Det var himmelfärdsdag härom dagen. Även om det gick mig ganska spårlöst förbi, en vanlig vardag, som det var i det katolska Spanien. Något, som förvånade mig en aning.Men alltid när jag reflekterar över Kr. Himmelfärdsdag, funderar jag över vad lärjungarna kan ha tänkt på när dom gick ned från himmelfärdsberget. Den andra oförklarliga upplevelsen inom loppet av en dryg månad. Först uppståndelse och sen att få se Jesus försvinna upp i skyn....
Man kan ju tro att dom gick ned för att möta en okänd framtid oroliga och rädda. Men tvärtom står det att dom återvände till Jerusalem med stor glädje! Genom uppståndelsen hade Guds löften visar sig vara sanna, och därför kunde lärjungarna lämna himmelfärdsberget övertygade om att de kunde lita på en Gud som ger kraft i vardagen, även om de inte hade en aning om vad denna vardag kunde innebära. Och tio dagar senare, i pingstens under,visade det sig att lärjungarna hade rätt i sin förväntan. Och Guds kraft, manifesterad i den Helige Andes närvaro i världen och i människors liv, gäller oss också!! Både oss, Lionel Messi,andra sydamerikanska fotbollsspelare och snabbfotade sprinters från Jamaica......
Jag åkte hem från Barcelona och Camp Nou en dag för tidigt. Det betydde att jag fick nöja mej med att se Barca bli spanska mästare på TV. Och Zlatan fick spela 13 minuter!! Men hela matchen fick vi njuta av Lionel Messi, världens bästa fotbollsspelare. Argentinaren, som vunnit alla titlar utom VM-titeln. Men det kommer.... I går stod han för en avgörande insats med bl.a två mål. Och han tackade Gud både för målen och för segern. Och kanske för segerpremierna också. Han tjänar ju mer än någon annan spelare i världen. Med korstecknet, den kristnes segertecken, och med fingret pekande mot himlen, dit Jesus, som ger kraften begav sig, tackade Messi Gud för segern.Och likadant gör andra sydamerikanska fotbollsspelare och amerikanska sprinters. Bl.a
Men, och här kommer fegheten hos svenska media in. Jag har inte hört en enda svensk kommentator säga, och jag har inte läst en enda rad från töntiga svenska sportjournalister ( det finns en uppsjö av sådana!) där man säger att det är det Messi gör. Tackar en levande Gud för segern. Nej på sin höjd sträcker dom sig till att kommentera vittnesbördet so att "dom tackar högre makter" . Ofta förbigår man vittnesbördet och segertecknet med tystnad. Det är ju nämligen inte politiskt korrekt i Sverige att tala om Gud som en levande verklighet. Och dom vet säkert inte ens vad segraren gör i segerögoblicket.
Men det är också de kristnas fel. Vi låser in oss i kyrkorna, och vi umgås med likasinnade i stället för att spela på samma planer som dom andra, dom som inte tror.I hastigheten kan jag bara komma på hockeyproffset Marcus Näslund som ett undantag. Nej ut på plan! Även om det inte handlar om Camp Nou inför 100.000 åskådare.......
måndag 17 maj 2010
söndag 16 maj 2010
50 grader 13 minuter nord
Jag har varit borta. Någon har kanske lagt märke till det. Jag befann mig i går på breddgraden 50 grader och 13 minuter nord. Har ingen aning alls om vad det innebär, men jag befann mig i alla fall i ett flygplan ovanför de tyska städerna Essen och Magdeburg när en kartbild i flygplanet talade om att det var där jag befann mig, på hemväg från Barcelona. I Magdeburg tillverkar man dragspel, förresten. Eller gjorde i alla fall. Fast det märkte jag inget av, där jag satt på 10300 meters höjd. Inte heller märkte jag att det var -53 grader utanför flygplanet. På hur många grader och minuter Barcelona befinner sig vet jag inte alls. Och det spelar ingen roll heller. Men fint och trevligt var det. På alla sätt.
Wenn einer eine Reise tut, dann kann er was erzählen. Så sa redan Matthias Claudius, som levde mellan 1740 och 1815. Och visst är det så: Den som gör en resa har något att berätta. Jag vet ingenting om Mattias Claudius och således inte heller vilka resor han gjorde, och vad han hade att berätta. Men så rätt han hade!! Om resor kan man berätta. Och om Barcelona! Så jag återkommer.
Under förresten om 50 grader och 13 minuter är en meteorolgisk term. För att ange var det är ett visst väder. Nej förmodligen inte, men som övergång till en väderrapport kan det duga. Resan till Barcelona bokades i januari och då kunde ingen veta vilket väder som Kataloniens huvudstad skulle bjuda på i maj.Katalonien? Ja ingen spanjor bor i Spanien. Dom bor i Katalonien, eller i Aragonien, Asturien, Kantabrien, Extremadura, Galicien eller i Andalusien. Några bor också i det spännande Baskien, där dom talar ett språk, som är alldeles unikt och inte släkt med något annat språk i världen. Där bor dom alltså. men inte i Spanien. Och inte talar dom spanska heller. Inte så gärna i alla fall. I Barcelona talar man katalanska, och av skyltar i den tvåspråkiga staden att döma har det språket vissa likheter med spanskan. Men också skillnader. Men jag kan vaken det ena eller det andra. Så det fick bli engelska. Och franska, som jag nästan inte kan heller, numera......
Jag funderar också på vilket språk Zlatan Ibrahimovic egentligen är. Själva namnet, alltså. Själv är han i alla fall en känd person, som nästan alla tycks ha åsikter om. Men taxichauffören, som tog oss från flygplatsen den första dagen, trodde att han var tysk!!! Är han världens bästa eller inte? Svaret får vi kanske i kväll både på Camp Nou och i TV. Att jag inte förlängde resan över kvällens avgörande omgång i La Liga får nog tillskrivas bristande framförhålling då i januari.... Men jag har i alla fall sett stadion från bussfönstret.Liksom en massa annat. Barcelona är en mycket vacker stad med spännande arkitektur, som jag också den lovar att återkomma till. Liksom till La Rambla och till maten. Paella och Tapas av alla de slag t.ex
Men 50 grader 13 minuter nord förändrades och nu trampar jag Dalarömark under fötterna igen. Inte så dumt det heller
Wenn einer eine Reise tut, dann kann er was erzählen. Så sa redan Matthias Claudius, som levde mellan 1740 och 1815. Och visst är det så: Den som gör en resa har något att berätta. Jag vet ingenting om Mattias Claudius och således inte heller vilka resor han gjorde, och vad han hade att berätta. Men så rätt han hade!! Om resor kan man berätta. Och om Barcelona! Så jag återkommer.
Under förresten om 50 grader och 13 minuter är en meteorolgisk term. För att ange var det är ett visst väder. Nej förmodligen inte, men som övergång till en väderrapport kan det duga. Resan till Barcelona bokades i januari och då kunde ingen veta vilket väder som Kataloniens huvudstad skulle bjuda på i maj.Katalonien? Ja ingen spanjor bor i Spanien. Dom bor i Katalonien, eller i Aragonien, Asturien, Kantabrien, Extremadura, Galicien eller i Andalusien. Några bor också i det spännande Baskien, där dom talar ett språk, som är alldeles unikt och inte släkt med något annat språk i världen. Där bor dom alltså. men inte i Spanien. Och inte talar dom spanska heller. Inte så gärna i alla fall. I Barcelona talar man katalanska, och av skyltar i den tvåspråkiga staden att döma har det språket vissa likheter med spanskan. Men också skillnader. Men jag kan vaken det ena eller det andra. Så det fick bli engelska. Och franska, som jag nästan inte kan heller, numera......
Jag funderar också på vilket språk Zlatan Ibrahimovic egentligen är. Själva namnet, alltså. Själv är han i alla fall en känd person, som nästan alla tycks ha åsikter om. Men taxichauffören, som tog oss från flygplatsen den första dagen, trodde att han var tysk!!! Är han världens bästa eller inte? Svaret får vi kanske i kväll både på Camp Nou och i TV. Att jag inte förlängde resan över kvällens avgörande omgång i La Liga får nog tillskrivas bristande framförhålling då i januari.... Men jag har i alla fall sett stadion från bussfönstret.Liksom en massa annat. Barcelona är en mycket vacker stad med spännande arkitektur, som jag också den lovar att återkomma till. Liksom till La Rambla och till maten. Paella och Tapas av alla de slag t.ex
Men 50 grader 13 minuter nord förändrades och nu trampar jag Dalarömark under fötterna igen. Inte så dumt det heller
fredag 7 maj 2010
Ja ba å han ba, typ
Jag förstår ibland ingenting. Typ. Av det som sägs på bussen tisempel!!Det är han, ba, och ja ba, och vi ba, hela tiden typ. Och om dom skulle fråga nåt, så fattar man noll, typ. Typ är förresten ett intressant ord, som väl i moderna sammanhang nästan inte betyder nånting alls, typ. För att inte tala om fett! Emmely, mitt yngsta barnbarn, har presenterat mig för Hanna Montana. Därför lystade jag också speciellt när samtalet utspann sig på bussen: Visst e hanna montana fett snygg? Ja, typ!
Det är intressant med språk. Ungdomar har ett, invandrade svenskar har ett annat. Det kallas ibland Rinkebysvenska, och Fett pesada, t.ex betyder väldigt jobbig på det nyspråket. Och byråkraterna har ett tredje, alldeles eget språk. Vad sägs t.ex. om uttryck som Det har kommit till min kännedom... Denna inledningsfras indikerar att skribenten är missbelåten med att inte ha fått den aktuella informationen tidigare. Det ska alltså utläsas: eftersom du på ett så nesligt sätt har undanhållit den här informationen för mig så har jag på omvägar fått veta att.. Ärendet vilar för närvarande betyder att ärendet är lika stendött som en djupfryst mammut i Sibiriens permafrost, oftast till följd av att den som skulle betala kalaset har fått kalla fötter. Frågan kommer att utredas vidare i det fortsatta planarbetet betyder att skribenten i skrivande stund inte har någon aning, men hoppas på att kunna göra det till någon annans ansvar att ta itu med frågan. Ärendet är för närvarande föremål för vidare utredning betyder att skribenten äntligen lyckats skjuta över ansvaret för att behandla en viss fråga på någon annan. Skribenten är därför lättad för tillfället, men hur det går med den vidare utredningen har han/hon för närvarande ingen aning om.Jag emotser vidare besked i frågan betyder att skribenten är otålig och tycker sig ha fått vänta alldeles för länge på ett besked. Verbet emotse är för övrigt ett fint ord och ett gott exempel på hur byråkratspråk faktiskt kan koncentrera och förkorta en text (eftersom man spar ett antal bokstäver jämfört med det betydligt klumpigare ser fram emot).
I kyrkan kallas ibland kanslisvenskan "Kaanans tungomål",Det är understundom obegripligt, och till det tungomålet ska jag återkomma i ett alldeles eget inlägg. Och när polisen spanar på bred front så har dom oftast ingen aning.
Finns det någon rikssvenska längre? Och är frågan berättigad att ställa? När jag gick i gymnasiet hade vi besök av någon talpedagog, som menade att vi, i norra Ångermanlands kustland, talade någon sorts rikssvenska, utan särskilda dialektala inslag. Jag vet inte jag. Vi kan nog vi också; Vad sägs t.ex om att han ha ogått å lagt se. Dvs. Om han är uppe sent på kvällen. Han kan också ha ostege op. Dvs. om han tar sig en sovmorgon. Och då är sänga obädde.
Men det är väl mera dialekt, typ. Än nyspråk. För det var ju det, ba, som det här skulle handla om, typ.
Det är intressant med språk. Ungdomar har ett, invandrade svenskar har ett annat. Det kallas ibland Rinkebysvenska, och Fett pesada, t.ex betyder väldigt jobbig på det nyspråket. Och byråkraterna har ett tredje, alldeles eget språk. Vad sägs t.ex. om uttryck som Det har kommit till min kännedom... Denna inledningsfras indikerar att skribenten är missbelåten med att inte ha fått den aktuella informationen tidigare. Det ska alltså utläsas: eftersom du på ett så nesligt sätt har undanhållit den här informationen för mig så har jag på omvägar fått veta att.. Ärendet vilar för närvarande betyder att ärendet är lika stendött som en djupfryst mammut i Sibiriens permafrost, oftast till följd av att den som skulle betala kalaset har fått kalla fötter. Frågan kommer att utredas vidare i det fortsatta planarbetet betyder att skribenten i skrivande stund inte har någon aning, men hoppas på att kunna göra det till någon annans ansvar att ta itu med frågan. Ärendet är för närvarande föremål för vidare utredning betyder att skribenten äntligen lyckats skjuta över ansvaret för att behandla en viss fråga på någon annan. Skribenten är därför lättad för tillfället, men hur det går med den vidare utredningen har han/hon för närvarande ingen aning om.Jag emotser vidare besked i frågan betyder att skribenten är otålig och tycker sig ha fått vänta alldeles för länge på ett besked. Verbet emotse är för övrigt ett fint ord och ett gott exempel på hur byråkratspråk faktiskt kan koncentrera och förkorta en text (eftersom man spar ett antal bokstäver jämfört med det betydligt klumpigare ser fram emot).
I kyrkan kallas ibland kanslisvenskan "Kaanans tungomål",Det är understundom obegripligt, och till det tungomålet ska jag återkomma i ett alldeles eget inlägg. Och när polisen spanar på bred front så har dom oftast ingen aning.
Finns det någon rikssvenska längre? Och är frågan berättigad att ställa? När jag gick i gymnasiet hade vi besök av någon talpedagog, som menade att vi, i norra Ångermanlands kustland, talade någon sorts rikssvenska, utan särskilda dialektala inslag. Jag vet inte jag. Vi kan nog vi också; Vad sägs t.ex om att han ha ogått å lagt se. Dvs. Om han är uppe sent på kvällen. Han kan också ha ostege op. Dvs. om han tar sig en sovmorgon. Och då är sänga obädde.
Men det är väl mera dialekt, typ. Än nyspråk. För det var ju det, ba, som det här skulle handla om, typ.
torsdag 6 maj 2010
Sanning???!!!
Det sägs att den katolska kyrkans popularitet i Polen, medan landet ännu var kommunistiskt, kom sig av att kyrkan var det enda ställe i landet, där man talade sanning. Där man vågade nämna saker vid deras rätta namn.
Mark Twain, som är en av mina favoriter, sa om politiker att "De flesta politiker betraktar sanningen som sin dyrbaraste ägodel; de är därför snåla med att utnyttja den"
Och Henrik Ibsen lär ha sagt att en sanning är en sanning bara så länge den omfattas av en majoritet.
Nu förstår du kanske varför rubriken till det inlägg du just nu läser, är försedd med såväl frågetecken, som utropsdito. För vad är egentligen sanning? T.ex. i fallet Grekland. Landet sägs ju stå på ruinens och konkursens rand. Vad innebär det, och vad händer om ett land går i konkurs? Vad händer om Grekland ställer in sina betalningar? Kan de som köpt grekiska statspapper åka och hämta antika statyer eller turisthotell på Kreta, ta mark i anspråk, eller ta med sig den varma grekiska solen, etc, om landet inte betalar sina lån? Naturligtvis inte.
Länder kan naturligtvis, inte under någorlunda normala förhållanden, sluta att existera som ett företag gör när man går i konkurs. När ett företag likvideras efter en konkurs så delas ju det kvarvarande värdet ut till de som har fordringar på bolaget. Så blir det ju knappast med länder.
Men om nu det värsta händer, nämligen att Grekland måste ställa in sina betalningar, och miljardlånet från kompisarna inom eurozonen inte hjälper, vad händer då? Ja, vi kan väl gissa att en och annan svensk bank också kommer att gå i konkurs. Detta eftersom både Internationella valutafonden, och Världsbanken, där vi ju är medlemmar, också är kompisar med Grekland Och vad händer då med våra sparpengar? Vad är sanning?
Är det som pågår i själva verket ett lömskt angrepp på Europas arbetande människor? Det handlar ju inte bara om Grekland, som Anders Borg underströk i förrgår. Även t.ex England har enorma underskott som måste angripas. Så vad är sanningen? Och vem vågar säga den?
I dag är det val i Storbritannien. Redan i morgon kommer en ny brittisk regering att börja planera för alla ”nödvändiga” angrepp på det egna landets befolkning. Britterna är på många sätt lika belånade som grekerna och är det inte egentligen så att, precis som grekerna bara vill ha siesta och sola sig, engelsmännen egentligen bara vill titta på fotboll och dricka sig plakata på sina pubar.....?
Och i övermorgon kan det vara Sveriges tur. ”Vi måste arbeta längre”. ”Vi kan inte gå i pension innan 69 år”. ”Föräldrarledighet och den femte semesterveckan är lyx som vi inte längre ha råd med”. ”Sätt alla jäkla sjukpensionärer i arbete”…
Kanske är det så att vi i alla i själva verket är greker? Men vem vågar säga det?
Fast det finns ju en lösning till. Nämligen att se till att landet inte går i konkurs.Men det kräver t.ex att folket betalar skatt. Alexandra Pascalidou, i mitt tycke landets bästa bloggare, skriver, att bara i Athens norra förorter finns ca 15000 pooler i trädgårdarna. 323 av ägarna betalar skatt för dessa.
I höst är det val i Sverige Och Högerhärvan, eller Alliansen, som dom väljer att kalla sig fortsätter med sitt skattesänkarmantra.....
Mark Twain, som är en av mina favoriter, sa om politiker att "De flesta politiker betraktar sanningen som sin dyrbaraste ägodel; de är därför snåla med att utnyttja den"
Och Henrik Ibsen lär ha sagt att en sanning är en sanning bara så länge den omfattas av en majoritet.
Nu förstår du kanske varför rubriken till det inlägg du just nu läser, är försedd med såväl frågetecken, som utropsdito. För vad är egentligen sanning? T.ex. i fallet Grekland. Landet sägs ju stå på ruinens och konkursens rand. Vad innebär det, och vad händer om ett land går i konkurs? Vad händer om Grekland ställer in sina betalningar? Kan de som köpt grekiska statspapper åka och hämta antika statyer eller turisthotell på Kreta, ta mark i anspråk, eller ta med sig den varma grekiska solen, etc, om landet inte betalar sina lån? Naturligtvis inte.
Länder kan naturligtvis, inte under någorlunda normala förhållanden, sluta att existera som ett företag gör när man går i konkurs. När ett företag likvideras efter en konkurs så delas ju det kvarvarande värdet ut till de som har fordringar på bolaget. Så blir det ju knappast med länder.
Men om nu det värsta händer, nämligen att Grekland måste ställa in sina betalningar, och miljardlånet från kompisarna inom eurozonen inte hjälper, vad händer då? Ja, vi kan väl gissa att en och annan svensk bank också kommer att gå i konkurs. Detta eftersom både Internationella valutafonden, och Världsbanken, där vi ju är medlemmar, också är kompisar med Grekland Och vad händer då med våra sparpengar? Vad är sanning?
Är det som pågår i själva verket ett lömskt angrepp på Europas arbetande människor? Det handlar ju inte bara om Grekland, som Anders Borg underströk i förrgår. Även t.ex England har enorma underskott som måste angripas. Så vad är sanningen? Och vem vågar säga den?
I dag är det val i Storbritannien. Redan i morgon kommer en ny brittisk regering att börja planera för alla ”nödvändiga” angrepp på det egna landets befolkning. Britterna är på många sätt lika belånade som grekerna och är det inte egentligen så att, precis som grekerna bara vill ha siesta och sola sig, engelsmännen egentligen bara vill titta på fotboll och dricka sig plakata på sina pubar.....?
Och i övermorgon kan det vara Sveriges tur. ”Vi måste arbeta längre”. ”Vi kan inte gå i pension innan 69 år”. ”Föräldrarledighet och den femte semesterveckan är lyx som vi inte längre ha råd med”. ”Sätt alla jäkla sjukpensionärer i arbete”…
Kanske är det så att vi i alla i själva verket är greker? Men vem vågar säga det?
Fast det finns ju en lösning till. Nämligen att se till att landet inte går i konkurs.Men det kräver t.ex att folket betalar skatt. Alexandra Pascalidou, i mitt tycke landets bästa bloggare, skriver, att bara i Athens norra förorter finns ca 15000 pooler i trädgårdarna. 323 av ägarna betalar skatt för dessa.
I höst är det val i Sverige Och Högerhärvan, eller Alliansen, som dom väljer att kalla sig fortsätter med sitt skattesänkarmantra.....
onsdag 5 maj 2010
Ibland räcker det inte
Mona sa ju på Norra Bantorget att det räcker nu. Och det hade hon så rätt i. Det räcker nu. Med fyra år av ökade klyftor och fler orättvisor. Det räcker nu med fyra år av borgerligt vanstyre.
Det räcker inte heller med fagra löften. Det har regeringen insett och därför har dom nu givit nya löften. Om sånt som dom INTE tänker göra. Det skulle dom ha talat om för fyra år sen!!! Att dom inte alls satsade på nån arbetslinje, att dom inte skulle skapa större rättvisa, jämlikhet och allt annat som dom lovade.
Men allting räcker inte. Det räcker inte alltid att bara tro gott om folk. Om nu privatiseringar är så bra som majoriteten i landstinget säger, så borde väl politikerna där åtminstone kolla upp vilka fakturor de privata vårdgivarna i Stockholm skickar in till landstinget. Bluffakturor, helt utan kontroll!!Det är mina skattepengar, Filippa Reinfeldt!! Samma skattepengar som Din man säger sig måna så om. Det räcker inte!!!
I England räcker det inte heller att få 49% av rösterna i enmansvalkretsar i morgondagens val. Det ger ingenting. Inte om motståndaren får 51% The winner takes it all. Ett märkligt valsystem, i ett land, som är fullt av märkligheter. Men det räcker nog inte med att påpeka det är jag rädd.....
Och medan jag har de internationella glasögonen på, så räcker det nog inte heller med fagra löften från Victor Müller och Spyker Cars. Han som köpte SAAB. Jag tror att det är nåt skumt med den affären. Kom ihåg var Ni hörde det första gången!
Inte heller räcker det med att ha ett arv att förvalta. Fråga Grekland! Allt i stort sett kommer ju därifrån, Platon och Sokrates.Och OS och demokratin. Och Oraklet i Delphi, och 30000 greker som bor i Sverige. Men arvet kan man inte sätta på matbordet. För det måste man jobba. Och det gör grekerna inte tillräckligt. Dom strejkar i stället. I dag igen. Men dom får 14 månadslöner och bonus om dom kommer i tid till jobbet. Och så pensioneras dom vid 50 år. Så det räcker inte!!
Det räcker inte heller att med mina pengar köpa en Picassotavla för 700 miljoner. Den såldes förresten redan i går, så.....
Och vad ska man säga om AIK:s ledare och spelare, som skyller den dåliga starten i Allsvenskan på sin finska målvakt. Att gå ut och i media kritisera en av de egna spelarna. Vad ska man säga? Jo att DET RÄCKER NU.
Det räcker inte heller med fagra löften. Det har regeringen insett och därför har dom nu givit nya löften. Om sånt som dom INTE tänker göra. Det skulle dom ha talat om för fyra år sen!!! Att dom inte alls satsade på nån arbetslinje, att dom inte skulle skapa större rättvisa, jämlikhet och allt annat som dom lovade.
Men allting räcker inte. Det räcker inte alltid att bara tro gott om folk. Om nu privatiseringar är så bra som majoriteten i landstinget säger, så borde väl politikerna där åtminstone kolla upp vilka fakturor de privata vårdgivarna i Stockholm skickar in till landstinget. Bluffakturor, helt utan kontroll!!Det är mina skattepengar, Filippa Reinfeldt!! Samma skattepengar som Din man säger sig måna så om. Det räcker inte!!!
I England räcker det inte heller att få 49% av rösterna i enmansvalkretsar i morgondagens val. Det ger ingenting. Inte om motståndaren får 51% The winner takes it all. Ett märkligt valsystem, i ett land, som är fullt av märkligheter. Men det räcker nog inte med att påpeka det är jag rädd.....
Och medan jag har de internationella glasögonen på, så räcker det nog inte heller med fagra löften från Victor Müller och Spyker Cars. Han som köpte SAAB. Jag tror att det är nåt skumt med den affären. Kom ihåg var Ni hörde det första gången!
Inte heller räcker det med att ha ett arv att förvalta. Fråga Grekland! Allt i stort sett kommer ju därifrån, Platon och Sokrates.Och OS och demokratin. Och Oraklet i Delphi, och 30000 greker som bor i Sverige. Men arvet kan man inte sätta på matbordet. För det måste man jobba. Och det gör grekerna inte tillräckligt. Dom strejkar i stället. I dag igen. Men dom får 14 månadslöner och bonus om dom kommer i tid till jobbet. Och så pensioneras dom vid 50 år. Så det räcker inte!!
Det räcker inte heller att med mina pengar köpa en Picassotavla för 700 miljoner. Den såldes förresten redan i går, så.....
Och vad ska man säga om AIK:s ledare och spelare, som skyller den dåliga starten i Allsvenskan på sin finska målvakt. Att gå ut och i media kritisera en av de egna spelarna. Vad ska man säga? Jo att DET RÄCKER NU.
tisdag 4 maj 2010
Hjälp är på väg!
Vi skall delta, engagera oss, vi ska göra och vi ska hinna med. Inte minst i valtider gäller det att hänga med.. Och i reklamen möts vi av djupsinninga frågor som: Vill du bli friskare? Vill du bli smalare? Vill du bli lyckligare? Vill du få bättre hy, friskare andedräkt, inte tappa håret. Vill du förbättra dina relationer och ditt sexliv, bli framgångsrik på jobbet, och samtidigt få harmoni i livet och ro i själen? Hela tiden budskap som erbjuder sig att göra oss bättre i åtminstone något avseende. Bantningstips, reklam och TV-såpor förmedlar det här till oss, liksom forskningslarm och kostrekommendationer. Du själv och din kropp och ditt liv borde kunna vara åtminstone lite bättre, och ingen kan förändra det utom du, verkar vara det outtalade påståendet. Och det är ju inte så svårt att hålla med. När jag ser på mig själv i spegeln på morgonen är det bara att inse att det finns mycket övrigt att önska. Och vem skulle kunna fixa det om inte jag?
Men tänk om jag inte klarar det!! Inte orkar helt enkelt! Bibeln talar om en man som legat lam i 38 år. Han hade verkligen försökt! Utan att lyckas. Vare sig det var en Herrens ängel som satte vattnet i dammen i svallning eller det var en gammal skröna bara, så hade han aldrig hunnit ner i vågorna i tid. Inget hade blivit bättre.
Men plötsligt fanns hjälpen där till hans förfogande. Och om det är något vi också behöver så är det väl hjälp, samtidigt som hjälpande händer verkar vara en bristvara i vår tid. Dagligen påminns vi om terrorhot, diktatorer som skärper greppet om sina folk, flyktingströmmar, klimatförändringar, krig och naturkatastrofer. Det är sannerligen inte lätt att se ljust på framtiden. Samtidigt verkar hoppet om förändring av sig själv och sitt liv vara oändligt – eller åtminstone längtan efter just det hoppet. Kanske är det som en del samhällsforskare menat, att när vi inte tror oss kunna förändra det som är verkligt viktigt, så blir det som vi faktiskt kan förändra så mycket viktigare. Min vikt, mitt utseende, mitt aktieinnehav eller nånting annat. Om det inte går att förändra världen, kanske jag i alla fall kan förändra mig själv. Ibland går det,men ofta går det inte – och kanske är det vanligare att det inte är så lätt att ”ta tag i sitt liv” som man önskar. Det har nu gått drygt fyra månader sen vi gav dom där nyårslöftena. Dom som vi brutit för länge sen. Men nya bantningskurer, träningsformer och relationstips kommer hela tiden. Så det är bara att ta nya tag.
Mannen som enl. Bibeln försökt i 38 år utan att lyckas blir centrum i ett av Bibelns helandeunder. Jesus gör en sjuk människa frisk. Många sådana berättelser finns i Bibeln, och de påminner såklart om varandra. Men den här berättelsen är ändå annorlunda än de flesta. För det första är det inte mannen som tar kontakt med Jesus, utan tvärtom Jesus som tar initiativet. Annars berättas det ju ofta om hur människor på mer eller mindre dramatiska sätt försöker ta sig fram till honom, genom ett hål i taket, eller genom att ta tag i hans kläder när han går förbi, men den här gången ser Jesus mannen och går fram till honom. För det andra så verkar mannen påfallande ointresserad av vem Jesus är – han frågar aldrig vem han är, eller ens vad han heter, och när han blivit helad går han bara därifrån. En annan märklig sak är den fråga som Jesus ställer – vill du bli frisk? Den är närmast provocerande i våra öron. Vad tror du!? Om han har legat där i 38 år är det väl klart att han vill bli frisk? Vill vi inte alla bli friskare, vackrare, rikare, bättre? Men mannen svarar inte ens på frågan. Han försöker istället förklara varför han inte har blivit frisk tidigare, och att hans chanser att lyckas bli frisk vid badet var små eller inga. Men trots allt låg han ju kvar där, kanske väntande på att undret. Kanske ändå….Det finns någon sorts märklig blandning av uppgivenhet och hopp, misstro och längtan. Om jag bara kommer iväg till Kanarieöarna, Om vi bara kunde få råd med en ny bil, då…….
I många andra berättelser om helande är den stora poängen att personen ifråga tror eller litar på Jesus. I det här fallet finns den frågan inte ens med. Och jag tror att det är en av de stora poängerna med den här berättelsen. Att det inte är på grund av något som mannen gör eller tänker eller säger som han blir frisk. Det är helt och hållet Jesus som kommer med den hjälp som han behövde. Medan mannen är upptagen med att fundera på om det var möjligt för honom att komma ner i dammen eller inte, var det en helt annan fråga som Jesus bemötte. Och hans svar handlade om det, som han såg att mannen behövde, inte det som han själv var upptagen med att fundera på. Jesu ärende handlade om liv, helhet och hälsa, inte mannens praktiska lösningar på hur det skulle kunna ske. Och det handlade inte om en prestation från mannens sida, utan om nåd.
Och så är det i dag också. Gud vill lära oss att den hjälp det handlar om här och som det talas om i kyrkan nästan varje söndag är en tilltro till Gud, och en tillit till Guds nåd. Det är ingen tillfällighet att nåd på latin heter gratia. Den här hjälpen är något som vi faktiskt får alldeles gratis, "fritt och för intet" som Luther uttrycker det – det är inte för att vi är duktiga som Gud vill ha en relation med oss. I Guds rike räknas varken betyg, kalorier, utseende eller lönekuvert. Livet är inte något vi ska fixa, utan något vi ska ta emot som en gåva. Hoppet som Den Helige Ande förmedlar i dag bygger på löftet från Gud – att vad vi än gör, så är vi inte övergivna. Att livet och kärleken är starkare än döden, och att Gud själv är med oss alla dagar till tidens slut.
Så du; Hjälp är på väg. Hela tiden!
Men tänk om jag inte klarar det!! Inte orkar helt enkelt! Bibeln talar om en man som legat lam i 38 år. Han hade verkligen försökt! Utan att lyckas. Vare sig det var en Herrens ängel som satte vattnet i dammen i svallning eller det var en gammal skröna bara, så hade han aldrig hunnit ner i vågorna i tid. Inget hade blivit bättre.
Men plötsligt fanns hjälpen där till hans förfogande. Och om det är något vi också behöver så är det väl hjälp, samtidigt som hjälpande händer verkar vara en bristvara i vår tid. Dagligen påminns vi om terrorhot, diktatorer som skärper greppet om sina folk, flyktingströmmar, klimatförändringar, krig och naturkatastrofer. Det är sannerligen inte lätt att se ljust på framtiden. Samtidigt verkar hoppet om förändring av sig själv och sitt liv vara oändligt – eller åtminstone längtan efter just det hoppet. Kanske är det som en del samhällsforskare menat, att när vi inte tror oss kunna förändra det som är verkligt viktigt, så blir det som vi faktiskt kan förändra så mycket viktigare. Min vikt, mitt utseende, mitt aktieinnehav eller nånting annat. Om det inte går att förändra världen, kanske jag i alla fall kan förändra mig själv. Ibland går det,men ofta går det inte – och kanske är det vanligare att det inte är så lätt att ”ta tag i sitt liv” som man önskar. Det har nu gått drygt fyra månader sen vi gav dom där nyårslöftena. Dom som vi brutit för länge sen. Men nya bantningskurer, träningsformer och relationstips kommer hela tiden. Så det är bara att ta nya tag.
Mannen som enl. Bibeln försökt i 38 år utan att lyckas blir centrum i ett av Bibelns helandeunder. Jesus gör en sjuk människa frisk. Många sådana berättelser finns i Bibeln, och de påminner såklart om varandra. Men den här berättelsen är ändå annorlunda än de flesta. För det första är det inte mannen som tar kontakt med Jesus, utan tvärtom Jesus som tar initiativet. Annars berättas det ju ofta om hur människor på mer eller mindre dramatiska sätt försöker ta sig fram till honom, genom ett hål i taket, eller genom att ta tag i hans kläder när han går förbi, men den här gången ser Jesus mannen och går fram till honom. För det andra så verkar mannen påfallande ointresserad av vem Jesus är – han frågar aldrig vem han är, eller ens vad han heter, och när han blivit helad går han bara därifrån. En annan märklig sak är den fråga som Jesus ställer – vill du bli frisk? Den är närmast provocerande i våra öron. Vad tror du!? Om han har legat där i 38 år är det väl klart att han vill bli frisk? Vill vi inte alla bli friskare, vackrare, rikare, bättre? Men mannen svarar inte ens på frågan. Han försöker istället förklara varför han inte har blivit frisk tidigare, och att hans chanser att lyckas bli frisk vid badet var små eller inga. Men trots allt låg han ju kvar där, kanske väntande på att undret. Kanske ändå….Det finns någon sorts märklig blandning av uppgivenhet och hopp, misstro och längtan. Om jag bara kommer iväg till Kanarieöarna, Om vi bara kunde få råd med en ny bil, då…….
I många andra berättelser om helande är den stora poängen att personen ifråga tror eller litar på Jesus. I det här fallet finns den frågan inte ens med. Och jag tror att det är en av de stora poängerna med den här berättelsen. Att det inte är på grund av något som mannen gör eller tänker eller säger som han blir frisk. Det är helt och hållet Jesus som kommer med den hjälp som han behövde. Medan mannen är upptagen med att fundera på om det var möjligt för honom att komma ner i dammen eller inte, var det en helt annan fråga som Jesus bemötte. Och hans svar handlade om det, som han såg att mannen behövde, inte det som han själv var upptagen med att fundera på. Jesu ärende handlade om liv, helhet och hälsa, inte mannens praktiska lösningar på hur det skulle kunna ske. Och det handlade inte om en prestation från mannens sida, utan om nåd.
Och så är det i dag också. Gud vill lära oss att den hjälp det handlar om här och som det talas om i kyrkan nästan varje söndag är en tilltro till Gud, och en tillit till Guds nåd. Det är ingen tillfällighet att nåd på latin heter gratia. Den här hjälpen är något som vi faktiskt får alldeles gratis, "fritt och för intet" som Luther uttrycker det – det är inte för att vi är duktiga som Gud vill ha en relation med oss. I Guds rike räknas varken betyg, kalorier, utseende eller lönekuvert. Livet är inte något vi ska fixa, utan något vi ska ta emot som en gåva. Hoppet som Den Helige Ande förmedlar i dag bygger på löftet från Gud – att vad vi än gör, så är vi inte övergivna. Att livet och kärleken är starkare än döden, och att Gud själv är med oss alla dagar till tidens slut.
Så du; Hjälp är på väg. Hela tiden!
måndag 3 maj 2010
Det mesta vet man inte
Tänk vad mycket man inte vet! Hur mycket vet man ju faktiskt inte. Just därför att man inte vet vad man inte vet.Men jag visste inte att det pågår en seriös forskning om lycka. Lyckoforskning är en akademisk disciplin. Det visste jag faktiskt inte.
Jag lyssnade lite halvslött på ett samtal om lycka och lyckoforskning i TV, och det gjorde mig sugen på att få reda på mer om lyckan. Filosofen Bengt Brülde, en av förgrundsgestalterna inom svensk lyckoforskning, menar t.ex att det är själviskt och egoistiskt, ja rent av moraliskt stötande, att vilja bli lyckligare. Han menar att meningen med livet är i alla fall inte bara att vara lycklig. Att vara del i en större helhet, att hitta större mål att leva och kanske dö för, kan vara viktigare att sträva efter. Är det kanske det Jesus menar när han säger att om lärjungarana tiger så ska stenarna tala? Vetenskapen säger det kyrkan borde säga! Och det kanske är så, att den moderna lyckoforskningen ger kyrkan en ny, och kanske sista chans att upplevas viktig för människor igen.
Bengt Brülde har i två böcker fördjupat sig i vad som enligt vetenskapen faktiskt gör oss lyckliga, och i sin tredje bok frågar han sig nu, om det verkligen är rimligt att betrakta den egna lyckan som ett centralt livsmål.I den nya boken som följaktligen heter”Hur viktigt är det att vara lycklig?”, ställer han frågor som hur mycket lycka vi egentligen behöver, hur moraliska vi behöver vara och vad vi bör lägga vår tid, vår energi och våra pengar på. Kort sagt – hur livet egentligen ska levas.
Trenden i samhället är annars en alltmer tilltagande jakt på att få det bra för egen räkning. Men minst lika viktigt för oss, säger Brülde, är att känna ansvar för andra och vår omvärld. Att göra något för att hjälpa människor i nöd och att utveckla sin generositet har i och för sig inte bara effekter på andras lycka utan gör också oss själva lyckligare. Det är också dags, tycker Bengt Brülde, att sätta ”meningstänkandet” på kartan igen.
– Jag tror, säger han, att det är mer fruktbart att fokusera på frågan om livets mening än på vad som gör oss lyckliga eller på vad moralen kräver av oss.
För det behöver inte, menar han, vara en motsättning mellan det lyckliga och det moraliska livet. Det går att hitta en tredje väg att leva, just om man för in begreppet livsmening i bilden.
Lyckliga människor tycks alltså vara dom som är utåtriktade och fokuserade på andra människor. Sådana människor känner också större tacksamhet än andra, vilket ökar deras personliga lycka. Att vara arbetslös och sjuk minskar däremot den personliga lyckokänslan.
Två andra lyckforskare ger oss också rådet att göra "dödsbäddstestet" Tänk dej att du sitter på din egen dödsbädd och ser tillbaka på livet. Ställ frågan: Var det det här livet jag ville ha? Och våga lyssna in svaret.Då kanske det inte är bankkontots storlek som är svaret.....
Och dom lyckligaste människorna i världen finns enl. flera samstämmiga undersökningar i------- Danmark!
Men det är mer man inte vet. Varför det finns så få fotbollsdomare i landet t.ex. Men jag har mina misstankar. Gå och se en match på Söderstadion t.ex. och du får också misstankar....
Men det tar vi sen nån gång.....
Jag lyssnade lite halvslött på ett samtal om lycka och lyckoforskning i TV, och det gjorde mig sugen på att få reda på mer om lyckan. Filosofen Bengt Brülde, en av förgrundsgestalterna inom svensk lyckoforskning, menar t.ex att det är själviskt och egoistiskt, ja rent av moraliskt stötande, att vilja bli lyckligare. Han menar att meningen med livet är i alla fall inte bara att vara lycklig. Att vara del i en större helhet, att hitta större mål att leva och kanske dö för, kan vara viktigare att sträva efter. Är det kanske det Jesus menar när han säger att om lärjungarana tiger så ska stenarna tala? Vetenskapen säger det kyrkan borde säga! Och det kanske är så, att den moderna lyckoforskningen ger kyrkan en ny, och kanske sista chans att upplevas viktig för människor igen.
Bengt Brülde har i två böcker fördjupat sig i vad som enligt vetenskapen faktiskt gör oss lyckliga, och i sin tredje bok frågar han sig nu, om det verkligen är rimligt att betrakta den egna lyckan som ett centralt livsmål.I den nya boken som följaktligen heter”Hur viktigt är det att vara lycklig?”, ställer han frågor som hur mycket lycka vi egentligen behöver, hur moraliska vi behöver vara och vad vi bör lägga vår tid, vår energi och våra pengar på. Kort sagt – hur livet egentligen ska levas.
Trenden i samhället är annars en alltmer tilltagande jakt på att få det bra för egen räkning. Men minst lika viktigt för oss, säger Brülde, är att känna ansvar för andra och vår omvärld. Att göra något för att hjälpa människor i nöd och att utveckla sin generositet har i och för sig inte bara effekter på andras lycka utan gör också oss själva lyckligare. Det är också dags, tycker Bengt Brülde, att sätta ”meningstänkandet” på kartan igen.
– Jag tror, säger han, att det är mer fruktbart att fokusera på frågan om livets mening än på vad som gör oss lyckliga eller på vad moralen kräver av oss.
För det behöver inte, menar han, vara en motsättning mellan det lyckliga och det moraliska livet. Det går att hitta en tredje väg att leva, just om man för in begreppet livsmening i bilden.
Lyckliga människor tycks alltså vara dom som är utåtriktade och fokuserade på andra människor. Sådana människor känner också större tacksamhet än andra, vilket ökar deras personliga lycka. Att vara arbetslös och sjuk minskar däremot den personliga lyckokänslan.
Två andra lyckforskare ger oss också rådet att göra "dödsbäddstestet" Tänk dej att du sitter på din egen dödsbädd och ser tillbaka på livet. Ställ frågan: Var det det här livet jag ville ha? Och våga lyssna in svaret.Då kanske det inte är bankkontots storlek som är svaret.....
Och dom lyckligaste människorna i världen finns enl. flera samstämmiga undersökningar i------- Danmark!
Men det är mer man inte vet. Varför det finns så få fotbollsdomare i landet t.ex. Men jag har mina misstankar. Gå och se en match på Söderstadion t.ex. och du får också misstankar....
Men det tar vi sen nån gång.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)