Sommarstiltjen på bloggfronten skulle kunna brytas brytas av speciella händelser.Det utlovades av mig i mitt senaste blogginlägg. Och mina dagar i Uppsala med studieförbundet Bilda har varit speciella, så här kommer sommarens första EXTRABLOGG. Eller det första SOMMARINLÄGGET, eftersom vi redan tidigare enats om att BLOGGEN är hela paketet liksom....
Allt som man inte för sitt samvetes skull måste göra var för sig, skall man göra gemensamt. Det är en klok utgångspunkt för samarbete mellan olikheter. Och ett studieförbund för kristna kyrkor och andra organisationer med kristna förtecken innehåller verkligen många olikheter. Sports for Life, Katolska kyrkan i Sverige, Frälsningsarmén och Svenska Baptisternas Kvinnoförbund, t.ex. Vad har dom gemensamt? Och vad har dom gemensamt med en lång rad andra organisationer, som också ställer den kristna tron och Jesus i centrum? Kristen folkbildning är åtminstone ett av de spännande svaren på såna frågor.
Södertälje är Sveriges mest kristna stad. Det visste du kanske inte, men där finns det största antalet kristna bekännare i förhållande till folkmängden. Åtminstone för mig var det en överraskande nyhet. De flesta av dessa tillhör olika ortodoxa och österländska kyrkor, och just i Studieförbundet Bilda möter företrädare för dessa kyrkor såväl katoliker som frikyrkofolk och andra. Inte att undra på att det blir spännande möten. I studiecirklar, kulturarrangemang av de mest skiftande slag och en viktig träning i demokrati, medan man liksom håller på med annat... Det var väl den gamle missionsförståndaren i Svenska Missionskyrkan, Erland Sundström. som en gång sa att frikyrkans folk lär sig demokrati medan dom håller på med sin huvuduppgift. Och demokrati kan vara svårt. Det gav många och långa debatter under förbundsstämman belägg för. Svårt men viktigt och avgörande för kommande generationer, inte minst. Män i åldern 18-30 år, bosatta i glesbygd och rädda för vargar, 08-or, bögar och muslimer är svårast att nå för föreningslivet och dess budskapt om allas lika värde, om samhörighet och om innehållet i ordet gemenskap. Där skulle folkbildningen kunna känna sig som missionärer, om den vill och vågar.
Och även utanför förbundsstämmor och annat sånt går livet vidare. Det är ju som bekant alla dessa dagar som kommer och går, som är själva livet. Det är viktigt att upptäcka det, och inte gå och vänta på att något annat, något större, något viktigare eller något mera avgörande ska inträffa. Något som skulle vara själva LIVET. Om man bara väntar på det, kanske man missar alltihop. Och det vore ju synd. Att göra ett bra jobb i väntan på sommar och semester, gräsklippning, studentexamen och sommarlov, glädjas åt ljuset och vänta på värmen, uppvakta Mor på hennes dag i dag, och en hur lång rad som helst av andra, enkla vardagshändelser är själva livet.
Och så vann Sverige fotbollslandskampen med 4-2. Men vi måste möta länder som Bosnien-Hercegovina för att vinna numera.... Dom andra länderna förbereder sig ju just som bäst för Sydafrika och VM. Och där är vi inte med, hur trist och surt det än kan kännas. Och inte var vi med i Schlagerfestivals-EM heller. Men vann rätt låt? Det blir väl dagens stora fråga.....
Också det en del av LIVET....
söndag 30 maj 2010
måndag 24 maj 2010
Annandag Pingst och sommarförspel
Det är Annandag Pingst i dag. Eller var i alla fall. Som om inte de av oss som arbetar, gör det i tillräcklig utsträckning, ändrade man färg på Annandag Pingst från röd till svart. En arbetsdag till alltså. Åtminstone de år, som i år, när nationaldagen ändå infaller på en söndag......Nån sorts kompensation borde väl införas dessa år, kan man tycka.
Men det är alltså Annandag Pingst i dag. Och således femtio dagar sedan motsvarande dag under påskhelgen. Pingst betyder nämligen femtio och är ursprungligen ett räkneord och ingenting som har med hänryckning eller blomsterprakt att göra. Och inte med andeutgjutelse och kyrkans födelse heller.
På tal om andeutgjutelse och kyrkans födelse så hölls ju den tredje Jesusmanifestationen i Kungsträdgården på pingstafton. Ca 25000 deltagare, enl. polisen. Jag undrar alltid hur polisen gör, när dom räknar sånt. Men många var vi, och fint kändes det. Men det var kanske lite för mycket "det-är-vi-som-är-kristna"manifestation och för lite kyrkan och jesusfolket som kraft i världen. För min smak alltså. Inget om vårt ansvar för miljö och klimat, och inget om vårt ansvar för förföljda trossyskon i Irak t.ex. Ett uttalande i den frågan från 25000 manifesterande kristna hade suttit bra.
Vintern tog förresten slut i går. För ishockey är ju en vintersport, som står på programmet för vinter-OS t.ex. Och världsmästare i denna vintersport blev Tjeckien, som var bäst när det gällde.Det är en egenskap som många svenska idrottsmän skulle behöva ha, men som dom inte har..... Inte ens Zlatan var ju faktiskt, utan att vara dålig, som bäst när det gällde som mest. Då satt han på bänken. Och om han nu flyttar till England och får fortsätta på bänken lär han frysa ändan av sig. Engelska avbytarbänkar är mycket kallare än spanska.....
Kallare ja! Snön har försvunnit under de femtio dagar som gått sedan Annandag Påsk, men nu är plusgraderna nere på ensiffriga tal igen. Tänk om det var sommaren, som kom och gick den senaste veckan. O, hemska tanke!!! +28,2 grader i Haparanda för en vecka sen eller så. Och risk för blötsnö i dag. Och blötsnön ligger föresten kvar på vissa av de de enorma upplag, där man placerade den i vintras. Gatukontoren eller deras entreprenörer fick nämligen inte tippa snömassorna i Strömmen, eller i Dalarö kanal, utan man tvingades bygga hela berg av tippad snö på olika ställen. Det bestämde EU, och det är lätt att fatta såna beslut i Bryssel. Där har man aldrig sett några snöberg.
Men vårkonserter och till och med sommardito avslöser varann i kyrkorna just nu. Så det är nog vår och kanske försommar i alla fall. Tänk förresten vilken kulturinsats som alla kyrkokörer gör under alla delar av året. Vecka efter vecka samlas man till övning och ofta brister dessa körer ut i välljud, till glädje för oss andra. Det är också dags för terminsavslutningar av olika slag. Studenter springer ut, pensionärsgrupper gör bussutfärder och bloggare tar sommarlov. Det reguljära spanandet i tiden tar nämligen paus i den här bloggen nu. Men det hindrar naturligtvis inte att extrainlägg kan förekomma. Bröllopet, ja du vet vilket jag menar, kanske får en rad även från en republikansk penna, och fotbolls-VM måste naturligtvis kommenteras. Jag minns ju när Danmark vann EM utan att ens vara kvalificerade att delta, och tänk om... nu när dom är kvalificerade att delta i Sydafrika... Nej, men tre matcher ska dom i alla fall spela. Och politikernas överbud denna sommar före valet måste naturligtvis belysas även i denna spalt. Och Frälsningsarmén har en världskongress i Stockholm i juli. Så vi lär synas i spalterna.
Men Glad Sommar, så länge! Det är +8 grader just nu....
Men det är alltså Annandag Pingst i dag. Och således femtio dagar sedan motsvarande dag under påskhelgen. Pingst betyder nämligen femtio och är ursprungligen ett räkneord och ingenting som har med hänryckning eller blomsterprakt att göra. Och inte med andeutgjutelse och kyrkans födelse heller.
På tal om andeutgjutelse och kyrkans födelse så hölls ju den tredje Jesusmanifestationen i Kungsträdgården på pingstafton. Ca 25000 deltagare, enl. polisen. Jag undrar alltid hur polisen gör, när dom räknar sånt. Men många var vi, och fint kändes det. Men det var kanske lite för mycket "det-är-vi-som-är-kristna"manifestation och för lite kyrkan och jesusfolket som kraft i världen. För min smak alltså. Inget om vårt ansvar för miljö och klimat, och inget om vårt ansvar för förföljda trossyskon i Irak t.ex. Ett uttalande i den frågan från 25000 manifesterande kristna hade suttit bra.
Vintern tog förresten slut i går. För ishockey är ju en vintersport, som står på programmet för vinter-OS t.ex. Och världsmästare i denna vintersport blev Tjeckien, som var bäst när det gällde.Det är en egenskap som många svenska idrottsmän skulle behöva ha, men som dom inte har..... Inte ens Zlatan var ju faktiskt, utan att vara dålig, som bäst när det gällde som mest. Då satt han på bänken. Och om han nu flyttar till England och får fortsätta på bänken lär han frysa ändan av sig. Engelska avbytarbänkar är mycket kallare än spanska.....
Kallare ja! Snön har försvunnit under de femtio dagar som gått sedan Annandag Påsk, men nu är plusgraderna nere på ensiffriga tal igen. Tänk om det var sommaren, som kom och gick den senaste veckan. O, hemska tanke!!! +28,2 grader i Haparanda för en vecka sen eller så. Och risk för blötsnö i dag. Och blötsnön ligger föresten kvar på vissa av de de enorma upplag, där man placerade den i vintras. Gatukontoren eller deras entreprenörer fick nämligen inte tippa snömassorna i Strömmen, eller i Dalarö kanal, utan man tvingades bygga hela berg av tippad snö på olika ställen. Det bestämde EU, och det är lätt att fatta såna beslut i Bryssel. Där har man aldrig sett några snöberg.
Men vårkonserter och till och med sommardito avslöser varann i kyrkorna just nu. Så det är nog vår och kanske försommar i alla fall. Tänk förresten vilken kulturinsats som alla kyrkokörer gör under alla delar av året. Vecka efter vecka samlas man till övning och ofta brister dessa körer ut i välljud, till glädje för oss andra. Det är också dags för terminsavslutningar av olika slag. Studenter springer ut, pensionärsgrupper gör bussutfärder och bloggare tar sommarlov. Det reguljära spanandet i tiden tar nämligen paus i den här bloggen nu. Men det hindrar naturligtvis inte att extrainlägg kan förekomma. Bröllopet, ja du vet vilket jag menar, kanske får en rad även från en republikansk penna, och fotbolls-VM måste naturligtvis kommenteras. Jag minns ju när Danmark vann EM utan att ens vara kvalificerade att delta, och tänk om... nu när dom är kvalificerade att delta i Sydafrika... Nej, men tre matcher ska dom i alla fall spela. Och politikernas överbud denna sommar före valet måste naturligtvis belysas även i denna spalt. Och Frälsningsarmén har en världskongress i Stockholm i juli. Så vi lär synas i spalterna.
Men Glad Sommar, så länge! Det är +8 grader just nu....
lördag 22 maj 2010
Hur gammal är du, lille Vän?
Det är intressant med ålder och hur synen på människors ålder förändras över tid. "Hur gammal är du, och så stor du har blivit," säger faster Lisa gladligen till Pelle, tre år. Pelle är förresten inte tre år, utan tre och ett halvt, vilket han noga påpekar. Men när Pelle, blivit tio, kanske, så har dom där halva åren slutat vara viktiga. Och då frågar han inte heller faster Lisa om hur gammal hon är. Han har nämligen fått lära sig att man frågar inte damer om deras ålder. Och Pelle lägger definitivt inte till någon kommentar om att faster Lisa blivit "så stor". Det skulle kunna få helt oöverskådliga konsekvenser......
I min ungdom var det ibland viktigt att se äldre ut än man var. När man skulle gå på barnförbjudna filmer t.ex. Då var den enda åldersgräns, som fanns, satt till 15 år, och då gällde det att se ut som 15 och ett halvt även om man bara var 13. I dag är dock den gränsen helt oviktig, eftersom Statens Biografbyrå har satt fler åldersgränser. Lämplig från sju år, eller lämplig från 11 år kan det stå. Fast då undrar jag varför. Vad är det lämpligt att sjuåringar får se? Och elvaåringar? Dom kan ju ändå enkelt ladda ner vilka filmer som helst från nätet, eller titta på vilka vålds-och sexfilmer som helst på Canal+
I en viss ålder tycks det också vara viktigt, speciellt för damer ( och nu får jag väl Malin, snart sjutton på mig, glödande feminist, som hon är, på mig) att verka yngre än vad dom i själva verket är. Eller äldre. Jag undrar var dom gränserna går, egentligen.... "Man vill ju inte se ut som en tant." Då vill man verka yngre. "Kan jag se ut så här? Ser inte det för barnsligt ut?" Då vill man verka äldre. Medge att det är intressant.
Man kan också jaga sin flyende ålder. Och det gäller nog speciellt män i olika sammanhang. På löparbanan eller i skidspåren förs den verkliga kampen ofta i klassen Herrar 35+. Där formligen slåss gubbarna ofta för att visa hur unga, kraftfulla och virila dom är. Och att dom minsann kan springa eller åka lika snabbt som dom kunde för tio år sedan. Och att dom faktiskt inte kan det, skylls då på en tillfällig formsvacka.
Och synen på ålder förändras också över tid. För femtio år sen verkade redan fyrtioåringar mycket äldre än vad dom gör i dag. Kanske har det med klädstil att göra. Jag tyckte t.ex alltid att min pappa var mycket äldre än han var, när han satte på sig finkostymen och hatten. Eller med sättet att tala. Man sa ofta "Ni" till äldre människor. Var det inte professor Bror Rexed som var pappa till du-reformen? Vi skulle bli du och bror med alla. Den reformen gjorde nog människor yngre. Men då försvann å andra sidan kanske en del av respekten för ålder och visdom. Men niandet är på väg tillbaka. Blir vi äldre igen då? Och blir vi mer respektfulla?
Just respekten för äldre kan nog behöva återkomma. Jag störs själv av att att främst tonåringar aldrig fått lära sig att lämna plats för äldre på bussar och i tunnelbana. Och man har kanske lärt sig ett och annat när man blir äldre, som den unga generationen skulle må väl av att ta till sig. Men tvärtom gäller ju också å andra sidan. Jag skulle vilja veta och kunna åtminstone en tiondel av vad mina barnbarn vet och kan om mobiltelefoner och datorer t.ex Så det är kanske respekten inte för äldre, utan för varandra, som skulle behöva komma tillbaka.
Och när allt kommer omkring är det nog som August Strindberg slog fast. Nämligen att allting är relativt, även åldrandet. Själv är jag 65, känner mig ibland som 30 och ibland som 80. Sämst tycker jag nog om när någon väluppfostrad(?) gosse eller flicka kommer fram och frågar: "Kan farbror säga hur mycket klockan är?" Då svarar jag: "Om du slutar att kalla mig farbror ska jag tala om det för Dej!" Och både Pelle, tio år, och jag kan åka kommunalt för reducerad taxa......
I min ungdom var det ibland viktigt att se äldre ut än man var. När man skulle gå på barnförbjudna filmer t.ex. Då var den enda åldersgräns, som fanns, satt till 15 år, och då gällde det att se ut som 15 och ett halvt även om man bara var 13. I dag är dock den gränsen helt oviktig, eftersom Statens Biografbyrå har satt fler åldersgränser. Lämplig från sju år, eller lämplig från 11 år kan det stå. Fast då undrar jag varför. Vad är det lämpligt att sjuåringar får se? Och elvaåringar? Dom kan ju ändå enkelt ladda ner vilka filmer som helst från nätet, eller titta på vilka vålds-och sexfilmer som helst på Canal+
I en viss ålder tycks det också vara viktigt, speciellt för damer ( och nu får jag väl Malin, snart sjutton på mig, glödande feminist, som hon är, på mig) att verka yngre än vad dom i själva verket är. Eller äldre. Jag undrar var dom gränserna går, egentligen.... "Man vill ju inte se ut som en tant." Då vill man verka yngre. "Kan jag se ut så här? Ser inte det för barnsligt ut?" Då vill man verka äldre. Medge att det är intressant.
Man kan också jaga sin flyende ålder. Och det gäller nog speciellt män i olika sammanhang. På löparbanan eller i skidspåren förs den verkliga kampen ofta i klassen Herrar 35+. Där formligen slåss gubbarna ofta för att visa hur unga, kraftfulla och virila dom är. Och att dom minsann kan springa eller åka lika snabbt som dom kunde för tio år sedan. Och att dom faktiskt inte kan det, skylls då på en tillfällig formsvacka.
Och synen på ålder förändras också över tid. För femtio år sen verkade redan fyrtioåringar mycket äldre än vad dom gör i dag. Kanske har det med klädstil att göra. Jag tyckte t.ex alltid att min pappa var mycket äldre än han var, när han satte på sig finkostymen och hatten. Eller med sättet att tala. Man sa ofta "Ni" till äldre människor. Var det inte professor Bror Rexed som var pappa till du-reformen? Vi skulle bli du och bror med alla. Den reformen gjorde nog människor yngre. Men då försvann å andra sidan kanske en del av respekten för ålder och visdom. Men niandet är på väg tillbaka. Blir vi äldre igen då? Och blir vi mer respektfulla?
Just respekten för äldre kan nog behöva återkomma. Jag störs själv av att att främst tonåringar aldrig fått lära sig att lämna plats för äldre på bussar och i tunnelbana. Och man har kanske lärt sig ett och annat när man blir äldre, som den unga generationen skulle må väl av att ta till sig. Men tvärtom gäller ju också å andra sidan. Jag skulle vilja veta och kunna åtminstone en tiondel av vad mina barnbarn vet och kan om mobiltelefoner och datorer t.ex Så det är kanske respekten inte för äldre, utan för varandra, som skulle behöva komma tillbaka.
Och när allt kommer omkring är det nog som August Strindberg slog fast. Nämligen att allting är relativt, även åldrandet. Själv är jag 65, känner mig ibland som 30 och ibland som 80. Sämst tycker jag nog om när någon väluppfostrad(?) gosse eller flicka kommer fram och frågar: "Kan farbror säga hur mycket klockan är?" Då svarar jag: "Om du slutar att kalla mig farbror ska jag tala om det för Dej!" Och både Pelle, tio år, och jag kan åka kommunalt för reducerad taxa......
fredag 21 maj 2010
Nätdemokrati och annan demokrati
Jag har gjort come-back i folkbildningen. Som pensionär har jag valts att ingå i nåt så fint som beredningsutskottet inför studieförbundet Bildas förbundsstämma. Om det finns att säga att dels känns det fint att på det sättet vara tillbaka i folkbildningen. Mina år på folkhögskola och i styrelsen för det som då hette Frikyrkliga Studieförbundet, och som i dag är Bilda, skapade hos mig en djup kärlek till och en stor respekt för folkbildning i olika former. Men dels har jag också upptäckt att många av de grundläggande problemen tycks kvarstå.Det krävs tid och ork också för den här typen av verksamhet, och just tid och ork är bristvaror i vår tid. Berdningsutskottets uppgift är att förbereda stämmans förhandlingar och diskussioner genom att "lyfta" ett antal frågor till ett förberedande samtal på nätet. Ett samtal mellan väl förberedda deltagare, som sen förväntas fortsätta på stämman.....
Resultatet har väl hittills ( det återstår en vecka till stämman) inte varit precis upplyftande. Vi tre, som sitter i utskottet, har formulerat ett antal intressanta ( tycker vi själva) frågeställningar. Vi har själva reagerat på våra egna frågor ( detta för att få igång debatten) och tills i dag har en (1) kommentar inkommit från någon annan stämmodeltagare. Demokrati är svårt, även med tillgång till internet. En vecka före förbundsstämman har folk annat att göra än att fördjupa sig i frågor om studieförbundsdemokrati och kultur i frikyrkan. Man har ett jobb att sköta, en trädgård, som ska vårfixas, en faster, som fyller år, och...... Så förbundsstämman får man ta i tu med när man väl kommer till Uppsala på fredag.....
Och vilka är det då som kommer till Uppsala på fredag? Kanske blir vi 100 eller nåt sånt, och här dyker då ett annat demokratiproblem upp. Vid tidigare förbundsstämmor har flertalet deltagare varit anställda i förbundet, medan de förtroendevalda varit i minoritet. Och brukarna eller kunderna, dvs. deltagarna i studiecirklar och kulturarrangemang av olika slag, har helt lyst med sin frånvaro. Det ska bli spännande att se hur det blir den här gången, men ett är klart; demokrati är svårt.
Men det är fint att vara demokrat, och därför kan man kanske kalla i stort sett allt för demokrati. Visste du t.ex att det råder demokrati i Thailand? Thailand är väl inte det första land jag tänker på, när jag funderar över hur det står till med demokrati och inflytande i olika länder. Men Fredrik Reinfeldt, vår demokratiskt valde statsminister, sa härom dagen apropå rödskjortornas demonstrationer I Bangkok, att det som sker, är en kris för demokratin i Thailand. Demokratin i Thailand???
Men twitter och bloggar kanske gör det hela mer demokratiskt... Fast det undrar jag i mitt stilla sinne. Demokrati är svårt......
Resultatet har väl hittills ( det återstår en vecka till stämman) inte varit precis upplyftande. Vi tre, som sitter i utskottet, har formulerat ett antal intressanta ( tycker vi själva) frågeställningar. Vi har själva reagerat på våra egna frågor ( detta för att få igång debatten) och tills i dag har en (1) kommentar inkommit från någon annan stämmodeltagare. Demokrati är svårt, även med tillgång till internet. En vecka före förbundsstämman har folk annat att göra än att fördjupa sig i frågor om studieförbundsdemokrati och kultur i frikyrkan. Man har ett jobb att sköta, en trädgård, som ska vårfixas, en faster, som fyller år, och...... Så förbundsstämman får man ta i tu med när man väl kommer till Uppsala på fredag.....
Och vilka är det då som kommer till Uppsala på fredag? Kanske blir vi 100 eller nåt sånt, och här dyker då ett annat demokratiproblem upp. Vid tidigare förbundsstämmor har flertalet deltagare varit anställda i förbundet, medan de förtroendevalda varit i minoritet. Och brukarna eller kunderna, dvs. deltagarna i studiecirklar och kulturarrangemang av olika slag, har helt lyst med sin frånvaro. Det ska bli spännande att se hur det blir den här gången, men ett är klart; demokrati är svårt.
Men det är fint att vara demokrat, och därför kan man kanske kalla i stort sett allt för demokrati. Visste du t.ex att det råder demokrati i Thailand? Thailand är väl inte det första land jag tänker på, när jag funderar över hur det står till med demokrati och inflytande i olika länder. Men Fredrik Reinfeldt, vår demokratiskt valde statsminister, sa härom dagen apropå rödskjortornas demonstrationer I Bangkok, att det som sker, är en kris för demokratin i Thailand. Demokratin i Thailand???
Men twitter och bloggar kanske gör det hela mer demokratiskt... Fast det undrar jag i mitt stilla sinne. Demokrati är svårt......
onsdag 19 maj 2010
Utsjunget
Det har blivit ca 150 blogginlägg. Smått och gott om stort och smått. Precis som det utlovades i varudeklarationen. Kommentarerna har inte varit många alls, men dom som varit, har varit snälla och positiva. Men en god vän, vars omdöme jag litar på, menar att jag är alltför politiskt korrekt. Nästan som när du var informationschef i Frälsningsarmén. menade vännen i en kommentar. Då gällde det att gå en balansgång, men nu..... Sjung ut, vet ja.....
Så i dag skall det sjungas ut. Om stort och smått. Om min syn på behovet av ett regeringsskifte t.ex. Det måste bli stopp för vanvården av Sverige. Ökade klyftor, mer till dom som har och mindre till dom som saknar måste få ett slut. Rättvisan måste bli på modet igen, och då är det bara ett rödgrönt alternativ, som gäller. Fast lite orolig kan jag bli efter vänsterpartiets och miljöpartiets partikongresser. Ordet samarbete var inte det som nämndes oftast där inte..... Men utbildningsminister Björklund kanske Mona skulle försöka värva. Han vet vad han talar om, och betyg från sexan är inte alls dumt. Men, Mona, akta dej för Husmark-Pehrsson och Åsa Torstensson! Hur kan dom nånsin ha hamnat i en regering?
Jag är kristen, och soldat i Frälsningsarmén. Vår grundläggare, William Booth, såg några faror för Frälsningsarmén i framtiden. Förkyrkligande var en. Och det är precis det som sker just nu. Frälsningsarmén är en frikyrka bland andra frikyrkor. Och frikyrkorna har ju inte medvind direkt. Vi tonar ned begrepp som, kår, soldat och officer, och ersätter det med församling, medlem och pastor. Och vi syns allt mindre ute på gator och torg. Vi som skulle vara en armé mot all slags synd och ha gatan som kyrka.....Nu sjunger vi mest lovsång inne i våra "kyrkor". Lokaler sa vi förr, förresten....
Lovsång, ja. Det behöver sjungas ut om den också. Varför har lovsången blivit en programpunkt i våra "gudstjänster" ( möten sa vi förr) under ledning av särskilda lovsångsteam med en medelålder på snarare under än över 20 år? Skulle inte hela mötet och hela livet var en lovsång till en Gud, som lever, och vill oss väl? Och varför är de särskilda lovsångerna så svårsjungna?
Det behövs också sjungas ut om det oerhört ensidiga stöd för staten Israel, som förekommer i våra kyrkor. Vi som är så rädda att ta politisk ställning i andra fall kan t.o.m från talarstolar och plattformar uttala vårt oreserverade stöd för t.ex. Israels ockupation av palestinsk mark. Bosättningspolitiken får t.o.m. stöd av bibelcitat, helt ryckta ur sina sammanhang. Jag har bekanta, som är kristna och tillhör en kyrka i det palestinska Betlehem. När bad vi för dom och deras trossyskon i någon gudstjänst? Aldrig eller åtminstone inte lika ofta som vi talar om och ber för en stat, och ett folk, som inte erkänner Jesus som Herre och Frälsare. En stat som dessutom ligger i topp när det gäller militärutgifter och krigspotential.
Det finns annat att sjunga ut om också.Som vansinnet att ordna ett hockey-VM, där dom bästa inte kan eller vill vara med t.ex. Och under ett år där det redan ordnats en OS-turnering, där dom bästa ville och var med. Och i maj månad dessutom! Inga fler hockey-VM under OS-år, tack! Låt OS-turneringen räknas som VM också vart fjärde år.
Och så apparna till slut. Det råder ingen brist på apps eller appliction software som det egentligen heter. Apple har nyligen meddelat att det finns över 100 000 apps i deras App Store. Man behöver inte bläddra länge bland innehållet för att inse att det mesta av detta är ren smörja. Och dessutom är webben bättre sägs det av dom som vet.
Slutsjunget och utsjunget för den här gången. Gammelmansgnäll? Nej, hävdar jag.
Så i dag skall det sjungas ut. Om stort och smått. Om min syn på behovet av ett regeringsskifte t.ex. Det måste bli stopp för vanvården av Sverige. Ökade klyftor, mer till dom som har och mindre till dom som saknar måste få ett slut. Rättvisan måste bli på modet igen, och då är det bara ett rödgrönt alternativ, som gäller. Fast lite orolig kan jag bli efter vänsterpartiets och miljöpartiets partikongresser. Ordet samarbete var inte det som nämndes oftast där inte..... Men utbildningsminister Björklund kanske Mona skulle försöka värva. Han vet vad han talar om, och betyg från sexan är inte alls dumt. Men, Mona, akta dej för Husmark-Pehrsson och Åsa Torstensson! Hur kan dom nånsin ha hamnat i en regering?
Jag är kristen, och soldat i Frälsningsarmén. Vår grundläggare, William Booth, såg några faror för Frälsningsarmén i framtiden. Förkyrkligande var en. Och det är precis det som sker just nu. Frälsningsarmén är en frikyrka bland andra frikyrkor. Och frikyrkorna har ju inte medvind direkt. Vi tonar ned begrepp som, kår, soldat och officer, och ersätter det med församling, medlem och pastor. Och vi syns allt mindre ute på gator och torg. Vi som skulle vara en armé mot all slags synd och ha gatan som kyrka.....Nu sjunger vi mest lovsång inne i våra "kyrkor". Lokaler sa vi förr, förresten....
Lovsång, ja. Det behöver sjungas ut om den också. Varför har lovsången blivit en programpunkt i våra "gudstjänster" ( möten sa vi förr) under ledning av särskilda lovsångsteam med en medelålder på snarare under än över 20 år? Skulle inte hela mötet och hela livet var en lovsång till en Gud, som lever, och vill oss väl? Och varför är de särskilda lovsångerna så svårsjungna?
Det behövs också sjungas ut om det oerhört ensidiga stöd för staten Israel, som förekommer i våra kyrkor. Vi som är så rädda att ta politisk ställning i andra fall kan t.o.m från talarstolar och plattformar uttala vårt oreserverade stöd för t.ex. Israels ockupation av palestinsk mark. Bosättningspolitiken får t.o.m. stöd av bibelcitat, helt ryckta ur sina sammanhang. Jag har bekanta, som är kristna och tillhör en kyrka i det palestinska Betlehem. När bad vi för dom och deras trossyskon i någon gudstjänst? Aldrig eller åtminstone inte lika ofta som vi talar om och ber för en stat, och ett folk, som inte erkänner Jesus som Herre och Frälsare. En stat som dessutom ligger i topp när det gäller militärutgifter och krigspotential.
Det finns annat att sjunga ut om också.Som vansinnet att ordna ett hockey-VM, där dom bästa inte kan eller vill vara med t.ex. Och under ett år där det redan ordnats en OS-turnering, där dom bästa ville och var med. Och i maj månad dessutom! Inga fler hockey-VM under OS-år, tack! Låt OS-turneringen räknas som VM också vart fjärde år.
Och så apparna till slut. Det råder ingen brist på apps eller appliction software som det egentligen heter. Apple har nyligen meddelat att det finns över 100 000 apps i deras App Store. Man behöver inte bläddra länge bland innehållet för att inse att det mesta av detta är ren smörja. Och dessutom är webben bättre sägs det av dom som vet.
Slutsjunget och utsjunget för den här gången. Gammelmansgnäll? Nej, hävdar jag.
tisdag 18 maj 2010
Wenn einer eine Reise tut, dann kann er was erzählen
Jag glänste ju häromdagen med att strö ett av de få tyska citat som jag fortfarande kan, omkring mig. Åke Erhardsson, min gamle tysklärare, må förlåta, men nästan det enda jag minns av mina tyskstudier är en rad prepositioner, som styr ackusativ eller dativ. Plus några som styr både och. An, auf, hinter, in, ohne,um..... Om honom, min gamle tysklärare, finns det också en del att berätta. En annan gång....
Men nu var det alltså att den som gör en resa kan berätta något. Jag har här på bloggen försökt att i ord och bild berätta om min och hustruns resa till Barcelona, och mycket mer finns att säga. Jag skulle t.ex kunna berätta om hotellet i det som fortfarande kallas Villa Olympica, olympiska byn. Ett hotell med en lyxsvit, som kostar 15000 kr natten att hyra in sig på. Vi bodde inte där. Men den är fullbokad varje natt ändå. Eller om utsikten från Mons Juic, berget där de fleta olympiska arenorna 1992 låg.Hisnande är bara förnamnet. OS i Barcelona var ju det OS där Freddie Mercury skulle sjunga sin låt Barcelona med Montserrat Caballé under invigningen, men han dog året innan i AIDS. Och det var ju det OS där Sverige bara tog ett guld. Genom Jan-Ove Waldner i bordtennis. Patrik Sjöberg tog silver i höjdhopp, men hans namn vill man ju knappt nämna efter "Mästarnas Mästare".
Eller varför inte berätta om tunnelbanan med alla dess långa gångar och vindlingar. Men så blir det, när det bara avgår tåg i en riktning från varje plattform. Bara mot La Pau. Inte mot Skarpnäck, Hagsätra och Farsta Strand från samma plattform. Eller om det hotell där vi bodde och där det klart visade sig att det finns många fler japaner och kineser i världen än svenskar. MÅNGA FLER!!! Det finns förresten en grupp på Facebook för såna som gillar Barcelona. Jag ska nog gå med där. Undrar hur många såna grupper för allting det finns på Facebook. Dom som vill ha konstgräs på fotbollsplanen i Skillingaryd har en t.ex.
Och jag skulle kunna berätta om hur jag blev bestulen redan första dagen av ficktjuvar i tunnelbanan. I trängseln var min plånbok, väl instoppad i en låst sidoficka på mina shorts, bara borta. Utan att jag märkt något annat än att det var trångt i vagnsdörren. Men innan tåget hunnit avgå dök en uniformerad vakt upp med min plånbok i handen! Tillsammans med två handlingskraftiga kollegor hade han fångat tjuven, och en koll visade att det verkligen var min plånbok. Inget var heller försunnit ur den, varför jag avstod från att kalla på polis. Under resten av veckan låg plånboken i hustruns handväska..... Det kanske finns nån facebookgrupp för såna som varit med om det också.
Jag har redan tappat plånboken en gång. På toaletten på resecentrum i Borås. Och den gången kom den aldrig tillbaka. Men det är en annan historia att berätta om, kanske. Wenn einer eine Reise tut....
Men nu var det alltså att den som gör en resa kan berätta något. Jag har här på bloggen försökt att i ord och bild berätta om min och hustruns resa till Barcelona, och mycket mer finns att säga. Jag skulle t.ex kunna berätta om hotellet i det som fortfarande kallas Villa Olympica, olympiska byn. Ett hotell med en lyxsvit, som kostar 15000 kr natten att hyra in sig på. Vi bodde inte där. Men den är fullbokad varje natt ändå. Eller om utsikten från Mons Juic, berget där de fleta olympiska arenorna 1992 låg.Hisnande är bara förnamnet. OS i Barcelona var ju det OS där Freddie Mercury skulle sjunga sin låt Barcelona med Montserrat Caballé under invigningen, men han dog året innan i AIDS. Och det var ju det OS där Sverige bara tog ett guld. Genom Jan-Ove Waldner i bordtennis. Patrik Sjöberg tog silver i höjdhopp, men hans namn vill man ju knappt nämna efter "Mästarnas Mästare".
Eller varför inte berätta om tunnelbanan med alla dess långa gångar och vindlingar. Men så blir det, när det bara avgår tåg i en riktning från varje plattform. Bara mot La Pau. Inte mot Skarpnäck, Hagsätra och Farsta Strand från samma plattform. Eller om det hotell där vi bodde och där det klart visade sig att det finns många fler japaner och kineser i världen än svenskar. MÅNGA FLER!!! Det finns förresten en grupp på Facebook för såna som gillar Barcelona. Jag ska nog gå med där. Undrar hur många såna grupper för allting det finns på Facebook. Dom som vill ha konstgräs på fotbollsplanen i Skillingaryd har en t.ex.
Och jag skulle kunna berätta om hur jag blev bestulen redan första dagen av ficktjuvar i tunnelbanan. I trängseln var min plånbok, väl instoppad i en låst sidoficka på mina shorts, bara borta. Utan att jag märkt något annat än att det var trångt i vagnsdörren. Men innan tåget hunnit avgå dök en uniformerad vakt upp med min plånbok i handen! Tillsammans med två handlingskraftiga kollegor hade han fångat tjuven, och en koll visade att det verkligen var min plånbok. Inget var heller försunnit ur den, varför jag avstod från att kalla på polis. Under resten av veckan låg plånboken i hustruns handväska..... Det kanske finns nån facebookgrupp för såna som varit med om det också.
Jag har redan tappat plånboken en gång. På toaletten på resecentrum i Borås. Och den gången kom den aldrig tillbaka. Men det är en annan historia att berätta om, kanske. Wenn einer eine Reise tut....
måndag 17 maj 2010
Pingstkraft och fega svenska media
Det var himmelfärdsdag härom dagen. Även om det gick mig ganska spårlöst förbi, en vanlig vardag, som det var i det katolska Spanien. Något, som förvånade mig en aning.Men alltid när jag reflekterar över Kr. Himmelfärdsdag, funderar jag över vad lärjungarna kan ha tänkt på när dom gick ned från himmelfärdsberget. Den andra oförklarliga upplevelsen inom loppet av en dryg månad. Först uppståndelse och sen att få se Jesus försvinna upp i skyn....
Man kan ju tro att dom gick ned för att möta en okänd framtid oroliga och rädda. Men tvärtom står det att dom återvände till Jerusalem med stor glädje! Genom uppståndelsen hade Guds löften visar sig vara sanna, och därför kunde lärjungarna lämna himmelfärdsberget övertygade om att de kunde lita på en Gud som ger kraft i vardagen, även om de inte hade en aning om vad denna vardag kunde innebära. Och tio dagar senare, i pingstens under,visade det sig att lärjungarna hade rätt i sin förväntan. Och Guds kraft, manifesterad i den Helige Andes närvaro i världen och i människors liv, gäller oss också!! Både oss, Lionel Messi,andra sydamerikanska fotbollsspelare och snabbfotade sprinters från Jamaica......
Jag åkte hem från Barcelona och Camp Nou en dag för tidigt. Det betydde att jag fick nöja mej med att se Barca bli spanska mästare på TV. Och Zlatan fick spela 13 minuter!! Men hela matchen fick vi njuta av Lionel Messi, världens bästa fotbollsspelare. Argentinaren, som vunnit alla titlar utom VM-titeln. Men det kommer.... I går stod han för en avgörande insats med bl.a två mål. Och han tackade Gud både för målen och för segern. Och kanske för segerpremierna också. Han tjänar ju mer än någon annan spelare i världen. Med korstecknet, den kristnes segertecken, och med fingret pekande mot himlen, dit Jesus, som ger kraften begav sig, tackade Messi Gud för segern.Och likadant gör andra sydamerikanska fotbollsspelare och amerikanska sprinters. Bl.a
Men, och här kommer fegheten hos svenska media in. Jag har inte hört en enda svensk kommentator säga, och jag har inte läst en enda rad från töntiga svenska sportjournalister ( det finns en uppsjö av sådana!) där man säger att det är det Messi gör. Tackar en levande Gud för segern. Nej på sin höjd sträcker dom sig till att kommentera vittnesbördet so att "dom tackar högre makter" . Ofta förbigår man vittnesbördet och segertecknet med tystnad. Det är ju nämligen inte politiskt korrekt i Sverige att tala om Gud som en levande verklighet. Och dom vet säkert inte ens vad segraren gör i segerögoblicket.
Men det är också de kristnas fel. Vi låser in oss i kyrkorna, och vi umgås med likasinnade i stället för att spela på samma planer som dom andra, dom som inte tror.I hastigheten kan jag bara komma på hockeyproffset Marcus Näslund som ett undantag. Nej ut på plan! Även om det inte handlar om Camp Nou inför 100.000 åskådare.......
Man kan ju tro att dom gick ned för att möta en okänd framtid oroliga och rädda. Men tvärtom står det att dom återvände till Jerusalem med stor glädje! Genom uppståndelsen hade Guds löften visar sig vara sanna, och därför kunde lärjungarna lämna himmelfärdsberget övertygade om att de kunde lita på en Gud som ger kraft i vardagen, även om de inte hade en aning om vad denna vardag kunde innebära. Och tio dagar senare, i pingstens under,visade det sig att lärjungarna hade rätt i sin förväntan. Och Guds kraft, manifesterad i den Helige Andes närvaro i världen och i människors liv, gäller oss också!! Både oss, Lionel Messi,andra sydamerikanska fotbollsspelare och snabbfotade sprinters från Jamaica......
Jag åkte hem från Barcelona och Camp Nou en dag för tidigt. Det betydde att jag fick nöja mej med att se Barca bli spanska mästare på TV. Och Zlatan fick spela 13 minuter!! Men hela matchen fick vi njuta av Lionel Messi, världens bästa fotbollsspelare. Argentinaren, som vunnit alla titlar utom VM-titeln. Men det kommer.... I går stod han för en avgörande insats med bl.a två mål. Och han tackade Gud både för målen och för segern. Och kanske för segerpremierna också. Han tjänar ju mer än någon annan spelare i världen. Med korstecknet, den kristnes segertecken, och med fingret pekande mot himlen, dit Jesus, som ger kraften begav sig, tackade Messi Gud för segern.Och likadant gör andra sydamerikanska fotbollsspelare och amerikanska sprinters. Bl.a
Men, och här kommer fegheten hos svenska media in. Jag har inte hört en enda svensk kommentator säga, och jag har inte läst en enda rad från töntiga svenska sportjournalister ( det finns en uppsjö av sådana!) där man säger att det är det Messi gör. Tackar en levande Gud för segern. Nej på sin höjd sträcker dom sig till att kommentera vittnesbördet so att "dom tackar högre makter" . Ofta förbigår man vittnesbördet och segertecknet med tystnad. Det är ju nämligen inte politiskt korrekt i Sverige att tala om Gud som en levande verklighet. Och dom vet säkert inte ens vad segraren gör i segerögoblicket.
Men det är också de kristnas fel. Vi låser in oss i kyrkorna, och vi umgås med likasinnade i stället för att spela på samma planer som dom andra, dom som inte tror.I hastigheten kan jag bara komma på hockeyproffset Marcus Näslund som ett undantag. Nej ut på plan! Även om det inte handlar om Camp Nou inför 100.000 åskådare.......
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)