Lagom betyder inte lag om. Alltså så mycket att det räcker laget runt. Se där en förlorad, mycket lämplig förklaring. Men eftersom den är levererad av en språkprofessor så stämmer den säkert. Jag har gått omkring med många såna lämpliga och bra illusioner om ditten och datten. Illusioner, som sen visat sig vara felaktiga. Som att kinesiska muren syns från månen. Eller att man inte ska bada inom en timme sedan man ätit. Fel! Fel! Det sista är f.ö. ett påhitt av föräldrar, som vill vila på maten på stranden, och inte följa sina tjatande barn ner i vattnet. Dock en missuppfattning som just nu känns väldigt långt borta...
Men tillbaka till lagom. Hur mycket är det då? Kanske är det som att "som man ropar får man svar". Det beror på vad det är som skall vara lagom, alltså.
Har vi fått lagom med medaljer i OS nu, t.ex? Inte! Medaljregnet har bara börjat. Guld till Marcus Hellner i går, och brons till Johan Olsson. Fast visst borde det ha varit tvärtom, efter den heroiska insats Johan Olsson stod för. I sammanhanget känner jag också att det är lämpligt med åtminstone en halv pudel när det gäller mitt tidigare uttalande om Anders Södergren. Johan Olsson är f.ö inte den förste Olsson, som visar framfötterna i skidsammanhang. Eller skidspetsarna kanske det är dom visar? Finnskoga-Lasse Olsson var en av de stora idrottsprofilerna i Sverige på 1960-talet och höjdpunkten i karriären var ett VM-guld i det svenska stafettlaget i VM i Zakopane 1962. En bra facebook-fråga f.ö.och nu har du ju fått hjälp på traven.
Men lagom? Icke. Medalj till både herr- och damlagen i skidstafetterna och brons till både herr- och damkronorna i hockey återstår.
Har vi fått lagom med snö nu, då? Ja, definitivt. Jag har, med ångermanländskt blod i ådrorna, alltid tyckt om både att åka på snön, titta på den och faktiskt också att skotta den. Full bredd och raka kanter ska det vara, när man skottar. MEN NU RÄCKER DET!!Även om mannaminnet är kort, så var nog gårdagen en av de värsta jag upplevt, när det gäller snö, i mitt mannaminne. Jag skottade, med den vän av framförhållning, som jag är, uppfarten till huset inte mindre än fyra gånger. Dessutom tog jag bort plogvallarna efter plogbilarna tre gånger. Att det inte blev fler gånger där också, berodde främst på att plogbilarna gav upp framåt kvällen. I dag, när det ljusnar, blir det ändå att försöka hitta var uppfarten finns, märka ut den med några käppar, och sen börja ett arbete, som nog kommer att ta större delen av dagen. Men som du kan se, av den termometer som finns här på bloggsidan, är det kallt hos mej,och därmed hyfsat lättskottat. Våra planer på att åka till stan och gudstjänsten på Vasakåren har dock kung Bore grusat. Eller låtit snöa inne snarare. Jag undrar om kung Bore har kopplingar till Fimbulvintern... Tre vintrar utan mellanliggande sommar och ett bud om att jordens undergång, Ragnarök, obevekligen var i antagande... Nej, men, titta ut och fundera. Tänk om....
Men definitivt lagom med snö nu!
Lagom med facebook-vänner då? Där är jag mera osäker. Jag har blivit vän med många där, som jag aldrig varit ovän med, och det är bra. Dessutom har jag blivit vän med många som, sedan vi blivit vänner, aldrig hör av sig igen. Visserligen måste man väl vara pensionär, student eller arbetslös för att kunna sköta sin facebook ordentligt, men man undrar ju ibland vad den virtuella vänskapen består i.
Och lagom med besök av barnbarnen då? Aldrig, någonsin. I går tog sig de två äldsta, trots ovädret, ut till farmor och farfar och ett tidigare planerat taco-party. Så tevligt och mysigt det blev. Mycket mer av sånt....
Har nu det här blogginlägget blivit lagom långt? Ja, läs och tyck själv. Jag har i alla fall delat lagom med tankar just nu....
söndag 21 februari 2010
lördag 20 februari 2010
Inre bara tummen att peka med
I mitt förra blogginlägg funderade jag lite över att tummen kan peka åt olika håll. Upp eller ned. Men handen har ju fler fingrar att peka med. Eller att ge.... Ge finger...
Moderaterna i Stockholm t.ex. Där kan man välja om man vill ge tummen ned eller t.o.m ge fingret åt dem. Fiffel och mygel på hög nivå i samband med att partiets listor till höstens val skulle fastställas har inneburit att hittills sju kandidater har tvingats avsäga sej sin kandidatatur. Detta sedan det visade sig att de köpt röster genom att betala för att få folks röster. Nya Moderaterna? Knappast. Högern har alltid trott att allt kan köpas för pengar.
Tummen ned eller ett finger? Jag väljer att ge Moderaterna i Stockholm fingret...
Vet du var Niger ligger? Just det. I Afrika. Närmare bestämt i Västafrikas inland, gränsande bl.a till Algeriet, Libyen, Mali, Nigeria och Tchad. Landet har sitt namn efter floden Niger, som flyter genom landet. Huvudstaden heter Niamey och landet har drygt 15 milj.invånare. Varför nu denna geografilektion? Att ge fingret åt någon eller något är en allvarlig gest, och man måste då veta vad man ger sitt finger till. Jag ger fingret åt kuppmakarna i Niger, sedan en militärkupp,ledd av en överste Adamou Harouna, genomförts i landet. Och; lyssna ( eller snarare läs) nu noga! Målet med kuppen är att återinföra demokrati i landet. En militärkupp för att med vapen i hand avsätta den valde presidenten ( visserligen säkert ingen stjärna han heller)ge regeringen sparken och upplösa parlamentet. Att införa demokrati med våld och vapenmakt.
Tummen ned eller ett finger? Jag ger kuppmakarna i Niger fingret.
Men man kan inte hålla på att ge fingret åt folk hur som helst. I trafiken är gesten vanlig t.ex. Många kör ju som idioter.... Eller trafikfarligt i alla fall. Men i Tyskland är det faktiskt straffbart att ge fingret åt folk för att dom kör som idioter. Och Tyskland har mycket makt i EU så passa dej..... Men fingret åt dom Nya Moderaterna i Stockholm och åt dom Nya Demokraterna i fattiga Niger är ok. I alla fall för mig.
Det här blogginlägget är mitt 75:e i ordningen i detta mitt andra försök som bloggare. En mej närstående vän har dock flera hundra inlägg i sin blogg, prydligt ordnade efter ämne och innehåll, så jag har kanske inte så mycket att yvas över. Men lite stolt är jag i alla fall. Kanske inte så att det räcker till en tumme upp, men heller inte tummen ner och absolut inte fingret.
I programförklaringen till min blogg kan man läsa, att jag gärna vill blogga om folkbildningens roll i ett modernt samhälle och i synnerhet då den kristna folkbildningen kanske. Jag har ju funnits i det arbetet under hela mitt yrkesliv. Nu läser jag i Studieförbundet Bildas utmärkta tidning :Kolon att "mitt" studieförbund ( Bilda hette ju tidigare Frikyrkliga Studieförbundet)nu är större och aktivare än någonsin. Under 2009 nådde man det psykologiskt viktiga målet en miljon studietimmar. Vi ( jag är fortfarande cirkelledare) är fortfarande ett av de mindre studieförbunden, men blir hela tiden större och når allt fler. Jag kommer att blogga mer om folkbildning, men vill redan nu säga:Tummen upp för Bilda!
Och så naturligtvis tummen upp för Anna Haag. Vilken toppeninsats i gårdagens dubbeljakt. Ett löjligt namn på en löjlig gren förresten. Att byta skidor och stavar mitt under tävlingen!! Men det förringar på intet sätt Annas insats. JÄTTEGRATTIS! Det är tjejerna som gör det hittills i Vancouver. Ja inte Helena Jonsson förståss. Tummen ner för henne.
Moderaterna i Stockholm t.ex. Där kan man välja om man vill ge tummen ned eller t.o.m ge fingret åt dem. Fiffel och mygel på hög nivå i samband med att partiets listor till höstens val skulle fastställas har inneburit att hittills sju kandidater har tvingats avsäga sej sin kandidatatur. Detta sedan det visade sig att de köpt röster genom att betala för att få folks röster. Nya Moderaterna? Knappast. Högern har alltid trott att allt kan köpas för pengar.
Tummen ned eller ett finger? Jag väljer att ge Moderaterna i Stockholm fingret...
Vet du var Niger ligger? Just det. I Afrika. Närmare bestämt i Västafrikas inland, gränsande bl.a till Algeriet, Libyen, Mali, Nigeria och Tchad. Landet har sitt namn efter floden Niger, som flyter genom landet. Huvudstaden heter Niamey och landet har drygt 15 milj.invånare. Varför nu denna geografilektion? Att ge fingret åt någon eller något är en allvarlig gest, och man måste då veta vad man ger sitt finger till. Jag ger fingret åt kuppmakarna i Niger, sedan en militärkupp,ledd av en överste Adamou Harouna, genomförts i landet. Och; lyssna ( eller snarare läs) nu noga! Målet med kuppen är att återinföra demokrati i landet. En militärkupp för att med vapen i hand avsätta den valde presidenten ( visserligen säkert ingen stjärna han heller)ge regeringen sparken och upplösa parlamentet. Att införa demokrati med våld och vapenmakt.
Tummen ned eller ett finger? Jag ger kuppmakarna i Niger fingret.
Men man kan inte hålla på att ge fingret åt folk hur som helst. I trafiken är gesten vanlig t.ex. Många kör ju som idioter.... Eller trafikfarligt i alla fall. Men i Tyskland är det faktiskt straffbart att ge fingret åt folk för att dom kör som idioter. Och Tyskland har mycket makt i EU så passa dej..... Men fingret åt dom Nya Moderaterna i Stockholm och åt dom Nya Demokraterna i fattiga Niger är ok. I alla fall för mig.
Det här blogginlägget är mitt 75:e i ordningen i detta mitt andra försök som bloggare. En mej närstående vän har dock flera hundra inlägg i sin blogg, prydligt ordnade efter ämne och innehåll, så jag har kanske inte så mycket att yvas över. Men lite stolt är jag i alla fall. Kanske inte så att det räcker till en tumme upp, men heller inte tummen ner och absolut inte fingret.
I programförklaringen till min blogg kan man läsa, att jag gärna vill blogga om folkbildningens roll i ett modernt samhälle och i synnerhet då den kristna folkbildningen kanske. Jag har ju funnits i det arbetet under hela mitt yrkesliv. Nu läser jag i Studieförbundet Bildas utmärkta tidning :Kolon att "mitt" studieförbund ( Bilda hette ju tidigare Frikyrkliga Studieförbundet)nu är större och aktivare än någonsin. Under 2009 nådde man det psykologiskt viktiga målet en miljon studietimmar. Vi ( jag är fortfarande cirkelledare) är fortfarande ett av de mindre studieförbunden, men blir hela tiden större och når allt fler. Jag kommer att blogga mer om folkbildning, men vill redan nu säga:Tummen upp för Bilda!
Och så naturligtvis tummen upp för Anna Haag. Vilken toppeninsats i gårdagens dubbeljakt. Ett löjligt namn på en löjlig gren förresten. Att byta skidor och stavar mitt under tävlingen!! Men det förringar på intet sätt Annas insats. JÄTTEGRATTIS! Det är tjejerna som gör det hittills i Vancouver. Ja inte Helena Jonsson förståss. Tummen ner för henne.
fredag 19 februari 2010
Med tummen åt olika håll
Bort med Antiken och Medeltiden ur grundskolans läroplan för ämnet historia, och bort med kristendomens särställning ur religionsämnet. Det är innebörden av Skolverkets förslag till ny läroplan. Och man tar sig för pannan. Dom spelar väl oss ett spratt och kan åtminstone inte mena allvar. Men det värsta är väl att dom gör det. Framtidens elever ska inte få läsa något om demokratins framväxt i Aten, om hur städer bildades och om hur handel mellan städer och stater kom igång. Och inte heller något om hur administration och byråkrati skapades.
Och kristendomen, som varit grunden till kultur och människosyn i vårt land i åtminstone mer än tusen år, ska inte få mer plats i grundskolan än de andra världsreligionerna. Jag är inte på något sätt förespråkare för konfessionella skolor, varken kristna eller andra, men självklart är ändå att kristendomen måste få mer utrymme i religionsundervisningen är islam, judendom och buddism. Heder år utbildningsminister Björklund, som mycket tydligt uttalat sig för att den ordningen måste gälla även i framtiden. Värre då med Lars Ohly, som inte kunde förstå talet om kristendomens särställning. Mona kommer att får problem i samarbetet med Vänstern i regeringsställning.
Men det är viktigt nu att den debatt, som bara börjat, inte kommer att handla om att skolan ska undervisa i kristendom utan om kristendom. Undervisningen i kristendom måste vara en uppgift för församlingen och för enskilda kristna.
Hur som helst; tummen ner för skolverket!
Och så skakas den katolska kyrkan på nytt av en sexskandal. Den här gången i Tyskland där övergrepp avslöjats på jesuitskolor. Påven fördömer visserligen katolska prästers sexövergrepp på barn, men han bad inte om förlåtelse för att kyrkan under decennier mörklagt övergreppen och sopat problemen under mattan.
Tummen ner för katolska kyrkan och för påven!!.
I går var jag på en bönesamling. Så du som trodde att bönemöten tillhörde frikyrkans historia har fel. Alldeles vanliga människor möts fortfarande för att i samtal och bön bära varandras glädjeämnen och sorger i bön till en Gud, som både lyssnar och svarar. Det förekommer på många håll, och samlar små grupper av människor i olika åldrar på många håll inte bara i Stockholm och Sverige utan överallt i världen. Det var första gången, som jag och min hustru hade tillfälle att vara med, och jag kände mej glad och lycklig över att fä tillhöra en gemenskap där folk bryr sig..
Tummen upp för bönesamlingar!
Och så naturligtvis tummen upp för Anja Persson! Efter onsdagens vådliga vurpa, då hjärtat flög långt upp i halsgropen på hela svenska folket, kom hon igen och tog brons i den alpina kombinationen i går. Jag undrar vad en legering mellan guld och brons kallas... För en sån medalj borde hon få. Och Svenska Dagbladets bragdkommitté har väl redan gjort jobbet för 2010. För mycket mer bragd än så, kan det väl knappast bli.
Två tummar upp för Anja Persson!!
Och för att vända tillbaka till bönemötet, så hölls det hemma hos goda vänner, som bor på Hornsgatan. Det är en gata på söder i Stockholm, där det pågår nån sorts korkat experiment med förbud mot dubbdäck. Just den här vintern, och just i Stockholm, där is och glashala vägar är vardagsmat varje vinter. För att förbli de laglydiga medborgare vi är,fick vi därför parkera vår bil långt bort från besöksadressen. Så långt bort, att jag nästan hann ilskna till under promenaden från den välsignade samlingen.
Tummen ner för kommunfullmäktige! För dess bättre är det ett lokalt beslut.
Och så förstås snöandet. Just nu är det full snöstorm igen. Så det blir säkert tummen ner för snöröjningen igen! Men det är kul för alla skolbarn som har snö nu till sportlovet. Snö i massor i hela Sverige! Så alla lediga skolbarn: Tummen upp!
Och kristendomen, som varit grunden till kultur och människosyn i vårt land i åtminstone mer än tusen år, ska inte få mer plats i grundskolan än de andra världsreligionerna. Jag är inte på något sätt förespråkare för konfessionella skolor, varken kristna eller andra, men självklart är ändå att kristendomen måste få mer utrymme i religionsundervisningen är islam, judendom och buddism. Heder år utbildningsminister Björklund, som mycket tydligt uttalat sig för att den ordningen måste gälla även i framtiden. Värre då med Lars Ohly, som inte kunde förstå talet om kristendomens särställning. Mona kommer att får problem i samarbetet med Vänstern i regeringsställning.
Men det är viktigt nu att den debatt, som bara börjat, inte kommer att handla om att skolan ska undervisa i kristendom utan om kristendom. Undervisningen i kristendom måste vara en uppgift för församlingen och för enskilda kristna.
Hur som helst; tummen ner för skolverket!
Och så skakas den katolska kyrkan på nytt av en sexskandal. Den här gången i Tyskland där övergrepp avslöjats på jesuitskolor. Påven fördömer visserligen katolska prästers sexövergrepp på barn, men han bad inte om förlåtelse för att kyrkan under decennier mörklagt övergreppen och sopat problemen under mattan.
Tummen ner för katolska kyrkan och för påven!!.
I går var jag på en bönesamling. Så du som trodde att bönemöten tillhörde frikyrkans historia har fel. Alldeles vanliga människor möts fortfarande för att i samtal och bön bära varandras glädjeämnen och sorger i bön till en Gud, som både lyssnar och svarar. Det förekommer på många håll, och samlar små grupper av människor i olika åldrar på många håll inte bara i Stockholm och Sverige utan överallt i världen. Det var första gången, som jag och min hustru hade tillfälle att vara med, och jag kände mej glad och lycklig över att fä tillhöra en gemenskap där folk bryr sig..
Tummen upp för bönesamlingar!
Och så naturligtvis tummen upp för Anja Persson! Efter onsdagens vådliga vurpa, då hjärtat flög långt upp i halsgropen på hela svenska folket, kom hon igen och tog brons i den alpina kombinationen i går. Jag undrar vad en legering mellan guld och brons kallas... För en sån medalj borde hon få. Och Svenska Dagbladets bragdkommitté har väl redan gjort jobbet för 2010. För mycket mer bragd än så, kan det väl knappast bli.
Två tummar upp för Anja Persson!!
Och för att vända tillbaka till bönemötet, så hölls det hemma hos goda vänner, som bor på Hornsgatan. Det är en gata på söder i Stockholm, där det pågår nån sorts korkat experiment med förbud mot dubbdäck. Just den här vintern, och just i Stockholm, där is och glashala vägar är vardagsmat varje vinter. För att förbli de laglydiga medborgare vi är,fick vi därför parkera vår bil långt bort från besöksadressen. Så långt bort, att jag nästan hann ilskna till under promenaden från den välsignade samlingen.
Tummen ner för kommunfullmäktige! För dess bättre är det ett lokalt beslut.
Och så förstås snöandet. Just nu är det full snöstorm igen. Så det blir säkert tummen ner för snöröjningen igen! Men det är kul för alla skolbarn som har snö nu till sportlovet. Snö i massor i hela Sverige! Så alla lediga skolbarn: Tummen upp!
onsdag 17 februari 2010
När det oväntade händer
Som aktiv under många år i en folkrörelse har man ju fått sig till livs en hel del utbildning i ledarskap. Seminarier, studiecirklar och veckoslutskurser har försökt göra mej till en bättre ledare. Hur det lyckats? Det överlåter jag i typisk "svensk” ödmjukhet till andra att avgöra... Ett huvudspår i denna utbildning har varit att bereda sej på att det oväntade nästan alltid händer i alla verksamheter. Och på hur man förbereder sig på att det händer. Men om man är förberedd, är det då oväntat? En filosofisk aspekt på ledarskapet, måhända.....
I går hände det oväntade. Det stavas Björn Ferry. Om någon skulle ha missat det så är han svensk olympiadeltagare i skidskytte. Och från ingenstans vann han guld!! Från att ha startat som åttonde man i jaktstarten sköt och åkte han sig ända fram till guldet. Tidningarnas rubriksättare har redan plockat fram krigsrubrikerna och stavat till BRAGD. Och vilka presskonferenser det kommer att bli! Björn Ferry kommer visserligen från det tysta västerbottniska inlandet, född och uppvuxen som han är i Storuman. Där säger man, talar folk på inandning. Men, möjligen oväntat, så gäller det inte världsmästare Ferry. Han är mycket verbal!!!! Verbal är förresten bara förnamnet..... Om jag får passa på att göra lite reklam för en kollega i bloggbranschen, så vill jag slå ett slag för bloggen FerryTales. Ni som kan engelska förstår ordvitsen. Under OS-perioden gäller dock speciella reklamregler, vilket innebär att Ferry inte kan blogga igen förrän den 2 mars. Töntigt, men knappast oväntat. Tur att man inte är olymiamästare så att man kan blogga fritt. Och hur ska Ferrys fru Heidi, som förresten är åttafaldig världsmästare i armbrytning, klara av den anstormning som nu väntar. Hon kommer nämligen från den lilla byn Ensamheten! Och oväntat var det också att Pops och dom andra i tv-studion lyckats lösa min os-fråga på face-book. Hur hade dom annars lyckats plocka fram Klas Lestander, som vann det första indivudella os-guld, som delades ut i skidskytte. Pops och Per-Uno Åslund hade rätt på min fråga. Lestander vann sitt guld 1960, så det var på tiden för Ferry och Sverige. Lestander hade f.ö. den femte sämsta åktiden av alla deltagare den gången, men var den enda som sköt fullt. Och det räckte till ett oväntat guld. Och högst oväntat var, att en mej närstående son, ringde och uttryckte tvivel på hur det ska gå för Foppa i det höga tempo som dom bästa hockynationerna skruvar upp. En mer trogen Foppa-supporter än min son går det nog inte att uppbringa, annars.
Innan jag lämnar OS för den här gången måste jag dock också kontatera, att allt som händer i Vancouver är inte oväntat. Kanada slog Norge med 8-0 i hockeyturneringens första omgång. Knappast oväntat!!
Jag har varit avtalspensionär i ett drygt halvår nu. Detta som en följd av en genomgripande omorganisation på jobbet, som gav mig möjlighet att gå ett halvt år i förtid. Under det halvår som gått, har jag dock haft regelbunden kontakt med min gamla arbetsplats. Och det oväntade händer alltid även där. Omorganisationen har väl inte gått så smidigt som man hade hoppats, och mycket har tydligen förblivit vid det gamla. Och helt oväntat var kanske inte det heller. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta som bekant. Men nya, fräscha lokaler, som just tagits i bruk, ska säkert hjälpa mycket av det nya som är tänkt att sätta sig. I dag ska jag förresten göra en , visserligen högst tillfällig, men dock, come-back, på jobbet. Känner mig lite ringrostig, och kanske händer det oväntade. Men som sagt: Är det oväntat om man väntar på det. Jag får väl återkomma och blogga fram en rapport.....
Och varför bloggar man egentligen? I synnerhet om man är jag. Det ska jag försöka förklara för dem, som ska lyssna på min fru och mej i eftermiddag. Vi är nämligen inbjudna som gäster på veckans kaféträff på Elisabethgården. Och vi har valt ”När man är en glad pensionär” som tema för vår halvtimme. Blogg och Facebook är inte vardagsmat för de flesta av dom dom 70-plusare som brukar komma till kaféträffarna, men jag tänkte försöka dela med mig av lite erfarenheter. En digital dagbok? Låter inte det som en bra förklaring?
SMHI har förresten lovat mer snö både den här veckan och nästa. Inte oväntat det heller, denna fimbulvinter......
I går hände det oväntade. Det stavas Björn Ferry. Om någon skulle ha missat det så är han svensk olympiadeltagare i skidskytte. Och från ingenstans vann han guld!! Från att ha startat som åttonde man i jaktstarten sköt och åkte han sig ända fram till guldet. Tidningarnas rubriksättare har redan plockat fram krigsrubrikerna och stavat till BRAGD. Och vilka presskonferenser det kommer att bli! Björn Ferry kommer visserligen från det tysta västerbottniska inlandet, född och uppvuxen som han är i Storuman. Där säger man, talar folk på inandning. Men, möjligen oväntat, så gäller det inte världsmästare Ferry. Han är mycket verbal!!!! Verbal är förresten bara förnamnet..... Om jag får passa på att göra lite reklam för en kollega i bloggbranschen, så vill jag slå ett slag för bloggen FerryTales. Ni som kan engelska förstår ordvitsen. Under OS-perioden gäller dock speciella reklamregler, vilket innebär att Ferry inte kan blogga igen förrän den 2 mars. Töntigt, men knappast oväntat. Tur att man inte är olymiamästare så att man kan blogga fritt. Och hur ska Ferrys fru Heidi, som förresten är åttafaldig världsmästare i armbrytning, klara av den anstormning som nu väntar. Hon kommer nämligen från den lilla byn Ensamheten! Och oväntat var det också att Pops och dom andra i tv-studion lyckats lösa min os-fråga på face-book. Hur hade dom annars lyckats plocka fram Klas Lestander, som vann det första indivudella os-guld, som delades ut i skidskytte. Pops och Per-Uno Åslund hade rätt på min fråga. Lestander vann sitt guld 1960, så det var på tiden för Ferry och Sverige. Lestander hade f.ö. den femte sämsta åktiden av alla deltagare den gången, men var den enda som sköt fullt. Och det räckte till ett oväntat guld. Och högst oväntat var, att en mej närstående son, ringde och uttryckte tvivel på hur det ska gå för Foppa i det höga tempo som dom bästa hockynationerna skruvar upp. En mer trogen Foppa-supporter än min son går det nog inte att uppbringa, annars.
Innan jag lämnar OS för den här gången måste jag dock också kontatera, att allt som händer i Vancouver är inte oväntat. Kanada slog Norge med 8-0 i hockeyturneringens första omgång. Knappast oväntat!!
Jag har varit avtalspensionär i ett drygt halvår nu. Detta som en följd av en genomgripande omorganisation på jobbet, som gav mig möjlighet att gå ett halvt år i förtid. Under det halvår som gått, har jag dock haft regelbunden kontakt med min gamla arbetsplats. Och det oväntade händer alltid även där. Omorganisationen har väl inte gått så smidigt som man hade hoppats, och mycket har tydligen förblivit vid det gamla. Och helt oväntat var kanske inte det heller. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta som bekant. Men nya, fräscha lokaler, som just tagits i bruk, ska säkert hjälpa mycket av det nya som är tänkt att sätta sig. I dag ska jag förresten göra en , visserligen högst tillfällig, men dock, come-back, på jobbet. Känner mig lite ringrostig, och kanske händer det oväntade. Men som sagt: Är det oväntat om man väntar på det. Jag får väl återkomma och blogga fram en rapport.....
Och varför bloggar man egentligen? I synnerhet om man är jag. Det ska jag försöka förklara för dem, som ska lyssna på min fru och mej i eftermiddag. Vi är nämligen inbjudna som gäster på veckans kaféträff på Elisabethgården. Och vi har valt ”När man är en glad pensionär” som tema för vår halvtimme. Blogg och Facebook är inte vardagsmat för de flesta av dom dom 70-plusare som brukar komma till kaféträffarna, men jag tänkte försöka dela med mig av lite erfarenheter. En digital dagbok? Låter inte det som en bra förklaring?
SMHI har förresten lovat mer snö både den här veckan och nästa. Inte oväntat det heller, denna fimbulvinter......
tisdag 16 februari 2010
Om att välja fel väg
Det här kunde vara ett varningens ord till en nia, som just nu ska välja till gymnasiet. Eller avskedsord till en grupp konfirmander. Eller ett underlag till en predikan: Välj inte fel väg! Men det är inte det. Det är bara en stilla kommentar till en åskådningslektion, som vi fick i går av Johan Olsson. Johan Olsson?? För den fåkunnige så är han svensk skidåkare i världsklass och OS-deltagare. Jag skulle kanske ställa någon fråga om honom i min populära frågetävling på Facebook förresten.. Hursomhelst; han gav oss en åskådningslektion igår i vådan av att välja fel väg. Strax före målet i 15-kilometersloppet, fristil, tog han växlingsspåret i stället för det spår, som leder till målet, och vips blev en förmodad sjätteplats förvandlad till en försmädlig elfte dito. Men som han själv sa: I OS är det medaljerna som räknas så...”
Då börjar vi väl att räkna in medaljerna då; Guld till Charlotte Kalla, guld till... Nej det har inte blivit några fler medaljer än, men det kommer. Det har ju bara gått tre tävlingsdagar än, och redan i går var det ju sååå nära för Marcus Hellner. Men han fick till slut ge sig för bl.a en italienare som i dessa dopingtider t.o.m heter Piller. Sug på det en stund!! Men ingen skugga över segraren Cologna från Schweiz. Han var klart starkast. Men Piller!! Nog blir man misstänksam. När det gäller herrtävlingen förresten, så måste jag bara trycka lite på det faktum att SÄMSTE SVENSK PLACERADE SIG FÖRE BÄSTE NORRMAN. Jag skriver det med stora bokstäver, så att det ska synas ända till Norge!
Men att välja fel väg, som sagt. Nog har väl moderaterna gjort det, när man försöker köpa röster för pengar. Även om partiledare Reinfeldt försöker tona ner händelserna. Moderaterna tycks t.o.m ha ett nätverk, vars uppgift är att betala medlemsavgiften åt folk i utbyte mot att dom lovar att rösta på moderaterna. Ja, i vissa kretsar florerar ju uppfattningen att allt går att köpas för pengar.....
Och Operation Musharak. Det är namnet på den militära offensiv som inleddes i lördags i södra Afghanistan. USA-styrkorna meddelar framgångar både i vunnet territorium och i dödade talibaner. Och NATO-styrkorna, vars stöd Sverige och våra styrkor ger, meddelade i går att en raket missat sitt mål och dödat 12 civila. Krig är att välja fel väg!
Och SVT som sänder Victorias och Daniels bröllop i licensfinansierad TV. Rätt eller fel väg? Ja, jag hör ju redan mullret, nej dånet av svenska folkets svar, men hur är det med opartiskheten? Vi är ju många som... Men det var kanske en dålig idé
Men i dag är det fettisdag, dvs. tisdagen efter fastlagssöndagen och sista dagen innan påskfastan. Att det är sista dagen innan påskfastan har givit upphov till traditionen att denna dag, och ursprungligen bara denna dag, äta semlor, Nu börjar man ju med semlor till trettondagen. Fel väg! Enligt traditionen i Ångermanland ( kanske i hela Norrland)äts semlor som efterrätt till bruna bönor. Det tycks man inte göra i andra delar av landet. Fel väg! På franska kallas dagen för "Mardi Gras" (som också betyder 'fet tisdag'), och det är därifrån som Mardi Gras-karnevalen (karneval=carne vale=kött farväl)i New Orleans har fått sitt namn. I Österrike och Tyskland heter dagen "Faschingsdienstag" och firas också med karneval och festande. I Sverige är det inte så mycket karneval på fettisdag, och det är synd. Fel väg!
Men när man, som jag, har diabetes ska man ju inte festa så mycket. Och då är kanske dagens fettisdag(sfirande) mera lämpligt. Och rätt väg! När jag var barn hade vi dessutom alltid lov på fettisdagen. Det har men tagit bort nu. Fel väg, tycker mina barnbarn. Det vet jag utan att ha frågat dom.
Då börjar vi väl att räkna in medaljerna då; Guld till Charlotte Kalla, guld till... Nej det har inte blivit några fler medaljer än, men det kommer. Det har ju bara gått tre tävlingsdagar än, och redan i går var det ju sååå nära för Marcus Hellner. Men han fick till slut ge sig för bl.a en italienare som i dessa dopingtider t.o.m heter Piller. Sug på det en stund!! Men ingen skugga över segraren Cologna från Schweiz. Han var klart starkast. Men Piller!! Nog blir man misstänksam. När det gäller herrtävlingen förresten, så måste jag bara trycka lite på det faktum att SÄMSTE SVENSK PLACERADE SIG FÖRE BÄSTE NORRMAN. Jag skriver det med stora bokstäver, så att det ska synas ända till Norge!
Men att välja fel väg, som sagt. Nog har väl moderaterna gjort det, när man försöker köpa röster för pengar. Även om partiledare Reinfeldt försöker tona ner händelserna. Moderaterna tycks t.o.m ha ett nätverk, vars uppgift är att betala medlemsavgiften åt folk i utbyte mot att dom lovar att rösta på moderaterna. Ja, i vissa kretsar florerar ju uppfattningen att allt går att köpas för pengar.....
Och Operation Musharak. Det är namnet på den militära offensiv som inleddes i lördags i södra Afghanistan. USA-styrkorna meddelar framgångar både i vunnet territorium och i dödade talibaner. Och NATO-styrkorna, vars stöd Sverige och våra styrkor ger, meddelade i går att en raket missat sitt mål och dödat 12 civila. Krig är att välja fel väg!
Och SVT som sänder Victorias och Daniels bröllop i licensfinansierad TV. Rätt eller fel väg? Ja, jag hör ju redan mullret, nej dånet av svenska folkets svar, men hur är det med opartiskheten? Vi är ju många som... Men det var kanske en dålig idé
Men i dag är det fettisdag, dvs. tisdagen efter fastlagssöndagen och sista dagen innan påskfastan. Att det är sista dagen innan påskfastan har givit upphov till traditionen att denna dag, och ursprungligen bara denna dag, äta semlor, Nu börjar man ju med semlor till trettondagen. Fel väg! Enligt traditionen i Ångermanland ( kanske i hela Norrland)äts semlor som efterrätt till bruna bönor. Det tycks man inte göra i andra delar av landet. Fel väg! På franska kallas dagen för "Mardi Gras" (som också betyder 'fet tisdag'), och det är därifrån som Mardi Gras-karnevalen (karneval=carne vale=kött farväl)i New Orleans har fått sitt namn. I Österrike och Tyskland heter dagen "Faschingsdienstag" och firas också med karneval och festande. I Sverige är det inte så mycket karneval på fettisdag, och det är synd. Fel väg!
Men när man, som jag, har diabetes ska man ju inte festa så mycket. Och då är kanske dagens fettisdag(sfirande) mera lämpligt. Och rätt väg! När jag var barn hade vi dessutom alltid lov på fettisdagen. Det har men tagit bort nu. Fel väg, tycker mina barnbarn. Det vet jag utan att ha frågat dom.
måndag 15 februari 2010
Inte bara men mycket
Det kan inte hjälpas, men det måste bli lite OS även i dagens blogginlägg. ( Det heter ju så, och inte blogg, bestämde jag mig ju för i går...) Det är ju ändå OS som dominerar tankarna hos en nörd, på området. Jag har några nära vänner som betraktar mig som en sportnörd, vilket jag härmed å det bestämdaste vill dementera. Nörd kommer från engelskans slangord nerd och är en stereotypisk, oftast negativ benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. Allt enl. Wikipedia. Och det stämmer inte på mig alls. På min blogg ( där är ordet rätt använt, väl?) står det att jag är allätare, och när det gäller intressen så stämmer det bra. När det gäller mat så stämmer det bara nästan. Avstår gärna från spagetti och makaroner. Matvanor kan förresten vara värt ett eget inlägg på bloggen vid tillfälle.
Det har väl inte gått så där lysande för Sverige under de första dagarna borta i Kanada. Skidskyttarna har haft fel valla. Till skillnad från andra länders deltagare då, kan man förmoda. Och Johan Röjler kanske hade vallat sina skridskor inför 5000 metersloppet. I stället för att slipa dem i så fall. På tal om skridsko så läste jag om letten, som först åkte 5000 m på ungefär samma tid som Röjler. Bara för att sen direkt förflytta sig till andra änden av Vancouver för att tävla i short-track. Men jag är van att tävla med tunga ben, sa han i en intervju. Skidskyttarna kanske hade smygtävlat i nåt annat strax före starten.....
Och det gick inte alls för Jesper Björlund heller i puckelpist. Långt efter segraren, som var kandadensare, vilket tydligt märkes på publiken.Unga tjejer grät,och stora karlar slet av sig kläderna och blottade välmående lönnlövsmålade magar.Allt för mästaren Alexandre Bilodeau, 22.
Men i kväll tar vi dom..... Marcus Hellner åker ifrån Petter Northug och Charlotte Kalla sopar banan, eller kanske spåren, med Marit Björgen. Vilken härlig måndag kväll det ska bli. Två guld! Vad sägs om det?
Inte bara men mycket..... Jag ska ju också göra come-back i undervisningsbranschen. Om än tillfälligt med en dag för nyanställda i Frälsningsarmén. För att ge dom lite inblick i vilket sammanhang dom har hamnat. Det ska bli spännade, men kräver lite förberedelser. Och så måste jag anmäla studiecirkeln till Bilda. Och så måste jag naturligtvis skotta snö. Livet går ju vidare här medan dom sover i Vancouver, i alla fall
Och så var det tävlingen på Facebook. I dag kan det kanske bli lite klurigt. Men jag säger som travexperten Uno Hedin: Lyyycka till!
Det har väl inte gått så där lysande för Sverige under de första dagarna borta i Kanada. Skidskyttarna har haft fel valla. Till skillnad från andra länders deltagare då, kan man förmoda. Och Johan Röjler kanske hade vallat sina skridskor inför 5000 metersloppet. I stället för att slipa dem i så fall. På tal om skridsko så läste jag om letten, som först åkte 5000 m på ungefär samma tid som Röjler. Bara för att sen direkt förflytta sig till andra änden av Vancouver för att tävla i short-track. Men jag är van att tävla med tunga ben, sa han i en intervju. Skidskyttarna kanske hade smygtävlat i nåt annat strax före starten.....
Och det gick inte alls för Jesper Björlund heller i puckelpist. Långt efter segraren, som var kandadensare, vilket tydligt märkes på publiken.Unga tjejer grät,och stora karlar slet av sig kläderna och blottade välmående lönnlövsmålade magar.Allt för mästaren Alexandre Bilodeau, 22.
Men i kväll tar vi dom..... Marcus Hellner åker ifrån Petter Northug och Charlotte Kalla sopar banan, eller kanske spåren, med Marit Björgen. Vilken härlig måndag kväll det ska bli. Två guld! Vad sägs om det?
Inte bara men mycket..... Jag ska ju också göra come-back i undervisningsbranschen. Om än tillfälligt med en dag för nyanställda i Frälsningsarmén. För att ge dom lite inblick i vilket sammanhang dom har hamnat. Det ska bli spännade, men kräver lite förberedelser. Och så måste jag anmäla studiecirkeln till Bilda. Och så måste jag naturligtvis skotta snö. Livet går ju vidare här medan dom sover i Vancouver, i alla fall
Och så var det tävlingen på Facebook. I dag kan det kanske bli lite klurigt. Men jag säger som travexperten Uno Hedin: Lyyycka till!
söndag 14 februari 2010
Smått och gott
…..om stort och smått. Klas Lindblad, lärare i svenska och historia vid Högre Allmänna Läroverket i Örnsköldsvik i början på 60-talet, och bland oss elever allmänt kallad Lill-Klas, delade med sig av flera goda råd. Ett var att inte skriva så långa meningar ( se ovan!) och ett annat var att vid uppsatsskrivning vänta med rubriken till sist. För att se vad det blev, som han sa. En randanmärkning bara innan jag går vidare. Nog låter det väl finare med Högre Allmänna Läroverket än med Nolaskolan, som den allmänna nivelleringen döpt den ståtliga institutionen till? Men nog om det....
I dag har jag följt rådet från Lill-Klas och infogat rubriken sist av allt i mitt alster.Smått och gott om smått och stort är ju presentationsmeningen vid mitt inträde i bloggosfären. Och i dag kändes det fint att vila i det. Saknade nämligen helt uppslag till bloggande. Men det kändes stort att i kårgemenskapen i dag lyssna till kårledarens predikan om Kärlekens Väg. Hon är duktig att predika, vår kårledare. Tänk, att det mitt i vår ofta kärlekslösa värld, finns en kärlekens väg, som Jesus själv gick, och som jag får försöka vandra på. Och stort kändes det också att vi i dag fick välkomna en ny soldat i kårgemenskapen. Och varje söndag känns det stort att få möta vänner i olika åldrar, som samlats till gudstjänst. I dag fanns Vilgot där, och han är väl två, kanske. Liksom Britta, som väl är.... Nej man talar inte om damers ålder.
Smått är det väl egentligen, men ändå; Jag hade större förhoppningar på Helena och ACO i skidskyttesprinten. Ja, nu talar jag om OS, och Helena Jonsson blev tolva och är 47 sekunder efter täten inför jaktstarten. ACO har mer än minuten upp till slovakiskan, som vann, och som leder inför jaktstarten. Oceaner av tid, och omöjligt att hämta in. Eller? Och alla resultat i det som ju i grunden är en lek, blir små i jämförelse med den tragiska olyckan i rodelbanan, och som kostade den georgiske rodelåkaren Nodar Kumaritasjvili livet. Undras förresten om alla georgier har namn som slutar på – asjvili? Stalin var ju georgier och hette Djugasjvili. Innan han tog sig namnet Stålmannen. Och Micheil Saakasjvili är väl president i Georgien. Ingen jämförelse mellan dess båda f.ö. Och Saakasjvili stavar ju sitt namn მიხეილ სააკაშვილი. Titta på det! Det vore väl inte så smått att kunna åtminstone lite georgiska. Men hur smått det än är med OS och resultaten där så tittar man ( man=jag) ändå. Man, fortfarande jag, har nytta av de tidiga morgonvanorna, men börjar ändå redan bli lite trött på dagarna. Och ändå har det bara börjat. Och jag gör en paarafras på Göran Perssons uttalande om jobben i förra valrörelsen och säger: Medaljerna kommer! Men han hade ju bara så fel om jobben. Tänk om jag får lika fel om medaljerna också......
När man ruckar på dygnsrytmen är det allt bra gott att vara pensionär också. OS hela nätterna och sova hela dagarna. Nej,bort med sådana tankar! Föräldrars lutherska uppfostran har gjort plikt och strävsamhet till en dygd och "längre än till tio sover vi inte i det här huset". En regel som vi i vår tur fört vidare till barn och barnbarn.Fast när det gäller barnbarnen kan vi bara försöka påverka...
Så blev det en blogg i dag också. Även om den är försenad i jämförelse med vad jag åstadkommit tidigare dagar. Eller heter det kanske blogginlägg? Bloggen är väl hela paketet liksom. Alltså ett blogginägg i serien Smått och gott om smått och stort
I dag har jag följt rådet från Lill-Klas och infogat rubriken sist av allt i mitt alster.Smått och gott om smått och stort är ju presentationsmeningen vid mitt inträde i bloggosfären. Och i dag kändes det fint att vila i det. Saknade nämligen helt uppslag till bloggande. Men det kändes stort att i kårgemenskapen i dag lyssna till kårledarens predikan om Kärlekens Väg. Hon är duktig att predika, vår kårledare. Tänk, att det mitt i vår ofta kärlekslösa värld, finns en kärlekens väg, som Jesus själv gick, och som jag får försöka vandra på. Och stort kändes det också att vi i dag fick välkomna en ny soldat i kårgemenskapen. Och varje söndag känns det stort att få möta vänner i olika åldrar, som samlats till gudstjänst. I dag fanns Vilgot där, och han är väl två, kanske. Liksom Britta, som väl är.... Nej man talar inte om damers ålder.
Smått är det väl egentligen, men ändå; Jag hade större förhoppningar på Helena och ACO i skidskyttesprinten. Ja, nu talar jag om OS, och Helena Jonsson blev tolva och är 47 sekunder efter täten inför jaktstarten. ACO har mer än minuten upp till slovakiskan, som vann, och som leder inför jaktstarten. Oceaner av tid, och omöjligt att hämta in. Eller? Och alla resultat i det som ju i grunden är en lek, blir små i jämförelse med den tragiska olyckan i rodelbanan, och som kostade den georgiske rodelåkaren Nodar Kumaritasjvili livet. Undras förresten om alla georgier har namn som slutar på – asjvili? Stalin var ju georgier och hette Djugasjvili. Innan han tog sig namnet Stålmannen. Och Micheil Saakasjvili är väl president i Georgien. Ingen jämförelse mellan dess båda f.ö. Och Saakasjvili stavar ju sitt namn მიხეილ სააკაშვილი. Titta på det! Det vore väl inte så smått att kunna åtminstone lite georgiska. Men hur smått det än är med OS och resultaten där så tittar man ( man=jag) ändå. Man, fortfarande jag, har nytta av de tidiga morgonvanorna, men börjar ändå redan bli lite trött på dagarna. Och ändå har det bara börjat. Och jag gör en paarafras på Göran Perssons uttalande om jobben i förra valrörelsen och säger: Medaljerna kommer! Men han hade ju bara så fel om jobben. Tänk om jag får lika fel om medaljerna också......
När man ruckar på dygnsrytmen är det allt bra gott att vara pensionär också. OS hela nätterna och sova hela dagarna. Nej,bort med sådana tankar! Föräldrars lutherska uppfostran har gjort plikt och strävsamhet till en dygd och "längre än till tio sover vi inte i det här huset". En regel som vi i vår tur fört vidare till barn och barnbarn.Fast när det gäller barnbarnen kan vi bara försöka påverka...
Så blev det en blogg i dag också. Även om den är försenad i jämförelse med vad jag åstadkommit tidigare dagar. Eller heter det kanske blogginlägg? Bloggen är väl hela paketet liksom. Alltså ett blogginägg i serien Smått och gott om smått och stort
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)