Att leva i en folkhögskolemiljö är så speciellt, att det nästan inte går att beskriva för den, som inte själv fått uppleva det. Folkhögskolan blir ett litet samhälle i samhället. På gott och ont. Gott, därför att det utvecklas en naturlig arbetsgemenskap och en vänskap mellan olika generationer. Och maken till trygg uppväxtmiljö för folkhögskolepersonalbarnen ( vilket långt ord!!) torde vara svår att hitta. Och ont, därför att alla vet allt om alla. Personal känner t.ex. till när den eleven börjar gå hand i hand med en ny käresta längs vägen upp till byn t.ex. Eller när husmor kastar ut sin sambo till förmån för en ny….
De flesta folkhögskolor ligger naturskönt i små samhällen vid havet eller i skogen. Min folkhögskola låg vid havet. Husen står kvar och påminner oss, som ännu bor kvar, om tider som varit. Också det på gott och ont. Men de flesta av husen står antingen tomma eller bebos av nya människor, som är helt utan koppling till det som varit. Dom är våra grannar, men knappast goda grannar i den bemärkelsen…. Men Karlsson bor kvar. Han var vaktmästare på folkhögskolan och han fortsätter med det. Att vara vaktmästare alltså. Han jobbar numera åt de nya ägarna till det som en gång var folkhögskolan, men hjälper även oss när det behövs. Med den lilla traktorn, när min egen snöskyffel inte räckte till i vintras, eller med att ställa ut soptunnan på vägen för tömning, när vi inte själva kan passa varannan onsdag, ojämna veckor. Sån hjälp kanske förekommer på andra håll också, men den var ett naturligt inslag i folkhögskolemiljön.
Nu har Maud Olofsson solkat ner goda-grannar-begreppet genom att kalla Kina för just goda grannar. Trots att Kina inte vågar publicera några siffror har Amnesty skäl att misstänka, att det i Kina avrättas fler människor varje år än i hela övriga världen tillsammans. Och fråga tibetaner och iugurer vad de tycker om Kina som granne! Visserligen ökar den kinesiska ekonomin snabbast i världen, och visseligen gör förmodligen Geely Volvo till ett stabilare bilmärke än det skulle ha varit utan kinesiska pengar. Så visst ska vi göra affärer med Kina. Men det måste ske i vetskap om att denna handelspartner är värre än de flesta. Minoriteter förföljs och att all opposition undertrycks, Så; GODA grannar, nej, vet du vad Maud!! Ännu ett av den här regeringens många stolpskott.
Det finns fler. Socialförsäkringsminister Husmark-Persson kallade ju regeringens fullkomligt katastrofala hantering av sjuka och arbetslösa för att det numera går en bro från försäkringskassan till arbetsförmedlingen…. En bro, när det i stället handlar om ett bråddjup eller en ättestupa.
Alliansen, dom heter ju så numera, de fyra regeringspartiernas lag, presenterade sina infrastruktursatsningar för de närmaste åren i går. Och ett står då fullkomligt klart. Du måste ha bil och bo i tätort om du ska kunna ha nån kontakt med dina grannar. Regeringen för över pengar till väg- och motorvägsbyggen från satsningar på järnvägssystemet. Och 100 miljarder går till satsningar i Stockholmsområdet, medan1.9miljarder ska ge Umeå en ny E4-sträckning. Och till Sverige norr om Umeå blir det inte ett öre. Men där blir det kanske som på folkhögskolan; grannarna flyttar och många av husen står tomma.
Hoppas bara att Karlsson bor kvar!
onsdag 31 mars 2010
tisdag 30 mars 2010
Svårt att spå, speciellt om framtiden
George Berhard Shaw, den irländske författaren, har bl.a berikat den litterära världen med massor av stålblanka och tänkvärda citat. Här följer några: ”Att ha ständig semester vore en bra träning för vistelsen i helvetet”, ” Besvärlig bordskonversation med damer kan man undvika genom att fråga de ogifta hur många barn de har och de gifta varför de inte har några”. Eller varför inte ” Dans är ett horisontellt uttryck för ett vågrätt begär”. Han är också pappa till den sanning som får ge rubrik till dagens blogginlägg. Svårt att spå, speciellt om framtiden. Så sant!
Aldrig hade t.ex. min svärfar kunnat förutspå att Volvo skulle bli ett kinesiskt bilmärke en dag. Han, som ville ge en Volvo till vart och ett av sina tre barn, men som aldrig fick råd med det. Det förstod barnen också, men uppskattade tanken…..Och ännu under min studenttid betraktades Kina som världens största U-land. Det Kina som i dag är världens tredje största ekonomi, och som har passerat USA som världens största bilproducent. Det är svårt att spå….
Eller vem hade kunnat förutspå att Mjällby skulle vara utan förlust ännu efter tre omgångar i fotbollsallsvenskan. Mjällby, som ansågs dödsdömt från början. Tillsammans med Åtvidaberg. Men där verkar ju spådomarna slå in. Noll poäng och noll mål ännu efter tre omgångar. Men det mesta av framtiden återstår ju. Det kunde nog G.B. Shaw ha sagt också,förresten. Det finns en länk med alla hans citat, så det är bara att börja forska.
Men medan jag ändå är inne på fotboll, så blir jag inte ett dugg förvånad över att Marie Appelgren sparkats som tränare för ett av Hammarbys flicklag. Trots stora framgångar med laget fick hon ändå en fot i baken därför att hon vågade påstå, att etik, moral och glädje är lika viktigt för unga som spelar fotboll som att vinna med 12-0. Etik och moral i Hammarby??? Naturligtvis inte, i detta lag, som borde lägga ner hela sin verksamhet snarast. Ja med undantag av bandysektionen då möjligen.Så där; nu fick min ovilja mot Hammarby pösa ut lite grann igen. Skönt! Innan det här utvecklar sig till en ren fotbollsblogg, vilket inte var meningen, måste väl också sägas att det var svårt att spå om framtiden att AIK ännu efter tre omgångar skulle vara utan seger.
Men det är inte svårt att spå att i framtiden kommer det mer fotboll ur den här pennan…. Vem hade t. ex kunnat spå att Svennis och Lars Lagerbäck skulle….. Nej stopp nu! Det här är inte Svensk Fotboll utan Anders, som bloggar igen. Om smått och stort……
P4 Extra, är ett program just i P4, som sänds på bästa pensionärstid, nämligen strax efter lunch på vardagar. Ett alldeles utmärkt program, som bl. a varje dag intervjuar en inbjuden gäst. I går intervjuades Stefan Ingves, sedan 2006 chef för riksbanken. Han menade i intervjun bl. a att den ekonomiska kris, som i fjol lamslog hela världen, inte hade behövt bli så djup som den blev, om ansvariga politiker givit akt på tidens tecken. Ett annat sätt att möta framtiden än att spå om den.
Att ge akt på tidens tecken och förmedla dem till världen är väl också en av kyrkans viktigaste uppgifter. Gud har ju försett sin kyrka med profeter. Och profeternas uppgift är ju att tala om vad som ska komma. Men ibland tycks det som om profetrösterna håller på att tystna i dagens kyrka. På tal om profeter förresten. En ung gäst i vår familj sa en gång när hon satte sig till bords för att äta middag och såg dessertskeden ligga framför tallriken: Där ligger en profet också! Något som ska komma…..
Och för mig kommer nu allra först en dag som morfar tillsammans med två av mina barnbarn. Och tillsammans med deras föräldrar och mormor. Den allra närmaste framiden är i alla fall ljus....
Aldrig hade t.ex. min svärfar kunnat förutspå att Volvo skulle bli ett kinesiskt bilmärke en dag. Han, som ville ge en Volvo till vart och ett av sina tre barn, men som aldrig fick råd med det. Det förstod barnen också, men uppskattade tanken…..Och ännu under min studenttid betraktades Kina som världens största U-land. Det Kina som i dag är världens tredje största ekonomi, och som har passerat USA som världens största bilproducent. Det är svårt att spå….
Eller vem hade kunnat förutspå att Mjällby skulle vara utan förlust ännu efter tre omgångar i fotbollsallsvenskan. Mjällby, som ansågs dödsdömt från början. Tillsammans med Åtvidaberg. Men där verkar ju spådomarna slå in. Noll poäng och noll mål ännu efter tre omgångar. Men det mesta av framtiden återstår ju. Det kunde nog G.B. Shaw ha sagt också,förresten. Det finns en länk med alla hans citat, så det är bara att börja forska.
Men medan jag ändå är inne på fotboll, så blir jag inte ett dugg förvånad över att Marie Appelgren sparkats som tränare för ett av Hammarbys flicklag. Trots stora framgångar med laget fick hon ändå en fot i baken därför att hon vågade påstå, att etik, moral och glädje är lika viktigt för unga som spelar fotboll som att vinna med 12-0. Etik och moral i Hammarby??? Naturligtvis inte, i detta lag, som borde lägga ner hela sin verksamhet snarast. Ja med undantag av bandysektionen då möjligen.Så där; nu fick min ovilja mot Hammarby pösa ut lite grann igen. Skönt! Innan det här utvecklar sig till en ren fotbollsblogg, vilket inte var meningen, måste väl också sägas att det var svårt att spå om framtiden att AIK ännu efter tre omgångar skulle vara utan seger.
Men det är inte svårt att spå att i framtiden kommer det mer fotboll ur den här pennan…. Vem hade t. ex kunnat spå att Svennis och Lars Lagerbäck skulle….. Nej stopp nu! Det här är inte Svensk Fotboll utan Anders, som bloggar igen. Om smått och stort……
P4 Extra, är ett program just i P4, som sänds på bästa pensionärstid, nämligen strax efter lunch på vardagar. Ett alldeles utmärkt program, som bl. a varje dag intervjuar en inbjuden gäst. I går intervjuades Stefan Ingves, sedan 2006 chef för riksbanken. Han menade i intervjun bl. a att den ekonomiska kris, som i fjol lamslog hela världen, inte hade behövt bli så djup som den blev, om ansvariga politiker givit akt på tidens tecken. Ett annat sätt att möta framtiden än att spå om den.
Att ge akt på tidens tecken och förmedla dem till världen är väl också en av kyrkans viktigaste uppgifter. Gud har ju försett sin kyrka med profeter. Och profeternas uppgift är ju att tala om vad som ska komma. Men ibland tycks det som om profetrösterna håller på att tystna i dagens kyrka. På tal om profeter förresten. En ung gäst i vår familj sa en gång när hon satte sig till bords för att äta middag och såg dessertskeden ligga framför tallriken: Där ligger en profet också! Något som ska komma…..
Och för mig kommer nu allra först en dag som morfar tillsammans med två av mina barnbarn. Och tillsammans med deras föräldrar och mormor. Den allra närmaste framiden är i alla fall ljus....
måndag 29 mars 2010
Tillbaka på plan igen!
Jag lämnade folkhögskolan i mitten på 90-talet och därmed också den arena, där jag trivts bäst, och säkert också gjort mest nytta under mitt 40-åriga yrkesliv. Men i dag var jag tillbaka igen. Visserligen i en annan skolform, och i en helt annan roll än då, men ändå. Tillbaka på plan igen! Sedan årsskiftet tillhör jag styrelsen för Sundsgårdens skola, tillika referensgrupp för behandlingshemmet. Visst låter det väl lite pampigt…..
Sundsgården startade sin verksamhet 1943, och målgruppen för Frälsningsarméns initiativ den gången var hemlösa och underpriviligierade pojkar, som behövde en fungerande skolgång. Mycket har hänt sedan 1943, men grunden för Frälsningsarméns engagemang i Sundis, som stället allmänt kallas, består. Målgruppen är fortfarande pojkar i åldern 10-15 år vid inskrivningen, och som behöver en skola i internatmiljö borta hemifrån för att kunna fungera. Skolan är en grundskola, som följer grundskolans lagar och regler. Redan där alltså en stor skillnad för mig, med min bakgrund i folkhögskolans friare värld, med färre regler och mindre styrning utifrån. Här är den kommunala socialtjänsten uppdragsgivare, föräldrarna viktiga samarbetspartners och Skolverket tillsynsmyndighet. Både skolans personal och behandlingspersonalen har utbildats i olika metoder i i pedagogiskt och socialt behandlingsarbete, t.ex. SET, ART, MI och Föräldrakraft, och jag känner mig verkligen som novis i sammanhanget. Eller vad heter nivån innan man blir novis, förresten?
Men ord som lärartäthet, gruppstorlek, budgetuppföljning mm klingar bekant i öronen på en gammal skolfux, och resonemang kring samarbetsmöjligheter med skolans ägare och huvudman, i det här fallet Frälsningsarmén, känns bekanta och viktiga. Och dom deltar jag gärna i, och ställer också gärna min erfarenhet till förfogande. En erfarenhet, som nu Frälsningsarmén för första gången sedan 1995 har frågat efter. Jag är glad för tillfället, men samtidigt förvånad över att 40 år inte räknats alls tidigare. Ingen, med ett enda undantag, har frågat om något under de femton senaste åren……. Nej en svaghet hos oss är att vi alltid ska uppfinna alla hjul på nytt… Varje gång!
Annars kändes styrelsearbetet bekant. Gott förmiddagskaffe och gemytlig stämning skapade en trivsam ram kring samarbetet. Jag mötte också kunniga och pålästa ledamöter, en tillgång för varje verksamhet. Men fler elever behövs. Annars blir kostnaderna alltför höga. Trots det problemet kunde jag inte låt bli att le igenkännande. Har upplevt det själv. In på bara märgen!!!..... Men en nyhet upptäckte jag i schemat. På Sundis slutar man varje dag med en timme ”Ta-igen-tid”. En timme då man får ta igen sånt man inte hunnit med.Tänk om man fick några såna timmar nu och då i livet…. En stund då man fick hämta upp sånt man inte hunnit med. Eller sånt man tappat bort….
Men dagen innebar inte bara en comeback. Det handlade även om en debut. Styrelsen är ju, som jag sagt även referensgrupp för Sundsgården som behandlingshem. Det handlar om en verksamhet, som jag aldrig kommit i närkontakt med tidigare. Men man lär så länge man har elever, eller hur är det man säger i skolbranschen? Och behandlingsprogrammet har en modell, eller vad man ska kalla det. Den( eller det) heter i alla fall ”Känslan av sammanhang”. Känns det inte ibland om man skulle vilja genomgå det programmet?
Jag tycker det i alla fall
…
Sundsgården startade sin verksamhet 1943, och målgruppen för Frälsningsarméns initiativ den gången var hemlösa och underpriviligierade pojkar, som behövde en fungerande skolgång. Mycket har hänt sedan 1943, men grunden för Frälsningsarméns engagemang i Sundis, som stället allmänt kallas, består. Målgruppen är fortfarande pojkar i åldern 10-15 år vid inskrivningen, och som behöver en skola i internatmiljö borta hemifrån för att kunna fungera. Skolan är en grundskola, som följer grundskolans lagar och regler. Redan där alltså en stor skillnad för mig, med min bakgrund i folkhögskolans friare värld, med färre regler och mindre styrning utifrån. Här är den kommunala socialtjänsten uppdragsgivare, föräldrarna viktiga samarbetspartners och Skolverket tillsynsmyndighet. Både skolans personal och behandlingspersonalen har utbildats i olika metoder i i pedagogiskt och socialt behandlingsarbete, t.ex. SET, ART, MI och Föräldrakraft, och jag känner mig verkligen som novis i sammanhanget. Eller vad heter nivån innan man blir novis, förresten?
Men ord som lärartäthet, gruppstorlek, budgetuppföljning mm klingar bekant i öronen på en gammal skolfux, och resonemang kring samarbetsmöjligheter med skolans ägare och huvudman, i det här fallet Frälsningsarmén, känns bekanta och viktiga. Och dom deltar jag gärna i, och ställer också gärna min erfarenhet till förfogande. En erfarenhet, som nu Frälsningsarmén för första gången sedan 1995 har frågat efter. Jag är glad för tillfället, men samtidigt förvånad över att 40 år inte räknats alls tidigare. Ingen, med ett enda undantag, har frågat om något under de femton senaste åren……. Nej en svaghet hos oss är att vi alltid ska uppfinna alla hjul på nytt… Varje gång!
Annars kändes styrelsearbetet bekant. Gott förmiddagskaffe och gemytlig stämning skapade en trivsam ram kring samarbetet. Jag mötte också kunniga och pålästa ledamöter, en tillgång för varje verksamhet. Men fler elever behövs. Annars blir kostnaderna alltför höga. Trots det problemet kunde jag inte låt bli att le igenkännande. Har upplevt det själv. In på bara märgen!!!..... Men en nyhet upptäckte jag i schemat. På Sundis slutar man varje dag med en timme ”Ta-igen-tid”. En timme då man får ta igen sånt man inte hunnit med.Tänk om man fick några såna timmar nu och då i livet…. En stund då man fick hämta upp sånt man inte hunnit med. Eller sånt man tappat bort….
Men dagen innebar inte bara en comeback. Det handlade även om en debut. Styrelsen är ju, som jag sagt även referensgrupp för Sundsgården som behandlingshem. Det handlar om en verksamhet, som jag aldrig kommit i närkontakt med tidigare. Men man lär så länge man har elever, eller hur är det man säger i skolbranschen? Och behandlingsprogrammet har en modell, eller vad man ska kalla det. Den( eller det) heter i alla fall ”Känslan av sammanhang”. Känns det inte ibland om man skulle vilja genomgå det programmet?
Jag tycker det i alla fall
…
söndag 28 mars 2010
Efterlysning: Vart tog timmen vägen?
Tiden mellan 01.59 och 02.59 natten mellan den 27 och 28 mars 2010 är försvunnen! Tips, som kan leda till att försvinnandet kan klaras upp, lämnas till bloggförfattaren……
Faktum är att en timme är spårlöst försvunnen. Och det är ingen idé att du säger att ”jo, men den får du ju tillbaka i höst när vintertiden, normaltiden, medeltiden återinförs.” Icke alls. Hur skulle det se ut om mitt när nästa fimbulvinter förbereder sig som värst, vi då skulle få en (1) timme med gryningsljus, vårregn och några tappra tussilago. Det vore skönt, naturligtvis, men naturligtvis omöjligt. Så den försvunna timmen är och förblir borta. Tyvärr! Men det är en fantasieggande tanke att fundera över var alla försvunna timmar genom åren har tagit vägen…… Kanske finns dom någonstans för att så småningom bryta igenom i en oändligt lång sommartid!! Eller en reservpott att plocka ur, när allt går en emot i det mest kompakta mörkret. Ljusa timmar med vårkänsla och fågelsång. Tänk om det är så, och tänk om det reservförrådet redan har funnits denna hemska vinter. Utan att vi har vetat om det…..
Med sommartid följer också klockomställning. Och det är inte klokt hur många klockor det finns i ett hus!!! Jag ställde nog om minst ett tiotal i går kväll. Och inte en enda gick exakt som någon annan!!
Alltnog; Med sommartiden följer vår och sommar. Sug på den meningen en stund! Vår och sommar! Ljusa, varma dagar, fågelsång. Man tror inte att det är sant efter denna vinter. Och sommartidens första dag ger heller inte alls syn för sägen. Dis och fyra grader….. Men plusgrader i alla fall, så det kommer säkert. Sommartiden behöver bara en kortare, eller kanske lite längre startsträcka.
Men sommartiden föregicks också av mörker. Under en timme med start klockan 20.30 på lördagskvällen blev Sverige lite mörkare, då minst 200 av landets kommuner lovat släcka en del lampor. Jorden över beräknas flera hundra miljoner människor ha deltagit aktivt. Många av mina grannar deltog också. Och hustrun och jag.
Efter fjolårets manifestation frågade WWF(Världsnaturfonden,) som en gång startade manifestationen, Svenska kraftnät hur energiåtgången hade påverkats. Och då visade det sig att Melodifestivalen hade större effekt eftersom ingen kör mikrovågsugnen eller har på kaffebryggaren då. Manifestationen är alltså i första hand en symbolisk solidaritetshandling. Och såna behöver vi många av.
Solidaritet är en bristvara och t.o.m.ordet håller på att bli omodernt Men ”tänk om det kunde sommar bli, i landet vi har inuti, i landet inom oss".
Då blir det sommartid på riktigt!
Faktum är att en timme är spårlöst försvunnen. Och det är ingen idé att du säger att ”jo, men den får du ju tillbaka i höst när vintertiden, normaltiden, medeltiden återinförs.” Icke alls. Hur skulle det se ut om mitt när nästa fimbulvinter förbereder sig som värst, vi då skulle få en (1) timme med gryningsljus, vårregn och några tappra tussilago. Det vore skönt, naturligtvis, men naturligtvis omöjligt. Så den försvunna timmen är och förblir borta. Tyvärr! Men det är en fantasieggande tanke att fundera över var alla försvunna timmar genom åren har tagit vägen…… Kanske finns dom någonstans för att så småningom bryta igenom i en oändligt lång sommartid!! Eller en reservpott att plocka ur, när allt går en emot i det mest kompakta mörkret. Ljusa timmar med vårkänsla och fågelsång. Tänk om det är så, och tänk om det reservförrådet redan har funnits denna hemska vinter. Utan att vi har vetat om det…..
Med sommartid följer också klockomställning. Och det är inte klokt hur många klockor det finns i ett hus!!! Jag ställde nog om minst ett tiotal i går kväll. Och inte en enda gick exakt som någon annan!!
Alltnog; Med sommartiden följer vår och sommar. Sug på den meningen en stund! Vår och sommar! Ljusa, varma dagar, fågelsång. Man tror inte att det är sant efter denna vinter. Och sommartidens första dag ger heller inte alls syn för sägen. Dis och fyra grader….. Men plusgrader i alla fall, så det kommer säkert. Sommartiden behöver bara en kortare, eller kanske lite längre startsträcka.
Men sommartiden föregicks också av mörker. Under en timme med start klockan 20.30 på lördagskvällen blev Sverige lite mörkare, då minst 200 av landets kommuner lovat släcka en del lampor. Jorden över beräknas flera hundra miljoner människor ha deltagit aktivt. Många av mina grannar deltog också. Och hustrun och jag.
Efter fjolårets manifestation frågade WWF(Världsnaturfonden,) som en gång startade manifestationen, Svenska kraftnät hur energiåtgången hade påverkats. Och då visade det sig att Melodifestivalen hade större effekt eftersom ingen kör mikrovågsugnen eller har på kaffebryggaren då. Manifestationen är alltså i första hand en symbolisk solidaritetshandling. Och såna behöver vi många av.
Solidaritet är en bristvara och t.o.m.ordet håller på att bli omodernt Men ”tänk om det kunde sommar bli, i landet vi har inuti, i landet inom oss".
Då blir det sommartid på riktigt!
lördag 27 mars 2010
Mistlurens budskap
Jag har den kanske höga ambitionen att försöka publicera ett blogginlägg varje dag. Smått och gott om stort och smått enl. varubeteckningen. Men med den ambitionsnivån så tryter idéerna ibland. Varken något stort eller något smått infinner sig. Och så var det i morse. Och i morrse är ganska tiidgt för mig. Jag vaknade till mistlurens råmande.
Fasta mistlurar fanns tidigare vid de flesta stora fyrar i havsbandet, en regel som numera är borttagen. Men mistluren på Genböte står fortfarande kvar. Genböte är en ö, som ligger i min trädgård. Åtminstone låter det så ibland. Men alltså i Stockholms södra skärgård och enl. Wikipedia är fiske med yrkesredskap förbjudet på närmare avstånd än 100 m från ön, bara så att Du vet….. På Genböte står en mistlur som råmar sitt budskap när det är dimma. Och dimma är det alltså i dag.
Sveriges mest kända dimma fanns väl annars inte ens i Sverige utan i Lützen. Det var ju på fälten utanför denna lilla stad i östra Tyskland som Gustav II Adolf fick sätta livet till i dimman den 6 nov.1632. I sin kamp för protestantismen…. Pyttsan! En av våra värsta krigshetsare och erövrare var vad han var. Tillsammans med Carl XII, förståss. Tur att våra moderna monarker inte är några krigshetsare. Det hade annars varit ytterligare ett skäl att avskaffa monarkin. Fast man vet inte vad Daniel Westling, den stackarn, kommer att viska i sin frus öra när det blir så dags. ”Vi borde väl aldrig ha släppt Finland, eller” eller ”var det inte dumt att ge upp Norge…” Nej det tror vi inte om denne hygglige unge man från Ockelbo. Fast skäl att avskaffa monarkin finne det gott om ändå.
Dimma, Lützen 1632, slag, förresten. I dag ska vi ju vara med och utkämpa ett slag för klimat och miljö. Det är Earth Hour, och kl.20.30 släcker vi ner Sverige för att ge en signal till världens ledare om att det brådskar med åtgärdar för att rädda klimatet och miljön. Förra året deltog nästan en miljard människor i manifestationen, och i år hoppas arrangörerna på ännu fler. Och kungen ska vara med och släcka ner Stockholms slott. Så han är absolut ingen krigshetsare, annat än i kriget för en bättre miljö. Och I Nya Zeeland har man redan släckt ner…
Det är annars mycket om tid och klocka i dag. När Earth Hour är över är det dags för sommartiden. Hur var det nu med den? Ställa fram eller flytta tillbaka?? På våren ställer vi fram trädgårdsmöbler och grill, så då vet vi. Efter 01.59 följer 03.00 den här gången.
Genbötemistlurens råmande och dimman utanför fönstret förde också tankarna till slag av andra slag… Timrå och Brynäs får hänga upp skridskorna i förrådet nu. Samma åtgärd som MoDo fick vidta för några veckor sen. Men slaget om SM-guldet fortsätter. Ska det verkligen bli Frölunda, som knappt tog sig till slutspel som vinner bucklan? Och slaget om elitserieplatserna. Södertälje, som en god vän till mig håller på i vått och torrt, och Rögle blir mitt tips. Detta trots Rögles knackiga start i kvalet.
Och så har ju slaget om Lennart Johanssons pokal börjat. Det är den trofé, som det lag får, som vinner allsvenskan i fotboll. Allsvenskan som har börjat sämre än på många år. Aldrig tidigare under 2000-talet har inledningen varit så publikfattig och målsnål som i år. Publiksnittet har rasat med 4500 personer per match och 26 gjorda mål efter två omgångar kan jämföras med 43 år 2008 eller 37 i fjol. Och fem 0-0 matcher på två omgångar…. Så länge det pågår så tänker inte jag gå heller. Så det så!
Se där; tankar o smått och stort till toner av en mistlur på Genböte
Fasta mistlurar fanns tidigare vid de flesta stora fyrar i havsbandet, en regel som numera är borttagen. Men mistluren på Genböte står fortfarande kvar. Genböte är en ö, som ligger i min trädgård. Åtminstone låter det så ibland. Men alltså i Stockholms södra skärgård och enl. Wikipedia är fiske med yrkesredskap förbjudet på närmare avstånd än 100 m från ön, bara så att Du vet….. På Genböte står en mistlur som råmar sitt budskap när det är dimma. Och dimma är det alltså i dag.
Sveriges mest kända dimma fanns väl annars inte ens i Sverige utan i Lützen. Det var ju på fälten utanför denna lilla stad i östra Tyskland som Gustav II Adolf fick sätta livet till i dimman den 6 nov.1632. I sin kamp för protestantismen…. Pyttsan! En av våra värsta krigshetsare och erövrare var vad han var. Tillsammans med Carl XII, förståss. Tur att våra moderna monarker inte är några krigshetsare. Det hade annars varit ytterligare ett skäl att avskaffa monarkin. Fast man vet inte vad Daniel Westling, den stackarn, kommer att viska i sin frus öra när det blir så dags. ”Vi borde väl aldrig ha släppt Finland, eller” eller ”var det inte dumt att ge upp Norge…” Nej det tror vi inte om denne hygglige unge man från Ockelbo. Fast skäl att avskaffa monarkin finne det gott om ändå.
Dimma, Lützen 1632, slag, förresten. I dag ska vi ju vara med och utkämpa ett slag för klimat och miljö. Det är Earth Hour, och kl.20.30 släcker vi ner Sverige för att ge en signal till världens ledare om att det brådskar med åtgärdar för att rädda klimatet och miljön. Förra året deltog nästan en miljard människor i manifestationen, och i år hoppas arrangörerna på ännu fler. Och kungen ska vara med och släcka ner Stockholms slott. Så han är absolut ingen krigshetsare, annat än i kriget för en bättre miljö. Och I Nya Zeeland har man redan släckt ner…
Det är annars mycket om tid och klocka i dag. När Earth Hour är över är det dags för sommartiden. Hur var det nu med den? Ställa fram eller flytta tillbaka?? På våren ställer vi fram trädgårdsmöbler och grill, så då vet vi. Efter 01.59 följer 03.00 den här gången.
Genbötemistlurens råmande och dimman utanför fönstret förde också tankarna till slag av andra slag… Timrå och Brynäs får hänga upp skridskorna i förrådet nu. Samma åtgärd som MoDo fick vidta för några veckor sen. Men slaget om SM-guldet fortsätter. Ska det verkligen bli Frölunda, som knappt tog sig till slutspel som vinner bucklan? Och slaget om elitserieplatserna. Södertälje, som en god vän till mig håller på i vått och torrt, och Rögle blir mitt tips. Detta trots Rögles knackiga start i kvalet.
Och så har ju slaget om Lennart Johanssons pokal börjat. Det är den trofé, som det lag får, som vinner allsvenskan i fotboll. Allsvenskan som har börjat sämre än på många år. Aldrig tidigare under 2000-talet har inledningen varit så publikfattig och målsnål som i år. Publiksnittet har rasat med 4500 personer per match och 26 gjorda mål efter två omgångar kan jämföras med 43 år 2008 eller 37 i fjol. Och fem 0-0 matcher på två omgångar…. Så länge det pågår så tänker inte jag gå heller. Så det så!
Se där; tankar o smått och stort till toner av en mistlur på Genböte
fredag 26 mars 2010
Mer om Bjästa och vuxenvärldens abdikation
När jag googlar på Bjästa får jag 65900 träffar på 0,22 sek. Men de flesta av dessa träffar hade säkert legat orörda ända tills i onsdags kväll. Sen dess och efter SVT:s granskning av vad som har pågått, och vad som faktiskt fortfarande pågår där, är Bjästa på allas läppar. Men nog hade väl detta lilla törnrosasovande samhälle, 12 km söder om Örnsköldsvik, strax innanför Höga Kusten och med Skuleberget inom bekvämt turistavstånd, varit värt att bli bekant för annat än för Den Andra Våldtäkten… Eller kanske inte förresten. Det är bra att media lyfter på locket till vad som pågår även i de mest välmående villasamhällen.
TV-programmet i onsdags och olika inslag i media under torsdagen innehöll ett antal nyckelmeningar. Som t.ex. när Linneas kompis Amanda ska försöka förklara varför alla i samhället,vuxna och barn, verkade ta parti för Oskar, trots erkännande och fällande dom: ”Det är väl det att pojkar är mer värda än flickor.” En grabbig kultur, där stora bilar, tuffa killar och snus, köpt på Nordhallen, ger status och samtidigt bildar grund för att det patriarkala samhället lever vidare i högönsklig välmåga. Pojkar och män får och t.o.m. ska ta för sig. Även på skoltoaletten..
Men det allra värsta och det som får en gammal öviksbo att känna en skammens rodnad på kinderna, är ändå vuxenvärldens okunnighet och de vuxnas abdikation från varje form av ansvar som vuxna och förebilder. Där fanns de anonyma 50-åriga tanterna som menade, att Linnea hade velat detta själv, och anmält Oskar som hämnd. Hur visste dom det? Jo, kärringarna hade hört det via bekantas bekanta… Och där fanns rektorn, som försökte förklara varför det var så viktigt att Bjästaskolan var "neutral" i det krig som uppstod på skolan mellan pojken och hans anhängare och våldtagna Linnea. Även sedan domen mot pojken fallit. Neutral!!!! Ordval, skulle min gamle svensklärare ha skrivit i marginalen. När en 14-årig flicka blir våldtagen kan väl inte skolan förhålla sig neutral. Skulle inte skolan fostra?
Som kristen, med Jesu eget krav på att vara salt i förruttnelsen, på mig, tycker jag nog ändå att kyrkan och dess representanter var de, som uppträdde allra flatast och fegast. ”Vi är ju en öppen folkkyrka och alla måste få känna sig välkomna” Detta apropå att Oskar fick komma in i kyrkan och motta jubel och applåder, trots att han förflyttats till en annan skola, och belagts med besöksförbud på Bjästaskolan. Alla måste får känna sig välkomna i kyrkan, och prästen, Lennart Kempe, klämde även till med att han ”tyckte synd om grabben”. Visserligen tog han tillbaka sina uttalanden i går, men ändå: vilket kvalificerat skitsnack. Det var inte mer synd om Oskar än att han samma kväll begick ytterligare en våldtäkt. Och en skolavslutning är ingen kyrklig förrättning, utan skolan hade väl ändå hyrt in sig i kyrkan och då är det skolans regler som gäller. Punkt! Och Lennart Kempes chef, kyrkoherden i Nätra församling, gjorde inte saken bättre i torsdagskvällens debatt i SVT. Nollkoll och ingen pejl alls på varken Twitter, YouTube eller Facebook. Det är där ungdomarna finns och inte i kyrkan. Välkomna till verkligheten! Eller fråga åtminstone konfrmanderna.
Naturligtvis visade inte TV-inslagen eller övriga media hela händelseförloppet, och framförallt verkar ändå skolan ha gjort mer än vad som framkom. Men ändå; vuxenvärlden lät det ske, ingrep inte och få hade någon som helst aning om vad som pågår på nätet. På Facebook hade flera tusen personer gått med i en grupp till Oskars försvar. Och nu, efter mediastormen, har ännu fler tusen gått med i en grupp till Linneas försvar. Nu är det prästen och Oskar som ska dödas…..
Jag undrar bara i mitt stilla sinne hur jag själv skulle ha reagerat. Om jag bott i Bjästa. Eller för den delen 12 km längre norrut. Så kunde det ju faktiskt ha varit…..
.
TV-programmet i onsdags och olika inslag i media under torsdagen innehöll ett antal nyckelmeningar. Som t.ex. när Linneas kompis Amanda ska försöka förklara varför alla i samhället,vuxna och barn, verkade ta parti för Oskar, trots erkännande och fällande dom: ”Det är väl det att pojkar är mer värda än flickor.” En grabbig kultur, där stora bilar, tuffa killar och snus, köpt på Nordhallen, ger status och samtidigt bildar grund för att det patriarkala samhället lever vidare i högönsklig välmåga. Pojkar och män får och t.o.m. ska ta för sig. Även på skoltoaletten..
Men det allra värsta och det som får en gammal öviksbo att känna en skammens rodnad på kinderna, är ändå vuxenvärldens okunnighet och de vuxnas abdikation från varje form av ansvar som vuxna och förebilder. Där fanns de anonyma 50-åriga tanterna som menade, att Linnea hade velat detta själv, och anmält Oskar som hämnd. Hur visste dom det? Jo, kärringarna hade hört det via bekantas bekanta… Och där fanns rektorn, som försökte förklara varför det var så viktigt att Bjästaskolan var "neutral" i det krig som uppstod på skolan mellan pojken och hans anhängare och våldtagna Linnea. Även sedan domen mot pojken fallit. Neutral!!!! Ordval, skulle min gamle svensklärare ha skrivit i marginalen. När en 14-årig flicka blir våldtagen kan väl inte skolan förhålla sig neutral. Skulle inte skolan fostra?
Som kristen, med Jesu eget krav på att vara salt i förruttnelsen, på mig, tycker jag nog ändå att kyrkan och dess representanter var de, som uppträdde allra flatast och fegast. ”Vi är ju en öppen folkkyrka och alla måste få känna sig välkomna” Detta apropå att Oskar fick komma in i kyrkan och motta jubel och applåder, trots att han förflyttats till en annan skola, och belagts med besöksförbud på Bjästaskolan. Alla måste får känna sig välkomna i kyrkan, och prästen, Lennart Kempe, klämde även till med att han ”tyckte synd om grabben”. Visserligen tog han tillbaka sina uttalanden i går, men ändå: vilket kvalificerat skitsnack. Det var inte mer synd om Oskar än att han samma kväll begick ytterligare en våldtäkt. Och en skolavslutning är ingen kyrklig förrättning, utan skolan hade väl ändå hyrt in sig i kyrkan och då är det skolans regler som gäller. Punkt! Och Lennart Kempes chef, kyrkoherden i Nätra församling, gjorde inte saken bättre i torsdagskvällens debatt i SVT. Nollkoll och ingen pejl alls på varken Twitter, YouTube eller Facebook. Det är där ungdomarna finns och inte i kyrkan. Välkomna till verkligheten! Eller fråga åtminstone konfrmanderna.
Naturligtvis visade inte TV-inslagen eller övriga media hela händelseförloppet, och framförallt verkar ändå skolan ha gjort mer än vad som framkom. Men ändå; vuxenvärlden lät det ske, ingrep inte och få hade någon som helst aning om vad som pågår på nätet. På Facebook hade flera tusen personer gått med i en grupp till Oskars försvar. Och nu, efter mediastormen, har ännu fler tusen gått med i en grupp till Linneas försvar. Nu är det prästen och Oskar som ska dödas…..
Jag undrar bara i mitt stilla sinne hur jag själv skulle ha reagerat. Om jag bott i Bjästa. Eller för den delen 12 km längre norrut. Så kunde det ju faktiskt ha varit…..
.
torsdag 25 mars 2010
Den andra våldtäkten
Jag är ledsen och arg. Om det finns grader av ilska så är jag nog närmast förbannad… Och dessutom är jag besviken. Ingen bra början med tanke på att det i skrivande stund fortfarande är tidig morgon, men jag kan inte hålla inne känslorna.
I går kväll tittade jag på Uppdrag Granskning i SVT. Man granskade på ett föredömligt sätt fallet med två våldtäkter i det lilla samhället Bjästa, strax söder om Örnsköldsvik. Därav min besvikelse. Jag trodde bättre om nolaskogsare….
14-åriga Linnea( som heter nåt annat) våldtogs på en skoltoalett. Men när hon anmälde övergreppet förlorade hon sina kompisar och vuxenvärlden vände henne ryggen. På nätet och i det lilla samhället smutskastas Linnea samtidigt som den våldtäktsdömde hyllas. Oskar, som killen kallas i programmet ( han heter också nåt annat) hyllas som hjälte och tusentals männskor stämmer på nätet in i hyllningskören. Han är ju så trevlig…… Detta trots att han erkänt våldtäkten. I det tredje polisförhöret erkänner han nämligen. Han säger att Linnea bad honom att sluta fem eller sex gånger, men att han ändå satte sig på hennes armar för att hon inte skulle kunna komma loss, och att han bände upp hennes käke för att tvinga henne till oralsex.
Men trots att våldtäkten ägde rum för över ett år sedan fortsätter hetskampanjen mot Linnea än idag. Och det som gör det än märkligare att så många stödjer Oskar är att han dömts för ännu en våldtäkt, efter övergreppet på Linnea.
Det var på skolavslutningen, efter att Oskar tagit emot applåder och hejarop i kyrkan, som han våldtog den 17-åriga flickan Jennifer ( heter också nåt annat) i ett omklädningsrum på en badstrand. Jennifers berättelse tillsammans med flera vittnen räcker som bevisning i tingsrätten. I hovrätten tillkommer dessutom DNA-bevisning eftersom sperma som bär spår av Oskars DNA hittats i Jennifers trosor. Oskar nekar till våldtäkten, men döms.
Ändå fortsätter den hätska kampanjen för att få honom friad. Detta medan Linnea inte får något stöd alls och tvingas flytta till en annan ort, 50 mil bort för att kunna gå ut nian, där hon nu går.
Den andra våldtäkten då? Ja den syftar inte på vad som hände i badhytten natten efter skolavslutningen, utan syftar på vuxenvärldens reaktion. Ett helt samhälle med skola och kyrka i spetsen tar vålddtäktskillens parti. Trots att Oskar fått byta skola inbjuds han till skolavslutningen, och applåderas när han får hedersuppdraget att dela ut blommar i kyrkan. Och rektorn på skolan då?? Hon var nog det mesigaste jag sett i den vägen. Med absolut nollkoll på vad som händer ute på internet, hade hon inte sett ett enda inlägg varken i hatkampanjen mot Linnea eller i hyllningskören för Oskar. Och prästen han menar att kyrkan är ju öppen för alla, så varför inte…. Vilken representant för den kristna kyrkan!!!
Jag är ledsen och arg. Om det finns grader av ilska så är jag nog närmast förbannad som sagt… Det är bäst att jag slutar nu innan jag slår sönder datorn eller ger mig på inredningen i mitt raseri. Så fruktansvärt USELT. Och tack SVT för granskningen!
I går kväll tittade jag på Uppdrag Granskning i SVT. Man granskade på ett föredömligt sätt fallet med två våldtäkter i det lilla samhället Bjästa, strax söder om Örnsköldsvik. Därav min besvikelse. Jag trodde bättre om nolaskogsare….
14-åriga Linnea( som heter nåt annat) våldtogs på en skoltoalett. Men när hon anmälde övergreppet förlorade hon sina kompisar och vuxenvärlden vände henne ryggen. På nätet och i det lilla samhället smutskastas Linnea samtidigt som den våldtäktsdömde hyllas. Oskar, som killen kallas i programmet ( han heter också nåt annat) hyllas som hjälte och tusentals männskor stämmer på nätet in i hyllningskören. Han är ju så trevlig…… Detta trots att han erkänt våldtäkten. I det tredje polisförhöret erkänner han nämligen. Han säger att Linnea bad honom att sluta fem eller sex gånger, men att han ändå satte sig på hennes armar för att hon inte skulle kunna komma loss, och att han bände upp hennes käke för att tvinga henne till oralsex.
Men trots att våldtäkten ägde rum för över ett år sedan fortsätter hetskampanjen mot Linnea än idag. Och det som gör det än märkligare att så många stödjer Oskar är att han dömts för ännu en våldtäkt, efter övergreppet på Linnea.
Det var på skolavslutningen, efter att Oskar tagit emot applåder och hejarop i kyrkan, som han våldtog den 17-åriga flickan Jennifer ( heter också nåt annat) i ett omklädningsrum på en badstrand. Jennifers berättelse tillsammans med flera vittnen räcker som bevisning i tingsrätten. I hovrätten tillkommer dessutom DNA-bevisning eftersom sperma som bär spår av Oskars DNA hittats i Jennifers trosor. Oskar nekar till våldtäkten, men döms.
Ändå fortsätter den hätska kampanjen för att få honom friad. Detta medan Linnea inte får något stöd alls och tvingas flytta till en annan ort, 50 mil bort för att kunna gå ut nian, där hon nu går.
Den andra våldtäkten då? Ja den syftar inte på vad som hände i badhytten natten efter skolavslutningen, utan syftar på vuxenvärldens reaktion. Ett helt samhälle med skola och kyrka i spetsen tar vålddtäktskillens parti. Trots att Oskar fått byta skola inbjuds han till skolavslutningen, och applåderas när han får hedersuppdraget att dela ut blommar i kyrkan. Och rektorn på skolan då?? Hon var nog det mesigaste jag sett i den vägen. Med absolut nollkoll på vad som händer ute på internet, hade hon inte sett ett enda inlägg varken i hatkampanjen mot Linnea eller i hyllningskören för Oskar. Och prästen han menar att kyrkan är ju öppen för alla, så varför inte…. Vilken representant för den kristna kyrkan!!!
Jag är ledsen och arg. Om det finns grader av ilska så är jag nog närmast förbannad som sagt… Det är bäst att jag slutar nu innan jag slår sönder datorn eller ger mig på inredningen i mitt raseri. Så fruktansvärt USELT. Och tack SVT för granskningen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)