Jag var på bönemöte i går. Eller mötte min cellgrupp, som det heter på lite uppfräschat frikyrkospråk. Varje verksamhet har ju sitt eget fikonspråk. Frikyrkan har t.o.m ett eget namn på sitt fikonspråk, nämligen Kanaans tungomål. Och cellgrupp är möjligen en del av detta tungomål. Hur som helst så möttes vi, en grupp medlemmar av Vasakåren i går kväll för att be tillsammans. Vi gör det varannan torsdag och det känns stort och viktigt!
I går samlade vi våra tankar omkring vad som EGENTLIGEN är viktigt i livet. Vi gjorde det utifrån en bibeltext ur Jesu bergspredikan om blommorna och fåglarna, som inte bryr sig, men som Gud ändå förser, så att dom klarar sig. Se på blommorna på marken…… och se på fåglarna under himlen… Dom sliter inte och strävar, som vi. Men det löser sig ändå för dom. Och slutklämmen i Jesu undervisning: Gör er inga bekymmer! Mer om löser sig kommer sedan, förresten.
Tänk om jag vågade ta till mej lite mer av detta sorglöshetens evangelium. Det handlar inte om ansvarslöshet, absolut inte. Blommorna måste själva växa och fåglarna måste lyfta sina vingar själva. Men Gud förser hela tiden med resurserna för flygandet och växandet. Det handlar mer att våga lita så pass mycket på Gud, och på att ha vill ge mig allt vad jag behöver, att jag får tid och ork att fokusera mer på det verkligt viktiga i livet.När den kristna fösamlingen blir fylld av människor med den tillliten, då blir församlingen något annat än en förening för människor med religiösa intressen. Typ!
Och då kanske jag också kan låta bli att irritera mig över sånt som är alldeles oviktigt. Typ. Men det var just det där ordet typ, typ. Jag försöker, liksom , att låta bli, va, att irritera mig på det, liksom, men kan inte låta bli, typ! Jag ba blir så irriterad, liksom, när folk, va, måste lägga till, liksom, en massa onödiga ord, typ. Och han ba, och dom, ba, och vi ba och ni, liksom. Typ! Och man kan rada upp fler ord. Pucko t.ex. Som dessutom har genererat verbet puckat. Åtminstone i den verbformen. Men medge att det låter puckat, liksom. Här krävs ett språkligt renhållningsarbete, liksom. Och man undrar vad skolorna gör åt det, typ? Och Språkrådet, vad gör dom, va?
Men med tiden kanske allt löser sig. Både koncentration på det som är viktigt i livet, och nån sorts språklig renhållning. Löser sig, förresten. Är inte det också ett sånt där onödigt tillägg, typ? Åtminstone ibland. Fast flera hip-hopartister har riktigt bra texter som innehåller en försäkran om att det ska lösa sig.Jag gillar t.ex Timbuktu, och hans lyrik. Är det inte det, förresten, som är evangelium? Att det löser sig, om jag bara vågar lita på Gud.
Typ, liksom!
fredag 19 mars 2010
torsdag 18 mars 2010
Candace och Cornell, Lisen och Jehovas Vittnen
Candace och Cornell. Det är så dom heter, mina nya kårledare, själasörjare och herdar. Och Voeller i efternamn. Dom kommer till Sverige och Vasakåren den 19 juli från USA. Ett ganska ovanligt grepp med kårledare från ett annat land, trots att ju Frälsningsarmén är en jättestor internationell familjegemenskap. Jag har nära två miljoner syskon i drygt 100 länder i alla världsdelar. Det är stort i en värld, som trots allt tal om internationalisering och globalisering är så trångt nationalistisk på så många områden. Vi har ju inte glömt klimatmötet i Köpenhamn. Där var dom stora inte så globala minsann… Men nu ska alltså globaliseringen flytta in på Vasakåren, och det känns spännande...
Jag vet inget alls om dem, men har i alla fall blivit vän med dem på Facebook, och det är ju alltid en bra början. Från många års kontakter med Frälsningsarmén i USA vet jag i alla fall, att det kan bli en intressant mix av olika frälsningsarmékulturer. Men det är väl det som är globalisering, eller åtminstone en del av den. Spännande ska det i alla fall bli att välkomna dem in i vår gemenskap. Trots att språket säkert kommer att sätta upp lite hinder, åtminstone i början. Detta trots att hon, Candace , tycks ha nån form av svensk eller åtminstone skandinavisk bakgrund.
Apropå språk förresten. Jag försökte mig på en konversation på franska i går på Centralen. Det gick inte så bra, och Lisen Lovén, som lärt mig all franska jag kan, eller snarare har kunnat, skulle nog ha gråtit över hur resultatet av hennes ansträngningar lät….. Jag hade denna Lisen som lärare i franska under ett år på gymnasiet för hundra år sen, och under det året hörde vi henne aldrig säga ett enda ord på svenska. En utsökt metod för språkinlärning, och inte blev det sämre av att hon skrev svarta tavlan, som faktiskt var svart och en krittavla på den tiden, överfull med text minst ett par, tre, gånger varje lektion. Men det hjälpte föga i går på Centralen, och jag undrar, om den franska damen förstod varifrån tåget till Uppsala skulle gå. En uniformerad frälsningssoldat på Stockholms central tas annars ibland som en SJ-anställd. Så långt har anonymiteten gått, även om jag sluppit glåpord om vinterns tågkaos.
Annars är ropförsäljningen på Centralen en av veckans höjdpunkter. Frälsningsarmén syns, och jag träffar mängder av trevliga människor, som tycker om att vi finns där i vimlet. Och sen säljer jag ju lite tidningar också. I går fick jag också tillfälle att rätta ut frågetecknen ( eller åtminstone några) hos den unga tjejen, som undrade vad det är för skillnad mellan oss och Jehovas Vittnen, som ju också står där med Vakna och Vakttornet. All skillnad i världen, förklarade jag. Och främst då synen på Jesus och frälsningen. Jehovas vittnen anser inte att Jesus är identisk med guden Jehova, men att han är sin fars avbild. Han är skapad direkt av Jehova och fanns med vid universums skapelse, i form av ärkeängeln Mikael. Den klassiska kristna treenighetsläran, att Fadern, Sonen och den helige Ande är tre i en, avvisas helt. I sin egen bibelöversättning har man infört namnet Jehova 137 gånger, trots att namnet inte finns med någonstans i de bevarade grundtexterna. Fast allt det där hann jag ju inte berätta för tjejen på Centralen. Men hon fick med sig ett Stridsrop....
Smått och gott om smått och stort. Det ska ju min blogg handla om enl. varudeklarationen. Och det handlar väl även det här blogginlägget, det etthundraförsta i ordningen, om…
Jag vet inget alls om dem, men har i alla fall blivit vän med dem på Facebook, och det är ju alltid en bra början. Från många års kontakter med Frälsningsarmén i USA vet jag i alla fall, att det kan bli en intressant mix av olika frälsningsarmékulturer. Men det är väl det som är globalisering, eller åtminstone en del av den. Spännande ska det i alla fall bli att välkomna dem in i vår gemenskap. Trots att språket säkert kommer att sätta upp lite hinder, åtminstone i början. Detta trots att hon, Candace , tycks ha nån form av svensk eller åtminstone skandinavisk bakgrund.
Apropå språk förresten. Jag försökte mig på en konversation på franska i går på Centralen. Det gick inte så bra, och Lisen Lovén, som lärt mig all franska jag kan, eller snarare har kunnat, skulle nog ha gråtit över hur resultatet av hennes ansträngningar lät….. Jag hade denna Lisen som lärare i franska under ett år på gymnasiet för hundra år sen, och under det året hörde vi henne aldrig säga ett enda ord på svenska. En utsökt metod för språkinlärning, och inte blev det sämre av att hon skrev svarta tavlan, som faktiskt var svart och en krittavla på den tiden, överfull med text minst ett par, tre, gånger varje lektion. Men det hjälpte föga i går på Centralen, och jag undrar, om den franska damen förstod varifrån tåget till Uppsala skulle gå. En uniformerad frälsningssoldat på Stockholms central tas annars ibland som en SJ-anställd. Så långt har anonymiteten gått, även om jag sluppit glåpord om vinterns tågkaos.
Annars är ropförsäljningen på Centralen en av veckans höjdpunkter. Frälsningsarmén syns, och jag träffar mängder av trevliga människor, som tycker om att vi finns där i vimlet. Och sen säljer jag ju lite tidningar också. I går fick jag också tillfälle att rätta ut frågetecknen ( eller åtminstone några) hos den unga tjejen, som undrade vad det är för skillnad mellan oss och Jehovas Vittnen, som ju också står där med Vakna och Vakttornet. All skillnad i världen, förklarade jag. Och främst då synen på Jesus och frälsningen. Jehovas vittnen anser inte att Jesus är identisk med guden Jehova, men att han är sin fars avbild. Han är skapad direkt av Jehova och fanns med vid universums skapelse, i form av ärkeängeln Mikael. Den klassiska kristna treenighetsläran, att Fadern, Sonen och den helige Ande är tre i en, avvisas helt. I sin egen bibelöversättning har man infört namnet Jehova 137 gånger, trots att namnet inte finns med någonstans i de bevarade grundtexterna. Fast allt det där hann jag ju inte berätta för tjejen på Centralen. Men hon fick med sig ett Stridsrop....
Smått och gott om smått och stort. Det ska ju min blogg handla om enl. varudeklarationen. Och det handlar väl även det här blogginlägget, det etthundraförsta i ordningen, om…
onsdag 17 mars 2010
Jubileum
Jag firar jubileum i dag. 100!! Det brukar ju firas med både pompa och ståt, om bara jubilaren orkar. Och visst, jubilaren orkar, men jubileet kommer ändå att förbigås med tystnad och i all vanlighet. Men vad då 100? Jo, det du nu sitter och läser, är mitt ett hundrade blogginlägg! Det heter blogginlägg och inte blogg, det bestämdes tidigt efter konsultationer med mer erfarna bloggare. Bloggen är liksom hela paketet, ramen runt det hela, och inläggen är det man fyller denna ram med. Enl. min varudeklaration har ramen varit ”smått och gott om smått och stort”, nån sorts pytt-i-panna-blogg alltså, och det har ju gjort det hela lite enklare. Enklare än om bloggen bara hade handlat om t.ex ångermanlänningar i förskingringen eller varför jag inte drabbats av av sudokufebern. 100 inlägg om sånt hade blivit både jobbigt för kreativiteten och ytterst tråkigt för dej, käre läsare.
Jag har alltså hållit mig inom en vid ram av både smått och stort. Jag har bloggat om skolminnen och gamla lärare. Minns Lill-Klas och hans eminenta föreläsningar om Hawaiis historia! Vinter-OS har ju också avhållits, eller utkämpats, eller vad ett vinter-OS nu gör, så det har ju fått sin beskärda del av utrymmet. Heder åt Sverige förresten! Det vet jag inte om jag skrev medan det pågick. Om jag glömde det, kan det ha berott på att sena kvällar och nätter, när Hellner, Kalla och dom övriga var igång är inte riktigt min tid på dygnet. Om du tittar när de flesta av mina hundra inlägg är publicerade så förstår du när min tid inträffar!!!! Men Tre Kronors devalverade insats ( värde 1.50 kanske) borde jag nog ha kommenterat mer. Men hockeyn har ju fått sin plats ändå genom MoDos PRAKTFIASKO. Med flera tusen NHL-matcher i bagaget och anförda av Foppa, torskar dom ändå mot Södertälje i en direkt avgörande match och missar slutspelet. Så uruselt att det vore värt en egen blogg, och inte bara några irriterade inlägg.
Irriterat är förresten bara förnamnet på känsloläget när jag bloggat om vädret och SNÖN. Jag håller just som bäst på att försöka övertala hustrun att vi ska tillbringa nästa vinter någon annanstans, och vi får se hur den kampanjen avlöper. Det som kan avhålla mig från en vinteremigration till sol och värme skulle i så fall vara familj och barnbarn. Dom har f.ö. också fått plats inom ramen smått och stort. Minns mina svårigheter med att reda ut vem som är släkt med vem och den danske mågens ständiga påpekanden om Sydafrika…. Eller de halvsvenska barnbarnen som redan lärt sig att ”sammen bliver vi klugare” En ytterst viktig lärdom! Dom fyra barnbarnen vore också värda en alldeles egen kärleksblogg!!
Som kristen och frälsningssoldat har ju frågor om Bibeln, kristen tro och kyrkolivets utveckling fått plats. Det utlovade jag redan i bloggens programförklaring, och mer om den varan torde följa. Liksom mer om folkbildningens roll i ett samhälle, som får alltmer tillgång till kunskap ,men där alltfler tycks bli allt mindre bildade. Lite partipolitik har jag också vågat mig på. Kunde av olika skäl inte ge mig ut på det fältet förra gången jag var ute i bloggosfären, men nu är fältet fritt att ge sig på brister i samhället med mina socialdemokratiska glasögon på. Och det känns riktigt fint och spännande.
Jag har dock saknat kommentarer till mina inlägg. Du har väl sett att det finns utrymme för kommentarer i slutet av varje inlägg. Särskilt många såna har jag inte fått. Men jag har väl varit för snäll eller för menlös i mitt tyckande, kanske. Men välkommen att tycka till!
100 blogginlägg är ju egentligen ingenting i sammanhanget. En god vän till mig närmar sig 500. Men hon ( för det är en hon) har ju också ett tidsmässigt försprång, i det att hon gav sig ut i bloggosfären långt tidigare än jag. Och hon håller på Södertälje i hockey, så jag kan väl vänta några kvalfyllda inlägg från det hållet kan jag tro…...
Det är alltså långt till 500 inlägg och i stället för att fira jubileum så fortsätter jag att skriva smått och gott om smått och stort. Sommarens stora bröllop väntar ju, liksom alla fotbollsmatcher i alla serier. Och valrörelsen, valet, segern och regeringsskiftet. Det finns mycket att blogga om…..
Jag har alltså hållit mig inom en vid ram av både smått och stort. Jag har bloggat om skolminnen och gamla lärare. Minns Lill-Klas och hans eminenta föreläsningar om Hawaiis historia! Vinter-OS har ju också avhållits, eller utkämpats, eller vad ett vinter-OS nu gör, så det har ju fått sin beskärda del av utrymmet. Heder åt Sverige förresten! Det vet jag inte om jag skrev medan det pågick. Om jag glömde det, kan det ha berott på att sena kvällar och nätter, när Hellner, Kalla och dom övriga var igång är inte riktigt min tid på dygnet. Om du tittar när de flesta av mina hundra inlägg är publicerade så förstår du när min tid inträffar!!!! Men Tre Kronors devalverade insats ( värde 1.50 kanske) borde jag nog ha kommenterat mer. Men hockeyn har ju fått sin plats ändå genom MoDos PRAKTFIASKO. Med flera tusen NHL-matcher i bagaget och anförda av Foppa, torskar dom ändå mot Södertälje i en direkt avgörande match och missar slutspelet. Så uruselt att det vore värt en egen blogg, och inte bara några irriterade inlägg.
Irriterat är förresten bara förnamnet på känsloläget när jag bloggat om vädret och SNÖN. Jag håller just som bäst på att försöka övertala hustrun att vi ska tillbringa nästa vinter någon annanstans, och vi får se hur den kampanjen avlöper. Det som kan avhålla mig från en vinteremigration till sol och värme skulle i så fall vara familj och barnbarn. Dom har f.ö. också fått plats inom ramen smått och stort. Minns mina svårigheter med att reda ut vem som är släkt med vem och den danske mågens ständiga påpekanden om Sydafrika…. Eller de halvsvenska barnbarnen som redan lärt sig att ”sammen bliver vi klugare” En ytterst viktig lärdom! Dom fyra barnbarnen vore också värda en alldeles egen kärleksblogg!!
Som kristen och frälsningssoldat har ju frågor om Bibeln, kristen tro och kyrkolivets utveckling fått plats. Det utlovade jag redan i bloggens programförklaring, och mer om den varan torde följa. Liksom mer om folkbildningens roll i ett samhälle, som får alltmer tillgång till kunskap ,men där alltfler tycks bli allt mindre bildade. Lite partipolitik har jag också vågat mig på. Kunde av olika skäl inte ge mig ut på det fältet förra gången jag var ute i bloggosfären, men nu är fältet fritt att ge sig på brister i samhället med mina socialdemokratiska glasögon på. Och det känns riktigt fint och spännande.
Jag har dock saknat kommentarer till mina inlägg. Du har väl sett att det finns utrymme för kommentarer i slutet av varje inlägg. Särskilt många såna har jag inte fått. Men jag har väl varit för snäll eller för menlös i mitt tyckande, kanske. Men välkommen att tycka till!
100 blogginlägg är ju egentligen ingenting i sammanhanget. En god vän till mig närmar sig 500. Men hon ( för det är en hon) har ju också ett tidsmässigt försprång, i det att hon gav sig ut i bloggosfären långt tidigare än jag. Och hon håller på Södertälje i hockey, så jag kan väl vänta några kvalfyllda inlägg från det hållet kan jag tro…...
Det är alltså långt till 500 inlägg och i stället för att fira jubileum så fortsätter jag att skriva smått och gott om smått och stort. Sommarens stora bröllop väntar ju, liksom alla fotbollsmatcher i alla serier. Och valrörelsen, valet, segern och regeringsskiftet. Det finns mycket att blogga om…..
tisdag 16 mars 2010
DUO
En duo står oftast för två av någonting. Men duo kan också vara något annat och stå för tre av något. Det kan t.ex. stå för Dalarö-Utö-Ornö t.ex. Och dess socialdemokratiska förening, där jag är medlem sedan förra året. Och i går deltog jag i mitt livs första partipolitiska möte, nämligen årsmötet i denna förening. Föreningen har 23 medlemmar, och medelåldern är hög. Detta trots att inflyttningen främst till Dalarö är stor, och att det främst är unga barnfamiljer som flyttar in. Men partiet når dem inte. Ett problem, som jag väl känner igen från andra sammanhang… Och samtalen gled frapperande ofta tillbaka till hur mycket bättre det var förr. Vi, dvs socialdemokraterna i DUO, såg till att det till och med fanns egen barnmorska på Dalarö. Minsann! Bättre förr! Det känns också igen från mina andra sammanhang…..
Årsmöten är nu sällan några särskilt upphetsande tillställningar, och ramarna var dom samma som som alla de årsmöten i andra sammanhang, som jag bevistat genom åren. Verksamhetsberättelsen genomgicks och godkändes, liksom den ekonomiska berättelsen. Revisorerna sa sitt, och styrelsen fick ansvarfrihet. Ny styrelse valdes genom omval, budget för det nu påbörjade året godkändes och verksamhetsplanen antogs. Inget alls att bli upphetsad över, med andra ord. Och mitt livs första politiska uppdrag blev att vara justeringsman vid ett årsmöte…. Jag undrar hur Mona började??
Men intressant var att lyssna till ”vår” man i landstinget, Staffan Holmberg, tidigare kommunalråd i kommunen under många år. Staffan gav en fin bild av landstingets jobb med sjukvården och kollektivtrafiken i länet. Det är fantastiskt hur borgarna under sin korta tid med sitt s.k. Vårdval Stockholm lyckats dränera länets fattiga områden på sjukvårdsresurser! Halverade resurser t.ex i Jordbro och fördubblade på Östermalm. Åt den som har ska vara givet….. Och hur dumt var det inte att i kollektivtrafiken återinföra den zon-indelning som vi avskaffat och ta bort den enhetstaxa som vi infört?
En genomgående röd tråd var naturligtvis att förfallet är borgarnas fel. Och så är det naturligtvis, åtminstone delvis. Men varför har vi låtit det gå dithän? Vad berodde den katastrofala valförlusten 2006 på? Är den enda förklaringen att folk var trötta på Göran Persson och på hans stil? HSB, Han Som Bestämmer…. Naturligtvis inte, och just nu pågår ju djupgående analyser för att undvika en upprepning vid höstens val. Då ska den röd-gröna alliansen stå redo för en ny och rättvisare politik. När vi vinner valet....
Om vi vinner valet.... Det var en fras, som ofta upprepades under kvällens samtal. Jag sa inget, som det anstår en nykomling, men tänkte i mitt stilla sinne: När vi vinner valet, ska det väl heta. Två korta ord, men en stor skillnad i inställning, ändå. Om, utifall att, eller när, jo i september. Framtidstron fanns i alla fall i några inlägg. När vi vinner valet ska vi satsa mer på välfärdsfrågorna för de fastboende i skärgården och tro mindre på turismen som lösningen på alla problem. Och då ska vi se till att det blir tätare bussförbindelser till Handen och en ny, mindre farlig busshållplats längs vägen. Jordnära och viktiga frågor.
Naturligtvis har jag med detta inte inlett någon ny karriär. Det räcker varken ork eller lust till för. Jag ger den kraft jag har, även fortsättningsvis till Frälsningsarmén. Men det är intressant att vara med på ett litet hörn även i en annan samhällsbyggnadsprocess, som man tror på. Och något ska jag nog kunna bidra med. Inte minst med min erfarenhet från folkbildning och folkrörelsearbete i andra sammanhang. När vi vinner valet.....
Årsmöten är nu sällan några särskilt upphetsande tillställningar, och ramarna var dom samma som som alla de årsmöten i andra sammanhang, som jag bevistat genom åren. Verksamhetsberättelsen genomgicks och godkändes, liksom den ekonomiska berättelsen. Revisorerna sa sitt, och styrelsen fick ansvarfrihet. Ny styrelse valdes genom omval, budget för det nu påbörjade året godkändes och verksamhetsplanen antogs. Inget alls att bli upphetsad över, med andra ord. Och mitt livs första politiska uppdrag blev att vara justeringsman vid ett årsmöte…. Jag undrar hur Mona började??
Men intressant var att lyssna till ”vår” man i landstinget, Staffan Holmberg, tidigare kommunalråd i kommunen under många år. Staffan gav en fin bild av landstingets jobb med sjukvården och kollektivtrafiken i länet. Det är fantastiskt hur borgarna under sin korta tid med sitt s.k. Vårdval Stockholm lyckats dränera länets fattiga områden på sjukvårdsresurser! Halverade resurser t.ex i Jordbro och fördubblade på Östermalm. Åt den som har ska vara givet….. Och hur dumt var det inte att i kollektivtrafiken återinföra den zon-indelning som vi avskaffat och ta bort den enhetstaxa som vi infört?
En genomgående röd tråd var naturligtvis att förfallet är borgarnas fel. Och så är det naturligtvis, åtminstone delvis. Men varför har vi låtit det gå dithän? Vad berodde den katastrofala valförlusten 2006 på? Är den enda förklaringen att folk var trötta på Göran Persson och på hans stil? HSB, Han Som Bestämmer…. Naturligtvis inte, och just nu pågår ju djupgående analyser för att undvika en upprepning vid höstens val. Då ska den röd-gröna alliansen stå redo för en ny och rättvisare politik. När vi vinner valet....
Om vi vinner valet.... Det var en fras, som ofta upprepades under kvällens samtal. Jag sa inget, som det anstår en nykomling, men tänkte i mitt stilla sinne: När vi vinner valet, ska det väl heta. Två korta ord, men en stor skillnad i inställning, ändå. Om, utifall att, eller när, jo i september. Framtidstron fanns i alla fall i några inlägg. När vi vinner valet ska vi satsa mer på välfärdsfrågorna för de fastboende i skärgården och tro mindre på turismen som lösningen på alla problem. Och då ska vi se till att det blir tätare bussförbindelser till Handen och en ny, mindre farlig busshållplats längs vägen. Jordnära och viktiga frågor.
Naturligtvis har jag med detta inte inlett någon ny karriär. Det räcker varken ork eller lust till för. Jag ger den kraft jag har, även fortsättningsvis till Frälsningsarmén. Men det är intressant att vara med på ett litet hörn även i en annan samhällsbyggnadsprocess, som man tror på. Och något ska jag nog kunna bidra med. Inte minst med min erfarenhet från folkbildning och folkrörelsearbete i andra sammanhang. När vi vinner valet.....
måndag 15 mars 2010
Kapad!
Jag har blivit kapad! Ja det vill säga inte jag personligen, men väl en av mina adressböcker. Min adressbok på hotmail utsattes nån gång under gårdagen för att någon helt enkelt tog över den och skickade ut en länk från "mig" med reklam för Viagra! Så vad göra? Naturligtvis skickade jag först ut ett meddelande till alla adresser där om vad som hänt. Jag har inte börjat dryga ut pensionen på detta sätt. Samma meddelande sitter( ligger, hänger, eller vad det nu gör)nu även på Facebook. Och så meddelas det även här och på detta sätt. JAG HAR INTE BLIVIT VIAGRAOMBUD!! Men sen blir jag lite fundersam också. Vem har kommit över min adressbok, och varför just min? Och med vilka avsikter? Förmodligen bara för att djäklas, men om man,dvs.jag, vore lagd åt att tro på konspirationsteorier, kunde man,dvs.jag, misstänka det värsta…. Och så blir man, dvs. fortfarande jag, lite nyfiken också; hur gör dom egentligen? Hur kommer man, och nu handlar man om någon annan, över en annans adressbok? Man , och nu är det kanske jag igen, kunde ju bilda en grupp på Facebook, för att diskutera just detta…… Fast det kanske finns redan, förresten.
Facebook är annars en väldigt spännande och intressant uppfinning med säkert näst intill oändliga möjligheter. Jag har sagt det förut,och det tål att upprepas; det är nästan en heltidssyssla att sköta Facebook och utnyttja alla dess erbjudanden. Jag lärde en gång mina barn att bokläsning förser läsaren med en utsträckt verklighet. Och det stämmer verkligen! Och så klok men blir av bokläsande. "Av att läsa blir man klok, så därför läs varenda bok!" Men det gäller faktiskt också Facebook. Det kanske är just därför som det heter Face Book förresten …. Verkligheten utvidgas och man blir klokare. Kanske, men det finns mycket dumheter där ute också. I den virtuella verkligheten. Som kapade adressböcker t.ex.
Men det är bättre för hälsan att vara aktiv t.ex. på Facebook än att titta på tv. Det har forskningen visat. Barn blir fetare och får övervikt av att sitta ( ligga, hänga eller vad man nu gör) framför tv:n än av att vara aktiv på Facebook eller med datorn på något annat sätt. Och nu är man någon annan, eftersom undersökningen handlar om barn.Och det tycks vara just aktiviteten som är skillnaden. Man aktiverar åtminstone hjärncellerna när man sträcker ut sin verklighet på Facebook, medan man slappar med cola och chips framför tv:n.
Undras just hur mycket cola och chips som konsumerades framför hur många tv-apparater i lördags när SM i schlagersång avgjordes? Och vann rätt låt? Det var ju "This is My Life" med Anna Bergendahl som vann, vilket gör att hon får representera Sverige i Eurovision Song Contest 2010, som avgörs i Oslo 25–29 maj. Det där briljerar jag bara med för att visa, att jag faktiskt vet. Detta trots att jag inte lyssnade( eller tittade, eller kanske båda) varken på finalen, andra chansen, eller någon av de fyra deltävlingarna. Men jag lutar mig mot två MYCKET välinformerade barnbarn, och då vet jag 1) fel låt vann och 2) hon är chanslös i Oslo. Så det så.
Men kapad kan man nog bli både av facebookande och tv-tittande. I stället för att gå ut och uppleva verkligheten där ute. Känna hur vårsolen faktiskt börjar värma, se hur snön smälter, och uppleva att dagarna blir längre. För att inte tala om hur det blir med det i nästa vecka, när sommartiden kommer tillbaka. Smaka bara på ordet: sommartid. Mmmmm… Dom känslorna kan också kapa en. Och en är definitivt jag i det fallet.
Facebook är annars en väldigt spännande och intressant uppfinning med säkert näst intill oändliga möjligheter. Jag har sagt det förut,och det tål att upprepas; det är nästan en heltidssyssla att sköta Facebook och utnyttja alla dess erbjudanden. Jag lärde en gång mina barn att bokläsning förser läsaren med en utsträckt verklighet. Och det stämmer verkligen! Och så klok men blir av bokläsande. "Av att läsa blir man klok, så därför läs varenda bok!" Men det gäller faktiskt också Facebook. Det kanske är just därför som det heter Face Book förresten …. Verkligheten utvidgas och man blir klokare. Kanske, men det finns mycket dumheter där ute också. I den virtuella verkligheten. Som kapade adressböcker t.ex.
Men det är bättre för hälsan att vara aktiv t.ex. på Facebook än att titta på tv. Det har forskningen visat. Barn blir fetare och får övervikt av att sitta ( ligga, hänga eller vad man nu gör) framför tv:n än av att vara aktiv på Facebook eller med datorn på något annat sätt. Och nu är man någon annan, eftersom undersökningen handlar om barn.Och det tycks vara just aktiviteten som är skillnaden. Man aktiverar åtminstone hjärncellerna när man sträcker ut sin verklighet på Facebook, medan man slappar med cola och chips framför tv:n.
Undras just hur mycket cola och chips som konsumerades framför hur många tv-apparater i lördags när SM i schlagersång avgjordes? Och vann rätt låt? Det var ju "This is My Life" med Anna Bergendahl som vann, vilket gör att hon får representera Sverige i Eurovision Song Contest 2010, som avgörs i Oslo 25–29 maj. Det där briljerar jag bara med för att visa, att jag faktiskt vet. Detta trots att jag inte lyssnade( eller tittade, eller kanske båda) varken på finalen, andra chansen, eller någon av de fyra deltävlingarna. Men jag lutar mig mot två MYCKET välinformerade barnbarn, och då vet jag 1) fel låt vann och 2) hon är chanslös i Oslo. Så det så.
Men kapad kan man nog bli både av facebookande och tv-tittande. I stället för att gå ut och uppleva verkligheten där ute. Känna hur vårsolen faktiskt börjar värma, se hur snön smälter, och uppleva att dagarna blir längre. För att inte tala om hur det blir med det i nästa vecka, när sommartiden kommer tillbaka. Smaka bara på ordet: sommartid. Mmmmm… Dom känslorna kan också kapa en. Och en är definitivt jag i det fallet.
söndag 14 mars 2010
Sidbytare, Kamehameha och Lill-Klas
Två folkpartister, en kristdemokrat och en avhoppad moderat såg genom sitt sidbyte till att den röd-gröna riksdagsoppositionen fick igenom sitt krav i riksdagen; Det som hände under perioden 1915-23 i det då sönderfallande osmanska riket var folkmord. Ca 1,5 miljoner armenier och andra kristna minoritetsfolk mördades då. FN har bestämt vad som skall benämnas folkmord och det finns bestialiska exempel på sådana också i modern tid. Även om dagens Turkiet vägrar att erkänna det som då skedde som just folkmord, torde händelserna väl platsa i denna ytterst bisarra grupp av fasansfulla händelser.
Men det intressanta är, huruvida Sveriges riksdag har med detta att göra eller inte. Ett annat intressant sidospår kunde vara de politiska överlöparnas eller sidbytarnas roll i politiska skeenden och beslut. Man kan t.ex påminna sig Ture Königson, som både bytte parti, och 1959 avgjorde voteringen i riksdagen om allmän tilläggspension (ATP) i Sverige genom att lägga ner sin röst. Det skulle man kunna blogga om vid något annat tillfälle…. Här räcker det med att konstatera att riksdagen nog ska överlåta historieskivningen till historiker. Dom är bättre skickade till sånt än Mona Sahlin, Lars Ohly och sidbytande borgare. För en gångs skull håller jag med Carl Bildt, som menar att beslutet försvårar den internationella diplomatin och Turkiets kamp för medlemskap i EU. Jag håller med, men som jag påpekat på Facebook: Det ska absolut inte bli nån vana….
Annat är det då med Kamehameha och kungariket Hawaii! Ja, verkligen annat. Minst fyra kungar av kungadömet Hawaii har burit detta namn. Kamehameha I, född 1758, död 1819, erövrade Hawaiiöarna och etablerade formellt konungadömet år 1810, och var följaktligen dess första konung. Kamehameha lyckades hålla Hawaii självständigt genom att alliera sig med kolonialherrarna i Stilla havet. Han är känd för att ha grundat den hawaiiska lagen Mamalahoe, vilken bl.a garanterar mänskliga rättigheter för civila under krigstid. Han efterträddes av sin son Kamehameha II, född 1797, död 1824. Kamehameha II, var alltså den andra kungen i kungariket. Han föddes under namnet Liholiho i staden Hilo och blev utsedd till tronföljare vid fem års ålder. Liholiho tog över tronen vid sin fars död i maj 1819. I november 1823 reste Kamehameha II tillsammans med sin fru Kamamalu till London för att inleda förhandlingar som skulle leda till en allians mellan Hawaii och Storbritannien. Där dog han dock i mässling den 14 juli 1824. Innan han ens hunnit träffa kung Georg IV och på sin födelsedag!!!! Och frun dog också. Mest känd är denne kung dock för att ha brutit det uråldriga religiösa tabuet "kapu", sex månader efter att han börjat regera, och därefter effektivt även avskaffat det. Ordet kapu är hawaiiska och betyder "förbjudet".Det mest kända förbudet var kontakt med hövdingar eller kungar. Det var exempelvis förbjudet att gå in i en hövdings privata område, att komma i kontakt med hans hår eller naglar, att titta rakt på honom och hålla huvudet ovanför honom. Det var också förbjudet att bära röda och gula fjädrar, då dessa ansågs som kungliga. Platser som ansågs som kapu symboliserades ofta med två korsade stavar, med en vit boll ovanpå var och en. Kapusystemet reglerade också kontakt mellan män och kvinnor. Framförallt fick män och kvinnor inte äta tillsammans, och vissa typer av mat såsom fläsk och vissa typer av bananer (då de liknade fallossymboler) var förbjudna för kvinnor.
Kungens eftertrtädare, Kamehameha III lär ha fällt yttrandet : "Ua mau ke ea o ka aina i ka pono", vilket betyder ungefär "Landets liv är förevigat i rättfärdighet". Alltsedan den tiden är det Hawaiis motto.
Hur kan nu bloggaren sitta inne med dessa ytterst centrala kunskaper? Ja det kunde vara en facebookfråga, och svaret skulle kunna ge både ära och berömmelse….. Men tack i alla fall Lill- Klas för ett gediget och med säkerhet oavlönat folkbildningsarbete….
Men det intressanta är, huruvida Sveriges riksdag har med detta att göra eller inte. Ett annat intressant sidospår kunde vara de politiska överlöparnas eller sidbytarnas roll i politiska skeenden och beslut. Man kan t.ex påminna sig Ture Königson, som både bytte parti, och 1959 avgjorde voteringen i riksdagen om allmän tilläggspension (ATP) i Sverige genom att lägga ner sin röst. Det skulle man kunna blogga om vid något annat tillfälle…. Här räcker det med att konstatera att riksdagen nog ska överlåta historieskivningen till historiker. Dom är bättre skickade till sånt än Mona Sahlin, Lars Ohly och sidbytande borgare. För en gångs skull håller jag med Carl Bildt, som menar att beslutet försvårar den internationella diplomatin och Turkiets kamp för medlemskap i EU. Jag håller med, men som jag påpekat på Facebook: Det ska absolut inte bli nån vana….
Annat är det då med Kamehameha och kungariket Hawaii! Ja, verkligen annat. Minst fyra kungar av kungadömet Hawaii har burit detta namn. Kamehameha I, född 1758, död 1819, erövrade Hawaiiöarna och etablerade formellt konungadömet år 1810, och var följaktligen dess första konung. Kamehameha lyckades hålla Hawaii självständigt genom att alliera sig med kolonialherrarna i Stilla havet. Han är känd för att ha grundat den hawaiiska lagen Mamalahoe, vilken bl.a garanterar mänskliga rättigheter för civila under krigstid. Han efterträddes av sin son Kamehameha II, född 1797, död 1824. Kamehameha II, var alltså den andra kungen i kungariket. Han föddes under namnet Liholiho i staden Hilo och blev utsedd till tronföljare vid fem års ålder. Liholiho tog över tronen vid sin fars död i maj 1819. I november 1823 reste Kamehameha II tillsammans med sin fru Kamamalu till London för att inleda förhandlingar som skulle leda till en allians mellan Hawaii och Storbritannien. Där dog han dock i mässling den 14 juli 1824. Innan han ens hunnit träffa kung Georg IV och på sin födelsedag!!!! Och frun dog också. Mest känd är denne kung dock för att ha brutit det uråldriga religiösa tabuet "kapu", sex månader efter att han börjat regera, och därefter effektivt även avskaffat det. Ordet kapu är hawaiiska och betyder "förbjudet".Det mest kända förbudet var kontakt med hövdingar eller kungar. Det var exempelvis förbjudet att gå in i en hövdings privata område, att komma i kontakt med hans hår eller naglar, att titta rakt på honom och hålla huvudet ovanför honom. Det var också förbjudet att bära röda och gula fjädrar, då dessa ansågs som kungliga. Platser som ansågs som kapu symboliserades ofta med två korsade stavar, med en vit boll ovanpå var och en. Kapusystemet reglerade också kontakt mellan män och kvinnor. Framförallt fick män och kvinnor inte äta tillsammans, och vissa typer av mat såsom fläsk och vissa typer av bananer (då de liknade fallossymboler) var förbjudna för kvinnor.
Kungens eftertrtädare, Kamehameha III lär ha fällt yttrandet : "Ua mau ke ea o ka aina i ka pono", vilket betyder ungefär "Landets liv är förevigat i rättfärdighet". Alltsedan den tiden är det Hawaiis motto.
Hur kan nu bloggaren sitta inne med dessa ytterst centrala kunskaper? Ja det kunde vara en facebookfråga, och svaret skulle kunna ge både ära och berömmelse….. Men tack i alla fall Lill- Klas för ett gediget och med säkerhet oavlönat folkbildningsarbete….
lördag 13 mars 2010
Järngänget och 1929 års sångbok
Känner Du till järngänget? Jasså inte…. Hur som helst så var det dom, som under mer än 30 år skötte Huddinge sjukhus. Ja formellt visserligen bara neonatalavdelningen K49, som sedan blev K78 och visserligen bara på natten. Och visserligen inte alla nätter utan bara vissa, men ändå….. Visst skötte dom Huddinge sjukhus. Jag som är gift med en av dem, har sett det på nära håll….
Nu när pensionsreglerna har utsatt sjukhuset för attentatet att ställa Järngänget offside, och därmed också hotat vården i Stockholm, så fortsätter Järngänget att träffas. För att tala om hur mycket bättre allt var förr, kanske. Jag vet ju inte, eftersom deras möten är slutna sammankomster.
Denna utvikning förklarar varför jag häromdagen kom över 1929 års upplaga av Frälsningsarméns sångbok. Någon i gänget hade tyckt, att hustrun gott kunde få den. Denne någon hade fått den av sin svärmor, och skulle själv inte sjunga många strofer ur den, så varför inte…. Och när den gavs ut hade den kostat 2.50 i inköp. 2,50 för 650 inbundna sidor…..
Ett raskt hopp tillbaka till slutet av 1800-talet lär oss, att den då för tillfället arbetslöse metodistpredikanten William Booth av en händelse ( säger dom som inte tror på Guds ledning) ställde sig i spetsen för något som helt anspråkslöst hade namnet Östra Londons Kristna Väckelseförening. Fast på engelska då förståss. Detta kom så småningom om att bli Frälsningsarmén, gatans, de kyrklösas och de gudlösa massornas kyrka. I Jesu namn gick man till strid mot barnprostitution, hemlöshet och allsköns annan djävulskap. Femåriga alkoholister, cancerframkallande produktion av svavelhaltiga tändstickor, vedervärdiga arbetsförhållanden på alla typer av arbetsplatser, osv, osv. Inga problem var främmande för Booth och hans armé. En social sammanslutning av drömmande världsförbättrare? Nej, en armé för att frälsa världen och rycka den ut Djävulens käftar. Just det. Det var precis det språket man använde. Och nu kommer vi då äntligen till 1929 års röda sångbok….
Tredje versen i sång 401 säger t.ex. ” Kom och fatta Andens svärd, drag det käckt mot synd och värld!” Och i en annan sång proklamerar man att ”vår store Konung segra skall och härska över världen all”. Eller varför inte lyssna till raderna ”Sverige för Gud, må vårt motto det vara, domsdagen nalkas med hast för vår jord”.
Frälsningsarmén blev tidigt ett udda inslag i kristenheten. Med både uniformer, marcher och annat som anstår en armé i krig. Men framförallt med en passion att verkligen ta krigsbyte från Djävulen genom att erbjuda frälsning för var och en. Och man fanns överallt. Gator och torg blev kyrkorum och gatuteater blev metoden. Fast man använde termen friluftsmöte. Eller torgmöte.
Har Frälsningsarmén slutat med sånt? Jag fick frågan häromdagen, och svarade käckt: Nej då, inte alls! Fast i mitt stilla sinne undrade jag vart det Järngäng tagit vägen, som kunde offra allt för Jesus… Har det kanske blivit för mycket lovsång i vackra kyrkolokaler och för lite strid ute, där kriget pågår med lika stor kraft som när 1929 års sångbok kostade 2.50? Men det är ingen idé att kasta sten när man själv sitter i glashus. Jag har också medverkat till detta i så fall.. Jag enrollerade mig som soldat i kriget 1964. Tiderna har förändrats och i dag får man ingen sångbok för 2.50. Nej det är sant. Men sant är också att det fortfarande råder krigstillstånd i världen. Gott står mot ont, rätt står mot fel, sant står mot falskt och Gud står mot Djävulen... Är vi med eller mot? Är Du? Är jag?
Nu när pensionsreglerna har utsatt sjukhuset för attentatet att ställa Järngänget offside, och därmed också hotat vården i Stockholm, så fortsätter Järngänget att träffas. För att tala om hur mycket bättre allt var förr, kanske. Jag vet ju inte, eftersom deras möten är slutna sammankomster.
Denna utvikning förklarar varför jag häromdagen kom över 1929 års upplaga av Frälsningsarméns sångbok. Någon i gänget hade tyckt, att hustrun gott kunde få den. Denne någon hade fått den av sin svärmor, och skulle själv inte sjunga många strofer ur den, så varför inte…. Och när den gavs ut hade den kostat 2.50 i inköp. 2,50 för 650 inbundna sidor…..
Ett raskt hopp tillbaka till slutet av 1800-talet lär oss, att den då för tillfället arbetslöse metodistpredikanten William Booth av en händelse ( säger dom som inte tror på Guds ledning) ställde sig i spetsen för något som helt anspråkslöst hade namnet Östra Londons Kristna Väckelseförening. Fast på engelska då förståss. Detta kom så småningom om att bli Frälsningsarmén, gatans, de kyrklösas och de gudlösa massornas kyrka. I Jesu namn gick man till strid mot barnprostitution, hemlöshet och allsköns annan djävulskap. Femåriga alkoholister, cancerframkallande produktion av svavelhaltiga tändstickor, vedervärdiga arbetsförhållanden på alla typer av arbetsplatser, osv, osv. Inga problem var främmande för Booth och hans armé. En social sammanslutning av drömmande världsförbättrare? Nej, en armé för att frälsa världen och rycka den ut Djävulens käftar. Just det. Det var precis det språket man använde. Och nu kommer vi då äntligen till 1929 års röda sångbok….
Tredje versen i sång 401 säger t.ex. ” Kom och fatta Andens svärd, drag det käckt mot synd och värld!” Och i en annan sång proklamerar man att ”vår store Konung segra skall och härska över världen all”. Eller varför inte lyssna till raderna ”Sverige för Gud, må vårt motto det vara, domsdagen nalkas med hast för vår jord”.
Frälsningsarmén blev tidigt ett udda inslag i kristenheten. Med både uniformer, marcher och annat som anstår en armé i krig. Men framförallt med en passion att verkligen ta krigsbyte från Djävulen genom att erbjuda frälsning för var och en. Och man fanns överallt. Gator och torg blev kyrkorum och gatuteater blev metoden. Fast man använde termen friluftsmöte. Eller torgmöte.
Har Frälsningsarmén slutat med sånt? Jag fick frågan häromdagen, och svarade käckt: Nej då, inte alls! Fast i mitt stilla sinne undrade jag vart det Järngäng tagit vägen, som kunde offra allt för Jesus… Har det kanske blivit för mycket lovsång i vackra kyrkolokaler och för lite strid ute, där kriget pågår med lika stor kraft som när 1929 års sångbok kostade 2.50? Men det är ingen idé att kasta sten när man själv sitter i glashus. Jag har också medverkat till detta i så fall.. Jag enrollerade mig som soldat i kriget 1964. Tiderna har förändrats och i dag får man ingen sångbok för 2.50. Nej det är sant. Men sant är också att det fortfarande råder krigstillstånd i världen. Gott står mot ont, rätt står mot fel, sant står mot falskt och Gud står mot Djävulen... Är vi med eller mot? Är Du? Är jag?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)