annat parti!
Och i dag, 1970 avled Gamal Abdel Nasser, som var Egyptens president 1956-1970. Han ansågs i flera undersökningar ha varit världens stiligaste man. Men det var då det..... Och i dag, fast år 480 f.Kr segrar grekerna i slaget vid Salamis. Den atenske generalen Themistokles lurade in perserna i Salamisbukten mellan Atens hamnstad Pireus och ön Salamis. De grekiska triremmerna går sedan till anfall och rammar eller sänker många persiska fartyg och bordar andra. Grekerna sänker omkring 300 persiska fartyg, men förlorar endast omkring 40 av sina egna. Resterna av den persiska flottan skingras och därför tvingas Xerxes I uppskjuta sina planerade landoffensiver i ett år, ett dröjsmål, som ger de grekiska stadsstaterna tid att göra enad front mot honom. Hur jag vet det? Jo, förutom att det står att läsa i Wikipedia, så hade vi under min gymnasietid, en svår latinsk text om just detta slag att knäcka. Alla latinska texter var egentligen svåra, och Sara Tekla Bergliot, min gamla latinlärare, gav sig inte förrän vi tagit oss igenom även denna text. Det gjorde hon förresten aldrig. Gav sig alltså.
Och i dag är också dagen då vi gratulerar 132864 Lennart och 5664 Leonard, som båda har namnsdag i dag. Grattis!
Men framförallt: ”Detta är den dag som Herren har gjort. Låt oss på den jubla och vara glada” (Ps 118).
Men i dag är också dagen när hösten kommer till Baldersvägen. Trädgårdsmöbler, balkongdito, parasoller och blomkrukor ska in i förråd. Uppriktigt sagt är det en av de tristaste dagarna jag vet under hela året. Lika trist som när man ska ställa om klockan till det som kallas normaltid. I år infaller detta klockan 03.00, natten mot 31 oktober, sista söndagen i oktober.Då ställer vi tillbaka klockan en timme, eftermiddagarna blir mörkare, och åtminstone på vissa ställen i Sverige blir morgnarna en smula ljusare. Åtminstone någon vecka eller så. Vad är det för mörkermän som valt att kalla just den tiden normaltid?.Det är väl ändå ljus, värme och sommar, som är det normala? Jag själv avskyr vintertiden. Jag kan inte förstå varför våra barn ska berövas det lilla ljus de skulle kunna få med en timme mer ljus på eftermiddagarna. Jag är fortfarande övertygad om att antalet depressioner skulle minska väsentligt om vi behöll sommartiden åren om. Man kanske skulle starta en facebookgrupp med krav på sommartid året om. Och inte bara sommartid förresten, utan även sommar.
I dag är dagen också en mörk, för att inte säga svart dag. I dag för 16 år sen förliste Estonia, och det var en oerhört traumatisk händelse som satte djupa spår i Sverige. 850 omkomna är oerhört och ofattbart, och speciellt i ett land, som förskonats från krigets fasor under mer än två hundra år.Jag hade ingen personlig anknytning till förlisningen, men led med alla som omkom och deras anhöriga. Men besöket i Auschwitz för någon vecka sedan gav ändå lite perspektiv på katastrofer. 2,5 miljoner männsiskor beräknas ha avrättats där.
I dag får vi också veta att utan stödröster skulle Kristdemokraterna åkt ur riksdagen. Mer än var tredje KD-väljare stöder egentligen ett annat parti, enligt en eftervalsmätning från opinionsinstitutet Novus. 30 procent av Centerväljarna har ett annat favoritparti och var fjärde Sverigedemokratväljare taktikröstade. Speciellt när det gäller KD funderar jag på om det hade gjort nåt om denna tredjedel inte hade gjort några taktiska överväganden..... Och naturligtvis borde 100% av dem som röstade på Sverigedemokraterna ha taktikröstat på nåt annat parti!
Och i dag, 1970 avled Gamal Abdel Nasser, som var Egyptens president 1956-1970. Han ansågs i flera undersökningar ha varit världens stiligaste man. Men det var då det..... Och i dag, fast år 480 f.Kr segrar grekerna i slaget vid Salamis. Den atenske generalen Themistokles lurade in perserna i Salamisbukten mellan Atens hamnstad Pireus och ön Salamis. De grekiska triremmerna går sedan till anfall och rammar eller sänker många persiska fartyg och bordar andra. Grekerna sänker omkring 300 persiska fartyg, men förlorar endast omkring 40 av sina egna. Resterna av den persiska flottan skingras och därför tvingas Xerxes I uppskjuta sina planerade landoffensiver i ett år, ett dröjsmål, som ger de grekiska stadsstaterna tid att göra enad front mot honom. Hur jag vet det? Jo, förutom att det står att läsa i Wikipedia, så hade vi under min gymnasietid, en svår latinsk text om just detta slag att knäcka. Alla latinska texter var egentligen svåra, och Sara Tekla Bergliot, min gamla latinlärare, gav sig inte förrän vi tagit oss igenom även denna text. Det gjorde hon förresten aldrig. Gav sig alltså.
Och i dag är också dagen då vi gratulerar 132864 Lennart och 5664 Leonard, som båda har namnsdag i dag. Grattis!
Men framförallt: ”Detta är den dag som Herren har gjort. Låt oss på den jubla och vara glada” (Ps 118).
lördag 25 september 2010
Mitt mikrokosmos
Så kom den då, den tidpunkt, när bloggidéerna tog slut. Det är dags för det 205:e inlägget, ganska imponerande tycker jag själv, och jag har absolut ingenting att blogga om. En mig närstående vän, van bloggare och skicklig skribent, alltså allt det jag inte själv är i branschen, brukar råda mig att vara personlig i mitt bloggande. Alltså mindre världsproblem och mer mikrokosmos.....
I mitt mikrokosmos, liksom i ditt, är det den sista lördagen i september i dag. Än så skiner solen över den södra skärgården, men SMHI har hotat med regn fram på dagen. Och allt oftare tycker jag att dom brukar får rätt, väderprofeterna. Dom får väl allt träffsäkrare prognosverktyg kan jag tro. Så det får strax bli lördagspromenad medan tider är. Tillsammans med Lufsen. Lufsen är en hund, modell Jack Russellterrier. Jack Russell är en sann terrier, som älskar att jobba och inte drar sig för att vakta hemmet och hålla möss och råttor borta. Åtminstone om man får tro "Fakta och Information" på nätet. Själv har jag ingen aning om hur en sann terrier ska vara, men jag gillar Lufsen. Något förvånande för dem som känner mig väl och vet att hundar inte är min starka sida direkt. Nej i själva verket är det bara Lufsen, och hans danska kusin Lajka, som jag vågar omgås med. Undrar förresten om min dotters hund och min sons hund blir kusiner. Jag har det som arbetshypotes i varje fall.
I mitt mikrokosmos spelas också den femte omgången i hockeyns elitserie nu i helgen. Tre matcher i dag och tre matcher i morgon. Jag har liksom inte kommit igång med elitserien än, var ju utomlands när det körde igång. MoDo är ju fortfarande mitt lag, och dom har bytt mer än halva laget sen förra säsongen, och det behövdes verkligen. Förra säsongen var ju en riktig flopp och laget missade ju slutspelet. Det är ju 52 omgångar kvar av årets serie, så det är väl ingen mening att tippa nåt än. Men HV, Färjestad och Linköping i topp är väl inga högoddsare. Liksom att Södertälje och AIK hamnar i kvalserien. Södertälje för tredje året i rad i så fall.... På tal om MoDo så fyller Henrik Sedin 30 år i dag. Han är den tredje ex-modoit som blivit utnämnd till världens bästa hockeyspelare på kort tid. Enl.statistiker är det mer än osannolikt att en så liten stad producerar tre världs-ettor någonsin. Men så är det, och jag vill bara i all blygsamhet poängtera att jag kommer från denna lilla stad.....
I våras bloggade jag inför fotbollsstarten och om nån vecka skall jag kolla upp hur det gick för dom lag som jag tittade på lite speciellt. Dalkurd, Bodens BK, Friska Viljor, Hille och några fler. När en omgång återstår i de flesta serier vet jag redan att det gått bättre än väntat för Hille, och alldeles uselt för Bodens BK. Men mer om detta när dammet har lagt sig.
I morgon börjar vi höstens serie med bibelstudier på kåren. Vi rör oss i Apostlagärningarna, som ju är den enda av Bibelns böcker som inte är färdigskriven. Vi, dagens apostlar, skriver ju vidare på den varje dag. En spännande och och ibland lite skrämmande tanke. Och vi är en liten grupp som möts varje söndag morgon för att fundera över just det.
Den lilla gruppen är ju en studiecirkel i ordets allra bästa bemärkelse. 1902 lanserade Oscar Olsson den helt nya studieform han kallade studiecirkel i IOGT:s tidning Reformatorn. Den var en kombination av de existerande bildningsformerna läsecirkel, studiekurs och lånebibliotek, och just studiecirkeln är förmodligen vårt mest undervärderade pedagogiska verktyg. Och mycket mer än än ett pedagogiskt verktyg förresten. Social gemenskap, självkännedom och mycket mer. Nu när studieförbundens kataloger för hösten dimper ner i brevlådan borde du unna dej glädjen att anmäla dej till en studiecirkel. Engelska, knyppling, båtbyggeri, hembygdens historia, you name it.....
Så har en av mina favoriter fladdrat förbi i min TV den här morgonen. Torgny Lindgren, författaren, har intervjuats om sin senaste ( sista?) bok som heter Minnen. Han uttryckte i intervjun tvivel på vad minnet egentligen är, och att vi ofta skapar en minnesbild av hur vi ville att det skulle ha varit i stället för hur det egentligen var. Så är det förmodligen, och då låter vi det vara så tycker jag..... Det blir lättare att umgås med sitt eget mikrokosmos då.
I mitt mikrokosmos, liksom i ditt, är det den sista lördagen i september i dag. Än så skiner solen över den södra skärgården, men SMHI har hotat med regn fram på dagen. Och allt oftare tycker jag att dom brukar får rätt, väderprofeterna. Dom får väl allt träffsäkrare prognosverktyg kan jag tro. Så det får strax bli lördagspromenad medan tider är. Tillsammans med Lufsen. Lufsen är en hund, modell Jack Russellterrier. Jack Russell är en sann terrier, som älskar att jobba och inte drar sig för att vakta hemmet och hålla möss och råttor borta. Åtminstone om man får tro "Fakta och Information" på nätet. Själv har jag ingen aning om hur en sann terrier ska vara, men jag gillar Lufsen. Något förvånande för dem som känner mig väl och vet att hundar inte är min starka sida direkt. Nej i själva verket är det bara Lufsen, och hans danska kusin Lajka, som jag vågar omgås med. Undrar förresten om min dotters hund och min sons hund blir kusiner. Jag har det som arbetshypotes i varje fall.
I mitt mikrokosmos spelas också den femte omgången i hockeyns elitserie nu i helgen. Tre matcher i dag och tre matcher i morgon. Jag har liksom inte kommit igång med elitserien än, var ju utomlands när det körde igång. MoDo är ju fortfarande mitt lag, och dom har bytt mer än halva laget sen förra säsongen, och det behövdes verkligen. Förra säsongen var ju en riktig flopp och laget missade ju slutspelet. Det är ju 52 omgångar kvar av årets serie, så det är väl ingen mening att tippa nåt än. Men HV, Färjestad och Linköping i topp är väl inga högoddsare. Liksom att Södertälje och AIK hamnar i kvalserien. Södertälje för tredje året i rad i så fall.... På tal om MoDo så fyller Henrik Sedin 30 år i dag. Han är den tredje ex-modoit som blivit utnämnd till världens bästa hockeyspelare på kort tid. Enl.statistiker är det mer än osannolikt att en så liten stad producerar tre världs-ettor någonsin. Men så är det, och jag vill bara i all blygsamhet poängtera att jag kommer från denna lilla stad.....
I våras bloggade jag inför fotbollsstarten och om nån vecka skall jag kolla upp hur det gick för dom lag som jag tittade på lite speciellt. Dalkurd, Bodens BK, Friska Viljor, Hille och några fler. När en omgång återstår i de flesta serier vet jag redan att det gått bättre än väntat för Hille, och alldeles uselt för Bodens BK. Men mer om detta när dammet har lagt sig.
I morgon börjar vi höstens serie med bibelstudier på kåren. Vi rör oss i Apostlagärningarna, som ju är den enda av Bibelns böcker som inte är färdigskriven. Vi, dagens apostlar, skriver ju vidare på den varje dag. En spännande och och ibland lite skrämmande tanke. Och vi är en liten grupp som möts varje söndag morgon för att fundera över just det.
Den lilla gruppen är ju en studiecirkel i ordets allra bästa bemärkelse. 1902 lanserade Oscar Olsson den helt nya studieform han kallade studiecirkel i IOGT:s tidning Reformatorn. Den var en kombination av de existerande bildningsformerna läsecirkel, studiekurs och lånebibliotek, och just studiecirkeln är förmodligen vårt mest undervärderade pedagogiska verktyg. Och mycket mer än än ett pedagogiskt verktyg förresten. Social gemenskap, självkännedom och mycket mer. Nu när studieförbundens kataloger för hösten dimper ner i brevlådan borde du unna dej glädjen att anmäla dej till en studiecirkel. Engelska, knyppling, båtbyggeri, hembygdens historia, you name it.....
Så har en av mina favoriter fladdrat förbi i min TV den här morgonen. Torgny Lindgren, författaren, har intervjuats om sin senaste ( sista?) bok som heter Minnen. Han uttryckte i intervjun tvivel på vad minnet egentligen är, och att vi ofta skapar en minnesbild av hur vi ville att det skulle ha varit i stället för hur det egentligen var. Så är det förmodligen, och då låter vi det vara så tycker jag..... Det blir lättare att umgås med sitt eget mikrokosmos då.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)