I mitt förra blogginlägg funderade jag lite över att tummen kan peka åt olika håll. Upp eller ned. Men handen har ju fler fingrar att peka med. Eller att ge.... Ge finger...
Moderaterna i Stockholm t.ex. Där kan man välja om man vill ge tummen ned eller t.o.m ge fingret åt dem. Fiffel och mygel på hög nivå i samband med att partiets listor till höstens val skulle fastställas har inneburit att hittills sju kandidater har tvingats avsäga sej sin kandidatatur. Detta sedan det visade sig att de köpt röster genom att betala för att få folks röster. Nya Moderaterna? Knappast. Högern har alltid trott att allt kan köpas för pengar.
Tummen ned eller ett finger? Jag väljer att ge Moderaterna i Stockholm fingret...
Vet du var Niger ligger? Just det. I Afrika. Närmare bestämt i Västafrikas inland, gränsande bl.a till Algeriet, Libyen, Mali, Nigeria och Tchad. Landet har sitt namn efter floden Niger, som flyter genom landet. Huvudstaden heter Niamey och landet har drygt 15 milj.invånare. Varför nu denna geografilektion? Att ge fingret åt någon eller något är en allvarlig gest, och man måste då veta vad man ger sitt finger till. Jag ger fingret åt kuppmakarna i Niger, sedan en militärkupp,ledd av en överste Adamou Harouna, genomförts i landet. Och; lyssna ( eller snarare läs) nu noga! Målet med kuppen är att återinföra demokrati i landet. En militärkupp för att med vapen i hand avsätta den valde presidenten ( visserligen säkert ingen stjärna han heller)ge regeringen sparken och upplösa parlamentet. Att införa demokrati med våld och vapenmakt.
Tummen ned eller ett finger? Jag ger kuppmakarna i Niger fingret.
Men man kan inte hålla på att ge fingret åt folk hur som helst. I trafiken är gesten vanlig t.ex. Många kör ju som idioter.... Eller trafikfarligt i alla fall. Men i Tyskland är det faktiskt straffbart att ge fingret åt folk för att dom kör som idioter. Och Tyskland har mycket makt i EU så passa dej..... Men fingret åt dom Nya Moderaterna i Stockholm och åt dom Nya Demokraterna i fattiga Niger är ok. I alla fall för mig.
Det här blogginlägget är mitt 75:e i ordningen i detta mitt andra försök som bloggare. En mej närstående vän har dock flera hundra inlägg i sin blogg, prydligt ordnade efter ämne och innehåll, så jag har kanske inte så mycket att yvas över. Men lite stolt är jag i alla fall. Kanske inte så att det räcker till en tumme upp, men heller inte tummen ner och absolut inte fingret.
I programförklaringen till min blogg kan man läsa, att jag gärna vill blogga om folkbildningens roll i ett modernt samhälle och i synnerhet då den kristna folkbildningen kanske. Jag har ju funnits i det arbetet under hela mitt yrkesliv. Nu läser jag i Studieförbundet Bildas utmärkta tidning :Kolon att "mitt" studieförbund ( Bilda hette ju tidigare Frikyrkliga Studieförbundet)nu är större och aktivare än någonsin. Under 2009 nådde man det psykologiskt viktiga målet en miljon studietimmar. Vi ( jag är fortfarande cirkelledare) är fortfarande ett av de mindre studieförbunden, men blir hela tiden större och når allt fler. Jag kommer att blogga mer om folkbildning, men vill redan nu säga:Tummen upp för Bilda!
Och så naturligtvis tummen upp för Anna Haag. Vilken toppeninsats i gårdagens dubbeljakt. Ett löjligt namn på en löjlig gren förresten. Att byta skidor och stavar mitt under tävlingen!! Men det förringar på intet sätt Annas insats. JÄTTEGRATTIS! Det är tjejerna som gör det hittills i Vancouver. Ja inte Helena Jonsson förståss. Tummen ner för henne.
lördag 20 februari 2010
fredag 19 februari 2010
Med tummen åt olika håll
Bort med Antiken och Medeltiden ur grundskolans läroplan för ämnet historia, och bort med kristendomens särställning ur religionsämnet. Det är innebörden av Skolverkets förslag till ny läroplan. Och man tar sig för pannan. Dom spelar väl oss ett spratt och kan åtminstone inte mena allvar. Men det värsta är väl att dom gör det. Framtidens elever ska inte få läsa något om demokratins framväxt i Aten, om hur städer bildades och om hur handel mellan städer och stater kom igång. Och inte heller något om hur administration och byråkrati skapades.
Och kristendomen, som varit grunden till kultur och människosyn i vårt land i åtminstone mer än tusen år, ska inte få mer plats i grundskolan än de andra världsreligionerna. Jag är inte på något sätt förespråkare för konfessionella skolor, varken kristna eller andra, men självklart är ändå att kristendomen måste få mer utrymme i religionsundervisningen är islam, judendom och buddism. Heder år utbildningsminister Björklund, som mycket tydligt uttalat sig för att den ordningen måste gälla även i framtiden. Värre då med Lars Ohly, som inte kunde förstå talet om kristendomens särställning. Mona kommer att får problem i samarbetet med Vänstern i regeringsställning.
Men det är viktigt nu att den debatt, som bara börjat, inte kommer att handla om att skolan ska undervisa i kristendom utan om kristendom. Undervisningen i kristendom måste vara en uppgift för församlingen och för enskilda kristna.
Hur som helst; tummen ner för skolverket!
Och så skakas den katolska kyrkan på nytt av en sexskandal. Den här gången i Tyskland där övergrepp avslöjats på jesuitskolor. Påven fördömer visserligen katolska prästers sexövergrepp på barn, men han bad inte om förlåtelse för att kyrkan under decennier mörklagt övergreppen och sopat problemen under mattan.
Tummen ner för katolska kyrkan och för påven!!.
I går var jag på en bönesamling. Så du som trodde att bönemöten tillhörde frikyrkans historia har fel. Alldeles vanliga människor möts fortfarande för att i samtal och bön bära varandras glädjeämnen och sorger i bön till en Gud, som både lyssnar och svarar. Det förekommer på många håll, och samlar små grupper av människor i olika åldrar på många håll inte bara i Stockholm och Sverige utan överallt i världen. Det var första gången, som jag och min hustru hade tillfälle att vara med, och jag kände mej glad och lycklig över att fä tillhöra en gemenskap där folk bryr sig..
Tummen upp för bönesamlingar!
Och så naturligtvis tummen upp för Anja Persson! Efter onsdagens vådliga vurpa, då hjärtat flög långt upp i halsgropen på hela svenska folket, kom hon igen och tog brons i den alpina kombinationen i går. Jag undrar vad en legering mellan guld och brons kallas... För en sån medalj borde hon få. Och Svenska Dagbladets bragdkommitté har väl redan gjort jobbet för 2010. För mycket mer bragd än så, kan det väl knappast bli.
Två tummar upp för Anja Persson!!
Och för att vända tillbaka till bönemötet, så hölls det hemma hos goda vänner, som bor på Hornsgatan. Det är en gata på söder i Stockholm, där det pågår nån sorts korkat experiment med förbud mot dubbdäck. Just den här vintern, och just i Stockholm, där is och glashala vägar är vardagsmat varje vinter. För att förbli de laglydiga medborgare vi är,fick vi därför parkera vår bil långt bort från besöksadressen. Så långt bort, att jag nästan hann ilskna till under promenaden från den välsignade samlingen.
Tummen ner för kommunfullmäktige! För dess bättre är det ett lokalt beslut.
Och så förstås snöandet. Just nu är det full snöstorm igen. Så det blir säkert tummen ner för snöröjningen igen! Men det är kul för alla skolbarn som har snö nu till sportlovet. Snö i massor i hela Sverige! Så alla lediga skolbarn: Tummen upp!
Och kristendomen, som varit grunden till kultur och människosyn i vårt land i åtminstone mer än tusen år, ska inte få mer plats i grundskolan än de andra världsreligionerna. Jag är inte på något sätt förespråkare för konfessionella skolor, varken kristna eller andra, men självklart är ändå att kristendomen måste få mer utrymme i religionsundervisningen är islam, judendom och buddism. Heder år utbildningsminister Björklund, som mycket tydligt uttalat sig för att den ordningen måste gälla även i framtiden. Värre då med Lars Ohly, som inte kunde förstå talet om kristendomens särställning. Mona kommer att får problem i samarbetet med Vänstern i regeringsställning.
Men det är viktigt nu att den debatt, som bara börjat, inte kommer att handla om att skolan ska undervisa i kristendom utan om kristendom. Undervisningen i kristendom måste vara en uppgift för församlingen och för enskilda kristna.
Hur som helst; tummen ner för skolverket!
Och så skakas den katolska kyrkan på nytt av en sexskandal. Den här gången i Tyskland där övergrepp avslöjats på jesuitskolor. Påven fördömer visserligen katolska prästers sexövergrepp på barn, men han bad inte om förlåtelse för att kyrkan under decennier mörklagt övergreppen och sopat problemen under mattan.
Tummen ner för katolska kyrkan och för påven!!.
I går var jag på en bönesamling. Så du som trodde att bönemöten tillhörde frikyrkans historia har fel. Alldeles vanliga människor möts fortfarande för att i samtal och bön bära varandras glädjeämnen och sorger i bön till en Gud, som både lyssnar och svarar. Det förekommer på många håll, och samlar små grupper av människor i olika åldrar på många håll inte bara i Stockholm och Sverige utan överallt i världen. Det var första gången, som jag och min hustru hade tillfälle att vara med, och jag kände mej glad och lycklig över att fä tillhöra en gemenskap där folk bryr sig..
Tummen upp för bönesamlingar!
Och så naturligtvis tummen upp för Anja Persson! Efter onsdagens vådliga vurpa, då hjärtat flög långt upp i halsgropen på hela svenska folket, kom hon igen och tog brons i den alpina kombinationen i går. Jag undrar vad en legering mellan guld och brons kallas... För en sån medalj borde hon få. Och Svenska Dagbladets bragdkommitté har väl redan gjort jobbet för 2010. För mycket mer bragd än så, kan det väl knappast bli.
Två tummar upp för Anja Persson!!
Och för att vända tillbaka till bönemötet, så hölls det hemma hos goda vänner, som bor på Hornsgatan. Det är en gata på söder i Stockholm, där det pågår nån sorts korkat experiment med förbud mot dubbdäck. Just den här vintern, och just i Stockholm, där is och glashala vägar är vardagsmat varje vinter. För att förbli de laglydiga medborgare vi är,fick vi därför parkera vår bil långt bort från besöksadressen. Så långt bort, att jag nästan hann ilskna till under promenaden från den välsignade samlingen.
Tummen ner för kommunfullmäktige! För dess bättre är det ett lokalt beslut.
Och så förstås snöandet. Just nu är det full snöstorm igen. Så det blir säkert tummen ner för snöröjningen igen! Men det är kul för alla skolbarn som har snö nu till sportlovet. Snö i massor i hela Sverige! Så alla lediga skolbarn: Tummen upp!
onsdag 17 februari 2010
När det oväntade händer
Som aktiv under många år i en folkrörelse har man ju fått sig till livs en hel del utbildning i ledarskap. Seminarier, studiecirklar och veckoslutskurser har försökt göra mej till en bättre ledare. Hur det lyckats? Det överlåter jag i typisk "svensk” ödmjukhet till andra att avgöra... Ett huvudspår i denna utbildning har varit att bereda sej på att det oväntade nästan alltid händer i alla verksamheter. Och på hur man förbereder sig på att det händer. Men om man är förberedd, är det då oväntat? En filosofisk aspekt på ledarskapet, måhända.....
I går hände det oväntade. Det stavas Björn Ferry. Om någon skulle ha missat det så är han svensk olympiadeltagare i skidskytte. Och från ingenstans vann han guld!! Från att ha startat som åttonde man i jaktstarten sköt och åkte han sig ända fram till guldet. Tidningarnas rubriksättare har redan plockat fram krigsrubrikerna och stavat till BRAGD. Och vilka presskonferenser det kommer att bli! Björn Ferry kommer visserligen från det tysta västerbottniska inlandet, född och uppvuxen som han är i Storuman. Där säger man, talar folk på inandning. Men, möjligen oväntat, så gäller det inte världsmästare Ferry. Han är mycket verbal!!!! Verbal är förresten bara förnamnet..... Om jag får passa på att göra lite reklam för en kollega i bloggbranschen, så vill jag slå ett slag för bloggen FerryTales. Ni som kan engelska förstår ordvitsen. Under OS-perioden gäller dock speciella reklamregler, vilket innebär att Ferry inte kan blogga igen förrän den 2 mars. Töntigt, men knappast oväntat. Tur att man inte är olymiamästare så att man kan blogga fritt. Och hur ska Ferrys fru Heidi, som förresten är åttafaldig världsmästare i armbrytning, klara av den anstormning som nu väntar. Hon kommer nämligen från den lilla byn Ensamheten! Och oväntat var det också att Pops och dom andra i tv-studion lyckats lösa min os-fråga på face-book. Hur hade dom annars lyckats plocka fram Klas Lestander, som vann det första indivudella os-guld, som delades ut i skidskytte. Pops och Per-Uno Åslund hade rätt på min fråga. Lestander vann sitt guld 1960, så det var på tiden för Ferry och Sverige. Lestander hade f.ö. den femte sämsta åktiden av alla deltagare den gången, men var den enda som sköt fullt. Och det räckte till ett oväntat guld. Och högst oväntat var, att en mej närstående son, ringde och uttryckte tvivel på hur det ska gå för Foppa i det höga tempo som dom bästa hockynationerna skruvar upp. En mer trogen Foppa-supporter än min son går det nog inte att uppbringa, annars.
Innan jag lämnar OS för den här gången måste jag dock också kontatera, att allt som händer i Vancouver är inte oväntat. Kanada slog Norge med 8-0 i hockeyturneringens första omgång. Knappast oväntat!!
Jag har varit avtalspensionär i ett drygt halvår nu. Detta som en följd av en genomgripande omorganisation på jobbet, som gav mig möjlighet att gå ett halvt år i förtid. Under det halvår som gått, har jag dock haft regelbunden kontakt med min gamla arbetsplats. Och det oväntade händer alltid även där. Omorganisationen har väl inte gått så smidigt som man hade hoppats, och mycket har tydligen förblivit vid det gamla. Och helt oväntat var kanske inte det heller. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta som bekant. Men nya, fräscha lokaler, som just tagits i bruk, ska säkert hjälpa mycket av det nya som är tänkt att sätta sig. I dag ska jag förresten göra en , visserligen högst tillfällig, men dock, come-back, på jobbet. Känner mig lite ringrostig, och kanske händer det oväntade. Men som sagt: Är det oväntat om man väntar på det. Jag får väl återkomma och blogga fram en rapport.....
Och varför bloggar man egentligen? I synnerhet om man är jag. Det ska jag försöka förklara för dem, som ska lyssna på min fru och mej i eftermiddag. Vi är nämligen inbjudna som gäster på veckans kaféträff på Elisabethgården. Och vi har valt ”När man är en glad pensionär” som tema för vår halvtimme. Blogg och Facebook är inte vardagsmat för de flesta av dom dom 70-plusare som brukar komma till kaféträffarna, men jag tänkte försöka dela med mig av lite erfarenheter. En digital dagbok? Låter inte det som en bra förklaring?
SMHI har förresten lovat mer snö både den här veckan och nästa. Inte oväntat det heller, denna fimbulvinter......
I går hände det oväntade. Det stavas Björn Ferry. Om någon skulle ha missat det så är han svensk olympiadeltagare i skidskytte. Och från ingenstans vann han guld!! Från att ha startat som åttonde man i jaktstarten sköt och åkte han sig ända fram till guldet. Tidningarnas rubriksättare har redan plockat fram krigsrubrikerna och stavat till BRAGD. Och vilka presskonferenser det kommer att bli! Björn Ferry kommer visserligen från det tysta västerbottniska inlandet, född och uppvuxen som han är i Storuman. Där säger man, talar folk på inandning. Men, möjligen oväntat, så gäller det inte världsmästare Ferry. Han är mycket verbal!!!! Verbal är förresten bara förnamnet..... Om jag får passa på att göra lite reklam för en kollega i bloggbranschen, så vill jag slå ett slag för bloggen FerryTales. Ni som kan engelska förstår ordvitsen. Under OS-perioden gäller dock speciella reklamregler, vilket innebär att Ferry inte kan blogga igen förrän den 2 mars. Töntigt, men knappast oväntat. Tur att man inte är olymiamästare så att man kan blogga fritt. Och hur ska Ferrys fru Heidi, som förresten är åttafaldig världsmästare i armbrytning, klara av den anstormning som nu väntar. Hon kommer nämligen från den lilla byn Ensamheten! Och oväntat var det också att Pops och dom andra i tv-studion lyckats lösa min os-fråga på face-book. Hur hade dom annars lyckats plocka fram Klas Lestander, som vann det första indivudella os-guld, som delades ut i skidskytte. Pops och Per-Uno Åslund hade rätt på min fråga. Lestander vann sitt guld 1960, så det var på tiden för Ferry och Sverige. Lestander hade f.ö. den femte sämsta åktiden av alla deltagare den gången, men var den enda som sköt fullt. Och det räckte till ett oväntat guld. Och högst oväntat var, att en mej närstående son, ringde och uttryckte tvivel på hur det ska gå för Foppa i det höga tempo som dom bästa hockynationerna skruvar upp. En mer trogen Foppa-supporter än min son går det nog inte att uppbringa, annars.
Innan jag lämnar OS för den här gången måste jag dock också kontatera, att allt som händer i Vancouver är inte oväntat. Kanada slog Norge med 8-0 i hockeyturneringens första omgång. Knappast oväntat!!
Jag har varit avtalspensionär i ett drygt halvår nu. Detta som en följd av en genomgripande omorganisation på jobbet, som gav mig möjlighet att gå ett halvt år i förtid. Under det halvår som gått, har jag dock haft regelbunden kontakt med min gamla arbetsplats. Och det oväntade händer alltid även där. Omorganisationen har väl inte gått så smidigt som man hade hoppats, och mycket har tydligen förblivit vid det gamla. Och helt oväntat var kanske inte det heller. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta som bekant. Men nya, fräscha lokaler, som just tagits i bruk, ska säkert hjälpa mycket av det nya som är tänkt att sätta sig. I dag ska jag förresten göra en , visserligen högst tillfällig, men dock, come-back, på jobbet. Känner mig lite ringrostig, och kanske händer det oväntade. Men som sagt: Är det oväntat om man väntar på det. Jag får väl återkomma och blogga fram en rapport.....
Och varför bloggar man egentligen? I synnerhet om man är jag. Det ska jag försöka förklara för dem, som ska lyssna på min fru och mej i eftermiddag. Vi är nämligen inbjudna som gäster på veckans kaféträff på Elisabethgården. Och vi har valt ”När man är en glad pensionär” som tema för vår halvtimme. Blogg och Facebook är inte vardagsmat för de flesta av dom dom 70-plusare som brukar komma till kaféträffarna, men jag tänkte försöka dela med mig av lite erfarenheter. En digital dagbok? Låter inte det som en bra förklaring?
SMHI har förresten lovat mer snö både den här veckan och nästa. Inte oväntat det heller, denna fimbulvinter......
tisdag 16 februari 2010
Om att välja fel väg
Det här kunde vara ett varningens ord till en nia, som just nu ska välja till gymnasiet. Eller avskedsord till en grupp konfirmander. Eller ett underlag till en predikan: Välj inte fel väg! Men det är inte det. Det är bara en stilla kommentar till en åskådningslektion, som vi fick i går av Johan Olsson. Johan Olsson?? För den fåkunnige så är han svensk skidåkare i världsklass och OS-deltagare. Jag skulle kanske ställa någon fråga om honom i min populära frågetävling på Facebook förresten.. Hursomhelst; han gav oss en åskådningslektion igår i vådan av att välja fel väg. Strax före målet i 15-kilometersloppet, fristil, tog han växlingsspåret i stället för det spår, som leder till målet, och vips blev en förmodad sjätteplats förvandlad till en försmädlig elfte dito. Men som han själv sa: I OS är det medaljerna som räknas så...”
Då börjar vi väl att räkna in medaljerna då; Guld till Charlotte Kalla, guld till... Nej det har inte blivit några fler medaljer än, men det kommer. Det har ju bara gått tre tävlingsdagar än, och redan i går var det ju sååå nära för Marcus Hellner. Men han fick till slut ge sig för bl.a en italienare som i dessa dopingtider t.o.m heter Piller. Sug på det en stund!! Men ingen skugga över segraren Cologna från Schweiz. Han var klart starkast. Men Piller!! Nog blir man misstänksam. När det gäller herrtävlingen förresten, så måste jag bara trycka lite på det faktum att SÄMSTE SVENSK PLACERADE SIG FÖRE BÄSTE NORRMAN. Jag skriver det med stora bokstäver, så att det ska synas ända till Norge!
Men att välja fel väg, som sagt. Nog har väl moderaterna gjort det, när man försöker köpa röster för pengar. Även om partiledare Reinfeldt försöker tona ner händelserna. Moderaterna tycks t.o.m ha ett nätverk, vars uppgift är att betala medlemsavgiften åt folk i utbyte mot att dom lovar att rösta på moderaterna. Ja, i vissa kretsar florerar ju uppfattningen att allt går att köpas för pengar.....
Och Operation Musharak. Det är namnet på den militära offensiv som inleddes i lördags i södra Afghanistan. USA-styrkorna meddelar framgångar både i vunnet territorium och i dödade talibaner. Och NATO-styrkorna, vars stöd Sverige och våra styrkor ger, meddelade i går att en raket missat sitt mål och dödat 12 civila. Krig är att välja fel väg!
Och SVT som sänder Victorias och Daniels bröllop i licensfinansierad TV. Rätt eller fel väg? Ja, jag hör ju redan mullret, nej dånet av svenska folkets svar, men hur är det med opartiskheten? Vi är ju många som... Men det var kanske en dålig idé
Men i dag är det fettisdag, dvs. tisdagen efter fastlagssöndagen och sista dagen innan påskfastan. Att det är sista dagen innan påskfastan har givit upphov till traditionen att denna dag, och ursprungligen bara denna dag, äta semlor, Nu börjar man ju med semlor till trettondagen. Fel väg! Enligt traditionen i Ångermanland ( kanske i hela Norrland)äts semlor som efterrätt till bruna bönor. Det tycks man inte göra i andra delar av landet. Fel väg! På franska kallas dagen för "Mardi Gras" (som också betyder 'fet tisdag'), och det är därifrån som Mardi Gras-karnevalen (karneval=carne vale=kött farväl)i New Orleans har fått sitt namn. I Österrike och Tyskland heter dagen "Faschingsdienstag" och firas också med karneval och festande. I Sverige är det inte så mycket karneval på fettisdag, och det är synd. Fel väg!
Men när man, som jag, har diabetes ska man ju inte festa så mycket. Och då är kanske dagens fettisdag(sfirande) mera lämpligt. Och rätt väg! När jag var barn hade vi dessutom alltid lov på fettisdagen. Det har men tagit bort nu. Fel väg, tycker mina barnbarn. Det vet jag utan att ha frågat dom.
Då börjar vi väl att räkna in medaljerna då; Guld till Charlotte Kalla, guld till... Nej det har inte blivit några fler medaljer än, men det kommer. Det har ju bara gått tre tävlingsdagar än, och redan i går var det ju sååå nära för Marcus Hellner. Men han fick till slut ge sig för bl.a en italienare som i dessa dopingtider t.o.m heter Piller. Sug på det en stund!! Men ingen skugga över segraren Cologna från Schweiz. Han var klart starkast. Men Piller!! Nog blir man misstänksam. När det gäller herrtävlingen förresten, så måste jag bara trycka lite på det faktum att SÄMSTE SVENSK PLACERADE SIG FÖRE BÄSTE NORRMAN. Jag skriver det med stora bokstäver, så att det ska synas ända till Norge!
Men att välja fel väg, som sagt. Nog har väl moderaterna gjort det, när man försöker köpa röster för pengar. Även om partiledare Reinfeldt försöker tona ner händelserna. Moderaterna tycks t.o.m ha ett nätverk, vars uppgift är att betala medlemsavgiften åt folk i utbyte mot att dom lovar att rösta på moderaterna. Ja, i vissa kretsar florerar ju uppfattningen att allt går att köpas för pengar.....
Och Operation Musharak. Det är namnet på den militära offensiv som inleddes i lördags i södra Afghanistan. USA-styrkorna meddelar framgångar både i vunnet territorium och i dödade talibaner. Och NATO-styrkorna, vars stöd Sverige och våra styrkor ger, meddelade i går att en raket missat sitt mål och dödat 12 civila. Krig är att välja fel väg!
Och SVT som sänder Victorias och Daniels bröllop i licensfinansierad TV. Rätt eller fel väg? Ja, jag hör ju redan mullret, nej dånet av svenska folkets svar, men hur är det med opartiskheten? Vi är ju många som... Men det var kanske en dålig idé
Men i dag är det fettisdag, dvs. tisdagen efter fastlagssöndagen och sista dagen innan påskfastan. Att det är sista dagen innan påskfastan har givit upphov till traditionen att denna dag, och ursprungligen bara denna dag, äta semlor, Nu börjar man ju med semlor till trettondagen. Fel väg! Enligt traditionen i Ångermanland ( kanske i hela Norrland)äts semlor som efterrätt till bruna bönor. Det tycks man inte göra i andra delar av landet. Fel väg! På franska kallas dagen för "Mardi Gras" (som också betyder 'fet tisdag'), och det är därifrån som Mardi Gras-karnevalen (karneval=carne vale=kött farväl)i New Orleans har fått sitt namn. I Österrike och Tyskland heter dagen "Faschingsdienstag" och firas också med karneval och festande. I Sverige är det inte så mycket karneval på fettisdag, och det är synd. Fel väg!
Men när man, som jag, har diabetes ska man ju inte festa så mycket. Och då är kanske dagens fettisdag(sfirande) mera lämpligt. Och rätt väg! När jag var barn hade vi dessutom alltid lov på fettisdagen. Det har men tagit bort nu. Fel väg, tycker mina barnbarn. Det vet jag utan att ha frågat dom.
måndag 15 februari 2010
Inte bara men mycket
Det kan inte hjälpas, men det måste bli lite OS även i dagens blogginlägg. ( Det heter ju så, och inte blogg, bestämde jag mig ju för i går...) Det är ju ändå OS som dominerar tankarna hos en nörd, på området. Jag har några nära vänner som betraktar mig som en sportnörd, vilket jag härmed å det bestämdaste vill dementera. Nörd kommer från engelskans slangord nerd och är en stereotypisk, oftast negativ benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. Allt enl. Wikipedia. Och det stämmer inte på mig alls. På min blogg ( där är ordet rätt använt, väl?) står det att jag är allätare, och när det gäller intressen så stämmer det bra. När det gäller mat så stämmer det bara nästan. Avstår gärna från spagetti och makaroner. Matvanor kan förresten vara värt ett eget inlägg på bloggen vid tillfälle.
Det har väl inte gått så där lysande för Sverige under de första dagarna borta i Kanada. Skidskyttarna har haft fel valla. Till skillnad från andra länders deltagare då, kan man förmoda. Och Johan Röjler kanske hade vallat sina skridskor inför 5000 metersloppet. I stället för att slipa dem i så fall. På tal om skridsko så läste jag om letten, som först åkte 5000 m på ungefär samma tid som Röjler. Bara för att sen direkt förflytta sig till andra änden av Vancouver för att tävla i short-track. Men jag är van att tävla med tunga ben, sa han i en intervju. Skidskyttarna kanske hade smygtävlat i nåt annat strax före starten.....
Och det gick inte alls för Jesper Björlund heller i puckelpist. Långt efter segraren, som var kandadensare, vilket tydligt märkes på publiken.Unga tjejer grät,och stora karlar slet av sig kläderna och blottade välmående lönnlövsmålade magar.Allt för mästaren Alexandre Bilodeau, 22.
Men i kväll tar vi dom..... Marcus Hellner åker ifrån Petter Northug och Charlotte Kalla sopar banan, eller kanske spåren, med Marit Björgen. Vilken härlig måndag kväll det ska bli. Två guld! Vad sägs om det?
Inte bara men mycket..... Jag ska ju också göra come-back i undervisningsbranschen. Om än tillfälligt med en dag för nyanställda i Frälsningsarmén. För att ge dom lite inblick i vilket sammanhang dom har hamnat. Det ska bli spännade, men kräver lite förberedelser. Och så måste jag anmäla studiecirkeln till Bilda. Och så måste jag naturligtvis skotta snö. Livet går ju vidare här medan dom sover i Vancouver, i alla fall
Och så var det tävlingen på Facebook. I dag kan det kanske bli lite klurigt. Men jag säger som travexperten Uno Hedin: Lyyycka till!
Det har väl inte gått så där lysande för Sverige under de första dagarna borta i Kanada. Skidskyttarna har haft fel valla. Till skillnad från andra länders deltagare då, kan man förmoda. Och Johan Röjler kanske hade vallat sina skridskor inför 5000 metersloppet. I stället för att slipa dem i så fall. På tal om skridsko så läste jag om letten, som först åkte 5000 m på ungefär samma tid som Röjler. Bara för att sen direkt förflytta sig till andra änden av Vancouver för att tävla i short-track. Men jag är van att tävla med tunga ben, sa han i en intervju. Skidskyttarna kanske hade smygtävlat i nåt annat strax före starten.....
Och det gick inte alls för Jesper Björlund heller i puckelpist. Långt efter segraren, som var kandadensare, vilket tydligt märkes på publiken.Unga tjejer grät,och stora karlar slet av sig kläderna och blottade välmående lönnlövsmålade magar.Allt för mästaren Alexandre Bilodeau, 22.
Men i kväll tar vi dom..... Marcus Hellner åker ifrån Petter Northug och Charlotte Kalla sopar banan, eller kanske spåren, med Marit Björgen. Vilken härlig måndag kväll det ska bli. Två guld! Vad sägs om det?
Inte bara men mycket..... Jag ska ju också göra come-back i undervisningsbranschen. Om än tillfälligt med en dag för nyanställda i Frälsningsarmén. För att ge dom lite inblick i vilket sammanhang dom har hamnat. Det ska bli spännade, men kräver lite förberedelser. Och så måste jag anmäla studiecirkeln till Bilda. Och så måste jag naturligtvis skotta snö. Livet går ju vidare här medan dom sover i Vancouver, i alla fall
Och så var det tävlingen på Facebook. I dag kan det kanske bli lite klurigt. Men jag säger som travexperten Uno Hedin: Lyyycka till!
söndag 14 februari 2010
Smått och gott
…..om stort och smått. Klas Lindblad, lärare i svenska och historia vid Högre Allmänna Läroverket i Örnsköldsvik i början på 60-talet, och bland oss elever allmänt kallad Lill-Klas, delade med sig av flera goda råd. Ett var att inte skriva så långa meningar ( se ovan!) och ett annat var att vid uppsatsskrivning vänta med rubriken till sist. För att se vad det blev, som han sa. En randanmärkning bara innan jag går vidare. Nog låter det väl finare med Högre Allmänna Läroverket än med Nolaskolan, som den allmänna nivelleringen döpt den ståtliga institutionen till? Men nog om det....
I dag har jag följt rådet från Lill-Klas och infogat rubriken sist av allt i mitt alster.Smått och gott om smått och stort är ju presentationsmeningen vid mitt inträde i bloggosfären. Och i dag kändes det fint att vila i det. Saknade nämligen helt uppslag till bloggande. Men det kändes stort att i kårgemenskapen i dag lyssna till kårledarens predikan om Kärlekens Väg. Hon är duktig att predika, vår kårledare. Tänk, att det mitt i vår ofta kärlekslösa värld, finns en kärlekens väg, som Jesus själv gick, och som jag får försöka vandra på. Och stort kändes det också att vi i dag fick välkomna en ny soldat i kårgemenskapen. Och varje söndag känns det stort att få möta vänner i olika åldrar, som samlats till gudstjänst. I dag fanns Vilgot där, och han är väl två, kanske. Liksom Britta, som väl är.... Nej man talar inte om damers ålder.
Smått är det väl egentligen, men ändå; Jag hade större förhoppningar på Helena och ACO i skidskyttesprinten. Ja, nu talar jag om OS, och Helena Jonsson blev tolva och är 47 sekunder efter täten inför jaktstarten. ACO har mer än minuten upp till slovakiskan, som vann, och som leder inför jaktstarten. Oceaner av tid, och omöjligt att hämta in. Eller? Och alla resultat i det som ju i grunden är en lek, blir små i jämförelse med den tragiska olyckan i rodelbanan, och som kostade den georgiske rodelåkaren Nodar Kumaritasjvili livet. Undras förresten om alla georgier har namn som slutar på – asjvili? Stalin var ju georgier och hette Djugasjvili. Innan han tog sig namnet Stålmannen. Och Micheil Saakasjvili är väl president i Georgien. Ingen jämförelse mellan dess båda f.ö. Och Saakasjvili stavar ju sitt namn მიხეილ სააკაშვილი. Titta på det! Det vore väl inte så smått att kunna åtminstone lite georgiska. Men hur smått det än är med OS och resultaten där så tittar man ( man=jag) ändå. Man, fortfarande jag, har nytta av de tidiga morgonvanorna, men börjar ändå redan bli lite trött på dagarna. Och ändå har det bara börjat. Och jag gör en paarafras på Göran Perssons uttalande om jobben i förra valrörelsen och säger: Medaljerna kommer! Men han hade ju bara så fel om jobben. Tänk om jag får lika fel om medaljerna också......
När man ruckar på dygnsrytmen är det allt bra gott att vara pensionär också. OS hela nätterna och sova hela dagarna. Nej,bort med sådana tankar! Föräldrars lutherska uppfostran har gjort plikt och strävsamhet till en dygd och "längre än till tio sover vi inte i det här huset". En regel som vi i vår tur fört vidare till barn och barnbarn.Fast när det gäller barnbarnen kan vi bara försöka påverka...
Så blev det en blogg i dag också. Även om den är försenad i jämförelse med vad jag åstadkommit tidigare dagar. Eller heter det kanske blogginlägg? Bloggen är väl hela paketet liksom. Alltså ett blogginägg i serien Smått och gott om smått och stort
I dag har jag följt rådet från Lill-Klas och infogat rubriken sist av allt i mitt alster.Smått och gott om smått och stort är ju presentationsmeningen vid mitt inträde i bloggosfären. Och i dag kändes det fint att vila i det. Saknade nämligen helt uppslag till bloggande. Men det kändes stort att i kårgemenskapen i dag lyssna till kårledarens predikan om Kärlekens Väg. Hon är duktig att predika, vår kårledare. Tänk, att det mitt i vår ofta kärlekslösa värld, finns en kärlekens väg, som Jesus själv gick, och som jag får försöka vandra på. Och stort kändes det också att vi i dag fick välkomna en ny soldat i kårgemenskapen. Och varje söndag känns det stort att få möta vänner i olika åldrar, som samlats till gudstjänst. I dag fanns Vilgot där, och han är väl två, kanske. Liksom Britta, som väl är.... Nej man talar inte om damers ålder.
Smått är det väl egentligen, men ändå; Jag hade större förhoppningar på Helena och ACO i skidskyttesprinten. Ja, nu talar jag om OS, och Helena Jonsson blev tolva och är 47 sekunder efter täten inför jaktstarten. ACO har mer än minuten upp till slovakiskan, som vann, och som leder inför jaktstarten. Oceaner av tid, och omöjligt att hämta in. Eller? Och alla resultat i det som ju i grunden är en lek, blir små i jämförelse med den tragiska olyckan i rodelbanan, och som kostade den georgiske rodelåkaren Nodar Kumaritasjvili livet. Undras förresten om alla georgier har namn som slutar på – asjvili? Stalin var ju georgier och hette Djugasjvili. Innan han tog sig namnet Stålmannen. Och Micheil Saakasjvili är väl president i Georgien. Ingen jämförelse mellan dess båda f.ö. Och Saakasjvili stavar ju sitt namn მიხეილ სააკაშვილი. Titta på det! Det vore väl inte så smått att kunna åtminstone lite georgiska. Men hur smått det än är med OS och resultaten där så tittar man ( man=jag) ändå. Man, fortfarande jag, har nytta av de tidiga morgonvanorna, men börjar ändå redan bli lite trött på dagarna. Och ändå har det bara börjat. Och jag gör en paarafras på Göran Perssons uttalande om jobben i förra valrörelsen och säger: Medaljerna kommer! Men han hade ju bara så fel om jobben. Tänk om jag får lika fel om medaljerna också......
När man ruckar på dygnsrytmen är det allt bra gott att vara pensionär också. OS hela nätterna och sova hela dagarna. Nej,bort med sådana tankar! Föräldrars lutherska uppfostran har gjort plikt och strävsamhet till en dygd och "längre än till tio sover vi inte i det här huset". En regel som vi i vår tur fört vidare till barn och barnbarn.Fast när det gäller barnbarnen kan vi bara försöka påverka...
Så blev det en blogg i dag också. Även om den är försenad i jämförelse med vad jag åstadkommit tidigare dagar. Eller heter det kanske blogginlägg? Bloggen är väl hela paketet liksom. Alltså ett blogginägg i serien Smått och gott om smått och stort
lördag 13 februari 2010
Vem blir späckhuggaren?
Så är dom då igång, dom 21:a olympiska vinterspelen. Denna gång i Vancouver. Och vilken fest det skall bli! Invigningen, den första inomhus f.ö., hade alla dom beståndsdelar som en OS-invigning ska ha. Hötidstal med en nästan religiös framtoning, inmarchen av de deltagande nationerna och strulet när den olympiska elden skulle tändas.T.ex.
Högtidstalen hölls på en blandning av engelska och lite knagglig franska. Kanada har ju en franskspråkig minoritet, ungefär som den svenska minoriteten i Finland. Ja, knagglig av alla talare utom av IHK-presidenten Rogge, som ju var på sin mammas gata i den franska delen av sitt tal, belgare som han är. Jag har förresten alltid undrat varför denne Rogge alltid ser så sur ut! Har aldrig sett karl'n le. Men det är klart. Med alla bekymmer han har med dopade ryssar t.ex, så har han kanske inre så mycket att le åt. Under den här invigningscermonin vajade f.ö. både den kanadensiska flaggan och OS-flaggan på halv stång till minne av den georgiske rodelåkare, som just på invigningsdagen omkom under träning inför sin OS-start.
Och inmarchen av de deltagande nationerna; Bermuda i shorts, naturligtvis, Caymanöarna ( hur kan nån där komma på tanken att ägna sig åt vinstersport)Etiopien, med en skidåkare och Indien med en backhoppare t.ex. Hörde och såg ni det, svenska skidförbundet! Indien skickar en backhoppare, medan den gamla fina backhopparnationen Sverige inte kan få fram någon sån!!!! Och flera länder hade, inte helt oväntat i hockeyns hemland på jorden, hockeyspelare som fanbärare för sina trupper. Tjeckien, Ryssland och Finland t.ex. Och Norge, som bytt ut skidåkaren mot en hockeyspelare. Men inte Kanada! Och Foppa bar den svenska fanan! Alla vi från Ö-vik ställde oss nog upp runt tv-apparaterna för att hylla Foppa, den störste svenska hockeyspelaren någonsin. Nu kanske han blir staty i hemstaden i alla fall. Och jag har faktiskt spelat fotboll med Foppas pappa. Bara så att Ni vet.....
Och det obligatoriska strulet med tändandet av den olympiska elden. Det har blivit något av en tradition, åtminstone ända sedan OS i Cortina 1956, då skridskoåkaren som bar facklan den sista biten inne på isovalen snubblade på någon sladd av något slag ( knappast TV på den tiden, väl), och föll raklång. Sen har elden vägrat att tändas, ljudet har försvunnit och en massa annat strul minns vi. Den här gången skulle fyra stockar resa sig ur underjorden och bilda en lägereld, som skulle tändas av fyra fackelbärare och utgöra den olympiska elden. Men bara tre kom upp, och av de fyra sista fackelbärarna fick en bara stå och titta på. Vilken känsla inför miljarder tv-tittare!! Nåt att berätta för barnbarnen det också. Men den "riktiga" elden tändes sedan ute på stan, och då funkade det med Wayne Gretsky, the Great One, som tändare!
Att Wayne Gretsky skulle få tända den olympiska elden var väl f.ö. en av öppningsdagens lågoddsare. Men det fanns fler. Vi hade väntat oss musik av Leonhard Cohen, kanske den störste kandensiska poeten och kompositören. Och den kom. Och då låten Hallejujah, fylld av bibelcitat och bibliska referenser. Svenska versioner av sången heter t.ex Ta min vals och Decembernatt. Ett uttryck för den svenska sekulariseringen det också. Och dom insprängda franska fraserna i alla tal som sagt. Men den verkliga högoddsaren var väl anspelningen på indianerna och deras kultur. Kanada har ju annars inte gjort sig känt för någon särskilt varken demokratisk eller human behandling av sin ursprungsbefolkning. Men nu dög det att plocka fram dom. T.o.m några indianhövdingar, som fick sitta på hedersläktaren hade man hittat.
Och nu är spelen i gång. Utan fusk och doping, lovade en kanadensisk damhockeyspelare, när hon svor eden som representant för alla aktiva. Låt oss hoppas att hon får rätt. Och i den indianska folktron återvänder alla stora hövdingar efter döden som späckhuggare. Undras just vem som så småningom ska återvända som späckhuggare efter att ha varit hövding i OS 2010. Och drottning också för den delen.
Högtidstalen hölls på en blandning av engelska och lite knagglig franska. Kanada har ju en franskspråkig minoritet, ungefär som den svenska minoriteten i Finland. Ja, knagglig av alla talare utom av IHK-presidenten Rogge, som ju var på sin mammas gata i den franska delen av sitt tal, belgare som han är. Jag har förresten alltid undrat varför denne Rogge alltid ser så sur ut! Har aldrig sett karl'n le. Men det är klart. Med alla bekymmer han har med dopade ryssar t.ex, så har han kanske inre så mycket att le åt. Under den här invigningscermonin vajade f.ö. både den kanadensiska flaggan och OS-flaggan på halv stång till minne av den georgiske rodelåkare, som just på invigningsdagen omkom under träning inför sin OS-start.
Och inmarchen av de deltagande nationerna; Bermuda i shorts, naturligtvis, Caymanöarna ( hur kan nån där komma på tanken att ägna sig åt vinstersport)Etiopien, med en skidåkare och Indien med en backhoppare t.ex. Hörde och såg ni det, svenska skidförbundet! Indien skickar en backhoppare, medan den gamla fina backhopparnationen Sverige inte kan få fram någon sån!!!! Och flera länder hade, inte helt oväntat i hockeyns hemland på jorden, hockeyspelare som fanbärare för sina trupper. Tjeckien, Ryssland och Finland t.ex. Och Norge, som bytt ut skidåkaren mot en hockeyspelare. Men inte Kanada! Och Foppa bar den svenska fanan! Alla vi från Ö-vik ställde oss nog upp runt tv-apparaterna för att hylla Foppa, den störste svenska hockeyspelaren någonsin. Nu kanske han blir staty i hemstaden i alla fall. Och jag har faktiskt spelat fotboll med Foppas pappa. Bara så att Ni vet.....
Och det obligatoriska strulet med tändandet av den olympiska elden. Det har blivit något av en tradition, åtminstone ända sedan OS i Cortina 1956, då skridskoåkaren som bar facklan den sista biten inne på isovalen snubblade på någon sladd av något slag ( knappast TV på den tiden, väl), och föll raklång. Sen har elden vägrat att tändas, ljudet har försvunnit och en massa annat strul minns vi. Den här gången skulle fyra stockar resa sig ur underjorden och bilda en lägereld, som skulle tändas av fyra fackelbärare och utgöra den olympiska elden. Men bara tre kom upp, och av de fyra sista fackelbärarna fick en bara stå och titta på. Vilken känsla inför miljarder tv-tittare!! Nåt att berätta för barnbarnen det också. Men den "riktiga" elden tändes sedan ute på stan, och då funkade det med Wayne Gretsky, the Great One, som tändare!
Att Wayne Gretsky skulle få tända den olympiska elden var väl f.ö. en av öppningsdagens lågoddsare. Men det fanns fler. Vi hade väntat oss musik av Leonhard Cohen, kanske den störste kandensiska poeten och kompositören. Och den kom. Och då låten Hallejujah, fylld av bibelcitat och bibliska referenser. Svenska versioner av sången heter t.ex Ta min vals och Decembernatt. Ett uttryck för den svenska sekulariseringen det också. Och dom insprängda franska fraserna i alla tal som sagt. Men den verkliga högoddsaren var väl anspelningen på indianerna och deras kultur. Kanada har ju annars inte gjort sig känt för någon särskilt varken demokratisk eller human behandling av sin ursprungsbefolkning. Men nu dög det att plocka fram dom. T.o.m några indianhövdingar, som fick sitta på hedersläktaren hade man hittat.
Och nu är spelen i gång. Utan fusk och doping, lovade en kanadensisk damhockeyspelare, när hon svor eden som representant för alla aktiva. Låt oss hoppas att hon får rätt. Och i den indianska folktron återvänder alla stora hövdingar efter döden som späckhuggare. Undras just vem som så småningom ska återvända som späckhuggare efter att ha varit hövding i OS 2010. Och drottning också för den delen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)