Det är intressant med språk. Även om dom ligger så nära varandra som svenska och danska. Efter ganska många års träning så går det faktiskt ganska bra att förstå danska, och då framträder intressanta både skillnader och likheter. Så heter t.ex God Jul Glädelig Jul på danska ( stavas med ae och ett tecken som jag inte nu kan få fram på min lap-top)
Är det då någon skillnad på en god jul och en glad sådan? Inte nödvändigtvis. Barnbarnens glädje och förväntan inför julen kommer sig naturligtvis av att julen är god mot dem. Och visst gör gemenskap och samvaro med nära och kära julen både god och glad. Men ändå;( och nu gör jag den distinktionen på svenska för att inte missförstås)Godhet har kanske med relationen till andra att göra, medan glad kan jag vara av alldeles egoistiska skäl.Men inte bara heller... jag kan ju också bli glad av att ha varit god mot någon annan.
Så är då julen både god och glad. För mig, och säkert också för Dig, som läser dessa jultankar. Men tyvärr inte för alla. Frälsningsarmén har inför den här julen mött många människor som varken har råd eller ork att fira någon jul alls. Köerna till våra hjälpmottagningar har varit längre än de varit någon gång sen 30-talets kristidsköer. Oro över arbetslöshet, sjukdom och vad som ska hända efter nyår när regeringens "bro från försäkringskassa till arbetsförmedling" ska börja fungera.( det var länge sen jag hört nåt så dumt...)gör den här julen varken god eller glad för många.Hur blir t.ex den här julen för alla SAAB-anställda i Trollhättan?
Men blir man då inte bara ledsen av att tänka på sånt under juldagarna? Nej, och man behöver inte bara tänka, man kan göra något faktiskt. Ringa till någon som man inte haft kontakt med på länge bara för att önska God Jul t.ex.Eller hjälpa till som frivillig på någon julfest som Frälsningsarmén eller andra organisationer ordnar runt om i landet.Eller att skicka ett bidrag till Frälsningsarmén. Det kan man göra efter jul också. Att i både tanke och handling släppa in andra människor i sitt liv skapar glädje. Och att göra det i juletid gör julen till en GOD JUL
Det vill jag nu önska dej! En riktigt God och Glad Jul. En jul då det inte bara blir god mat och julklappar utan också goda tankar för andra människor. Precis som Han vill, Han som föddes i juletid, och som vill ge oss allt gott just i dag.
torsdag 24 december 2009
onsdag 23 december 2009
Evangelium enl. Karl-Bertil Jonsson
Karl-Bertil Jonssons evangelium tar oss med tillbaka till den tid då julen fortfarande firades till minne av Jesu födelse. En blick på julstressen även i den lilla staden Helsingör säger att det måste vara länge sen... Men också till den tid då städernas gator befolkades av de fattiga stackare för vilka Frälsningsarméns grytor hållas kokande. Precis nu alltså!
Karl-Bertil jobbar extra på Kgl. Postverket ( vi har faktiskt haft ett sånt här i landet, tro det eller ej!) med att sortera paket. Och det är där och då han får den glimrande idén ( eller var det en kallelse?) att ta från dom rika och ge till dom fattiga. Hur är det står i Ordet? En utjämning ska ske.Taxeringskalendern får bli utgångspunkten för vilka som slipper att få en massa saker som dom inte önskat sig och som dom inte heller behöver.Men när Karl-Bertils far, grosshandlaren, får reda på sonens eskapader stämplas denne genast som kommunist. "Jag har närt en kommunist vid min barm!" I vissa kretsar stämplas nämligen alla som tycker att man skall dela med sig som kommunister....
Men Karl-Bertils segertåg går vidare. Allt fler tycker att detta att ta från dom rika och ge till de fattiga kanske inte är så dumt ändå, och någon utbrister till och med: Detta var det vackraste jag hört sedan jag konfirmerats!Och Karl-Bertils mamma blir så stolt över din son....
Så vad du gör; missa inte Karl-Bertil Jonsson i TV på julaftons kväll. Och låt hans evangelium bli ditt! Dela med dej! Och då blir det en GOD JUL!
Karl-Bertil jobbar extra på Kgl. Postverket ( vi har faktiskt haft ett sånt här i landet, tro det eller ej!) med att sortera paket. Och det är där och då han får den glimrande idén ( eller var det en kallelse?) att ta från dom rika och ge till dom fattiga. Hur är det står i Ordet? En utjämning ska ske.Taxeringskalendern får bli utgångspunkten för vilka som slipper att få en massa saker som dom inte önskat sig och som dom inte heller behöver.Men när Karl-Bertils far, grosshandlaren, får reda på sonens eskapader stämplas denne genast som kommunist. "Jag har närt en kommunist vid min barm!" I vissa kretsar stämplas nämligen alla som tycker att man skall dela med sig som kommunister....
Men Karl-Bertils segertåg går vidare. Allt fler tycker att detta att ta från dom rika och ge till de fattiga kanske inte är så dumt ändå, och någon utbrister till och med: Detta var det vackraste jag hört sedan jag konfirmerats!Och Karl-Bertils mamma blir så stolt över din son....
Så vad du gör; missa inte Karl-Bertil Jonsson i TV på julaftons kväll. Och låt hans evangelium bli ditt! Dela med dej! Och då blir det en GOD JUL!
Vem flaggar man för i dag
Det är allmän flaggdag i dag och anledningen är att drottning Silvia fyller 66 år. Fast jag tycker nog att hon ser betydligt äldre ut trots alla lyftningar både här och där. Men här i danska Ålsgårde flaggar man också svenskt i dag. Mormor har kommit för att fira jul i Danmark och det firandet inleder hon med att också fylla 66 år i dag. Fast jag tycker nog att hon ser betydligt yngre ut och det utan den minsta lilla lyftning varken här eller där... Så grattis min älskade lilla gumma, som hunnit bli både mamma, mormor och farmor under våra år tillsammans.Och barnbarnen slåss om huruvida hon egentligen är mormor eller farmor.... Men jag vet att hon är både och.
Firandet inleddes med skön stämsång ( nåja, skön och stämsång, men ändå....) och presentutdelning på sängkanten. Morgonrock, operabiljett, kort och hjärtan från barnbarnen och röda rosor. Silvia kunde inte ha fått en kungligare uppvaktning.Och så fortsätter dagen med tårta, som födelsedagsbarnet själv bakar men sen blir det nog inte så mycket mer. Det är ju dan före dan och det sätter sin prägel på dagen även i Danmark. Undrar just hur Sivias dag framskrider. En promenad ska nog vårt födelsedagsbarn och jag försöka hinna med också, utan säkerhetsvakter. Det måste väl Silvia ha om hon och Carl-Gustaf ska ta någon liknande promenad i dag. Sonen i huset har förresten en gång föreslagit att Silvia och mormor/farmor skulle slå ihop födelsedagsfirandet, men hovet behagade inte svara ens. Tråkigt för Silvia!
Men vi här i Ålsgårde vet vem man flaggar för i dag. Och som en vän till familjen en gång uttryckte saken: Hon är ju ändå vår drottning!
Firandet inleddes med skön stämsång ( nåja, skön och stämsång, men ändå....) och presentutdelning på sängkanten. Morgonrock, operabiljett, kort och hjärtan från barnbarnen och röda rosor. Silvia kunde inte ha fått en kungligare uppvaktning.Och så fortsätter dagen med tårta, som födelsedagsbarnet själv bakar men sen blir det nog inte så mycket mer. Det är ju dan före dan och det sätter sin prägel på dagen även i Danmark. Undrar just hur Sivias dag framskrider. En promenad ska nog vårt födelsedagsbarn och jag försöka hinna med också, utan säkerhetsvakter. Det måste väl Silvia ha om hon och Carl-Gustaf ska ta någon liknande promenad i dag. Sonen i huset har förresten en gång föreslagit att Silvia och mormor/farmor skulle slå ihop födelsedagsfirandet, men hovet behagade inte svara ens. Tråkigt för Silvia!
Men vi här i Ålsgårde vet vem man flaggar för i dag. Och som en vän till familjen en gång uttryckte saken: Hon är ju ändå vår drottning!
söndag 20 december 2009
Om slörsöndan och andra obsoleta traditioner
Först några ordförklaringar; i norra Ångermanland betyder slörer, slörit mm på slör, något som är sönder, som inte är i ordning eller som inte fungerar. Och obsolet är ju rikssvenska och betyder ett ord ( eg. en lag) som inte längre används. En möjlig synonym är kanske föråldrad.
I dag infaller då slörsöndan. Det är alltså en söndag, som inte är hel, inte fungerar som söndagar i allmänhet brukar fungera med lugn, frid och avkoppling. Det handlar alltså om söndagen före jul. Då hade man ingen känsla av att det var söndag. Då skulle allt, som man inte hunnit med av julförberedelser, fixas. Golven skulle fernissas, pepparkakorna bakas och knäckförrådet fyllas på. Det förra koket var ju nästan uppätet. Kanske skulle också julgardinerna strykas, och julgranen tas in och kläs. Det senare lite beroende på när julafton inföll i förhållande till denna slörsöndag. Allt det där och mer till, gjorde att helgstämningen inte riktigt ville infinna sig denna sista söndag före jul. Och kanske är det så på många håll även denna söndag i år. Ja, så många golv är det väl inte som fernissas, men det andra kanske... På Baldersvägen blir det dock inte så i år. Vi hinner både med gudstjänstbesök och julkonsert i Storkyrkan i dag. Bättre planering? Kanske, men framför allt mindre stök. Och det tackar man för....
Vid närmare eftertanke är det också många andra gamla hederliga jultraditioner, som blivit , ja just, obsoleta. Julottan t.ex. Och kanske är det inget bra sätt att locka till kyrkobesök med att tvinga upp människor, som inte går i kyrkan i vanliga fall, klockan sex på morgonen. Och vet vi att Jesus föddes just vid den tiden? Det var ju dåligt med både barnmorskor och journaler i stallet. Att samlas vid krubban på julafton känns mycket mer sympatiskt för många. Eller, som några kyrkor inbjuder till: julotta för morgontrötta kl.11. Säkert mer sympatiskt för några. Och tysk-österrikiska backhopparveckan med start på annandagen och kulmen på nyårsdagen med TV-sändning från Garmisch-Partenkirchen. Vart har förresten backhoppningen tagit vägen i Sverige? Denna gamla svenska paradgren med Bror Östman, Kjell Sjöberg, Kurt Elimää,Jan Boklöf och andra världsstjärnor. En obsolet idrott numera. Och då, innan den också blev obsolet, var förresten ishockey in vintersport, som utövades utomhus. Innan Kempevallen blev Kempehallen, som blev Swedbank Arena, som blev Fjällräven Center, som blev..... Då, precis i juletid, man tog bussen till Kempevallen för att se Nicke Johansson, Kabben Berglund, bröderna Nordström, Sören Lindström och andra. Då man köpte en korv utan bröd i andra pausen för att värma de stelfrusna fingrarna mot den varma korven, och då man gick till fots de fyra kilometrarna hem för att försöka få liv i de stelfrusna fötterna. Lika bra kanske att det blivit en obsolet företeelse. Men den ska man ju försöka blåsa liv i i år med en utomhusmatch i Göteborg mellan Frölunda och Färjestad. Såg just att det bara var de transatlantiska importerna som nånsin spelat utomhus. Ingen av de svenska stjärnorna hade nånsin satt sin stålklädda sko på på en sån rink. Vintersporten hockey har blivit obsolet.
Men tomten då? Nej han blir aldrig obsolet. Och inte Kalle Anka eller Karl-Bertil Jonsson heller. Och inte Jesus heller. Han kommer i människogestalt även i år. Till vår frälsning sänd, som vi sjunger i den gamla psalmen. Så det blir nog jul i år också.
I dag infaller då slörsöndan. Det är alltså en söndag, som inte är hel, inte fungerar som söndagar i allmänhet brukar fungera med lugn, frid och avkoppling. Det handlar alltså om söndagen före jul. Då hade man ingen känsla av att det var söndag. Då skulle allt, som man inte hunnit med av julförberedelser, fixas. Golven skulle fernissas, pepparkakorna bakas och knäckförrådet fyllas på. Det förra koket var ju nästan uppätet. Kanske skulle också julgardinerna strykas, och julgranen tas in och kläs. Det senare lite beroende på när julafton inföll i förhållande till denna slörsöndag. Allt det där och mer till, gjorde att helgstämningen inte riktigt ville infinna sig denna sista söndag före jul. Och kanske är det så på många håll även denna söndag i år. Ja, så många golv är det väl inte som fernissas, men det andra kanske... På Baldersvägen blir det dock inte så i år. Vi hinner både med gudstjänstbesök och julkonsert i Storkyrkan i dag. Bättre planering? Kanske, men framför allt mindre stök. Och det tackar man för....
Vid närmare eftertanke är det också många andra gamla hederliga jultraditioner, som blivit , ja just, obsoleta. Julottan t.ex. Och kanske är det inget bra sätt att locka till kyrkobesök med att tvinga upp människor, som inte går i kyrkan i vanliga fall, klockan sex på morgonen. Och vet vi att Jesus föddes just vid den tiden? Det var ju dåligt med både barnmorskor och journaler i stallet. Att samlas vid krubban på julafton känns mycket mer sympatiskt för många. Eller, som några kyrkor inbjuder till: julotta för morgontrötta kl.11. Säkert mer sympatiskt för några. Och tysk-österrikiska backhopparveckan med start på annandagen och kulmen på nyårsdagen med TV-sändning från Garmisch-Partenkirchen. Vart har förresten backhoppningen tagit vägen i Sverige? Denna gamla svenska paradgren med Bror Östman, Kjell Sjöberg, Kurt Elimää,Jan Boklöf och andra världsstjärnor. En obsolet idrott numera. Och då, innan den också blev obsolet, var förresten ishockey in vintersport, som utövades utomhus. Innan Kempevallen blev Kempehallen, som blev Swedbank Arena, som blev Fjällräven Center, som blev..... Då, precis i juletid, man tog bussen till Kempevallen för att se Nicke Johansson, Kabben Berglund, bröderna Nordström, Sören Lindström och andra. Då man köpte en korv utan bröd i andra pausen för att värma de stelfrusna fingrarna mot den varma korven, och då man gick till fots de fyra kilometrarna hem för att försöka få liv i de stelfrusna fötterna. Lika bra kanske att det blivit en obsolet företeelse. Men den ska man ju försöka blåsa liv i i år med en utomhusmatch i Göteborg mellan Frölunda och Färjestad. Såg just att det bara var de transatlantiska importerna som nånsin spelat utomhus. Ingen av de svenska stjärnorna hade nånsin satt sin stålklädda sko på på en sån rink. Vintersporten hockey har blivit obsolet.
Men tomten då? Nej han blir aldrig obsolet. Och inte Kalle Anka eller Karl-Bertil Jonsson heller. Och inte Jesus heller. Han kommer i människogestalt även i år. Till vår frälsning sänd, som vi sjunger i den gamla psalmen. Så det blir nog jul i år också.
lördag 19 december 2009
Så vann Maud Olofsson valet åt socialdemokraterna
Den 18 dec. var dagen när biljätten GM beslutade att lägga ned Saab. Man ville inte göra affärer med de ryska oligarkerna far och son Antonov, och då var det bättre att ge de anställda en för tidig julklapp: Ni förlorar jobben! Det är svårt att förstå varför man inte kunde ha väntat med beskedet till efter jul, men kapitalismen har inget hjärta......
Men den 18 dec. var också dagen då den svenska regeringen i allmänhet och Maud Olofsson i synnerhet vann 2010 års val åt socialdemokraterna. Minnet när det gäller den här sortens julklappar är ganska gott hos svenska folket, och vid valurnorna i september kommer vi att minnas den 18 dec. Regeringen och näringsminister Maud Olofsson har under hela mandatperioden varit kallsinniga till svensk fordonsindustri. “Staten ska inte stötta näringsverksamhet och företag” har det hetat. Nej men stöd till hushållsnära tjänster går tydligen bra! Bottennappet kom väl när Maud Olofsson med ett leende (hånflin)på läpparna konstaterade att "man borde bygga vindkraftverk i Trollhättan i stället" Saab har ingen framtid har det egentliga beskedet tidigt varit. Det går inte att komma ifrån att regeringens passivitet har försvagat Saab. I ärlighetens namn måste sägas, att under stupstocken har man lagt in lite krut i livräddningsaktionerna,men statssekr. Jöran Hägglund! Du var på tok för sent ute!
Nu är det för sent att reparera skadan. Vad Maud Olofsson än kommer att säga, bär regeringen ett visserligen delat, men dock, ansvar för att det har gått så illa. Redan på måndag får hon och arbetsmarknadsminister Littorin ( som hittills nöjt sig med att konstatera att "2010 kommer att bli ett skitår") börja fundera över vart man har tänkt sig att alla tusentals anställda i bilindustrin ska ta vägen. Och nu krävs inte bara kraftfulla stöd till alla som förlorar jobbet och till Trollhättan - nu måste regeringen börja föra en politik för kvalificerade jobb och inte bara för lägre löner. Aftonbladet har räknat ut att det kommer att kosta oss skattebetalare ca 4 miljarder kronor/år så länge de direkt berörda inte får nya jobb
Men inget ont som inte har något gott med sig. Den 18 dec. 2009 var dagen då Maud Olofsson vann 2010 års val åt socialdemokraterna. Vi glömmer inte.....
Men den 18 dec. var också dagen då den svenska regeringen i allmänhet och Maud Olofsson i synnerhet vann 2010 års val åt socialdemokraterna. Minnet när det gäller den här sortens julklappar är ganska gott hos svenska folket, och vid valurnorna i september kommer vi att minnas den 18 dec. Regeringen och näringsminister Maud Olofsson har under hela mandatperioden varit kallsinniga till svensk fordonsindustri. “Staten ska inte stötta näringsverksamhet och företag” har det hetat. Nej men stöd till hushållsnära tjänster går tydligen bra! Bottennappet kom väl när Maud Olofsson med ett leende (hånflin)på läpparna konstaterade att "man borde bygga vindkraftverk i Trollhättan i stället" Saab har ingen framtid har det egentliga beskedet tidigt varit. Det går inte att komma ifrån att regeringens passivitet har försvagat Saab. I ärlighetens namn måste sägas, att under stupstocken har man lagt in lite krut i livräddningsaktionerna,men statssekr. Jöran Hägglund! Du var på tok för sent ute!
Nu är det för sent att reparera skadan. Vad Maud Olofsson än kommer att säga, bär regeringen ett visserligen delat, men dock, ansvar för att det har gått så illa. Redan på måndag får hon och arbetsmarknadsminister Littorin ( som hittills nöjt sig med att konstatera att "2010 kommer att bli ett skitår") börja fundera över vart man har tänkt sig att alla tusentals anställda i bilindustrin ska ta vägen. Och nu krävs inte bara kraftfulla stöd till alla som förlorar jobbet och till Trollhättan - nu måste regeringen börja föra en politik för kvalificerade jobb och inte bara för lägre löner. Aftonbladet har räknat ut att det kommer att kosta oss skattebetalare ca 4 miljarder kronor/år så länge de direkt berörda inte får nya jobb
Men inget ont som inte har något gott med sig. Den 18 dec. 2009 var dagen då Maud Olofsson vann 2010 års val åt socialdemokraterna. Vi glömmer inte.....
fredag 18 december 2009
Tillhör Malin den sista generationen?
Idag ska jag vara politiskt korrekt. Med andra ord ska jag göra som alla andra och blogga om klimatkonferensen. Jag lovade,när jag återupptog bloggandet, att inte vara så seriös som vid det förra försöket. Men i dag är det inte är inte speciellt betungande att vara en smula seriös eftersom klimatkonferensen och dess resultat kanske blir livsavgörande för oss alla. Och inte bara för oss. Ett mig närstående barnbarn, 17 år, sa härom sistens: Farfar! Jag kanske tillhör den sista generationenen!….. Det är det det handlar om i Köpenhamn.
Häromdagen lämnade en stor del av U-landsdelagationerna konferensen eftersom man inte ansåg att förhandlingarna var fruktbara. I-länderna försöker, som vanligt, smita undan sitt ansvar och U-länderna reagerar. Alldeles utmärkt!! U-länderna har under flera århundraden blivit förbigångna, utnyttjade och våldtagna av det som idag är I-länder. U-länderna har med sina råvaror, sina marknader och sin arbetskraft bidragit till vårt välstånd. U-länderna har hela tiden suttit på åskådarplats och tittat på medan I-länderna gjort som dom velat på den spelplan som kallas världen. U-länderna vill inget hellre i dag än att skapa väl fungerande samhällen för sina befolkningar, och för dom innebär det att en fungerande produktion av västerländska mått måste skapas.Men för att det ska bli möjligt måste den rika I-världen börja mäta sin välfärd med andra mått.
När vi i den rika delen av världen skapade vår välfärd och vår rikedom var det inte tal om några begränsningar eller tak. Ingen sa, att vi inte fick släppa ut vad vi ville eller bygga hur som helst. Vår rikedom skapades på dels vår egen miljö-och klimatbekostnad, men framförallt skapades rikedomen på U-ländernas. Dom fick betala vår nota Det gäller i stor utsträckning än idag, då stora delar av dom utsläpp, som sker i U-länderna idag, inte sker för att den inhemska befolkningen ska få ökad materiell standard. Istället sker utsläppen för att vi ska kunna få nya Nikeskor varje vår eller andra häftiga produkter som våra fattiga kusiner från landet tillverkat åt oss. Industrialiseringen har i drygt 150 år varit till stor nytta och glädje för oss, men den sker fortfarande på våra villkor.
Det är mot den bakgrunden som avgörandets stund nu har kommit i Köpenhamn. USA, EU och Japan skjuter till pengar, visst gör man det, men problemet är att en stor del av dessa pengar är biståndsmedel, som var tänkta just som pengar till mat, utbildning och kläder till världens fattigaste människor. Nu går i stället dessa pengar till koldioxidsnåla bilar och utsläppsrätter. Man kan inte både ha kakan och äta upp den. Men däremot kan man baka fler kakor och dela med sig av dom mer frikostigt. Men man undrar hur bra bagare Obama och Reinfeldt är. Och jag undrar också om två-spårslösningen, som tydligen blir resultatet av konferensen, egentligen är ett trixande på de rika ländernas villkor. En fortsättning av Kyotoprotokollet gynnar u-länderna, även om bara en minoritet av världens länder undertecknat det. Men en långsiktig politisk överenskommelse för åren bortom 2020.…….??? Då är barnbarnet 27 och kanske en del av den sista generationen. För hur många politiska överenskommelser har inte brutits genom åren?
Häromdagen lämnade en stor del av U-landsdelagationerna konferensen eftersom man inte ansåg att förhandlingarna var fruktbara. I-länderna försöker, som vanligt, smita undan sitt ansvar och U-länderna reagerar. Alldeles utmärkt!! U-länderna har under flera århundraden blivit förbigångna, utnyttjade och våldtagna av det som idag är I-länder. U-länderna har med sina råvaror, sina marknader och sin arbetskraft bidragit till vårt välstånd. U-länderna har hela tiden suttit på åskådarplats och tittat på medan I-länderna gjort som dom velat på den spelplan som kallas världen. U-länderna vill inget hellre i dag än att skapa väl fungerande samhällen för sina befolkningar, och för dom innebär det att en fungerande produktion av västerländska mått måste skapas.Men för att det ska bli möjligt måste den rika I-världen börja mäta sin välfärd med andra mått.
När vi i den rika delen av världen skapade vår välfärd och vår rikedom var det inte tal om några begränsningar eller tak. Ingen sa, att vi inte fick släppa ut vad vi ville eller bygga hur som helst. Vår rikedom skapades på dels vår egen miljö-och klimatbekostnad, men framförallt skapades rikedomen på U-ländernas. Dom fick betala vår nota Det gäller i stor utsträckning än idag, då stora delar av dom utsläpp, som sker i U-länderna idag, inte sker för att den inhemska befolkningen ska få ökad materiell standard. Istället sker utsläppen för att vi ska kunna få nya Nikeskor varje vår eller andra häftiga produkter som våra fattiga kusiner från landet tillverkat åt oss. Industrialiseringen har i drygt 150 år varit till stor nytta och glädje för oss, men den sker fortfarande på våra villkor.
Det är mot den bakgrunden som avgörandets stund nu har kommit i Köpenhamn. USA, EU och Japan skjuter till pengar, visst gör man det, men problemet är att en stor del av dessa pengar är biståndsmedel, som var tänkta just som pengar till mat, utbildning och kläder till världens fattigaste människor. Nu går i stället dessa pengar till koldioxidsnåla bilar och utsläppsrätter. Man kan inte både ha kakan och äta upp den. Men däremot kan man baka fler kakor och dela med sig av dom mer frikostigt. Men man undrar hur bra bagare Obama och Reinfeldt är. Och jag undrar också om två-spårslösningen, som tydligen blir resultatet av konferensen, egentligen är ett trixande på de rika ländernas villkor. En fortsättning av Kyotoprotokollet gynnar u-länderna, även om bara en minoritet av världens länder undertecknat det. Men en långsiktig politisk överenskommelse för åren bortom 2020.…….??? Då är barnbarnet 27 och kanske en del av den sista generationen. För hur många politiska överenskommelser har inte brutits genom åren?
torsdag 17 december 2009
Om lärare och outbildade kirurger
Så har den då äntligen presenterats. Regeringens förslag till ny skollag. Och, som så mycket av det som skolminister Björklund presenterar, så andas även delar av det här förslaget den gamle infanterimajoren. Svart eller vitt! Rätt eller fel! Peka med hela handen! Björklund påpekar t.ex. helt korrekt, att ingen av oss vill opereras av outbildade kirurger. Och alltså ska inte heller våra barn och ungdomar undervisas av outbildade lärare. Hjärnkirurg som hjärnkirurg. Givakt! Manöver!
Den som bloggar får ju bl.a ta sig friheten att tycka fritt, men i det här fallet grundar sig mitt tyckande på viss erfarenhet. Jag har drygt 30 år i undervisningsbranschen bakom mig, både som lärare och som skolledare. Och för mig framstår det då som glasklart, att en bra lärare ibland har helt andra egenskaper än såna som en formell lärarbehörighet kan ge. Observera att jag säger inte, att målet skall vara att befolka skolan med outbildat folk, men om den formella behörigheten skall vara avgörande så måste lärarutbildningen i grunden förändras.Lärare med formell behörighet har ofta levt hela sitt liv i skolan, först som elev, sen som som student på lärarhögskolan, och slutligen som lärare.Ibland skapar det alldeles utmärkta lärare, men lika ofta skapar den bakgrunden människor som försöker beskriva en verklighet, som dom med åren har mindre och mindre direktkontakt med själva.Lärare med andra bakgrunder har ofta mer kontakt med andra delar av den s.k.verkligheten och försöker ofta förmedla sina erfarenheter av vård, murarjobb,ledarskap i industrin eller många år som globetrotter till eleverna. Såna lärare lyssnar eleverna ofta på med nyfikenhet och intresse.
Skolan missar alltför ofta möjligheten att hålla elevernas nyfikenhet på livet vid liv. Sjuåringen springer hem till mamma och berättar med lysande ögon: Mamma, vet du vad fröken sa i dag?..... Men redan tioåringen har förlorat mycket av den nyfikenheten och aptiten, och tonåringen tycker bara att skolan är SÅÅ TRÅKIG!! En av mina utbildade lärare hade aldrig kommit på tanken att låta eleverna själva undersöka hur en motorcykelmotor fungerar. Inte förrän en outbildad kollega, tidigare cykelreparatör, i lärarrummet kom med det djärva förslaget att låta eleverna plocka sönder en motor i stället för att titta på en pedagogisk film om motorcyklar. Exemplen skulle kunna mångfaldigas för att visa att skillnaden mellan en bra och en dålig lärare inte alltid går mellan formell behörighet eller ej. Det handlar om andra saker som kärlek till eleverna, egen nyfikenhet på livet, förmåga att entusiasmera, kreativ ådra, mm mm. Liksom naturligtvis goda kunskaper i ämnet. En kirurg måste veta var han ska sätta kniven.
Nej, Björklund! Börja med att fundera på vad de s.k. obehöriga lärarna saknar behörighet att göra! Lägg sen mer krut på att reformera lärarutbildningarna i grunden innan du kräver stopp för obehöriga lärare. Lyssna inte heller alltför mycket till lärarfacken i den här frågan. Dom talar ju i egen sak,och ofta med ganska hög röst ute på skolorna dessutom......
Sen finns det förvisso andra delar i förslaget till ny skollag som är bra, och till det återkommer jag kanske....
Den som bloggar får ju bl.a ta sig friheten att tycka fritt, men i det här fallet grundar sig mitt tyckande på viss erfarenhet. Jag har drygt 30 år i undervisningsbranschen bakom mig, både som lärare och som skolledare. Och för mig framstår det då som glasklart, att en bra lärare ibland har helt andra egenskaper än såna som en formell lärarbehörighet kan ge. Observera att jag säger inte, att målet skall vara att befolka skolan med outbildat folk, men om den formella behörigheten skall vara avgörande så måste lärarutbildningen i grunden förändras.Lärare med formell behörighet har ofta levt hela sitt liv i skolan, först som elev, sen som som student på lärarhögskolan, och slutligen som lärare.Ibland skapar det alldeles utmärkta lärare, men lika ofta skapar den bakgrunden människor som försöker beskriva en verklighet, som dom med åren har mindre och mindre direktkontakt med själva.Lärare med andra bakgrunder har ofta mer kontakt med andra delar av den s.k.verkligheten och försöker ofta förmedla sina erfarenheter av vård, murarjobb,ledarskap i industrin eller många år som globetrotter till eleverna. Såna lärare lyssnar eleverna ofta på med nyfikenhet och intresse.
Skolan missar alltför ofta möjligheten att hålla elevernas nyfikenhet på livet vid liv. Sjuåringen springer hem till mamma och berättar med lysande ögon: Mamma, vet du vad fröken sa i dag?..... Men redan tioåringen har förlorat mycket av den nyfikenheten och aptiten, och tonåringen tycker bara att skolan är SÅÅ TRÅKIG!! En av mina utbildade lärare hade aldrig kommit på tanken att låta eleverna själva undersöka hur en motorcykelmotor fungerar. Inte förrän en outbildad kollega, tidigare cykelreparatör, i lärarrummet kom med det djärva förslaget att låta eleverna plocka sönder en motor i stället för att titta på en pedagogisk film om motorcyklar. Exemplen skulle kunna mångfaldigas för att visa att skillnaden mellan en bra och en dålig lärare inte alltid går mellan formell behörighet eller ej. Det handlar om andra saker som kärlek till eleverna, egen nyfikenhet på livet, förmåga att entusiasmera, kreativ ådra, mm mm. Liksom naturligtvis goda kunskaper i ämnet. En kirurg måste veta var han ska sätta kniven.
Nej, Björklund! Börja med att fundera på vad de s.k. obehöriga lärarna saknar behörighet att göra! Lägg sen mer krut på att reformera lärarutbildningarna i grunden innan du kräver stopp för obehöriga lärare. Lyssna inte heller alltför mycket till lärarfacken i den här frågan. Dom talar ju i egen sak,och ofta med ganska hög röst ute på skolorna dessutom......
Sen finns det förvisso andra delar i förslaget till ny skollag som är bra, och till det återkommer jag kanske....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)