Där behovet finns.....

....där finns Frälsningsarmén. Så uttryckte sig Winston Churchill vid ett tillfälle, och just nu finns behovet bl.a i Haiti, där Frälsningsarmén sedan länge är verksam. Den förödande jordbävningen förstörde stora delar av huvudstaden Port-au-Prince, och trots att även Frälsningsarmén drabbades av stora materiella skador, var man omedelbart beredd till hjälpinsatser.

Till en början var det oklart hur många av de 52 barnen på Frälsningsarméns eget barnhem, som fanns i huset vid tidpunkten för jordbävningen. Senare rapporter säger att man nu saknar ett barn.

En amerikansk frälsningofficer flyger i morgon till Haiti, för att skapa sig en bild av hur arbetet med hjälpsändningar ska organiseras. Frälsningsarmén i USA är omedelbart beredd att transportera 285000 måltider till de nödställda. Fyra frälsningsarméterritorier på olika håll i världen har redan erbjudit ekonomisk hjälp, och den stående hjälpstyrkan vid det internationella högkvarteret i London står redan startklar.

Följ gärna Frälsningsarméns hjälpinsatser på http://www.salvationarmy.org/ihq/www_sa.nsf/vw-news/3BA710B2E3E57078802576AA004D0ED3?opendocument

I verkliga krislägen, som den här situationen, liksom vid tsunamin och många andra tillfällen, blir jag oerhört stolt över att tillhöra den internationella Frälsningsarmén. Att göra det Jesus skulle ha gjort....

Vart har alla julgranplundringar tagit vägen?

För den okunnige kommer här en kort förklaring till denna snart bortglömda tradition. Julgransplundring innebär att man klär av och kastar ut advents- och julgranarna och plockar undan alla julprydnader på knutdagen som infaller den 13 januari. Julgransplundringen brukade ses som en avslutning på den över en månad långa period av firande från första advent och framåt som bland annat omfattar t.o.m. Trettonhelgen. Man dansade kring granen och lekte alla jullekar för sista gången. Traditionen har sitt ursprung i att man ursprungligen hängde bland annat äpplen och karameller i granen. Man plundrade alltså granen på godsaker och åt upp dem. Ett annat ord för julgransplundring är julgransskakning.

Pippi Långstrump har den kanske mest kända julplundringen. Vi får följa med när alla Pippis vänner kommer på besök till hennes snötäckta trädgård. Där leder ett spår med godis till en jättelik julgran som är full med godsaker och presenter. De kalasar på varmchoklad och kakor i en igloo, åker kälke ner för Villa Villekullas tak, dansar och sjunger runt granen, samt i gammal tjugondagsanda plundrar granen på skatterna.

När jag var barn så var det alltid så att det ordnades julgransplundring för barnen.. I skolan, på Frälsningsarmén och i kommunal regi på torget...Det var alltid en stor fest...med ringlekar och julsånger.... Och till slut bar man ut julgranen med gemensamma krafter. Ja, inte den kommunala på torget då. Den fick renhållningen ta reda på dagen efter. Den 9 januari 1961 hölls en alldeles speciell och minnesvärd julgransplundring på torget i Örnsköldsvik.Jag hade inte fyllt sexton år, och av, det jag trodde då var en slump, kom jag att i ringdansen stå vid sidan av en flicka som jag kände helt flyktigt. Hon var barnflicka i stan och kom så småningom att bli min flickvän, fästmö och fru. Nu har vi varit gifta i mer än fyrtio år. Inte undra på att jag gärna slår ett slag för julgransplundringens återinförande.

Jag undrar förresten om det är ett ålderstecken att vilja slå vakt om gamla traditioner? Nej, men en insikt om att vi måste kämpa mot historielösheten. Vi får inte lämna över vanligt folks historia, som visar sig i deras traditioner, till konservativa historieberättare enbart. Då blir det ofta kungarnas och maktens historia och inte folkets. Med julgransplundrinar och annat..... Och jag tycker, efter kontakter med barnbarnen, att historieundervisningen blivit bättre än den undervisning mina barn fick. Och julgransplundringen är ju en del av folkets historia.

I mon bloggintroduktion utlovade jag ju lite fortbildning. Och kanske är julgransplundring också folkbildning. En utmaning till Bilda och ABF i så fall.....

Om att blogga

Jag har ingen aning om hur många människor i världen eller för den skull i Sverige som bloggar. Väldigt många i varje fall. Eller? Åtminstone vill vi tro det, vi som håller på...Jag har sett rapporter göra gällande, att det finns över en miljon bloggar i landet. En ganska magnifik siffra i så fall. Men då tänker man inte på att många människor kanske skriver ett inlägg av typen ”testar det här” för att sen aldrig återkomma. Så det kanske inte är så storstilat egentligen. Enligt Bloggportalen, som är den i särklass största paraplysajten för landets bloggar, finns det i dag cirka 60 000 aktiva bloggar i Sverige. Det är alltså 0,66 procent av svenska folket. Mot den bakgrunden är bloggandet kanppast någon ny folkrörelse, vilket ibland sägs i debatten.

Vilka ingår då i dessa 0,66 procent? Bloggportalen har en lista över de mest lästa bloggarna i Sverige. Åtta av tio av dessa bloggar skrivs av tjejer i tonåren, som skriver om mode. Det är inte bloggar som bryter ner någon medial hierarki eller sätter någon agenda för något annat än möjligen den yngre delen av mode­världen.

Och vad handlar bloggandet om? Behovet av att bli sedd i mediabruset är uppenbarligen enormt, eftersom en majoritet av bloggarna handlar om ytterst personliga saker:

Då steg jag upp. Det här åt jag till frukost. I dag ska jag gå till frissan osv.

Men, och det är det intressanta, när politiker och andra makthavare gör sina blogginlägg, är dom ofta frispråkiga och bloggar om andra saker än dom kan skriva om i tidningsartiklar eller uttala sig om i andra andra media. Karl Bildts eller Mona Sahlins bloggar är ofta intressantare än när de förutsägbart uttalar sig i riksdagen. Utan alla jämförelser i övrigt kan jag själv ta upp andra saker i min blogg än jag kunde göra både som informationschef och chefredaktör i Frälsningsarmén.

Men bloggandet utgör ingen maktfaktor i Sverige på det sätt det gör i länder där det står sämre till med yttrandefriheten. För att bloggarna ska kunna sägas utgöra en maktfaktor krävs att det är många människor som tar del av dem. Och så är inte alls fallet. Enligt en undersökning från Göteborgs universitet är det bara fem procent av svenskarna som dagligen läser bloggar. En av tjugo alltså. Det är alltså en mycket liten del av svenska folket, som antingen läser bloggar eller skriver dem.

Så vi bloggare håller nog huvudsakligen på för att det roar oss. Åtminstone gäller det mig. Det är helt enkelt ganska kul att blogga. Som i dag om att blogga t.ex om att blogga.

Håller med Johan Esk

Just när jag skrev på blogginlägget om fotboll, stod omfattningen av bombattentatet i angolaenklaven Cabinda klar för mig. En grupp terrorister ( såna kallar sig ofta separatister för att ge intryck av att ha något högre syfte med sina vansinnesdåd....) hade attackerat en busskonvoj där bl.a Togos fotbollslandslag, på väg till afrikanska mästerskapen, ingick. Tre personer dödades och flera skadades. Togas landslagsspelare besltade sen efter flera turer att ändå delta i turneringen. Motiveringen till detta beslut var, att de ville hedra sina dödade kamrater och för att visa att de är män.....Men sedan Togos president klokt nog ingripit, har dock nu truppen flugits hem. Men turneringen fortsätter....

Naturligtvis borde turneringen har ställts in. Idrott och politik hör ihop, och internationella mästerskap och turneringar får ett sådant mediautrymme, att de alltid kommer att tilldra sig även terrorgruppers intresse. En modig signal till Cabindas befrielsefront eller vad dom nu kan kalla sig, hade varit att turneringens ledning fattat ett politiskt beslut och blåst av alltihop. DN:s utmärkte sportchef Johan Esk skriver i en klok artikel i dag (01-11) att " jag blir alltmer illamående av det cyniska synsättet som styr nivån där de stora mästerskapen rör sig" Showen måste fortsätta. Investeringarna är för stora. Det kostar för mycket att ställa in. Så en tyst minut, och så var det bara att köra igång...

Esk konstaterar vidare, att idrott och i synnerhet toppidrott är opium för folket. Och visst har han rätt. Själv satt jag i går nästan hela dan och tittade på Tour de Ski, skidskytte från Tyskland mm, mm. Utan att knappt röra mig själv. Opium för folket.. Men tänk om hemmanationen Angola inte fått möta Mail i går. Då hade gerillan blivit orsak till att folket gått miste om sin opiumfest och en rättmätig vrede had i stället vänt sig mot förövarna. Men Esks egen tidning har i stället ett helt uppslag om turneringen, och skriver bl.a om "Malis magiska kvart" då man gick från 0-4 till 4-4 på femton minuter. Och jag kommer säkert att följa turneringen i Eurosport, jag också. Opium för folket!

Och i sommar blir det VM i fotboll i Sydafrika. Blir det ett säkert arrangemang? Kommer det att flyttas till något annat land om fler terrorattacker genomförs i Mali under de närmaste veckorna? Var det rätt att ge Sydafrika mästerskapet? Debattens vågor går höga i media. Samma media som kommer att fyllas av livfulla matchreferat, före- och eftersnack, och en hel del annat när turneringen väl kommer igång. Och vi är många som kommer att sitta klistrade vid TV:n. Sorgband och tysta minuter OM något ändå skulle hända... Men går Danmark vidare? The show must go on.

Nu blir det fotboll

Verklighetsflykt? Längtan till sol och sommar eller åtminstone bort från snö och kyla? Drömmar? Eller bara ren njutning? Kanske lite av varje, men nu blir det ett inlägg om fotboll. Ägnade en del av gårdagseftermiddagen och dito kvällen åt att se två matcher, en i Premier League och en i La Liga. England resp. Spanien för den oinitierade. Arsenal-Everton slutade 2-2 och Racing, Santander, besegrade Sevilla med2-1. Lite synd tycker jag om Everton, på tolfte plats i Premier League, som höll spelet väl uppe mot tredjeplacerade Arsenal, och bara var minuter från segern. Och vädret(eller ovädret) var absolut inget argument mot att Sverige borde gå över till en höst-vår serie. Snöfallet påminde om en svensk bandymatch före inomhusarenornas tid. I matchen i Sevilla, på en grön och inbjudande plan, trots den spanska vintern, fick jag se ett nytt underbarn blomma ut. Jag måste hålla utkik i fortsättningen efter Racings 18-årige Canales, som med sina två läckra mål knäckte Sevilla, på femte plats i ligan. Vad månde bliva av den gossen? Matchen visade också prov på den höga klass spansk fotboll håller, och Racing, på tolfte plats i ligan, skulle lätt ta en toppplacering i Allsvenskan. Jag vågar sätta en slant på att Spanien går långt i sommarens VM. Däremot har det länge varit en gåta för mig, att England, med så många lirare av klass, inte får fram något landslag i yppersta världstoppen. Stopp i kvartsfinal i sommar, kanske. Att låta lag bli uppköpta av exilpolitiker från Thailand eller oligarker från Ryssland kanske inte är någon bra idé trots allt.

Jag har redan sagt att Sverige omgående borde gå över till att spela en höst-vårserie med final en vacker och varm försommarsöndag. Konstgräsplaner borde vara ett måste för alla lag som siktar mot Europa. Den som minns fjolåret med final både i serien och i cupen under två kalla, regniga och dimmiga novemberdagar håller säkert med. Skärpning förbund och seriemakare!! En titt på de nyss påbörjade förberedelserna inför säsongen 2010 får mig väl knappast heller att hoppa högt och skrika till av glädje. Elfsborg, IFK Göteborg och Kalmar torde väl tillhöra den allsvenska toppen även i år. AIK har förlorat alltför många av de bästa, för att kunna upprepa fjolårets succé, och det var synd, att man inte kunde behålla allsvenskans i mitt tycke ende lirare av internationell klass, Ivan Obolo. Och nykomlingarna Mjällby och Åtvidaberg höjer nog varken nivå eller tittarsiffror i årets upplaga av en serie på nedre delen av skalan över klass och nivå på de nationella ligorna.

I Supperettan MÅSTE det bara bli Sundsvalls år I år. Men till det, liksom till funderingar inför sommarens godbit, VM I Sydafrika, lovar jag att återkomma.

Är den här nu, Fimbulvintern?

I vissa delar av landet har det inte varit så här kallt under så lång tid som nu på mer än 50 år. Och det är inte bara Sverige, som drabbas.Stora delar av Europa och USA drabbas av de värsta vinterovädren på årtionden. Tåg fryser fast i kanaltunneln och i Sydtyskland slås köldrekord med minus 33 grader. Dett snöar på Rivieran och nere i Saudi-Arabien tvingas shejkerna skotta fram sina lyxåk.

Så nu kommer kanske Fimbulvintern…… Namnet Fimbulvinter kommer från den nordiska mytologin, och Fimbulvintern, som betyder ”den stränga vintern”, skulle vara i tre år utan någon sommar emellan. Den hade trollats fram av Valand som hade vinterviste I Finland,( dom strängaste vintrarna kommer ofta till oss från öster) och var ett förebud om Ragnarök, när världen skulle gå under. Vad vi då har att vänta oss är ungefär följande: Ett krig bryter ut,tre tuppar gal – en hos asagudarna, en hos jättarna,och en hos Hel. Därefter kan vi vänta oss en översvämning, som drabbar hela jorden. Syndafloden? Skeppet Nagelfar (Noas ark?) kommer loss. Heimdal blåser i Gjallarhornet ( alla dagens varningssignaler, som inte alls togs på allvar i Köpenhamn) och man samlas på Vigrids tusenmilaslätt för att kämpa mot asagudarna. Bergen rämnar och haven störtar in över land, men världsträdet Yggdrasil, med rötter i människornas värld, och grenar som sträcker dig in i himlen, består. Eldjätten Surt sätter världen i brand och den sjunker till havets botten. Men Nidavallen finns kvar, och där samlas de överlevande, som nästan alla är gudar.
Det skulle i så fall bli 2012. Hmm.

När Ragnarök sedan är över, slår sig de överlevande gudarna samman med de överlevande människorna, Liv och Livtrasir. Dessa, som utgör förutsättningen för ett nytt liv, går iland och påbörjar detta nya liv. Påminner inte det hela ganska mycket om Noa och arken, så säg?

Efter denna utflykt till mytologins värld ( eller?) konstaterar jag, att det vi nu upplever är normaltillståndet på jorden. Snö, is och kyla. Under de senaste 500.000 åren har vår del av världen legat under kilometertjock is större delen av tiden. Endast under kortare värmeperioder har Nordeuropa över huvudtaget varit beboeligt. Var det det man hade i tankarna under klimatförhandlingarna I Köpenhamn? Att ett par graders uppvärmning inte skulle spela nån roll?

Ingen vet riktigt hur, varför och hur snabbt en istid startar. Kanske beror det på solen, I geologiska tidstermer verkar i alla fall temperaturfallen ha kommit ganska snabbt. Så vem vet, nu när det är -41 grader i Hemavan. Fimbulvintern?

Dags för vårterminen

Som lärare upplevde jag ofta att det man inte hann med i skolan fram till jul, det hann man aldrig med. Vårterminen är full av allehanda avbrott; sportlov, påsklov, ofta också lov runt både Kristi Him, och Pingst. Dessutom idrottsdagar och studiedagar för personalen

Och nu börjar en ny vårtermin. Skolinspektionen, som började sin verksamhet 2008 med uppgift att att granska Sveriges skolorn har nu genomfört sin första rikstäckande granskning, och funnit att skolorna har dålig koll på vad eleverna lär sig. Inspektionen säger i sin rapport, att elevernas kunskapsutveckling inte följs upp, och att de elever, som behöver särskilt stöd sällan får det. Kunskaperna ute i skolorna om elevernas utveckling och lärande har varit svag, ibland obefintlig, säger Skolinspektionen i sin rapport. Och sämst är det i de yngre årskurserna. Många lärare där tycker att det är fel att utsätta barn i de lägre årskurserna för kontroller och mätningar. Stödinsatser, som görs utvärderas också sällan, och skolorna vet ofta inte om insatserna hjälper.

Vi har fyra barnbarn, två i Danmark och två i Sverige. Det ger möjligheter till jämförelser på olika områden. Klart är då, att i den danska skolan blir det allvar av mycket tidigare än i den svenska. Redan i ettan, där Nicklas nu börjar sin andra termin, handlar det om enkla, men dock, läxor, som skall göras och redovisas i skolan. Skolan skall fostra, har det länge hetat i den svenska skolan, och den sociala träningen har fått stor plats. Det är gott och väl. Skollagens portalparagraf säger, att skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla, och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. Kanske är "förmedla" ett nyckelord i det sammanhanget. Förmedlar gör skolan genom att lära ut och också kontrollera vad eleverna lär sig. Betyg och prov är inte på något sätt negativt, utan ett sätt både för barnen och för föräldrarna att se och kontrollera utvecklingen.

Just kontakterna mellan hem och skola är kanske både det viktigaste och samtidigt den svåraste kontrollfunktionen i skolan. Lärare som vill sköta undervisningen med sin profession och utan inblandning, och föräldrar som inte hinner, inte vill och inte orkar hänga med i skolan. Och just de föräldrar som bäst skulle behöva kontakten med skolan, är också de som är svårast att nå. Föräldrar som själva misslyckades med multiplikationstabellen och de tio buden och som därför, för första gången i livet kanske, förstod att "jag duger inte". Många av dessa föräldrar går heller inte frivilligt tillbaka till skolan. Aldrig mer!!

Det är möjligen en gammelmansåsikt, men jag hävdar, att det måste bli mer ordning i klassrummet i den svenska skolan. För sen ankomst måste åtgärdas, mobiltelefoner kan förbjudas liksom dataspel och annat som stör ordningen på arbetsplatsen. Ty skolan är en arbetsplats. Sveriges största dessutom, och på alla arbetsplatser finns det regler att följa och rätta sig efter. Till detta säger lärarna ofta att "det är inte vår uppgift att vara varken poliser eller socialabetare" Nej helt sant, men de har uppgiften att vara arbetsledare på denna landets största arbetsplats.

Från och med nästa år kommer Skolinspektionen att koncentrera sin kontroll till s.k.problemskolor. Alla skolor kommer visserligen att besökas,men vissa bara under kanske en halv dag, medan andra under flera dagar, och med kontinerlig uppföljning. Det är bra, ty vägen är fortfarande lång innan vi har världens bästa skola