Något om förebilder

En bebis börjar lära sig om sin värld och omgivning av sina föräldrar. Senare under livet får vi andra förebilder: lärare, kollegor, ledare. På senare tid har jag lärt mig ordet mentor. Såna kan också vara förebilder. Liksom Zlatan eller Foppa. Kalle Svensson var min förebild när jag var tonårig fotbollsmålvakt. Han är nästan bortglömd i dag....
Oberoende på vilka förebilderna är och vilka vi är, så behövs förebilder för att få ut och nå 100%av att vara människa. Jag har lärt mig mycket av inte bara vad människor sagt eller gjort, utan främst hur dom har varit.

Det är likadant med det kristna livet. Vi behöver positiva förebilder om vi skall nå vår fulla potential som kristna, om vi skall kunna upptäcka vad livet som en del av Guds rike kan vara, istället för att nöja oss med trender och vad som är inne just nu. Även i kyrkan.

Det här är inget nytt. I ett brev som Paulus skrev till de kristna i staden Korint så skriver han: ”Följ mitt exempel, precis som jag följer Kristus. Imitera mig, precis som jag imiterar Kristus.” Den du!!! Vilken höjd på ribban!! Det är en sak att
imitera människor, men Kristus! Det vågar inte jag säga. Inte än i alla fall. Men jag vill försöka lära mig mer för varje dag av Jesus, min stora förebild.

Jag behöver bli bättre på:
- att förlåta. Jag behöver lära mig läxan att om inte vi förlåter, så blir det svårare att själv uppleva förlåtelse och andra gåvor Gud vill ge.
- att visa medkänsla. Evangelierna är fyllda av berättelser om hur Jesus mötte människor med behov. Det var mer än ord. Det var en demonstration av Guds kraft. Jag är ibland för trött eller för ointresserad för att visa medkänsla. Det var aldrig Jesus, min förebild.
- att vara ödmjuk. Om det har funnits någon som egentligen inte hade behövt vara ödmjuk, så var det Jesus.Men ändå levde Han ut den här kvalitén på ett trovärdigt, otvunget sätt. Det finns alldeles för många småpåvar i kyrkan i dag. Som ständigt talar om hur ödmjuka dom är. Ödmjukhet behöver man inte tala om. Den märks.
-att tjäna. Jesus visar att som kristna skall vi ständigt sträva efter att tjäna istället för att bli betjänade. Att tjäna på andra är annars den moderna människans lite "normala" tillstånd. Men det är också skillnad på att tjäna andra och att bli allas dörrmatta, som man kan trampa på. Stor skillnad!

Jesus vill vara min förebild på alla dessa områden. Men framför allt annat så visar Han oss hur vi skall älska. Jesus är kärlek i livslevande form. Hur vet vi det? I centrum för vår tro finns ett kors.Korset är inte bara en stark symbol på Jesus död för vår frälsning. Det är också det yttersta tecken på utgivande, självuppoffrande kärlek. Vad jag så ofta glömmer är kopplingen mellan korset och att vara en lärjunge. I predikan i går fick vi som lyssnade frågan " Vad gör vi med korset"? Ja det är just frågan det. Ibland så hör man folk säga: ”Alla har sitt kors att bära”… Jag -och du. Men tar jag korsbärandet på allvar? Gör Du?

Ibland tycker jag att det blir för mycket seger i den kristna förkunnelsen och i vittnesbördet. Visst segern finns och den väntar på oss, men det är vägen dit vi ska dela. I ett samhälle som uppskattar och värderar alla möjliga bekvämligheter och snabba genvägar för att få det man vill ha. Och i ett samhälle som strävar efter att lyfta fram hur duktig man själv är, och kräver att få sina personliga behov mött på direkten måste erbjudandet om att bära korset förefalla mycket märkligt. På gränsen till bisarrt!

Men ändå är det det erbjudandet som Jesus, min stora förebild, kommer med i dag. Ta på korset och följ mej! Är jag villig att göra det i dag? Det är dagens stora fråga.

Zlatan, Hörnefors och Bottniabanan

Och möjligen Milano också, förresten. Man kan verkligen undra vad dessa storheter kan ha gemensamt. Om ens något.

Att Zlatan flyttat tillbaka till Milano torde väl vara bekant för alla bloggläsare. Tillbaka eftersom han ju bott där tidigare under de år han representerade Inter. Den här gången ska han representera Milan. Milano heter ju f.ö. Milan på flera olika språk. Och till Milano och Milan kom Gunnar Nordahl,som Sveriges allra första fotbollsproffs. Gunnar Nordahl var född i Hörnefors i landskapet Ångermanland fast i Västerbottens län, och blev en av våra största fotbollsspelare genom alla tider. Kanske då i konkurrens med Zlatan, och i så fall har vi där något som förenar. Förenar gör däremot inte de pengar som var/ är i omlopp.Övergångssumman för Gunnar Nordahls övergång till proffslivet 1949 var 75000 kr och Gunnar själv fick en månadslön på 1500 kr. Zlatan lär få ca 75 miljoner/år. Under sin första hela säsong i Italien vann Nordahl skytteligan med 35 gjorda mål - ett rekord som står sig än idag (2010). Det lär inte ens Zlatan överträffa i Serie A.Under sin proffskarriär i Italien 1949-1958, vann Nordahl f.ö. skytteligan fem gånger (rekord i Serie A) och blev oerhört populär i hela det fotbollstokiga landet. Nåt för Zlatan att sikta på. Fast popularitet är väl inte riktigt hans bästa gren.

Zlatan och Hörnefors då? Inget annat än att Gunnar Nordahl står staty utanför kommunhuset i Hörnefors, medan Zlatan inte kommit längre än till ett förslag om en Zlatanstaty i Malmö.Gunnar Nordahl står dessutom staty på Idrottsparken i Norrköping Inte heller har Zlatan några fotbollsspelande bröder, vad jag vet, medan Gunnar Nordahl började sin fotbollsbana tillsammans med bröderna Bertil, Knut, Gösta och Göran i västerbottniska Hörnefors IF. Skillnad alltså. Utan att skryta kan jag också berätta att jag spelat en match mot Gösta Nordahl. Jag säger bara som det är.

Så var det Bottniabanan då? Inget ihop med Zlatan och inte heller med Gunnar Nordahl egentligen. Men Zlatan har säkert pengar så att han kan skänka en slant till detta kolossala förlustprojekt. Om han vill. Men varför skulle han vilja det? Men Gunnar Nordahls Hörnefors har fått en järnvägsstation tack vare Bottniabanan. Det har dom aldrig haft förut. Och kanske en rulltrappa. Det har i alla fall grannkommunen Nordmaling fått tack vara samma Bottniabana. Dyr rulltrappa det!

Till slut en förhoppning att det kommer att gå bättre för Zlatan än för Bottniabanan. Det är förmodligen ett alldeles dödsdömt projekt. Till skillnad från Zlatan i Milan. Gunnar Nordahl blev sedan efter karriärens slut en populär tränare i flera svenska klubbar. Det kommer Zlatan aldrig att bli. Varken populär eller tränare.....

Sång och sång--- och lovsång

Jag måste erkänna att jag aldrig riktigt har förstått skillnaden på sång och sång. Så länge det handlar om den typ av sånger vi sjunger i våra gudstjänster, alltså. Annars kan jag förstå, att det är en viss skillnad mellan folkvisor och hårdrock. Även om det finns förståsigpåare, som menar att det finns ett drag av andlighet i all musik..... Men jag har alltså inte riktigt förstått att när vi i gudstjänsten sjungit ett par sånger ur vår alldeles utmärkta sångbok, så säger ofta mötesledaren att "nu ska vi sjunga lovsång". Och lovsången leds då nästan undantagslöst av ett s.k. lovsåmgsteam, som består av två eller tre ungdomar, som är nån sorts försångare i den s.k. lovsången. Och det är tur att dom är det, eftersom dessa s.k.lovsånger ofta är svårsjungna, och dessutom byts dom ut så ofta att åtminstone jag aldrig hinner lära mig dom ordentligt.

Nu är det inte så, att jag har något att invända mot innehållet i dom s.k. lovsångerna, åtminstone inte mot dom flesta. Dom är bibliska och bra på allt sätt, men det är också innehållet i sångerna i vår sångbok, åtminstone dom flesta. Det är mera själva titulaturen jag inte riktigt förstår. Varför en del är lovsånger och andra bara är sånger. Ibland har jag trott att det blir lovsång om man visar texten via powerpoint eller stordia på väggen, medan sånger är såna, som vi sjunger ur sångboken från 1989.Men så kan det naturligtvis inte vara... När jag var tonårsledare på kåren för länge sen, och tonårsgruppen, som då kallades kårkadetter, hade möten runt om i bygderna, använde ungdomarna alltid sångboken. Inte bara att sjunga ur. Den dög även som citatsamling när det gällde att avge personliga vittnesbörd. Ibland passade citaten, som grund för det personliga, ibland inte..... Men det var sångboken man använde, den dög bra.....

Jag är inte på något sätt motståndare till nya grepp i gudstjänsten, men tror så här: Allt vi företar oss i gudstjänsten ska vara en lovsång till Gud. Det är också därför som vi hos oss har lagt mötesannonseringem sist, egentligen efter gudstjänstens slut. Den hör liksom inte till lovsången. Fast egentligen ska ju hela livet vara en lovsång, inte bara gudstjänsten utan också mötesannonseringen och allt annat.

Och nu ska vi sjunga, nej förlåt, läsa en sång ur Frälsningsarméns sångbok. Den är vald med tanke på den sensommardag, som just i dag ser ut att bli så vacker:
" O jag ser Min Faders hand i naturens under,
hör i vågens skvalp mot strand och i åskans dunder
samma röst, vars allmaktsord
bragte himmel hav och jord
fram ur tomma intet.

Varje kryp i jordens stoft,
himlens stjärneskara,
skogens susning, blommans doft
rymderna de klara
alla vittnar:Gud är stor
Ja, i skapelsen han bor,
stor som ingen annan.

Skyar, stjärnor, blommors prakt
kan dock inte frälsa
Jord och hav har inte makt
att med frid oss hälsa.
Gud tog människogestalt,
dog på korset, löste allt,
som av synden bundits.

Att förlåtelse ha fått,
fri från synden tvagits,
att från död till liv ha gått
till Guds hjärta dragits.
Det är störst av allt vi sport
som av nåd oss blivit gjort
och det blir det största"

Nog är väl det en lovsång? Och den står i sångboken. Som nummer 747. Men jag har aldrig sett den som power-point eller stordia...... Så det är väl bara en sång då.Eller?

Tänk om stövlarna står putsade i garderoben....

Tittade på TV i går kväll. Det är i och för sig inget ovanligt, brukar ofta avsluta dagen med att avnjuta någon fotbollsmatch från La Liga, helst, eller från Serie A. Men Serie A är en liga på dekis, enl.gårdagens DN, och i går fanns inget sånt i rutan. Inte ens en allsvensk match fanns det att beskåda,och lika bra det kanske. För tala förresten om en liga på dekis....... Heder då åt TV4 Sport, som följer Superettan och giffarnas marsch mot Europa via Allsvenskan. Dom, giffarna alltså, ska få ett eget blogginlägg när avancemanget är helt klart.

Men i går blev TV-titandet plötsligt allavarligt. Först såg jag Tom Alandhs utmärkta reportage om Sverige inför valet. Jag gillar Tom Alandhs program, och den här gången besökte han Vimmerby för att spegla ordet "solidaritet". Många hade märkbart svårt att förklara innebörden i ordet. Några tyckte att ordet lät mossigt och föråldrat, någon kopplade det till den polska fackföreningsrörelsen med just det namnet, och bara några få kunde ge en förklaring som jag tyckte gav ordet innehåll av "tillsammans" "ställa upp för andra" eller "gemensamt". Och intressant nog så fanns dom flesta, som kände till ordet och dess innebörd i Korskyrkan!! Kyrkan är nog fortfarande bättre än de flesta på att både hålla solidaritetstanken levande och att själ leva i nån sorts solidaritet. Bara att ge kollekt varje söndag är ju en solidaritetshandling. Och att samla in pengar till ett barnhem i Brasilien eller driva ett soppkök för som som behöver det. Självklart handlar det om solidaritet. Men, som nån sa i programmet, man tänker inte på det, man bara hjälper till. Solidaritet!

Och så kom då programmet, som visade varför solidariteten behövs i vårt samhälle. Redan tidigare på kvällen hade Jimmy Åkesson, och Sverigedemokraterna trumpetat ut att det är "kulturella skillnader" som gör att invandrare är överrepresnterade i våldtäktsstatistiken. Som om fattigdom, segregation, bristande resurser, oro och utanförskap inte var huvudorsaken. Och så kom då programmet om högerpopulismen i Europa. I flera europeiska länder, bl.a i Danmark, utgör ju högerpopulistiska och invandrarfientliga partier stödtrupper till regeringarna. Nyligen samlades f.ö. Sverigedemokraterna och andra högerpopulistiska partier till ett möte i Gelsenkirchen i Tyskland. Deras mål, sas det där, är att driva igenom en EU-lagstiftning mot byggandet av moskéer. Det är vars och ens plikt att vara islamofob, sades det på mötet. Då var det judarna, nu är det muslimerna.....

I Ungern har nog denna iskalla vind blåst kallast. Det nazistiska partiet Jobbik är landets tredje största och dess paramilitära stödtrupper, det ungerska gardet, marscherar på gatorna. I uniform med stövlar och allt.... Deras ledare, sa i går att man står upp för det ungerska, mot främmande inflytande från främst zigenare och judar. Och, tillade kapten Kiss, det är judar som kontrollerar den ungerska ekonomin, OCH DET SKA VI SÄTTA STOPP FÖR. Historien går igen, och dåtidens kapten Kiss, var obersturmbannfuhrer eller nåt sånt.....

Det är såna grupper och partier, som Sverigedemokraterna, känner sympati för och sammarbetar med. Det är viktigt att kunna historien. I riksdagsvalet i maj 1924 fick nazisterna i Tyskland två miljoner röster och 32 riksdagsplatser i en riksdag med 646ledamöter. Men redan i december samma år, i nästa riksdagsval, gick partiet tillbaks till 0,9 miljoner röster. Kräftgången fortsatte de följande åren. I riksdagsvalet 1928 fick nazisterna 0,8 miljoner röster och färre än 30 mandat. Knappast nån tog dom stollarna på allvar. Och i går sa Betatrice Ask, att svenskarna är nog så kloka att dom genomskådar Sverigedemokraternas taktik. Men tyskarna gjorde inte det på 1930-talet. Och inte ungrarna i våras heller.

Nu behövs solidariteten! Vi behöver hålla ihop när det blåser kallt. Inget stöd av något slag till Sverigedemokraterna. Och inget som helst samarbete med dem varken i riksdagen ( om dom kommer in där) eller i kommuner och landsting. För tänk om dom har stövlarna putsade i garderoben..... Och tänk om Jimmy Åkesson har brun skjorta när han sätter sig i TV-soffan.

Tänk att jag är sån!

"Tänk, att du är sån," utbrast hon, och syftade uppenbarligen på mitt politiska engagemang. "Hur blev det så?" Ja tänk att jag är sån..... Kristen, frikyrklig lärare.Och väl hemmahörande i medelklassen nånstans, trots de uppenbara brister, som en sån klassindelning har. Då är man väl folkpartist..... Eller möjligen kristdemokrat. Det heter ju ändå KRISTdemokraterna. Men inte sån? Och med sån menade hon socialdemokrat.

Men jag är sån! Jag har alltid röstat på socialdemokraterna. Nej, en gång röstade jag faktiskt på centern. Det var då, när centern drev en radikal anti-kärnkraftspolitik, som gjorde intryck på den unge studenten. Är det någon, som i dag kan föreställa sig Maud Olofsson och centern som radikala och framåtsyftande? Nej jag tänkte väl det?

Det blev socialdemokraterna av flera skäl. Mina föräldrar var stabila gråsossar, Jag minns att min pappa grät när sossarna för första gången under efterkrigstiden förlorade regeringsmakten. Men dom kunde uttrycka sympati för flera av stans ledande högerpolitiker också. Rejält folk, som stod vid sitt ord....Men för mig blev det också socialdemokraterna av både religiösa och andra ideologiska skäl. Solidaritet och sammanhållning är för mig ord med en djupt kristen innebörd. Klara dej själv och satsa på dej själv är inte det! I den första församlingens egendomsgemenskap finns för mig grunden till min socialistiska grundhållning. Lyssnade och tittade du förresten på gårdagens ekonomiska debatt? Där visade Alliansen tydligt hur långt ifrån all form av egndomsgemenskap dom står. För Högern är skatt ett sätt för stat och kommun att stjäla pengar från den enskilde, inte ett sätt att dela med sig till gemensamma, angelägna projekt som skola, vård och omsorg.

Men varför partimedlem först nu? Det har att göra med mitt jobb. Inte så mycket på folkhögskolan, kanske, då var det nog mest tidsbrist, och ett stort engagemang i Frälsningsarmén som gjorde, och att det inte blev av. Men som ansvarig för såväl Frälsningsarméns information som för samfundets tidningar tyckte jag inte att det var lämpligt att skylta med ett partipolitisk engagemang. Det är ju både viktigt och självklart att kristna kyrkor står partipolitiskt neutrala och obundna. Inte minst gäller det för Frälsningsarmén, som har verksamhet i över hundra länder i alla världsdelar och med alla tänkbara samhällsskick. Men det är inte självklart för alla. Jag har haft soldatkamrater, som tyckt, att jag borde uteslutas ur Frälsningsarmén bara för att jag vid ett tillfälle inbjöd LO:s dåvarande ordförande Stig Malm till en samtalskväll på kåren. Och officerare, som oblygt burit skattesmitarnas medlemsmärke med texten "Hälften kvar" på sin frälsningsarméuniform, har jag också träffat.

Socialdemokrati är för mig demokratisk socialism. En tro på kraften i människors gemenskap. På värdet av att hålla ihop. Den tron har gjort mig till sån.... Sen köper jag naturligtvis inte allt, som partiet säger och står för. Jag tror också både att Göran Persson blev för stor på sig, och att Mona Sahlin inte kliver fram tillräckligt. Men grundfelet till den bristande populariteten är att vi fallit in i Högerns löftespolitik. Mer åt alla och mest åt dem som redan har! Och åt pensionärerna! När vi borde säga: Mer åt dom som behöver det mest och bäst. Sjuka, arbetslösa, unga utan bostad m.fl grupper. Och åt fattigpensionärerna.

Men vi vinner valet. Det blir bäst för allas skull!

Dags att tapetsera stan

Så är det då dags att tapetsera stan igen. Valaffischerna har kommit upp. Och som vanligt ar budskapen förvillande lika. Nya kläder, inte minst hos valets två huvudmotståndare, men förvillande lika budskap. Förnyelse är naturligtvis ett nyckelord. Det är väl det som är åtminstone en av poängerna med valet. Att partierna ska söka stöd för nån sorts fortsättning av samhällsbygget.

Den här gången lovar både M och S just förnyelse-- ett steg vidare, bort från det gamla. Förnyelse är naturligt för det parti som utmanar den sittande regeringen. Moderaterna gjorde det med stor framgång 2006. Och nu försöker M sig på samma sak igen. Det är ett konstycke att samtidigt ha makten, och gå till val på löfte om förändring.Men så har det varit i fyra år nu. Alliansföreträdare diskuterar som om det var någon annan, som ansvarade för arbetslöshet och utanförskap än just den sittande regeringen. Så just förnyelse..... Men dom har haft fyra år på sig redan att fönya.

Socialdemokraternas slogan ”Möjligheternas land” är snarlik det moderata ”Föregångslandet”. Men det finns en skillnad mellan de två uttrycken. De står inte för samma sak. I landet där det finns möjligheter är det nog inte så dumt att bo. Men landet som går före, och visar vägen för andra, är mer offensivt och löftesrikt. Här har moderaterna lyckats komma ett steg längre än socialdemokraterna, det medges.

Partiledarens utrymme i reklamen är också en intressant skillnad mellan S och M. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt får en affisch med en traditionell porträttbild. Kostym, vit skjorta men ingen slips. Ena handen lite nonchalant i vänster byxficka.
Det är bilden inte bara av en partiledare utan av en statsminister, som vill signalera att han har koll på läget, och ser framåt med tillförsikt. Förmodligen visslar han på väg till jobbet också.

Mona Sahlin har en framträdande roll i socialdemokraternas affischkampanj. Men hittills har hon ju inte varit speciellt framgångsrik som röstmagnet. Hon beskriver sig till och med själv som kontroversiell. Är det därför som hon inte får stå ensam på affischerna, månne...... På en har hon partisekreteraren Ibrahim Baylan vid sin sida. På en annan är hon i sällskap med Thomas Bodström. Där kommer väl Bodström att locka fler röster. Och varför har Mona uppträtt i svart hela sommaren? Och inte bara Mona, förresten.På S-affischerna bär alla svart. Har rött slutat med att vara den speciella S-färgen?

Moderaterna kör med mycket mer avskalad och renodlad form. Det knyter an direkt till alliansens kampanjaffischer. Det är stora bokstäver, lite lätt tillbakalutade. Och färgen går lite i orange, Alliansens färg. Och det kunde man ju vänta sig. Alliansen är ju moderaterna. Övriga göre sig knappast besvär. Under fyra år har de tre övriga allianspartierna bara haft att inrätta sig. Och det märks tydligt i alla budskap från Alliansen. De leder rakt in i kommunikationen från M. Valet står mellan att gå framåt – eller bakåt. Orden – som ”mer bidrag eller fler jobb” – har funnits med i varje tal, varje debatt, varje intervju det senaste året. Från alla alliansföreträdare

Både S och M uppträder också, helt enligt förväntningarna, som de främsta garanterna för nya jobb. Men här finns det anledning till både vaksamhet och varningar. Moderaterna har ju redan tidigare gjort en poäng av att kalla sig det nya arbetarpartiet. Nu har partiet blivit det enda arbetarpartiet !! Dessutom snor man helt fräckt ett annat av socialdemokratins högst skattade profilord – solidaritet. I moderat tappning blir det ”tillsammans”. Men stopp och belägg! Nu är det bara att hoppas att socialdemokraterna i valspurten med kraft tar upp den tråden. och nämner saker vid dess rätta namn. Moderaterna är inte på något sätt något arbetarparti, och deras politik leder raka vägen bort från allt vad solidaritet står för. Dags att damma av en gammal socialdemokratisk slogan kanske: Samma höger nu som då.... Det var högern som sköt svenska arbetare i Ådalen, det var högern som var motståndare till Saltsjöbadsavtal och makt till facket, och det är högern som, nu i allianstappning, ställt sjuka och arbetslösa utan skydd och på bar backe. Och dom har mage att prata om arbetarparti och solidaritet.....

Så pass upp på stan när du tittar på tapeterna. Snarlika, men med helt olika verklighetsbakgrund......

Jag skryter inte, säger bara som det är

Per Abraham Örnsköld,född 18 november 1720, död 16 april 1791 var en svensk friherre och landshövding, som fått staden Örnsköldsvik uppkallad efter sig.

Per Abraham Örnsköld föddes till adelsätten Löth-Örnsköld som son till majoren Johan Löth-Örnsköld och Sara Helena Schönström. Han var familjens äldste son, och föddes i Södermanland. Året innan han föddes hade fadern adlats. Efter studier vid Uppsala universitet, blev Örnsköld auskultant vid Bergskollegium samt i Svea hovrätt. Han blev först extra ordinarie notarie vid båda institutionerna, och fick 1747 en bergmästares namn och heder samt sedermera tjänst som assessor vid Bergskollegium. 1759 utsågs han till bergsråd.

1762-1769 var Örnsköld landshövding i Västernorrlands län, som då innefattade Ångermanland, Medelpad och Jämtland. 1769 - 1791 var han landshövding i Södermanlands län. Han är känd för att ha byggt Södermanlands första lasarett, för att ha förbättrat vägarna – ett antal milstenar bär hans initialer, för att ha befrämjat linodlingen och för att han försökte introducera potatisodling. Därför kallades han även för "Potatispelle".

Han upphöjdes 1771 till friherre tillsammans med sina bröder, och var kommendör av Nordstjärneorden. Han var gift med Ulrika Eleonora von Berchner. Hon var statsfru hos drottningen och den sista av ätten von Berchner. Paret fick inga barn.

Örnskölds gravvård återfinns i Allhelgonakyrkan i Nyköping.

Allt detta står att läsa i Wikipedia, om honom, han som gav Örnsköldsvik dess namn. Och därifrån kommer jag. Och jag säger det alltså inte för att skryta utan jag säger bara som det är. Och vad vet du om Örnsköldsvik? Inte så mycket kan jag väl tro. Stan har en skidbacke mitt i stan. Det brukar folk veta. Backen bär dessutom det vackra namnet Paradiskullen. Men man har inga backhoppare längre. Inga som skär några lagrar i alla fall. Annat var det förr. Diman Lindström, Bror Östman ( nej vi är inte släkt) Siver-Bengt Erksson, Kjell Söberg, som en tid hade varldsrekordet i skidflygning, bara för att ta några ur högen. Alla represnterade dom Friska Viljor, klubben med kanske det vackraste namnet i idottssverige. Dom har dessutom det största antalet svenska mästerkap, alla grenar inräknat. Det handlar nog inte om hundra sm-guld, men näst intill.

Friska Viljor har även ett fotbollslag. Eller hade, är jag nästan beredd att säga. Alldeles obegripligt för en gammal FV-are ligger laget numera på nedflyttningsplats i division tre. Och detta är ett lag som faktiskt har legat i landets näst högsta serie. Hur illa kan det bli?

Annars är det ju MoDo Hockey för hela pengen i stan. Men dom skrivs det ju spaltkilometer om, så jag har väl inget att tillägga. Säger bara FOPPA. Och kanske också Sedinarna. Om dom skrivs det två sidor i DN i dag förresten.

Om jag lämnar idrottsarenorna så lever folk i nolaskogsmetropolen av Hägglund&Söner och av Mo och Domsjö. Men det var också bättre förr. Eller åtmintone lättare att förstå. Bägge dessa företagsjättar är nu uppdelade i flera olika bolag och sålda både till höger och vänster. Nolaskogs förresten. Det är ett ord, som Du bör lära dej. Det betyder norr om skogen. Och skogen är Skuleskogen i det här fallet.

Och folk är mer kristna i stan än på andra håll. Pingstvänner, baptister, och efs-are i skaror. Och några frälsningssoldater. Fast vi var fler förr. Allt var ju bättre då. Förr.......

Och Totta Näslund kom från Ö-vik. Visserligen var han född i Sandviken, men växte upp i Köpmanholmen, strax utanför "stan" som vi säger. Vi var jämnåriga, jag kände honom, och vi upplevde honom som lite "eljest" Men Sveriges blueskung blev han.En kung till. Vid sidan av Foppa.

Får jag jobb som ambassadör för Ö-vik nu tro? Nej, knappast. Dom har ju Foppa.....