Jag har gjort come-back i folkbildningen. Som pensionär har jag valts att ingå i nåt så fint som beredningsutskottet inför studieförbundet Bildas förbundsstämma. Om det finns att säga att dels känns det fint att på det sättet vara tillbaka i folkbildningen. Mina år på folkhögskola och i styrelsen för det som då hette Frikyrkliga Studieförbundet, och som i dag är Bilda, skapade hos mig en djup kärlek till och en stor respekt för folkbildning i olika former. Men dels har jag också upptäckt att många av de grundläggande problemen tycks kvarstå.Det krävs tid och ork också för den här typen av verksamhet, och just tid och ork är bristvaror i vår tid. Berdningsutskottets uppgift är att förbereda stämmans förhandlingar och diskussioner genom att "lyfta" ett antal frågor till ett förberedande samtal på nätet. Ett samtal mellan väl förberedda deltagare, som sen förväntas fortsätta på stämman.....
Resultatet har väl hittills ( det återstår en vecka till stämman) inte varit precis upplyftande. Vi tre, som sitter i utskottet, har formulerat ett antal intressanta ( tycker vi själva) frågeställningar. Vi har själva reagerat på våra egna frågor ( detta för att få igång debatten) och tills i dag har en (1) kommentar inkommit från någon annan stämmodeltagare. Demokrati är svårt, även med tillgång till internet. En vecka före förbundsstämman har folk annat att göra än att fördjupa sig i frågor om studieförbundsdemokrati och kultur i frikyrkan. Man har ett jobb att sköta, en trädgård, som ska vårfixas, en faster, som fyller år, och...... Så förbundsstämman får man ta i tu med när man väl kommer till Uppsala på fredag.....
Och vilka är det då som kommer till Uppsala på fredag? Kanske blir vi 100 eller nåt sånt, och här dyker då ett annat demokratiproblem upp. Vid tidigare förbundsstämmor har flertalet deltagare varit anställda i förbundet, medan de förtroendevalda varit i minoritet. Och brukarna eller kunderna, dvs. deltagarna i studiecirklar och kulturarrangemang av olika slag, har helt lyst med sin frånvaro. Det ska bli spännande att se hur det blir den här gången, men ett är klart; demokrati är svårt.
Men det är fint att vara demokrat, och därför kan man kanske kalla i stort sett allt för demokrati. Visste du t.ex att det råder demokrati i Thailand? Thailand är väl inte det första land jag tänker på, när jag funderar över hur det står till med demokrati och inflytande i olika länder. Men Fredrik Reinfeldt, vår demokratiskt valde statsminister, sa härom dagen apropå rödskjortornas demonstrationer I Bangkok, att det som sker, är en kris för demokratin i Thailand. Demokratin i Thailand???
Men twitter och bloggar kanske gör det hela mer demokratiskt... Fast det undrar jag i mitt stilla sinne. Demokrati är svårt......
fredag 21 maj 2010
onsdag 19 maj 2010
Utsjunget
Det har blivit ca 150 blogginlägg. Smått och gott om stort och smått. Precis som det utlovades i varudeklarationen. Kommentarerna har inte varit många alls, men dom som varit, har varit snälla och positiva. Men en god vän, vars omdöme jag litar på, menar att jag är alltför politiskt korrekt. Nästan som när du var informationschef i Frälsningsarmén. menade vännen i en kommentar. Då gällde det att gå en balansgång, men nu..... Sjung ut, vet ja.....
Så i dag skall det sjungas ut. Om stort och smått. Om min syn på behovet av ett regeringsskifte t.ex. Det måste bli stopp för vanvården av Sverige. Ökade klyftor, mer till dom som har och mindre till dom som saknar måste få ett slut. Rättvisan måste bli på modet igen, och då är det bara ett rödgrönt alternativ, som gäller. Fast lite orolig kan jag bli efter vänsterpartiets och miljöpartiets partikongresser. Ordet samarbete var inte det som nämndes oftast där inte..... Men utbildningsminister Björklund kanske Mona skulle försöka värva. Han vet vad han talar om, och betyg från sexan är inte alls dumt. Men, Mona, akta dej för Husmark-Pehrsson och Åsa Torstensson! Hur kan dom nånsin ha hamnat i en regering?
Jag är kristen, och soldat i Frälsningsarmén. Vår grundläggare, William Booth, såg några faror för Frälsningsarmén i framtiden. Förkyrkligande var en. Och det är precis det som sker just nu. Frälsningsarmén är en frikyrka bland andra frikyrkor. Och frikyrkorna har ju inte medvind direkt. Vi tonar ned begrepp som, kår, soldat och officer, och ersätter det med församling, medlem och pastor. Och vi syns allt mindre ute på gator och torg. Vi som skulle vara en armé mot all slags synd och ha gatan som kyrka.....Nu sjunger vi mest lovsång inne i våra "kyrkor". Lokaler sa vi förr, förresten....
Lovsång, ja. Det behöver sjungas ut om den också. Varför har lovsången blivit en programpunkt i våra "gudstjänster" ( möten sa vi förr) under ledning av särskilda lovsångsteam med en medelålder på snarare under än över 20 år? Skulle inte hela mötet och hela livet var en lovsång till en Gud, som lever, och vill oss väl? Och varför är de särskilda lovsångerna så svårsjungna?
Det behövs också sjungas ut om det oerhört ensidiga stöd för staten Israel, som förekommer i våra kyrkor. Vi som är så rädda att ta politisk ställning i andra fall kan t.o.m från talarstolar och plattformar uttala vårt oreserverade stöd för t.ex. Israels ockupation av palestinsk mark. Bosättningspolitiken får t.o.m. stöd av bibelcitat, helt ryckta ur sina sammanhang. Jag har bekanta, som är kristna och tillhör en kyrka i det palestinska Betlehem. När bad vi för dom och deras trossyskon i någon gudstjänst? Aldrig eller åtminstone inte lika ofta som vi talar om och ber för en stat, och ett folk, som inte erkänner Jesus som Herre och Frälsare. En stat som dessutom ligger i topp när det gäller militärutgifter och krigspotential.
Det finns annat att sjunga ut om också.Som vansinnet att ordna ett hockey-VM, där dom bästa inte kan eller vill vara med t.ex. Och under ett år där det redan ordnats en OS-turnering, där dom bästa ville och var med. Och i maj månad dessutom! Inga fler hockey-VM under OS-år, tack! Låt OS-turneringen räknas som VM också vart fjärde år.
Och så apparna till slut. Det råder ingen brist på apps eller appliction software som det egentligen heter. Apple har nyligen meddelat att det finns över 100 000 apps i deras App Store. Man behöver inte bläddra länge bland innehållet för att inse att det mesta av detta är ren smörja. Och dessutom är webben bättre sägs det av dom som vet.
Slutsjunget och utsjunget för den här gången. Gammelmansgnäll? Nej, hävdar jag.
Så i dag skall det sjungas ut. Om stort och smått. Om min syn på behovet av ett regeringsskifte t.ex. Det måste bli stopp för vanvården av Sverige. Ökade klyftor, mer till dom som har och mindre till dom som saknar måste få ett slut. Rättvisan måste bli på modet igen, och då är det bara ett rödgrönt alternativ, som gäller. Fast lite orolig kan jag bli efter vänsterpartiets och miljöpartiets partikongresser. Ordet samarbete var inte det som nämndes oftast där inte..... Men utbildningsminister Björklund kanske Mona skulle försöka värva. Han vet vad han talar om, och betyg från sexan är inte alls dumt. Men, Mona, akta dej för Husmark-Pehrsson och Åsa Torstensson! Hur kan dom nånsin ha hamnat i en regering?
Jag är kristen, och soldat i Frälsningsarmén. Vår grundläggare, William Booth, såg några faror för Frälsningsarmén i framtiden. Förkyrkligande var en. Och det är precis det som sker just nu. Frälsningsarmén är en frikyrka bland andra frikyrkor. Och frikyrkorna har ju inte medvind direkt. Vi tonar ned begrepp som, kår, soldat och officer, och ersätter det med församling, medlem och pastor. Och vi syns allt mindre ute på gator och torg. Vi som skulle vara en armé mot all slags synd och ha gatan som kyrka.....Nu sjunger vi mest lovsång inne i våra "kyrkor". Lokaler sa vi förr, förresten....
Lovsång, ja. Det behöver sjungas ut om den också. Varför har lovsången blivit en programpunkt i våra "gudstjänster" ( möten sa vi förr) under ledning av särskilda lovsångsteam med en medelålder på snarare under än över 20 år? Skulle inte hela mötet och hela livet var en lovsång till en Gud, som lever, och vill oss väl? Och varför är de särskilda lovsångerna så svårsjungna?
Det behövs också sjungas ut om det oerhört ensidiga stöd för staten Israel, som förekommer i våra kyrkor. Vi som är så rädda att ta politisk ställning i andra fall kan t.o.m från talarstolar och plattformar uttala vårt oreserverade stöd för t.ex. Israels ockupation av palestinsk mark. Bosättningspolitiken får t.o.m. stöd av bibelcitat, helt ryckta ur sina sammanhang. Jag har bekanta, som är kristna och tillhör en kyrka i det palestinska Betlehem. När bad vi för dom och deras trossyskon i någon gudstjänst? Aldrig eller åtminstone inte lika ofta som vi talar om och ber för en stat, och ett folk, som inte erkänner Jesus som Herre och Frälsare. En stat som dessutom ligger i topp när det gäller militärutgifter och krigspotential.
Det finns annat att sjunga ut om också.Som vansinnet att ordna ett hockey-VM, där dom bästa inte kan eller vill vara med t.ex. Och under ett år där det redan ordnats en OS-turnering, där dom bästa ville och var med. Och i maj månad dessutom! Inga fler hockey-VM under OS-år, tack! Låt OS-turneringen räknas som VM också vart fjärde år.
Och så apparna till slut. Det råder ingen brist på apps eller appliction software som det egentligen heter. Apple har nyligen meddelat att det finns över 100 000 apps i deras App Store. Man behöver inte bläddra länge bland innehållet för att inse att det mesta av detta är ren smörja. Och dessutom är webben bättre sägs det av dom som vet.
Slutsjunget och utsjunget för den här gången. Gammelmansgnäll? Nej, hävdar jag.
tisdag 18 maj 2010
Wenn einer eine Reise tut, dann kann er was erzählen
Jag glänste ju häromdagen med att strö ett av de få tyska citat som jag fortfarande kan, omkring mig. Åke Erhardsson, min gamle tysklärare, må förlåta, men nästan det enda jag minns av mina tyskstudier är en rad prepositioner, som styr ackusativ eller dativ. Plus några som styr både och. An, auf, hinter, in, ohne,um..... Om honom, min gamle tysklärare, finns det också en del att berätta. En annan gång....
Men nu var det alltså att den som gör en resa kan berätta något. Jag har här på bloggen försökt att i ord och bild berätta om min och hustruns resa till Barcelona, och mycket mer finns att säga. Jag skulle t.ex kunna berätta om hotellet i det som fortfarande kallas Villa Olympica, olympiska byn. Ett hotell med en lyxsvit, som kostar 15000 kr natten att hyra in sig på. Vi bodde inte där. Men den är fullbokad varje natt ändå. Eller om utsikten från Mons Juic, berget där de fleta olympiska arenorna 1992 låg.Hisnande är bara förnamnet. OS i Barcelona var ju det OS där Freddie Mercury skulle sjunga sin låt Barcelona med Montserrat Caballé under invigningen, men han dog året innan i AIDS. Och det var ju det OS där Sverige bara tog ett guld. Genom Jan-Ove Waldner i bordtennis. Patrik Sjöberg tog silver i höjdhopp, men hans namn vill man ju knappt nämna efter "Mästarnas Mästare".
Eller varför inte berätta om tunnelbanan med alla dess långa gångar och vindlingar. Men så blir det, när det bara avgår tåg i en riktning från varje plattform. Bara mot La Pau. Inte mot Skarpnäck, Hagsätra och Farsta Strand från samma plattform. Eller om det hotell där vi bodde och där det klart visade sig att det finns många fler japaner och kineser i världen än svenskar. MÅNGA FLER!!! Det finns förresten en grupp på Facebook för såna som gillar Barcelona. Jag ska nog gå med där. Undrar hur många såna grupper för allting det finns på Facebook. Dom som vill ha konstgräs på fotbollsplanen i Skillingaryd har en t.ex.
Och jag skulle kunna berätta om hur jag blev bestulen redan första dagen av ficktjuvar i tunnelbanan. I trängseln var min plånbok, väl instoppad i en låst sidoficka på mina shorts, bara borta. Utan att jag märkt något annat än att det var trångt i vagnsdörren. Men innan tåget hunnit avgå dök en uniformerad vakt upp med min plånbok i handen! Tillsammans med två handlingskraftiga kollegor hade han fångat tjuven, och en koll visade att det verkligen var min plånbok. Inget var heller försunnit ur den, varför jag avstod från att kalla på polis. Under resten av veckan låg plånboken i hustruns handväska..... Det kanske finns nån facebookgrupp för såna som varit med om det också.
Jag har redan tappat plånboken en gång. På toaletten på resecentrum i Borås. Och den gången kom den aldrig tillbaka. Men det är en annan historia att berätta om, kanske. Wenn einer eine Reise tut....
Men nu var det alltså att den som gör en resa kan berätta något. Jag har här på bloggen försökt att i ord och bild berätta om min och hustruns resa till Barcelona, och mycket mer finns att säga. Jag skulle t.ex kunna berätta om hotellet i det som fortfarande kallas Villa Olympica, olympiska byn. Ett hotell med en lyxsvit, som kostar 15000 kr natten att hyra in sig på. Vi bodde inte där. Men den är fullbokad varje natt ändå. Eller om utsikten från Mons Juic, berget där de fleta olympiska arenorna 1992 låg.Hisnande är bara förnamnet. OS i Barcelona var ju det OS där Freddie Mercury skulle sjunga sin låt Barcelona med Montserrat Caballé under invigningen, men han dog året innan i AIDS. Och det var ju det OS där Sverige bara tog ett guld. Genom Jan-Ove Waldner i bordtennis. Patrik Sjöberg tog silver i höjdhopp, men hans namn vill man ju knappt nämna efter "Mästarnas Mästare".
Eller varför inte berätta om tunnelbanan med alla dess långa gångar och vindlingar. Men så blir det, när det bara avgår tåg i en riktning från varje plattform. Bara mot La Pau. Inte mot Skarpnäck, Hagsätra och Farsta Strand från samma plattform. Eller om det hotell där vi bodde och där det klart visade sig att det finns många fler japaner och kineser i världen än svenskar. MÅNGA FLER!!! Det finns förresten en grupp på Facebook för såna som gillar Barcelona. Jag ska nog gå med där. Undrar hur många såna grupper för allting det finns på Facebook. Dom som vill ha konstgräs på fotbollsplanen i Skillingaryd har en t.ex.
Och jag skulle kunna berätta om hur jag blev bestulen redan första dagen av ficktjuvar i tunnelbanan. I trängseln var min plånbok, väl instoppad i en låst sidoficka på mina shorts, bara borta. Utan att jag märkt något annat än att det var trångt i vagnsdörren. Men innan tåget hunnit avgå dök en uniformerad vakt upp med min plånbok i handen! Tillsammans med två handlingskraftiga kollegor hade han fångat tjuven, och en koll visade att det verkligen var min plånbok. Inget var heller försunnit ur den, varför jag avstod från att kalla på polis. Under resten av veckan låg plånboken i hustruns handväska..... Det kanske finns nån facebookgrupp för såna som varit med om det också.
Jag har redan tappat plånboken en gång. På toaletten på resecentrum i Borås. Och den gången kom den aldrig tillbaka. Men det är en annan historia att berätta om, kanske. Wenn einer eine Reise tut....
måndag 17 maj 2010
Pingstkraft och fega svenska media
Det var himmelfärdsdag härom dagen. Även om det gick mig ganska spårlöst förbi, en vanlig vardag, som det var i det katolska Spanien. Något, som förvånade mig en aning.Men alltid när jag reflekterar över Kr. Himmelfärdsdag, funderar jag över vad lärjungarna kan ha tänkt på när dom gick ned från himmelfärdsberget. Den andra oförklarliga upplevelsen inom loppet av en dryg månad. Först uppståndelse och sen att få se Jesus försvinna upp i skyn....
Man kan ju tro att dom gick ned för att möta en okänd framtid oroliga och rädda. Men tvärtom står det att dom återvände till Jerusalem med stor glädje! Genom uppståndelsen hade Guds löften visar sig vara sanna, och därför kunde lärjungarna lämna himmelfärdsberget övertygade om att de kunde lita på en Gud som ger kraft i vardagen, även om de inte hade en aning om vad denna vardag kunde innebära. Och tio dagar senare, i pingstens under,visade det sig att lärjungarna hade rätt i sin förväntan. Och Guds kraft, manifesterad i den Helige Andes närvaro i världen och i människors liv, gäller oss också!! Både oss, Lionel Messi,andra sydamerikanska fotbollsspelare och snabbfotade sprinters från Jamaica......
Jag åkte hem från Barcelona och Camp Nou en dag för tidigt. Det betydde att jag fick nöja mej med att se Barca bli spanska mästare på TV. Och Zlatan fick spela 13 minuter!! Men hela matchen fick vi njuta av Lionel Messi, världens bästa fotbollsspelare. Argentinaren, som vunnit alla titlar utom VM-titeln. Men det kommer.... I går stod han för en avgörande insats med bl.a två mål. Och han tackade Gud både för målen och för segern. Och kanske för segerpremierna också. Han tjänar ju mer än någon annan spelare i världen. Med korstecknet, den kristnes segertecken, och med fingret pekande mot himlen, dit Jesus, som ger kraften begav sig, tackade Messi Gud för segern.Och likadant gör andra sydamerikanska fotbollsspelare och amerikanska sprinters. Bl.a
Men, och här kommer fegheten hos svenska media in. Jag har inte hört en enda svensk kommentator säga, och jag har inte läst en enda rad från töntiga svenska sportjournalister ( det finns en uppsjö av sådana!) där man säger att det är det Messi gör. Tackar en levande Gud för segern. Nej på sin höjd sträcker dom sig till att kommentera vittnesbördet so att "dom tackar högre makter" . Ofta förbigår man vittnesbördet och segertecknet med tystnad. Det är ju nämligen inte politiskt korrekt i Sverige att tala om Gud som en levande verklighet. Och dom vet säkert inte ens vad segraren gör i segerögoblicket.
Men det är också de kristnas fel. Vi låser in oss i kyrkorna, och vi umgås med likasinnade i stället för att spela på samma planer som dom andra, dom som inte tror.I hastigheten kan jag bara komma på hockeyproffset Marcus Näslund som ett undantag. Nej ut på plan! Även om det inte handlar om Camp Nou inför 100.000 åskådare.......
Man kan ju tro att dom gick ned för att möta en okänd framtid oroliga och rädda. Men tvärtom står det att dom återvände till Jerusalem med stor glädje! Genom uppståndelsen hade Guds löften visar sig vara sanna, och därför kunde lärjungarna lämna himmelfärdsberget övertygade om att de kunde lita på en Gud som ger kraft i vardagen, även om de inte hade en aning om vad denna vardag kunde innebära. Och tio dagar senare, i pingstens under,visade det sig att lärjungarna hade rätt i sin förväntan. Och Guds kraft, manifesterad i den Helige Andes närvaro i världen och i människors liv, gäller oss också!! Både oss, Lionel Messi,andra sydamerikanska fotbollsspelare och snabbfotade sprinters från Jamaica......
Jag åkte hem från Barcelona och Camp Nou en dag för tidigt. Det betydde att jag fick nöja mej med att se Barca bli spanska mästare på TV. Och Zlatan fick spela 13 minuter!! Men hela matchen fick vi njuta av Lionel Messi, världens bästa fotbollsspelare. Argentinaren, som vunnit alla titlar utom VM-titeln. Men det kommer.... I går stod han för en avgörande insats med bl.a två mål. Och han tackade Gud både för målen och för segern. Och kanske för segerpremierna också. Han tjänar ju mer än någon annan spelare i världen. Med korstecknet, den kristnes segertecken, och med fingret pekande mot himlen, dit Jesus, som ger kraften begav sig, tackade Messi Gud för segern.Och likadant gör andra sydamerikanska fotbollsspelare och amerikanska sprinters. Bl.a
Men, och här kommer fegheten hos svenska media in. Jag har inte hört en enda svensk kommentator säga, och jag har inte läst en enda rad från töntiga svenska sportjournalister ( det finns en uppsjö av sådana!) där man säger att det är det Messi gör. Tackar en levande Gud för segern. Nej på sin höjd sträcker dom sig till att kommentera vittnesbördet so att "dom tackar högre makter" . Ofta förbigår man vittnesbördet och segertecknet med tystnad. Det är ju nämligen inte politiskt korrekt i Sverige att tala om Gud som en levande verklighet. Och dom vet säkert inte ens vad segraren gör i segerögoblicket.
Men det är också de kristnas fel. Vi låser in oss i kyrkorna, och vi umgås med likasinnade i stället för att spela på samma planer som dom andra, dom som inte tror.I hastigheten kan jag bara komma på hockeyproffset Marcus Näslund som ett undantag. Nej ut på plan! Även om det inte handlar om Camp Nou inför 100.000 åskådare.......
söndag 16 maj 2010
50 grader 13 minuter nord
Jag har varit borta. Någon har kanske lagt märke till det. Jag befann mig i går på breddgraden 50 grader och 13 minuter nord. Har ingen aning alls om vad det innebär, men jag befann mig i alla fall i ett flygplan ovanför de tyska städerna Essen och Magdeburg när en kartbild i flygplanet talade om att det var där jag befann mig, på hemväg från Barcelona. I Magdeburg tillverkar man dragspel, förresten. Eller gjorde i alla fall. Fast det märkte jag inget av, där jag satt på 10300 meters höjd. Inte heller märkte jag att det var -53 grader utanför flygplanet. På hur många grader och minuter Barcelona befinner sig vet jag inte alls. Och det spelar ingen roll heller. Men fint och trevligt var det. På alla sätt.
Wenn einer eine Reise tut, dann kann er was erzählen. Så sa redan Matthias Claudius, som levde mellan 1740 och 1815. Och visst är det så: Den som gör en resa har något att berätta. Jag vet ingenting om Mattias Claudius och således inte heller vilka resor han gjorde, och vad han hade att berätta. Men så rätt han hade!! Om resor kan man berätta. Och om Barcelona! Så jag återkommer.
Under förresten om 50 grader och 13 minuter är en meteorolgisk term. För att ange var det är ett visst väder. Nej förmodligen inte, men som övergång till en väderrapport kan det duga. Resan till Barcelona bokades i januari och då kunde ingen veta vilket väder som Kataloniens huvudstad skulle bjuda på i maj.Katalonien? Ja ingen spanjor bor i Spanien. Dom bor i Katalonien, eller i Aragonien, Asturien, Kantabrien, Extremadura, Galicien eller i Andalusien. Några bor också i det spännande Baskien, där dom talar ett språk, som är alldeles unikt och inte släkt med något annat språk i världen. Där bor dom alltså. men inte i Spanien. Och inte talar dom spanska heller. Inte så gärna i alla fall. I Barcelona talar man katalanska, och av skyltar i den tvåspråkiga staden att döma har det språket vissa likheter med spanskan. Men också skillnader. Men jag kan vaken det ena eller det andra. Så det fick bli engelska. Och franska, som jag nästan inte kan heller, numera......
Jag funderar också på vilket språk Zlatan Ibrahimovic egentligen är. Själva namnet, alltså. Själv är han i alla fall en känd person, som nästan alla tycks ha åsikter om. Men taxichauffören, som tog oss från flygplatsen den första dagen, trodde att han var tysk!!! Är han världens bästa eller inte? Svaret får vi kanske i kväll både på Camp Nou och i TV. Att jag inte förlängde resan över kvällens avgörande omgång i La Liga får nog tillskrivas bristande framförhålling då i januari.... Men jag har i alla fall sett stadion från bussfönstret.Liksom en massa annat. Barcelona är en mycket vacker stad med spännande arkitektur, som jag också den lovar att återkomma till. Liksom till La Rambla och till maten. Paella och Tapas av alla de slag t.ex
Men 50 grader 13 minuter nord förändrades och nu trampar jag Dalarömark under fötterna igen. Inte så dumt det heller
Wenn einer eine Reise tut, dann kann er was erzählen. Så sa redan Matthias Claudius, som levde mellan 1740 och 1815. Och visst är det så: Den som gör en resa har något att berätta. Jag vet ingenting om Mattias Claudius och således inte heller vilka resor han gjorde, och vad han hade att berätta. Men så rätt han hade!! Om resor kan man berätta. Och om Barcelona! Så jag återkommer.
Under förresten om 50 grader och 13 minuter är en meteorolgisk term. För att ange var det är ett visst väder. Nej förmodligen inte, men som övergång till en väderrapport kan det duga. Resan till Barcelona bokades i januari och då kunde ingen veta vilket väder som Kataloniens huvudstad skulle bjuda på i maj.Katalonien? Ja ingen spanjor bor i Spanien. Dom bor i Katalonien, eller i Aragonien, Asturien, Kantabrien, Extremadura, Galicien eller i Andalusien. Några bor också i det spännande Baskien, där dom talar ett språk, som är alldeles unikt och inte släkt med något annat språk i världen. Där bor dom alltså. men inte i Spanien. Och inte talar dom spanska heller. Inte så gärna i alla fall. I Barcelona talar man katalanska, och av skyltar i den tvåspråkiga staden att döma har det språket vissa likheter med spanskan. Men också skillnader. Men jag kan vaken det ena eller det andra. Så det fick bli engelska. Och franska, som jag nästan inte kan heller, numera......
Jag funderar också på vilket språk Zlatan Ibrahimovic egentligen är. Själva namnet, alltså. Själv är han i alla fall en känd person, som nästan alla tycks ha åsikter om. Men taxichauffören, som tog oss från flygplatsen den första dagen, trodde att han var tysk!!! Är han världens bästa eller inte? Svaret får vi kanske i kväll både på Camp Nou och i TV. Att jag inte förlängde resan över kvällens avgörande omgång i La Liga får nog tillskrivas bristande framförhålling då i januari.... Men jag har i alla fall sett stadion från bussfönstret.Liksom en massa annat. Barcelona är en mycket vacker stad med spännande arkitektur, som jag också den lovar att återkomma till. Liksom till La Rambla och till maten. Paella och Tapas av alla de slag t.ex
Men 50 grader 13 minuter nord förändrades och nu trampar jag Dalarömark under fötterna igen. Inte så dumt det heller
fredag 7 maj 2010
Ja ba å han ba, typ
Jag förstår ibland ingenting. Typ. Av det som sägs på bussen tisempel!!Det är han, ba, och ja ba, och vi ba, hela tiden typ. Och om dom skulle fråga nåt, så fattar man noll, typ. Typ är förresten ett intressant ord, som väl i moderna sammanhang nästan inte betyder nånting alls, typ. För att inte tala om fett! Emmely, mitt yngsta barnbarn, har presenterat mig för Hanna Montana. Därför lystade jag också speciellt när samtalet utspann sig på bussen: Visst e hanna montana fett snygg? Ja, typ!
Det är intressant med språk. Ungdomar har ett, invandrade svenskar har ett annat. Det kallas ibland Rinkebysvenska, och Fett pesada, t.ex betyder väldigt jobbig på det nyspråket. Och byråkraterna har ett tredje, alldeles eget språk. Vad sägs t.ex. om uttryck som Det har kommit till min kännedom... Denna inledningsfras indikerar att skribenten är missbelåten med att inte ha fått den aktuella informationen tidigare. Det ska alltså utläsas: eftersom du på ett så nesligt sätt har undanhållit den här informationen för mig så har jag på omvägar fått veta att.. Ärendet vilar för närvarande betyder att ärendet är lika stendött som en djupfryst mammut i Sibiriens permafrost, oftast till följd av att den som skulle betala kalaset har fått kalla fötter. Frågan kommer att utredas vidare i det fortsatta planarbetet betyder att skribenten i skrivande stund inte har någon aning, men hoppas på att kunna göra det till någon annans ansvar att ta itu med frågan. Ärendet är för närvarande föremål för vidare utredning betyder att skribenten äntligen lyckats skjuta över ansvaret för att behandla en viss fråga på någon annan. Skribenten är därför lättad för tillfället, men hur det går med den vidare utredningen har han/hon för närvarande ingen aning om.Jag emotser vidare besked i frågan betyder att skribenten är otålig och tycker sig ha fått vänta alldeles för länge på ett besked. Verbet emotse är för övrigt ett fint ord och ett gott exempel på hur byråkratspråk faktiskt kan koncentrera och förkorta en text (eftersom man spar ett antal bokstäver jämfört med det betydligt klumpigare ser fram emot).
I kyrkan kallas ibland kanslisvenskan "Kaanans tungomål",Det är understundom obegripligt, och till det tungomålet ska jag återkomma i ett alldeles eget inlägg. Och när polisen spanar på bred front så har dom oftast ingen aning.
Finns det någon rikssvenska längre? Och är frågan berättigad att ställa? När jag gick i gymnasiet hade vi besök av någon talpedagog, som menade att vi, i norra Ångermanlands kustland, talade någon sorts rikssvenska, utan särskilda dialektala inslag. Jag vet inte jag. Vi kan nog vi också; Vad sägs t.ex om att han ha ogått å lagt se. Dvs. Om han är uppe sent på kvällen. Han kan också ha ostege op. Dvs. om han tar sig en sovmorgon. Och då är sänga obädde.
Men det är väl mera dialekt, typ. Än nyspråk. För det var ju det, ba, som det här skulle handla om, typ.
Det är intressant med språk. Ungdomar har ett, invandrade svenskar har ett annat. Det kallas ibland Rinkebysvenska, och Fett pesada, t.ex betyder väldigt jobbig på det nyspråket. Och byråkraterna har ett tredje, alldeles eget språk. Vad sägs t.ex. om uttryck som Det har kommit till min kännedom... Denna inledningsfras indikerar att skribenten är missbelåten med att inte ha fått den aktuella informationen tidigare. Det ska alltså utläsas: eftersom du på ett så nesligt sätt har undanhållit den här informationen för mig så har jag på omvägar fått veta att.. Ärendet vilar för närvarande betyder att ärendet är lika stendött som en djupfryst mammut i Sibiriens permafrost, oftast till följd av att den som skulle betala kalaset har fått kalla fötter. Frågan kommer att utredas vidare i det fortsatta planarbetet betyder att skribenten i skrivande stund inte har någon aning, men hoppas på att kunna göra det till någon annans ansvar att ta itu med frågan. Ärendet är för närvarande föremål för vidare utredning betyder att skribenten äntligen lyckats skjuta över ansvaret för att behandla en viss fråga på någon annan. Skribenten är därför lättad för tillfället, men hur det går med den vidare utredningen har han/hon för närvarande ingen aning om.Jag emotser vidare besked i frågan betyder att skribenten är otålig och tycker sig ha fått vänta alldeles för länge på ett besked. Verbet emotse är för övrigt ett fint ord och ett gott exempel på hur byråkratspråk faktiskt kan koncentrera och förkorta en text (eftersom man spar ett antal bokstäver jämfört med det betydligt klumpigare ser fram emot).
I kyrkan kallas ibland kanslisvenskan "Kaanans tungomål",Det är understundom obegripligt, och till det tungomålet ska jag återkomma i ett alldeles eget inlägg. Och när polisen spanar på bred front så har dom oftast ingen aning.
Finns det någon rikssvenska längre? Och är frågan berättigad att ställa? När jag gick i gymnasiet hade vi besök av någon talpedagog, som menade att vi, i norra Ångermanlands kustland, talade någon sorts rikssvenska, utan särskilda dialektala inslag. Jag vet inte jag. Vi kan nog vi också; Vad sägs t.ex om att han ha ogått å lagt se. Dvs. Om han är uppe sent på kvällen. Han kan också ha ostege op. Dvs. om han tar sig en sovmorgon. Och då är sänga obädde.
Men det är väl mera dialekt, typ. Än nyspråk. För det var ju det, ba, som det här skulle handla om, typ.
torsdag 6 maj 2010
Sanning???!!!
Det sägs att den katolska kyrkans popularitet i Polen, medan landet ännu var kommunistiskt, kom sig av att kyrkan var det enda ställe i landet, där man talade sanning. Där man vågade nämna saker vid deras rätta namn.
Mark Twain, som är en av mina favoriter, sa om politiker att "De flesta politiker betraktar sanningen som sin dyrbaraste ägodel; de är därför snåla med att utnyttja den"
Och Henrik Ibsen lär ha sagt att en sanning är en sanning bara så länge den omfattas av en majoritet.
Nu förstår du kanske varför rubriken till det inlägg du just nu läser, är försedd med såväl frågetecken, som utropsdito. För vad är egentligen sanning? T.ex. i fallet Grekland. Landet sägs ju stå på ruinens och konkursens rand. Vad innebär det, och vad händer om ett land går i konkurs? Vad händer om Grekland ställer in sina betalningar? Kan de som köpt grekiska statspapper åka och hämta antika statyer eller turisthotell på Kreta, ta mark i anspråk, eller ta med sig den varma grekiska solen, etc, om landet inte betalar sina lån? Naturligtvis inte.
Länder kan naturligtvis, inte under någorlunda normala förhållanden, sluta att existera som ett företag gör när man går i konkurs. När ett företag likvideras efter en konkurs så delas ju det kvarvarande värdet ut till de som har fordringar på bolaget. Så blir det ju knappast med länder.
Men om nu det värsta händer, nämligen att Grekland måste ställa in sina betalningar, och miljardlånet från kompisarna inom eurozonen inte hjälper, vad händer då? Ja, vi kan väl gissa att en och annan svensk bank också kommer att gå i konkurs. Detta eftersom både Internationella valutafonden, och Världsbanken, där vi ju är medlemmar, också är kompisar med Grekland Och vad händer då med våra sparpengar? Vad är sanning?
Är det som pågår i själva verket ett lömskt angrepp på Europas arbetande människor? Det handlar ju inte bara om Grekland, som Anders Borg underströk i förrgår. Även t.ex England har enorma underskott som måste angripas. Så vad är sanningen? Och vem vågar säga den?
I dag är det val i Storbritannien. Redan i morgon kommer en ny brittisk regering att börja planera för alla ”nödvändiga” angrepp på det egna landets befolkning. Britterna är på många sätt lika belånade som grekerna och är det inte egentligen så att, precis som grekerna bara vill ha siesta och sola sig, engelsmännen egentligen bara vill titta på fotboll och dricka sig plakata på sina pubar.....?
Och i övermorgon kan det vara Sveriges tur. ”Vi måste arbeta längre”. ”Vi kan inte gå i pension innan 69 år”. ”Föräldrarledighet och den femte semesterveckan är lyx som vi inte längre ha råd med”. ”Sätt alla jäkla sjukpensionärer i arbete”…
Kanske är det så att vi i alla i själva verket är greker? Men vem vågar säga det?
Fast det finns ju en lösning till. Nämligen att se till att landet inte går i konkurs.Men det kräver t.ex att folket betalar skatt. Alexandra Pascalidou, i mitt tycke landets bästa bloggare, skriver, att bara i Athens norra förorter finns ca 15000 pooler i trädgårdarna. 323 av ägarna betalar skatt för dessa.
I höst är det val i Sverige Och Högerhärvan, eller Alliansen, som dom väljer att kalla sig fortsätter med sitt skattesänkarmantra.....
Mark Twain, som är en av mina favoriter, sa om politiker att "De flesta politiker betraktar sanningen som sin dyrbaraste ägodel; de är därför snåla med att utnyttja den"
Och Henrik Ibsen lär ha sagt att en sanning är en sanning bara så länge den omfattas av en majoritet.
Nu förstår du kanske varför rubriken till det inlägg du just nu läser, är försedd med såväl frågetecken, som utropsdito. För vad är egentligen sanning? T.ex. i fallet Grekland. Landet sägs ju stå på ruinens och konkursens rand. Vad innebär det, och vad händer om ett land går i konkurs? Vad händer om Grekland ställer in sina betalningar? Kan de som köpt grekiska statspapper åka och hämta antika statyer eller turisthotell på Kreta, ta mark i anspråk, eller ta med sig den varma grekiska solen, etc, om landet inte betalar sina lån? Naturligtvis inte.
Länder kan naturligtvis, inte under någorlunda normala förhållanden, sluta att existera som ett företag gör när man går i konkurs. När ett företag likvideras efter en konkurs så delas ju det kvarvarande värdet ut till de som har fordringar på bolaget. Så blir det ju knappast med länder.
Men om nu det värsta händer, nämligen att Grekland måste ställa in sina betalningar, och miljardlånet från kompisarna inom eurozonen inte hjälper, vad händer då? Ja, vi kan väl gissa att en och annan svensk bank också kommer att gå i konkurs. Detta eftersom både Internationella valutafonden, och Världsbanken, där vi ju är medlemmar, också är kompisar med Grekland Och vad händer då med våra sparpengar? Vad är sanning?
Är det som pågår i själva verket ett lömskt angrepp på Europas arbetande människor? Det handlar ju inte bara om Grekland, som Anders Borg underströk i förrgår. Även t.ex England har enorma underskott som måste angripas. Så vad är sanningen? Och vem vågar säga den?
I dag är det val i Storbritannien. Redan i morgon kommer en ny brittisk regering att börja planera för alla ”nödvändiga” angrepp på det egna landets befolkning. Britterna är på många sätt lika belånade som grekerna och är det inte egentligen så att, precis som grekerna bara vill ha siesta och sola sig, engelsmännen egentligen bara vill titta på fotboll och dricka sig plakata på sina pubar.....?
Och i övermorgon kan det vara Sveriges tur. ”Vi måste arbeta längre”. ”Vi kan inte gå i pension innan 69 år”. ”Föräldrarledighet och den femte semesterveckan är lyx som vi inte längre ha råd med”. ”Sätt alla jäkla sjukpensionärer i arbete”…
Kanske är det så att vi i alla i själva verket är greker? Men vem vågar säga det?
Fast det finns ju en lösning till. Nämligen att se till att landet inte går i konkurs.Men det kräver t.ex att folket betalar skatt. Alexandra Pascalidou, i mitt tycke landets bästa bloggare, skriver, att bara i Athens norra förorter finns ca 15000 pooler i trädgårdarna. 323 av ägarna betalar skatt för dessa.
I höst är det val i Sverige Och Högerhärvan, eller Alliansen, som dom väljer att kalla sig fortsätter med sitt skattesänkarmantra.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)