Måndagen är en klart undervärderad möjlighet. Alltför många möter denna fantastiska dag med en suck. Eller med ett stönande redan i sängen, kanske... En hel lång vecka framför. Igen!!
Några exempel på måndagsaktiviteter från en möjlighetstänkare: Alla, som har ett arbete att gå till, har på måndag möjligheten och förmånen att få träffa alla sina härliga arbetskamrater igen efter en lång helgs avbrott. Och vi andra, som är pensionärer har allsköns trevliga pensionärsaktiviteter att gå till. Men jag undrar varför arrangörer av dylika aktiviteter tycks tro att ALLA pensionärer spelar bingo. Jag känner knappt en enda pensionär, som har bingospelandet som huvudintresse. Frälsningsarmén har t.ex något som nu, i könsnivelleringens tid, kallas Träff för daglediga, och som nästan överallt infaller just på måndag. Både män och kvinnor, de allra flesta pensionärer, träffas då till en meningsfull eftermiddag med både kaffe och intressanta programinslag. Men inte en enda bingobricka, så långt ögat når.Tidigare hette gruppen Hemförbundet och riktade sig då enbart till kvinnor. De flesta var pensionärer då också, och inget bingo då heller.
Måndag är väl också den dag då vi har möjligheter att ta i tu med sånt, som vi skulle ha tagit i tu med redan förra veckan, eller förförra, eller förrförrförra, men som av någon anledning inte blev av just du. Börja motionera, städa undan vintergarderoben eller skriva det där mailet. I dag är det måndag och då är det dags....
Dags är det också att skifta däck på bilen. Det har förresten just i år varit dags länge. Detta eftersom i år, när vintern var längre och hårdare än på mycket länge, då skulle vinterdäcken av två veckor tidigare än tidigare år. Men vi har ju våra regler, och dom ändrar man inte på bara så där..... Men i dag, på måndag är det verkligen dags. Men eftersom det är en myndighetsbestämmelse vi talar om, så har de allra flesta av oss redan rättat in oss i ledet och bytt däck. Vi svenskar är nämligen världens mest myndighetslydiga folk. Har MYNDIGHETEN sagt så, då är det så. PUNKT. Vi lär därför också vara det enda folk, som när vi tömmer brevlådan, så tittar vi först efter de bruna kuverten. Det kan ju vara polisen, eller skatteverket, eller försäkringskassan, eller folkbokföringen, eller....... Just Försäkringskassan har förresten gått över till ljusa kuvert. Kanske någon folklighetsdrive??
Just den här måndagen kan vi också läsa i tidningen om att några lägre tjänstemän på brittiska UD inför påvens besök i England kommit med så vågade programförslag att utrikesministern tvingats be Vatikanen om ursäkt. Vad sägs om att be påven förrätta ett homosexuellt bröllop, inviga en abortklinik samt be om om ursäkt för den spanska armadans försök att invadera England 1588? Dessa lägre placerade tjänstemän har dock nu omplacerats.Kanske är påven och den katolska kyrkan inget att skämta om just i dessa dagar? Deras bekymmer kanske vore nåt för ett eget blogginlägg. Någon annan dag än en måndag, dock....
Hur hamnade nu måndagsbloggen på brittiska UD? Kanske just därför att det är måndag och vi därför har 168 timmar på oss att tänka, drömma, vara kreativa och konstruktiva. Och vänliga och kärleksfulla. Till nästa måndag.
Själv ska jag sälja Stridsrop på Centralen. Det är ju måndag.
måndag 26 april 2010
söndag 25 april 2010
Äras den som äras bör
Det blev HV! Efter sex mycket jämna matcher föll avgörandet i går kväll. Ordet MYCKET i föregående mening känns t.o.m. lite för svagt och intetsägande. Extremt, historiskt eller osannolikt kanske hade passat bättre. Men kör för mycket då. Fem av de sex matcherna gick till förlängning, eller sudden, som det heter på hockeyspråk, och den sjätte vanns med uddamålet. Men nu, när krutröken lagt sig, känns det ändå som om HV är värdiga mästare och att rättvisa skipats. I min närmaste vänkrets får visserligen såväl MoDo som Södertälje röster, och mummel hörs om att ”nästa år ska guldet hem”, men äras den som äras bör. HV är bäst, och har tillhört de allra bästa under mer än ett årtionde. Så GRATTIS!
Äras bör även alla de, som så här års övar in och framför härliga vårkonserter av olika slag och på olika håll i landet. En kulturgärning av stora mått till glädje för oss lyssnare. Själv besökte jag en sån konsert i går, och den fyllde min själ med glädje. Kanske, som jag redan har påpekat på Facebook, var det lite lite vår, men väldigt mycket konsert. Så TACK!
Apropå vår och vårkonserter så är det ju Valborgsmässoafton snart. Då har Vintern rasat ut och Sköna Maj kommit till vår bygd igen. Och då sjungs det också! Inte alltid skönsång kanske, men traditionsbevarande och härligt. Tycker lite synd om våra nordiska grannländer, som inte får vara med om att slänga ut vintern på det sättet. Jo i svenskbygderna i Finland gör man det, liksom i Estland, Lettland, Tjeckien och delar av Tyskland. Och eldandet då? Jo, syftet med eldandet var att skrämma bort rovdjuren innan man släppte ut korna på bete i skogen. Risken för rovdjur är väl inte så stor på så många håll numera, och inte finns det så mycket kor heller. Men dom bör äras, som håller valborgsmässotraditionen vid liv. Liksom dom som jobbar för nykterheten under Valborg! Kung Carl XVI Gustaf fyller förresten år på Valborgsmässoafton, men han har inget med Valborgsfirandet att göra, som många faktiskt tror. Tvärtom, så har kungen och hans hus inte så mycket att glädjas åt just nu. Med bruten förlovning och allting…..
Mitt i förberedelserna för BRÖLLOPET ( ja det finns knappast bokstäver stora nog för att för att beskriva vad media säger om det som ska ske i juni) så bestämmer sig alltså Madde och hennes Jonas för att gå skilda vägar. Det är så hovet beskriver det i ett kortfattat pressmeddelande. Förlovningen är alltså bruten. Men tänk om media kunde låta det vara de drabbades ensak, men nej! Hovreportrar, f.d. hovreportrar och blivande hovreportar vältrade sig under hela dagen i går i deras olycka. Äras den som äras bör? Knappast någon i det här fallet. Och inte heller har flertalet av dessa reportar riktigt koll på historien, när dom påstår att detta är den första uppslagna förlovningen i den svenska kungahistorien. Icke så! Drottning Kristina förlovade sig 1640 med sin kusin, Karl Gustaf. Han som sedan blev den tionde. Hon bröt sedan den förlovningen. Äras dom som håller reda på historien.
Och både Björn Ulveus och Anja Persson, som fyller år i dag bör väl äras. Men kan man ära i efterskott? Postumt så att säga. Då bör även den svenske astronomen Anders Celsius, som avled just i dag, den 25 april 1744, äras. Det var ju han som kom på celsiustermometern. En uppfinning, som de flesta av oss använder varje dag.
Det är förresten +2 grader på Dalarö just nu
Äras bör även alla de, som så här års övar in och framför härliga vårkonserter av olika slag och på olika håll i landet. En kulturgärning av stora mått till glädje för oss lyssnare. Själv besökte jag en sån konsert i går, och den fyllde min själ med glädje. Kanske, som jag redan har påpekat på Facebook, var det lite lite vår, men väldigt mycket konsert. Så TACK!
Apropå vår och vårkonserter så är det ju Valborgsmässoafton snart. Då har Vintern rasat ut och Sköna Maj kommit till vår bygd igen. Och då sjungs det också! Inte alltid skönsång kanske, men traditionsbevarande och härligt. Tycker lite synd om våra nordiska grannländer, som inte får vara med om att slänga ut vintern på det sättet. Jo i svenskbygderna i Finland gör man det, liksom i Estland, Lettland, Tjeckien och delar av Tyskland. Och eldandet då? Jo, syftet med eldandet var att skrämma bort rovdjuren innan man släppte ut korna på bete i skogen. Risken för rovdjur är väl inte så stor på så många håll numera, och inte finns det så mycket kor heller. Men dom bör äras, som håller valborgsmässotraditionen vid liv. Liksom dom som jobbar för nykterheten under Valborg! Kung Carl XVI Gustaf fyller förresten år på Valborgsmässoafton, men han har inget med Valborgsfirandet att göra, som många faktiskt tror. Tvärtom, så har kungen och hans hus inte så mycket att glädjas åt just nu. Med bruten förlovning och allting…..
Mitt i förberedelserna för BRÖLLOPET ( ja det finns knappast bokstäver stora nog för att för att beskriva vad media säger om det som ska ske i juni) så bestämmer sig alltså Madde och hennes Jonas för att gå skilda vägar. Det är så hovet beskriver det i ett kortfattat pressmeddelande. Förlovningen är alltså bruten. Men tänk om media kunde låta det vara de drabbades ensak, men nej! Hovreportrar, f.d. hovreportrar och blivande hovreportar vältrade sig under hela dagen i går i deras olycka. Äras den som äras bör? Knappast någon i det här fallet. Och inte heller har flertalet av dessa reportar riktigt koll på historien, när dom påstår att detta är den första uppslagna förlovningen i den svenska kungahistorien. Icke så! Drottning Kristina förlovade sig 1640 med sin kusin, Karl Gustaf. Han som sedan blev den tionde. Hon bröt sedan den förlovningen. Äras dom som håller reda på historien.
Och både Björn Ulveus och Anja Persson, som fyller år i dag bör väl äras. Men kan man ära i efterskott? Postumt så att säga. Då bör även den svenske astronomen Anders Celsius, som avled just i dag, den 25 april 1744, äras. Det var ju han som kom på celsiustermometern. En uppfinning, som de flesta av oss använder varje dag.
Det är förresten +2 grader på Dalarö just nu
lördag 24 april 2010
Lilla julafton Del 2
För någon vecka sedan utlovade bloggaren en fortsättning av det julaftonsfirande som naturligt uppstår när bollen börjar rulla igen. Den enda boll, som rullat i den norra delen av landet har länge varit snöbollen, något som häromdagen drabbade bl.a. Strömsbergs IF i Tierp, där flera dm snö på planen medförde att laget hamnade i teve!! Matchen blev dock inställd.
Efter detta återfall hoppas vi nu att snöbollen definitivt fått ge vika för fotbollen även i norr, och då kan t.ex Bodens BK förbereda sig på premiär i div.1 Norra i helgen. Premiär förresten. Den skulle ha klarats av redan förra helgen, men då gick det som för tierpslaget. Dock utan teve-bevakning. Inställt alltså. Nu blir det inte Carlstad United hemma utan Gröndal borta som står för premiärmotståndet. Upplysningsvis så betyder BK i klubbnamnet Bandyklubb. Bodens Bandyklubb har dock inte på mycket länge, om ens någonsin haft bandy på programmet.
Mätt med norrländska mått så ligger Luleå granne med Boden. Det var ju f.ö. dom två städerna som inte kunde komma överens om var det gemensamma sjukhuset skulle ligga. Något som fick till följd att man byggde ett nytt mångmiljonbygge ute på landet mitt emellan städerna.. Kvar i Luleå finns dock IFK, som numera nör hemma i div.2 Norrland. Numera ja. Men IFK Luleå är faktiskt det nordligaste lag som spelat i allsvenskan. Premiärmotståndare på klassiska Skogsvallen i Luleå i år blir Tegs SK från Umeå. Lagkaptenen Kalle Norrbin andas optimism inför seriestarten, men det ska väl lagkaptener göra…..
Vandringen söderut för oss till Umeå och Umeå FC i div. 1 Norra. Nu känns det plötsligt lite fel att bara skriva om herrfotboll, då ju Umeå dominerat damfotbollen i landet under många år, och jag får verkligen återkomma till damerna. Lovar, men nu är det alltså herrfotbollen det handlar om. Umeå FC är ett av två umeålag som luktat allsvensk krutrök. Vilket är det andra? Det kunde vara en bra bloggfråga. UFC inledde i år seriepelet genom att besegra Sirius, och nu i helgen är det bortamatch mot Arameiska Syrianska som gäller. Det är förresten inte bra damfotbollen utan även alla intressanta invandrarlag som vore värda ett eget blogginlägg….
Tio mil söder om Umeå ligger Örnsköldsvik. Där hör Friska Viljor hemma. Det är den förening som erövrat flest svenska mästerskap av alla. Dock inte i fotboll utan i backhoppning och i den numera i Sverige utdöda idrotten Nordisk kombination. I fotboll hör FV, som det stolta namnet förkortas, numera hemma i div.3 Mellersta Norrland, och för en gammal FV:are som jag är det ofattbart långt ner i seriesystemet. I samma serie som Junsele och Salsåker/Ullånger. Den serien måste man ju med lätthet vinna….
I och med Hille IF har vi kommit till Gästrikland och div 3 Södra Norrland. Laget är nykomlingar i serien och nykomlingar brukar få det ganska svårt. Men det finns tradition i gävlelaget. Hille IF är en klubb med anor sedan 1922 och föreningen harr en bred verksamhet med runt 500 aktiva medlemmar, från Milboligans 5-6 åringar, fotbollsskola, pojk- och flicklag, juniorer och två herrlag i division tre och sex samt damlag i div IV. Herrlaget i div. tre begår sin premiär i helgen borta mot Falun, och det ska bli spännande att följa dem.
Och lite söderut längs E4 så är vi tillbaka i Tierp där vi började. Och kulan är i luften i hela landet
Efter detta återfall hoppas vi nu att snöbollen definitivt fått ge vika för fotbollen även i norr, och då kan t.ex Bodens BK förbereda sig på premiär i div.1 Norra i helgen. Premiär förresten. Den skulle ha klarats av redan förra helgen, men då gick det som för tierpslaget. Dock utan teve-bevakning. Inställt alltså. Nu blir det inte Carlstad United hemma utan Gröndal borta som står för premiärmotståndet. Upplysningsvis så betyder BK i klubbnamnet Bandyklubb. Bodens Bandyklubb har dock inte på mycket länge, om ens någonsin haft bandy på programmet.
Mätt med norrländska mått så ligger Luleå granne med Boden. Det var ju f.ö. dom två städerna som inte kunde komma överens om var det gemensamma sjukhuset skulle ligga. Något som fick till följd att man byggde ett nytt mångmiljonbygge ute på landet mitt emellan städerna.. Kvar i Luleå finns dock IFK, som numera nör hemma i div.2 Norrland. Numera ja. Men IFK Luleå är faktiskt det nordligaste lag som spelat i allsvenskan. Premiärmotståndare på klassiska Skogsvallen i Luleå i år blir Tegs SK från Umeå. Lagkaptenen Kalle Norrbin andas optimism inför seriestarten, men det ska väl lagkaptener göra…..
Vandringen söderut för oss till Umeå och Umeå FC i div. 1 Norra. Nu känns det plötsligt lite fel att bara skriva om herrfotboll, då ju Umeå dominerat damfotbollen i landet under många år, och jag får verkligen återkomma till damerna. Lovar, men nu är det alltså herrfotbollen det handlar om. Umeå FC är ett av två umeålag som luktat allsvensk krutrök. Vilket är det andra? Det kunde vara en bra bloggfråga. UFC inledde i år seriepelet genom att besegra Sirius, och nu i helgen är det bortamatch mot Arameiska Syrianska som gäller. Det är förresten inte bra damfotbollen utan även alla intressanta invandrarlag som vore värda ett eget blogginlägg….
Tio mil söder om Umeå ligger Örnsköldsvik. Där hör Friska Viljor hemma. Det är den förening som erövrat flest svenska mästerskap av alla. Dock inte i fotboll utan i backhoppning och i den numera i Sverige utdöda idrotten Nordisk kombination. I fotboll hör FV, som det stolta namnet förkortas, numera hemma i div.3 Mellersta Norrland, och för en gammal FV:are som jag är det ofattbart långt ner i seriesystemet. I samma serie som Junsele och Salsåker/Ullånger. Den serien måste man ju med lätthet vinna….
I och med Hille IF har vi kommit till Gästrikland och div 3 Södra Norrland. Laget är nykomlingar i serien och nykomlingar brukar få det ganska svårt. Men det finns tradition i gävlelaget. Hille IF är en klubb med anor sedan 1922 och föreningen harr en bred verksamhet med runt 500 aktiva medlemmar, från Milboligans 5-6 åringar, fotbollsskola, pojk- och flicklag, juniorer och två herrlag i division tre och sex samt damlag i div IV. Herrlaget i div. tre begår sin premiär i helgen borta mot Falun, och det ska bli spännande att följa dem.
Och lite söderut längs E4 så är vi tillbaka i Tierp där vi började. Och kulan är i luften i hela landet
fredag 23 april 2010
Om att ta eller smita undan
Det ska handla om ansvar i dag. Nåt som man modigt kan ta eller fegt smita undan. Och då vore det att smita undan mitt bloggansvar att inte börja med media.
Medias uppgift är att bevaka och presentera fakta för oss andra i en begriplig och tilltalande form. Det lärde jag mig av självaste Stig Hadenius, Sveriges första professor i journalistik, som skrev en lärobok, som jag tog mig igenom under mina studier i statskunskap. Och detta var faktiskt i historisk tid, även om man kan ha svårt att tro det, när man läser meningen en gång till: Medias uppgift är att bevaka och presentera fakta….
Media kallades ju också en gång den tredje statsmakten. Med bevakning och granskning som specialitet och uppdrag. I dag ägnar sig denna statsmakt, eller åtminstone stora delar av den, åt att skapa en alldeles egen och mycket skruvad verklighet. Exemplen är legio, dvs ett oräkneligt antal. Det är f.ö. ett intressant uttryck, som kommer av latinets legio 'romersk häravdelning', egentligen 'utvalt manskap', av lego 'uttaga', 'välja', 'utskriva'. Och uttrycket, som faktiskt kommer från Bibeln, betyder också just mycket stort eller oräkneligt antal. T.ex. övertramp i media….
Och exemplen, som alltså är legio, bara måste väl nu tas från bevakningen av sommarens HÄNDELSE. Ja , det händer ju bara en sak i sommar om man får tro dessa media. Victoria ska gifta sig med sin Daniel. Jag undrar om något av allt som skrivs, sägs eller visas i media om detta bröllop verkligen är sant. Och hur viktigt är det för oss att få veta allt detta? Bevaka och presentera fakta, var det ju…. Man får ju bara hoppas att stackars Westling i sin majestätsträning, för han genomgår faktiskt en sån, får lära sig att stå ut med denna fullständigt sjukligt lögnaktiga bevakning . Så republikan jag är, tycker jag synd om Westling. Han levde ju en gång ett alldeles vanligt liv, tar tagit studenten i Sandviken, legat i lumpen i Gävle och gått folkhögskola på Värmdö. Han måste ju minnas det livet. Minnas och sakna. Ett riktigt och äkta liv. Men media är helt ointresserat av det. Det är ju sant och äkta….
Och nog är det väl att ta sitt ansvar att ordna med web-enkäter och opinionsundersökningar om huruvida Daniel och hans Victoria ( är det möjligen majestätsbrott att nämna honom först….) ska gå tillsammans till altaret eller om Daniels svärfar ska överlämna sin dotter till mannen. Är det inte denne svärfar som har ett motto, som talar om ”För Sverige i tiden”? Överlämna sin dotter till hennes man.....
Och vad pysslar prinsessan Madeleine och hennes Jonas med? Det är bara att läsa Expressen eller Aftonbladet så får vi veta det. Men är vi intresserade? Egentligen? Jag hoppas verkligen inte det.
Det lär finnas anledning att blogga vidare om HÄNDELSEN. Allt annat vore väl att svika sitt ansvar som bloggare….
Och apropå att ta ansvar eller svika detsamma. Vi har val i höst och meningen med de allmänna valen är väl ändå att vi i val ska utse de personer, som vi vill ska leda, land, landsting och kommun åt oss. Då är det att svika sitt ansvar att hänvisa till folkomröstning, så fort det bränner till. Visst var förbudsfrågan, ATP, högertrafikomläggningen och kärnkraftsfrågan viktiga frågor, men varför har vi inte fått folkomrösta om nedrustningen i skolan, den dåliga maten på äldreboenden och barngruppernas storlek på dagis? Jag vill att politikerna ska avgöra frågan om förbifart Stockholm också, och inte hänvisa den till oss, bara för att den är svår. Om Mona fortsätter på den väg hon slagit in på med förbifarten lär det bli många folkomröstningar så länge hon har Lars Ohly med på tåget.
Nu tar bloggaren dock sitt ansvar och slutar. Det finns läsare, som klagar på att inläggen blir för långa. Och att lyssna till läsarna är också att ta ansvar…..
Medias uppgift är att bevaka och presentera fakta för oss andra i en begriplig och tilltalande form. Det lärde jag mig av självaste Stig Hadenius, Sveriges första professor i journalistik, som skrev en lärobok, som jag tog mig igenom under mina studier i statskunskap. Och detta var faktiskt i historisk tid, även om man kan ha svårt att tro det, när man läser meningen en gång till: Medias uppgift är att bevaka och presentera fakta….
Media kallades ju också en gång den tredje statsmakten. Med bevakning och granskning som specialitet och uppdrag. I dag ägnar sig denna statsmakt, eller åtminstone stora delar av den, åt att skapa en alldeles egen och mycket skruvad verklighet. Exemplen är legio, dvs ett oräkneligt antal. Det är f.ö. ett intressant uttryck, som kommer av latinets legio 'romersk häravdelning', egentligen 'utvalt manskap', av lego 'uttaga', 'välja', 'utskriva'. Och uttrycket, som faktiskt kommer från Bibeln, betyder också just mycket stort eller oräkneligt antal. T.ex. övertramp i media….
Och exemplen, som alltså är legio, bara måste väl nu tas från bevakningen av sommarens HÄNDELSE. Ja , det händer ju bara en sak i sommar om man får tro dessa media. Victoria ska gifta sig med sin Daniel. Jag undrar om något av allt som skrivs, sägs eller visas i media om detta bröllop verkligen är sant. Och hur viktigt är det för oss att få veta allt detta? Bevaka och presentera fakta, var det ju…. Man får ju bara hoppas att stackars Westling i sin majestätsträning, för han genomgår faktiskt en sån, får lära sig att stå ut med denna fullständigt sjukligt lögnaktiga bevakning . Så republikan jag är, tycker jag synd om Westling. Han levde ju en gång ett alldeles vanligt liv, tar tagit studenten i Sandviken, legat i lumpen i Gävle och gått folkhögskola på Värmdö. Han måste ju minnas det livet. Minnas och sakna. Ett riktigt och äkta liv. Men media är helt ointresserat av det. Det är ju sant och äkta….
Och nog är det väl att ta sitt ansvar att ordna med web-enkäter och opinionsundersökningar om huruvida Daniel och hans Victoria ( är det möjligen majestätsbrott att nämna honom först….) ska gå tillsammans till altaret eller om Daniels svärfar ska överlämna sin dotter till mannen. Är det inte denne svärfar som har ett motto, som talar om ”För Sverige i tiden”? Överlämna sin dotter till hennes man.....
Och vad pysslar prinsessan Madeleine och hennes Jonas med? Det är bara att läsa Expressen eller Aftonbladet så får vi veta det. Men är vi intresserade? Egentligen? Jag hoppas verkligen inte det.
Det lär finnas anledning att blogga vidare om HÄNDELSEN. Allt annat vore väl att svika sitt ansvar som bloggare….
Och apropå att ta ansvar eller svika detsamma. Vi har val i höst och meningen med de allmänna valen är väl ändå att vi i val ska utse de personer, som vi vill ska leda, land, landsting och kommun åt oss. Då är det att svika sitt ansvar att hänvisa till folkomröstning, så fort det bränner till. Visst var förbudsfrågan, ATP, högertrafikomläggningen och kärnkraftsfrågan viktiga frågor, men varför har vi inte fått folkomrösta om nedrustningen i skolan, den dåliga maten på äldreboenden och barngruppernas storlek på dagis? Jag vill att politikerna ska avgöra frågan om förbifart Stockholm också, och inte hänvisa den till oss, bara för att den är svår. Om Mona fortsätter på den väg hon slagit in på med förbifarten lär det bli många folkomröstningar så länge hon har Lars Ohly med på tåget.
Nu tar bloggaren dock sitt ansvar och slutar. Det finns läsare, som klagar på att inläggen blir för långa. Och att lyssna till läsarna är också att ta ansvar…..
torsdag 22 april 2010
Manligt och kvinnligt.Eller?
Jag är man. På alla tänkbara sätt. Det verkar onödigt att påpeka kanske, men med tanke på den lilla betraktelse som får utgöra mitt blogginlägg i dag, kan det i backspegeln visa sig vara viktigt att veta. Alltså;
Det tar ca sju sekunder för maten att passera från munnen ned till magen.En människas hårstrå kan hålla för en vikt av tre kilo.Längden av en penis är tummens längd gånger tre. En människas lårben är hårt som betong. Kvinnans hjärta slår snabbare än mannens. Människan använder 300 muskler bara för att hålla balansen när vi står upp.
Kvinnan har nu läst hela den här betraktelsen.
Mannen tittar fortfarande på sin tumme......
Mer än så blir det inte i dag. Jo kanske ändå. För att visa, att den som skrivit ovanstående betraktelse ägnar sig åt ont förtal, och att jag inte alls sitter och tittar på tummen, menar jag, så krävs det kanske lite mer. Efter tio år i styrelsen för det som då hette Frikyrkliga Studieförbundet, ska jag i dag återvända för ett kortare nedslag i det nu heter Studieförbundet Bilda. Jag har lovat att ingå i ett berdningsutskott inför förbundsstämman, och detta utan att riktigt veta vad det innebär. Är det manligt kanske? Att hoppa på nåt utan att veta vad det innebär..... Det sägs ju ibland att kvinnan tänker efter före. Men det är nog också bara ont förtal. En kvinna ingår nämligen också i utskottet, och hon vet nog lika lite...
En annan gång ska jag blogga mer om studieförbunden och studiecirkeln. Studiecirkeln är klart undervärderad som både form för inlärning och som gemenskapsform. Och den har varit så viktig för att bilda svenska folket att den förtjänar ett alldeles eget blogginlägg. Men det får bli en annan gång.
Men jag sitter inte och tittar på tummen......
Det tar ca sju sekunder för maten att passera från munnen ned till magen.En människas hårstrå kan hålla för en vikt av tre kilo.Längden av en penis är tummens längd gånger tre. En människas lårben är hårt som betong. Kvinnans hjärta slår snabbare än mannens. Människan använder 300 muskler bara för att hålla balansen när vi står upp.
Kvinnan har nu läst hela den här betraktelsen.
Mannen tittar fortfarande på sin tumme......
Mer än så blir det inte i dag. Jo kanske ändå. För att visa, att den som skrivit ovanstående betraktelse ägnar sig åt ont förtal, och att jag inte alls sitter och tittar på tummen, menar jag, så krävs det kanske lite mer. Efter tio år i styrelsen för det som då hette Frikyrkliga Studieförbundet, ska jag i dag återvända för ett kortare nedslag i det nu heter Studieförbundet Bilda. Jag har lovat att ingå i ett berdningsutskott inför förbundsstämman, och detta utan att riktigt veta vad det innebär. Är det manligt kanske? Att hoppa på nåt utan att veta vad det innebär..... Det sägs ju ibland att kvinnan tänker efter före. Men det är nog också bara ont förtal. En kvinna ingår nämligen också i utskottet, och hon vet nog lika lite...
En annan gång ska jag blogga mer om studieförbunden och studiecirkeln. Studiecirkeln är klart undervärderad som både form för inlärning och som gemenskapsform. Och den har varit så viktig för att bilda svenska folket att den förtjänar ett alldeles eget blogginlägg. Men det får bli en annan gång.
Men jag sitter inte och tittar på tummen......
onsdag 21 april 2010
Vad kostar det?
En god vän tycker inte att jag ska skriva ”man” så ofta i min blogg. Skriv ”jag” i stället! Det blir mer personligt då. OK då! Jag undrar vad Eyjafjallajökull har kostat hittills. Totalt sett, menar jag. Det finns det nog inga beräkningar på och ingen som vet. Och man kan ju heller inte varken anklaga eller ställa en vulkan till svars….
Ett är dock klart. Vulkanutbrottet på Island har kostat och kostar den europeiska flygindustrin miljonbelopp--- varje dag. I Sverige har denna industri nu knackat på hos Maud Olofsson och bett om statsstöd. Och i Tyskland flyger man ändå, trots förbud. Trots förbud. Fast jag undrar om Maud Olofsson kommer att punga ut med några stödpengar. Hon var ju måttligt intresserad av såna lösningar, när bilindustrin var i kris. Och man, dvs. jag kan ju undra om säkerheten nu blivit en ekonomisk fråga. Kan man tumma på säkerheten i luften om den kostar för mycket? Det tycks ju faktiskt så. Hörde Ni det alla Ni, som varit flygrädda redan tidigare?
Kostar monarkin och kungahuset för mycket? Jag vet inte, men det finns säkert jämförande undersökningar mellan kostnader för monarkin i jämförelse med om vi hade haft republik. Men i går fick vi veta att stödet för monarkin rasat under 2000-talet. I dag är det bara drygt hälften av befolkningen som stöder denna obsoleta institution. Obsolet, förresten... Ordet betyder väl annars ”tagen ur bruk” och det är ju inte monarkin. Inte än! Själv har jag dock inte på länge träffat någon, som kan ge ett enda sakligt argument för ett behållande av monarkin. Och tänk om det är Westlings fel att stödet minskar!! En teori är, att ett skäl till det förlorade stödet är att monarkin blivit för ”vanlig”, och därmed ännu mer ojämlik och orättvis. Det gick väl an när prinnsessor gifte sig med prinsar. En kvarleva från gången tid. Men när vanliga hederliga killar från Ockelbo träder in på scenen…...
Säkert är dock att fotbollshuliganerna kostar för mycket. Åtta polisbilar på plats för att bevaka en cupmatch mellan Värmdö IF från div.2 och Hammarby. Och hundratals poliser på varje stockholmsderby. Jag betalar gärna skatt för att vi ska kunna ha poliser i samhället. Men inte på folknöjet fotboll. Vart är fotbollen på väg? Kanske blir problemet mindre om spelet blir bättre? Nej, förmodligen inte, huliganerna vet inget om fotboll och är inte ett dugg intresserade heller. Men fotboll är inte bara kostnader. Det kan vara fest också. Mer än elva tusen på Söderstadion i går. På en match i superettan. Och nästan inget bråk alls!!! Trots Hammarby...
Och nu ska stockholmarna i en folkomröstning få avgöra om förbifarten kostar för mycket. Det låter ju demokratiskt och fint, men vad har vi då politikerna till? Vi väljer väl politiker för att dom för att dom ska fatta goda och bra beslut åt oss. Och även svåra beslut. Och själv kommer jag nog att rösta för förbifarten. Detta trots att jag inte behöver sitta i bilkö varje morgon.
Och du, min vän, som inte tycker om ”man"; man, dvs. jag, undrar vad en resa med transsibiriska järnvägen kostar. Det har varit min dröm mycket länge, och efter att sett några reportage i TV blir längtan inte mindre. Man, dvs. fortfarande jag, borde verkligen göra drömresan…..
Men vad kostar det?
Ett är dock klart. Vulkanutbrottet på Island har kostat och kostar den europeiska flygindustrin miljonbelopp--- varje dag. I Sverige har denna industri nu knackat på hos Maud Olofsson och bett om statsstöd. Och i Tyskland flyger man ändå, trots förbud. Trots förbud. Fast jag undrar om Maud Olofsson kommer att punga ut med några stödpengar. Hon var ju måttligt intresserad av såna lösningar, när bilindustrin var i kris. Och man, dvs. jag kan ju undra om säkerheten nu blivit en ekonomisk fråga. Kan man tumma på säkerheten i luften om den kostar för mycket? Det tycks ju faktiskt så. Hörde Ni det alla Ni, som varit flygrädda redan tidigare?
Kostar monarkin och kungahuset för mycket? Jag vet inte, men det finns säkert jämförande undersökningar mellan kostnader för monarkin i jämförelse med om vi hade haft republik. Men i går fick vi veta att stödet för monarkin rasat under 2000-talet. I dag är det bara drygt hälften av befolkningen som stöder denna obsoleta institution. Obsolet, förresten... Ordet betyder väl annars ”tagen ur bruk” och det är ju inte monarkin. Inte än! Själv har jag dock inte på länge träffat någon, som kan ge ett enda sakligt argument för ett behållande av monarkin. Och tänk om det är Westlings fel att stödet minskar!! En teori är, att ett skäl till det förlorade stödet är att monarkin blivit för ”vanlig”, och därmed ännu mer ojämlik och orättvis. Det gick väl an när prinnsessor gifte sig med prinsar. En kvarleva från gången tid. Men när vanliga hederliga killar från Ockelbo träder in på scenen…...
Säkert är dock att fotbollshuliganerna kostar för mycket. Åtta polisbilar på plats för att bevaka en cupmatch mellan Värmdö IF från div.2 och Hammarby. Och hundratals poliser på varje stockholmsderby. Jag betalar gärna skatt för att vi ska kunna ha poliser i samhället. Men inte på folknöjet fotboll. Vart är fotbollen på väg? Kanske blir problemet mindre om spelet blir bättre? Nej, förmodligen inte, huliganerna vet inget om fotboll och är inte ett dugg intresserade heller. Men fotboll är inte bara kostnader. Det kan vara fest också. Mer än elva tusen på Söderstadion i går. På en match i superettan. Och nästan inget bråk alls!!! Trots Hammarby...
Och nu ska stockholmarna i en folkomröstning få avgöra om förbifarten kostar för mycket. Det låter ju demokratiskt och fint, men vad har vi då politikerna till? Vi väljer väl politiker för att dom för att dom ska fatta goda och bra beslut åt oss. Och även svåra beslut. Och själv kommer jag nog att rösta för förbifarten. Detta trots att jag inte behöver sitta i bilkö varje morgon.
Och du, min vän, som inte tycker om ”man"; man, dvs. jag, undrar vad en resa med transsibiriska järnvägen kostar. Det har varit min dröm mycket länge, och efter att sett några reportage i TV blir längtan inte mindre. Man, dvs. fortfarande jag, borde verkligen göra drömresan…..
Men vad kostar det?
tisdag 20 april 2010
I sällskap med en tegelsten
I fyra månader har jag levt i sällskap med en tegelsten nu. Men ingen fara….. Jag har inte bytt ut hustrun, ej heller har hon förvandlats till någon dylik. Nej jag har i dagarna läst ut min julklappsbok. Jag fick i julklapp boken ”De fattiga i Lodz” av Steve Sem-Sandberg. Boken är en riktig tegelsten på nära 700 sidor, och den bygger på den kollektivt skrivna Gettokrönikan, som på drygt 3 000 sidor dokumenterar händelserna i gettot i Polen, från födslar till deportationer.
Det Sem-Sandberg skriver, är en roman om det nära nog obeskrivbara. Fiktivt, ja, men outhärdligt nära det dokumentära. Gettot i Lodz var näst störst i Polen med över tvåhundratusen inspärrade judar och har efterlämnat ett större arkivmaterial än något annat getto.
Tegelstenen är tung, och då inte bara till omfattningen. Det är som om Steve Sem-Sandberg låtit sig infiltreras av all denna dokumentation, kompletterad med vittnesmål av överlevande, för att kunna skriva sin bok. Så har det också blivit en i alla avseenden tung krönika, en berättelse om nära nog alla aspekter av det liv som levdes i gettot. Så tung att åtminstone jag knappt har orkat läsa mer än 30-40 sidor åt gången. Och då ofta med tårfyllda ögon.
Det märkliga är ändå att den berättande rösten verkar komma in¬ifrån gettot. Sem-Sandberg har gjort gettots historia till sin. Vi möter ett myller av människor på några kvadratkilometer, avskurna från all kontakt med den omgivande världen. Och ändå är gettot till en början ett litet samhälle som med förtvivlat mod försöker fungera genom fabriker, skolor, barnhem, sjukhus, ja även en satirisk teater.
Huvudperson både i romanen och i gettot är den av tyskarna utsedde ordföranden för gettots juderåd, Chaim Rumkowski. När Sem-Sandberg ställer denna ytterst kontroversiella och omdebatterade man i centrum för sin roman visar han bokstavligt vad en anpassning till döds innebär. Genom att göra gettot till ett slavarbetsläger som i hög takt producerade varor för den tyska krigsmakten säkrade Rumkowski visserligen matransoner och kunde åtminstone förlänga liv. Så varade också gettot i Lodz längre än något annat, ända in i augusti 1944.
Samtidigt var Rumkowski en despot som inte drog sig för att förödmjuka och utnyttja dem som var helt beroende av honom. Särskilt kluvet var hans förhållande till barnen i gettot som han dels älskade och beskyddade, dels förgrep sig på.
De mest svåruthärdliga sidorna handlar om ”de förskräckliga dagarna” då gettot tvingades utlämna alla barn under tio år. I sitt ofta citerade tal frågar sig Rumkowski om gettot självt ska utföra denna vidriga uppgift eller överlåta den åt tyskarna.
När jag läser hans roman slås jag även av hur de flesta skildringar av Förintelsen formar sig till berättelser om överlevnad, eftersom de överlevande är de enda som kan berätta. Steve Sem-Sandberg vet, liksom vi alla egentligen, att de allra flesta gick under. Av judarna i Lodz och dem som transporterats dit fanns 877 kvar då gettot slutligen befriades. 877 av mer än 200.000! Och det är den sanningen han väljer att lyfta fram.
En näst intill outhärdlig läsupplevelse, men ändå oförglömlig….. LÄS DEN!!
Det Sem-Sandberg skriver, är en roman om det nära nog obeskrivbara. Fiktivt, ja, men outhärdligt nära det dokumentära. Gettot i Lodz var näst störst i Polen med över tvåhundratusen inspärrade judar och har efterlämnat ett större arkivmaterial än något annat getto.
Tegelstenen är tung, och då inte bara till omfattningen. Det är som om Steve Sem-Sandberg låtit sig infiltreras av all denna dokumentation, kompletterad med vittnesmål av överlevande, för att kunna skriva sin bok. Så har det också blivit en i alla avseenden tung krönika, en berättelse om nära nog alla aspekter av det liv som levdes i gettot. Så tung att åtminstone jag knappt har orkat läsa mer än 30-40 sidor åt gången. Och då ofta med tårfyllda ögon.
Det märkliga är ändå att den berättande rösten verkar komma in¬ifrån gettot. Sem-Sandberg har gjort gettots historia till sin. Vi möter ett myller av människor på några kvadratkilometer, avskurna från all kontakt med den omgivande världen. Och ändå är gettot till en början ett litet samhälle som med förtvivlat mod försöker fungera genom fabriker, skolor, barnhem, sjukhus, ja även en satirisk teater.
Huvudperson både i romanen och i gettot är den av tyskarna utsedde ordföranden för gettots juderåd, Chaim Rumkowski. När Sem-Sandberg ställer denna ytterst kontroversiella och omdebatterade man i centrum för sin roman visar han bokstavligt vad en anpassning till döds innebär. Genom att göra gettot till ett slavarbetsläger som i hög takt producerade varor för den tyska krigsmakten säkrade Rumkowski visserligen matransoner och kunde åtminstone förlänga liv. Så varade också gettot i Lodz längre än något annat, ända in i augusti 1944.
Samtidigt var Rumkowski en despot som inte drog sig för att förödmjuka och utnyttja dem som var helt beroende av honom. Särskilt kluvet var hans förhållande till barnen i gettot som han dels älskade och beskyddade, dels förgrep sig på.
De mest svåruthärdliga sidorna handlar om ”de förskräckliga dagarna” då gettot tvingades utlämna alla barn under tio år. I sitt ofta citerade tal frågar sig Rumkowski om gettot självt ska utföra denna vidriga uppgift eller överlåta den åt tyskarna.
När jag läser hans roman slås jag även av hur de flesta skildringar av Förintelsen formar sig till berättelser om överlevnad, eftersom de överlevande är de enda som kan berätta. Steve Sem-Sandberg vet, liksom vi alla egentligen, att de allra flesta gick under. Av judarna i Lodz och dem som transporterats dit fanns 877 kvar då gettot slutligen befriades. 877 av mer än 200.000! Och det är den sanningen han väljer att lyfta fram.
En näst intill outhärdlig läsupplevelse, men ändå oförglömlig….. LÄS DEN!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)